Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Gott nytt år – 2020!

Nu när det bara återstår några timmar av 2019 passar jag på att summera året som gått. Något nyårsfirande blir det inte för vår del, Tomas jobbar till 22 och jag vill inte lämna hundarna för att åka iväg någonstans och känner inte heller för att vara ensam värdinna för en nyårsfest så det blir en helt vanlig lugn kväll.

2019 har varit ett händelserikt år på hundfronten med både glädje och sorg för oss. Vi förlorade två älskade familjemedlemmar, Patron och Dimma, men välkomnade samtidigt Tuulas första valpkull och Jorms första kull tillsammans med Alarängens Cleo. När vi ser fram emot 2020 minns vi de som lämnat oss och gläds åt våra två framtidshopp – Vittra och Casper!

2019 började med planeringen av Tuulas första valpkull. Hennes tilltänkte fästman Pictan Gibson har vi träffat en hel del, valet av honom som pappa till Tuulas första kull kändes helt perfekt. Enda kruxet var att han för tillfället bodde i Nederländerna i stället för 8 mil från oss! Men det löste sig på bästa tänkbara sätt, när Gibsons husse och matte Gabriel och Petra flyttade tillbaka till Nederländerna efter julhelgen fick vi förtroendet att låta Gibson flytta in hos oss. På så sätt fick hundarna bekanta sig med  varandra i god tid innan Tuula började löpa, och vi kunde också lära känna Gibson ännu bättre. 

I februari åkte vi till Kittelfjäll för att jaga, tyvärr var vädret emot oss och det stormade mest hela tiden. Men en fin dag fick vi på fjället då fick vi också se Gibson i action och han gjorde oss inte besvikna! Det var tuffa förhållanden med djup snö och svåra fåglar.

Gibson sekunderar Tuula som står för ett par oroliga ripor.

 

Tuula apporterar en ripa åt matte.

Nästa fjälltur i mars hade vi bättre tur med vädret och fick flera fina jaktdagar med god jaktlycka. Vid det här laget syntes det att Gibsons besök varit lyckat, Tuula hade fått en liten ”bula” 🙂 Men det var inget som hindrade henne. Hon har bara en växel när det gäller jakt! Som vanligt var hon helt outstanding och serverade fågel efter fågel för våra bössor.

 

Tuula levererar!

 

En dag hade vi Jorm med oss, en helt magiskt dag med gott om fågel och fina hundjobb att bära med sig som minne!

 

Jorm står för fågel

Våren kom och Tuulas mage växte, men det var inget som påverkade henne. Hon var lika kvick och smidig som tidigare. Så en dag i april när tiden närmade sig hade Tuula låg kroppstemperatur på kvällen, det brukar vara ett tecken på att valpningen är på gång. Men inget märktes annars på Tuula, hon var lika cool som vanligt. På morgonen efter låg hon på rygg i sängen med den stora magen i vädret bredvid husse som sov ut efter sitt nattskift. Inga valpar på länge än, tänkte jag och åkte iväg på ett långväga jobbuppdrag i länets norra del.

När jag kom fram efter många mil i bilen tog jag en snabbtitt i mobilen och möttes då av ett meddelande på messenger från Tomas:

Tuula hade lugnt och stilla fött en liten tikvalp bredvid sin sovande husse! Det var bara för honom att gnugga sömnen ur ögonen och hjälpa Tuula och hennes förstfödda ner till valplådan i köket. Själv skyndade jag mig så mycket jobbet tillät, och körde sedan som en biltjuv det fortaste jag kunde hem! Jag hann se de sista två valparna komma till världen, Tuula var en lika enastående mamma som hon är jakthund ❤ Sju valpar blev det med fördelningen fem tikar och två hanar.

I samma veva som Tuulas kull föddes var Jorm iväg på ”honeymoon” hos Alarängens Cleo utanför Uppsala. Glädjen var stor när vi så småningom fick beskedet att parningen blev lyckad! Jorm var egentligen vår parningsvalp efter Nitro, men eftersom vi behöll Patron ur vår egen kull efter Nitro och Nelly så fick Jorm flytta till mina föräldrar. Nu väcktes hoppet om att vi skulle kunna få tillbaka en liten del av vår saknade Nitro!

SEUCH SEJCH Ormkullens E’Nitro – en hund som gjorde så stort intryck och lärde oss så mycket! ❤

Början av sommaren blev en intensiv tid i ”valpbubblan” med allt vad det innebär. Skötsel av de små, kontakter med valpspekulanter, pappersexercis och så vidare. Men tiden går som bekant fort när man har roligt! 🙂

Valparna och mormor Nelly

 

Vittra 7 veckor använder husse som ”klätterställning”.

Namntemat för Tuula och Gibsons kull blev Astrid Lindgrens sagovärld, den här gången var det min tur att välja valpen vi skulle behålla och eftersom jag är svag för ”praliner” föll valet på en brun tjej som fick namnet Vildvittra. Kullen var för övrigt mycket jämn och trevlig. Vi hade många på intresselistan så det var inte lätt att fördela valparna, men det kändes riktigt bra när valparna tillslut flyttade till sina nya hem.

Under samma vecka som vi hade fullt bestyr med valpleveranser föddes Cleo och Jorms kull, det blev precis samma fördelning som för oss med fem tikar och två hanar. Från att ha varit uppfödare som försett våra valpspekulanter med regelbundna bilder och rapporter från vår valplåda blev nu rollerna ombytta och det var vår tur att sitta och längta och bläddra bland valpbilder som Ingela la ut på Cleo och Jorms valpar! Att vi ville ha en hanvalp var redan klart, och när dom blivit några veckor gamla föll vi för den lille charmören med ett hjärta på sidan precis som pappa Jorm har ❤

Casper 9 veckor

Den här gången fick husse bestämma namnet, han valde att döpa sin nye lille prins efter den allra första vorsteh han träffade 1996, svärfar Rolfs gamle kämpe Casper. I början av augusti flyttade Alarängens El Casper hem till oss!

Pappa Rodedalens Jorm och lille Casper i famnen på ”farmor” Monica.

 

Vittra fick en liten lillebror att busa och gosa med.

Sommaren 2019 blev första året på länge som vi inte skulle starta någon hund på eftersöksprov. Nelly var pensionär och Tuula färdigmeriterad jaktchampion. Men vi aktiverade ändå hundarna med lite apportövningar och deltog i vår träningsgrupp med vorstehklubben, man tjänar alltid på att hålla igång hundarna och så är det ju också trevligt att träffa likasinnade och deras hundar 🙂 När vi inte hade några egna hundar att starta hjälpte vi i stället till som funktionärer och ordnade ett eget särskilt prov i eftersöksgrenarna. Tomas som tillslut blivit övertalad att utbilda sig till jaktprovsdomare var med som domarelev på en del prov under sommaren och hösten för att se och lära.

Domaren Micke Sjöquist pekar ut spårstarten för Frederik och Metso.

 

Det är många delar att tänka på för en jaktprovsdomare! Tomas funderar och skriver…

Vi försökte också samla ihop våra valpköpare till att starta i anlagsklass viltspår, tyvärr med dålig uppslutning. Men Frederik och Samuel kom och fixade godkända viltspår med Metso och Matti 🙂 Själv hade jag som mål att få Tuula till viltspårchampion den här säsongen, och efter tre starter med tre raka 1:a pris var vi i hamn och Tuula kunde titulera sig dubbelchampion! 🙂

 

Samuel och Matti i mål med godkänt viltspår i anlagsklass!

 

SEJCH SEVCH Kungshällans UF Tuula

Premiärveckan – som alltid så efterlängtad – tillbringade vi i Kittelfjäll. Den dåliga fågeltillgången är en följetong sedan flera år, men när man tittar på bilderna så förstår man varför vi alltid längtar upp på fjället, även om antalet fåglar i säcken blir blygsamt… Men tack vare våra duktiga hundar så fick vi en del fina situationer. Nelly som går mot sitt elfte år är fortfarande spänstig och pigg, under premiärveckan briljerade hon verkligen på fjället! Och hennes dotter Tuula gör oss aldrig besvikna.

”Viddernas drottning” – Nelly har levererat ❤

 

Är det konstigt att man alltid längtar hit? Efter en sommar med intensivt jobb då jag envist spar alla mina semesterdagar är det den här målbilden jag ser framför mig 🙂

 

 

Efter en kväll med god middag hos mina föräldrar på andra sidan sjön bjöd himlen på ett spektakulärt skådespel när vi åkte tillbaka över Bergsjön. Kittelfjällets klassiska profil i bakgrunden.

Nästa äventyr blev Riksprovet som i år gick av staplen i skogarna utanför Hällefors. Vi hade anmält Tuula, det blev det enda jaktprovet för oss den här säsongen. Vi hängde på vår gamla Kabe och drog iväg. Provet gick i riktigt fina skogsmarker men tyvärr var det ont om fågel. Men Tuula med sin skarpa näsa gick som en gudinna och presenterade både fågel och rapportering så husse var nöjd, det var endast sju elithundar som presterat godkända fältbetyg. Eftersöksgrenarna gick också bra, fastän husse var sjuk av nervositet inför vattenarbetet med tanke på att Tuula stöp på det momentet under fjolårets riksprov. Det slutade med att Tuula hamnade på en hedrande andraplats med fältbetyg 8. Hon fick också CACIT för bästa fälthund, och ett hederspris för bästa rapportör i elitklass. Det var ytterst jämnt i toppstriden, hade inte Tuula tappat en poäng för att hon tvekat att gå i vattnet så hade hon stått som vinnare! Men vi är grymt nöjda med hennes prestation, vi vet ju vad hon går för 🙂

 

Stolt och glad husse pustar ut med Tuula efter genomfört riksprov 2019.

 

Värdiga vinnare av Riksprovet 2019: två rutinerade skogsjägare från Västerbotten. I elitklass Erik Gustafsson med Glesbygdens Hildur och unghundsklass Owe Fredriksson med Valkia Aidan Ajax.

I oktober tog vi en sista tur till Kittelfjäll och fick ett par fina dagar på fjället. Nu fick även Vittra som hunnit bli halvåret följa med på jakt!

Tomas och Vittra på Kittelfjället. En kul detalj är att jag har en nästan likadan bild av husse och Tuula när hon var i samma ålder och jagade på fjället för första gången!

 

Tomas och Tuula 5,5 månader i oktober 2016, lite mer snö då 🙂

 

Vittra är redan en liten turbo som tar för sig!

 

Tuula – vår fantastiska jakthund ❤

 

Vittra visade upp ett medvetet sök och jobbade ihärdigt för att finna fågel, men det var ont om dom… Hon fick i alla fall vara med när husse fällde en järpe, även om det inte blev något regelrätt fågelarbete. Men hon hittade och apporterade den fint!

Under hösten har vi tränat en hel del apportering men även fågelsituationer på rapphöns med Vittra och Casper. Det är så roligt och inspirerande att ha unghundar igen! Vi ser alla våra hundar som gemensamma och hjälps åt med träningen av dom, det finns inget ”din och min” hund hos oss. Men visst har vi våra favoriter 😉 Vittra är mest mattes medan grabbarna husse och Casper håller ihop!

Båda unghundarna är riktigt trevliga individer som visar goda takter. Casper är ju två månader yngre än Vittra så av naturliga skäl ligger han en bit efter Vittra i utvecklingen. Han har varit för ung för praktisk jakt den här hösten, men vi ser fram emot vårvintern på fjället för hans del! Men Casper och husse har varit ute på en del egna små skogsturer där han har fått bekanta sig med terräng och fågelvittring. Vittra jagar vid det här laget riktigt bra. Hon har en stark motor liksom sin mor och ett enormt viltintresse! Dom är väldigt olika som individer, något man får ha med sig hela tiden under inlärning och injagning. Vittra har enorm energi, hon är en påhittig ung dam som har en räv bakom örat! Henne får man hålla i strama tyglar och jobba med kontakten, hon är nyfiken och självständig och verkligen skäl för sitt namn! Men hon är så rolig och charmig i sina upptåg att det är nästan omöjligt att bli riktigt arg på henne! Casper är mer kontaktsökande, för hans del kan man släppa mer på tyglarna. Han är inte lika påhittig med rackartyg som sin storasyster 😉 Ju äldre han blir desto mer ser vi av Nitro i honom: den lurviga svansen, ”charmlockarna” i nacken, de stora tassarna och kraftiga benstommen och inte minst den härliga genomsnälla mentaliteten som var Nitros adelsmärke ❤

Vittra är mycket lik sin pappa Gibson, hon är en riktig skönhet! Två valputställningar har vi hunnit med, båda gångerna med hederspris och fin kritik.

 

Casper ca 5 månader. Ju äldre han blir, desto mer ser vi av farfar Nitro i honom! Han har rejäl benstomme och ser ut att bli en ståtlig hane så småningom.

Det är lätt hänt att missa något när man försöker summera året som gått, lustigt nog höll jag på att missa det som ligger närmast i tid! 😀 Tuulas utställningskarriär har ju bestått i att snubbla på mållinjen gång på gång med ”släta” excellent, men efter valpkullen verkar det ha lossnat! Tidigare i höst tog fick både Tuula och brorsan Metso excellent på utställning i Sundsvall. Metso fick sitt andra CK i ordningen, och Tuula fick sitt första CERT! Men inte nog med det, hon blev även BIR och BIG2! Styrkt av framgångarna anmälde jag Tuula till ”Stora Stockholm” – Stockholms hundmässa och övertalade min mamma att följa med mig som sällskap. Hela resan blev en upplevelse i sig med skitväder och en enorm bilkö som gjorde att jag höll på att missa bedömningen helt! Med andan i halsen kastade jag och Tuula mig in i ringen precis när det var dags för jakttklasstikarna. Det gick vägen och Tuula fick sitt excellent med CK och blev placerad som andra bästa tik i jaktklass med fin kritik. Så nu är det bara att sikta på tredje och sista CK:et 2020 så Tuula kan få titulera sig trippelchampion 😀

Svettig och sönderstressad matte i ringen, men Tuula är stencool som vanligt!

 

SEJCH SEVCH Kungshällans UF Tuula – inte bara en grym jakthund, hon är snygg också! ❤

Nu ser vi fram emot ett nytt år 2020 med allt roligt, spännande och utmanande det kommer bjuda på! Jakt, jaktprov, utställningar med mera för våra unghundar, jakt och ännu mera jakt med våra rutinerade ”tanter” Nelly och Tuula 😉 Det ska också bli kul att följa kullsyskonens fortsatta karriärer! I slutet av 2020 planerar vi att para Tuula igen, jag har redan börjat söka efter en passande hane. Nördandet i stamtavlor och databaser är halva nöjet för mig inför en planerad kull 😉

Det är mycket annat spännande på gång 2020 hos andra uppfödare: Tuulas kullbror Metso har en date med Jorms fina kullsyster Rodedalens Falla. Och som en extra rolig julklapp fick också Jorm en ny date i början av 2020 med en duktig tik, Herbarias Lime. Vi hoppas att tycke uppstår hos båda ”paren”, båda kullarna blir intressanta att följa framöver!

Full fart framåt in i 2020! Gott nytt år alla vänner!

/Maria, Tomas & flocken


Lämna en kommentar

Halvtid med GT kullen

Det går fort när man har roligt! I dag blir GT kullen fem veckor och vi har passerat halvtid innan dom börjar flytta hemifrån. Dom växer och utvecklas som dom ska och nu börjar dom kräva allt mer stimulering och utrymme. För ca en vecka sedan möttes vi av den första valpen som tagit sig över kanten på valplådan, dags att byta ut den mot den större hagen av kompostnät! Nu talar valparna tydligt om att dom tycker att även den är för liten… Men efter en period av kallt och ostadigt väder har det nu blivit bättre igen så valparna får vistas i en hage ute på gräsmattan när vi är hemma.

Dimma ställer gärna upp som dagmamma till valparna

Tuula börjar bli allt snålare med digivningen i takt med att vi ökar matransonerna till valparna. Dom äter nu uppblött valpfoder och älgfärs med god aptit två gånger om dagen. Tuula är däremot inte överförtjust i att se sina egna matportioner minska när mjölkproduktionen avtar 😉

De här sista veckorna innan leveransen blir hektiska med mycket pusslande för oss, vi försöker undvika att ta ut semester (vilket skulle betyda mindre jaktdagar till hösten!) men det fungerar ganska bra tack vare Tomas skiftarbete och att undertecknad har möjlighet att jobba hemifrån en del och förstås tacksam hjälp av mina föräldrar som åker och tittar till hundarna när det händer att vi måste jobba båda två.

Det är svårt att säga så mycket om valparnas olika karaktärer än så länge, vi ser skillnader i storlek och kroppsbyggnad men det är än så länge svårt att sia om hur dom kommer att bli som vuxna individer. Kameran går varm och vi lägger ut foton och filmsnuttar regelbundet på vår facebooksida. Förutom att de sista veckorna är mest intensiva och jobbiga är det också nu den roligaste tiden kommer då man kan följa valparnas olika upptåg! Vi har själva bestämt oss för att behålla en av de bruna tikarna, men har inte bestämt vem av dom det blir ännu. Vi avvaktar med placeringen så länge vi vågar innan vi måste skicka in registreringsansökan till SKK, på så vis hinner vi få en bättre uppfattning om valparnas olika karaktärer.

Valparna och mormor Nelly

 

Skimmelhanen Grim och hans syster, den sistfödda tiken.

För ett tag sedan fick vi det glada beskedet att Alarängens Cleo är dräktig! hon är parad med pappa/svärfars hane Rodedalens Jorm som i sin tur är parningsvalp efter vår egen älskade och saknade Ormkullens E´Nitro. Nu håller vi tummarna att dräktigheten och valpningen flyter på smidigt, och att en av de små liven i Cleos mage är vår nya prins ❤

Nitro som liten plutt när vi nyss fått hem honom, sommaren 2004. Vi längtar efter en prins, först då känns flocken komplett igen ❤

Ingen hund kan någonsin ersätta våra saknade pojkar Nitro och Patron, men det värmer i hjärtat vid tanken på att deras arv går vidare med barnbarn/syskonbarn. Kullen beräknas födas samma helg som vår egen GT kull flyttar hemifrån, omkring 6 juni. Det är så spännande! Det vore kul om någon fler valp ur den kullen skulle hamna i våra trakter så vi får möjlighet att träffas regelbundet på träningar och prov. Vid intresse, ta kontakt med uppfödaren Ingela Lindfors. Kontaktuppgifter finns på hemsidan Alarängens kennel.

/Maria


Lämna en kommentar

Vi har fått valpar!

Ja för er som följer oss på Facebook är det ju ingen nyhet 😉 Men vi försöker hålla bloggen levande också även om det går mycket snabbare och smidigare att uppdatera på Facebooksidan direkt från mobilen. I torsdags kom dom alltså, våra sju underverk, två dagar tidigare än beräknat! Tuulas temperatur sjönk på onsdagkväll och hon var lite orolig, men vår erfarenhet från tidigare kullar är att öppningsskedet innan själva förlossningen startar kan pågå upp till ett dygn. Från första parningsdagen hade beräknat födseln till lördag då det skulle vara dygn 63, och eftersom hon blev parad tidigt i löpet trodde vi snarare att hon skulle gå över ytterligare några dagar. Men allt var förberett i köket med valplåda, handdukar och allt som behövs för att ta emot en valpkull.

På torsdagmorgonen den 11 april kom Tomas hem från sitt nattskift på fabriken medan undertecknad klev upp och gjorde mig redo för att åka iväg på dagens jobb, djurkontroll på ett lantbruk. Innan jag åkte tittade jag till Tuula, som lugnt och stilla låg och sov på rygg bredvid husse i vår säng med den stora magen i vädret. Inga problem att åka iväg och jobba, det blir inga valpar än på många timmar tänkte jag, eftersom valpning alltid brukar föregås av lååång väntan när man i timmar sitter och glor på en tik som hässjar, darrar och bäddar… Väl framme på gården efter ett par timmars bilfärd tog jag en titt på mobilen innan jag påbörjade mitt jobb, och möttes då av ett meddelande från Tomas. Han hade blivit väckt av ett obekant gnyende ljud och möttes av den här synen då han slog upp ögonen:

Tuula hade lugnt och stilla fött en liten tikvalp utan att ge minsta ljud ifrån sig! Det var bara för Tomas att gnugga sömnen ur ögonen och hjälpa föderskan med sin nyfödda valp ner till valplådan i köket, och sen sätta sig med en kopp starkt kaffe och övervaka den fortsatta förlossningen. Själv försökte jag koncentrera mig på att utföra mitt jobb ordentligt innan det blev ilfart tillbaka hem! Väl hemma hade Tuula fött ytterligare fyra valpar utan problem. Det blev ytterligare två innan hon var färdig, den sista som också var den största, kom med baken först. Det var tur för Tuula att det inte var hon som låg först!

Det blev fem tikar (två skimmel och tre bruna) och två hanar (en skimmel och en brun). Vi hade hoppats på några fler valpar men viktigast av allt var att förlossningen gick smidigt för vår förstföderska. Valparna var av mer lagom storlek den här gången, dom vägde mellan 220 och 385 gram. När Nelly födde Tuula och hennes 8 syskon vägde dom alla kring 6-700 gram! (utom minstingen på 300) När vi tittar på en gammal bild av en högdräktig Nelly och jämför med hur Tuula såg ut strax före födseln förstår vi varför det blev komplikationer och kejsarsnitt för Nelly!

Efter någon timme fick jag göra ett snabbt besök på veterinärkliniken i Nyland med en tikvalp eftersom hon började rossla ha svårt med andningen. Hon verkade ha fått fostervatten eller mjölk i luftvägarna. Men dagen efter var alla symptom borta tack och lov, och alla valparna diade förnöjt. Nu några dagar senare har alla blivit runda och fina, Tuula sköter dom exemplariskt och har gott om mjölk åt dom.

När lugnet lagt sig i valplådan väntade den grannlaga uppgiften för oss att välja hem till valparna. Det var ingen lätt uppgift med en lång lista av trevliga valpspekulanter som hört av sig, men i skrivande stund är alla tingade. En tik stannar här hos oss, en av hanarna kommer att flytta till familjen Åberg och pappa Gibson. Den andra hanen flyttar till Piteå. De resterande tikarna kommer att hamna i Alingsås, Huskvarna, Sollerön och Sandviken. Valparna kommer att få namn från Astrid Lindgrens sagovärld, några namn är redan klara: vår egen tik som ska heta Vildvittra, samt Grim, Lovis, Miramis och Alma. Nu väntar åtta spännande veckor då vi ser fram emot att följa utvecklingen av våra sju små juveler! På vår facebooksida kommer vi regelbundet att lägga upp bilder och filmklipp, följ oss gärna där! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Jaktfinal och valpar på gång!

Nu är vi nyss hemkomna från sista jaktturen till Kittelfjäll, fyllda av fina minnen att leva på ända fram till hösten 🙂 Vi fick tre fina jaktdagar på fjället, med uppehåll för ett par dagars snöväder med dålig sikt. Eftersom vi har vårt eget fjällviste och inte behöver hyra boende varje gång vi är i fjällen unnar vi oss lyxen att enbart jaga när vädret är bra, det finns ingen anledning att streta på i snöstorm och iskyla. Jakten ska ju vara en trevlig hobby och som tur är så lever vi inte på ripkött 😉

Vårfjället när det är som bäst

Vi var upp en sväng tidigare i februari också, då stormade det mest hela tiden så vi fick bara en dag på fjället. Då hade vi fortfarande Tuulas fästman Gibson hos oss så vi fick möjlighet att se honom in action på vårfjället. Han sökte fint med bra kontakt och hittade fågel flera gånger, men den dagen vi var ute hittade vi bara skygga fjällripor så det blev ingen skottchans för Gibson. Men vi fick se honom både stå och sekundera snyggt. Han fick kämpa hårt eftersom han gick igenom den tunna skaren som bar för tikarna. Tuula var som vanligt helt outstanding, även hon hittade och stod för ripa flera gånger, men det gick aldrig att komma inom hagelhåll. Dagens enda fällning blev för Marias kulbössa. Nelly som snart fyller 10 år är fortfarande pigg och spänstig, men vinterföret är inte hennes melodi. Vår slitvarg och ”köttjägare” Dimma som är av samma årgång som Nelly börjar däremot känna av åldern. De senaste två säsongerna har hon varit halt av och till, hennes framben börjar bli slitna. I höstas brast en sena under en framtå så att den pekade rakt ut. Samma sak hände gamla Strimma, och när vi var hos veterinären med henne fick vi beskedet att det var inget som kunde behandlas, bara vila som gällde tills det stabiliserat sig, och för henne läkte det ut. Så vi följde samma råd med Dimma så hon har fått gå koppelpromenader under några månader. Nu när vårjakten närmade sig var hon pigg igen och tån hade gått till sig, vi såg fram emot att få jaga med henne igen. Men i samma veva som vi åkte upp till fjällen blev hon halt på ett framben igen så nu är det åter vila som gäller… 😦

Tuula apporterar ripan som Maria fällde

 

Tuula står och Gibson sekunderar, man ser den oroliga ripan uppe till vänster. Den tillät inte en skytt inom hagelhåll, men jag hann ta några bilder i alla fall 🙂

 

Tuula lyckades hitta åt riporna som drog och spika dom på nytt!

Den senaste turen hade vi bättre jaktlycka och hittade mer dalripa. Eftersom vi börjat se tecken på att Tuula är dräktig jagade vi korta dagar. Vi försökte hålla igen henne, men det är inte lätt! Det finns bara ett läge på Tuula: 100% jakt i varje steg hon tar! Och när hon dessutom är vår bästa hund som alltid hittar fågel först så är det svårt att hålla tillbaka henne. En av dagarna lånade vi med oss Jorm så fick tant Nelly som inte gillar snöföret något vidare stanna hemma och vila i stugvärmen. Jorm som bor i Kittelfjäll med husse Rolf hela vårvintern är vältrimmad efter många jaktdagar och han jobbade på fint tillsammans med Tuula.

Situation med Tuula, Tomas gör sig redo att gå fram

 

Fint avslut – snyggt jobb av Tuula

 

Kittelfjällets klassiska profil som fond

 

En ripa som litar på sitt kamouflage!

 

Nelly apporterar

 

Jorm och Tuula i samarbete

 

Jorm står

Förutom att jaga har vi ägnat de senaste fjällturerna åt projektet att flytta en timrad gäststuga från gamla fjällvistet över sjön till det nya vistet. Ett projekt som visade sig lättare sagt än gjort! Rolf hade förberett projektet genom att preparera spåret längs den ganska branta backen från stugan ner till Bergsjön. Vi trodde stugan skulle glida lätt och fint utför backen på sitt brätte som Rolf byggt, men ack så vi bedrog oss! I stället fick vi ägna flera dagar åt att meter för meter vinscha den nedför backen. Tillslut hade vi fått den ned till stranden, då återstod eldprovet – att med bredbandade skotrar och fyrhjuling dra den över sjön. Vi fick upp farten bra och det såg ut som vi skulle lyckas, men efter lite drygt halva sträckan tog det stopp… Vi fick lämna stugan ute på isen när vi åkte hem, så återstår några dryga dagars manuellt vinschande för Rolf. Som tur är så är han tjurig som en gammal fjällbjörk, så tids nog kommer stugan på plats. Det är tack vare pappas påhittighet och inställning att allting går att genomföra bara man är beredd att lägga manken till som vi har att tacka för att vi har tillgång till våra fina fjällvisten ❤

 

Den timrade gäststugan byggdes på 80-talet men har stått outnyttjad de senaste åren, så nu ska den flyttas över sjön till Rolf och Monicas nya viste.

 

 

Nu kan vi med säkerhet säga att det är liv i Tuulas mage! Hennes underlinje är i det närmaste ”rak” och spenarna har vuxit och blivit rosa. I skrivande stund har det gått fem veckor sedan första parningen, beräknad födsel är kring 13 april, veckan före påsk. Det är såå spännande! 😀 Vi har haft enormt stort intresse för den här kullen Nu hoppas vi att det blir tillräckligt många valpar och jämn fördelning. En tikvalp har vi tänkt behålla själva och en hanvalp flyttar till pappa Gibson. Saknaden efter vår fina kille Patron är fortfarande stor och blev ännu mer påtaglig när Gibson flyttade hem till Holland igen. Det känns konstigt att ha bara tikar i flocken, vi har alltid haft en hane sedan vi skaffade Nitro 2004. Vi är båda överens om att en hane är ett självklart inslag i vår flock, så en vacker dag blir det en kille på Kungshällan igen på ena eller andra sättet! Det är mycket spännande på gång både hos oss och på andra håll, det känns bra att kunna blicka framåt mot allt roligt vi har framför oss. Snart är det dags för vårprovet i Mittådalen också, det känns tomt på något vis att inte vara med i år, men i stället hejjar vi på ”Team Kungshällan” – några av våra valpköpare som kommer starta!

 

Ett par dagsfärska bilder av Tuula, 5 veckor och två dagar efter första parningen.

 

– här ligger jag och myser medan magen växer ❤

/Maria

PS: Som vanligt kommer det fler bilder från våra senaste jaktturer på vår facebooksida. Det blev också en hel del filmmaterial som kommer så snart jag hunnit redigera.


Lämna en kommentar

Nu har dom flyttat…

Så var det plötsligt väldigt lugnt här på Kungsgården… I går kväll vinkade vi av Metso som flyttade till sitt nya hem, och i lördags var det ”öppet hus” här från morgon till kväll, då flyttade Matti, Kaisa, Kyllikki, Ville, Mielikki och Mira. Nu är det bara Väinö kvar som stannar några dagar till med syrran Tuula.

72_dpi_002

Christopher från Stockholm och Hanna & Gustaf från Mora var först ut på lördag morgon för att hämta hem sina respektive bruna tjejer Mira och Kaisa.

 

13652383_10153974069553071_1623364454_n

Valparna fick stifta bekantskap med bostonterriern Kalle, som ska bli Villes ”storebror”. Med sin trubbnäsa, upprätstående öron och avsaknad av svans var han först lite ”svårtolkad” för valparna. Men efter en stund var det full rulle med den roliga lekfarbrorn i lagom storlek 😉 Foto: Cecilia Lavén

Vi har fått genomgående positiva rapporter från hemresorna och valparnas första dygn i de nya hemmen. Dom har varit trygga, nyfikna och funnit sig väl tillrätta. Det glädjer oss! Även om vi försökt utsätta valparna för lite nyheter och främmande miljöer är första eldprovet då dom blir tagna ur sin flock och flyttade till ett helt nytt hem med nya lukter, familjemedlemmar och andra hundar. Alla har klarat det fint.

De två lediga veckorna med valparna och alla andra aktiviteter och projekt tycker vi båda känns som minst en månad! Vi har verkligen utnyttjat tiden till max, förutom valparna och allt vad det innebär har vi också hunnit med att få fasaden nästintill färdigmålad. De vuxna hundarna har inte fått så mycket aktivering, men har ändå hållit sig väl sysselsatta med valparna. Tomas har slipat lite på eftersöksgrenarna med Patron inför det stundande eftersöksprovet, annars har dom mest fått släntra omkring på tomten när vi varit hemma.

Nu ser vi fram emot fortsatta rapporter från våra utflugna valpar, och så ska de bli så roligt att börja slipa vår egna lilla diamant Tuula! Rapporterna på vår facebooksida och här i bloggen lär inte bli lika täta som under de senaste åtta veckorna, men vi har ändå tänkt försöka filma våra första övningar med Tuula och lägga ut små snuttar som inspiration och kanske lite tips till våra valpköpare. Vi har också märkt vad lärorikt det är att se sig själv tillsammans med hunden på film, då ser man precis vart man brister då det inte fungerar och kan göra om och (förhoppningsvis) rätt 😉

Vår lilla Tuula - en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Vår lilla Tuula – en mysig, trygg och pigg liten tjej!


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Valparna fem veckor

…eller egentligen fem och en halv vecka är dom ju i dag! Det har varit en intensiv helg med många trevliga besök av blivande hussar och mattar. Både vi och valparna var ganska trötta när helgen var över 😉 Det är första gången samtliga valpköpare haft möjlighet att komma och hälsa på och titta på valparna innan leveransen. Vi är imponerade av att många körde långt, bara för att få en första titt av de små. Christopher, Nellys ”originalhusse” körde ända från Stockholm och hem igen på lördagen för att titta på den bruna tik som ska bli Nellys efterträdare. Han hade sällskap av Helen, som ”bara” var med för att titta och valpfrossa, snacka om att ha ett brinnande intresse och engagemang för vår ras 🙂 På lördagen kom också Hanna och Gustaf från Mora, och Viktor och Rebecka som körde från Uppsala till Umeå och passade på att stanna till hos oss längs vägen. På söndagen hade vi besök av Cecilia och Simon som ”bara” åkte från Timrå, samt Johanna och Torbjörn som kom från Bräcke i Jämtland. Förra helgen hade vi besök av Kenneth och Katarina från Umeå, Frederik och Catrin från Hudiksvall samt Samuel och Elin från Sundsvall.

Det var riktigt trevligt att få träffa alla valpköpare IRL och prata hund och jakt, många är ambitionerna för de små liven! Förutom jakt planeras det för jaktprov, utställningar, viltspår, BPH och en och annan har avelsambitioner. Vi är glada att ni valt att köpa valp från oss, och vi hoppas både hundarna och vi som uppfödare kommer uppfylla alla förväntningar!

72dpi_053

Valparna myser och busar med extramamma Dimma

Valparna är riktigt underhållande att sitta och titta på nu. Dom blir allt mer aktiva och äter uppblött torrfoder/färskfoder fyra gånger om dagen, så Nelly börjar minska på mjölkproduktionen. På morgonen vaknar vi till en niohövdad kör som ropar på frukost, då är det bara att öppna valphagen och rusa ut med matskålarna medan det lilla ”lämmeltåget” myllrar efter i rasande fart.  Med inkomster kommer utgifter, så vi har börjat vänja valparna vid att gå med oss och de vuxna hundarna upp i skogskanten ovanför vårt hus där vi har ”rastningsområdet” så vi slipper trampa omkring i de små korvarna på gräsmattan. Efter rastningen blir det en stunds bus innan alla slocknar som på en given signal.

72dpi_019

Hela vår flock hjälps åt med lek, omsorger och uppfostran. Det är intressant att se att Patron är raka motsatsen till sin pappa Nitro, som helst höll sig så långt bort från de små irritationsmomenten som det var möjligt. Kom dom i närheten av hans tassar studsade han rakt upp med ett irriterat gruff, och gick genast undan. Han var aldrig elak med valparna, men gjorde allt för att undvika närkontakt med dom. Patron däremot är otroligt tålmodig, han tycker uppriktigt om sina småsyskon, leker med dom och låter dom klättra och bita i honom. Inte ens när dom tuggar på hans ”ädla delar” säger han ifrån! Men när en liten frimodig valp stegade fram till hans matskål i morse fick hon smaka på en tillsägelse från storebror.

72dpi_027

Snälle tålmodige storebror Patron ❤

72dpi_032

Storebror nere för räkning! 🙂

Nelly och Dimma slickar och smånaggar på valparna, och buffar omkull dom med nosen. Valparna har lärt sig hundspråket och lägger sig snällt på rygg och visar sin underkastelse. Både Nelly och Dimma tillrättavisar dom med ett morr och bett över nacken om dom gör något otillåtet, men när valpen gnyr till och underkastar sig blir den genast slickad som bekräftelse på att den visat rätt beteende. Det är väldigt intressant för oss att betrakta samspelet i vår lilla flock! Vi filmar en hel del, och efterhand lägger vi ut filmsnuttar på vår facebooksida. Där finns också massvis med bilder som fylls på kontinuerligt. Valparna är så tacksamma att fotografera nu!

Nu när alla valpköparna fått se och känna på de små och utse sina favoriter är det i stort sett klart med placeringen av dom. Här följer individuella bilder som vi tog i kväll, valparna var lite trötta efter mat och bus så det tenderar att bli lite krumma ryggar och slö hållning…

hane 1 matti

Hane 1, ”Lillebror” får namnet Kungshällans UF Matti och kommer att flytta till familjen Jakobsson-Lidow i Sundsvall

 

hane 2

Hane 2 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 3

Hane 3 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 4 ville

Hane 4 kommer att heta Kungshällans UF Ville och flyttar Kenneth och Katarina i Umeå.

 

tik 5 tuula

Tik 5 heter Kungshällans UF Tuula och stannar här hos oss.

 

tik 6 kyllikki

Tik 6 får namnet Kungshällans UF Kyllikki och flyttar till familjen Hellgren-Lavén i Timrå.

 

tik 7 kaisa

Tik 7 får namnet Kungshällans UF Kaisa och flyttar till Hanna och Gustaf i Mora

 

tik 8 Ruta

Tik nr 8 får namnet Kungshällans UF Mielikki och flyttar till Viktor och Rebecka i Uppsala

 

tik 9 Mira

Tik nr 9 får namnet Kungshällans UF Mira och flyttar till Christopher och Anna i Stockholm


Lämna en kommentar

Valparna fyra veckor

Nu har valparna blivit fyra veckor, redan halvtid innan dom börjar flytta hemifrån! Tiden flyger iväg… Dom växer och frodas, och börjat vidga sina vyer på vår tomt allt mer. Vi försöker iaktta dom för att bilda oss en uppfattning om deras personligheter, men det är fortfarande svårt att säga så mycket annat än att dom skiljer sig åt i utseendet. Vi har också haft besök av blivande hussar och mattar både lördag, söndag och i dag måndag. Valparna är pigga och nyfikna och får vänja sig vid att bli hanterade av både små och stora händer. I går söndag var det riktigt varmt, så då ville dom helst bara ligga i skuggan och vila.

De som varit här och tittat på valparna har utsett sina favoriter. Vi försökte intala oss innan valparna föddes att inte fästa oss vid någon av tikarna för tidigt, utan noggrant iaktta och utvärdera dom innan vi bestämde oss för vilken vi skulle behålla. Men det blir ändå att man väljer med hjärtat i slutändan, och vi har i det närmaste bestämt oss för att det blir den enda skimmeltiken som kommer att få namnet Tuula och stanna hos oss 🙂 Efter nästa helg när fler valpköpare varit här och tittat börjar det bli dags att fördela valparna och slutgiltigt bestämma namnen så vi hinner registrera kullen hos SKK och få hem registreringsbevisen i tid till leveransen.

Här kommer nytagna individuella bilder, vi lyckades bättre med fotograferingen den här gången med hjälp av lite köttfärs på mattes fingrar, och husse fick vara snabb på avtryckaren 🙂 Valparna får allt mer ”styrsel” i kroppen så dom kan stå bättre. Vi fyller kontinuerligt på med fler bilder och filmklipp på facebooksidan.

hane 1

Hane 1, ”Lillebror”. Fortfarande minst i kullen men ökar bra och stadigt i vikt. Lugn och nyfiken i sinnelaget. Kompakt i kroppen men har lätt benstomme och smäckert huvud.

 

hane 2

Hane 2. Kraftig benstomme och rejält huvud, brottas gärna livligt med sina syskon.

 

hane 3

Hane 3. Kraftig benstomme och maskulint huvud, är nog den som blir mest lik pappa Ura. Gillar att brottas med sina syskon.

 

hane 4

Hane 4. Medelstorlek, ser ut att bli något lättare i modellen än sina stora skimmelbröder. Framåt och nyfiken.

 

tik 5

Tik 5. Lite kraftigare benstomme än sina bruna syskon. Var den som först lyckades klättra över kanten på valplådan. Nyfiken och frimodig. Troligen den tik vi kommer behålla.

 

tik 6

Tik 6. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt varken det ena eller andra hållet.

 

tik 7

Tik 7. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt det ena eller andra hållet.

 

tik 8

Tik 8. Lite lättare benstomme och smäckrare huvud än de andra tikarna, ser ut att bli lik mamma Nelly. I övrigt utmärker hon sig inte speciellt åt ena eller andra hållet.

 

tik 9

Tik 9. Av medelstorlek. Utmärker sig inte så mycket åt ena eller andra hållet än.


Lämna en kommentar

Valparnas tredje vecka

I helgen har det varit varmt och skönt väder, så valparna har fått varit ute i hagen på gräsmattan mest hela dagarna. Det är lättsamt att slippa en del mockning och hantering av blöta dagstidningar inomhus. Valparna sover fortfarande mycket, men efter dagarna utomhus märker vi att dom förväntar sig en större värld än valplådan inne i köket. Dom hoppar upp mot kanten och påkallar uppmärksamhet då man pratar med dom. ”Spädbarnsjollret” blir allt mer likt morrningar och skall, och efter maten vill dom gärna busa och brottas en stund innan dom somnar.

DSC_8823

Skönt med gräs under tassarna 🙂

Under några dagar har dom fått en daglig portion älgfärs blandat med äggula och rapsolja, som vi ökar på efterhand. Nelly har gott om mjölk till dem, och kräver också mycket mat själv! Förutom högenergifodret som hon får fyra gånger om dagen lyckades hon i förrgår stjäla och sätta i sig närmare 2 kilo frusen älgfärs som jag lagt i diskhon för att tina upp och portionera i påsar till valparna. Att hon strax innan fått en portion torrfoder var inget hinder! 😉

Vi har nu satt små olikfärgade halsband på valparna för att enklare skilja dom åt. Det fattades ett halsband, så lillebror som vi lätt känner igen ändå slapp halsbandet. I går passade vi på att ta de första individuella bilderna på dom. Ingen utställningsmässig uppställning, men det går i alla fall att få en första uppfattning hur dom ser ut. De små trubbiga ansiktena börjar få allt mer personlig karaktär.

Vi har bestämt att valparna i den här kullen ska få finska namn, vår egen tik som vi ska spara kommer att heta Tuula. Två andra namn är också klara: Kaisa och Ville. Vilken valp som vår vilket namn är dock inte bestämt än. Till helgen börjar en del blivande hussar och mattar komma på besök och titta på de små juvelerna.

Vanligtvis numrerar vi ju valparna efter den ordning de föddes, men eftersom den här kullen blev förlöst med kejsarsnitt har vi bara hittat på en ordning.

/Maria

DSC_8855

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8858

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8860

Hane 2

 

DSC_8864

Hane 2

 

DSC_8865

Hane 3

 

DSC_8868

Hane 3

 

DSC_8871

Hane 4

 

DSC_8875

Hane 4

 

DSC_8877

Tik 5

 

DSC_8889

Tik 5

 

DSC_8892

Tik 6

 

DSC_8894

Tik 6

 

DSC_8901

Tik 7

 

DSC_8907

Tik 7

 

DSC_8909

Tik 8

 

DSC_8922

Tik 8

 

DSC_8925

Tik 9

 

DSC_8929

Tik 9


Lämna en kommentar

Valparnas andra vecka och en nybliven champion!

I skrivande stund har valparna precis passerat två veckor. Dom växer så det knakar! Från att ha varit små hjälplösa ät- och sovmaskiner börjar dom nu likna små hundar. Dom både ser och hör, och kan interagera med varandra och omgivningen. Vi konstaterar att ingen av våra tidigare valpkullar har varit så stora (med undantag för lillebror då 🙂 ), kraftfulla, krävande och försigkomna! Nelly ser nästan desperat ut i bland när hon hoppar in till valplådan som kokar av nio små viljestarka individer som kräver mat och uppmärksamhet. I förrgår morse provade jag att öppna luckan till valplådan, Nelly stod ute och åt tillsammans med Dimma och Patron, medan valparna stultade runt i lådan och högljutt påtalade att dom minsann också behövde utfodras. Dom var inte sena att titta ut på den nya världen utanför den trygga valplådan, och sekunden efter så började dom en efter en ”droppa” ut och undersöka köket närmare. Våra tidigare valpar har tvekat länge innan dom tagit steget, och det har nog varit vid ca tre veckors ålder dom börjat kliva över kanten. Jag lät inte de äventyrliga pionjärerna gå särskilt långt ut på köksgolvet innan jag samlade ihop dom och stängde luckan igen. Köksgolvet är fortfarande glatt och halt för små ben som inte fått upp styrkan ordentligt.

72dpi_001

I går provade jag att ge valparna älgfärs utblandat med äggula från våra höns och lite rapsolja. Det var populärt! Valparna sög och smaskade i sig färsen från mina fingrar med våldsam intensitet! Hela den lilla kroppen riste och vred sig när valpen kämpade för att få i sig den nya delikatessen. Men det fick räcka med en liten klutt per valp så att magen väjer sig. Vi kommer att ge dom en liten portion om dagen som vi ökar på efterhand. Efter ett par dagar borde dom kunna börja äta från ett fat, då blir det mindre kladdigt än när man matar dom en och en med fingrarna. Med den planerade valpkullen i åtanke var vi noga med att spara mycket puts från älgstyckningen i höstas, som vi malde och frös ned i portionspåsar. Enligt flera studier jag läst är färskfoder det allra bästa för hundar, och framförallt valpar, så vi tänkte föda upp den här kullen på en blandning av färskfoder och vårt vanliga torrfoder Carrier för att ge dom bästa start i livet.

72dpi_008

I takt med att valparna växer så har Nelly ökat sin mjölkproduktion, och vi har gått över till att ge henne Carrier high energy med 32 % protein och 24% fett (som vi brukar ge hundarna under fjälljakten), samt att hon får laxolja och ägg från våra höns då och då. Hon äter ungefär dubbelt så mycket som Patron fyra gånger om dagen för att inte tappa i hull. Allt går bara rakt igenom hennes kropp ner i ”mjölktanken”!

Alla valpar är nu tingade, dom blir inte lika utspridda som vår förra kull så det kommer bli lättare att ordna valpträffar. Det ser vi fram emot! Dom kommer att hamna i Umeå, Timrå, Sundsvall, Bräcke, Hudiksvall, Uppsala/Umeå, Falun och Stockholm. Vi kommer skicka ut lite mer praktisk info till er som tingat valp under de närmaste dagarna. Det har varit lite hektiskt när kennelmatte varit på resande fot i helgen och husse börjat jobba igen efter sin tio dagars ledighet. Det kommer bli lite råddigt de närmaste veckorna då vi båda jobbar heltid, men Tomas skiftgång underlättar mycket. När det blir några timmar för länge innan vi byter av varandra här hemma ber vi ”kennelmormor” Monica som bara bor ett par kilometer bort att åka hit och rasta/utfodra Nelly och så småningom även valparna. Fler bilder och filmklipp av valparna finns i vanlig ordning på vår facebooksida. Dom börjar bli roligare och tacksammare att fotografera dem så antalet foton vi lägger ut kommer att öka 🙂

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

Så till en annan glad nyhet! Under helgen som gick var jag (Maria) i Lycksele på utemässan och visade min konst. På Söndagen kom Rolf och Monica upp för att besöka mässan, med sig hade dom Jorm som var anmäld till utställningen som Västerbottens vorstehklubb anordnar i samband med mässan. Jorm gjorde bra ifrån sig (fast handlern fick kritik får att hon sprang felaktigt 😉 ) och det slutade med excellent, CK, andra bästa hane i jaktklassen och reservcert. Med det så är Jorm färdig utställningschampion! 😀 Nu är det bara för husse Rolf att fokusera på nästa titel som smäller ännu högre: svensk jaktchampion! För det är han värd, den snygge och duktige Nitrosonen ❤

/Maria

DSC_7850

En lite mer presentabel bild på SEUCH J Rodedalens Jorm