Natten mellan den 21 och 22 februari föddes Tuula 8 fina valpar. Hennes tredje kull och Kungshällans nionde i ordningen. Tuulas temperaturfall, det första tecknet på att valparna gör sig redo att födas, började redan på morgonen den 21:a. När klockan hunnit bli 22 kom den första valpen, en präktig skimmelhane. Sedan kom en hel rad med bruna valpar med mellan 30 minuters till en timmes mellanrum. Pappa Midas färg verkar ha slagit igenom ordentligt! 😉 När den sjunde valpen, en skimmelhane, hade fötts var klockan 02 och Tuula verkade klar. Vid det laget var vi rejält trötta och grusiga i ögonen. Vi bäddade rent i valplådan och Tomas tog vaktskiftet i soffan för att hålla koll om Tuula skulle behöva gå ut. Precis när han började slumra in väcktes han av ljud från valplådan, Tuula hade fött ytterligare en valp – en brun hane!
Stolt och duktig mamma Tuula ❤På morgonen var hela flocken nyfikna på nykomlingarna. Vittra längtade efter att få komma in och hjälpa till, men det tog ett par dagar innan Tuula tillät det.
Valparna var jämna i storleken och Tuula skötte det hela som den rutinerade mamma hon är. Fördelningen blev fem hanar – tre bruna och två skimmel, samt tre bruna tikar. Vi hade hoppats på några fler tikar men är förstås glada och lättade att allt gick så bra. Tuula lyckades dessutom tajma in valpningen perfekt eftersom vi båda var lediga, det känns alltid tryggt att vara två om att ta emot en valpkull. Jag glömmer aldrig de dramatiska dygnen 2016 då Nelly kämpade med sin valpning som inte kom igång. Tomas jobbade nattskift och det hela slutade med att jag fick ge mig i väg till Sundsvall och tillbringa en lördagsnatt på djursjukhuset medan Nelly genomgick kejsarsnitt.
Tyvärr kommer valparna inte att räcka till alla som anmält intresse. Vi är så glada och hedrade av den stora responsen, alla trevliga samtal, mail och besök ❤ Så många trevliga familjer med toppenhem att erbjuda -vi skulle önska att vi kunde erbjuda en valp åt allihop! Vi har avvaktat några dagar sedan födseln för att se att alla valpar utvecklas som dom ska, men nu väntar den otacksamma uppgiften att gå igenom intresselistan och bestämma oss för vilka vi kan erbjuda en valp. Det är otroligt frestande att behålla en själva, vi tror verkligen stenhårt på den här kombinationen! Men vi får lov att vara realistiska eftersom vi redan har fyra hundar i aktiv ålder som alla behöver sin beskärda del av jakt och uppmärksamhet. Nu ska vi bara njuta av de åtta veckorna som vi får rå om Tuulas troligtvis sista kull innan de ger sig ut på sina livsäventyr i nya hem ❤
De två skimmelpojkarna
För ett par veckor sedan tog vi en tur till Kittelfjäll för några dagars jakt. På grund av den kommande valpkullen var det vår enda chans att komma iväg tillsammans. Vädret var skovigt, innan vi åkte hade det varit rejält kallt ner mot -30 grader, men då vi kom upp hade det slagit om till nollgradigt. Det blev några dagar med blåst och varmgrader, alla sjöar blev till blöt blankis. Föret uppe på fjället var skarpt. Men vi fick tre hyfsade jaktdagar, hundarna kämpade på och fixade några ripor i säcken. Lite surt är det att vi missar den bästa tiden för jakt, den sista veckan före 15 mars. Men vi får ta igen det nästa år då vi tänkt ha uppehåll med valpar 🙂
Vittra och Stella var de som fixade fåglarna de här dagarna (y)
/Maria
PS: För er som vill bli utsatta för daglig ”valpaspam” de närmaste veckorna, följ vår Facebooksida! 🙂
I år har vi fått en lång höst! Men nu i slutet av november börjar den nog så sakteliga övergå i vinter. Vi har lite vitt på marken, men än så länge har södra Sverige fått den största laddningen snö medan vi i norr fortfarande väntar. Dagarna är korta, men det går fortfarande att hinna med några timmars jakt i skogen emellanåt.
Vi hade en gemensam ledig vecka i oktober, då vi höll öppet för att ta en sen tur till Kittelfjäll. Vi hade ju en härlig premiärvecka i gott sällskap, men tyvärr var riptillgången skral. Det känns korkat att ”åka över ån efter vatten” för att tom-gå på fjället medan det finns gott om skogsfågel här hemma i skogen! För att inte säga orättvist för våra jaktsugna hundar… Så trots att vi längtar efter vår kära mysiga stuga så skippade vi senhöstjakten på fjället.
Tjäderdrottningen Tuula med en av de många skogsfåglar hon fixat
Efter att ha sett vår unga krutdurk Stella ta för sig av fjällvidderna och de finska fälten så trodde vi att vi stod inför en utmaning när vi kom hem till våra skogsmarker. Men våra farhågor kom på skam – unga Stella visade sig ha ett fantastiskt fint skogssök! Hon håller kontakten och har en mycket fin näsa och förmåga att fokusera, precis som sin mamma Tuula. Det dröjde inte länge innan husse fick fälla den första skogsfågeln efter ett snyggt jobb. Däremot så har vi en del att jobba på med lydnaden, om fågeln går upp innan hon hunnit spika den så vill hon gärna gå efter med lock för öronen… Men hon har en fantastisk avance, den ska vi vara rädda om.
Sådan mor sådan dotter – Stella med sina första skogsfåglar
Det här året har vi haft svårt att pricka in de ordinarie jaktproven, förutom riksprovet och Junkkari. Tomas jobbschema har inte stämt med ett enda prov, och i vår egen lokalavdelning Jämtland-Västernorrlands vorstehklubb har de flesta fjällproven ställts in på grund av alla avlysningar i Jämtlandsfjällen. Det som förr var så fina och välbesökta provhelger i Mittådalen är nu så gott som omöjligt för lokalavdelningen at planera in med allt vad det innebär för ett så pass stort arrangemang med bokning av domare och funktionärer eftersom fjället kan bli avlyst på grund av renskötsel från den ena dagen till den andra… Nu fick vi i stället möjlighet att åka till Västerbotten och starta på ett särskilt skogsprov i Örträsk 🙂 Väl medvetna om de utmaningar det innebär att starta på skogsprov under lövfällningen på senhösten så chansade vi friskt och anmälde både Stella, Vittra och Casper. Eftersom Stella redan hade två 1:a pris i unghundsklass sedan vårvintern och dessutom startat både på Junkkari och riksprovet i unghundsklass så fick även hon gå i öppenklass.
På marken skulle det finnas några ripkullar, men med ett undantag så lyste de med sin frånvaro. I stället blev det lite otippat orrarna som räddade vår provdag! Enligt våra erfarenheter är orrarna de mest nervösa och svåra skogsfåglarna för hundarna. Men just den här dagen var dom ovanligt medgörliga. Alla hundarna kämpade på, Vittra hade två situationer, och rapporterade en gång när vi inte kunde hitta åt henne. Ann Lundgren och hennes Knallapportens Herta fick också två fina situationer. Sen var det Casper och Stella som fick disponera resten av tiden som återstod. Då solen började närma sig horisonten och tiden var knapp var det Stella som fick högsta prio av den släpptid som återstod. Och så tillslut, när vi börjat misströsta så spikade hon en orrkull inne i ett contortabestånd och gjorde ett snyggt jobb. Resultatet för dagen blev ett 2:a pris för Vittra (hon hade lite för dålig kontakt) och ett 1:a pris för Stella. Även Herta fick ett 1:a pris. Det var verkligen fin utdelning på ett sent skogsprov! Och dessutom var det Stellas premiär i öppenklass ❤ Kvällen avslutades med en fantastisk god middag signerad kockarna och värdinnorna Anna & Anna (Nylander och Björk) och ett helt gäng trevliga Västerbottningar. Det blev en sen kväll med massor av jakt- och hundsnack. Stort tack Anna och Ingemar som ordnade provet! Vi kommer gärna och parkerar KABE:n hos er igen 🙂
Domare Ingemar Sjöström, Tomas och Stella redo för släpp
Nästa tillfälle för oss blev två veckor senare, Ingemar och Anna som har kontakter på Gotland hade fixat ett särskilt prov på ön i början av november och det fanns platser över. Vi var inte sena att haka på, tiden var för knapp för att hinna organisera något ”genrep” för hundarna som mest jagat på skog i höst. Men va’fasen, friskt vågat! tänkte vi och styrde kosan söderut.
På Gotland möttes vi av varma vindar, vi inkvarterade oss i en stuga på mysiga Gangvide farm. Dagen efter var det dags för prov. Även nu hade vi anmält alla tre i öppenklass, eftersom det var fältprov med parsläpp så var vi en lite större grupp. Vittra startade fint, sökte av ett par fält och fattade sedan stånd inne i ett oigenomträngligt törnsnår. Vi trocklade oss in till henne och hon började gå på löpor, försvann längre in i skogen. Jag (Maria) lyckades krångla mig ut ur törnesnåret och började söka efter Vittra i åkerkanten, misstänkte att hon var efter någon löpande fasan… ända tills jag hörde det omisskännliga drevskallet. Rådjursjävlar! Vittra stöter ju gladeligen klövvilt precis som sin mor, men håller inte i mer än någon minut precis som det är tänkt att en vorsteh ska jobba. Men våra jaktprovsregler utgår enbart från fågel, och att stöta klövvilt är lika med att man åker ut. Så när Vittra kom tillbaka efter någon minut var det bara för matte att lyfta på hatten. Ytterligare en hund i gruppen fick närkontakt med rådjuren och fick utgå.
Tomas gick med Casper och Stella. Casper hade nog behövt någon dags kalibrering för att fatta att man kan jaga även på stora gräsmattor. Han lämnade knappt husses fötter… Efter 1,5 släpp insåg Tomas att det var lönlöst och kopplade honom. Stella gick däremot fantastiskt fint och fick mycket släpptid och lovord av domaren. Han noterade att hon utnyttjade vinden och marken mycket rutinerat, sökte på ”rätt” sida av dikena. Det var kul att höra med tanke på hennes ringa erfarenhet – det här var Stellas tredje tillfälle på fält efter de två dagarna i samband med Junkkari i september! Det var bara en fågelsituation som fattades för en fin prisvalör… Tillslut kom vi till ett parti där det fanns fasaner. Som vanligt tog dom sin tillflykt nere i dikena, Stella började markera men fasantuppen rasslade iväg i diket innan hon hann spika den och tog sedan till vingarna. Då kunde inte vår unga fröken hålla sig och drog efter… Dammit! Så var den provdagen över för oss. Men två av våra hundar behöver inte skämmas för sina egenskapspoäng i alla fall 😉 Vi får komma igen nästa år, bättre förberedda förhoppningsvis 😉 Gotland är fantastiskt fint på senhösten! Härliga vilttäta marker på gott och ont… Det är kruxet när man har klöv- och hårviltsintresserade hundar som våra. Egentligen är dom ju precis som rasen ska vara! En allroundhund som man ska kunna ta med ut på jaktmarken och jaga enligt jakttabellen. Vorstehn ska stå för tryckande vilt, stöta och skalla på hårvilt, spåra och apportera på land och i vatten. Men när man som vi försöker meritera hundarna så blir allroundegenskaperna en belastning som provreglerna ser ut i dag.
Under hösten som gått har vi fått trevlig rapporter från de flesta av våra valpköpare, framförallt till de två yngsta kullarna födda 2021 och 22. Vittra och Jorms avkommor som föddes i mars i år har fått följa med en del ut i skog och mark med sina ägare. Vi har haft besök av Patrik och Veronica från Sundsvall med Radja som fått bekanta sig med rapphönsen. Hon är en härlig glad tjej med alla egenskaper på rätt plats för sin ålder. Av Stellas syskon i PT kullen har förutom hon själv Canelle och Milou startat på prov under senare delen av hösten. Ägarna till PT kullen rapporterar om hundar med stor jaktlust och mycket motor, inte helt lätta att ”styra”. Anna-Carin och Milou kammade hem ett 2:a pris på fältprov. Från Jacqueline och husse Erik i Luleå har vi fått rapport att hon jagar fint i skogen och husse fått fälla första tjädern för henne 🙂
Jacqueline med sin första tjäderRadja står för rapphönsAkkar och matte tränar viltspår
Ett par utställningar har vi också hunnit med, SKK:s internationella i Sundsvall där jag fick tacksam handlerhjälp av Veronica som visade Vittra eftersom hon och Stella nu båda gick i jaktklass, samt att jag ställde Casper i jaktklass. Både Vittra och Stella fick excellent men blev utan CK. Casper däremot slog till med sitt första CERT, samt CACIB och slutligen BIM. Vår insats på utställningen var över på någon timme eftersom det var bara en handfull anmälda i rasen.
Snygg-Casper ❤
Desto fler var det i Umeå förra helgen där vi var på SVK:s traditionsenliga novemberutställning. Åter igen belönades Casper med CERT, bästa hane och slutligen BIM som den här gången smällde lite högre med den stora konkurrensen av många snygga hundar! Både Stella och Vittra fick åter igen nöja sig med excellent utan CK. Vittra får alltid fin kritik utan några större avvikelser, så jag tycker hon borde vara värd sina CK:n snart ❤ Vi tar nya tag med vänstervarvandet till våren!
Planeringen av vår nästa kull fortgår alltjämt, till Tuulas tredje (och kanske sista?) kull är vi extra noga med att allt ska kännas rätt med den hane vi väljer. När vi var i Finland tittade vi på två fina kandidater och hade bestämt oss för den ena av dem, men så precis när vi skulle lägga ut den planerade parningen kom ny information som gjorde att vi fick tänka om igen… Det är inte lätt det här med avel, det handlar inte bara om att para två duktiga jakthundar med varandra, man måste även ta hänsyn till hälsohistoriken hos båda familjerna som ska kombineras, och hur deras stamtavlor stämmer ihop. Dessutom vill vi kunna bidra med genetisk variation till rasen i stort, och inte bara återanvända linjer som det redan finns många av. Det är så mycket mer som ska stämma… och ju mer man forskar desto mer petig blir man! Men nu hoppas vi att vi har hittat rätt och inom kort kan presentera vår planerade kull 🙂 Tack för tålamodet alla som väntar på besked om valpar efter Tuula ❤
På tal om valpar så kan Tuula nu titluera sig trippelmormor! Vittra och Lovis har ju varsin kull på tillväxt, och den 10 november födde deras syster Miramis sju fina valpar efter pappan Michrima På G ”Pigge”. Vi ser fram emot att följa kullens äventyr framöver, för den som är sugen på valp efter denna intressanta kombination så finns valpar kvar att tinga! Följ denna länk för mer information 🙂
Förra helgen ordnade vi kennelträff med PT-kullen hos Fågelhundar Höga kusten. Fyra syskon med tillhörande hussar och mattar mötte upp, och vi hade två trevliga och intensiva dagar med träning och umgänge. Unghundarna efter Pedro och Tuula är nu strax över året gamla.
Det blev många duvor i luften som retning för de unga förmågorna och test av hur väl lydnaden sitter när jaktlusten kickar in. Vi testade också hur kommunikationen fungerade mellan förare och hund inne i hägnet där kaniner skuttade omkring. Som ägare till jakthundar med starka drifter är det viktigt – och en skyldighet – att kunna ha kontroll över sin hund när man kommer till skarpt läge under jakten. Då är den här typen av träning då man utsätter hundarna för retning under kontrollerade former otroligt värdefull, man får ett kvitto på hur väl lydnaden sitter, samt verktyg för att jobba vidare mot att få en följsam jaktkamrat.
Vår egen Kungshällans PT Estelle ”Stella”Kungshällans PT Chasseur de MilouKungshällans PT Chanel ”Coco”Kungshällans PT Canelle
Som vi redan anade när vi planerade parningen mellan Tuula och Pedro var att det här skulle bli hundar med en jaktlust och motor utöver det vanliga. Det fick vi bekräftat nu när vi fick träffa och se hundarna i action. Dom är riktiga Ferrarris med extra allt som kräver sin ”chaufför”! 😀 Men hussar och mattar har kommit en bra bit på väg. Vi fick alla värdefulla tips och coachning av vår instruktör Kenth. Nu är det bara att fortsätta jobba på inför stundande eftersöksgrenar, jakt och jaktprov!
Extra kul är att Kenth och Anette äger valparnas pappa Pedro du Val de Céze. Olyckligtvis är han under rehabilitering efter ett benbrott med efterföljande misslyckad operation som fick göras om, men vi fick i alla fall möjlighet att träffa honom, ta lite ”familjebilder” och prata om de gemensamma nämnare som finns i hans avkommor. Det är alltid intressant och värdefullt för oss som uppfödare och hanhundsägare för utvärdering av vår avel.
Familjebild 🙂 Från vänster: Anna Carin med Milou, Per med Chanel, Kenth med pappa Pedro, Tomas med Estelle och mamma Tuula, Helen med CanelleSkimmelgänget! Canelle är otroligt lik mamma Tuula, och även vår Stella har en hel del av hennes drag och egenskaper. Pralingänget! De bruna syskonen Milou och Chanel har många drag från pappa PedroPedro hälsar på sin dotter Stella – han tyckte hon var himla söt! ❤
Stort tack Anna Carin & Dan, Helen & Roger samt Per för att ni kom! och tack till våra värdar Kenth och Anette för en trevlig helg och inte minst god mat!
Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤
Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!
Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.
Valparna med dagisfröken Stella
Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…
Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.
Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa
Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!
Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉
Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤
Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.
Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!
I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.
Tuula i ”flirt-mode” ❤
Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.
Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!
Nitro står igen efter att ha hämtat oss
Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.
Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!
I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!
Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉
För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.
Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!
Varsågod matte!
Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂
Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉
Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!
Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉
Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…
Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!
Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!
Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.
Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!
Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.
Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!
Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉
Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉
Dimma apporterar tjädertupp
På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.
Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är.
Nelly levererar måsen till matte
Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.
Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:
Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.
Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!
Älskade lilla Bettan!
Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!
Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!
Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!
Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011
Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.
Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:
Här kommer en ett blogginlägg sent omsider efter förra lördagens vårprov i Mittådalen! Vi hade anmält Nelly, Bettan och Dimma till öppenklassen men en vecka före start gick Nelly och stukade ena handleden på ena frambenet så vi blev tvungna att stryka henne. Lite surt att missa chansen att få ett fältbetyg innan säsongens slut…
I Härjedalen såg det ut ungefär som här hemma, snösmältningen har gått i rasande fart så det var inte mycket snö kvar! Av de som startade på fredgen fick vi höra att det förutom att det var plusgrader även hade satt igång att regna så den redan lösa snön blivit ännu blötare! Förutsättingarna var alltså inget vidare för att gå prov… vi klafsade iväg genom snösörjan in mot provområdet, både Tomas och jag hade vanliga löparskidor som obönhörligt sjönk ner i snön, det var ungefär som att skida i sockerkakssmet. Det dröjde inte lång stund innan vi var genomblöta. De som hade bredare turskidor klarade sig bättre. Hundarna fick kämpa hårt, på en del ställen hade snön smält så marken var framme, där kunde dom sträcka ut ordentligt. Annars blev söket och revieringen inte den bästa när hundarna kämpade och försökte simma fram i snön. Inne bland björkarna bar det någorlunda. Alldeles i början stötte Dimmas parkamrat ett par ripor, sen dröjde det länge innan vi fick fågelkontakt igen. Båda våra tjejer kämpade på bra efter förutsättningarna och fick beröm av domaren Lisa Danielsson och domareleven Jonas Seger. När vi vänt om och var på väg tillbaka stod Dimma för fågel! Hon gjorde ett fint arbete med en anpassad avance 🙂 Bettan fortsatte oförtrutet söka och jobba i det tunga föret, mattes lilla outtröttliga kämpe… Några gånger markerade hon fågel, men ingen var hemma… Hon fick lång släpptid, men historien upprepade sig och det blev ingen fågeltagning. Hennes parkamrat Klevportens BV Steira sökte ännu snäppet större, snabbare och mer målmedvetet än Bettan och det lönade sig! Hon hittade och stod för fågel på en kulle en bit framför Bettan, och gjorde sedan ett perfekt fågelarbete. Det var synd att inte Bettan hann fram först, men jag unnar verkligen den fantastiskt duktiga Steira och hennes matte att dom fick gå till pris! Steira är en otrolig hund, blott två år gammal men söker som en garvad elithund. ”Ett sök av den högre skolan” som Jonas Seger sa vid genomgången. Hon fick en 7:a även på fredag, så med avklarade eftersöksgrenar i sommar är det elitklassen som gäller i höst!
På vissa områden var det så lite snö att hundarna kunde springa på barbacken.
Vår lilla Bettan… ja, det är som om hon fick en förbannelse över sig när hon föddes. Enda tiken i kullen, bröt lårbenet i 2010, och trots att hon är en liten kämpe till jakthund och hunnit bli sex år ska det vara stört omöjligt att få till ett pris på jaktprov! Vi får väl se till hösten om det blir något fler prov för henne, det är inte högsta prioritet eftersom vi inte ska ha några valpar efter henne. Men det vore kul att åtminstone ha henne jaktmeriterad eftersom hon är vår egen uppfödning, och vi tycker hon har förtjänat det.
Bettan fick gå i släpp nästan ändra fram till bilarna, mot slutet blev vädret sämre. Det började blåsa upp och snöa små vassa korn som stack i ögonen. Dimma, Steira och den tredje hunden som haft en fågelsituation Gruffwe Rijs dkn Akkar fick göra sina kastapporter när vi kommit fram till bilarna. Dimma såg inte riktigt var ripan landade, så Tomas fick dirigera henne lite, men sen gjorde hon en fin apport. Det hela slutade på fält: 7 och apport 10. Om hon fixar eftersöksgrenarna med full pott i sommar blir det ett 1:a pris ÖKL 🙂
Dimma hämtar ripan under domarens Lisa Danielssons överinseende
På kvällen åt vi middag på det mysiga värdshuset Grönländaren i Funäsdalen där vi var inkvarterade. Utanför fönstret tjöt stormen, och granarna dansade vilt. Vi kände oss inte lockade att starta prov nästa morgon! Enligt prognosen skulle stormandet fortsätta även på söndagen. När vi klev upp hade det lugnat sig en aning, himlen var klar och det hade frusit till lite. Men vi bestämde oss ändå för att skippa söndagens prov, risken var stor att det hade bildats en tunn skare som skulle skära när hundarna gick igenom. Vi var ändå rätt nöjda med att Dimma gått till pris på lördagen, så vi begav oss hemöver. När vi på kvällen läste resultatlistorna såg vi att det blev inte många hundar som gick till pris, föret hade varit bättre men fåglarna var i stället skygga i det knastriga föret. Kanske skulle vi stannat kvar och provat…
När vi kom hem satt en lapp på dörren, kennelkonsulenten hade varit förbi och ville träffa oss. I samma veva kom en bil innehållande ett gäng tatuerade ungdomar med mindre seriös uppsyn upp på gården, dom visade sig vara spekulanter på ett par högtalare som Tomas annonserat ut på Blocket. När jag höll på att packa ur bilen som bäst, hundarna sprang omkring på gården och Tomas höll på att göra affärer med en av grabbarna (som dessutom inte verkade riktigt nykter) medan ”kumpanerna” stod ute vid sin bil och rökte svängde ytterligare en bil upp på vår gård. Det var kennelkonsulenterna! Jag samlade in hundskocken hjäpligt, ursäktade röran med vår packning i hallen, och visade in konsulenterna in till köksbordet medan Tomas stod i rummet intill och gjorde högtalaraffärer med den högljudde unge mannen. Tillslut hade Tomas fått iväg gänget med högtalare och allt och kunde ansluta sig till oss vid köksbordet medan konsulenterna gick igenom och fyllde i kontrollformuläret. Trots kaoset fick vi massor med lovord för vår stora rymliga hundgård, och vår hundhållning uppfyllde alla krav. Hundarna gjorde förstås sitt till för att charma besökarna, Strimma skulle sin vana trogen sitta i knäet och Nitro delade ut blöta pussar 😉
Nu är provsäsongen slut för det här jaktåret, och i stället vidtar säsongen med eftersöksträningen. En räv hänger på upptining till Dimma och Nelly, vi tänkte så smått påbörja introduceringen med mickel, så vi förhoppningsvis kan starta båda i elit eftersöksgrenar i sommar. Om nu inte Nelly får ett nytt hem innan dess, då får hennes nye ägare ta vid. Nellys fot är så gott som bra nu, hon haltar inte längre och det är bara en liten svullnad kvar över handleden. Hon får ta det ganska lugnt tills den är helt borta. Tomas har kört lite apportering av dummy med henne, och hon är klockren. Snabbt ut, resolut grepp och snabbt in. Hon är verkligen genomarbetad!
I går var Tomas till Kusthöjden och röntgade Nelly både ”fram och bak”, först HD röntgen och därefter röntgades hennes tänder. Den avbrutna tanden syntes tydligt på röntgenplåten så veterinären kunde skriva ut ett intyg på att det är en förvärvad skada. Höfterna såg fina ut på plåten tyckte Tomas, men han är ju ingen expert… bara att vänta och hålla tummarna tills det officiella resultatet kommer. Nelly har tidigare opererat bort en klo på ena framtassen, det ska vi också ordna ett intyg på inför utställningen i April.
I samma veva togs ett spermaprov på Nitro, det visade sig att hans ”simmare” var pigga och tillräckligt många. Det måste ha varit ren otur att sista parningen blev resultatlös, högst troligt var det inte rätt dag i löpet. Nu har vi iallafall intyg på att han är fertil så ingen behöver ha betänkligheter att para med honom av den anledningen. Det känns också bra att veta med tanke på att vi planerar para honom med Nelly omkring nästa årsskifte.
Nitro & Nelly, förhoppningsvis föräldrar till nästa valpkull på Kungshällan!
Vecka 10 har vi varit i Kittelfjäll igen, fyra jaktdagar blev det totalt. Eftersom brudarna löpte fick Nitro stanna hemma. Två dagar hade vi riktigt fint väder, men sedan började det blåsa upp och blev besvärligt.
Fjälljakt då den är som bäst!
Föret var bra för både oss och hundarna på de högre höjderna, men i börkskogen gick hundarna igenom och fick kämpa en hel del. Fågeltillgången kan vi knappast klaga på, men vi hade mestadels fjällripa som är svåra att tas med. Dom ville gärna springa undan och lätta innan man kom i skjutläge. Sista dagen vi var ute blåste det rätt hårt, det gjorde det ännu svårare både för hundar och skyttar.
Men ibland blir det kargt!
Hundarna jobbade på bra, gammtanten 10 år visade att hon fortfarande är en fjällturbo som kan söka från fjälltopp till fjälltopp 😉 Hennes nyinflyttade dotter Nelly fick vi se att hon ärvt sin mammas turbofart, hon slet hårt när föret inte bar eftersom hon är ganska stor och har små nätta tassar. Men då vi kom upp på högre höjder gick hon ut i stora fina
sökslag. Men vi märkte att hon saknar en del jakterfarenhet, det är första gången hon jagar på vårfjäll. Hon hittade fågel men hann aldrig stå ordentligt innan de skygga fjällriporna lättade. För varje gång hon petade fågel blev hon allt försiktigare på vittringen. Stoppet fungerar iallafall utmärkt, hon är lydig på pipa. Värre är det för oss som aldrig riktigt vant oss vid att använda pipa utan kör mest med röstresurser 😉
Nelly - vår senaste fjällturbo!
Jag har även totat ihop en liten film på 15 minuter från våra respektive mobiler, det blev inte lika mycket action som i den förra eftersom vi inte hade lika många fågelsituationer, men däremot desto vackrare vyer! De dagar vi hade bäst väder hade jag med mig mitt andra ”vapen” – min kamera, och framförallt den första dagen blev det många fina skott med den. Bilderna finns på vår facebooksida
Nelly har anpassat sig alldeles utmärkt i vår flock, hon är harmonisk och har ett behagligt temperament, gör inte mycket väsen av sig hemmavid. Vi har hållit lite extra koll på henne och Dimma eftersom dom är lika gamla, men dom verkar ha kommit övrens om rangordningen och vi ser inga tendenser till osämja, dom busar som de unga töser de är. När vi kom till Kittelfjäll sprang Nelly vid skotern tillsammans med de andra tikarna som hon aldrig gjort annat. Att åka pulka efters skotern var heller inga problem.
Härnäst väntar HD-röntgen för Nelly, vi måste också röntga hennes tänder eftersom hon tappat en framtand. Det har visat sig att det är diskvalificerande på utställning om hunden saknar en tand och man inte har intyg på att tanden saknas på grund av en skada. Vi får hålla tummarna att HD statusen är bra och att det går att se på röntgen att hon faktiskt har haft en tand där det fattas en. Hon har ställts ut i juniorklass, och då var alla tänderna på plats. Vi har anmält henne till vårprovet i Mittådalen om två veckor, vi ska starta henne och Bettan en dag var och Dimma får starta i två dagar. Nelly och Dimma har jag också anmält till SKK:s utställning i Sundsvall den 15 april. När HD röntgen är avklarad och Nelly har ett utställningsresultat från jaktklassen är hon avelsgodkänd oavsett hur det går i Mittådalen, eftersom hon har ett 1:a pris på jaktprov sedan tidigare. Om allt går som vi tänkt lutar åt att vi kommer para henne med Nitro sent 2012 eller början av 2013, det beror lite på när hon löper.
Vi har ännu inte annonserat att Nelly är till salu, men ni som läser får gärna tipsa om ni känner någon seriös hundsugen jägare att vi på sikt söker ett nytt hem åt henne. Men vi har ingen brådska att bli av med henne, viktigast för oss är att den som tar över henne kommer att ta vara på hennes fina egenskaper, jaga och träna mycket och helst också fortsätta hennes prov och utställningskarriär. För det här är en hund med potential! Det ultimata vore en annan uppfödare eller någon som har ambitioner att tävla och kanske starta med uppfödning. Vi kommer inte att sälja henne till någon som enbart kör drag eller vill ha en hund som ”motionskamrat på skogspromenader”! Avelsrätten till en kull kommer vi att behålla.
En bild från i går kväll. När jag gick och la mig hade Bettan lagt sig i den stora hundkorgen. Nelly rullade ytterst försiktigt ihop sig i andra änden vid sin "lilla" bruna storasyster. Dom var så söta, bildade nästan ett hjärta!
Vi vill också passa på att skicka ett Grattis till det framgångsrika drag-paret Jonas Danvind och ”Kungen” – Kungshällans JS Carl Gustaf som kom på andra plats i 15 km pulka på drag SM i Kiruna i helgen. Starkt jobbat!!
Kungshällans kennel 