Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.


Lämna en kommentar

Kärt återseende och lycka till!

I dag har vi vinkat av Brage som nu är på väg till Piteå tillsammans med sin storasyster Bettan och hennes husse och matte Lars och Rita. Han ska flytta in där ett tag och om allt fungerar bra så får han nog ett nytt permanent hem. Det känns riktigt bra för oss eftersom vi vet att Bettan har bra hos dem, hon lever som en omhuldad prinsessa.

Det var så roligt att träffa den lilla pralintjejen igen! Hon var sig lik, lite gråare om nosen och lite trivselvikt, men hon verkade känna igen både oss och sitt gamla hem. Brage ville gärna flirta med sin storasyster, men han hade stor respekt får henne när han blev för närgången och fick en avspisning. Bettan och Brage är mycket lika i mentaliteten, vi tror att dom kommer trivas bra tillsammans då dom lärt känna varandra.

Bettan och Brage

Bettan och ”lillbrorsan” Brage

Bettan och Brage som valp 2009, hon var så himla go med sina småsyskon!

Bettan

Lilla söta jäntan! Hon verkade känna igen sig

Lilla pigga Bettan

Lilla pigga Bettan

Lars med Brage och Bettan

Lars med Brage och Bettan

Bettan och gammhusse

Bettan och ”gammhusse”, hon minns hur hon balanserar på bakbenen!

Tomas har haft 17-dagars ledigt och har då passat på att jaga så mycket som möjligt med Patron för att ge honom förutsättningar att bli en duktig skogshund. Så här på senhösten är fåglarna varska och det är inte lätt, det gäller att hunden är försiktig på fåglarna och att husse smyger som en indian. Patron utvecklas bra och hittar ofta fågel, husses högsta önskan nu är att fälla en rejäl tjädertupp för honom. Det är som ett ”elddop”, då den gamle svarte ligger efter ett fint jobb är målet uppnått! Men dom har inte haft något flyt, fåglarna har lättat på håll, husse har till sin förtrytelse bommat då han äntligen fått läge… men än har dom inte gett upp!

Husse och Putte är laddade!

I morse klev Tomas upp tidigt för att passa på att ta en jaktsväng med Brage innan hans flytt. Brage stod först fint för en gammeltupp som husse fick fälla, och strax därefter rapporterade han en tjäderhöna som också den gick i backen. Han stod också en tredje gång, men då stöp husse mitt i sin indianansmygning och de skygga orrarna som Brage spikat lättade… Man kan ju fråga sig varför vi skickar iväg en så duktig hund? Men vi måste se framåt, man kan inte samla hundar på hög och Brage får nu glädja en ny jägare som lär ge honom fler jaktdagar än vad vi kunnat erbjuda, och dessutom är mycket bättre på att åka skidor under vintern än vad vi varit 😉

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna :)

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna 🙂

Brage poserar med herr och fru tjäder

Brage poserar med herr och fru tjäder


Lämna en kommentar

Nybakad jaktchampion!

Äntligen tar jag ett krafttag i det envisa värmekomat som legat över oss i flera veckor för att skriva några rader! Ja ni som följer oss på Facebook har ju knappast missat att Nelly nu fått sin välförtjänta titel Svensk jaktchampion – hon är vår första JCH med prefixet Kungshällans, så vi är extra glada! 🙂

Nellys karriär har varit spikrak sedan vi tog över henne, endast en plump fanns  i hennes protokoll efter ett olycksaligt rendrev i Klimpfjäll i höstas. Hennes eftersöksresultat har sett likadana ut, så gott som uteslutande 10-10 på de prov hon startat, så efter avklarat anlagsprov i viltspår kände vi oss ganska lugna inför det stundande eftersöksprovet som var sista momentet för championatet. Men ska det jävlas så är det på prov! Döm om vår förvåning, vår genomarbetade tjej som fixat spåren klockrent på alla träningar släppte gåsen när hon bara hade en liten bit kvar till husse och tuggade på den! Det blev en retfull nolla på spåret.  Och vår apportgalna yngling Patron gjorde samma sak på öppenklasspåret! Efter långvarig väntan fick jag gå in och ropa på honom, han hade stannat och ätit på måsen halvvägs tillbaka, något som heller aldrig hänt! Alla var lika förvånade som vi… Men som tur var fixade Patron UKL med full pott, och halvbrorsan Jorm fick full pott både i UKL och ÖKL. Brage la ner gåsen en gång så han fick tyvärr bara 8-10 i EKL.

Jorm gör en fin avlämning

Jorm gör en fin avlämning

Matte och Putte efter UKL spåret, inte samma min efter det misslyckade ÖKL dito...

Matte och Putte efter UKL spåret, inte samma min efter det misslyckade ÖKL dito…

Tomas och Brage laddar för vattnet

Tomas och Brage laddar för vattnet

På vägen hem funderade vi fram och tillbaka vad vi gjort fel när våra så säkra hundar båda visade samma beteende. Tillslut kom vi på det, och så enkelt det var! Eftersom vi åkte hemifrån såpass tidigt tänkte vi inte på att ge hundarna mat innan vi for, så när det var dags för provstart var det hög tid för mat och dom var säkert även törstiga i värmen. Varför leverera ett stycke mat när man kan äta det?

Vi kom med på ett nytt prov redan efter ett par dagar i Indal, så vi anmälde både Nelly och Brage och gav oss av. Den här gången var hundarna både utfodrade, vattnade samt att vi hade med oss kyldukar i värmen, inga yttre faktorer skulle få ställa till det denna gång! Nelly fixade ett klockrent spår – skönt! Brage gjorde samma dumhet som sist, han la ner gåsen strax innan han kom fram så det blev en 8:a även den här gången. Han är mer van att bära räv, troligtvis är det därför han lägger ner. Då var det bara vattnet kvar, det som var minsta bekymret tänkte vi! Området för vattendelen är lite trixig, hunden ska simma ut ur en vik och runt en liten udde där måsen ligger. Vi startade på prov där i fjol, och höll tummarna att Nelly skulle minnas att hon måste simma ut mot sjön för att hitta måsen. Men Tomas fick starta Nelly ca 15 meter längre in i viken än där elithundarna normalt går i, Tomas försökte dirigera henne utåt men hon vände hela tiden tillbaka in i viken. Dom fick lång tid på sig, desperationen ökade i husses röst och Nelly kämpade desperat, men hon förstod inte att hon måste längre ut och runt udden! Tillslut var tiden ute, domaren bröt provet och Tomas fick kalla in Nelly. Besvikelsen visste inga gränser! 😦 Brage som är van att träna och gå prov i Indal fixade förstås vattnet klockrent.

Men tur i oturen, ett nytt prov var planerat i Indal redan nästa dag! Vi anmälde Nelly på stående fot. När resten av provgänget åkt hem tränade vi några gånger i vattnet så Nelly skulle förstå att hon måste följa husses dirigering ut mot viken.

Nöjd husse och Nelly!

Nöjd husse och Nelly efter avklarat spår!

Där ute ligger måsen Nelly!

Där ute ligger måsen Nelly!

Så då blev det då tredje gången gillt! Den kvällen stämde allt, Nelly gjorde ett perfekt släpspår och fick sedan starta på det ”vanliga” stället för elitklassen och inte där unghundarna går i 15 meter längre in i viken så den här gången fixade hon det utan problem. Färden hem gick dubbelt så fort som i går, kändes det som i alla fall! Och skumpan var kyld sedan länge så den smakade gott 🙂

I år gläds vi dessutom åt att flera av våra valpköpare genomfört eftersöksgrenarna med sina hundar, så vi hoppas det blir några starter på fältprov också! Hittills:

Kungshällans NA Jägermeister (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 7 vatten: 10

Kungshällans NA Minttu (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 10 vatten: 10

Kungshällans NF Primadonna (Nitro – Nelly) UKL spår: 9 vatten: 9

Kungshällans NF Prada (Nitro – Nelly) UKL spår: 8 vatten: 9

Prada vattenapporterar

Dessutom har Plexus och Puma fixat godkänt anlagsklass viltspår, och Puma har dessutom 2X1:a pris ÖKL så hon nosar på Svenskt Viltspårchampionat, ett 1:a pris till så!

Efter att Nelly fått sitt eftertraktade jaktchampionat var det dags för oss att ställa oss nästa fråga, skall vi starta henne på riksprovet? Det vore fantastiskt kul med tanke på hur genomarbetad hon är och hur samjagade hon och husse blev förra hösten. Problemet stavas mickel räv… Nelly har inte fixat rävspåret och det beror inte på henne, utan är helt och hållet vårt fel. Vi gick för fort och hårt fram när vi skulle börja med rävapporten och framkallade en aversion för räven hos Nelly. Hon har blinkat, lagt sig på rygg och gjort allt hon kunnat för att slippa bära den förskräcklige rödpälsen. Vi har backat flera steg och ätit upp våra egna misstag. Med lock, pock och positiv träning har vi nu lyckats reparera misstagen och det ser nu ljust ut på rävfronten! Sista anmälningsdag var den 1 Augusti, och den 31:a juli bestämde vi oss. Vi anmäler Nelly! När jag sedan satt framför datorn och fyllde i uppgifterna hängde även Brage med. Vi måste ändå ha med oss alla hundarna, så varför inte? Problemet är ju ”nödbromsen”, som vi försökt pränta in på honom i alla upptänkliga situationer, samt att husse inte hunnit bli lika samjagad med Brage som med Nelly. Men som jag även skrev på Facebook: ”bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”. Tomas kommer starta både Nelly och Brage i elitklass medan jag gör ett försök med ynglingen Patron i unghundsklass tillsammans med Rolf och Jorm. Liisa och Pingla kommer också att starta, samt ytterligare två av Jorms syskon. Nitros avkommor blir väl representerade på riksprovet! 🙂

Förutom de officiella eftersöksgrenarna har Patron och Brage fått visa upp sina färdigheter i lite andra sammanhang. När vi var på Fäviken Game fair i samband med att matte visade sina hundporträtt passade Tomas på att starta grabbarna i de tävlingar som anordnas under helgen. Båda gjorde en fin insats i apporteringstävlingen Glen Moray pickup challenge men missade pallplats med liten marginal. Brage startade även i Fäviken apporten som inbegriper både vattenapport och vilt, han gjorde på lördagen en bejublad insats då han som enda hund tog upp räven och sedan hoppade över staketet tillbaka med mickel i stadigt grepp! På söndagens tävling hamnade Brage på tredje plats. Tävlingarna är öppna för alla raser, såväl apporteringsspecialiserade retrievers som våra allroundhundar. Särskilt kul var det då att pallplatserna dominerades totalt av korthårsvorstrar. Vem behöver hund som enbart kan apportera när man kan få allt i ett! 😉

I den olidliga värmebölja som sliter hårt på folk och hundar ägnar vi oss mycket åt bad i vår tjärn, men samtidigt börjar längtan och förväntningarna stiga inför den stundande jakt- och provsäsongen! Efter riksprovet i Kiruna åker vi ner till Kittelfjäll där vi kommer att jaga mellan 1-5 september. Sen blir det säkert någon fler fjälltur också, men mest kommer vi förstås jaga på våra egna skogsmarker hemmavid. Vi har fått lov att inse att vi har för många hundar och alla får inte så mycket jakt som dom förtjänar, så Dimma är i höst utlånad till en aktiv jägare. I höst kommer vi ägna mycket krut åt Brage och Patron. Nelly är genomarbetad och ”färdigmeriterad” redan och gamm-momma Strimma behöver på sin höjd få någon kort liten jakttur för att hon ska få känna att hon fortfarande är med i leken. Men framöver lutar det troligtvis åt att vi söker ett nytt hem åt Brage. Det är absolut ingen brådska, vi vill gärna starta honom på prov och försöka få bukt med hans eftergångar först, och vi kommer i så fall vara ytterst noga med var han hamnar. Det är bara att inse att man kan inte samla hundar på hög, det är ju jakthundar som förtjänar att få jagas med!

När jaktsäsongen så småningom lider mot sitt slut väntar nästa stora äventyr, då kommer vi att para Nelly! Matte har ägnat mycket tid åt att spana in många fina kavaljerskandidater både inom Sverige och runt om i norden. Det är inte lätt, finns så många duktiga, snygga och intressanta hanar att välja på! Vi vill gärna tillföra något nytt, och kommer inte att använda någon av de mest populära hanarna/linjerna. Men man behöver ju inte gå över ån efter vatten, det som är långt bort är inte säkert att det är bättre 😉 Vi har så gott som bestämt vem som blir far åt Nellys nästa kull, men det kommer vi att skriva mer om lite senare. Vi hoppas kunna behålla en tik för egen del.


Lämna en kommentar

Blöt men lyckad utställning!

I går var jag med Brage, Patron och Jorm på specialhundklubbarnas årliga utställning i Östersund. Prognosen lovade riktigt ruskväder så jag hade garderat mig med regnjacka, paraply, goretexkängor och byggplast att lägga över hundburarna. Det fick jag användning för, men hade också behövt ett par regnbrallor med tanke på att det kändes som om det regnade från alla håll!

Det var glädjande att se så många fina Nitrobarn från tre av hans kullar på plats! Förutom Jorm och Patron var Liisa med Pingla (Primadonna), Tom och Anna med Jägermeister från Dimmas kull på plats. Från Rodedalens kennel var förutom Jorm systrarna Falla, Vira, Milla och Ella där.

Först ut var ungherrarna Patron och Jorm som var de enda hanarna i UKL. Uppfödar´n Kent ställde upp som handler åt Jorm eftersom han och Putte gick i samma klass, båda grabbarna fick excellent med fin kritik. Jorm blev placerad 1:a och fick dessutom CK! 🙂 Jorms kritik:

Utmärkt helhet, långt maskulint huvud, bra ögon och öron, bra över och underlinje,  bra skuldra, bra vinklar bak, tillräckligt förbröst, bra ben och tassar. Ngt lösa armbågar. Balanserande effektivt steg, bra hårlag, bra temperament.

Uppfödaren Kent med Jorm i ringen

Stilstudie av Rodedalens Jorm

Stilstudie av Jorm – han har samma genomcoola uttryck som sin far 🙂

Patrons kritik:

Stor, utmärkt helhet, vackert maskulint huvud, bra ögon och öron, bra överlinje. Kort bröstkorg, bra skuldra, bra vinklar bak. Utvecklat förbröst, paralella effektiva steg, bra påskjut. Bra hårlag, bra temperament, välvisad.

Näst på tur för mig var Brage i jaktklassen. Vid det här laget hade det blivit riktigt grisväder, hundarna gick och frös med ihopknipna ögon och hängande svansar. Jag hade inte hunnit rasta Brage så han var extra frusen och ville inte stå snyggt, jag försökte lura honom med frolic i näven att sträcka ut sig för domaren, men han knep envist ihop med bakbenen och sköt upp ryggen likt en italiensk vinthund. Han fick excellent, och domaren sa att han egentligen var värd sitt CK men han valde att inte dela ut det i dag eftersom Brage inte ville visa upp sig ordentligt. Lite surt… men kritiken var i alla fall bra. Bara att fortsätta ställa ut, jag är övertygad att Brage kommer få sina tre cert vad det lider. Han är en snygg och välvinklad kille med otroligt vackert ”klassiskt” vorstehhuvud. Brages kritik:

Utmärkt helhet, långt proportionerligt maskulint huvud, bra ögon och öron. Stark överlinje, ngt uppdragen underlinje (jag fryser! mattes anm.) Bra skuldra, bra vinklad bak, Vägvinnande rörelser, fallande kors, ngt glad svans (det var ju positivt med tanke på vädret!), bra hårlag, bra temperament.

Öppenklass hanar representerades av Nitros äldste son Jägermeister som visades av matte Anna. Han är en fin kille med harmoniska proportioner och vackert huvud, och han fick också fin kritik. Men eftersom han storleksmässigt ligger i underkant så blev betyget very good i dag.

Anna och Jäger i ringen

Fina Jäger!

När det var dags att utse bästa hane fick vår lille Jorm visa upp sig med de stora grabbarna, och glädjande nog ansågs han vackrast av dom alla! 🙂

Sen var det dags för de unga tikarna att visa upp sig. Kungshällans representerades här av Liisa och Pingla, som fick fin kritik, very good och en andraplacering i klassen.

Liisa håller humöret uppe trots regnet!

Söta halvsystrarna Kungshällans NF Primadonna och Rodedalens Falla

Eftersom Jorm skulle tävla mot den bästa tiken om BIR var det bara att bita ihop i regnet och vänta tills alla tikar var klara. Brage var tacksam över att få gå och lägga sig i bilen medan Patron fick ligga kvar och värma sin bror i buren vid ringen.

Kent med Jorms mamma Sångbergets Roda började med att bli bästa tik i jaktklassen och fortsatte segertåget med att utses till bästa tik, alltså blev det tillslut mor och son som möttes i ringen i kampen om bäst i rasen! Jorm fick se sig slagen av sin mor som utsågs till utställningens vackraste korthår! Vilken storslam för Kent och Gertrud, stort grattis! 😀 Tilläggas kan att Roda nyligen fixat anlagsklassen viltspår, så nu har hon bara eftersöksgrenarna kvar innan hon kan titulera sig SEJCH! Efter dagens fina utställningsresultat lär nog husse och matte sikta på att jaga rätt på de sista två CK:na så har dom snart en dubbelchampion 😉

Kent Danielsson med (snart) SEJCH Sångbergets Roda BIR med cert, och hennes son Rodedalens Jorm (e: SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro) BIM med CK. Foto: Anna Fors Ward

Efter en lyckad men dryg utställningsdag var det skönt att få stuva in all blöt packning och frusna hundar i bilen, men innan jag vände hemåt åkte jag till Svenstavik och hämtade mina tavlor som jag ställt ut på Galleri Johangården i Hoverberg. Tur att man har en praktisk bil som rymmer både hundar och konst 🙂

Konst och hundar uppfyller mitt liv – och min bil!

När jag väl kommit hem, lastat ur, och hällt upp ett efterlängtat glas vin skummade jag av mitt flöde på Facebook. Då läste jag den trevliga nyheten att Lille-Mor och Puma i Skåne startat i ÖKL viltspår, fått ett 2:a pris och blivit dagens bästa ekipage. Grattis!! Häromdagen fick vi också mail från Cilla (Pricilla)s matte Ewa, dom hade varit på två utställningar och fått fin kritik på båda, men eftersom Cilla också är liten så stannade betyget på very good. Vi håller tummarna att hon lägger på sig någon centimeter, Cilla är jättesnygg med allt på rätt ställen i övrigt.

 

/Maria


2 kommentarer

Utställning i Umeå

I lördags var Maria och Monica på VVK:s årliga novemberutställning i Umeå med Jorm och Patron. Elisabeth med Pocahontas var också på plats. Ungdomarna går nu i juniorklass.

Patron fick Very good med fin kritik, han är ganska outvecklad ännu, består mest av lååånga ben vilket också domaren påpekade. Han får absolut inte växa mer på höjden nu! Däremot på längden och bredden ser vi gärna… 🙂 Jorm som är mer brådmogen och välutvecklad fick excellent med mycket fin kritik, han fick bland annat beröm för sin välutvecklade front 🙂 Båda grabbarna uppförde sig fint i ringen, lite busiga bara när vi skulle springa runt.

Patron

Jorm

Lilla ”Riva” som vi träffade för första gången sedan hon lämnade Kungsgården som åttaveckorsknyte var en mycket trevlig bekantskap. Som de andra tikarna i kullen är hon liten och näpen. Hon har fina proportioner, och påminner i uttrycket mest om Nitro. Matte berättade att hon nyligen tränat på fasaner och Riva hade stått och presterat en fin fågelsituation. Riva fick excellent med fin kritik 🙂

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”. Jag har redigerat bilden i photoshop och lagt in en annan bakgrund.


2 kommentarer

Sorgen och glädjen…

Vår älskade Nitro finns inte med oss längre! Det har nu gått fyra dagar sedan han lämnade oss, den värsta chocken har lagt sig och en tunn skör hinna har bildats över det öppna sorgesåret, så jag känner nu att jag orkar skriva om de som hände. Det har varit en fruktansvärt tung vecka för Tomas och mig, och medan jag skriver framkallas åter igen de knivskarpa bilderna av det som hände och får ögonen att tåras på nytt. Men att skriva om det är också en form av terapi.

Förra helgen var Nitro lite hängig, han studsade inte upp ur bädden som vanligt för att ge oss varsin blöt morgonpuss. Och han verkade lite spänd över magen, vi tänkte att han kanske ätit något olämpligt. Men hans matlust var det inget fel på, han slukade sin mat med samma hastighet som vanligt. På söndagen skulle vi stycka älgkött, hundarna fick vara hemma i hundgården medan vi åkte till mina föräldrar och tog vara på köttet. Nitro var fortfarande trött och hängig, ingen vidare fart på honom. Lite vila gör nog susen tänkte vi och slog på värmen i hundhuset.

När vi kom hem och körde uppför backen bredvid hundgården skrek Tomas rakt ut i panik: – Nitro!!! Innan jag ens stängt bilen var han ute genom dörren och kastade sig in i hundgården. Nitro släpade ena bakbenet livlöst efter sig och Tomas kastade sig ner och lyfte upp honom i famnen. – Älskade Nitro, vad är det för fel??! Smärtan lyste ur Nitros ögon när Tomas bar in och la ner honom på en filt i köket. Efter ett antal telefonsamtal fick vi klartecken att komma ner till Djurkliniken i Sundsvall, så Tomas gav sig iväg med honom.

Efter lång orolig väntan fick Nitro smärtstillande och röntgades, tyvärr visade det inte någonting. Veterinären kunde konstatera att problemet och smärtan satt i ryggen. Det var därför han varit så spänd, det vi trodde var magen var i själva verket ryggsmärta! Veterinären kontrollerade hans reflexer, ett gott tecken var att han trots förlamningen i bakbenen hade normala reflexer. Mer besked än så kunde vi inte få med den utrustning som fanns tillhands i Sundsvall, för att kunna undersöka ryggen bättre krävdes en resa till Strömsholm där det finns utrustning för magnetröntgen. Tomas fick lämna Nitro i Sundsvall och förbereda sig på en resa söderut dagen efter.

Efter en i det närmaste sömnlös natt blev det måndag, jag var trots oron för Nitro tvungen att bege mig uppåt landet för att jobba. Tomas som hade en vecka kvar på sin ledighet packade väskan och förberedde sig på färden ner till Strömsholm. När jag hunnit ett par mil ringde Tomas. Med tunn röst meddelade han att han pratat med Djurkliniken i Sundsvall. Alla Nitros reflexer i bakkroppen var nu borta…. Jag vände genast bilen och åkte hem igen.

Resan ner till Sundsvall var som i en dimma, älskade älskade Nitro! Vi sa inte många ord till varandra, men vi förstod ändå båda två vad vi hade  framför oss. När vi kom fram blev vi visade in i ett undersökningsrum där Nitro låg på ett bord. När vi kom in i rummet blev han så glad att se oss och försökte kämpa sig upp på frambenen och viftade på svansen så gott han kunde med sin förlamade bakkropp. Hans ögon var vitt uppspärrade med ett uttryck vi aldrig någonsin sett förut, en blandning av smärta och hjälpsökande. -Snälla, hjälp mig! Det gör så ont! Medan vi strök och lugnade Nitro förklarade veterinären läget sakligt för oss. Hon hade konsulterat Strömsholm och andra kollegor som var erfarna på neurologiska skador i ryggraden, och oddsen var dåliga för att Nitro skulle kunna bli återställd. Och rehabiliteringen skulle vara lång och besvärlig. Vi har redan gått igenom en 6 månader lång mödosam rehabilitering med vår förra hund Bettan efter hennes benbrott 2011. Hon blev helt återställd tillslut, men vi hann fråga oss många gånger om ifall det var rättvist mot en levnadsglad jakthund att tvingas till något sådant. Bettan var då bara fem år… Nitro var nu nio och ett halvt år… Vi bad att få några minuter ensamma med Nitro och veterinären lämnade oss tyst och hänsynsfullt.

Vi smekte det älskade mjuka huvudet, Nitro darrade under beröringen, trots att han fått smärtstillande var hans pupiller vitt uppspärrade och han spjärnade med frambenen och sköt huvudet bakåt för att parera smärtan från ryggen. Han slappnade av en aning när vi pratade lugnande med honom. Utan ord var vi överens, oddsen är för dåliga, vi kan inte utsätta vår fina älskade vän för en flera timmar lång plågsam resa till Strömsholm med så osäker utgång. Vi är skyldiga att låta honom slippa plågas! När veterinären kom tillbaka gav vi henne klartecken att avsluta hans lidande. Genom tårarna strök vi honom och berättade om och om igen för honom hur mycket vi älskade honom, medan veterinären injicerade sprutan som fick honom att somna in i våra armar.

Resten av dagen minns jag också som i en dimma, som ett overkligt svart filter. Med Nitro bak i bilen åkte vi hem, lastade fyrhjulingen på släpvagnen och gav oss iväg upp till våra jaktmarker. Det var en så vacker oktoberdag med strålande sol och gyllene löv, som gjord för en jakttur. Nitros sista jakttur… Tillsammans alla tre åkte vi med fyrhjulingen upp till Tjäderleksmyran, där vi haft så många fina jakter tillsammans med Nitro. Det var något Tomas förkunnat sedan länge, att Nitro skulle få sin sista vila där, men vi hade aldrig kunnat föreställa oss att den dagen skulle komma så fort! Vi begravde Nitro i en fin solbelyst backe där vi brukar sitta och fika under jaktturerna, med utsikt över Tjäderleksmyran.

IMAG3580

I dag, lördag, kände vi att vi återhämtat oss så pass från tragedin att vi hade lust att jaga igen. Att träffa folk och prata om tragedin är fortfarande alltför jobbigt, men att ge sig ut i skogsfåglens förlovade land – Nitros land! – är bästa terapin. Vi gick in i området från varsitt håll, Tomas med Patron och jag med Dimma. Efter en stund stod min vita lilla skogsgudinna för en löpa, jag följde med henne på en spännande färd in i tallungskogen och vips lättade två orrar! Jag drog iväg två salvor på orrhönan, men eftersom jag sällan litar på mitt eget skytte i skogen hade jag inga större förhoppningar när jag skickade Dimma på apport i riktning dit fågeln for. Lyckan blev därför överväldigande då jag ser henne komma pilande mellan träden med fågeln i munnen! Jag bröt bössan, slängde den i ljungen och kramade om hunden med fågel och allt! Överkänslig som jag var efter allt som hänt så kom förstås tårarna igen medan jag gång på gång överöste Dimma med superlativ över hur duktig hon varit.

I samma veva anropade Tomas mig på comradion. Glad på rösten berättade han att han fällt en ung tjädertupp! Patron var inte inblandad i situationen, men däremot fick han apportera den ännu levande tuppen, vilket han fixade galant! Duktige lille Putte! Jag fäste orrhönan på ryggsäcken och skickade ut Dimma på sök igen. När vi gått en stund ekade ett par hagelskott från Tomas håll. Strax därefter meddelade Tomas glada stämma på radion att första fågeln nu var fälld för Patron! – Fy fan vad glad jag är! han gjorde ett skitbra jobb! Och apporterade sedan orrhönan levande i ett mjukt grepp – precis som pappa! Efter veckans all sorg var det så underbart att höra glädjen i Tomas röst igen!

Vi möttes vid Nitros viloplats, vid Tjäderleksmyran. Patron hade ordnat ytterligare ett par fågelsituationer åt husse, tyvärr utan fällning men vad gjorde väl det! Husse var så glad, vilken fantastisk dag! Vi grillade korv i den soliga backen medan vi berättade för Nitro om hans duktige sons bedrifter.

IMAG3613

Ñ

Efter den händelserika jaktdagen tog vi en skön bastu, sen lagade vi till och avnjöt tjädern som Nitro och Tomas fixade i fjol den 14 november, samma dag som han också ”fixade” Patron och alla hans fina syskon! 🙂 Sorgen och saknaden efter Nitro är fortfarande påtaglig, han lämnade oss alldeles för tidigt. Hade kunnat ge oss minst ett par fina jaktsäsonger till och säkert fler fina valpkullar. Men nu får vi i stället se till att glädjas åt de fina år och fantastiska minnen han gav oss, och inte minst de avkommor han lämnat! Vi kommer aldrig att få svar på exakt vad det var som drabbade honom, men med hans hjärtskärande hjälpsökande blick som en knivskarp minnesbild där han låg på undersökningsbordet är det inget vi bryr oss om att spekulera mer över. Men för er som undrar så var det enligt veterinären troligen en infarkt – en blödning – i ryggraden som förstörde nerverna i ryggraden och orsakade förlamningen. Det är något som kan drabba vilken hund som helst. Nitro var fullt frisk innan, helgen före han dog var vi i Kittelfjäll och jagade, Nitro gick lika stort och hårt som vanligt och vi fick fälla ripa för honom. Vi kunde väl aldrig föreställa oss att det var de sista… Den fruktansvärda kvällen då Tomas väntade med Nitro nere i Sundvall surfade jag på alla nätsidor jag kunde finna för att läsa om ryggskador och förlamning hos hund, och är det någon som har lust att gräva djupare i ämnet så lämnar jag här en länk till en informativ sida jag hittade.

Nu försöker vi blicka framåt, vi har ju en del av Nitro kvar i hans fina son Patron. Vi ska satsa så mycket krut vi bara kan på att lillgrabben ska få alla tänkbara förutsättningar att bli en lika fantastisk jakthund som sin far! Vi kommer även att dra vårt strå till stacken för att hjälpa halvbrorsan Jorm på samma väg. I morgon ska det bli en lika fin höstdag, då lånar jag med mig Jorm ut i skogen medan Tomas tar Nelly. En ny jaktdag i Nitros förlovade tjäderland!

Tack älskade Nitro för allt du gett oss! Du kommer alltid att vara med oss!

/husse och matte


Lämna en kommentar

Unghundsträning

I helgen var vi till Mittådalen och deltog i JVVK:s unghundsträning med Patron och Jorm. Eftersom Marias föräldrar inte var särskilt pigga på att passa HELA vår resterande hundflock så fick Nelly och Dimma följa med. Vi åkte upp på fredag kväll i strilande regn… men prognosen lovade bättring.

Lördag morgon bjöd mycket riktigt på fint soligt väder. Vi bodde i Baggårdens stugby i Messlingen, på morgonen åkte vi till Bruksvallarna och mötte upp resten av gänget. Där träffade vi först på Liisa och Patrons syster Primadonna ”Pingla” som tränade med Nedre norra fågelhundklubben eftersom hennes väninna har en pointer. Dom hade även varit ute på fredagen. Sedan träffade vi Kristina från Ucklum som har brorsan Plexus, hon har en stuga i Messlingen och hade kommit den långa vägen upp för att släppa lillgrabben på fjället för första gången. Tyvärr hamnade vi inte i samma grupp första dagen.

Vi gick på Vallarfjället, Hasse Forsberg var vår guide, vädret var fint med sol och svag vind. Men riporna lyste med sin frånvaro. Pojkarna sökte ungefär som man kan förvänta sig av en sjumånaders unghund, med andra ord inte särskilt stora och strukturerade slag. Dom var rena rama dagisbarnen, de flesta andra i gruppen var kring 1-1,5 år. Men smågrabbarna visade i alla fall intresse för vittringen och en lust att springa och jobba, det lovar gott!

Tomas och hundarna vilar en stund

Vackert på fjället!

Efter lunch stötte en av hundarna i gruppen upp tre ripor. Halsarna blev genast långa och alla sinnen skärptes på de övriga unga adepterna i gruppen! Vi gick på ”skyttelinje” med hundarna i koppel över området där riporna suttit så samtliga nosar fick möjlighet att impregneras av doften. Våra grabbar piggnade till ytterligare och ökade på farten, vidden och intensiteten i sitt sök. Lite senare stötte Patron upp en ensam ripa, troligen en av de som vi hade kontakt med tidigare. Han sprang några steg efter, men stannade sedan lydigt på mattes kommando. Han började sedan kryssa allt mer systematiskt i sitt sök och i slutet av dagen revierade han i riktigt fina slag! Även Jorm ökade på och började jobba mer medvetet ju mer vittring han kom i kontakt med. Tyvärr fick vi ingen fler fågelkontakt den dagen.

Härligt att se ungpojkarnas jaktinstinkter vakna allt mer!

Vid dagens slut pratade vi med Kristina och Liisa. Plexus hade också fått erfara vita vingar på nära håll och börjat förstå vad han förväntas söka på fjället. Liisa tog det lugnt med Pingla eftersom hon varit halt på ett framben, men hon fick en del goda erfarenheter och visade upp att hon kan sekundera! Tyvärr hade även de andra grupperna dåligt med fågel.

På söndagen var det lite skovigare väder med mer blåst. Vi bad att få byta grupp så vi fick gå med tillsammans med Kristina och Plexus. Instruktör i det här gänget var Jerry Wikström. Vi fick gå på ett nytt område i närheten av Kappruet. Det började bra direkt på morgonen då vi fick se lite vita vingar i luften! Men fåglarna var oroliga i blåsten. Jag passade på att gå med Kristina och fotografera Plexus. Han är (än så länge) en liten nätt hane med fina proportioner, mycket lik sina systrar Pingla och Puma som vi träffat tidigare. De är samtliga mest lika Nelly, och även Plexus har ärvt hennes kroppskonstitution och spänstiga lätta steg. Han var kvick som en vessla inne i björkskogen så jag fick vara snabb med kameran 🙂 Men han vill än så länge hålla koll på matte och söker inte ut särskilt långt.

Japp! Nog är det Nellys son alltid 🙂

Hallå där!

Liten fin kille Plexus, mamma upp i dagen!

Bröderna Patron och Plexus. Patron är mer lik Nitro, åtminstone huvudet. Plexus är mest lik mamma Nelly och mindre än Patron.

Vi hade flera fågelkontakter under dagen, men fåglarna var lätta på vingarna och det blev mest stötar. Ingen av våra ynglingar var direkt inblandad i fågelsituationerna men dom såg en hel del fågel på nära håll och fick undersöka mycket färsk vittring. Patron och Jorm sökte ännu intensivare än i går. Vi hade även en jaktchampion med i gänget, Jaktfröydens Bailey, som hjälpte till att hitta fågel åt ungdomarna.

Vi gjorde en lite kortare dag eftersom många hade långt hem och vädret började bli allt sämre, regnet och blåsten ökade på. Ungdomarna var också trötta efter alla nya intryck. Förutom att komma i kontakt med fågelvittring och fjällterräng hade dom fått prova att jaga under jaktprovsmässiga former i parsläpp. I början var det mycket bus, men efterhand blev vittringen mer intressant än att busa och hänga på partnern. Nere vid bilarna passade vi på att ta några poseringsbilder av Plexus innan vi sa hej då till honom och Kristina för den här gången.

Plexus är välvinklad med fina proportiner. En trevlig bekantskap!

Så var det bara att säda ur stugan och styra kosan hemåt med trötta killar bak i bilen. Nu har dom fått ett ”genrep” inför premiären nästa helg. Vi förväntar oss inte några jaktliga prestationer av dom, men det känns bra att ge dom en första introduktion på fjället innan den rätta jakten drar igång och dom får stå tillbaka för de erfarna hundarna. Vi vill ge Nitros fina söner alla förutsättningar vi bara kan att utvecklas till riktigt bra jakthundar! Fler bilder från helgen finns på Facebook.

Nu är det bara fem dagar kvar till premiären! Vår bästa tid kommer nu 🙂 jag passade också på att göra lite ny design på vår hemsida.

Skitjakt på er!

/Maria & Tomas