Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Riksprovet

Nu har vi hunnit en bit in på årets bästa och mest efterlängtade tid – hösten och jaktsäsongen! Skogsfågeltillgången på hemmaskogen har visat sig vara otroligt bra i år. Vi har haft bra med gråfågel i många år, men i år är det något alldeles extra! En jaktsväng på några timmar räcker för att ge många spännande fågelkontakter och inte sällan fågel i säcken med hem. Vi har varit ute en hel del och försöker se till att varva hundarna så att alla får sin beskärda del av jakt.

Tuula fixade en orrtupp på premiärdagen i hemmaskogen.

Eftersom vi anmält Tuula och Nelly till riksprovet i Mittådalen blev det ingen premiärtur till Kittelfjäll som vi annars brukar göra. Patron fick följa med Marias föräldrar till Kittelfjäll och jaga tillsammans med sin halvbror Jorm. Men vi lyckades inte hitta någon hundvakt till Dimma, så hon fick följa med oss. Vi åkte ned till Bruksvallarna lite tidigare inför riksprovet och lyckades boka en jaktdag på Särvfjället, ett av de få områden i Jämtlands län som inte ingår i den lottning av de kvoterade jaktområdena som man måste anmäla sig till redan på våren om man måste jaga i länet. I våras hade vi inte ens bestämt oss om vi skulle delta i riksprovet, så tanken fanns inte då att vi skulle anmäla oss till lottningsförfarandet.

Särvfjället visade sig vara ett lättillgängligt och trevligt fjäll att gå på. Med tre jaktsugna hundar som genast tog fjälldalen i besittning i stora giriga slag begav vi oss ut. Men när vi gått en bra bit in i området utan minsta fågelkontakt började vi misströsta. Rapporterna från Jämtland talade ju för ett kronår? Nåväl, efter lunchrasten började det hända grejer när vi sökte oss upp på högre nivåer. Där stötte vi på mångder av fjällripor! Men dom var för dagen helt omöjliga att komma i närheten av. Hundarna stod gång på gång, men så fort vi närmade oss lättade dom på långt håll eller sprang retfullt undan, väl kamouflerade med sin gråspräckliga fjäderdräkt bland stenskravlen. Det blev inga skottillfällen, men åtminstone en spännande dag och bra uppvärmning för Nelly och Tuula inför det stundande riksprovet!

Tuula sträcker ut

 

Lättsprungna fjällsidor och fina vyer

 

Tuula står för gäckande fjällripor som löper undan framför henne

 

Fjällripor – så ser dom ut….

 

Tomas och Tuula gör ett nytt försök

 

Nelly sekunderar sin dotter. Tyvärr hade fjällriporna redan dragit bakom kullen…

 

Avance…

 

Inte ens Dimma med sin hyperkänsliga nos lyckades fixa fjällriporna

 

Tomas och Dimma avancerar

 

På fredagen startade vi på fältdelen av riksprovet. Tomas gick med Tuula och Maria förde mamma Nelly. Vädret visade sig från sin bästa sida med strålande sol. Nu fick vi rapporterna bekräftade – det är verkligen ett kronår för ripa i Härjedalsfjällen! Nelly hittade fågel i varenda släpp, så pass att det blev för mycket av det goda! Hon har ärvt en del av sin mor Strimmas temperament, och blir det mycket fågel tenderar vår Drottning att bli en aning het 😉 Eftersom hon hade fågel mest hela tiden kom hon inte riktigt ut i sitt karaktäristiska stora fjällsök som vi är vana att se. Domaren påpekade att hon ville se mer fart och vidd, och det vet vi ju att Nelly har, men när hon hela tiden ”stöp” i vittring så blev det inte så mycket till sök. Två fina situationer fick vi i alla fall till, den ena med fällning.

Nelly i sök

 

Nellys andra situation. Hon stod tillsammans med parkamraten, som tyvärr inte kunde hålla sig och petade upp några ripor. Jag lyckades hålla kvar Nelly som sedan fick avancera upp resten av kullen.

 

Hes matte, men glad att den något överhettade Drottningen ändå lyssnade 😉

Tuula hade mer ”lagom” med fågel, hon fick visa upp sitt fina fjällsök i ett par släpp innan hon mycket lämpligt stod för en ripkull och fick en fin situation med fällning. Ripan var vingad och sprattlade undan, men Tuula gjorde en förtjänstfull apport av den. När dagen var slut var både mor och dotter godkända på fältdelen till vår stora glädje! 🙂

Dimma fick tålmodigt gå i koppel hela dagen.

 

Situation för Tuula

 

Tuula apporterar

 

Tuula och husse

På lördagen var det dags för eftersöksgrenarna. Tolv hundar var godkända i elitklass av ca 50 startande, och våra tjejer var två av dem. Första momentet var spåret, viltet som skulle bärgas för dagen var grågås. Det kände vi oss trygga med, vi har tränat flitigt med otympliga stora kanadagäss hela sommaren och både Tuula och Nelly bär dom utan problem. Men när ekipage efter ekipage av erfarna hundar och förare åkte ut eftersom, och många rapporterade om att det var mycket gott om ”levande” gråfågel i skogsområdet där spåren drogs ökade vår nervositet avsevärt! Flera spår fick dras om eftersom spårdragarna trampade upp skogsfågel på vägen ut. Den goda fågeltillgången i både skog och fjäll ställde verkligen till det och satte prov på disciplinen hos de startande hundarna när lockelsen att dra ut på fritt sök var stor!

Tomas och Tuula laddar för spåret.

Tuula var först ut på spåret, och tack och lov fixade hon det lika kvickt och lätt som vanligt. Medan Nelly och matte väntade på sin tur att få göra spåret kom tyvärr det nedslående meddelandet från Tomas på mobilen -Tuula klarade inte vattenapporten 😥 Ett vattenarbete i elitklass på ett riksprov ska ju inte vara lätt, och dagens vatten ställde verkligen krav på hunden. Vinden blåste dessutom bort från startplatsen, så det enda hunden hade att lita till var förarens dirigering och vetskapen om att det alltid ligger en fågel någonstans därute när husse säger det. Men för vår lilla Tuula som var en av de yngsta elithundarna på riksprovet räckte inte självständigheten och erfarenheten till. Hon simmade tappert runt och gjorde ett par försök när Tomas dirigerade ut henne, men tillslut gav hon upp och det vara bara för husse att lyfta på kepsen.

Det här var ju Tuulas riksprov, Nelly hade vi bara tagit med som ”utfyllnad” för skojs skull, så det var med viss uppgivenhet efter att nyss ha fått Tomas meddelande om Tuulas misslyckade vattenarbete som jag skickade iväg Nelly på spåret. Men mattes erfarna nioåriga Drottning vet precis hur det ska gå till och levererade gåsen tillbaka i ett säkert grepp och gjorde en snygg sittande avlämning ❤ När vi kom till vattenarbetet visade det sig att hennes ålder och klokhet blev räddningen. Hon simmade snällt ut, och med lite guidning av mig när hon ville dra åt fel håll bärgade hon den praktfulla andhanen hem i ett säkert grepp. Mattes fina duktiga tjej ❤

-”Vart ska jag nu matte?”

Det blev totalt sju elithundar som klarade alla momenten och gick till pris på riksprovet. Under lördagens middag och prisutdelning visade det sig att Nelly kom på fjärde plats med fältbetyg 5 och full pott (10) på resten av momenten, dessutom fick hon pris för bästa vattenarbete 🙂 Verkligen en värdig avslutning på hennes provkarriär ❤ Och Tuula som tyvärr inte gick till pris fick utmärkelsen för bästa spårarbete!

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

In alles är vi så nöjda med våra hundars insatser på riksprovet. Mamma Nelly visade att hon håller stilen och i hennes kritik från fältdelen står det att läsa att hon är ”dagens viltfinnare”. Dottern Tuula visade att hon trots sin ringa ålder platsar i elitklass eftersom hon belönades med fältbetyg 7, som skulle gett ett 1:a pris på ett ”vanligt” delat prov. Och dessutom är hon en jäkel på att spåra och apportera 😉 Nu ska man ju egentligen inte spekulera och tänka ”om bara…” men hade Tuula klarat vattenmomentet så hade hon varit med i toppstriden om att vinna riksprovet!

Härnäst väntar tre dagars fjällprov i Klimpfjäll för Tuula, sen drar vi vidare till vårt efterlängtade fjällviste i Kittelfjäll för några dagars fjälljakt 🙂

Jag kommer att lägga upp fler foton från riksprovet på vår facebooksida.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Vårprov

Nu är vi hemma och ”mellanlandar” efter vårprovet i Mittådalen, i morgon styr vi kosan mot Kittelfjäll där påsken traditionsenligt ska firas.

Vårprovet var som vanligt trevligt och välarrangerat, Tomas startade med Patron medan jag var stug- och hundvakt eftersom vi hade hela flocken med oss. Rolf startade med Jorm. På lördagen startade även Kristina med Patrons bror Plexus, syrran Prada var också anmäld men passade lägligt på att börja löpa så hon blev tyvärr struken.

På fredagen var det mulet med lite snöfall, föret var bitvis tungt för hundarna men bröderna Patron och Jorm jobbade på med oförminskad intensitet hela dagen, det ger verkligen resultat att båda två fått ett antal jaktdagar på vinterfjället! Det är ingen tvekan vad som förväntas av dom. Tyvärr var det dåligt med fågel på fredagen, så det blev ingen situation för någon av dem. Men båda fick mycket beröm för sitt sök. Även Plexus jobbade på bra, han hade fågel i sitt släpp men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation.

Kristina och Plexus

På kvällen blev vi bjudna på god middag hos Lille-Mor, hennes dotter Matilda och ett gäng av hennes valpköpare som bodde på vandrarhemmet i Mittådalen. Det är en tillräcklig bedrift att sätta sig på tåget ända från Skåne och åka upp på vårvinterprov med en hund, så Patrons syster Puma fick stanna hemma medan Lille-Mor startade med sin äldre tik Ztella. Men nästa gång hoppas vi få se den lilla bruna fröken flyga fram över fjällvidderna 😉

På lördagen var det strålande sol. Rolf och Tomas hamnade den här dagen i varsin grupp. Den här dagen var det mer fågel vilket också märktes i resultatlistan med fler pristagare än fredagen. Båda grabbarna hade förstaprissök även i dag och fick lovord av sina respektive domare. Patron fick två fågelsituationer, men domaren önskade lite rappare avance så han fick nöja sig med en 6:a på fält, apporten fixade han prickfritt.

Vår fina kille i vackert landskap

Jorm matade på med sedvanligt krut, men blev störd ett par gånger då han börjat markera fågel och parkamraten ångade förbi så Rolf nödgades kalla tillbaka honom. Till slut fick han tillfälle på några ripor utan att partnern kom farande, men då Rolf såg riporna löpa undan framför Jorm reagerade han med ryggraden och lade Jorm innan han hunnit stå ordentligt, sekunden senare tog riporna till vingarna… domaren fyrade av startpistolen och bedömde det som en godkänd situation, men någon avance blev det ju inte. Tyvärr blev det ingen fler fågelsituation för Jorm där han kunde få visa sin effektiva avance, så han fick också nöja sig med en 6:a på fält. Husse grämde sig över sin lite väl snabba reaktionsförmåga 😉 På apporten fick han en 5:a eftersom han tyckte ripan smakade lite väl gott.

Rolf och Jorm – ett väl sammansvetsat team!

Summa summarum är vi mycket nöjda med våra grabbars prestationer i helgen, efter sommarens genomförda eftersöksgrenar har dom varsitt 2:a pris i ÖKL. Detaljer finns alltid att slipa på, och det är tur att det kommer en lågsäsong utan jakt då man kan ägna sig åt sådana aktiviteter i väntan på den 25 augusti! 🙂

Nelly med sin näpna lilla dotter Prada som tyvärr löpte och fick strykas från provet… men husse Mattias har lagt upp ett par skolexempel på Pradas fina fågelarbeten i vår facebookgrupp!

På tal om väntan, så måste vi tyvärr vänta ett halvår till innan det blir några valpar här på Kungshällan 😦 Ultraljudet visade att Nelly är tom… verkligen trist då vi aldrig tidigare haft ett så stort intresse för en planerad kull! Ett gäng med ambitiösa och trevliga valpspekulanter har nyss fått mail med det tråkiga beskedet. Men vi vill inte vänta ett helt år, så trots att Nelly beräknas löpa mitt i jaktsäsongen kommer vi att para henne nästa löp, troligen i augusti/september. Som tur är har vi ju två hundar till att jaga med och Jorm kan vi också låna så vi lider ingen brist 😉 Nu har vi ett halvår på oss att söka rätt på en ny kavaljer åt Nelly. Det kan jag säga redan nu att det kommer inte att bli någon av de mest populära och välanvända hanarna/linjerna, vi vill kunna bidra med intressanta blodslinjer till rasen i Sverige. En ytterligare aspekt är om någon av våra valpköpare meriterar upp sin tik och i sin tur blir intresserad att ta en kull eller får sin hane högt meriterad så slipper alla potentiella partners vara nära besläktade!

Som tur är så brukar sommaren gå fort, rätt vad det är så är det höst, jaktpremiär och dags att företa en parningsresa! Halva nöjet som uppfödare (åtminstone för undertecknad medan husse föredrar att jaga) är ju att studera stamtavlor, avkommor, titta på bilder och diskutera med uppfödarkollegor. Allt för att få fram den ultimata kullen blivande stjärnor 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Träning och vårprov i Mittådalen

Nu har vi landat i vardagen hemma efter några härliga dagar till fjälls. På onsdag och torsdag tränade vi på fjället, tre av våra valpköpare med två av unghundarna ur Nelly och Nitros kull hade nappat på att hänga med. Det var Liisa med Primadonna ”Pingla” och Mattias och Elisabeth med Prada och hennes ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Vi fick kanonväder alla dagar, men tyvärr är det lite skralt med fågel. Hundarna fick verkligen jobba för sina situationer.

På onsdagen gick vi ut på träningsområdet med hela hundgänget, solen stekte från klarblå himmel och i takt med att dagens timmar framskred åkte ytterplaggen av på hussar och mattar. Vinden var i stort sett obefintlig så det var en utmaning för hundarna. Men det var trevligt att se att det fanns ingen tvekan hos unghundarna om vad deras uppgift är på fjället – att söka fågel! Lite bus blev det förstås när dom i parsläppen träffade på varandra, men dom är lydiga och viker genast av när husse och matte dirigerar åt ett annat håll.

Prada och husse Mattias

 

Livet leker! Patron och Prada busar

Vi hade några stötar på enstaka singelripor under dagen, men det var först när vi var på väg tillbaka som vi fick se ett snyggt fågelarbete. När undertecknad med kameran runt halsen som vanligt inte kommit överens med skidorna och stupit raklång i snön och därmed fyllt hela objektivet med snö bestämde jag mig för att en gång för alla trula ner kameran i ryggsäcken innan jag kravlade mig upp. När jag klatrat mig upp på skidorna igen och lyckats forcera branten upp mot Liisa och Elisabeth mötte mig synen av lilla Pingla fastfrusen i ett stramt stånd och Patron strax bakom sekunderande. Jag kastade av mig ryggsäcken och krånglade upp kameran så fort jag förmådde, torkade av det snöfyllda objektivet hjälpligt med handsken och hann skjuta av några bilder och föreviga scenen. Matte Liisa avvaktade lite och skickade sedan Pingla på avance, hon fick upp en singelripa på vingarna och stannade sedan lydigt på kommando. Härligt!

En ”softad” bild av Pingla som spikat ripan

Tomas och Mattias hade tagit en annan väg med Nelly, Brage och Chacha. Nelly stod fint för en singelkalle även hon, husse filmade hela förloppet hur han kallade av henne för att sedan lät henne ta om ståndet, resa och göra jobbet efter skolboken. När han sedan skulle avnjuta hela förloppet på nytt i mobilen kunde han konstatera att i stället för att slå på kameran hade han stängt av… Så kan det gå i ”stridens hetta” :-/ En bild fick han i alla fall där man ser både Nelly och ripan.

Nelly står för en singelripa

På torsdagen tränade Mattias och Elisabeth på annat håll med Chacha och Prada, vi och Liisa gick på träningsmarken igen men valde andra sidan vägen. Vi skidade långt i det strålande varma vårvintervädret, föret var lite lösare här i det mer låglänta området så det var tufft för hundarna. Tillslut fick jag se Patron vädra i den obefintliga vinden och följa ett doftstråk upp i en björkbacke. Precis då han frös till i stånd såg jag en ripa lätta en bit ovanför honom. Han stod kvar och jag skidade fram i hopp om att det skulle finnas någon fler kvar, men då syrran Pingla kom upp bredvid gick båda hundarna ut på sök. Patron fortsatte en bit över kullen i riktning dit ripan flög, och så stod han på nytt! Men innan jag kommit fram tjuvreste han den skrattande ripkallen… dock stannade han lydigt då han hörde mattes missnöjesyttring. Ripan såg inte ut att flyga långt så vi fortsatte i samma riktning, och mycket riktigt så stod Patron en tredje gång! Jag tog god tid på mig att skida fram försiktigt för att inte stöta fågeln, samtidigt som jag passade på att föreviga situationen både med bilder och film. Då jag var tillräckligt nära såg jag ripan trycka intill en björkstam. Patron fick resa, och gjorde ett fint jobb med lugn i flog. Mattes dag var räddad! 🙂

Patron står för ripkalle – tredje gången gillt!

När vi var ganska nära bilarna fick vi se en kull ripor komma farande från en kulle där någon av våra elithundar befann sig ute på sök, vad som hänt däruppe vete gudarna… men kullen flög inte långt så vi tog sikte på dom med Patron och Pingla. Den här gången var det syrrans tur att hitta dom och fatta stånd med brorsan snällt sekunderande bakom. Pingla reste det som visade sig vara en ensam ripa, resten av kullen hade slagit längre bort och lättade lite senare. Mycket frestande situation för Pingla att dra efter, men hon stod snällt still och såg ripflocken flyga över nästa kulle. Vi skidade efter i hopp om att få fler chanser, men dom hade nog dragit längre iväg för vi hittade aldrig åt dom. Det var den enda kullen vi såg på de två träningsdagarna! Men med fina situationer för både Patron och Pingla på näthinnan skidade vi nöjda tillbaka till bilen. På kvällen blev vi bjudna på mat hemma hos Elisabeth och Mattias i deras fina ”alphütte” i Ramundberget. Mycket gott och trevligt!

På fredagen tog vi  sovmorgon och vilodag. Vi åkte in till Funäsdalen och ”fönstershoppade” lite och käkade lunch. Sen passade vi på att träna lite kastapport med skott i en grusgrop utanför Bruksvallarna. Det var nyttig träning för alla fyra hundarna. Mattias startade på prov med Chacha i dag, men tyvärr hade hon precis börjat löpa så hormonerna var i olag och husse kände inte igen sin hund. Däremot hade matte varit ute en liten träningsrunda med Prada, och hon hade hittat åt och stått för en ripa som hon sedan gjorde ett jobb enligt skolboken på 🙂

På lördag morgon var det uppställning i ottan inför provstart! Det var premiär för Liisa och Pingla, även för Prada medan husse Mattias hade sin personliga provpremiär dagen innan med Chacha. Vi tre med unghundarna hamnade i samma provgrupp med Janne Pettersson som domare, medan Tomas gick med Nelly och Brage i elitklass för Tomas Ripha. Vår grupp fick hastigt och lustigt byta område då det visade sig att några tusen renar befann sig på det tilltänkta provområdet. Inget drömläge att släppa unghundar där precis! Alltså hamnade vi på samma område som vi gått och tränat på under onsdagen. Vädret var detsamma, strålande sol och nästan ingen vind. Våra unghundar jobbade på bra och det lönade sig tillslut! Lilla Prada är härlig att se, hon är lätt i steget och rinner fram i hög fart över fjällsidorna. Hon påminner mycket om vår ”duracell-gasell” Bettan. Tyvärr var det ingen fågel i Pradas släpp. Syrran Pingla som är tyngre i kroppen har inte fullt samma fart som sin lilla syster men hon söker klokt och systematiskt, och det lönade sig! Hon fattade stånd mot en björkbacke och gjorde ett fint jobb på en singelripa 🙂 För någon vecka sedan fick Liisa veta att apport ingår i fältprovet, så hon och Pingla hade inte hunnit träna kastapport med skott annat än det vi gjorde i går. Ripa har hon aldrig apporterat förut, så med tanke på omständigheterna gjorde hon det bra och bärgade hem ripan till matte efter att ha stannat till och bekantat sig med det nya spännande viltet några gånger längs vägen. Mattias och jag stod på första parkett och filmade respektive fotograferade hela scenen 🙂 Betyget blev fält: 7 och apport: 5. Nu har dom sommaren på sig att öva på apportering, spår och vatten så är snart Pingla den första i kullen att bli jaktmeriterad! Bra jobbat matte och Pingla! 😀

Pingla står stramt, Janne och Liisa lägger upp strategin för nästa drag

 

Avance! Ingen tvekan här inte 🙂

Kastapport

Mattes Putte stod också två gånger, men tyvärr var det tomt. Första gången löste han själv när vi närmade oss, vi såg de färska ripspåren i snön så dom hade troligen dragit innan vi kom fram. Andra gången var han säkrare och vi följde honom i en smygande avance. Men tyvärr lättade ingen fågel, Patron och parkamraten gick ut i ett intensivt sök i fjällbjörkskogen framför oss så vi förstod att fåglarna var inte långt borta. Det var parkamraten, en öppenklasstik med mer erfarenhet än Patron som drog vinstlotten och tillslut spikade fåglarna. Patron sekunderade sin vana trogen bakom. Tyvärr hittade vi ingen mer fågel i dag, men det var riktigt kul att de båda pristagarna i vår grupp gick sitt allra första jaktprov med sin allra första vorsteh! Under dagen hade jag sms kontakt med Tomas i andra gruppen, han meddelade att Brage var olydig i första släppet, han stötte och gick efter fågel så det blev koppling. Nelly däremot gick för ett högt fältbetyg och fick mycket släpptid och många lovord av domaren, det var bara ett fågelarbete som fattades… När vi kom ner till parkeringen kom precis Tomas och kunde glad meddela att Nelly tillslut fått sin välförtjänta fågelsituation. Betyget blev fält: 7 och apport: 10 vilket betyder att vi efter sommarens viltspår och eftersöksgrenar har vår första egenuppfödda jaktchampion! Jihooo!! 😀

Husse firar med sin trötta trofasta tjej. Vilken fantastisk hund vi har!

På lördagkväll deltog vi i den gemensamma middagen på Bruksvallslidens hotell, gott och trevligt som vanligt! Efter maten blev det prisutdelning, det visade sig att mor och dotter, Nelly och Pingla blev dagens bästa hundar i elitklass respektive unghundsklass! Kul! 😀 Nelly fick dessutom ett ”specialpris” och ett hedersomnämnande från domaren Tomas Ripha. Han redogjorde för hennes prestationer under dagen och beskrev henne som en fullständigt lydig och genomarbetad hund som jobbar på i samma fina fart och stil hela dagen. Både hennes och husses tålmodighet då hon hade oturen att inte komma först på fågel fick beröm. Hon förtjänade ett högre fältbetyg än den sjua hon fick för sin enda fågelsituation menade han. Vi kan inte annat än känna oss stolta över vår pärla till tik. Vi var lite oroliga för att starta henne eftersom hon fortfarande har en liten svullnad kvar på bogspetsen efter krocken med skoterskidan i Kittelfjäll, och förra veckan haltade hon lite då hon travade utför. Men de slitstarka generna från mamma Strimma gjorde att hon höll och kämpade hela dagen.

Mor och dotter, bästa EKL och UKL hund under lördagens prov

 

Vi beslutade att stryka Nelly på söndagen, det fanns ingen anledning att nöta på en dag till efter gårdagens prestation. Det fick bli Brage och Patron på dagens prov. Liisa och Mattias startade inte på söndagen så vi fick gå i samma grupp med Lisa Danielsson som domare. Det var mulet på morgonen, skönt för den hettande solbrännan vi skaffat oss under de tidigare dagarna! Brage gick ut fint i första släppet, men då det var dags för nästa hade det precis varit en fågeltagning med hunden i släppet före. Brage såg var riporna flög och hade full fokus på att dra efter. Tomas försökte vända honom, men han slog dövörat till och drog över kullen dit riporna försvann. Då han blev borta skidade Tomas efter och hittade honom i stånd. När domaren Lisa kommit fram och dom skulle börja avancera lättade fåglarna, och då brann det för Brage och han gick hejdlöst efter. Det var bara för Tomas att lyfta på kepsen och bege sig tillbaka till bilen. Fördelen var att nu kunde han passa på att städa ur stugan och packa medan undertecknad fortsatte provet med Patron.

Patron började lite trevande på unghundars vis, man får hjälpa honom att få struktur på revieringen genom att skida lite i sicksack och inte stanna till för mycket som man kan göra med en erfaren hund. Men efterhand då han började hitta vittring blev han allt mer självständig och drog ut i fina sökslag. Han var enda unghunden i gruppen så det var lite kämpigt att gå i parsläpp med erfarna hundar. Två gånger fick han visa upp sin säkra sekundering med parkamraten, en duktig och storgående tik som blev den som först spikade riporna före min unge adept. Patron fick mycket beröm av domaren, andra gången han sekunderade kunde jag även kalla in honom. Mattes kille kämpade på, gick bara bättre och större under dagen. Han tog mina dirigeringar och sökte strategiskt av intressanta barfläckar och björkdungar, stundtals var det som att se pappa Nitro återuppstånden och matte kände en tår i ögonvrån. Åh, som jag önskade att han kunde få hitta fågel! Domaren Lisa hade samma önskan, han fick mycket släpptid. Till och med en extra sväng när resten av provgruppen brutit och åkt till bilarna försöka få en sista chans att hitta fågel på några strategiska björkkullar. Men tyvärr, vi fick ge upp och åka mot bilarna där Tomas väntade. Men jag var ändå jättenöjd med Patrons prestation under dagen och kan tänka mig att egenskapssiffrorna kommer bli bra. Puttes tid kommer!

Mattes duktiga kämpe ❤

Patron (uppe till vänster bland björkarna) sekunderar sin parkamrat

Tack vare att Tomas städat ur stugan kom vi iväg hemåt i bra tid, det kan vi tacka Brage för 😉 Under de här dagarna har vi konstaterat att vi har lite att jobba på med honom. Vi har sett vad han kan prestera på jakt och han är en härlig hund med samma fina egenskaper som sin syster Nelly och han har potential att gå lika långt! Det är hundar med mycket jaktkrut att tygla, men för Brages del verkar lydnaden avta med avståndet till föraren. Stoppet sitter inte i heta fågelsituationer och han jagar gärna själv i stället för sin förare. Det påminner oss om mamma Strimma i hennes ungdom, vi fick jobba en hel del med att styra upp henne. Men hellre en hund med mycket jaktlust som man får jobba med än en ”skoputsare” som inte vill springa och söka ut. Jaktupplevelsen är oslagbar när man uppnår känslan av symbios med en stark storgående jaktmaskin!

Brage – en härlig fjällturbo!

Vi vill tacka Liisa, Mattias och Elisabeth som kom med sina hundar och både tränade och startade på prov. En fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att se och utvärdera våra avkommor! Att det dessutom gick så bra på provet för Liisa och Pingla var extra kul eftersom Pingla är mattes första vorsteh och det var deras allra första prov. Det här är den första kullen vi kunnat få så bra utvärdering på och fått så mycket feedback från samtliga valpköpare, ni är guld värda och det är ni som gör vår kennel! Det vi kan konstatera är att det blivit trevliga lättförda hundar som är tidigt jaktmogna. Nu är jakt och provsäsongen så gott som slut, nu kommer våren och sommaren att ägna åt spår och apportträning. Det är också en bra tid att slipa på allmän lydnad och dirigering för att stå väl förberedd med sin jaktkamrat inför höstens jakt och provsäsong. Vi hoppas kunna skapa en tradition att ägna några dagar åt träning och prov i Mittådalen, och att fler valpköpare hakar på nästa år 🙂

PS: I vanlig ordning finns fler bilder på vår facebooksida

/Maria


1 kommentar

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt "vapen" en stund!

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria


Lämna en kommentar

Fyra dagar kvar!

Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!

Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉

Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉

Dimma apporterar tjädertupp

På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.

Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är. 

Nelly levererar måsen till matte

Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.

Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:

Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.

Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!

Älskade lilla Bettan!

Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!

Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!

Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!

Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011

Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.

Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:

En riktig skitjakt!

/Maria, Tomas och hundarna


1 kommentar

Vårprov och oväntat besök

Här kommer en ett blogginlägg sent omsider efter förra lördagens vårprov i Mittådalen! Vi hade anmält Nelly, Bettan och Dimma till öppenklassen men en vecka före start gick Nelly och stukade ena handleden på ena frambenet så vi blev tvungna att stryka henne. Lite surt att missa chansen att få ett fältbetyg innan säsongens slut… 

I Härjedalen såg det ut ungefär som här hemma, snösmältningen har gått i rasande fart så det var inte mycket snö kvar! Av de som startade på fredgen fick vi höra att det förutom att det var plusgrader även hade satt igång att regna så den redan lösa snön blivit ännu blötare! Förutsättingarna var alltså inget vidare för att gå prov… vi klafsade iväg genom snösörjan in mot provområdet, både Tomas och jag hade vanliga löparskidor som obönhörligt sjönk ner i snön, det var ungefär som att skida i sockerkakssmet. Det dröjde inte lång stund innan vi var genomblöta. De som hade bredare turskidor klarade sig bättre. Hundarna fick kämpa hårt, på en del ställen hade snön smält så marken var framme, där kunde dom sträcka ut ordentligt. Annars blev söket och revieringen inte den bästa när hundarna kämpade och försökte simma fram i snön. Inne bland björkarna bar det någorlunda. Alldeles i början stötte Dimmas parkamrat ett par ripor, sen dröjde det länge innan vi fick fågelkontakt igen. Båda våra tjejer kämpade på bra efter förutsättningarna och fick beröm av domaren Lisa Danielsson och domareleven Jonas Seger. När vi vänt om och var på väg tillbaka stod Dimma för fågel! Hon gjorde ett fint arbete med en anpassad avance 🙂 Bettan fortsatte oförtrutet söka och jobba i det tunga föret, mattes lilla outtröttliga kämpe… Några gånger markerade hon fågel, men ingen var hemma… Hon fick lång släpptid, men historien upprepade sig och det blev ingen fågeltagning. Hennes parkamrat Klevportens BV Steira sökte ännu snäppet större, snabbare och mer målmedvetet än Bettan och det lönade sig! Hon hittade och stod för fågel på en kulle en bit framför Bettan, och gjorde sedan ett perfekt fågelarbete. Det var synd att inte Bettan hann fram först, men jag unnar verkligen den fantastiskt duktiga Steira och hennes matte att dom fick gå till pris! Steira är en otrolig hund, blott två år gammal men söker som en garvad elithund. ”Ett sök av den högre skolan” som Jonas Seger sa vid genomgången. Hon fick en 7:a även på fredag, så med avklarade eftersöksgrenar i sommar är det elitklassen som gäller i höst!

På vissa områden var det så lite snö att hundarna kunde springa på barbacken.

Vår lilla Bettan… ja, det är som om hon fick en förbannelse över sig när hon föddes. Enda tiken i kullen, bröt lårbenet i 2010, och trots att hon är en liten kämpe till jakthund och hunnit bli sex år ska det vara stört omöjligt att få till ett pris på jaktprov! Vi får väl se till hösten om det blir något fler prov för henne, det är inte högsta prioritet eftersom vi inte ska ha några valpar efter henne. Men det vore kul att åtminstone ha henne jaktmeriterad eftersom hon är vår egen uppfödning, och vi tycker hon har förtjänat det.

Bettan fick gå i släpp nästan ändra fram till bilarna, mot slutet blev vädret sämre. Det började blåsa upp och snöa små vassa korn som stack i ögonen. Dimma, Steira och den tredje hunden som haft en fågelsituation Gruffwe Rijs dkn Akkar fick göra sina kastapporter när vi kommit fram till bilarna. Dimma såg inte riktigt var ripan landade, så Tomas fick dirigera henne lite, men sen gjorde hon en fin apport. Det hela slutade på fält: 7 och apport 10. Om hon fixar eftersöksgrenarna med full pott i sommar blir det ett 1:a pris ÖKL 🙂

Dimma hämtar ripan under domarens Lisa Danielssons överinseende

På kvällen åt vi middag på det mysiga värdshuset Grönländaren i Funäsdalen där vi var inkvarterade. Utanför fönstret tjöt stormen, och granarna dansade vilt. Vi kände oss inte lockade att starta prov nästa morgon! Enligt prognosen skulle stormandet fortsätta även på söndagen. När vi klev upp hade det lugnat sig en aning, himlen var klar och det hade frusit till lite. Men vi bestämde oss ändå för att skippa söndagens prov, risken var stor att det hade bildats en tunn skare som skulle skära när hundarna gick igenom. Vi var ändå rätt nöjda med att Dimma gått till pris på lördagen, så vi begav oss hemöver. När vi på kvällen läste resultatlistorna såg vi att det blev inte många hundar som gick till pris, föret hade varit bättre men fåglarna var i stället skygga i det knastriga föret. Kanske skulle vi stannat kvar och provat…

När vi kom hem satt en lapp på dörren, kennelkonsulenten hade varit förbi och ville träffa oss. I samma veva kom en bil innehållande ett gäng tatuerade ungdomar med mindre seriös uppsyn upp på gården, dom visade sig vara spekulanter på ett par högtalare som Tomas annonserat ut på Blocket. När jag höll på att packa ur bilen som bäst, hundarna sprang omkring på gården och Tomas höll på att göra affärer med en av grabbarna (som dessutom inte verkade riktigt nykter) medan ”kumpanerna” stod ute vid sin bil och rökte svängde ytterligare en bil upp på vår gård. Det var kennelkonsulenterna! Jag samlade in hundskocken hjäpligt, ursäktade röran med vår packning i hallen, och visade in konsulenterna in till köksbordet medan Tomas stod i rummet intill och gjorde högtalaraffärer med den högljudde unge mannen. Tillslut hade Tomas fått iväg gänget med högtalare och allt och kunde ansluta sig till oss vid köksbordet medan konsulenterna gick igenom och fyllde i kontrollformuläret. Trots kaoset fick vi massor med lovord för vår stora rymliga hundgård, och vår hundhållning uppfyllde alla krav. Hundarna gjorde förstås sitt till för att charma besökarna, Strimma skulle sin vana trogen sitta i knäet och Nitro delade ut blöta pussar 😉

Nu är provsäsongen slut för det här jaktåret, och i stället vidtar säsongen med eftersöksträningen. En räv hänger på upptining till Dimma och Nelly, vi tänkte så smått påbörja introduceringen med mickel, så vi förhoppningsvis kan starta båda i elit eftersöksgrenar i sommar. Om nu inte Nelly får ett nytt hem innan dess, då får hennes nye ägare ta vid. Nellys fot är så gott som bra nu, hon haltar inte längre och det är bara en liten svullnad kvar över handleden. Hon får ta det ganska lugnt tills den är helt borta. Tomas har kört lite apportering av dummy med henne, och hon är klockren. Snabbt ut, resolut grepp och snabbt in. Hon är verkligen genomarbetad!

/Maria


1 kommentar

Riksprovet!

 
 
Då har vi landat efter en intensiv, spännande och rolig helg på Riksprovet! Vi anmälde ju både Nitro och Strimma ”för skojs skull” båda är egentligen färdigprovade. Strimma är pensionär och Nitro fullmeriterad med både jakt och utställningschampionat. Men då hemmaklubben Jämtland-Västernorrland ordnar riksprov på vår ”hemmaarena” i Mittådalen är det klart man ställer upp! Strimma valde vi att stryka eftersom hon inte var riktigt fräsch, hon stukade tassen dagen innan premiären och hade problem med magen sista jaktdagen. Hennes sök var inte heller som tidigare år, det är bara att konstatera att åldern börjat ta ut sin rätt på vår nioåriga turbotant. Men Nitro däremot är på toppen av sin karriär, han är helt outstandig att jaga med! Tomas kände sig fullständigt trygg med att starta på riksprovet efter hans prestationer under premiärveckan. Finns det bara fågel så hittar han dom- och han vet hur dom ska tas! 
 
Vi anlände på torsdagkväll till vår bokade stuga på Lullens stugby som vi delade med Hanna Holmberg och strävhårstiken Fjällbrisens Gira. Då vi anlände hade Hanna och Gira redan startat på fält, och kunde berätta om fantastisk fågeltillgång! Gira hade haft inte mindre än sju fågeltagningar! ”Det kändes ganska bra” konstaterade Hanna blygsamt… Vi installerade oss och somnade med höga förväntningar inför morgondagens fältprov med Nitro.

Vi blev en grupp med fem elithundar som utgick från sandgropen vid Anåkroken, vår domare för dagen var Ola Granath. Vi fick gå ganska länge innan vi hittade fågel. Nitro var lite omständig på löpor i första släppet, men Tomas som känner sin hund väl tar det lugnt då Nitro börjar analysera löpor. Nitro är mycket försiktig och försätter aldrig en chans på fågel, men det gäller att ge honom tid att analysera.  Kanske inte det beteende som ser flashigast ut på ett jaktprov, men det ger garanterat mest fågel i säcken för jägaren! Finns det fågel så spikar han dom tids nog. Den här gången var det tomt, och han sökte vidare över myrområdet. I nästa släpp lättade det lite spridda fåglar får de hundar som var ute på sök, verkade vara sprängda kullar. domaren Ola var förvånad eftersom han gått i samma område dagen innan och haft massvis med fågel! Första fågelarbetet ordnade Nitros halvbror Ormkullens Grym, som stod för en orolig ripa i ett björksnår. Tyvärr fick han inte visa någon avance innan ripan gick upp, men det blev iallafall en godkänd situation.

Nitro blev frustrerad över att inte hitta fågel i sina släpp och ökade på vidden allt mer, han sökte ända från fjällbranten ner på myrområdet nedanför. Tillslut stod han högt upp under fjällkanten i stenskravlet, på kacklet kunde vi höra att det var en fjällripekalle. Dom brukar vara allra svårast att hantera, eftersom dom gärna springer undan framför hunden. Tomas, domaren och skytten fick en mödosam klättring upp för att komma i läge. Nitro gjorde en snygg avance och stannade lydigt, men det var ett alltför svårt läge för skytten att kunna fälla. Efter Nitros utredning visade det sig att det var en singelripa.

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

 
Tomas, domaren och skytten på väg upp

Tomas, domaren och skytten på väg upp

 
Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nästa fågelsituation hade Nitro i en bäckravin, också det ganska högt upp. Han avancerade, men inget gick upp så han följde löporna i viden och tillslut lättade en ensam dalripa. Tyvärr blev det ingen fällning den här gången heller. Sista gången han stod blev det ingen fågeltagning. Tomas gick högt under fjället med Nitro i parsläpp med münstertiken Prästgårdens B-Birka. Birka stod för en ripkull i ett videsnår, och under tiden som föraren domare och skytt var på väg fram så lättade en ripkull i omgångar. När domaren och skytten var framme vid ravinen som ledde ner mot videsnåret fick dom se att även Nitro stod nere  i ravinen. Tomas som hade tappat Nitro ur sikte ”kallades ner” från fjället och fick skicka Nitro på avance men då hade tyvärr alla riporna gått så det blev ingen fågelsituation. Totalt under dagen hade vi bara två ripkullar, resten var spridda singelfåglar. Tomas ville gärna visa upp fler fågelsituationer med Nitro och fick mycket släpptid av domaren som gillade hans arbete, men tyvärr trots Nitros idoga sök blev det inga fler fågeltagningar. Han fick göra kastapport, och det gick bra.
 
Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

 
När vi var hemma vid stugan igen träffade vi en glad Hanna. Gira hade fixat spår och vatten utan problem. Vi började ana att ekipaget från Västerbotten kunde bli giftiga i slutstriden! Efter en god middag med renbiff, kantarellsås och gött vin damp vi i säng.
 
Lördag morgon var det dags för eftersöksgrenar. Nitro är trygg och erfaren och sviker aldrig på eftersöksgrenarna, men fjärilarna fladdrade ändå i magen på husse! Vi fick börja med vattnet, vinden låg på bra för hundarna så det var inga problem att få vittring av måsen. Alla elithundarna blev godkända på vattnet.
 
Nitro på väg in med måsen

Nitro på väg in med måsen

Sen bar det av upp på fjället för spårarbetet. Det var lite speciellt att dra spår på fjället, farhågan var att hunden hellre skulle vilja dra ut på fritt sök efter ripa på de marker vi gick fältdelen dagen innan! Tomas var övertydlig med Nitro, långt innan start pratade han om ”rääääven” med ett speciellt väsande tonfall, som han alltid gör inför släpspåren, allt för att Nitro skulle förknippa det med rävspåret! Inför spåret gjorde han samma ritual som vanligt – sätta hunden, göra en skottplatsundersökning – sen kalla in Nitro till spåret. Nitro fattade vinken rivstartade målmedvetet och drog iväg efter spåret, som försvann bakom en kulle. Tomas fick tillåtelse av domaren Janne Pettersson att gå fram och kika över kullen, men då hade Nitro redan hämtat räven och var på ingående. Han gjorde en fin avlämning, och så var alla momenten av riksprovet avklarade!
 
Det blev en lång och spännande väntan inför kvällens prisutdelning, ryktet sa att många elithundar blivit godkända men betygen hölls hemliga in i det sista. Vi anade att Nitro borde kvala in åtminstone för ett 1:a pris, förhoppningsvis med full pott på apport, spår och vatten. Först ropades andra och tredjepristagarna upp i unghund och elitklass. Därefter kom 1:a pristagarna. Fler och fler ropades upp, men Nitros namn lät vänta sig. Tillslut var SVK:s ordförande Ingemar Sjöström framme vid nummer fyra! Och nästa namn var Nitros – helt otroligt – han blev trea på Riksprovet!!! Betyget var fält: 8 och 10 poäng på apport, vatten och spår vilket gav 180 poäng.
 
Som tvåa hamnade Tjädrans Compis och Martin Jönsson med samma poäng som Nitro, men Compis är yngre så då blir han högre placerad.  Martin som totalt överrumplad fick stå på prispallen i unghundsklass på fjolårets riksprov i Lima kom igen i år med samma hund, numera en fullfjädrad elithund återigen på pallplats! Det måste vara en hund med goda anlag och en förare med en naturlig fallenhet att dressera och föra en fågelhund. Verkligen roligt! Men när hans namn ropades upp stod det också klart vem som var vinnaren, nämligen vår stugkamrat Hanna med Fjällbrisens Gira! Fantastiskt roligt!! Och som inte det var nog så blev det en kvinnlig vinnare även i unghundsklass, hemmaekipaget Annika Bergkvist med sin Klevportens Messi. Det var också välförtjänt, Annika har också en naturlig fallenhet att föra hund, och hennes hundar är också av synnerligen god kaliber. Det var tjejernas riksprov i år!
 
Efter prisutdelningen blev allt bara en enda stor röra av gratulationer och eufori, det tog en bra stund för Tomas att smälta att han och Nitro blivit trea på riksprovet av hela 20 godkända elitekipage! Det var verkligen en värdig avslutning på Nitros provkarriär! Efter en god middag och trevlig samvaro damp vi åter i säng ganska trötta.
 
Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

 
Nu blir Nitro pensionerad från jaktproven, han ska bara få jaga och fylla frysen med fågel resten av sina dagar. Han är en helt underbar hund som vi är så glada för. Ett stort tack riktar vi förstås till uppfödarna Ormkullens kennel, Jeanette och Micke Burck för att vi drog vinstlotten och fick köpa vår stjärna! När det gäller jaktproven kommer vi framöver att lägga krutet på Dimma och även Bettan. Vi får se när vi får tillfälle att starta på Riksprov igen, om det blir med Dimma eller en framtida avkomma till Nitro får framtiden utvisa!
 
Fler bilder från riksprovet finns att se på Facebook
 
/Maria