Oj oj, nu var det länge sedan jag präntade några rader här! Det händer så mycket nu under sommaren, och det mesta hamnar på Facebook som går snabbt och smidigt. Men då blir det mest bilder och korta blänkare. 367 foton blev det tillslut i GT kullens eget album från födseln till leveransen, det är kul att gå tillbaka och titta igenom bilderna från när de först öppnande ögonen fram till att de busade på gräsmattan. När jag skrev sista blogginlägget var valparna fem veckor, våren hade kommit och vi stod inför den mest hektiska tiden inför valpleveransen.
Kungshällans GT Vildvittra 9 veckor
De resterande veckorna fram till åttonde veckan flöt på bra i ett snabbt tempo, valparna är i skrivande stund 13 veckor och har hunnit bo ett tag i sina nya familjer. Vi har fått idel positiva rapporter om trevliga och lättsamma valpar. Det är så roligt att följa dem! Vi gläds åt att vi fick en samling engagerade, kompetenta och trevliga valpköpare som håller oss regelbundet uppdaterade om småttingarnas framsteg och äventyr.
Vårt eget val föll tillslut på tik nr 5, en stor och kraftig tjej som verkade lugn och trygg. Det är inte lätt att avgöra valparnas personligheter innan 8 veckor… Men hittills har lilla Vildvittra inte gjort oss besvikna i alla fall, hon är lika lättsam och mysig som mamma Tuula var. Så fort syskonen flyttat började vi med fostran och grundläggande moment, några minuter varje dag. Vi börjar alltid tidigt med våra valpar, det har visat sig vara ett bra koncept. En liten valp är så formbar, det har man nytta av längre fram när valpen blir unghund och kraven ökar. Sessionerna är än så länge bara några minuter per dag, med 99,9% beröm och positiv förstärkning. Vi tränar sitt och stanna kvar, inkallning, ligg och grundläggande apportering (lekapport) som hon tycker är superkul.
Det känns bra att ha hunnit en bit med Vittra innan vi tar oss an nästa lilla oslipade diamant! Den 4 juni föddes nämligen kullen hos Alarängens kennel mellan Rodedalens Jorm och Alarängens Cleo. Det blev samma fördelning som hos oss, fem tikar och två hanar. En av pojkarna flyttar till oss i början av augusti och kommer att få namnet Alarängens El Casper. Namnet får han som en hyllning till pappa/svärfars hund Filurs Casper född 1990.
Pappa Rolf tävlade aktivt i drag i slutet av -70 och början av -80 talet när jag var liten, och två dragvorstrar fanns i familjen. När pappa la skidorna på hyllan och vorstrarna Cloyd och Dollar var borta fanns endast älghundar i familjen under ett antal år. Men pappa fortsatte vara medlem i Svenska vorstehklubben, och så en dag 1990 läste han en valpannons i Svensk vorsteh där han kände igen blodslinjerna från en av sina gamla hundar från 80-talet. Han fick ett infall och tingade en valp från Filurs kennel i Boden. Den här gången var siktet inställt på jakt.
En tonårig Maria med tidstypiskt våfflat hår och unghunden Casper 1 år.
När Filurs Casper kom in i familjen hade jag hunnit bli tonåring och börjat intressera mig för jakt och fågelhundsträning, jag hängde med pappa och Casper på vorstehklubbens träningskvällar och hjälpte till att dra spår med både vitfågel, mård och katt (!) i skogen (på den tiden användes katt som apportvilt i elitklass, det är tack och lov inte tillåtet längre). Casper var en vorsteh av det gammaldags sega virket, en tjurskallig jaktmaskin men cool och snäll som ett lamm hemma. Jag hängde med pappa och Casper på några jaktprov i Funäsdalen där dom lyckades gå till pris några gånger. Casper var snygg, jag kom på att jag ville satsa på utställningar och mina tålmodiga föräldrar ställde upp och skjutsade mig och Casper land och rike runt. Vi lyckades riktigt bra, Casper blev tillslut Svensk utställningschampion 🙂
Maria och Casper i ringen
Casper och hans son Lucas på fjälljakt
Casper som något grånad patriark vid Bergsjön, Kittelfjäll.
När Tomas och jag träffades 1996 var Casper den första vorsteh han stiftade bekantskap med, så efter en lång tids funderande kom han fram till att vår nya lille prins ska få namn efter den hund som gjorde så stort intryck både hos mig under min tonårstid, och hos honom när han tog sina första steg på Dianas stigar. Nu räknar vi dagarna tills vi äntligen får träffa vår egen lille Casper! ❤
Den här hösten blir lite speciell, vi kommer bara att ha två aktiva jakthundar i huset – Nelly och Tuula. Dimma sjunger på sista versen, med sin grava artros kommer vi ge henne den här sommaren men som den jaktmaskin hon är i själ och hjärta ska inte behöva uppleva frustrationen av att se de andra hundarna åka ut på jakt med oss, det är vi skyldiga henne 😥 Men vi kommer att låna hem Jorm och jaga i skogen med honom när hans husse går in i ”älgjaktsbubblan”.
Till våren och under 2020 året ser vi fram emot att jaga in våra ungdomar Vittra och Casper, och följa deras respektive kullsyskon. Det ska bli så kul att ha varsin unghund att jobba med! 🙂 Nu blir det full fokus på unghundarnas utveckling och karriär innan det blir några planer på valpar igen om ett par år. I stället ser vi ser fram emot att följa en spännande planerad kull med en ”våra” hundar inblandade! Det är Rodedalens kennel som ska para Jorms fina kullsyster SEUCH J Rodedalens Falla med Tuulas kullbror J Kungshällans UF Metso. Det blir minst lika spännande som när vi själva har valpar 😀 Kolla in Rodedalens kennel för mer info och kontakta Kent och Gertrud Danielsson för att anmäla valpintresse!
Tiden går fort, över två veckor har passerat sedan den 25 augusti då vi och hundarna förväntansfulla gick upp på Kittelfjället. Premiären blev en besvikelse, Dimma hade kontakt med en skogsfågelkull nere i skogsranden före fjället och sedan kammade vi noll resten av dagen. Rolf och Monica med Jorm och Frej gick en annan sträckning, dom hade någon enstaka fågel men i övrigt ganska dött. Det kändes inget lovande… Med tanke på det stundande riksprovet jagade vi inget mer annat än att Tomas tog en skogstur med Dimma ovanför stugan. Som tur var har vi gott om skogsfågel hemmavid så vi hade hunnit med ett antal träningsturer och fått ett antal fågelsituationer på orre och tjäder, så hundarna inte skulle vara helt ringrostiga inför riksprovet.
På onsdagen startade vi den långa färden mot Jukkasjärvi med husvagnen på släp. Det tog hela dagen innan vi var framme och kunde installera oss på en parkering som var provisorisk husvagnsplats på Icehotel i Jukkasjärvi. Rolf och Monica kom upp någon timme senare, dom hade bokat en stuga.
På onsdag klev vi upp i ottan, det var dags för Nelly och Brages start i elitklass. Vi slog på stort och kostade på oss helikopterlyft upp på fjället, första gången någonsin! Helikopterföretaget var sponsor till riksprovet så priset var överkomligt till skillnad från de som brukar flyga i Kittelfjäll.
Vädret var bra, halvmulet och lagom med vind. Domaren i vår grupp var Ingemar Stöckel. Vi hade någon fågelkontakt i början av dagen men sedan dröjde det tills vi kommit långt in på fjället innan vi fick ordentligt med fågel. Nelly sökte stort och starkt, Brage var mer ojämn och ville fastna i vittringen. Nelly hade totalt tre fågeltagningar, de första två lättade fåglarna innan avance. Den tredje gången stod Nelly för en nyslagen ripa ur en sprängd jättekull, den tryckte hårt bara någon meter framför hennes nos så avancen blev i princip bara ett kort ryck framåt. Tomas önskade sig fler situationer så Nelly skulle få visa en ordentlig avance, men tyvärr så blev det inget mer.
Situation med Nelly inne i den tjocka viden
Nelly apporterar
Brage har vi jobbat hårt med för att få stopp på hans eftergångar, och det går allt bättre. Men han är fortfarande lite för egenrådig och et i fågelsituationerna. När han fick ett släpp precis efter att ekipaget före haft fågel ville han dra tillbaka till markvittringen och Tomas fick ryta i ordentligt får att få honom att söka framåt. Han fick också chans på den nyslagna jättekullen, spridda fåglar gick upp runt om honom då han avancerade och en var han nära att ta i avancen. I första läget fick Tomas stopp på honom medan fåglarna sprutade åt alla håll. Men då skytten fällde en ripa kunde inte Brage hålla sig och det blev en knallapport som han dessutom släppte framför fötterna på Tomas. Med det så var även Brage färdigprovad med en godkänd situation.
Fåglarna sprutar upp runt Brage som stannar på order, men man ser dunmolnet till höger från ripan som blev träffad. Sekunden efter drar Brage…
På fredagen var det dags för våra ungdomar att starta: Maria med Patron, Rolf med Jorm, Liisa med Primadonna och Kent med Jorms kullsyster Falla. Helikoptern dröjde, det visade sig att den hade gått sönder så det blev nödvändigt att hämta in en ny helikopter. Den kunde inte ta lika många passagerare, så klockan var nästan elva innan alla var uppe på fjället och vi kom igång med provet. Kent och Liisa promenerade upp på fjället så dom fick vänta länge på oss som flög.
Torsdagens helikopter som strejkade på fredagen…
Fyra Nitrobarn redo för start på riksprovet!
Vädret var helt annorlunda än i går, soligt och varmt med nästan ingen vind. Domare i UKL var Ulf Granberg. Vi tog en lite annan sträckning än i går, skönt att slippa de oändliga blöta videmyrarna vi klafsat igenom under gårdagen! I första släpp stod Jorm för fågel, men hans lilla syster Falla kom glatt skuttande framför honom och varken kände fåglarna eller såg att brorsan stod så hon råkade peta upp riporna. Stopp! Stanna! ropade båda hussarna, och båda ungdomarna stannade lydigt. Jorm fick sedan ett godkänt fågelarbete, tyvärr utan avance eftersom riporna lättade.
Action med Jorm och Falla!
Det blev allt varmare och vinden lyste med sin frånvaro, jackor och tröjor åkte av på hussar och mattar. Det var allt annat än optimala förhållanden för unga oerfarna hundnosar att försöka hitta ripa på fjället! Vi gick långt in i dalgången, mest i lägre nivåer med mycket vide, innan vi vände om tillbaka. Ingen fågel… Putte sökte lite halvdant, i bland drog han ut i fina slag men lika ofta hittade han spännande lämmelhål undersöka i brist på fågelvittring. Pingla gick bättre och jämnare, Jorm och Falla var nog de som sökte bäst av ”de våra”. Efter en lååång varm dag var vi tillslut tillbaka vid samma videsnår som Jorm hade fågel i början av dagen. Det började skymma och alla var trötta, men våra ungdomar kämpade på… Ulf gav sig den på att alla hundar skulle få chans på fågel så länge dom orkade springa, så samtliga fick korta släpp i det täta videsnåret där riporna fanns. Falla fick tillslut en fin fågelsituation med bra avance och lydig i skott. Patron gick på en löpa som försvann in i ett tjockt videsnår, tyvärr så lättade ripan innan han hunnit fatta stånd. Pingla kom in i fel vind och råkade stöta en ripa, men hon stannade lydigt.
Falla i sök
Pingla i sök
Patron
Jorm fixade kastapporten utan problem. Falla gick tyvärr i skottet och tramsade en del med ripan. Men båda var godkända vid dagens slut! Även brorsan Dunder som startat på onsdagen var godkänd, inte illa med tre kullsyskon till start och alla tre godkända på fält! Tyvärr blev det stolpe ut för Patron och Pingla i dag men dom kämpade på in i det sista. När vi gick ner från fjället var det skymning, och klockan var omkring nio när vi var nere vid bilarna. Det blev en sen kväll innan vi damp i säng!
Under fredagen när vi gick på fjället med ungdomarna gjorde Tomas spårprovet med Nelly och Brage. Nelly spårade fram till räven, men trots att det gått bra när vi tränat senaste gångerna så kom hennes gamla osäkerhet tillbaka och hon klarade inte att ta upp den. Tomas provade att starta om henne ett par gånger, men det gick inte. När hon blir så osäker går det inte att sätta press på henne, hon bara ger upp. Så surt! 😦 Brage däremot fixade rävspåret utan minsta problem.
På lördagen var det dags för elitvattnet och unghundarnas spår och vatten. Brage fixade vattnet lika lekande lätt som han hämtat räven, och därmed hade han klarat alla momenten på riksprovet! 🙂 Men det är klart det grämde oss att det inte var Nelly, som hade presterat så fint på fjället. När alla resultat och kritiker från riksprovet så småningom kom ut på SVK:s databas såg vi att hon fått fältbetyget 7, vilket med avklarade eftersöksgrenar gett ett 1:a pris och kanske hamnat bland topp 5… Men som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning.
Jorm fixade spåret fint, men husse var lite för ivrig och kommenderade loss innan han fått fram handen riktigt så Jorm släppte lydigt och ripan föll ned på marken. När det var dags för vattnet var han inte så sugen på att bada i den kalla Torneälven så husse fick mana på honom innan han gick i. Falla klarade tyvärr inte spåret och Dunder som startade på eftersöksgrenar för första gången ville inte gå i vattnet så tyvärr blev det bara Jorm som klarade alla momenten och blev godkänd av de tre syskonen.
Efter att eftersöksgrenarna var avklarade satte vi oss i gräset bakom stugorna och njöt av lite vin och godis, ”after riksprov”, i väntan på middagen.
På kvällen var det dags för middag och prisutdelning. Brage fick en fyra på fält, 8 apport och 10 på spår och vatten som resulterade i 136 poäng, ett tredjepris och en 10:e plats. Bara att ta sig igenom riksprovet med alla momenten godkända är en bedrift i sig, vi såg många duktiga hundar med erfarna och erkänt duktiga förare falla bort på grund av olika orsaker så det blir i slutändan en rejäl sållning. Vi är förstås glada över Brages pris, men att säga att vi är nöjda är väl en överdrift. Vi vet vilken kapacitet han besitter och vad han skulle kunna prestera med bättre lydnad. ”Oslipad diamant” brukar man säga om unghundar som inte är färdigdresserade, det stämmer på sätt och vis också på Brage fast han är är en fullvuxen diamant som behöver slipas om en aning 😉
En snygg profil har han, diamanten som behöver omslipning 😉
Jorm fick en 6:a på fält, 10 apport, 6 på vatten och 8 på spår vilket resulterade i ett 2:a pris och en 8:e placering i UKL på Jorms första prov! 🙂 Varför fältbetyget inte blev högre var för att Jorm bara fick en fågelsituation utan avance. Båda syskonen Falla och Dunder som tyvärr inte klarade eftersöksgrenarna fick varsitt specialpris, Domarens pris med fina motiveringar. Ulf Granberg hade många lovord om Fallas sök och hon låg på ett bra fältbetyg efter en lika fin fågelsituation så han sa till Kent inför kastapporten: ”-vad du än gör så få hunden att stanna kvar i kastet!” (en knallapport på kastapporten belastar fältbetyget.) Men husse råkade i sin iver kommendera apport i stället för stanna då Falla gjorde en ansats att dra efter i kastet, knallapporten var ett faktum och den utlovade sjuan i fältbetyget föll ned till en 6:a. Tom Ringholm som dömde Dunder på onsdagen hade också en fin motivering till varför han fick domarens pris. Det var första gången på fjällprov för både Dunder och hans unge husse, som inte riktigt var medveten om att han anmält sig till ”SM för vorsteh” då han kom till riksprovet. Så här skriver domaren i protokollet för Dunder, ord som vittnar om en naturbegåvning med framtiden för sig: ”-En hund som transformeras under dagen och som förefaller ha stora förutsättningar att kunna växa helt in i sin roll. Den grundlydnad som föraren har på sin hund bådar också gott för framtiden. Det är första gången på prov för både hund och förare”. Husse kan verkligen känna sig stolt och nöjd med sin hund, vi lär se mer av dom i framtiden! Samma gäller Kent med Falla och Liisa med Pingla som känner sig revanchsugna 🙂 Fler bilder från riksprovet finns på facebooksidan. Jag fotade på uppdrag av vorstehklubben så det blev massvis med bilder! därför har jag mest bilder av ”de våra” här, men jag har skickat ett gäng till SVK Malmfälten så dom kommer nog läggas upp riksprovets hemsida snart, så kan man se fler bilder av andra ekipage. Där finns också många bilder från andra fotografer.
Vinnare av elitklassen blev strävhårstiken Tjuvskyttens Axxa som vi hade nöjet att se i vår elitklassgrupp på torsdagen. Hon flöt fram över fjället i en härlig stil, och det var inte bara vackert att se, hon skötte alla sina fågelsituationer exemplariskt! Vinnaren av unghundsklassen blev en tik vid namn Arwen som inte gick i vår grupp men enligt utsago var väl värd sin vinnarplats. Alla resultaten finns att läsa på riksprovets hemsida.
Riksprovsvinnaren i elitklass, Tjuvskyttens Axxa
På söndagen hakade vi på husvagnen och rullade tillbaka den långa vägen ner till Kittelfjäll, det kändes som en evighet sedan vi åkte därifrån efter allt vi varit med om på riksprovet. Vännerna Stefan och Henrik om upp till stugan på lördagen, dom hade ägnat söndagen åt fiske och på kvällen då vi anlände blev vi bjudna på grillad röding och en rejäl middag med gott vin till som Stefan sin vana trogen kockade ihop.
Efter första jaktdagen, kombinerad after-jakt och tillredning av tjädermiddag.
Vi hade inga större förhoppningar om bra jakt efter den fågeltomma premiären, därför blev vi glatt överraskade då vi faktiskt hade skapligt med fågel! Vi fick tre härliga jaktdagar med fina hundjobb, mindre fina hundjobb, ett antal fällningar och ett antal bommar och inte minst massvis med foton och film! Henrik filmade med sin actionkamera på huvudet och även Tomas sista dagen, får se när man hinner redigera ihop något av det, kanske blir det när vintermörkret sänker sig 🙂 Men foton finns redan att njuta av på vår facebooksida. Vi fick under de här dagarna se prov på Brages klockrena spontana rapportering! Första gången drog han ut i en söksväng några hundra meter och Tomas såg på astron att han var stilla. Vi började gå åt det hållet där det låg en liten tjärn, men på halva sträckan kom Brage och mötte oss. Han drog tillbaka till tjärnen, kastade sig i och började simmande driva efter några stackars änder som simmade undan för brinnande livet! Så kan man ju också rapportera 😉 Men han rapporterade också ripa till oss senare.
Första ripan för Putte som han självständigt stod för och gjorde ett fint arbete 🙂
Jaktlycka!
På torsdagkväll fick vi besök av Tommy och Pandora från Tromsö som var på genomresa. Det var första gången vi träffade Pandora sedan hon flyttade, men hon var sig lik! Som alla de andra tikarna i kullen är hon av pocket-modell, såg pytteliten ut bredvid sin långbente bror Patron! Hon hade samma vakna pigga blick och var lika alert som vi minns henne. Jag tog ett antal bilder, många oskarpa då det inte är lätt att hänga med i hennes svängar 😉 Dom finns också på facebook.
Pandora – ett litet energiknippe!
På fredagen åkte Tommy och Pandora vidare, medan vi hakade på husvagnen och begav oss hemåt. Tomas skulle ut och jobba natt, och för mig väntade en helg med älgjakt och sedan en arbetsvecka. Nu har hundarna fått vila sig i form igen under veckan, och efter helgens älgjakt siktar vi på en ny fjälljaktvecka och sedan blir det prov i Klimpfjäll den 20-21:a med Brage och Patron!
Några rapporter har vi också fått från våra valpköpare: Puma gjorde eftersöksgrenarna med resultatet 9-9, och har varit på fältträning i Skåne. Nöjd matte rapporterade att hon gick riktigt fint! Hon är anmäld till prov i höst, det ska bli spännande vi håller tummarna! Kristina sms:ade från premiärjakten på fjäll med Plexus, hon var jättenöjd med honom och han hade fixat fyra ripor i säcken efter fina arbeten. Pricilla ”Cilla” hade otur och bröt en tå i mitten av augusti, men nu har hon fixat eftersöksgrenarna med resultatet S:10 och V:8, håller tummarna så hon hinner repa sig så pass att hon hinner med lite jakt i höst! Tur att säsongen är lång söderut 🙂 Tom och Jägermeister har jagat en hel del, det är ett nöje att läsa husses blogg att Jäger är så duktig! En film finns också att kika på när jäger gör ett fint arbete på ripor.
Jägare och hund i gott samarbete, en fin bild Liisa skickade när hon går fråm till Pingla som står.
Liisa och Pingla var revanchsugna efter riksprovet och startade på särskilt prov i går. Men det var svåra förhållanden, Pingla sökte fint och fick beröm av domaren men det blev tyvärr inget fågelarbete. Nu är det JAKT som gäller resten av säsongen hälsar matte, så kommer vi igen till vårprovet!
Och vi vet ju att jakt på riktigt är allra bästa medicinen för att uppnå det ultimata samarbetet med sin hund som man sedan kan visa upp på prov så Liisa och Pingla lär komma igen med besked på vårprovet 🙂 Fortsatt ”skitjakt” önskar vi alla valpköpare, och lägg gärna upp bilder mm från era äventyr i vår facebookgrupp! 😉
I går var jag med Brage, Patron och Jorm på specialhundklubbarnas årliga utställning i Östersund. Prognosen lovade riktigt ruskväder så jag hade garderat mig med regnjacka, paraply, goretexkängor och byggplast att lägga över hundburarna. Det fick jag användning för, men hade också behövt ett par regnbrallor med tanke på att det kändes som om det regnade från alla håll!
Det var glädjande att se så många fina Nitrobarn från tre av hans kullar på plats! Förutom Jorm och Patron var Liisa med Pingla (Primadonna), Tom och Anna med Jägermeister från Dimmas kull på plats. Från Rodedalens kennel var förutom Jorm systrarna Falla, Vira, Milla och Ella där.
Först ut var ungherrarna Patron och Jorm som var de enda hanarna i UKL. Uppfödar´n Kent ställde upp som handler åt Jorm eftersom han och Putte gick i samma klass, båda grabbarna fick excellent med fin kritik. Jorm blev placerad 1:a och fick dessutom CK! 🙂 Jorms kritik:
Utmärkt helhet, långt maskulint huvud, bra ögon och öron, bra över och underlinje, bra skuldra, bra vinklar bak, tillräckligt förbröst, bra ben och tassar. Ngt lösa armbågar. Balanserande effektivt steg, bra hårlag, bra temperament.
Uppfödaren Kent med Jorm i ringen
Stilstudie av Rodedalens Jorm
Stilstudie av Jorm – han har samma genomcoola uttryck som sin far 🙂
Patrons kritik:
Stor, utmärkt helhet, vackert maskulint huvud, bra ögon och öron, bra överlinje. Kort bröstkorg, bra skuldra, bra vinklar bak. Utvecklat förbröst, paralella effektiva steg, bra påskjut. Bra hårlag, bra temperament, välvisad.
Näst på tur för mig var Brage i jaktklassen. Vid det här laget hade det blivit riktigt grisväder, hundarna gick och frös med ihopknipna ögon och hängande svansar. Jag hade inte hunnit rasta Brage så han var extra frusen och ville inte stå snyggt, jag försökte lura honom med frolic i näven att sträcka ut sig för domaren, men han knep envist ihop med bakbenen och sköt upp ryggen likt en italiensk vinthund. Han fick excellent, och domaren sa att han egentligen var värd sitt CK men han valde att inte dela ut det i dag eftersom Brage inte ville visa upp sig ordentligt. Lite surt… men kritiken var i alla fall bra. Bara att fortsätta ställa ut, jag är övertygad att Brage kommer få sina tre cert vad det lider. Han är en snygg och välvinklad kille med otroligt vackert ”klassiskt” vorstehhuvud. Brages kritik:
Utmärkt helhet, långt proportionerligt maskulint huvud, bra ögon och öron. Stark överlinje, ngt uppdragen underlinje (jag fryser! mattes anm.) Bra skuldra, bra vinklad bak, Vägvinnande rörelser, fallande kors, ngt glad svans (det var ju positivt med tanke på vädret!), bra hårlag, bra temperament.
Öppenklass hanar representerades av Nitros äldste son Jägermeister som visades av matte Anna. Han är en fin kille med harmoniska proportioner och vackert huvud, och han fick också fin kritik. Men eftersom han storleksmässigt ligger i underkant så blev betyget very good i dag.
Anna och Jäger i ringen
Fina Jäger!
När det var dags att utse bästa hane fick vår lille Jorm visa upp sig med de stora grabbarna, och glädjande nog ansågs han vackrast av dom alla! 🙂
Sen var det dags för de unga tikarna att visa upp sig. Kungshällans representerades här av Liisa och Pingla, som fick fin kritik, very good och en andraplacering i klassen.
Liisa håller humöret uppe trots regnet!
Söta halvsystrarna Kungshällans NF Primadonna och Rodedalens Falla
Eftersom Jorm skulle tävla mot den bästa tiken om BIR var det bara att bita ihop i regnet och vänta tills alla tikar var klara. Brage var tacksam över att få gå och lägga sig i bilen medan Patron fick ligga kvar och värma sin bror i buren vid ringen.
Kent med Jorms mamma Sångbergets Roda började med att bli bästa tik i jaktklassen och fortsatte segertåget med att utses till bästa tik, alltså blev det tillslut mor och son som möttes i ringen i kampen om bäst i rasen! Jorm fick se sig slagen av sin mor som utsågs till utställningens vackraste korthår! Vilken storslam för Kent och Gertrud, stort grattis! 😀 Tilläggas kan att Roda nyligen fixat anlagsklassen viltspår, så nu har hon bara eftersöksgrenarna kvar innan hon kan titulera sig SEJCH! Efter dagens fina utställningsresultat lär nog husse och matte sikta på att jaga rätt på de sista två CK:na så har dom snart en dubbelchampion 😉
Kent Danielsson med (snart) SEJCH Sångbergets Roda BIR med cert, och hennes son Rodedalens Jorm (e: SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro) BIM med CK. Foto: Anna Fors Ward
Efter en lyckad men dryg utställningsdag var det skönt att få stuva in all blöt packning och frusna hundar i bilen, men innan jag vände hemåt åkte jag till Svenstavik och hämtade mina tavlor som jag ställt ut på Galleri Johangården i Hoverberg. Tur att man har en praktisk bil som rymmer både hundar och konst 🙂
Konst och hundar uppfyller mitt liv – och min bil!
När jag väl kommit hem, lastat ur, och hällt upp ett efterlängtat glas vin skummade jag av mitt flöde på Facebook. Då läste jag den trevliga nyheten att Lille-Mor och Puma i Skåne startat i ÖKL viltspår, fått ett 2:a pris och blivit dagens bästa ekipage. Grattis!! Häromdagen fick vi också mail från Cilla (Pricilla)s matte Ewa, dom hade varit på två utställningar och fått fin kritik på båda, men eftersom Cilla också är liten så stannade betyget på very good. Vi håller tummarna att hon lägger på sig någon centimeter, Cilla är jättesnygg med allt på rätt ställen i övrigt.
Kungshällans kennel 