Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Jaktfinal

Häromdagen kom vi hem från vår sista jakttur för säsongen. Vårvinterjakten på fjället med hundarna ser vi alltid fram emot, semesterdagar och kompledigt planeras noga för att passa in för de sista veckorna till och med 15 mars då jakttiden tar slut i Västerbotten där vi har vårt fjällviste. I år hade Tomas så lägligt prickat in en 17- dagars ledighet de sista två veckorna, och jag som jobbar deltid hade lyckats pussla ihop så jag kunde vara ledig under tre veckor med en veckas jobb emellan. Sommarsemester och utlandsresor går oftast bort för vår del, det är dessa veckor i mars tillsammans med veckorna efter 25 augusti som är högsta prio. Som tur är så har kollegorna på våra respektive jobb oftast  inget emot våra ”udda” semestervanor utan gläds i stället åt att vi gärna ställer jobbar så mycket som möjligt under sommaren då de tar ut sina semesterveckor. För oss är sommaren bara en transportsträcka mellan jaktsäsongerna 😉

Fjällvistet – dit vi alltid längtar!

I år har vi haft den värsta snövintern i mannaminne, här i vårt län ligger snödjupet över metern. Jag kan inte minnas någon liknande vinter under min livstid! Det känns som när man var liten på 80-talet var det alltid bra vintrar med mycket snö, men då var man ju också liten och allt kändes så mycket större. I år har vi verkligen fått allt vi bett om i så många år! För vi gillar ju vinter och snöföre 🙂 Enda nackdelen är att vi hunnit vänja oss vid att kunna jaga på barmark i skogen fram till årsskiftet, nu tog den jakten abrupt slut i november. Desto större blev längtan till vårvinterjakten på fjället!

Men snömängderna och vädret i fjällen är alltid nyckfulla under vårvintern. Har man tur kan man få underbara dagar med kanonföre för hundar och skidåkare, värmande dagsmeja och dessutom trygga ripor för hundarna att jobba med. Men sådana dagar är sällsynta, de få man upplevt etsar sig fast i minnet… I år blev vårvinterjakten en stor utmaning på flera sätt! Första svängen vi åkte upp började med en insats av snöskottning för att 1: ta oss fram hjälpligt mellan stuga, dass och vedbod och 2: rädda taken på stugorna från kollaps.

Snöräv- en praktisk mojäng för takskottning!

 

Den lilla kåtan ser mer ut som en hobbit-håla 🙂

Redan första dagen när vi ägnade oss att komma i ordning och skotta började Tomas känna sig snorig. Nästa dag var han utslagen i en rejäl förkylning, att jaga var inte att tänka på… Typisk mancold – karlar är bra känsliga! -tänkte jag, tog med mig Tuula och följde med pappa Rolf och Jorm på en jakttur upp på fjället. Eftersom vi hade flera dagar framför oss så löste jag inget jaktkort, jagade bara med kameran som ”uppvärmning”. Vi fick en fin jaktdag med gott om fågel och bra före. Tuula och Jorm jobbade på bra och fixade flera fina situationer för Rolfs bössa och min kamera.

Jorm och Tuula i fint samspel

 

Pappa Rolf med Tuula och Jorm

Men dagen efter fick jag äta upp min sturskhet, det började som en lätt klåda i halsen och strax var även jag däckad i influensan 😦 Resten av veckan låg vi och kraxade i kapp i stugan. Tomas tog sig ut en kort sväng med Patron och fick sig en hyfsad jaktdag innan vi styrde kosan hem igen. Mellanveckan som jag tänkt jobba blev i stället till sjukdagar…

Sjukläger… Hundarna tröstar husse så gott dom kan.

Men skam den som ger sig, vi hade ju en tur till inplanerad! När vi åkte upp nästa sväng var vi hyfsat återställda från flunsan och hoppet steg om fina dagar på fjället. Men nu hade det kommit mer snö, så föret som tidigare var ganska bra var nu betydligt tyngre, och prognosen visade på tvåsiffriga köldgrader. På nätterna sjönk temperaturen under -20, så vi fick vänta till lunchtid innan det var rimligt att ta sig ut på fjället. Rolf och Jorm som bor i fjällstugan hela vårvintern hade varit ute på någon jakttur och rapporterade om tuffa förhållanden, då han tvingats värma Jorms stackars kulor med händerna för att rädda dom från förfrysning. Vi smörjde in Patrons ädla delar och tikarnas tuttar med fet Skillingarydssalva och gav oss iväg. Fem korta jaktdagar fick vi, med mer eller mindre simföre och skralt med fågel på de områden vi gick. Med facit i hand var den bästa dagen den är säsongen när jag var ute med pappa och Jorm – endast beväpnad med kamera… Men trots tuffa förhållanden var det helt makalöst vackert på fjället, man upphör aldrig att häpna över de makalösa vyerna! Min systemkamera jobbade troget på trots kylan, bilderna blir till fina minnen.

Tomas och ”tanterna”

 

Nelly kämpar på. Snöföre är inte hennes favorit… Med åldern har hon blivit en aning bekväm drottning 😉

 

Tuula står och Patron sekunderar. En av de många fina situationer hon presterade.

 

Glad husse med Patron och Tuula som fixade en fin situation med utdelning.

 

Även undertecknad fick sig en ripa tillslut. Jag använder enbart 22:an eftersom jag inte känner mig säker på att svinga en hagelsprakare med skidor på fötterna…

Planen var att vi skulle åka hem förra onsdagen, packa om och sedan bege oss söderut till Mittådalen för att starta Tuula på jaktprov i tre dagar. Men jaktprovet ställdes in på grund av svåra förhållanden. Ett klokt beslut av provledningen. När man kan välja att åka ut på fjället och jaga en kort sväng under dagens varmaste timmar är det ju lugnt, men att ge sig ut på jaktprov en lång dag från tidig morgon i -20 grader i djupt snöföre är inte rimligt… Men det var verkligen synd, vi hade sett fram emot att starta Tuula i ÖKL. En liten förhoppning fanns att hon med lite tur skulle kunna bli klar för elitklass i höst, så vi skulle kunna starta henne på riksprovet som i år går på fjäll i Mittådalen. För hade det bara funnits fågel och föret varit ok hade hon fixat det. Vi är så otroligt imponerade av denna hund, av de vi haft hittills har vi aldrig sett någon liknande! Hennes jaktdagar på fjäll är lätt räknade, det blev några få i fjol när hon inte ens var 10 månader. Men hon jagar redan som en garvad jakthund! Hon var den som hittade fågel och presterade flest situationer under de här dagarna, trots att hon jagar med morsan och brorsan som båda är jaktchampions. Nu håller vi utkik efter särskilda prov under våren och hoppas komma med på något, för det är hon så värd vår duktiga lilla tjej ❤

I vanlig ordning finns fler foton på vår facebooksida.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Vårvinterjakt Grand finale!

I måndags kom vi hem efter några helt underbara sista jaktdagar i Kittelfjäll. Vädret hade inte kunnat bli bättre! Strålande sol på dagarna och ner emot -15 på nätterna som gjorde föret helt perfekt för både hundar och skidåkare.

Vi hade gott om fågel, framförallt fjällripa. Undertecknad har för första gången fått uppleva det jag hört många beskriva, att ”fjället rör på sig”! När ett oräkneligt antal små vita ”bollar” till fjällripor gled längs längs fjällsidan såg det ut som att fjället var i rörelse. Kruxet är att komma nära nog att få skottläge, dom tenderar hela tiden att gå undan. Med hundarna funkade det inget vidare… Störst chanser fick jag som hade kulbössa.

”Krypskytte” på fjällripa…

Men vi hade också en hel del dalripor i björkskogsområdena så Tomas fick svinga sin hagelsprakare. Dimma, vår outtröttliga lilla ”köttjägare” var den som hittade mest fågel, men prio ett var att ge Patron så många chanser som möjligt inför det stundande vårprovet så vi tog flera gånger in Dimma från ståndet och lät den sekunderande adepten slutföra jobbet. Husse och Dimma busjagat lite väl mycket sedan vi lagt hennes provkarriär på hyllan så lydnaden för fågel lämnar en hel del att önska :/ Dressyren får vi ta tag i till sommaren när det är lågsäsong… Men hon har utvecklats till en grym fågelfinnare! Och ”blötnos” som hon är så stöter hon så gott som aldrig utan står hellre lite för tidigt, och avancerar anpassat vilket ger fina skottchanser.

Dimma står för en ensam fjällripa, och Patron sekunderar

Patron sekunderar – igen!

Patron jobbade riktigt bra och hittade också en hel del fågel på egen hand och fick apportera i skarpt läge. Han är mjuk i munnen liksom sin far och levererar vingade ripor levande, men han är lite för slarvig i avlämningen så det är lätt hänt att han tappar ripan och det får bli en vild jakt innan han får tag i den igen. Kruxet med en lustapportör… men inga skadade ripor blev kvar på fjället och det är huvudsaken!

Patron har spikat en singelripa

Nelly var med, men hon fick bara några enstaka korta släpp under två dagar. Hon har ju förhoppningsvis valpar i magen så vi vill inte anstränga henne för mycket. Vi tycker oss märka att hon blivit mer ”bekväm” än vanligt, sover mycket och hennes aptit är glupande. Vi hoppas det är ett gott tecken! På fredag har det gått tre veckor efter första parningen, så i början av nästa vecka ska vi göra ultraljud på henne.

Skönt att mysa i vindsäcken medan matte målar tycker Nelly 🙂

Rolf som bott i fjällstugan under en längre period har först nu kunnat vara ute flera dagar i sträck och jagat med Jorm, vädret har inte varit så här bra på hela tiden! Han är supernöjd med Jorm som matar på med aldrig sinande energi över fjället. För varje dag går han bättre och bättre, sista dagarna hade han lärt sig lägga upp ett klokt biotopsök. Fågel hittade han också och skötte fint. Det känns lovande inför vårvinterprovet med de två Nitrosönerna!

After jakt – Putte och husse är sig själva för en stund 🙂

Vi fick också långväga besökare från vår Hufvudstad! Roger och Christoffer kom upp på torsdagkväll och sov en natt i en av våra gäststugor. På fredag morgon skjutsade vi upp både Stockholmare, stor packning och tre förväntansfulla hundar med skoter upp på fjället, där dom sedan tog sig på skidor längre in i området för att slå läger och övernatta under två dagar. Tufft! tyckte vi som uppskattar bekvämligheten att komma tillbaka till en varm stuga efter en jaktdag 🙂

Roger och Christoffer – ”packade” & klara för avfärd!

Mot riplandet!

När vi kom och hämtade upp dom på söndagen sken båda två i kapp med solen, dom hade haft kanonfina jaktdagar! Avundas dom lite som fått avnjuta skymningen uppe på fjället, se fjällen färgas rosa medan solen sänker sig bakom dem… och säkert lika häftigt att vakna upp i tältet och höra fjällripornas urtidslika knarrande på avstånd. Det måste vi prova någon gång!

Ja då är jakten slut för i år… åtminstone med hundarna. En låång sommar ska genomlidas innan både vi och hundarna står laddade och redo den 25 augusti. Vårprovet i Mittådalen väntar förstås för Patron och Jorm, men det är ju bara ”uppvisning”… Sen åker vi till Kittelfjäll över påsken men då blir det bara mysa, åka skoter & skidor och äta god mat tillsammans med familjen. Hundarna får då nöja sig med skid- och kicksparkturer, hoppas det fina föret håller i sig tills dess!

/Maria


Lämna en kommentar

Parning genomförd!

Visst ser Nelly förälskad ut? 😉

Nelly sköt på sitt löp som vi hade beräknat till årsskiftet, men nu äntligen är hon parad! I sista stund blev det byte av kavaljer. Stersmyras Drott af Strolch är en hane vi haft i tankarna förut, han är snygg och ståtlig med mycket jaktkrut. Hemma är han genomsnäll och kärvänlig. Drott drabbades av en fraktur i en tå som ung, en skada som förföljt honom och lett till besvär och flera operationer och därmed satt käppar i hjulet på hans jakt- och provkarriär. Men nu är han återställd och jagar fullt ut till matte Helens stora glädje. Läs mer om Drott på kennel Stersmyras hemsida.

Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.

Nelly är i skrivande stund på ”kärleksweekend” hos Drott så dom ska få möjlighet att para sig under flera dagar i följd så länge Nelly är mottaglig. Sedan återstår bara den lååånga väntan innan vi får veta om parningen gett resultat. Vi kommer att göra ultraljud på Nelly om ca tre veckor. Fler bilder från Drott och Nellys möte finns på vår facebooksida. Glädjande nog för oss har det varit stort intresse för vår kommande kull. Vi har meddelat alla er som står på intresselistan, men om det är fler som är intresserade så tveka inte att höra av er till oss! Ett grundkrav vi har på valpköpare att hunden ska tränas och användas som stående fågelhund i första hand, när dressyren och injagningen på fågel är befäst kan man också ha nöje av hunden som apportör på land och i vatten, på eftersök och som stötande eller ställande hund. Jaktprovsintresserade valpköpare har förtur hos oss.

För övrigt så verkar Kung Bore ha gett upp, vi har aprilväder med takdropp och talgoxarna spelar som galna i träden. Riktigt skönt vårväder – om det vore april! Februari och Mars ska väl ändå vara vintermånader i norrland?? Vi som precis hunnit preparera vårt skidspår och njutit av ett par turer med hundarna och luftat skotrarna en sväng när lederna äntligen blev körbara upp på skogen… då kommer värmeböljan åter och snön övergår i blankis eller till och med barmark 😦 Vi var upp till Kittelfjäll och jagade i några dagar för ett par veckor sedan. Från att ha varit en meter bottenlöst puder hade det även där smält ihop till stenhård skare och blankis på alla sjöar. Tack och lov frös det på innan vi kom upp så föret på fjället var bra både för hundar och skidåkare. Vi hade gott om fågel men det var svårt att komma nära dom i det skarpa föret. Hundarna stod många gånger, men vi lyckades bara bärga en ynka ripa som Dimma spikade.

Det finns de som är kritiska till vårvinterjakten, att man ”tar av kapitalet”, dvs. skjuter vuxna ripor som är tänkta att bli föräldrar till höstens nya kullar. Men jag har svårt att tro att det lilla uttaget vi ”nöjesjägare” gör spelar någon som helst roll för ripstammens överlevnad. Det så är mycket som ska klaffa för att jakten ska bli lyckosam, föret ska hålla, vädret ska vara tjänligt och man ska lyckas komma tillräckligt nära för att kunna fälla fågel. Åtminstone för oss är den här jakten rena rama rekreationen, man skidar makligt fram i ett underbart vackert landskap, ser hundarna jobba och stå för fågel, och i bästa fall får man någon enstaka ripa med sig hem som bonus. Behållningen blir i första hand upplevelsen (och ett gäng bilder i kameran att njuta av under resten av året). Nej, de få jägare med stående fågelhund som prövar lyckan på fjället under den korta period det är möjligt hotar knappast ripstammen, då är nog de som snarar hundratals ripor på en säsong i yrkesmässigt syfte ett betydligt större hot! Det kan jämföras med en sportfiskare som kan stå och veva sitt flugspö en hel dag, släppa tillbaka den enda lilla öring hen får på hela dagen men ändå känna sig nöjd, kontra någon som drar upp hundratals fiskar med nät för avsalu…

Rekreation…

Vi siktar på att åka upp till Kittelfjäll en sväng igen sista helgen jakten är lovlig, då det brukar vara som bäst. Hoppas vi får lika fint väder som senast! Marias pappa Rolf och Jorm har kvalitetstid tillsammans nu då dom bor i stugan hela vårvintern. Rolf håller ställningarna i stugorna och servar oss och sina jaktkompisar som kommer upp med jämna mellanrum så han hinner aldrig få tråkigt 🙂 Både Patron och Jorm är anmälda till vårprovet i Mittådalen, får se om det finns någon snö att skida på vid det laget, eller om vi får promenera på fjället 🙂

”Torrträning” är inget vi ägnar oss åt under jaktsäsongen, hundarna får i stället använda sina färdigheter under praktisk jakt. Men inför prov är det läge att slipa lite på detaljerna, speciellt när det gäller apporten. Patron är precis som sin pappa Nitro en lustapportör, det gick alltför lätt att lära in apporten utan något egentligt lydnadsmoment. Kruxet är att få honom att förstå att apportkommandot är ett krav på blodigt allvar, när han ständigt belönar sig själv med att bära omkring på saker. Man kan ju inte annat än skratta åt honom när han bär mattes vindunk så elegant i handtaget, eller hjälper till att bära matkassar och ryggsäcken då man kommer hem och kliver ur bilen. Alltid med svansen (den plymförsedda så lik pappas) glatt vajande i vädret och ett lyckligt gnyende. Matte och husses älskade hjärta ❤

I dag körde Tomas och Patron några kastapporter med dummies och skott. Patron vill gärna leka och flamsa, det gäller för husse att vara snabb med ett NEJ så fort Putte börjar kasta och tugga med dummyn. Vi tränade också med skott, till det använder vi en behändig ”knallpåk” som inte kräver licens men ändå smäller rätt bra.

Knallpåken

Vi ser mycket fram mot vårprovet i Mittådalen, då kommer vi att få träffa flera av våra valpköpare och Kent och Gertrud med deras valpköpare som startar med Nitro och Rodas avkommor. Om det går åt pepparn för Patron på provet så kommer vi säkerligen att få glädjas åt någon annan av Nitros söner eller döttrar som det går bättre för! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Lugnet efter stormen

I helgen flyttade sex av våra småttingar till sina nya hem. Oj vad lugnt och tyst det blev med bara tre valpar kvar! På lördagen kom Ewa och hennes dotter upp från Gislaved för att hämta sin Pricilla, och även ta med sig Puma, Plexus och Patriot på resan söderut. Samtidigt kom Elisabeth från Skellefteå för att hämta Pocahontas. På söndag kom Liisa direkt från Vindelälvsdraget och hämtade med sig sin lilla Primadonna.

Efter veterinärbesiktningen på Torsdagen var vår egen lille Patron hängig, på fredagen var han riktigt dålig med diarré och låg mest stilla medan syskonen busade. Vi konsulterade vår veterinär som rådde oss att få i honom mycket vatten och höra av oss om han inte blev bättre. Tack och lov att det var vår egen valp som var dålig och ingen av de som skulle flytta på lördagen! tänkte vi… för säkerhets skull fick han ligga i egen bur på fredagnatt. Men på lördagen var det Pocahontas tur att vara hängig och lös i magen. Precis som med ett gäng dagisbarn så sprider sig bakterierna ohämmat bland de små! Dom har fått ovanan att provsmaka allt spännande dom hittar under rastningsrundan, inklusive nya och gamla bajshögar! 😦 Pocahontas var trött och dålig under resan och när hon kom till sitt nya hem, men tack och lov så piggnade hon till under helgen. I måndags var det lilla Pradas tur att vara dålig och ha diarré, men hon är pigg nu och har fått en dos Canikur. Hädanefter kommer vårt hundapotek kompletteras med Canikur inför kommande valpkullar! Till förra kullen lärde vi oss att man kan behöva paraffinolja till förstoppade små valpar som ätit för mycket torrfoder…

Så nu har vi då bara Patron, Pandora och lilla Prada kvar hos oss. Prada åker hem till Gävle på torsdag. På fredag åker vi till Kittelfjäll för att fira påsk, det blir ett riktigt ”tattarlass” med fyra vuxna hundar, två valpar, samt att vi åker via Hammerdal för att hämta upp lille halvbrorsan Jorm som ska bo med sin ”Farbror Frej” hos Marias föräldrar Rolf och Monica.

I fredags när jag kom hem från jobbet skyndade vi oss ut för att försöka få bilder av varje valp stående för en ripvinge. Det var ju sista chansen innan dom skulle börja flytta! Det var lättare sagt än gjort och en kapplöpning med den sjunkande solen! Några valpar smög fint efter vingen, medan andra hellre ville göra blixtattacker. Jag sållade fram ett gäng hyfsade bilder, efter en omgång i photoshop där jag fixat till ljus och färger kommer dom här:

Primadonna

Puma

Patron

Prada

Patriot

Pricilla

Pocahontas

Pandora

Plexus

För de övriga valparna verkar resan ha gått bra. Vi fick ett gulligt brev från Puma i Hammenhög, i översättning av matte Lille-Mor:

”Nu har Jag bott här i ett dygn. Det är lite rörigt tycker jag och en massa ljud. Men jag är go och glad och jagar gärna moppen, biter matte i tån och hämtar skor som jag inte får bära på. Kissa inne föredrar jag just nu.. det blåser nämligen väldigt mycket ute. I natt när jag var trött och skulle sitta och det kom en vindpust så blåste jag omkull. Efter det stannade jag på trappan och kissade resten av natten. Jag sover hos Ztella och hos matte. Ungefär halva natten på var ställe. Ztella är kul, men hon har inte riktigt koll på sina stora tassar och leker lite våldsamt. Idag sov vi i bilen då matte gick på möte. Det var riktigt mysigt!
Annars så sover jag, äter och skiter precis som hemma hos er. Är nog lite lös i magen… men det går nog över.
Idag har vi gått flera varv runt tomten, bland annat har de ngt de kallar en kaffegrotta, den är helt överväxt med en massa blad och kvistar, den är kul. Vedhögen var spännande också. Sedan gillar jag just nu bäst att hålla mig intill väggen…för det blåser nämligen mindre där!
Nu sover jag på mattes fot efter ha ätit, varit på promenad runt tomten och busat. Jag såg ingen skillnad på köksgolvet efter det att matte hade moppat det idag.
Förresten en otäck sak finns det här. En grön sak de kallar kamin. Alla blir hysteriska då jag försöker stoppa in nosen i den… och den är varm. Just nu på detta avståndet så är den skön, men närmare än så här får jag nog inte gå. Katten som bor här är 14 år och lika stor som jag (liten) henne hängde jag i örat idag… det hade ingen testat innan sa matte… men det gick bra!
Ha det bra! För det har jag det!! Kram från Puma!”

Vi ser fram emot att höra från valparnas kommande öden och äventyr, alla har fått goda hem och vi är så glada för det. Lycka till alla hussar och mattar med era små juveler! Nu ser vi själva fram emot att börja satsa på utbildningen av Patron till den stjärna vi har bestämt att han ska bli 😉 Som med varje ny hund tänker vi, -den här gången ska allt bli perfekt! Hmm… återstår att se. Men som det hittills har varit har vi gjort nya misstag och fått backa bandet för varje ny hund. Lyssnar man på och läser böcker och råd från fågelhundsfolk som sysslat med detta flerdubbelt längre tid än oss så är det nog bara att inse att man aldrig blir fullärd och lär sig något nytt av varje hund. Det är vad som gör det till en så kul utmaning!

Från det ena till det andra, den här gången slipper Tomas knåpa ihop någon reseberättelse från fjälljakten i Kittelfjäll eftersom jaktkompisen Tom redan skrivit en så målande berättelse i sin fina blogg. Läs och Njut!

/Maria


Lämna en kommentar

Sista jaktturen fär säsongen

Vecka 10 har vi varit i Kittelfjäll igen, fyra jaktdagar blev det totalt. Eftersom brudarna löpte fick Nitro stanna hemma. Två dagar hade vi riktigt fint väder, men sedan började det blåsa upp och blev besvärligt.

Fjälljakt då den är som bäst!

Fjälljakt då den är som bäst!

Föret var bra för både oss och hundarna på de högre höjderna, men i börkskogen gick hundarna igenom och fick kämpa en hel del. Fågeltillgången kan vi knappast klaga på, men vi hade mestadels fjällripa som är svåra att tas med. Dom ville gärna springa undan och lätta innan man kom i skjutläge. Sista dagen vi var ute blåste det rätt hårt, det gjorde det ännu svårare både för hundar och skyttar.

Men ibland blir det kargt!

 

Hundarna jobbade på bra, gammtanten 10 år visade att hon fortfarande är en fjällturbo som kan söka från fjälltopp till fjälltopp 😉 Hennes nyinflyttade dotter Nelly fick vi se att hon ärvt sin mammas turbofart, hon slet hårt när föret inte bar eftersom hon är ganska stor och har små nätta tassar. Men då vi kom upp på högre höjder gick hon ut i stora fina

sökslag. Men vi märkte att hon saknar en del jakterfarenhet, det är första gången hon jagar på vårfjäll. Hon hittade fågel men hann aldrig stå ordentligt innan de skygga fjällriporna lättade. För varje gång hon petade fågel blev hon allt försiktigare på vittringen. Stoppet fungerar iallafall utmärkt, hon är lydig på pipa. Värre är det för oss som aldrig riktigt vant oss vid att använda pipa utan kör mest med röstresurser 😉 

Nelly - vår senaste fjällturbo!

Jag har även totat ihop en liten film på 15 minuter från våra respektive mobiler, det blev inte lika mycket action som i den förra eftersom vi inte hade lika många fågelsituationer, men däremot desto vackrare vyer! De dagar vi hade bäst väder hade jag med mig mitt andra ”vapen” – min kamera, och framförallt den första dagen blev det många fina skott med den. Bilderna finns på vår facebooksida

Nelly har anpassat sig alldeles utmärkt i vår flock, hon är harmonisk och har ett behagligt temperament, gör inte mycket väsen av sig hemmavid. Vi har hållit lite extra koll på henne och Dimma eftersom dom är lika gamla, men dom verkar ha kommit övrens om rangordningen och vi ser inga tendenser till osämja, dom busar som de unga töser de är. När vi kom till Kittelfjäll sprang Nelly vid skotern tillsammans med de andra tikarna som hon aldrig gjort annat. Att åka pulka efters skotern var heller inga problem.

Härnäst väntar HD-röntgen för Nelly, vi måste också röntga hennes tänder eftersom hon tappat en framtand. Det har visat sig att det är diskvalificerande på utställning om hunden saknar en tand och man inte har intyg på att tanden saknas på grund av en skada. Vi får hålla tummarna att HD statusen är bra och att det går att se på röntgen att hon faktiskt har haft en tand där det fattas en. Hon har ställts ut i juniorklass, och då var alla tänderna på plats. Vi har anmält henne till vårprovet i Mittådalen om två veckor, vi ska starta henne och Bettan en dag var och Dimma får starta i två dagar. Nelly och Dimma har jag också anmält till SKK:s utställning i Sundsvall den 15 april. När HD röntgen är avklarad och Nelly har ett utställningsresultat från jaktklassen är hon avelsgodkänd oavsett hur det går i Mittådalen, eftersom hon har ett 1:a pris på jaktprov sedan tidigare. Om allt går som vi tänkt lutar åt att vi kommer para henne med Nitro sent 2012 eller början av 2013, det beror lite på när hon löper.

Vi har ännu inte annonserat att Nelly är till salu, men ni som läser får gärna tipsa om ni känner någon seriös hundsugen jägare att vi på sikt söker ett nytt hem åt henne. Men vi har ingen brådska att bli av med henne, viktigast för oss är att den som tar över henne kommer att ta vara på hennes fina egenskaper, jaga och träna mycket och helst också fortsätta hennes prov och utställningskarriär. För det här är en hund med potential! Det ultimata vore en annan uppfödare eller någon som har ambitioner att tävla och kanske starta med uppfödning. Vi kommer inte att sälja henne till någon som enbart kör drag eller vill ha en hund som ”motionskamrat på skogspromenader”! Avelsrätten till en kull kommer vi att behålla.

En bild från i går kväll. När jag gick och la mig hade Bettan lagt sig i den stora hundkorgen. Nelly rullade ytterst försiktigt ihop sig i andra änden vid sin "lilla" bruna storasyster. Dom var så söta, bildade nästan ett hjärta!

Vi vill också passa på att skicka ett Grattis till det framgångsrika drag-paret Jonas Danvind och ”Kungen” – Kungshällans JS Carl Gustaf som kom på andra plats i 15 km pulka på drag SM i Kiruna i helgen. Starkt jobbat!! 

/Maria


Lämna en kommentar

Vinterjakt!

Vi kunde inte hålla oss till vecka 10, utan stack iväg till fjälls en kortis förra helgen! Strimma har slitit av en sena i en tå, så hon fick stanna hemma. Vi märkte att hon haltade för ett par veckor sedan, och såg att en tå på ena baktassen pekade rakt ut, vi trodde först att hon brutit den och jag såg framför mig operation med amputation och tusenlapparna till veterinärräkningen flyga sin kos. Men det blev bara ett snabbt konstaterande att senan var av och inget fanns att göra, bara låta det läka ut. Vår slitvarg har varit kärnfrisk i tio år bortsett från ett antal skärskador som vi fått tråckla ihop hos grannveterinären…

Vi fick två fina jaktdagar och hade bra med fågel, Tomas jagade med hagelbössan och jag som har nog besvär med att hålla mig upprätt och ta mig framåt på skidorna vågar inte skjuta med hagel, så jag hade med mig salongsgeväret. Hundarna jobbade på fint och hittade bra med fågel, Tomas med hagelbössan var mest lyckosamma eftersom fåglarna började springa och lättade när jag försökte ta mig inom skotthåll. Särskilt många foton blev det inte eftersom jag hade nog med att stå på benen och försöka hänga på Tomas som obönbhörligt skidar ifrån mig så fort jag stannar upp för att plåta, men en hel del mer eller mindre skakiga filmsnuttar med mobilkameran ”i farten” blev det iallafall som jag har satt ihop till en liten 10-minutersfilm. När man försöker manövrera triggade hundar vid sidan och samtidigt hålla koncentrationen både på att filma fågelsituationen och stå upprätt på skidorna känner hundarna förstås av att matte inte har full koll, så det blev lite vilda western och höjda röstvolymer i fågelsituationerna, men det bjuder vi på 😉

Tomas nybyggda hundpulka funkade fint, den är lite rank bara när hundarna ställer sig upp och håller balansen i kurvorna, så det gäller att ta det lugnt då man kör på skrå.

På söndagen visade prognosen varningar för snökaos i fjällen, så vi bestämde redan på lördagkväll att skippa jakten och fara hem. Men man ska aldrig lita på prognoser! Vi fick retfullt lämna Kittelfjäll med bländvita lockande fjäll i horisonten och solen i ögonen! Det utlovade snökaoset höll sig tydligen ute vid västerbottenskusten…

Nu är det bara att längta till vecka 10, kanske får vi också sällskap av ett par valpköpare med vidhängade ”småstjärnor” 😉

/Maria


Lämna en kommentar

Vårvinterjakt!

Hej!

Har fått order av Maria att skriva några rader om hur ripjakten gick i Kittelfjäll så det är nog bäst att påta ned några rader 😉

Jag hade sen länge fixat ledigt tre dagar för denna jaktvecka men Nitros kärlek till Dimma höll på att ställa till det för mig, skulle jag behöva vara hemma och sköta valparna istället? Som tur var så ordnade det sig med den delen. Marias pappa Börje hjälpte till med rastning, utfodring mm under tiden Maria jobbade så tack vare honom så kunde jag komma iväg. Tack Börje.

En resume´av veckan jag var där var att jag  jagade fyra dagar och att Strimma och Nitro gick väldigt bra båda två. Strimma som nu är drygt nio år matade på bra för sin ålder och visade flera stånd och desto fler sekunderingar, hon har verkligen blivit bra på det. Nitro behöver bara visa tendens att stå så bromsar hon upp 🙂  Trots att hon nu är drygt nio år så jobbar hon oförtrutet vidare hela jaktdagen, det är härligt att se med vilken målmedvetenhet hon arbetar. Still going strong. 

Nitro är en sann fröjd att jaga över, han lägger alltid upp ett smart sök med hög fart och analyserar varje doft noggrant. Vet inte hur många ripor han fann och stod för under denna jakttur men det var mängder.  Synd bara att riporna var så skygga, det gick knappt att komma inpå dem innan de lättade. Nitro visade även upp en fin rapportering  som  jag kunde ”läsa” av och fullfölja  till fälld fågel. Han är en jaktmaskin denna man.

Vädermässigt så var det ganska blåsigt de tre första dagarna men sista dagen var vädret  fantastiskt med strålande sol, varmt och lite vind så då for jag till Norska gränsen ca 5 mil bort vilket visade sig vara ett smart drag. Denna jaktdag är nog en av de bästa jag varit med om. Från vägen där jag parkerade och ca 3 km in i marken så hade jag 7 kullar med ripa samt flera singel och parfåglar. Hundarna gick fantastiskt och jag skidade runt med ett stort leende på läpparna pga de många fågelkontakterna. Synd bara att de var så skygga, hade fåglarna varit mer medgörliga så hade baglimit varit uppfyllt redan första timmen.

En fantastisk vårvinterjakt är över och nu längtar man till hösten, man ska bara genomlida en vår och sommar först 😉

Lägger upp några bilder jag tog med mobilen / Tomas