Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Årets första fjälltur

För lite drygt en vecka sedan åkte vi till Kittelfjäll några dagar. Det är alltid lite chansartat att åka till fjälls så här tidigt på året, dagarna är fortfarande korta och vädret kan vara riktigt bistert. Men vi var så sugna att prova ungdomarna på fjället så vi gjorde ett tappert försök.

Mycket riktigt bjöds vi på hela registret av fjällväder, allt från vindstilla med blå himmel och -23 grader till snöstorm och slutligen plusgrader med takdropp, blåst och dimma. Men vi fick två hyfsade dagar på fjället som gav nyttiga erfarenheter för Casper och Vittra, även om det inte blev många fågelsituationer.

Första dagen hade vi hyfsat före, bitvis var det lite tungt för hundarna. Vi hade Tuula med, hon sökte sin vana trogen som en jaktmaskin och hittade fågel. Motvilligt fick hon lämna ståndet ett par gånger för att ge adepterna chans på fågel. Tyvärr blev det inga jaktbara situationer då riporna drog innan skottläge, men båda ungdomarna blev rejält ”tända” och fattade vad som är meningen med att springa på fjället! Vittra som har två månaders försprång och även fick en dag på fjället i höstas tar för sig ordentligt, hon går i mamma Tuulas fotspår! 🙂 Casper som är både yngre och dessutom kille är mer försiktig och vågar inte ta ut svängarna så mycket än, men han söker medvetet, det är kul att se hur han växlar mellan markvittring och sedan sätter upp nosen högt i luften då han känner fågel på håll!

Casper och Vittra – prao på fjället

 

Tuula, vår jaktmaskin

 

En mycket ovanlig bild – Tomas och Tuula på samma bild och dessutom fotograferade framifrån! (ryggtavlefoton har jag gott om… 😉

Efter att ha väntat ut kyla och snöstorm ett par dagar blev det äntligen hyfsat väder igen, vi blev lite överambitiösa och drog iväg till ett område nära norska gränsen där vi hade bra jakt i fjol. Men det visade sig att skoterleden upp till området var helt okörd och snön låg djup så det blev en tuff dag både för hundarna som plumsade och oss som skidade. Vi hade gott om ripa, men dom var svåra att komma nära i det tunga föret. Casper avslutade i alla fall dagen med ett fint arbete, tyvärr på lite för långt håll för husses bössa 🙂 Fler foton från fjällturen lägger jag upp på vår facebooksida. 

Casper kämpar på i djupsnön, han är mån om att hålla koll på husse och matte. Men fågelintresset finns på plats och han jobbar på hela tiden, han avslutade dagen med en fin situation.

 

Även en jaktmaskin tycker det är skönt att relaxa i ”Bodegan” efter en tuff dag på fjället ❤

Medan vi väntade ut vädret kom trevliga rapporter från Mia och Vittras kullsyster Lovis i Mittådalen. Lovis är nog den i kullen som har mest fjällrutin vid det här laget, hon söker stort och kraftfullt och har presterat många fina fågelarbeten. Vid ett tillfälle stod hon lite oprecist, och rätt vad det var så flög tre tjädertuppar upp ur snön framför henne! Såå häftigt! 😀 Vi var smått avundsjuka när vi fick målande beskrivningar på messenger från matte Mia där vi satt insnöade i stugan 😉

Från de andra kullsyskonen får vi också rapporter om ungdomar med stor jaktmotor och ”jävlaranamma” som sätter sina ägare på prov! Vi hoppas få träffa flera i samband med vårprovet i Mittådalen. Vi har tänkt anmäla Vittra till två dagar i unghundsklass.

Nu under våren har vi varit med Casper och Vittra på valpkurs hos Kenth Gustafsson, Fågelhundar Höga kusten. Det har varit nyttigt både för både våra ungdomar och även för oss. Vi börjar alltid träningen av våra hundar tidigt hemma i köket och på gården under lättsamma former, men men vår erfarenhet är att det är först när man tränar i grupp och under störning som man befäster samarbetet och färdigheterna. Under valpkursen har hundarna fått lära sig att fokusera och samarbeta under störning av flaxande duvor, och vi har provat på inkallning i kaninhägn. Casper och Vittra är väldigt olika, den unga damen är ett litet rovdjur med enormt viltintresse så med henne får man se till att ha tajming! Hon är kvick och smart, väldigt kul att jobba med. Lillebror Casper är mjukare och på sätt och vis enklare att jobba med så här långt. Båda två har en fin förmåga att vara lugna och passiva när det inte händer något, det är sällan eller aldrig ett kommer något pip eller ljud från någon av dom. Längre fram i vår ser vi fram att träffa Caspers syskon på kennelträff hos Gustafssons.

För ett par veckor sedan hade Jorm dambesök av Herbarias Lime och dom fattade tycke för varandra, jag passade på att fotografera kärleksparet. Jorms syster Falla har börjat löpa och åker snart på honeymoon till Tuulas bror Metso. Vi håller tummarna att det blir valpar i vår efter syskonen Jorm och Falla både hos Uti Bergets kennel och Rodedalens kennel! Det blir spännande att följa de båda kullarna, ättlingar till vår Nitro. Det känns som en evighet sedan vi själva hade valpar, även om det bara var i våras! Den kommande säsongen fortsätter jag hålla koll på några intressanta hanar och deras unga avkommor innan vi väljer vem som blir Tuulas kavaljer när hon ska paras i slutet av året.

SEUCH J Rodedalens Jorm ❤ J Herbarias Lime

 

Herbarias Lime, en näpen och trevlig tik.

 

Herbarias Lime

/Maria


Lämna en kommentar

Parning genomförd!

Visst ser Nelly förälskad ut? 😉

Nelly sköt på sitt löp som vi hade beräknat till årsskiftet, men nu äntligen är hon parad! I sista stund blev det byte av kavaljer. Stersmyras Drott af Strolch är en hane vi haft i tankarna förut, han är snygg och ståtlig med mycket jaktkrut. Hemma är han genomsnäll och kärvänlig. Drott drabbades av en fraktur i en tå som ung, en skada som förföljt honom och lett till besvär och flera operationer och därmed satt käppar i hjulet på hans jakt- och provkarriär. Men nu är han återställd och jagar fullt ut till matte Helens stora glädje. Läs mer om Drott på kennel Stersmyras hemsida.

Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.

Nelly är i skrivande stund på ”kärleksweekend” hos Drott så dom ska få möjlighet att para sig under flera dagar i följd så länge Nelly är mottaglig. Sedan återstår bara den lååånga väntan innan vi får veta om parningen gett resultat. Vi kommer att göra ultraljud på Nelly om ca tre veckor. Fler bilder från Drott och Nellys möte finns på vår facebooksida. Glädjande nog för oss har det varit stort intresse för vår kommande kull. Vi har meddelat alla er som står på intresselistan, men om det är fler som är intresserade så tveka inte att höra av er till oss! Ett grundkrav vi har på valpköpare att hunden ska tränas och användas som stående fågelhund i första hand, när dressyren och injagningen på fågel är befäst kan man också ha nöje av hunden som apportör på land och i vatten, på eftersök och som stötande eller ställande hund. Jaktprovsintresserade valpköpare har förtur hos oss.

För övrigt så verkar Kung Bore ha gett upp, vi har aprilväder med takdropp och talgoxarna spelar som galna i träden. Riktigt skönt vårväder – om det vore april! Februari och Mars ska väl ändå vara vintermånader i norrland?? Vi som precis hunnit preparera vårt skidspår och njutit av ett par turer med hundarna och luftat skotrarna en sväng när lederna äntligen blev körbara upp på skogen… då kommer värmeböljan åter och snön övergår i blankis eller till och med barmark 😦 Vi var upp till Kittelfjäll och jagade i några dagar för ett par veckor sedan. Från att ha varit en meter bottenlöst puder hade det även där smält ihop till stenhård skare och blankis på alla sjöar. Tack och lov frös det på innan vi kom upp så föret på fjället var bra både för hundar och skidåkare. Vi hade gott om fågel men det var svårt att komma nära dom i det skarpa föret. Hundarna stod många gånger, men vi lyckades bara bärga en ynka ripa som Dimma spikade.

Det finns de som är kritiska till vårvinterjakten, att man ”tar av kapitalet”, dvs. skjuter vuxna ripor som är tänkta att bli föräldrar till höstens nya kullar. Men jag har svårt att tro att det lilla uttaget vi ”nöjesjägare” gör spelar någon som helst roll för ripstammens överlevnad. Det så är mycket som ska klaffa för att jakten ska bli lyckosam, föret ska hålla, vädret ska vara tjänligt och man ska lyckas komma tillräckligt nära för att kunna fälla fågel. Åtminstone för oss är den här jakten rena rama rekreationen, man skidar makligt fram i ett underbart vackert landskap, ser hundarna jobba och stå för fågel, och i bästa fall får man någon enstaka ripa med sig hem som bonus. Behållningen blir i första hand upplevelsen (och ett gäng bilder i kameran att njuta av under resten av året). Nej, de få jägare med stående fågelhund som prövar lyckan på fjället under den korta period det är möjligt hotar knappast ripstammen, då är nog de som snarar hundratals ripor på en säsong i yrkesmässigt syfte ett betydligt större hot! Det kan jämföras med en sportfiskare som kan stå och veva sitt flugspö en hel dag, släppa tillbaka den enda lilla öring hen får på hela dagen men ändå känna sig nöjd, kontra någon som drar upp hundratals fiskar med nät för avsalu…

Rekreation…

Vi siktar på att åka upp till Kittelfjäll en sväng igen sista helgen jakten är lovlig, då det brukar vara som bäst. Hoppas vi får lika fint väder som senast! Marias pappa Rolf och Jorm har kvalitetstid tillsammans nu då dom bor i stugan hela vårvintern. Rolf håller ställningarna i stugorna och servar oss och sina jaktkompisar som kommer upp med jämna mellanrum så han hinner aldrig få tråkigt 🙂 Både Patron och Jorm är anmälda till vårprovet i Mittådalen, får se om det finns någon snö att skida på vid det laget, eller om vi får promenera på fjället 🙂

”Torrträning” är inget vi ägnar oss åt under jaktsäsongen, hundarna får i stället använda sina färdigheter under praktisk jakt. Men inför prov är det läge att slipa lite på detaljerna, speciellt när det gäller apporten. Patron är precis som sin pappa Nitro en lustapportör, det gick alltför lätt att lära in apporten utan något egentligt lydnadsmoment. Kruxet är att få honom att förstå att apportkommandot är ett krav på blodigt allvar, när han ständigt belönar sig själv med att bära omkring på saker. Man kan ju inte annat än skratta åt honom när han bär mattes vindunk så elegant i handtaget, eller hjälper till att bära matkassar och ryggsäcken då man kommer hem och kliver ur bilen. Alltid med svansen (den plymförsedda så lik pappas) glatt vajande i vädret och ett lyckligt gnyende. Matte och husses älskade hjärta ❤

I dag körde Tomas och Patron några kastapporter med dummies och skott. Patron vill gärna leka och flamsa, det gäller för husse att vara snabb med ett NEJ så fort Putte börjar kasta och tugga med dummyn. Vi tränade också med skott, till det använder vi en behändig ”knallpåk” som inte kräver licens men ändå smäller rätt bra.

Knallpåken

Vi ser mycket fram mot vårprovet i Mittådalen, då kommer vi att få träffa flera av våra valpköpare och Kent och Gertrud med deras valpköpare som startar med Nitro och Rodas avkommor. Om det går åt pepparn för Patron på provet så kommer vi säkerligen att få glädjas åt någon annan av Nitros söner eller döttrar som det går bättre för! 🙂

/Maria