Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Riksprovet

Nu har vi hunnit en bit in på årets bästa och mest efterlängtade tid – hösten och jaktsäsongen! Skogsfågeltillgången på hemmaskogen har visat sig vara otroligt bra i år. Vi har haft bra med gråfågel i många år, men i år är det något alldeles extra! En jaktsväng på några timmar räcker för att ge många spännande fågelkontakter och inte sällan fågel i säcken med hem. Vi har varit ute en hel del och försöker se till att varva hundarna så att alla får sin beskärda del av jakt.

Tuula fixade en orrtupp på premiärdagen i hemmaskogen.

Eftersom vi anmält Tuula och Nelly till riksprovet i Mittådalen blev det ingen premiärtur till Kittelfjäll som vi annars brukar göra. Patron fick följa med Marias föräldrar till Kittelfjäll och jaga tillsammans med sin halvbror Jorm. Men vi lyckades inte hitta någon hundvakt till Dimma, så hon fick följa med oss. Vi åkte ned till Bruksvallarna lite tidigare inför riksprovet och lyckades boka en jaktdag på Särvfjället, ett av de få områden i Jämtlands län som inte ingår i den lottning av de kvoterade jaktområdena som man måste anmäla sig till redan på våren om man måste jaga i länet. I våras hade vi inte ens bestämt oss om vi skulle delta i riksprovet, så tanken fanns inte då att vi skulle anmäla oss till lottningsförfarandet.

Särvfjället visade sig vara ett lättillgängligt och trevligt fjäll att gå på. Med tre jaktsugna hundar som genast tog fjälldalen i besittning i stora giriga slag begav vi oss ut. Men när vi gått en bra bit in i området utan minsta fågelkontakt började vi misströsta. Rapporterna från Jämtland talade ju för ett kronår? Nåväl, efter lunchrasten började det hända grejer när vi sökte oss upp på högre nivåer. Där stötte vi på mångder av fjällripor! Men dom var för dagen helt omöjliga att komma i närheten av. Hundarna stod gång på gång, men så fort vi närmade oss lättade dom på långt håll eller sprang retfullt undan, väl kamouflerade med sin gråspräckliga fjäderdräkt bland stenskravlen. Det blev inga skottillfällen, men åtminstone en spännande dag och bra uppvärmning för Nelly och Tuula inför det stundande riksprovet!

Tuula sträcker ut

 

Lättsprungna fjällsidor och fina vyer

 

Tuula står för gäckande fjällripor som löper undan framför henne

 

Fjällripor – så ser dom ut….

 

Tomas och Tuula gör ett nytt försök

 

Nelly sekunderar sin dotter. Tyvärr hade fjällriporna redan dragit bakom kullen…

 

Avance…

 

Inte ens Dimma med sin hyperkänsliga nos lyckades fixa fjällriporna

 

Tomas och Dimma avancerar

 

På fredagen startade vi på fältdelen av riksprovet. Tomas gick med Tuula och Maria förde mamma Nelly. Vädret visade sig från sin bästa sida med strålande sol. Nu fick vi rapporterna bekräftade – det är verkligen ett kronår för ripa i Härjedalsfjällen! Nelly hittade fågel i varenda släpp, så pass att det blev för mycket av det goda! Hon har ärvt en del av sin mor Strimmas temperament, och blir det mycket fågel tenderar vår Drottning att bli en aning het 😉 Eftersom hon hade fågel mest hela tiden kom hon inte riktigt ut i sitt karaktäristiska stora fjällsök som vi är vana att se. Domaren påpekade att hon ville se mer fart och vidd, och det vet vi ju att Nelly har, men när hon hela tiden ”stöp” i vittring så blev det inte så mycket till sök. Två fina situationer fick vi i alla fall till, den ena med fällning.

Nelly i sök

 

Nellys andra situation. Hon stod tillsammans med parkamraten, som tyvärr inte kunde hålla sig och petade upp några ripor. Jag lyckades hålla kvar Nelly som sedan fick avancera upp resten av kullen.

 

Hes matte, men glad att den något överhettade Drottningen ändå lyssnade 😉

Tuula hade mer ”lagom” med fågel, hon fick visa upp sitt fina fjällsök i ett par släpp innan hon mycket lämpligt stod för en ripkull och fick en fin situation med fällning. Ripan var vingad och sprattlade undan, men Tuula gjorde en förtjänstfull apport av den. När dagen var slut var både mor och dotter godkända på fältdelen till vår stora glädje! 🙂

Dimma fick tålmodigt gå i koppel hela dagen.

 

Situation för Tuula

 

Tuula apporterar

 

Tuula och husse

På lördagen var det dags för eftersöksgrenarna. Tolv hundar var godkända i elitklass av ca 50 startande, och våra tjejer var två av dem. Första momentet var spåret, viltet som skulle bärgas för dagen var grågås. Det kände vi oss trygga med, vi har tränat flitigt med otympliga stora kanadagäss hela sommaren och både Tuula och Nelly bär dom utan problem. Men när ekipage efter ekipage av erfarna hundar och förare åkte ut eftersom, och många rapporterade om att det var mycket gott om ”levande” gråfågel i skogsområdet där spåren drogs ökade vår nervositet avsevärt! Flera spår fick dras om eftersom spårdragarna trampade upp skogsfågel på vägen ut. Den goda fågeltillgången i både skog och fjäll ställde verkligen till det och satte prov på disciplinen hos de startande hundarna när lockelsen att dra ut på fritt sök var stor!

Tomas och Tuula laddar för spåret.

Tuula var först ut på spåret, och tack och lov fixade hon det lika kvickt och lätt som vanligt. Medan Nelly och matte väntade på sin tur att få göra spåret kom tyvärr det nedslående meddelandet från Tomas på mobilen -Tuula klarade inte vattenapporten 😥 Ett vattenarbete i elitklass på ett riksprov ska ju inte vara lätt, och dagens vatten ställde verkligen krav på hunden. Vinden blåste dessutom bort från startplatsen, så det enda hunden hade att lita till var förarens dirigering och vetskapen om att det alltid ligger en fågel någonstans därute när husse säger det. Men för vår lilla Tuula som var en av de yngsta elithundarna på riksprovet räckte inte självständigheten och erfarenheten till. Hon simmade tappert runt och gjorde ett par försök när Tomas dirigerade ut henne, men tillslut gav hon upp och det vara bara för husse att lyfta på kepsen.

Det här var ju Tuulas riksprov, Nelly hade vi bara tagit med som ”utfyllnad” för skojs skull, så det var med viss uppgivenhet efter att nyss ha fått Tomas meddelande om Tuulas misslyckade vattenarbete som jag skickade iväg Nelly på spåret. Men mattes erfarna nioåriga Drottning vet precis hur det ska gå till och levererade gåsen tillbaka i ett säkert grepp och gjorde en snygg sittande avlämning ❤ När vi kom till vattenarbetet visade det sig att hennes ålder och klokhet blev räddningen. Hon simmade snällt ut, och med lite guidning av mig när hon ville dra åt fel håll bärgade hon den praktfulla andhanen hem i ett säkert grepp. Mattes fina duktiga tjej ❤

-”Vart ska jag nu matte?”

Det blev totalt sju elithundar som klarade alla momenten och gick till pris på riksprovet. Under lördagens middag och prisutdelning visade det sig att Nelly kom på fjärde plats med fältbetyg 5 och full pott (10) på resten av momenten, dessutom fick hon pris för bästa vattenarbete 🙂 Verkligen en värdig avslutning på hennes provkarriär ❤ Och Tuula som tyvärr inte gick till pris fick utmärkelsen för bästa spårarbete!

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

In alles är vi så nöjda med våra hundars insatser på riksprovet. Mamma Nelly visade att hon håller stilen och i hennes kritik från fältdelen står det att läsa att hon är ”dagens viltfinnare”. Dottern Tuula visade att hon trots sin ringa ålder platsar i elitklass eftersom hon belönades med fältbetyg 7, som skulle gett ett 1:a pris på ett ”vanligt” delat prov. Och dessutom är hon en jäkel på att spåra och apportera 😉 Nu ska man ju egentligen inte spekulera och tänka ”om bara…” men hade Tuula klarat vattenmomentet så hade hon varit med i toppstriden om att vinna riksprovet!

Härnäst väntar tre dagars fjällprov i Klimpfjäll för Tuula, sen drar vi vidare till vårt efterlängtade fjällviste i Kittelfjäll för några dagars fjälljakt 🙂

Jag kommer att lägga upp fler foton från riksprovet på vår facebooksida.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Utställning i Umeå

Nyss hemkommen från SVK Västerbottens årliga utställning på Forslundagymnasiet i Umeå där jag ställde ut Dimma och Brage. Jag var lite nervös att hinna i tid, min mobil hade nämligen passat på att ladda ur batteriet under natten så jag vaknade halv nio! Inte en pinal hade jag packat kvällen innan, det tänkte jag ju göra på morgonen! Men som tur var hittade jag alla grejer som skulle med, kameran åkte jag tyvärr ifrån…

Men det visade sig inte vara någon fara, då jag kom fram med andan i halsen efter en färd en bra bit över hastighetsbegränsningarna var det fortfarande strävhår i ringen så jag kunde lugnt gå ut och rasta Dimma och Brage. Först ut var Brage i jaktklassen. Han skötte sig fint och var en av de tre som fick excellent! De andra två var Ganjos Ebbex och Ganjos Fresk. Det slutade med Ebbex som 1:a och Fresk som 2:a, båda de fick CK. Grattis Larra och Anette! Brage kom på tredje plats, tyvärr inget CK denna gång. Han fick fin kritik, men domaren lade stor vikt vid den ljusa fläck som Brage har på överläppen efter en skada. Brages kritik:

65 cm. Rastypiskt huvud, bra könsprägel, välkroppad, välvinklad, fina rörelser, päls och färg utan anmärkning, bra tassar. Har en opigmenterad fläck på nosen.

I jaktklass tikar var det inte mindre än 18 stycken! Dimma var först ut. Efter vad jag sett hittills så verkade den här domaren gilla lättare hundar, så jag var beredd på ”domen” redan innan jag gick in i ringen med vår bastanta vita brud. Som väntat fick hon ytterligare ett ”good” till samlingarna, och kritiken lät ungefär som den brukar. Men i våra ögon är hon ändå så vacker vår lilla vita tjej! Då var vi klara för dagen, jag stannade en stund och tittade på några fler tikar men sedan var det dags att styra kosan hemöver igen.

I morgon ska jag ta några nya bilder av Brage, för nu kvalar han ju in på vorstehklubbens lista för avelsgodkända hanar! 1:a pris ÖKL jaktprov, excellent på utställning och HD:A.

J Kungshällans BS Brage (KS Baron vom Donauland – J Råvatj Strimma)

/Maria


Lämna en kommentar

Fler utställningsresultat

I Lördags var Dimma och jag till Umeå på SVK Västerbottens årliga utställning. Som vanligt träffade man många trevliga människor att prata med. Jeanette och Micke, Nitros uppfödare, var där med deras yngsta förmåga Ormkullens I´Varga (Nitros systerdotter). Och i vanlig ordning var det hård konkurrens med massvis med snygga hundar i jaktklasserna! Till min stora glädje fick Dimma betyget ”very good”, som med de nya utställningsreglerna är att jämföra med det tidigare ”slät etta”, dvs 1:a pris utan cert. Domaren Marina Bengtsson gillade hundar med rejäl benstomme, men tyckte ändå att Dimma hade lite ”för mycket av det goda”. Här är hennes kritik:

2,5 årig tik med feminint huvud och uttryck. Stark hals och rygg, ngt sluttande kors. Denna tik ger ett ngt lågställt intryck. Välvinklad fram och bak. Kraftig fin benstomme. Rör sig med effektivt steg. Bra päls. Kunde utstråla mer självsäkerhet.

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Vi får se om det blir någon fler utställning framöver, i så fall får vi sikta in oss på domare som gillar stadiga hundar av den ”urtyska” modellen. Sen får jag intala Dimma att hon är störst, starkast och snyggast i världen så hon utstrålar mer självsäkerhet 😉 Det branta korset håller jag inte med domaren om! Det har ingen tidigare domare sagt om henne, jag tror det berodde på att Dimma stod med svansen hängade rakt ner när jag ställde upp henne. Om man lyfter upp den lite (eller lyckas få henne lite gladare) ser man att hennes kors inte alls är brant!

 Jag har redan nu börjat bearbeta Tomas för att få med honom till SVK:s riksutställning som arrangeras i Piteå den 16 juni. Förhoppningen är att kunna få dit så många som möjligt av våra avkommor så vi kanske kan få till en avels- eller uppfödarklass med Nitro och Dimma. Nitro kan också ingå i en avels/uppfödargrupp från Ormkullens kennel. Jag försöker locka med en trevlig weekend i Piteå med öl & grillat på kvällen, Tomas avskyr nämligen utställningar så jag får för det mesta åka ensam…

Under utställningen blev flera hundar nykläckta champions, grattis till er alla! Dimma och jag var tvungna att hasta iväg innan det hela var klart eftersom vi skulle iväg på julbord på kvällen i samband med att Tomas högtidligen fick motta sin guldklocka efter 25 års trogen tjänst på Mondi Dynäs. Det blev inte mycket fotat, ljuset i hallen är inte det bästa. Men några bilder bland annat på en del hanar i jaktklassen blev det, dom ligger här på Facebook.

I helgen har även Tiurjegerns Kark (Ormkullens E´Nitro – Tierbuas Enya) varit på utställning i Norge. Han fick betyget ”very good, grattis Roger! Kark är en stilig kille under utveckling och med åldern kommer han nog bli ännu snäppet snyggare!

Bra størrelse, ennå i sterk utvikling. Bra proposjoner i kroppen. Ønskes noe mørkere øyne og bedre markert stopp. Ganske bra overlinje. Høyt kryss og hale. Bra poter, utmerket pelskvalitet. Ganske bra bevegelser. Vennlig temperament. Behøver tid.

Tiurjegerns Kark

Tiurjegerns Kark

I dag var Tomas till skogs och jagade med Dimma. Fåglarna kändes lite tryggare nu när vi fått ett tunt snötäcke.  Men ändå var det svårt att komma i skjutläge, dom hade en hel del stora  fina orrtuppar i luften på långa håll men det var tillslut en tjäder som föll för Tomas bössa.
 
/Maria

 


1 kommentar

Riksprovet!

 
 
Då har vi landat efter en intensiv, spännande och rolig helg på Riksprovet! Vi anmälde ju både Nitro och Strimma ”för skojs skull” båda är egentligen färdigprovade. Strimma är pensionär och Nitro fullmeriterad med både jakt och utställningschampionat. Men då hemmaklubben Jämtland-Västernorrland ordnar riksprov på vår ”hemmaarena” i Mittådalen är det klart man ställer upp! Strimma valde vi att stryka eftersom hon inte var riktigt fräsch, hon stukade tassen dagen innan premiären och hade problem med magen sista jaktdagen. Hennes sök var inte heller som tidigare år, det är bara att konstatera att åldern börjat ta ut sin rätt på vår nioåriga turbotant. Men Nitro däremot är på toppen av sin karriär, han är helt outstandig att jaga med! Tomas kände sig fullständigt trygg med att starta på riksprovet efter hans prestationer under premiärveckan. Finns det bara fågel så hittar han dom- och han vet hur dom ska tas! 
 
Vi anlände på torsdagkväll till vår bokade stuga på Lullens stugby som vi delade med Hanna Holmberg och strävhårstiken Fjällbrisens Gira. Då vi anlände hade Hanna och Gira redan startat på fält, och kunde berätta om fantastisk fågeltillgång! Gira hade haft inte mindre än sju fågeltagningar! ”Det kändes ganska bra” konstaterade Hanna blygsamt… Vi installerade oss och somnade med höga förväntningar inför morgondagens fältprov med Nitro.

Vi blev en grupp med fem elithundar som utgick från sandgropen vid Anåkroken, vår domare för dagen var Ola Granath. Vi fick gå ganska länge innan vi hittade fågel. Nitro var lite omständig på löpor i första släppet, men Tomas som känner sin hund väl tar det lugnt då Nitro börjar analysera löpor. Nitro är mycket försiktig och försätter aldrig en chans på fågel, men det gäller att ge honom tid att analysera.  Kanske inte det beteende som ser flashigast ut på ett jaktprov, men det ger garanterat mest fågel i säcken för jägaren! Finns det fågel så spikar han dom tids nog. Den här gången var det tomt, och han sökte vidare över myrområdet. I nästa släpp lättade det lite spridda fåglar får de hundar som var ute på sök, verkade vara sprängda kullar. domaren Ola var förvånad eftersom han gått i samma område dagen innan och haft massvis med fågel! Första fågelarbetet ordnade Nitros halvbror Ormkullens Grym, som stod för en orolig ripa i ett björksnår. Tyvärr fick han inte visa någon avance innan ripan gick upp, men det blev iallafall en godkänd situation.

Nitro blev frustrerad över att inte hitta fågel i sina släpp och ökade på vidden allt mer, han sökte ända från fjällbranten ner på myrområdet nedanför. Tillslut stod han högt upp under fjällkanten i stenskravlet, på kacklet kunde vi höra att det var en fjällripekalle. Dom brukar vara allra svårast att hantera, eftersom dom gärna springer undan framför hunden. Tomas, domaren och skytten fick en mödosam klättring upp för att komma i läge. Nitro gjorde en snygg avance och stannade lydigt, men det var ett alltför svårt läge för skytten att kunna fälla. Efter Nitros utredning visade det sig att det var en singelripa.

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

 
Tomas, domaren och skytten på väg upp

Tomas, domaren och skytten på väg upp

 
Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nästa fågelsituation hade Nitro i en bäckravin, också det ganska högt upp. Han avancerade, men inget gick upp så han följde löporna i viden och tillslut lättade en ensam dalripa. Tyvärr blev det ingen fällning den här gången heller. Sista gången han stod blev det ingen fågeltagning. Tomas gick högt under fjället med Nitro i parsläpp med münstertiken Prästgårdens B-Birka. Birka stod för en ripkull i ett videsnår, och under tiden som föraren domare och skytt var på väg fram så lättade en ripkull i omgångar. När domaren och skytten var framme vid ravinen som ledde ner mot videsnåret fick dom se att även Nitro stod nere  i ravinen. Tomas som hade tappat Nitro ur sikte ”kallades ner” från fjället och fick skicka Nitro på avance men då hade tyvärr alla riporna gått så det blev ingen fågelsituation. Totalt under dagen hade vi bara två ripkullar, resten var spridda singelfåglar. Tomas ville gärna visa upp fler fågelsituationer med Nitro och fick mycket släpptid av domaren som gillade hans arbete, men tyvärr trots Nitros idoga sök blev det inga fler fågeltagningar. Han fick göra kastapport, och det gick bra.
 
Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

 
När vi var hemma vid stugan igen träffade vi en glad Hanna. Gira hade fixat spår och vatten utan problem. Vi började ana att ekipaget från Västerbotten kunde bli giftiga i slutstriden! Efter en god middag med renbiff, kantarellsås och gött vin damp vi i säng.
 
Lördag morgon var det dags för eftersöksgrenar. Nitro är trygg och erfaren och sviker aldrig på eftersöksgrenarna, men fjärilarna fladdrade ändå i magen på husse! Vi fick börja med vattnet, vinden låg på bra för hundarna så det var inga problem att få vittring av måsen. Alla elithundarna blev godkända på vattnet.
 
Nitro på väg in med måsen

Nitro på väg in med måsen

Sen bar det av upp på fjället för spårarbetet. Det var lite speciellt att dra spår på fjället, farhågan var att hunden hellre skulle vilja dra ut på fritt sök efter ripa på de marker vi gick fältdelen dagen innan! Tomas var övertydlig med Nitro, långt innan start pratade han om ”rääääven” med ett speciellt väsande tonfall, som han alltid gör inför släpspåren, allt för att Nitro skulle förknippa det med rävspåret! Inför spåret gjorde han samma ritual som vanligt – sätta hunden, göra en skottplatsundersökning – sen kalla in Nitro till spåret. Nitro fattade vinken rivstartade målmedvetet och drog iväg efter spåret, som försvann bakom en kulle. Tomas fick tillåtelse av domaren Janne Pettersson att gå fram och kika över kullen, men då hade Nitro redan hämtat räven och var på ingående. Han gjorde en fin avlämning, och så var alla momenten av riksprovet avklarade!
 
Det blev en lång och spännande väntan inför kvällens prisutdelning, ryktet sa att många elithundar blivit godkända men betygen hölls hemliga in i det sista. Vi anade att Nitro borde kvala in åtminstone för ett 1:a pris, förhoppningsvis med full pott på apport, spår och vatten. Först ropades andra och tredjepristagarna upp i unghund och elitklass. Därefter kom 1:a pristagarna. Fler och fler ropades upp, men Nitros namn lät vänta sig. Tillslut var SVK:s ordförande Ingemar Sjöström framme vid nummer fyra! Och nästa namn var Nitros – helt otroligt – han blev trea på Riksprovet!!! Betyget var fält: 8 och 10 poäng på apport, vatten och spår vilket gav 180 poäng.
 
Som tvåa hamnade Tjädrans Compis och Martin Jönsson med samma poäng som Nitro, men Compis är yngre så då blir han högre placerad.  Martin som totalt överrumplad fick stå på prispallen i unghundsklass på fjolårets riksprov i Lima kom igen i år med samma hund, numera en fullfjädrad elithund återigen på pallplats! Det måste vara en hund med goda anlag och en förare med en naturlig fallenhet att dressera och föra en fågelhund. Verkligen roligt! Men när hans namn ropades upp stod det också klart vem som var vinnaren, nämligen vår stugkamrat Hanna med Fjällbrisens Gira! Fantastiskt roligt!! Och som inte det var nog så blev det en kvinnlig vinnare även i unghundsklass, hemmaekipaget Annika Bergkvist med sin Klevportens Messi. Det var också välförtjänt, Annika har också en naturlig fallenhet att föra hund, och hennes hundar är också av synnerligen god kaliber. Det var tjejernas riksprov i år!
 
Efter prisutdelningen blev allt bara en enda stor röra av gratulationer och eufori, det tog en bra stund för Tomas att smälta att han och Nitro blivit trea på riksprovet av hela 20 godkända elitekipage! Det var verkligen en värdig avslutning på Nitros provkarriär! Efter en god middag och trevlig samvaro damp vi åter i säng ganska trötta.
 
Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

 
Nu blir Nitro pensionerad från jaktproven, han ska bara få jaga och fylla frysen med fågel resten av sina dagar. Han är en helt underbar hund som vi är så glada för. Ett stort tack riktar vi förstås till uppfödarna Ormkullens kennel, Jeanette och Micke Burck för att vi drog vinstlotten och fick köpa vår stjärna! När det gäller jaktproven kommer vi framöver att lägga krutet på Dimma och även Bettan. Vi får se när vi får tillfälle att starta på Riksprov igen, om det blir med Dimma eller en framtida avkomma till Nitro får framtiden utvisa!
 
Fler bilder från riksprovet finns att se på Facebook
 
/Maria