Vart tog tiden vägen?

Nu är det inte ens en vecka kvar innan MT-kullen börjar ”flyga ut boet” till sina nya hem. Veterinärbesiktningen är bokad nu på tisdag då de fyller 8 veckor, och redan samma dag flyttar den första valpen. Som vanligt med en valpkull har det varit intensiva men ack så roliga veckor då vi fått följa det här gänget från nyfödda små knyten i valplådan till små självständiga individer. Valparna fick sina namn från karaktärerna i serien ”Vikings” och uppföljaren ”Valhalla”, som vi plöjde förra vintern, och passar på att se om nu. Ragnar Lodbrok, Erik Röde, Ubbe, Hvitserk, Floki, Lagherta, Gisla och Siggy blir valparnas namn.

Det var många som var intresserade av en valp efter Tuula och Midas, det var inte lätt för oss att välja ut vilka vi skulle erbjuda valp. Men placeringen blev tillslut från norr till söder: Tennevoll/Nordnorge, Koskullskulle, Docksta, Lövvik, Ånge, Östersund, Stockholm och Ludvika. Valparna blir ganska spridda även den här gången, men vi är glada att vi får två i vår absoluta närhet här i Höga kusen och ytterligare två i Ånge och Östersund som kommer tillhöra samma lokalavdelning SVK Jämtland/Västernorrland. Vi hoppas förstås att vi får möjlighet att träffa samtliga som vuxna, men dessa fyra räknar vi med att vi får träffa lite oftare under uppväxten. Det känns bra eftersom vi inte sparar någon valp själva den här gången ❤ Även om det blir tomt när alla flyttat så ska det bli skönt att komma ur ”undantagstillstånet” som en valpkull innebär, speciellt nu på slutet! Det märks verkligen att varje valp behöver sin egen familj som ägnar den all uppmärksamhet. Valparna är otroligt sociala och kärlekstörstande, man känner sig som en bläckfisk när man försöker få händerna att räcka till att klappa och klia alla, samtidigt som man försöker freda kläder och tår från att bli tuggade av små sylvassa tänder 😉 Tuula har varit en fantastisk mamma, liksom med sina två tidigare kullar. Men nu är hon ganska less och försöker hålla sig undan valparna, som gärna vill ”snutta” även om hon i stort sett sinat på mjölk. Hela vår flock har som vanligt varit engagerade i valparnas fostran, dom har fått lära sig flockens språk (och att ducka när storasyster Stella busar för våldsamt med dom 😉 )

Som vanligt har min kamera gått varm, vi har uppdaterat flitigt på vår facebooksida med både foton och filmer från valparnas vardag. Här är ett urval bilder, fler finns i MT-kullens album på vår facebooksida.

På grund av valparnas ankomst så kunde vi inte komma iväg till Kittelfjäll tillsammans under den bästa jakttiden sista veckan före 15 mars. Men Tomas tog Vittra och Stella med sig och åkte upp för några dagars jakt. Dom fick fina dagar, båda tjejerna jobbade på fint och ordnade några ripor i säcken åt husse. Det var också ett ”genrep” inför provstarten i Mittådalen ett par veckor senare.

Vittra står och Stella sekunderar. Vi jagar alltid med hundarna i par, dom får från första början lära sig att jaga självständigt utan att störas av den andre och även respektera en partner som står för fågel.

Även den här gången fick Tomas ge sig iväg ensam med Vittra och Stella medan jag höll ställningarna med valparna hemma. I år gick provet på nya marker, tyvärr visade det sig vara skralt med ripa i området. Både Vittra och Stella jobbade oförtrutet utan att ge upp på lördagen, och båda fick mycket beröm av domaren. Men fåglarna lyste med sin frånvaro… Först på slutet när provgruppen nästan var tillbaka vid bilarna hittade gruppen fågel. Stella valde fel sida av en bäckravin, så det blev i stället hennes parkamrat som hittade fåglarna. Men Stella sekunderade i alla fall förtjänstfullt och lät sig kallas av.

Fina marker och härligt väder – men vad hjälper det om det inte finns fågel?

Dagen efter vaknade Tomas och hundarna till en iskall morgon, termometern utanför husvagnen visade -20 grader. Provledningen avvaktade ett tag, men då den envisa kylan vägrade ge med sig fick man tillslut ställa in provet. Det var bara för Tomas att haka på husvagnen och bege sig de dryga 40 milen hem igen… Tråkigt, när vi vet vad vi har i våra två härliga tikar och gärna vill få det ”på papper”. Men så är det med fjällprov på vilda fåglar, och vädret kam man inte styra över. Men ingen av våra tikar kommer behöva skämmas för sina kritiker eller egenskapssiffror! Tyvärr finns inte tid för oss att haka på något särskilt prov den är sista tiden innan valparna levereras. Vi får ta nya tag med prov till hösten igen. Nästa år planerar vi ingen valpkull, då ska vi se till att njuta av den bästa tiden med jakt på vårvinterfjället!

/Maria

MT-kullen är här!

Natten mellan den 21 och 22 februari föddes Tuula 8 fina valpar. Hennes tredje kull och Kungshällans nionde i ordningen. Tuulas temperaturfall, det första tecknet på att valparna gör sig redo att födas, började redan på morgonen den 21:a. När klockan hunnit bli 22 kom den första valpen, en präktig skimmelhane. Sedan kom en hel rad med bruna valpar med mellan 30 minuters till en timmes mellanrum. Pappa Midas färg verkar ha slagit igenom ordentligt! 😉 När den sjunde valpen, en skimmelhane, hade fötts var klockan 02 och Tuula verkade klar. Vid det laget var vi rejält trötta och grusiga i ögonen. Vi bäddade rent i valplådan och Tomas tog vaktskiftet i soffan för att hålla koll om Tuula skulle behöva gå ut. Precis när han började slumra in väcktes han av ljud från valplådan, Tuula hade fött ytterligare en valp – en brun hane!

Stolt och duktig mamma Tuula ❤

På morgonen var hela flocken nyfikna på nykomlingarna. Vittra längtade efter att få komma in och hjälpa till, men det tog ett par dagar innan Tuula tillät det.

Valparna var jämna i storleken och Tuula skötte det hela som den rutinerade mamma hon är. Fördelningen blev fem hanar – tre bruna och två skimmel, samt tre bruna tikar. Vi hade hoppats på några fler tikar men är förstås glada och lättade att allt gick så bra. Tuula lyckades dessutom tajma in valpningen perfekt eftersom vi båda var lediga, det känns alltid tryggt att vara två om att ta emot en valpkull. Jag glömmer aldrig de dramatiska dygnen 2016 då Nelly kämpade med sin valpning som inte kom igång. Tomas jobbade nattskift och det hela slutade med att jag fick ge mig i väg till Sundsvall och tillbringa en lördagsnatt på djursjukhuset medan Nelly genomgick kejsarsnitt.

Tyvärr kommer valparna inte att räcka till alla som anmält intresse. Vi är så glada och hedrade av den stora responsen, alla trevliga samtal, mail och besök ❤ Så många trevliga familjer med toppenhem att erbjuda -vi skulle önska att vi kunde erbjuda en valp åt allihop! Vi har avvaktat några dagar sedan födseln för att se att alla valpar utvecklas som dom ska, men nu väntar den otacksamma uppgiften att gå igenom intresselistan och bestämma oss för vilka vi kan erbjuda en valp. Det är otroligt frestande att behålla en själva, vi tror verkligen stenhårt på den här kombinationen! Men vi får lov att vara realistiska eftersom vi redan har fyra hundar i aktiv ålder som alla behöver sin beskärda del av jakt och uppmärksamhet. Nu ska vi bara njuta av de åtta veckorna som vi får rå om Tuulas troligtvis sista kull innan de ger sig ut på sina livsäventyr i nya hem ❤

De två skimmelpojkarna

För ett par veckor sedan tog vi en tur till Kittelfjäll för några dagars jakt. På grund av den kommande valpkullen var det vår enda chans att komma iväg tillsammans. Vädret var skovigt, innan vi åkte hade det varit rejält kallt ner mot -30 grader, men då vi kom upp hade det slagit om till nollgradigt. Det blev några dagar med blåst och varmgrader, alla sjöar blev till blöt blankis. Föret uppe på fjället var skarpt. Men vi fick tre hyfsade jaktdagar, hundarna kämpade på och fixade några ripor i säcken. Lite surt är det att vi missar den bästa tiden för jakt, den sista veckan före 15 mars. Men vi får ta igen det nästa år då vi tänkt ha uppehåll med valpar 🙂

Vittra och Stella var de som fixade fåglarna de här dagarna (y)

/Maria

PS: För er som vill bli utsatta för daglig ”valpaspam” de närmaste veckorna, följ vår Facebooksida! 🙂

Premiärveckan och riksprovet

Nu har vi hunnit en bit in på hösten och som vanligt önskar jag att någon kunde stoppa tiden… jag har redan avverkat hälften av min efterlängtade semester mitt i min absoluta favorit-årstid! I dag är det regn och ruskväder och älgjakten på vårt viltvårdsområde är inställd till oktober då vi gör ett nytt försök. Vi har väldigt lite älg i vårt område, hoppas fler vandrar in i oktober så vi kan fylla på vårt förråd av ”stapelfödan” för året.

En ledig dag som inte lockar till jakt med hundarna passar jag i stället på att ägna åt brödbak och framför datorn för att komma ikapp med allehanda göromål, sortera foton och inte minst skriva några rader om hösten så här långt!

Kroktjärn – en av favoritplatserna på vår jaktmark ❤

Premiärveckan spenderade vi traditionsenligt i vår stuga i Kittelfjäll. I år fick vi besök av våra vänner och valpköpare från Stockholmstrakten, Helen, Roger och Per. Med tanke på att vi hade bra med ripa under årets inventering på andra sidan marsfjällsmassivet så kände vi oss förväntansfulla inför premiärveckan! Men tyvärr visade det sig att riptillgången i Kittelfjällsområdet var sämre… Det var extra trist eftersom vi hade långväga gäster och dessutom unghundarna Stella, Canelle och Chanel som behövde få erfarenhet inför det stundande riksprovet dit dom var anmälda! Men vi fick i alla fall fina dagar på fjället med härligt väder, och vi åt och drack gott som sig bör när man har jaktsemester.

Förväntan!

Maria & Stella

En båt kommer lastad med våra vänner ❤

Hela gänget på fjället

Stella – vår unga fjällturbo

Efter en vecka i Kittelfjäll styrde vi kosan norrut mot Kiruna och riksprovet. Vi hade anmält Tuula till elitklass och Stella i unghundsklass. Först ut att starta var Tuula och Tomas på torsdagen. Gruppen fick flyga helikopter ut på fjället i Pirttivuopio, som ligger mellan Kiruna och Nikkaluokta. Tuula jagade på bra och gruppen hade gott om fågel, men vädret var växlande med tidvis snöbyar och knepiga vindar. Alla hundar i gruppen stötte fågel i sina släpp, så även vår rutinerade Tuula. Medvinden och de förargliga stötarna gjorde henne försiktig så hon tog inte ut svängarna fullt ut som vi är vana vid att se, men hon fick ändå till två fina fågelsituationer. Husse kände sig nöjd med hennes insats, men riksprovet är ju en tävling till skillnad från alla övriga prov som enbart är avelsutvärdering, så på riksprovet gäller det helt enkelt att vara bäst och dessutom ha en god portion tur!

Tuula scannar av fjället efter ”nedsläpp”

På fredagen var det unghundarnas tur, jag och Stella klev upp i ottan och gav oss av de cirka 13 milen mot Gällivare och Dundret som var dagens provmark, medan Tomas och resten av flocken fick sovmorgon i husvagnen. Det lilla fjället Dundret är lättpromenerat, man kan köra bil och gå ut i marken direkt från vägen. Och det lilla fjället levererar! Redan några minuter in i första släppet blev det ripkontakt. Anna Larsson och hennes Klevportens LM Sissi hittade en stor kull och lyckades få till två kompletta fågelarbeten efter konstens alla regler – imponerande! Helen och Canelle gick i par med Anna och Sissi, som fick vila efter sin situation medan Per och Coco hoppa in som parkamrat under den resterande släpptiden. Domaren Jim Vejby lät förarna gå tillbaka i marken en bit för att inte behöva släppa hundarna direkt på de nyslagna riporna. Både Per och Helen lyckades föredömligt hålla ihop sina hundar under tiden som återstod, och slapp komma i kontakt med de nyslagna riporna.

När dom var klara med sitt släpp var vi tillbaka i det ”heta” området där vi såg riporna slå, och det blev min och Stellas tur. Inget drömläge precis! Stella hade fortfarande full koll på var riporna tagit vägen, jag kunde nästan känna den elektriska laddningen från henne knastra genom kopplet till min hand… Jag försökte efter bästa förmåga styra min unga krutdurk till ett tätt ”spanielsök” förbi det minerade området. Jag vet ju sedan tidigare att hon har ett fantastiskt fjällsök, men den ungdomliga ivern är stor och erfarenheten att spika nyslagen fågel är låg… Den hjälpsamme markvisaren påtalade gång på gång att jag borde släppa ner henne mot några intressanta videbuskar – som jag för min del gärna ville undvika! Tillslut föll jag till föga och lät Stella gå ut i ett slag mot området, och det fick jag bittert ångra… Där satt givetvis några av de nyslagna riporna som Stella glad i hågen sprang upp utan att känna vittringen av. Frestelsen blev för stor – hon tryckte gasen i botten och det slog lock för öronen! När jag väl fått tillbaka odågan och sagt några förmanande ord fick vi fortsätta, men bara en kort bit därifrån sprang hon upp nästa gäng ripor, och det blev ytterligare några brända säkringar. Den lyckliga unghunden kom tillslut tillbaka efter sitt race, med ett glatt grin och den långa tungan hängande utanför käften. Men glädjen blev kortvarig, matten fick snöpligt lyfta på hatten och Stella fick sedan tillbringa resten av dagen i bilen medan jag passade på att fotografera resten av provdagen på uppdrag av vorstehklubben.

Kungshällans PT Chanel ”Coco”

Canelle i stilfullt stånd

Syskonen Canelle och Chanel ”Coco” höll däremot ställningarna hela dagen! Båda två tog för sig på fjället, sökte fint och fick mycket släpptid. Efter den första kullen vi hade i början av dagen dröjde det ett bra tag tills gruppen hittade fågel igen. Både Canelle och Chanel hade chans på fågel, men tyvärr blev det ingen godkänd situation för någon av dom. I den andra gruppen på Dundret gick Anna-Carin och kullbrorsan Milou. Han var för dagen lite väl egenrådig och hade mycket spring i benen så det blev inget pris för honom heller. Vi kan konstatera att vi har unghundar med otroligt mycket motor, det gäller bara för oss ägare att lyckas kanalisera allt detta krut åt rätt håll. Då jäklar blir det åka av! 😉

Under lördagen genomfördes eftersöksgrenarna spår och vatten, för vår del var det bara Tuula med sitt godkända fältbetyg som startade. Hon fixade båda delarna utan problem. Vid prisutdelningen då resultaten avslöjades visade det sig att hennes insats räckte till ett andrapris och nionde placering. Vi vet ju redan vad vi har i Tuula och att hon har kapacitet för betydligt bättre resultat än så, men som sagt så är riksprovet en tävling där Sveriges främsta elithundar möts – då är marginalerna små!

Årets riksprov var trevligt och väl arrangerat av värdarna SVK Malmfälten. Bra fågeltillgång på fantastiska marker hade dom också lyckats ordna till oss deltagare! Vi tackar alla som fixat allt detta, och tack till våra valpköpare Helen, Per och Anna Carin som kom och startade sina unghundar! Nu fortsätter jaktäventyren hemmavid – vi kommer igen med våra oslipade diamanter 🙂

/Maria

PS: I vanlig ordning finns fler foton från premiärveckan och riksprovet på vår facebooksida

Halvtid med JV-kullen

Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤

Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!

Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.

Valparna med dagisfröken Stella

Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…

Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.

Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa

Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!

Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉

Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤

Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.

Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!

I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.

Tuula i ”flirt-mode” ❤

Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.

/Maria & Tomas

Väntans tider…

I skrivande stund är det ca 14 dagar kvar innan vi får välkomna Jorm och Vittras valpar till världen, men med tanke på hur Vittra ser ut börjar vi undra om vi räknat fel på dagarna! Hennes mage har vuxit otroligt fort senaste veckan, och i samma takt minskar Vittras tempo. Senaste dagarna har hon mest sovit. I dag kunde jag för första gången känna valparna röra sig inne i magen, det är lika fascinerande varje gång ❤ Nu håller vi tummarna att allt flyter på med resten av dräktigheten och valpningen.

Jorm och Vittra under deras honeymoon här på Kungsgården. Vittra har haft otydliga löp så det var tacksamt att ha Jorm boende hos oss i god tid, han visste direkt när det var dags. Men det blev bara en parning, dagen efter sa Vittra ifrån.

Vi hade ju hoppats att löpet och parningen skulle dröja lite till, men det är inget man kan styra över… så tyvärr missar jag vårvinterjakten när den är som allra bäst – sista dagarna det är tillåtet. Tomas åker till Kittelfjäll nästa vecka när han går på ledigt för några dagars jakt med Stella och Casper, medan jag stannar hemma med Vittra och resten av flocken i väntan på valparna.

Men som tur är hann vi med en första vinterjaktvecka i början av februari. Det var nyckfullt och kärvt väder, som det brukar vara så här pass tidigt på året. Men några skapliga jaktdagar fick vi, och en del nyttiga erfarenheter för vår unga adept Stella! Vi hade gott om ripa, men mest spridda singelfåglar. Tomas hejdade sitt ivriga avtryckarfinger för allt skulle gå rätt till med Stella. Hon är härlig att se, påminner mycket om mamma Tuula i samma ålder.

Stella och mamma Tuula, en stormig dag på fjället.

Fjället i början av februari kan vara nyckfullt…

I dag passade jag på att ta lite nya foton av Stella som nu passerat 10 månader. Hon har dragit iväg otroligt mycket på höjden och växt om både Tuula och Vittra! En reslig ung dam som enbart består av stenhårda muskler. Hon är en riktig turbo att åka skidor med! Efter den första fjällturen med tuffa förhållande så magrade hon av, men nu har hon fått tillbaka hullet igen tack vare riklig och fet kost 🙂

Stella, a.k.a ”broilerbruttan” 😉

God Jul och gott nytt år!

Juldagen är här och 2021 börjar närma sig sitt slut. I år har Tomas för en gångs skull lyckats pricka in en långledighet över både jul och nyår – kan inte minnas när det senast hände! Vi passar på att njuta av ledigheten och tar dagliga långpromenader med hundflocken.

Promenad på årets kortaste dag

Vintern kom tidigt redan i november och satte stopp för skogsjakten med hund, föret i skogen blev hårt och skogsfåglarna började söka föda i träden i stället. De senaste åren har vi varit bortskämda med att kunna ta några jaktturer på barmark under de korta midvinterdagarna. Men snötäcket är fortfarande allt för dåligt för skidåkning och slädkörning, vi längtar efter att kunna dra upp vårt skidspår ut på Ångermanälven! Tomas har varit ute några svängar på toppfågeljakt, och fler lär det bli nu när den jakttiden blivit förlängd.

2021 lider mot sitt slut och när vi blickar tillbaka till året som gått så hade vi stora planer och förhoppningar när pandemin äntligen började ge med sig. Nu skulle vi komma iväg på både mer jakt och prov med Casper och Vittra! Men tji fick vi… var det inte Vittras löp som ställde till det så blev det i stället inställda prov, Tomas jobbschema eller väder och vind som satte käppar i hjulen. Casper och husse lyckades i alla fall bärga ett 1:a pris från vårprovet i Mittådalen, och i november kom Maria och Vittra med på ett särskilt prov på fält och lyckades skrapa ihop till ett 2:a pris. När de populära ordinarie fjällproven i Mittådalen blev inställda på grund av strulet med avlysningar så blev det i stället hårt tryck på de särskilda prov som anordnades, så det var inte lätt att få plats. Det är inte det lättaste att få tillfälle att meritera sina hundar i dessa dagar!

Vittra har spikat en fasantupp. Dom är inte helt lätta att hantera på senhösten!

Jaktsäsongen i höstas började bra med en härlig premiärvecka i Kittelfjäll, och vi såg fram emot minst en ytterligare fjälltur, men då Tomas lediga dagar i oktober infann sig så visade sig vädergudarna från sin allra sämsta sida, så vi stannade hemma. Sen blev det inget fler lämpligt tillfälle att komma iväg till fjälls. I stället har vi (framförallt Tomas) jagat flitigt på våra hemmaskogar som fortsätter hålla en stabil och hög stam av skogsfågel.

Tuula levererar alltid i skogen…

Men när det inte vill sig för vår del så är det tur att vi har några fantastiska valpköpare som håller Kungshällans fana högt! Den största och häftigaste händelsen i år var definitivt när Mia Umaerus Kempe och Kungshällans GT Lovis smällde till med att vinna riksprovet på fält i elitklass!

Mia skickade regelbundna rapporter till oss under riksprovsdagarna. När vi fick veta att Lovis klarat eftersöksgrenarna prickfritt – elitklasspåret med räv och en utmanande vattenapport började vi ana att det rutinerade ekipaget skulle ligga bra till när också fältdelen blev godkänd! Vi väntade förgäves på någon form av livesändning från prisutdelningen sent på kvällen, men då inget dök upp gick vi tillslut och la oss. Morgonen efter hoppade jag nästan jämfota ur sängen när jag slog igång mobilen och såg ett missat samtal och meddelande från Mia: – Vi vann alltihop!! 😀

Innan riksprovsvinsten hade Mia och Lovis hunnit få 2 st fina 2:a pris i elitklass, det ena provet var dessutom ett odelat prov med spår och vatten, samt fältdelen på vilda gotländska rapphöns. Lovis har verkligen bevisat att hon är en stark allroundhund när det gäller!

Även Monica Holmberg och kullsystern Miramis har gjort bra ifrån sig, på de två prov de startade i höst kammade dom hem 2 st 1:a pris i ÖKL så inför nästa säsong är det elitklass som gäller även för dem 🙂

Monica och Miramis – glada efter att ha erövrat sitt andra 1:a pris i ÖKL.

Från våra yngsta förmågor i PT kullen (Pedro du val de Céze – Tuula) kommer det regelbundna positiva rapporter om arbetsglada energiska ungdomar! Vi har fått möjlighet att träffa Milou en kort sväng, samt Canelle i samband med fältträning nu i november. Tyvärr har det inte blivit tillfälle att dra ihop någon kullträff, men vi hoppas vi får till det under nästa år! Vår egen Stella är ett riktigt energiknippe och lyckopiller ❤ Vi har gått en hel del i skogen med henne under hösten- ”obeväpnade” jaktturer, hon söker fint och har (än så länge!) bra kontakt. Hon har känslig nos och flera gånger har vi sett henne stå för skogsfågel.

Vi ser mycket av Tuula i Stella, hon fick springa lite på fjället under premiärveckan och vi hade hoppats att hon skulle få chansen igen senare under hösten men det blev ingen fler fjällresa. Vi drömmer oss fortfarande tillbaka till mamma Tuula som 5,5 månader gammal stod för ripa på ett snöklätt fjäll i oktober… Men desto mer längtar vi nu i stället efter att få släppa vår lilla turbo på vårfjället!

Stella ca 6 månader med en orrtupp på kornet.

Kungshällans PT Chasseur de Milou ca 6 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)

Kungshällans PT Canelle ca 7 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)

Nu väntar vi bara på att Vittra ska börja löpa, det är beräknat till årsskiftet men när ett litet hopp att hon skjuter på det ett tag till så vi kan hinna med lite vårvinterjakt på fjället innan valparna kommer. Glädjande nog har vi redan många på intresselistan för vår planerade kull efter Vittra och Jorm. Det känns bra att Vittra hann få ett 2:a pris i öppenklass innan parningen, även om vi vet att hon har kapacitet för högre valörer! Men eftersom Jorm börjar bli till åren och vi gärna vill ta en kull av honom innan det är för sent så siktar vi på valpar i nu i vår. Oavsett vem av föräldrarna de kommande valparna brås på så kommer det garanterat bli lugna och behagliga individer, det är gemensamma egenskaper för både Jorm och Vittra ❤

Vi vill passa på att önska alla hundvänner, nya och gamla valpköpare och annat löst folk en fortsatt fin julhelg, och så ser vi med förhoppning och förväntan fram emot ett nytt år med nya möjligheter!

Fjälljakt

Förra veckan spenderade vi Kittelfjäll, en alltid lika efterlängtad och avkopplande semestervecka som är startskottet på vår bästa årstid ❤ Eftersom Tomas jobbade och jag hade en kurs kom vi inte iväg till självaste premiären 25 augusti. Men det var bara en fördel eftersom den första ”premiärruschen” lagt sig, vi fick vara ganska ensamma på fjället under veckan då de flesta ripjägare åkt hem.

Äntligen vid Bergsjön – som vi längtat!

Vi fick några fina dagar på fjället då hundarna bjöd på fina situationer som gav en del ripa i säcken, och däremellan några vilodagar med sämre väder. De första dagarna lämnade vi pensionären Nelly och adepten Stella hos mina föräldrar så vi kunde jaga med Tuula, Casper och Vittra. Det blev också de mest givande dagarna rent jaktmässigt. Men typiskt nog passade Tuula på att börja löpa lagom till premiären så vi fick problem med hund-logistiken. Vi hade tänkt skicka hem ”äldsta och yngsta” med mina föräldrar som åkte hem tidigare och i stället behålla Jorm hos oss, men på grund av löpet så fick både Casper och hans farsgubbe åka hem… De resterande jaktdagarna fick vi anpassa efter en tolvåring och en femmånaders valp.

Husse & Tuula tar lunchbrejk

Maria & Nelly på fjället

Men döm om vår förvåning – tanten visade sig inte alls vara uträknad! Hon jagade på och hittade fågel, om än inte med samma fart som i sin ungdoms dagar. Det är fint att se hur slitstarka och uthålliga hundarna efter vår stamtik Strimma är!

Och lilla Stella… vi hade ju inte tänkt ta med henne på fjället förrän nästa tur i oktober men vi hade inget val när vi inte hade någon hundvakt. Hon fick hänga med och få några korta släpp bara för att prova på fjällterrängen. När vi strök kopplet av henne infann sig ganska snart en känsla av deja-vu från Tuulas första dag på fjället! Precis som sin mor tog Stella genast fjällsidorna i besittning och började söka medvetet. Förvisso var Tuula 5,5 månader när vi släppte henne på fjället första gången, och hon hade hunnit träna en del på rapphöns. Men jaktlusten har definitivt vaknat hos lilla Stella, fast hon inte vet riktigt vad hon jagar än! 😉 Andra dagen på fjället råkade mormor Nelly stöta upp ett par ripkycklingar, vi såg var den ena landade och styrde in Stella rätt i vind. Hon fick upp vittringen, pejlade in fågeln och nöp till i ett stramt stånd. Sen blev det en frisk hopp-avance med efterföljande eftergång 😀 Stella är verkligen en härlig individ med mycket fart och fläkt – ett riktigt lyckopiller! Vi ser så fram emot nästa säsong när det blir jakt ”på riktigt” och vi får starta henne i unghundsklass på jaktprov 😀

Stella- redan en fjällturbo!

Tuula 5,5 månader första gången på fjället (med samma jakttäcke!) i oktober 2016

Mor och dotter Tuula och Stella

Väl hemma igen väntar skogsjakt, älgjakt och så lite nödvändigt ont däremellan = jobb… Tomas arbetsschema infaller riktigt olyckligt den här hösten så vi kan inte vara med på något av de ordinarie fjällproven med Casper och Vittra. Men förhoppningsvis blir det något skogsprov och fältprov senare i höst. Eller om vi lyckas komma med på något särskilt prov. I stället får vi hålla tummarna för flera av våra valpköpare som startar på prov. Hösten är alltför kort för allt man vill hinna med i form av jakt, prov och andra hundaktiviteter nu när coronarestriktionerna äntligen lättat. För vår del fick det gärna vara höst 6 månader om året!

När vi inte lyckas hinna med att träffas fysiskt är det i stället så roligt med de regelbundna rapporter vi får av våra valpköpare! Minstingarna i PT-kullen får följa med på jakt för att se och lära. Ägarna beskriver dom som livliga och läraktiga. Från GT-kullen kommer fina lovord om duktiga hundar som ger sina ägare härliga jaktupplevelser. Det är känns gott i uppfödarhjärtat ❤

Ett par extra fina solskenshistorier har vi fått ta del av senaste året. Det är inte första gången det händer och lär inte vara den sista att någon av våra valpköpare hör av sig och ber om hjälp med att omplacera sin hund när livet tar olika vägar som man inte kunnat förutse. Det är starkt och fint gjort att ge sin hund en andra chans hos en ny ägare när man känner att man inte längre har möjlighet att ge den ett fullvärdigt jakthundsliv. Det hände med Tuulas båda kullsystrar Mira och Kyllikki. Och det blev så lyckat för båda två! I båda fallen fick de nya hem hos ägare som på olika sätt haft otur med sitt hundägande och förlorat sina kära jaktkamrater alltför tidigt.

Mira som inte kunde apportera och inte heller blivit ordentligt injagad har fått en grundlig utbildning av matte Helen och klarat av eftersöksgrenarna i öppenklass. Hon får mycket och regelbunden jakt och träning, och är på god väg att komma ikapp kullsyskonen som fullvärdig jakthund. Kyllikki som omplacerades lite senare har jagat en hel del både på skog och fjäll i sitt första hem, men apportering och eftersök var inte fullt ut genomarbetade. Hennes nya matte Josephine satte genast igång med både den fysiska och jaktliga träningen. I dag är Kyllikki viltspårchampion och en uthållig jakthund. Det är så roligt att följa Josephines uppdateringar på sin Instagram där hon delar vackra stämningsfulla bilder av Kyllikki och hennes flockmedlemmar under både vardag och jakt. Vi får också läsa om den glädje och inspiration Kyllikki gett tillbaka till sin familj som genomlevt flera sorger på raken då dom förlorat sina älskade hundar alldeles för tidigt ❤

/Maria

En fullspäckad hundhelg!

Eller egentligen, två fullspäckade hundhelger har vi haft 🙂 Förra helgen var vi på ripinventering i Marsfjäll. Tuula hade dragit på sig en liten sträckning när vi inventerade skogsfågel här hemma så hon fick stanna hos Marias föräldrar tillsammans med gamla Nelly och lilla Stella. I stället lånade vi med oss Jorm så vi hade tre hundar att gå med. Det blev en fin helg med ”uppvärmning” inför jakten. Efter milen över fjället var det mysigt att slå sig ned vid brasan, prata hund & jakt med likasinnade medan skymningen sänkte sig över fjället och sedan krypa ner i sovsäckarna bland trötta hundar. Vädret var perfekt med lagom temperatur och vind för hundarna, förutom de sista timmarna innan vi kom ned på söndagen. Då öppnade sig himlen och vinden tog i så det regnade på tvären… När vi var framme vid leden ner från fjället vände vi oss om mot den regnpiskade fjälldalen och konstaterade – vilken tur att det inte var sådant väder dagen innan när vi påbörjade vandringen! Resultatet från inventeringen kommer att publiceras på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida så fort det är sammanställt.

Far och son: Rodedalens Jorm och Alarängens El Casper tar en brejk på fjället.

Varje ripkull dokumenteras i protokollet…

Vittra är laddad 🙂

Tältlägret

Den senaste helgen började med SVK jämtland Västernorrlands utställning i Östersund på lördagen. Den var verkligen efterlängtad av många eftersom Corona lagt en död hand på så gott som all utställningsverksamhet de senaste två åren. Det var många anmälda korthår, framförallt tikar i jaktklass! För Casper och Vittra var det här deras första officiella utställning, och för Tuulas del återstod ett cert/CK till utställningschampionatet.

Casper var först ut i jaktklass hanar. Jag blev lite förvånad över att han fick nöja sig med very good, men domaren lade stor vikt vid hans stolta svans… Men alla som träffar Casper imponeras över hur ståtlig och kraftfull han är ❤ Kritiken i övrigt var bra, så hans tid kommer! (y) Eftersom Tomas inte fick ledigt från jobbet så fick jag hjälp att visa Vittra i jaktklassen – stort tack Larra! Hon fick också fin kritik och excellent, dock utan ck. Mamma Tuula däremot fick sitt välförtjänta tredje ck och blev tredje bästa tik i jaktklassen vilket betyder att hon numera är Kungshällans första trippelchampion! 😀

SEJCH SEVCH SEUCH Kungshällans UF Tuula ❤ Det var extra roligt att hon fick ta sitt tredje och sista CK på en rasklubbsutställning med stor konkurrens av många snygga tikar i jaktklass! 🙂

Det var en skön känsla att åka hemöver från Östersund med en nybakad champion, och så Casper och Vittra som nu är fullt utvärderarde som avelshundar enligt SVKs kriterier: friröntgade, jaktprovsmeriterade, godkända viltspår i anlagsklass och slutligen officiellt bedömda på utställning (y). Om man inte är speciellt intresserad av utställningar och prov så är det här en tillräcklig utvärdering av hundens jaktegenskaper, hälsa och utseende som alla uppfödare kan känna sig fullt ut nöjda med. Men vi har högre ambitioner, så det här är bara början på karriären för Casper och Vittra 🙂

På söndagen fortsatte vi med temat avelsutvärdering när vi tog en tur till Timrå och gjorde BPH (beteende och personlighetsbeskrivning) med Casper och Vittra. Nu när dom är två år har vi fått en god uppfattning om deras mentala egenskaper, så vi hade lite på känn hur det skulle ta sig uttryck i de olika momenten på BPH:n. Det stämde bra, Casper som var först ut fick dokumenterat att han är en mjuk förig kille, inte speciellt nyfiken och lekfull av sig men trygg och lugn, låter sig villigt hanteras av andra och visar varken rädsla eller aggressivitet. Vittra är mer energisk och nyfiken, leker gärna. Även hon är snäll och lugn, låter sig villigt hanteras av andra, hälsar obekymrat men är sen inte särskilt intresserad av folk. Även hon är mjuk, men kom snabbare över momenten med överraskningar. På skottprövningen reagerade båda på samma sätt – var är fågeln?? Men båda gångerna bommade skytten så det blev ingen apportering 😉

Alarängens El Casper och Kungshällans GT Vildvittra. Fullt utvärderade inom funktion, hälsa, utseende och mentalitet (y)

Nu räknar vi dagarna till den 25 augusti – bara en vecka kvar till skarpt läge! Först några dagars jakt på hemmaskogen… men åh, som vi längtar till vårt kära Kittelfjäll! ❤

Vårvinter

Oj, nu var det länge sedan jag skrev något här i bloggen – ända sen november 2020! Det är så snabbt och enkelt att lägga ut bilder och nyheter på facebook så bloggen blir tyvärr lidande. Men nackdelen med ”fejjan” är att inläggen blir korta och fort försvinner i flödet.

Sist jag skrev i november började jaktsäsongen närma sig sitt slut. Men vintern lät vänta på sig, vi hade barmark långt in på det nya året så även om dagarna var korta hann vi med några små jaktturer på hemmaskogen. Vi tog till och med en helgtripp till Kittelfjäll och jagade under luciahelgen! Det var ont om snö även i fjällen, men ändå så pass att vi kunde ta oss fram på skidor. Det blev en mysig helg med några timmars jakt under de ljusa timmarna. Vi passade på att utnyttja en av fritidsstugorna inne i Kittelfjäll som Tomas har tillgång till genom jobbet. Vårt eget kära fjällviste ligger i väglöst land utan el och vatten så att bo där bara över en helg är inte att tänka på.

Midvinterjakt i december

När vi närmade oss årsskiftet började väntan på att Tuula skulle börja löpa. Vi hade beräknat det till årsskiftet, men hon höll oss på halster ända till början på februari! Den 12 februari åkte vi till Häggdånger för en dejt med Pedro du Val de Céze. Det blev även parning de följande två dagarna. I skrivande stund är det tre veckor sedan parningen och vi hoppas kunna se de första tecknen på dräktighet den kommande veckan.

Ända sedan vi började planera parningen för snart ett år sedan har vi haft enormt stort intresse för kullen, så det är många runt om i landet (och grannländerna) som väntar med spänning! Det blir en svår och otacksam uppgift för oss när valparna väl är födda att välja mellan alla trevliga valpsugna jägare som hört av sig… Det är enormt tryck efter valpar hör vi både från uppfödarvänner och avelsråd.

Tuula och Pedro

För ett år sedan när vi var i Kittelfjäll och jagade som bäst på vårvinterfjället skrattade vi åt ”toalettpappershysterin” som följde med Coronautbrottet. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi föreställa oss att viruset skulle påverka hela världen och vår tillvaro så mycket, och under så lång tid! Nu har vi haft en andra våg, viruset har muterat och det pratas om att en tredje våg är på gång! Vi som inte är speciellt sociala klarar oss ändå bra. Chartersemester utomlands har vi aldrig varit särskilt intresserade av, till vår ensliga fjällstuga kan vi åka utan att behöva träffa folk och vi tycker båda att en tur i skogen är mer lockande en än tur till ett shoppingcenter 😉 . Till hundarnas stora lycka jobbar jag hemifrån så det blir lunchpromenad eller skidåkning så gott som varje dag, det är inte dumt! 🙂 Men annars på hundfronten har 2020 verkligen varit ett förlorat år. Jag hade hoppats att Tuula skulle kunna få sitt sista CK på utställning och bli trippelchampion, Casper och Vittra som snart fyller två år är inte ens utställda 😦 Jaktproven som är det viktigaste har tack och lov inte varit helt inställda, även om viruset ställt till begränsningar även där. Vi hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år när viruset väl är under kontroll. Men vi kan i alla fall glädjas åt att våra valpköpare till Tuulas första kull född 2019 varit aktiva med sina hundar trots coronaåret! Tre är hittills jaktmeriterade, fyra har godkända viltspår i anlagsklass och fyra är HD-röntgade. En toppen utvärdering som vi är så glada över! 🙂 En fin uppmuntran för detta kom i dag från Svenska vorstehklubben. På diplomet står vårt kennelnamn, men diplomet tillhör lika mycket våra duktiga valpköpare som i allra högsta grad bidragit ❤

Förra veckan var vi i Kittelfjäll, vädret var nyckfullt och gick från iskyla till dimma och snödrev och slutade med töväder och blåst. Men däremellan fick vi ändå tre fina jaktdagar med skapligt väder och gott om ripa.

Nästa vecka åker vi upp igen och jagar de sista dagarna som jakten är tillåten. Efter en veckas töväder med blåst ser temperaturerna ut att falla igen så vi hoppas vi får ytterligare några fina jaktdagar med turboföre! 🙂 Här är en liten film från helgen, fler foton finns på vår facebooksida.

/Maria

Premiärveckan

Som traditionen bjuder så spenderade vi premiärveckan i Kittelfjäll. Eftersom vi haft skral fågeltillgång de senaste åren hade vi inte så stora förhoppningar, men längtan till vårt ”fjällviste” är alltid stor. Oavsett fågel i säcken eller inte så ser vi fram emot att få släppa hundarna på fjället och njuta av vyerna. Vi provade på några olika områden, fågeltillgången varierade men några fina situationer fick vi och en del i säcken. Vi hade nog mer skogsfågel än ripa!

Det var spännande att släppa ungdomarna Casper och Vittra på fjället i ”skarpt läge”. Vi kan fortfarande konstatera att dom är så totalt olika individer med helt olika egenskaper. Vittra är en turbo med jaktmotor i samma kaliber som mamma Tuula och tikgenerationerna bakåt till vår fösta jaktmaskin momorsmor Strimma. Trots sin höga energi och fart håller Vittra fin kontakt och anpassar söket efter terrängen. Hon hanterar fågel fint om hon känner dom i tid! Om hon däremot springer upp fågel i fel vind så att dom flaxar upp framför henne – då ryker hela proppskåpet… Det fick bli några allvarliga utvecklingssamtal och vi kom en bit på vägen under veckans gång. Med ålder och rutin kommer det bli bra när hon märker vilket beteende som behagar husse och matte, och omvänt: vad som orsakar att himlen ramlar ner över henne 😉

Casper har inte samma jaktmotor som Vittra, han är än så länge ojämn i söket på fjället. I bland blixtrar han till och går ut i fina slag för att sedan strosa runt lite planlöst framför oss, han är väldigt mån om att hålla koll på oss. Men om det finns vittring så tänder han till, och han har en fin fågelbehandling. I skogen söker han däremot bra. Han har samma explosiva avance som gamle farfar Nitro! Till skillnad mot Vittra som är försiktig i avancen så ”exploderar” Casper djärvt på första kommandot. Med tiden lär han säkert utveckla samma förmåga som Nitro att avancera anpassat beroende på hur man kommenderar honom. Det är värdefullt när man jagar i skogen och kan behöva skicka hunden på håll. Under veckan fick vi också se flera prov på att Casper rapporterar spontant, också det en värdefull egenskap för en blivande skogshund.

Och Tuula, vår fantastiska tjej ❤ hon bara matar på. Ord är överflödiga… Hon hittade de flesta fåglarna och skötte dom som snyggt. Mamma/mormor Nelly som hunnit bli 11 år är fortfarande pigg och spänstig, men med tanke på hennes ålder så lät vi henne jaga bara en dag i taget. Hon är rutinerad och tuffar på uthålligt som vanligt, om än inte med samma toppfart som förut.

Här kommer en bildkavalkad:

Vädret var lite trist när vi kom upp, så Tomas och Casper tog en kort tur i skogen ovanför stugan.

 

Casper gjorde ett fint jobb på en tjäderhöna som husse fick fälla

 

Första dagen vi tog oss ut på fjället. Den här dalgången är vacker och lättpromenerad, men inte direkt känd för god fågeltillgång… Det stämde även i dag, vi hade några ripor längst in i dalgången annars var det ganska tomt.

 

Hänförande vyer…

 

Mor och dotter Tuula och Vittra sträcker ut tillsammans

 

Casper

 

After-hunt vid Bergsjön ❤

 

Jakt på lågfjällsområde. Vi hade en del skogsfågel på vingarna. Trevligt område att gå på!

 

Tomas och Tuula

 

Vittra gjorde ett fint jobb och husse fick fälla en ripa ❤

 

Vår 11-åriga Drottning Nelly håller stilen! Inte samma toppfart, men hon är pigg och uthållig ❤

 

Vittra poserar mot den ”klassiska” vyn över Fättjaur som jag fotograferat och målat åtskilliga gånger.

 

I skogslandet på väg ner från fjället gjorde Casper ett snyggt jobb så husse fick fälla en tjäderhöna.

 

Casper

 

Ännu en härlig dag på fjället med makalösa vyer. Den här dagen hade vi riktigt bra med fågel 🙂

 

Tjohoo! Vittra med sin sprudlande energi fräser fram över fjällvidderna.

 

Tuula apporterar till matte

 

Tomas in action, Casper avancerar inne i den höga viden framför honom.

 

Bergsjön by night. Kittelfjällets karaktäristiska silhuett tröttnar man aldrig på.

 

Sista jaktdagen gick vi på ett fantastiskt fint område med gammelskog som vi passerar varje gång vi åker till stugan. Många gånger har vi sagt till varandra -här borde vi prova att jaga! Äntligen tog vi oss dit. Riktigt fina marker med gott om fågel, hit kommer vi tillbaka!

 

Nu väntar snart älgjakten hemmavid, och förhoppningsvis några jaktprov för våra ungdomar! Hösten är en härlig tid, och vi ser till att njuta så mycket vi kan 🙂

/Maria