Nu är det inte ens en vecka kvar innan MT-kullen börjar ”flyga ut boet” till sina nya hem. Veterinärbesiktningen är bokad nu på tisdag då de fyller 8 veckor, och redan samma dag flyttar den första valpen. Som vanligt med en valpkull har det varit intensiva men ack så roliga veckor då vi fått följa det här gänget från nyfödda små knyten i valplådan till små självständiga individer. Valparna fick sina namn från karaktärerna i serien ”Vikings” och uppföljaren ”Valhalla”, som vi plöjde förra vintern, och passar på att se om nu. Ragnar Lodbrok, Erik Röde, Ubbe, Hvitserk, Floki, Lagherta, Gisla och Siggy blir valparnas namn.
Det var många som var intresserade av en valp efter Tuula och Midas, det var inte lätt för oss att välja ut vilka vi skulle erbjuda valp. Men placeringen blev tillslut från norr till söder: Tennevoll/Nordnorge, Koskullskulle, Docksta, Lövvik, Ånge, Östersund, Stockholm och Ludvika. Valparna blir ganska spridda även den här gången, men vi är glada att vi får två i vår absoluta närhet här i Höga kusen och ytterligare två i Ånge och Östersund som kommer tillhöra samma lokalavdelning SVK Jämtland/Västernorrland. Vi hoppas förstås att vi får möjlighet att träffa samtliga som vuxna, men dessa fyra räknar vi med att vi får träffa lite oftare under uppväxten. Det känns bra eftersom vi inte sparar någon valp själva den här gången ❤ Även om det blir tomt när alla flyttat så ska det bli skönt att komma ur ”undantagstillstånet” som en valpkull innebär, speciellt nu på slutet! Det märks verkligen att varje valp behöver sin egen familj som ägnar den all uppmärksamhet. Valparna är otroligt sociala och kärlekstörstande, man känner sig som en bläckfisk när man försöker få händerna att räcka till att klappa och klia alla, samtidigt som man försöker freda kläder och tår från att bli tuggade av små sylvassa tänder 😉 Tuula har varit en fantastisk mamma, liksom med sina två tidigare kullar. Men nu är hon ganska less och försöker hålla sig undan valparna, som gärna vill ”snutta” även om hon i stort sett sinat på mjölk. Hela vår flock har som vanligt varit engagerade i valparnas fostran, dom har fått lära sig flockens språk (och att ducka när storasyster Stella busar för våldsamt med dom 😉 )
Som vanligt har min kamera gått varm, vi har uppdaterat flitigt på vår facebooksida med både foton och filmer från valparnas vardag. Här är ett urval bilder, fler finns i MT-kullens album på vår facebooksida.
På grund av valparnas ankomst så kunde vi inte komma iväg till Kittelfjäll tillsammans under den bästa jakttiden sista veckan före 15 mars. Men Tomas tog Vittra och Stella med sig och åkte upp för några dagars jakt. Dom fick fina dagar, båda tjejerna jobbade på fint och ordnade några ripor i säcken åt husse. Det var också ett ”genrep” inför provstarten i Mittådalen ett par veckor senare.
Vittra står och Stella sekunderar. Vi jagar alltid med hundarna i par, dom får från första början lära sig att jaga självständigt utan att störas av den andre och även respektera en partner som står för fågel.
Även den här gången fick Tomas ge sig iväg ensam med Vittra och Stella medan jag höll ställningarna med valparna hemma. I år gick provet på nya marker, tyvärr visade det sig vara skralt med ripa i området. Både Vittra och Stella jobbade oförtrutet utan att ge upp på lördagen, och båda fick mycket beröm av domaren. Men fåglarna lyste med sin frånvaro… Först på slutet när provgruppen nästan var tillbaka vid bilarna hittade gruppen fågel. Stella valde fel sida av en bäckravin, så det blev i stället hennes parkamrat som hittade fåglarna. Men Stella sekunderade i alla fall förtjänstfullt och lät sig kallas av.
Fina marker och härligt väder – men vad hjälper det om det inte finns fågel?
Dagen efter vaknade Tomas och hundarna till en iskall morgon, termometern utanför husvagnen visade -20 grader. Provledningen avvaktade ett tag, men då den envisa kylan vägrade ge med sig fick man tillslut ställa in provet. Det var bara för Tomas att haka på husvagnen och bege sig de dryga 40 milen hem igen… Tråkigt, när vi vet vad vi har i våra två härliga tikar och gärna vill få det ”på papper”. Men så är det med fjällprov på vilda fåglar, och vädret kam man inte styra över. Men ingen av våra tikar kommer behöva skämmas för sina kritiker eller egenskapssiffror! Tyvärr finns inte tid för oss att haka på något särskilt prov den är sista tiden innan valparna levereras. Vi får ta nya tag med prov till hösten igen. Nästa år planerar vi ingen valpkull, då ska vi se till att njuta av den bästa tiden med jakt på vårvinterfjället!
Natten mellan den 21 och 22 februari föddes Tuula 8 fina valpar. Hennes tredje kull och Kungshällans nionde i ordningen. Tuulas temperaturfall, det första tecknet på att valparna gör sig redo att födas, började redan på morgonen den 21:a. När klockan hunnit bli 22 kom den första valpen, en präktig skimmelhane. Sedan kom en hel rad med bruna valpar med mellan 30 minuters till en timmes mellanrum. Pappa Midas färg verkar ha slagit igenom ordentligt! 😉 När den sjunde valpen, en skimmelhane, hade fötts var klockan 02 och Tuula verkade klar. Vid det laget var vi rejält trötta och grusiga i ögonen. Vi bäddade rent i valplådan och Tomas tog vaktskiftet i soffan för att hålla koll om Tuula skulle behöva gå ut. Precis när han började slumra in väcktes han av ljud från valplådan, Tuula hade fött ytterligare en valp – en brun hane!
Stolt och duktig mamma Tuula ❤På morgonen var hela flocken nyfikna på nykomlingarna. Vittra längtade efter att få komma in och hjälpa till, men det tog ett par dagar innan Tuula tillät det.
Valparna var jämna i storleken och Tuula skötte det hela som den rutinerade mamma hon är. Fördelningen blev fem hanar – tre bruna och två skimmel, samt tre bruna tikar. Vi hade hoppats på några fler tikar men är förstås glada och lättade att allt gick så bra. Tuula lyckades dessutom tajma in valpningen perfekt eftersom vi båda var lediga, det känns alltid tryggt att vara två om att ta emot en valpkull. Jag glömmer aldrig de dramatiska dygnen 2016 då Nelly kämpade med sin valpning som inte kom igång. Tomas jobbade nattskift och det hela slutade med att jag fick ge mig i väg till Sundsvall och tillbringa en lördagsnatt på djursjukhuset medan Nelly genomgick kejsarsnitt.
Tyvärr kommer valparna inte att räcka till alla som anmält intresse. Vi är så glada och hedrade av den stora responsen, alla trevliga samtal, mail och besök ❤ Så många trevliga familjer med toppenhem att erbjuda -vi skulle önska att vi kunde erbjuda en valp åt allihop! Vi har avvaktat några dagar sedan födseln för att se att alla valpar utvecklas som dom ska, men nu väntar den otacksamma uppgiften att gå igenom intresselistan och bestämma oss för vilka vi kan erbjuda en valp. Det är otroligt frestande att behålla en själva, vi tror verkligen stenhårt på den här kombinationen! Men vi får lov att vara realistiska eftersom vi redan har fyra hundar i aktiv ålder som alla behöver sin beskärda del av jakt och uppmärksamhet. Nu ska vi bara njuta av de åtta veckorna som vi får rå om Tuulas troligtvis sista kull innan de ger sig ut på sina livsäventyr i nya hem ❤
De två skimmelpojkarna
För ett par veckor sedan tog vi en tur till Kittelfjäll för några dagars jakt. På grund av den kommande valpkullen var det vår enda chans att komma iväg tillsammans. Vädret var skovigt, innan vi åkte hade det varit rejält kallt ner mot -30 grader, men då vi kom upp hade det slagit om till nollgradigt. Det blev några dagar med blåst och varmgrader, alla sjöar blev till blöt blankis. Föret uppe på fjället var skarpt. Men vi fick tre hyfsade jaktdagar, hundarna kämpade på och fixade några ripor i säcken. Lite surt är det att vi missar den bästa tiden för jakt, den sista veckan före 15 mars. Men vi får ta igen det nästa år då vi tänkt ha uppehåll med valpar 🙂
Vittra och Stella var de som fixade fåglarna de här dagarna (y)
/Maria
PS: För er som vill bli utsatta för daglig ”valpaspam” de närmaste veckorna, följ vår Facebooksida! 🙂
Nu har det gått fem veckor sedan Tuula och Midas hade sin jul-date, och vi kan definitivt säga att det gav resultat! Tuula har alltid varit matfrisk, men ju längre in vi kommit på det nya året – desto mer matfixerad har hon blivit. Nu kan man tydligt se en liten ”bula” på hennes annars slanka figur, den blir tydligare för varje dag ❤
De senaste gångerna vi haft valpar har vi inte gjort något ultraljud eftersom vi varit i Kittelfjäll och jagat när det var aktuellt, dvs mellan vecka 3 och 4 efter parning. Det handlar ändå bara om någon veckas ytterligare väntan innan man ser de första tecknen på dräktighet, så vi brydde oss inte om att göra det den här gången heller. Antalet valpar går ändå inte att se exakt på ultraljud. Vi har heller aldrig röntgat någon tik för att räkna valparna. Det får bli vad det blir, vi ser fram emot att välkomna Kungshällans nionde kull omkring den 23 februari – som också råkar vara kennelmatte Marias födelsedag!
För ett par veckor sedan HD/ED röntgade vi Stella, morgonen därpå låg mailet från SKK i inkorgen med det glädjande resultatet AA/UA på höfter och armbågar. Det var förvisso väntat eftersom vi hittills haft bra statistik på våra kullar, men man är alltid nervös att det någon gång ska komma ett undantag. Det innebär att Stella nu kvalar in på Svenska vorstehklubbens lista för avelsgodkända tikar 🙂 Det lär nog dröja ett bra tag innan det blir aktuellt med valpar efter Stella, först ska vi hinna med en massa jakt och annat kul, BPH, viltspårprov och fler jaktprov. Men drömma kan man ju göra, och börja spana efter intressanta hanar 😉 I skrivande stund är fem av sex syskon i kullen efter Tuula och Pedro du val de Céze friröntgade.
Just nu är det högsäsong för toppfågeljakt här hos oss, en jaktform som framförallt Tomas kommit att uppskatta allt mer. Under sin 17-dagars ledighet nu i januari har han passat på att utnyttja de fina vinterdagarna till att skida runt i våra skogar på jakt efter tuppar. Vi har riktigt gott om fågel på våra jaktmarker så han har fått fälla ett gäng tjädertuppar. Jag hängde också med en dag, lite skeptisk eftersom det är långa tuffa transportsträckor att skida innan man kommer upp till den jaktbara terrängen i vårt kuperade landskap. Men just den här dagen blev vi belönade med alldeles underbart vinterväder och gott om tjädertuppar, varav vi fick fälla varsin.
Här är en liten film jag klippte ihop från jaktdagen:
När vi har några tjädertuppar hängande för jämnan så passar vi på att träna Stella inför de utmaningar hon står inför på skogsjakten och eftersöksprov i elitklass. Vi har även tinat upp räv med jämna mellanrum. Stella är en arbetsmaskin som älskar att apportera. Med sin starka atletiska kropp är hon också en sjujäkla draghund! Synd bara att hon har en husse och matte som är så skraltiga skidåkare… Vi gör vårt bästa att ”skidtolka” efter henne, och hon är ett outröttligt draglok tillsammans med Casper när jag kör fyrspann med släde, ett av vinterns stora nöjen 🙂
Onsdag den 9 mars kom Vittra och Jorms valpar 🙂 Det blev några dagar tidigare än beräknat. Tomas var i Kittelfjäll för att utnyttja de sista dagarna av vårvinterjakten med Stella och Casper, planen var att han skulle åka hem på fredag eftersom vi beräknat att valparna skulle komma på lördag. Men redan på onsdagen var Vittra lite rastlös, jag började så smått misstänka att hon var på gång men hennes temp var inte så låg som den vanligtvis brukar bli när valpningen inleds. Framåt kvällen började hon hässja och skaka, då förstod jag att det ändå var dags så jag förberedde mig på en vaknatt… Men sen gick det fort! Bara en knapp timme senare kom den första valpen, en skimmelhane som föddes med rumpan först. Sen kom ytterligare fyra syskon i jämn ström. När den femte valpen var född strax efter 21 la sig Vittra till ro och pysslade med sina små. Jag vakade över henne någon timme till, men det kom ingen fler valp. Två tikar blev det, en skimmel och en brun, och tre hanar varav två bruna och en skimmel. Det här var den snabbaste och enklaste valpning vi någonsin haft, det var skönt med tanke på att jag var ensam hemma! Vittra var så cool och duktig ❤ Men det är också den minsta kull vi någonsin fått, vi hade hoppats på fler med tanke på att vi har en lång lista med hugade valpköpare… Det blir ingen lätt uppgift att välja ut vilka vi kommer att erbjuda valp, det är så tråkigt att tvingas göra många besvikna 😦 När Tomas kom hem från fjällen nu i helgen började vi gå igenom listan, sakta men säkert faller det på plats var valparna kommer hamna. Den här gången kommer vi tyvärr inte behålla någon valp själva, ”hundkvoten” är uppfylld… Men det är ju på sätt och vis bra nu när det blev så få valpar. Vi ser fram emot att njuta av de kommande åtta veckorna då vi får ”rå om” och följa utvecklingen av dessa små juveler ❤ De flesta uppdateringarna om valparna kommer på vår facebooksida. Där kommer vi att lägga upp bilder och filmer veckovis.
Stolt mamma Vittra ❤Mormor Tuula hjälper till med de små. Från första stund lät Vittra sin mor komma in i valplådan, men om de andra hundarna kommer för nära möts dom av en varnande blick som genast respekteras.
Vittra lyckades ju tyvärr synka sitt löp så illa att vi kunde inte åka båda två till Kittelfjäll för att jaga under den bästa tiden på vårvinterfjället innan jakttiden är över 15 mars. Det blev Tomas som drog vinstlotten, han är ju den av oss som är den bästa skytten och har förmåga att svinga en hagelbössa stående på skidor, något som jag inte vågar mig på (än i alla fall!). Han tog med sig Stella och Casper, som är de två vi tänkt starta på vårprov och därför behöver få ett ”genrep”. De första dagarna fick dom också sällskap av Gabriel med Vittras kullbror Grim. Vädret och föret var tyvärr inte på deras sida, både jägare och hundar fick kämpa i snöyra och besvärligt före, med sköra ripor som lättade bortom hagelhåll. Men hundarna jobbade på bra, alla tre hittade och stod för fågel samt sekunderade varandra så att båda hussarna kunde känna sig nöjda så långt i alla fall.
Gabriel och Grim på fjället
Tomas var beredd att packa ihop och åka hem morgonen efter att Vittra fått sina valpar, men då han fick rapport att allt var lugnt här hemma valde han att stanna kvar i Kittelfjäll eftersom vädret äntligen såg ut att bli fint. Casper hade fått en liten skada så han fick stanna i stugan och vila, Tomas och Stella tog en tur på tu man hand. Och vilken dag dom fick! Solen sken från klar himmel, föret bar perfekt, det blåste en lagom vind och riporna var hyfsat samarbetsvilliga. Tomas skrev till mig på messenger: – Helt otroligt vad bra hon går – hon är tamejfan en Tuula-kopia! 😀 En stund senare damp det ner en bild av Stella med en ripa, och sen en till…
Jaktlycka ❤
Målet med resan var uppnått! Det känns alltid som en milstolpe att fälla första fågeln för unghunden, då först kan hon tituleras jakthund på riktigt ❤
I skrivande stund är det ca 14 dagar kvar innan vi får välkomna Jorm och Vittras valpar till världen, men med tanke på hur Vittra ser ut börjar vi undra om vi räknat fel på dagarna! Hennes mage har vuxit otroligt fort senaste veckan, och i samma takt minskar Vittras tempo. Senaste dagarna har hon mest sovit. I dag kunde jag för första gången känna valparna röra sig inne i magen, det är lika fascinerande varje gång ❤ Nu håller vi tummarna att allt flyter på med resten av dräktigheten och valpningen.
Jorm och Vittra under deras honeymoon här på Kungsgården. Vittra har haft otydliga löp så det var tacksamt att ha Jorm boende hos oss i god tid, han visste direkt när det var dags. Men det blev bara en parning, dagen efter sa Vittra ifrån.
Vi hade ju hoppats att löpet och parningen skulle dröja lite till, men det är inget man kan styra över… så tyvärr missar jag vårvinterjakten när den är som allra bäst – sista dagarna det är tillåtet. Tomas åker till Kittelfjäll nästa vecka när han går på ledigt för några dagars jakt med Stella och Casper, medan jag stannar hemma med Vittra och resten av flocken i väntan på valparna.
Men som tur är hann vi med en första vinterjaktvecka i början av februari. Det var nyckfullt och kärvt väder, som det brukar vara så här pass tidigt på året. Men några skapliga jaktdagar fick vi, och en del nyttiga erfarenheter för vår unga adept Stella! Vi hade gott om ripa, men mest spridda singelfåglar. Tomas hejdade sitt ivriga avtryckarfinger för allt skulle gå rätt till med Stella. Hon är härlig att se, påminner mycket om mamma Tuula i samma ålder.
Stella och mamma Tuula, en stormig dag på fjället. Fjället i början av februari kan vara nyckfullt…
I dag passade jag på att ta lite nya foton av Stella som nu passerat 10 månader. Hon har dragit iväg otroligt mycket på höjden och växt om både Tuula och Vittra! En reslig ung dam som enbart består av stenhårda muskler. Hon är en riktig turbo att åka skidor med! Efter den första fjällturen med tuffa förhållande så magrade hon av, men nu har hon fått tillbaka hullet igen tack vare riklig och fet kost 🙂
Till årsskiftet planerar vi att para Vittra med Rodedalens Jorm. Parningen har varit planerad länge, men nu kom vi äntligen till skott att lägga upp den på SVK:s lista över godkända parningar. Jag har lagt in länkar löpande i texten för den som vill klicka vidare och läsa mer.
Vittra beräknas löpa vid årsskiftet. Är du intresserad av en valp efter dessa två, skriv ett mail till oss och berätta lite om dig själv och dina ambitioner med hunden: kennel@kungshallans.com
Vi är otroligt nöjda så här långt med GT kullen mellan Tuula och Pictan Gibson. Våra valpköpare förser oss regelbundet med positiva rapporter från jakt och prov. I dagsläget är 6 av 7 valpar HD-röntgade med A-höfter, fyra har också valt att röntga armbågarna med resultatet UA. Tre är hittills jaktmeriterade, varav systrarna Lovis och Miramis är uppflyttade i elitklass. Även Bertil och Grim är startade på prov med fina omdömen men tyvärr stolpe ut, dom kommer igen!
Vår egen Vittra har hittills haft mest stolpe ut på jaktprov, hon har så här långt ett 2:a pris på i UKL skogsprov. Men hon har fina egenskapssiffror på de prov hon startat. Vittra är en härlig jakthund, storgående med hög fart och fin stil på fjället. I skogen har hon en naturlig förmåga att hålla ihop söket och har en tät förutsägbar reviering. Trots att Vittra är ett energiknippe med enorm arbetslust så är hon lugn och behaglig hemma. Hon älskar att mysa i sängen eller soffan. Läs mer om Vittra här.
Vittra har fixat sin första ripa, ca 16 månader.
Rodedalens Jorm är son till vår första hane Ormkullens E´Nitro. Jorm är vår parningsvalp som bor hos Marias föräldrar. Liksom sin pappa har Jorm ett hjärta av guld, snällheten personifierad. Den egenskapen har också gått i arv till hans två kullar. Jorm kommer från en jämn och väl utvärderad kull, hans syster Rodedalens Falla har också använts i avel med bra resultat. Här hos oss bor Casper från Jorms första kull med Alarängens Cleo.
J SEUCH Rodedalens Jorm på vinterjakt i Kittelfjäll
Genomgående för de tre generationerna Nitro – Jorm och Casper är att dom är okomplicerade, lättdresserade och pålitliga jaktkamrater med en tydlig av- och på knapp. Den första kullen född 2019 är väl utvärderad både hälsomässigt och på jaktprov/utställning. Systrarna Ella och Emma är redan uppe i elitklass, vår egen Casper har 1:a pris ÖKL. Ella blev andra bästa tik med CERT på SVK:s riksutställning 2021, hon är dessutom viltsårchampion.
De yngsta förmågorna efter Jorm och Herbarias Lime föddes i februari 2020 hos Uti Bergets kennel. Dom är bara i början av sin karriär, men både uppfödaren och valpköparna är mycket nöjda med sina hundar så här långt. Och snygga är dom också! Trots sin unga ålder har Enya som bor i Norge bärgat BIR, nordiskt CERT och BIG 4. Hon har dessutom ett 3UK på jaktprov. Brorsan Elof är inte långt därefter med excellent och vinst i konkurrensklassen mot betydligt äldre hanhundar.
Vi kan också tipsa om att Vittras kullsyster Lovis planeras att paras till våren med en snygg och trevlig hane – Knallapportens Helags. En hane vi mycket väl kunnat tänka oss att använda själva, därför känns det extra kul att han blir pappa till Lovis valpar 🙂 Helags kommer från en jämn och väl utvärderad kull, vi har träffat både honom och hans kullbror och det är mycket stabila trevliga hanar. För mer info och kontaktuppgifter, klicka vidare till Kennel Work with me eller SVK:s lista för godkända parningar.
Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!
Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:
Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.
Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!
Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.
Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!
I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.
Prada & Mattias
Liisa & Pingla (Primadonna)
Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.
Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!
Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂
Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.
Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.
Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.
Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…
I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!
Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂
Kent och Jorm i ringen
Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.
Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!
Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.
Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂
VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂
Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂
Dimma – vår ”köttjägare” 😉
Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.
Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.
Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.
Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂
After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!
Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.
Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.
Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂
Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.
Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.
I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.
VARMT på fjället!
Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.
Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.
Putte på jakttur med husse
En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!
I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!
Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤
I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉
Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.
Lars med halvsyskonen Brage och Bettan
Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂
Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉
Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.
Nu börjar snön smälta undan här i Kungsgården och våren är i antågande. En härlig tid börjar när vår gård blir som en leråker, som dagligen betrampas av 24 hundtassar som sedan springer runt i huset… Ja, så många tassar är det, vi har för tillfället 6 hundar i huset, Pandora har bott kvar hos oss ett tag eftersom hennes husse och matte inte hade möjlighet att hämta henne förrän nu. Egentligen skulle hon ha åkt redan i helgen, men andra omständigheter kom emellan. För en vecka sedan lekte lilla tuffingen Pandora bokstavligen med döden när hon gick för nära en ätande Dimma. Vår Dimma har en obefintlig stubin när det gäller mat, hon gav Pandora en ordentlig omruskning i nackskinnet. Efter inspektion visade det sig att hon fått några små sår i nacken förutom chocken som hon hämtade sig rätt snabbt ifrån. Men dagen efter svällde hennes nacke upp kring ett av de millimeterstora såren och Pandora fick hög feber. Tomas tog henne till veterinären och det blev en kur med antibiotika. En stor ful böld uppstod, som sprack efter några dagar, blod och var vällde ut. Allt detta hände typiskt nog inför den avtalade helgen då Pandora skulle flytta hemifrån! Men i skrivande stund har såret slutat vätska, och Pandora är åter igen sitt vanliga superbusiga jag. ”små sår och bra vänner ska man vara rädd om” sa vår veterinär Annika. Så sant, man ska nog inte underskatta små sår, speciellt om dom kommer från bett med tanke på allt ”snusk” hundarna kan sätta i sig! Det kan bli elaka bakteriehärdar.
Nackdelen med att behålla en valp så länge är att vi lärt känna henne ordentligt, och Pandora är verkligen en underbar hund som vi gärna skulle behållit! Hon är ett litet energiknippe som ständigt är på språng. Snygg ser hon dessutom ut att bli! Ser ut som en perfekt symmetrisk och välvinklad liten vorsteh så liten som hon är. Redan vid åtta veckors ålder sprang hon obehindrat uppför trappan till övervåningen. Patron har till vår stora lättnad inte lärt sig gå i trappan än och vi har inte uppmuntrat honom heller. Lilla Pandora forcerar däremot vår provisoriska ”barrikad” så ofta hon bara kan, smiter upp på övervåningen där hon hittar på en massa hyss och river ut grejer över hela golvet. När man ställer sig i trappen och ropar på henne tittar genast ett litet huvud fram med pigga gula ögon, och hon kommer snällt skuttande nedför trappen. Man kan inte annat än älska den lilla busen 😉
Patron är också ett busfrö, men han är inte samma kvicka vessla som sin lilla syster. Han har enorma tassar och långa ben att hålla reda på, som en riktig slyngel 😉 Ju äldre han blir desto mer blir han lik pappa Nitro! Han har samma coola blick och visar även upp samma stabila temperament som Nitro gjorde i den åldern, det lovar gott! Vi tränar dagligen ”sitt” med båda två i samband med matningen, och har även börjat lite smått med en form av avanceträning på dagisnivå för att lära dom att ordet ”ja” betyder full fart framåt. Det går ut på att lägga en godisbit en bit från valparna som får lov att sitta kvar. På kommandot får dom rusa fram och ta godiset. Det blir också lite konkurrens, först till kvarn. Pandora som är mindre och kvickare vinner oftast, men det triggar Patron att försöka bli snabbare för varje gång. Inkallningen tränar vi också på dagligen. Men det är svårt att koncentera sig på vettig träning då vi har två valpar samtidigt, det blir mer struktur på träningen av Patron när Pandora flyttat hemifrån. Nu ska vi också börja träna mer intensivt med Nelly inför eftersökssäsongen. Nitro, Strimma och Dimma får förstås hänga med och träna lite bara för att hålla hjärna och sinnen igång inför jakten, men vi har beslutat att satsa krutet på Nelly och Patron när det gäller jaktprov framöver.
Nitro hade en till parning på gång nu i vår med en intressant tik, men vi valde att avstå eftersom det kom fram hälsomässiga fakta som vi inte kände till. Det hade säkert kunnat bli snygga och bra jakthundar i kombinationen, men när det kommer till hundarnas hälsa vill vi inte ta några risker. Den 12 april fyllde Nitro 9 år, tiden går så fort! Frågan är om han får fler parningar nu när det finns så många nya unga stjärnskott på hanhundlistan. Men huvudsaken är i alla fall att vi nu äntligen har en egen efterlängtad prins efter honom, och dessutom parningsvalpen Jorm efter Sångbergets Roda som bor hos Marias föräldrar. Rolf är mycket nöjd med Jorm, som fått spendera sin första tid med husse och ”Farbror Frej” i Kittelfjäll. Fler bilder av Jorm kommer framöver. Han är en trygg och kavat liten kille, vi ser fram emot Nitrosönernas kommande jaktkarriär!
Efter påskveckan glömde jag min laddare till kameran i fjällen, jag hann ta några foton 1:a april innan kameran dog av batteritorsk. Jag bad syrran ta hem laddaren, och hämtade den i dag så jag kunde få igång kameran igen. Här ligger ett gäng bilder på facebook på Patron och Pandora från 1:a april, samt i dag när vi fick besök av familjen Bergman med Brage och deras spanielvalp som var bra mycket äldre än våra, men ändå samma storlek 🙂
I helgen flyttade sex av våra småttingar till sina nya hem. Oj vad lugnt och tyst det blev med bara tre valpar kvar! På lördagen kom Ewa och hennes dotter upp från Gislaved för att hämta sin Pricilla, och även ta med sig Puma, Plexus och Patriot på resan söderut. Samtidigt kom Elisabeth från Skellefteå för att hämta Pocahontas. På söndag kom Liisa direkt från Vindelälvsdraget och hämtade med sig sin lilla Primadonna.
Efter veterinärbesiktningen på Torsdagen var vår egen lille Patron hängig, på fredagen var han riktigt dålig med diarré och låg mest stilla medan syskonen busade. Vi konsulterade vår veterinär som rådde oss att få i honom mycket vatten och höra av oss om han inte blev bättre. Tack och lov att det var vår egen valp som var dålig och ingen av de som skulle flytta på lördagen! tänkte vi… för säkerhets skull fick han ligga i egen bur på fredagnatt. Men på lördagen var det Pocahontas tur att vara hängig och lös i magen. Precis som med ett gäng dagisbarn så sprider sig bakterierna ohämmat bland de små! Dom har fått ovanan att provsmaka allt spännande dom hittar under rastningsrundan, inklusive nya och gamla bajshögar! 😦 Pocahontas var trött och dålig under resan och när hon kom till sitt nya hem, men tack och lov så piggnade hon till under helgen. I måndags var det lilla Pradas tur att vara dålig och ha diarré, men hon är pigg nu och har fått en dos Canikur. Hädanefter kommer vårt hundapotek kompletteras med Canikur inför kommande valpkullar! Till förra kullen lärde vi oss att man kan behöva paraffinolja till förstoppade små valpar som ätit för mycket torrfoder…
Så nu har vi då bara Patron, Pandora och lilla Prada kvar hos oss. Prada åker hem till Gävle på torsdag. På fredag åker vi till Kittelfjäll för att fira påsk, det blir ett riktigt ”tattarlass” med fyra vuxna hundar, två valpar, samt att vi åker via Hammerdal för att hämta upp lille halvbrorsan Jorm som ska bo med sin ”Farbror Frej” hos Marias föräldrar Rolf och Monica.
I fredags när jag kom hem från jobbet skyndade vi oss ut för att försöka få bilder av varje valp stående för en ripvinge. Det var ju sista chansen innan dom skulle börja flytta! Det var lättare sagt än gjort och en kapplöpning med den sjunkande solen! Några valpar smög fint efter vingen, medan andra hellre ville göra blixtattacker. Jag sållade fram ett gäng hyfsade bilder, efter en omgång i photoshop där jag fixat till ljus och färger kommer dom här:
Primadonna
Puma
Patron
Prada
Patriot
Pricilla
Pocahontas
Pandora
Plexus
För de övriga valparna verkar resan ha gått bra. Vi fick ett gulligt brev från Puma i Hammenhög, i översättning av matte Lille-Mor:
”Nu har Jag bott här i ett dygn. Det är lite rörigt tycker jag och en massa ljud. Men jag är go och glad och jagar gärna moppen, biter matte i tån och hämtar skor som jag inte får bära på. Kissa inne föredrar jag just nu.. det blåser nämligen väldigt mycket ute. I natt när jag var trött och skulle sitta och det kom en vindpust så blåste jag omkull. Efter det stannade jag på trappan och kissade resten av natten. Jag sover hos Ztella och hos matte. Ungefär halva natten på var ställe. Ztella är kul, men hon har inte riktigt koll på sina stora tassar och leker lite våldsamt. Idag sov vi i bilen då matte gick på möte. Det var riktigt mysigt! Annars så sover jag, äter och skiter precis som hemma hos er. Är nog lite lös i magen… men det går nog över. Idag har vi gått flera varv runt tomten, bland annat har de ngt de kallar en kaffegrotta, den är helt överväxt med en massa blad och kvistar, den är kul. Vedhögen var spännande också. Sedan gillar jag just nu bäst att hålla mig intill väggen…för det blåser nämligen mindre där! Nu sover jag på mattes fot efter ha ätit, varit på promenad runt tomten och busat. Jag såg ingen skillnad på köksgolvet efter det att matte hade moppat det idag. Förresten en otäck sak finns det här. En grön sak de kallar kamin. Alla blir hysteriska då jag försöker stoppa in nosen i den… och den är varm. Just nu på detta avståndet så är den skön, men närmare än så här får jag nog inte gå. Katten som bor här är 14 år och lika stor som jag (liten) henne hängde jag i örat idag… det hade ingen testat innan sa matte… men det gick bra! Ha det bra! För det har jag det!! Kram från Puma!”
Vi ser fram emot att höra från valparnas kommande öden och äventyr, alla har fått goda hem och vi är så glada för det. Lycka till alla hussar och mattar med era små juveler! Nu ser vi själva fram emot att börja satsa på utbildningen av Patron till den stjärna vi har bestämt att han ska bli 😉 Som med varje ny hund tänker vi, -den här gången ska allt bli perfekt! Hmm… återstår att se. Men som det hittills har varit har vi gjort nya misstag och fått backa bandet för varje ny hund. Lyssnar man på och läser böcker och råd från fågelhundsfolk som sysslat med detta flerdubbelt längre tid än oss så är det nog bara att inse att man aldrig blir fullärd och lär sig något nytt av varje hund. Det är vad som gör det till en så kul utmaning!
Från det ena till det andra, den här gången slipper Tomas knåpa ihop någon reseberättelse från fjälljakten i Kittelfjäll eftersom jaktkompisen Tom redan skrivit en så målande berättelse i sin fina blogg. Läs och Njut!
Den senaste veckan har vi successivt ökat mängden uppblött torrfoder till valparna, nu är dom uppe i tre mål om dagen. Och det syntes verkligen vid dagens vägning! Varje valp hade ökat mellan 5-700 gram! I storleksordningen ligger dom ganska lika, störst och tyngst är Patron, och de minsta är Prada och Pricilla. Men skillnaderna är små, valparna är mycket jämna och ingen har halkat efter. Nelly blir allt mer snål att släppa till ”mjölkbaren”, samtidigt som valparna blir allt mer påstridiga och hon får ofta ryta i ordentligt när dom försöker ta sig en tjyvslurk. Även mormor Strimma med sitt änglalika tålamod har börjat säga ifrån, om än väldigt milt, så valparna bryr sig inte nämnvärt utan fortsätter glatt bita henne i läpparna och göra blixtattacker på hennes tassar.
Vi har börjat ge valparna mat utomhus för att slippa en del ”mockning”. Direkt på morgonen hjälps vi åt att raskt packa ned valparna i en back och bära ut dom och maten innan dom hinner vakna till ordentligt. Direkt efter maten kommer de små ”kringlorna” som på beställning. När dom rastat sig har vi påbörjat inkallningsträningen, vi går mot bron medan vi visslar och lockar. Vid det här laget har dom blivit riktigt duktiga! Dom klättrar även uppför brostegen för egen maskin. Vi ska ta och filma det någon dag, det är en härlig syn när alla de små kommer tultande i full karriär 😉 När vi är hemma och har koll på valpskocken försöker vi också bära ut dom allihop när dom sovit, eftersom kisspölarna då kommer som på beställning. Det kan vara en första introduktion till rumsrenhet, att dom lär sig att behoven uträttar man ute på backen. Men visst blir det en hel del skurande och torkande ändå, moppen med såpvatten står ständigt framme förberedd 🙂
Valparna är för det mesta lösa i köket när vi är hemma, dom har en enorm energi att busa runt och utforska varje vrå, smyga och göra utfall på varandra. Det blir allt vildare brottningsbataljer som utspelar sig! Men lika snabbt tar energin slut och dom slocknar. Vi har filmat en hel del småsnuttar med mobilerna som vi satte ihop till en längre film. Den ligger på Youtube med en länk på vår facebooksida. Länkar in den här också:
Under veckan har vi fått besök av Marias syskonbarn ett par gånger, hund och människovalpar kommer bra överens! Vi har lagt ut lite nya bilder i omgångar i albumet på facebook, bland annat när barnen var och hälsade på.
Här kommer nya individuella bilder av våra småttingar:
Tik nr 1 Puma. En framåt och aktiv tjej av lättare modell, ser ut att bli riktigt snygg!
Hane nr 2 Plexus. En kraftig mörk kille, har senaste veckan varit kontaktsökande. Kommer gärna upp i knäet då man sitter på golvet. Tar pappas sura gruffande med ro när han försöker söka kontakt.
Tik nr 3, Pandora. En stor kraftig tjej, mörkast av skimlarna. När vi började ta ut valparna var hon den som gärna gick iväg och utforskade omgivningarna, verkar trygg och modig.
Tik nr 4, Pricilla. En liten tjej, ljusast av skimlarna. Litet näpet huvud. Utmärker sig inte speciellt än.
Tik nr 5, Pocahontas. En av de mindre tjejerna, var nyfiken och utforskande då valparna fick börja vara utomhus.
Tik nr 6, Prada. En liten nätt tjej som trots sin ringa storlek och tyngd tar för sig vid matskålen genom att knuffa undan sina syskon.
Hane 7, Patron. En rejäl kille, störst födelsevikt och fortfarande störst. Kullens ”Ferdinand”, lugn och tystlåten. Har senaste veckan börjat ta för sig och brottas en hel del med syskonen.
Tik 8, Primadonna. En kraftig mörk tjej, verkar lugn och trygg i sinnelaget.
Hane 9, Patriot. En kille av lätt modell, slank kroppsbyggnad, ser ut att bli snygg. Men trots sin lätta modell låg han denna vecka tvåa i viktligan, så han kan nog bli en rejäl högbent herre.
Kungshällans kennel 