Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

En summering av 2013

Så var vi redan en bit in i det nya året 2014, och snön lyser med sin frånvaro här i Kungsgården. Vi längtar efter snön som gör landskapet ljusare, och erbjuder skid/skoter och slädföre. Benbrottshalka och lera som följer med hundarnas tassar in i huset är ingen höjdare… Men fördelen med den snöfria vintern är att jaktsäsongen i skogen inte är slut än! Även om det är svårt att få till vettiga fågelsituationer med varska tuppar och knastrigt före, men det är ju inget hundarna bryr sig om. Dom är bara lyckliga över att få komma ut och jaga regelbundet.  Jag tänkte passa på att göra en liten summering över det händelserika året som gått.

Mor och son på tjäderjakt

Året började med att Nitro och Nellys efterlängtade valpkull föddes den 14 januari. Nelly gav liv åt nio livskraftiga krabater, tre hanar och sex tikar. Själva hade vi siktat in oss på att behålla en hane, och när det blev en skimmelpojke var valet inte svårt vem som skulle bli vår kronprins Patron – den som var mest lik pappa Nitro 😉 Resten av valparna spriddes från Tromsö i nordnorge till Augustenborg i södra Danmark. I vårt eget avlånga land hamnade hälften i söder och hälften i norr, samtliga i mycket goda hem hos valpköpare med höga ambitioner både för jakt och framtida prov.

Teamwork i valphagen. Nelly får mer än gärna hjälp med småttingarna av mamma/mormor Strimma och husse

Tomas, Nitro och lillprinsen Patron på kökssoffan

Under hela sommaren har vi fått regelbunda rapporter om glada spontanapporterande och följsamma valpar. Deras ägare har lagt ner mycket tid och energi på aktivering och grunddressyr av sina unga förmågor. Alla utom Pandora har visats på utställning i valp- eller juniorklass och fått fina kritiker. Förutsättningarna för jakt och träning varierar, men samtliga av unghundarna har påbörjat sin jaktliga bana och några har det även fällts fågel för. Rekordet står Patriot och Mikkel för, det har fällts minst 200 (!) rapphöns för Patriot på de syddanska fälten. Husse Mikkel beskriver honom som tidigt jaktmogen. Vi som uppfödare kan inte bli stoltare och nöjdare både med vår valpkull och våra fantastiska valpköpare – det är ni som gör kenneln! Ännu mer spännande blir det förstås till våren och hösten då hundarna mognat ännu mer och kan börja starta på jaktprov.

Patriot på jakt 26 september

Vår egen prins Patron ”Putte” visade sig bli en bedårande charmör, omöjlig att inte älska! Han har samma egenskaper som resten av kullen, lyhörd och lättsam. Precis som sin pappa Nitro älskar han att vara oss till lags och har utvecklat samma ”apporttokighet”, allt ska bäras och levereras till husse och matte. Från mamma Nelly har han ärvt ett mer livligt temperament, långa snabba ben och inte minst vattenpassionen! Under sommaren simmade han glatt med när vi motionerade hundarna i vår tjärn. Apporteringen har gått som en dans att lära in, och övergången till vattenapport gick i stort sett av sig själv. Han har varit med på en hel del jakt under hösten, apporterat både ripa och skogsfågel i skarpt läge och vi har även fällt fågel för honom. Men det finns en hel del kvar att lära för den unge adepten innan han kan titulera sig fullfjädrad jakthund. När det äntligen kom lite snö på våra skogsvägar nu i slutet av 2013 testade jag för första gången att köra med Patron i fyrspann med de andra. Det gillade han skarpt, och det blev en sjujäkla fart på släden då han låg på i selen! Bara det kommer mer snö ser vi fram emot fler turer.

Patron på jakttur i skogen 19 oktober

Nitro parade också Sångbergets Roda strax efter vår egen Nelly. Det resulterade i en fin kull på sju valpar (3 hanar och 4 tikar) hos Kent och Gertrud Danielsson i Hammerdal. Även från den kullen har vi fått idel positiva rapporter. Parningsvalpen Rodedalens Jorm flyttade till mina föräldrar så honom har vi kunnat följa på nära håll. En snygg och framåt kille som både vi och husse Rolf verkligen gillar! Halvbröderna träffas regelbundet och kommer bra överens.

Jorm på annandagsjakt

Efter sommaren som bestod av jobb, eftersöksträning och bad spenderade vi den efterlängtade premiärveckan i Kittelfjäll. Helena med Nellys bror Brage samt vännerna Stefan och Henrik var med i början av veckan. Tyvärr visade det sig fortfarande vara dåligt med ripa i fjällen men vi fick i alla fall några händelserika dagar och skön avkoppling.

En spännande jaktdag! Här är det tre nöjda skyttar efter fint löpjobb av Dimma

På provfronten har Nelly fortsatt att visa framfötterna. Vi hade anmält både henne och Dimma till Klimpfjällsprovet, Dimma en dag och Nelly två. Första dagen blev snöpligt kort, Nelly träffade efter 10 minuter i första släppet på ett gäng renar utanför husses synhåll. Hon passade på att driva dom, tyvärr alldeles för långt för klassen. Det var bara att lyfta på kepsen och gå ner från fjället. Andra dagen startade vi båda hundarna. Båda gick riktigt bra och hade fågeltagningar. Dimma knallade tyvärr, men fick i övrigt bra kritik och ett 2:a pris. Nelly gick riktigt bra och fick lång släpptid för att försöka få fler och bättre fågeltagningar, men tillslut fick hon också nöja sig med en 6:a.

På jaktprov i Klimpfjäll

Nästa provtillfälle blev på Långtora i slutet av oktober då vi hade gemensam tränings- och provhelg med Ormkullegänget. Tre av valpköparna från Nitro och Nellys kull var med och tränade på fälten med sina ungdomar, själva hade vi med oss Patron och Jorm som fick pröva sina vingar på trixiga fasaner. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna. Hon gick kanonfint båda dagarna, på lördagen fick hon en 7:a i ÖKL vilket betydde start i elitklass på söndagen. Nelly fortsatte i samma fina stil och belönades med en 8:a på fält! Nelly har nu 8 premieringar på 9 provstarter, hade det inte varit för de förargliga renarna i Klimpfjäll hade hon garanterat gått till pris även den dagen, hon är en riktig viltfinnare! Vi är otroligt stolta över vår juvel 🙂

Primadonna ”Pingla” och Patron på Långtora

Pricilla ”Cilla” – lycka är att få springa på fälten! 🙂

Eftersom det nu var så sent på säsongen och Nelly behöver sin sista elitetta på ordinarie prov för att kunna bli jaktchampion så blev det inga fler jaktprov under hösten. I stället har vi ägnat oss åt jakt, både hemma och ett par svängar till fjälls. Skogsfågeltillgången i våra hemmaskogar fortsätter vara på topp! Men även om det är skralt med ripa på fjället så är det något visst med fjälljakten… så ett par fjällturer till fick det bli. Nelly har fortsatt utvecklas som jakthund, nu behärskar hon även skogsjakten med långa löpor efter luriga gammeltuppar. Det lutar åt ett försök på Solbergsprovet till hösten!

Första gammeltuppen Tomas fällde för Nelly 22 december

Under senhösten drabbades vi av en stor tragedi då vi plötsligt miste vår älskade Nitro. Chocken sitter fortfarande i, och det händer ofta att den smärtsamma sorgen och saknaden kommer tillbaka med full kraft och tårarna går inte att hejda vare sig man befinner sig på jobbet, i affären eller ute i skogen och jagar. Inte minst nu när jag skriver om det… Tomas säger att det är den värsta sorg han varit med om under hela sitt liv. Han och Nitro hade en alldeles speciell relation, dom utvecklades tillsammans som jägare och många gånger var det som om de också läste varandras tankar. Ett hundliv är alltför kort, men vi försöker trösta oss med att Nitro har levt ett bra liv och gett oss så många fina minnen att leva på. Efter hans bortgång blev sonen Patron ännu kärare för oss.

Nitro och husse under riksprovet i Mittådalen 2011 då dom kom på tredje plats i elitklass.

Nu vänder vi blad och ser med tillförsikt fram emot 2014. Målsättningen för det här året är att ge Patron förutsättningar att bli en lika duktig jakthund som sina föräldrar, och sikta på hans första jaktprovsmerit. För Nellys del är det förstås jaktchampionatet som hägrar, samt försöka få till en merit på skogsprov så hon är meriterad på alla fältslagen. Ett viltspårprov behöver hon också göra. Nu när Nitro så hastigt togs ifrån oss siktar vi på att para Nelly nästa höst/vinter. Matte har siktet inställt på en viss hane som far till kullen, men flera pusselbitar behöver falla på plats innan vi kan avslöja vem det blir 😉 Vi kommer att behålla en tikvalp ur kullen.

/Maria

Annonser


3 kommentarer

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade :/ Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria