Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Valpplaner!

Till årsskiftet planerar vi att para Vittra med Rodedalens Jorm. Parningen har varit planerad länge, men nu kom vi äntligen till skott att lägga upp den på SVK:s lista över godkända parningar. Jag har lagt in länkar löpande i texten för den som vill klicka vidare och läsa mer.

Vittra beräknas löpa vid årsskiftet. Är du intresserad av en valp efter dessa två, skriv ett mail till oss och berätta lite om dig själv och dina ambitioner med hunden: kennel@kungshallans.com

Vi är otroligt nöjda så här långt med GT kullen mellan Tuula och Pictan Gibson. Våra valpköpare förser oss regelbundet med positiva rapporter från jakt och prov. I dagsläget är 6 av 7 valpar HD-röntgade med A-höfter, fyra har också valt att röntga armbågarna med resultatet UA. Tre är hittills jaktmeriterade, varav systrarna Lovis och Miramis är uppflyttade i elitklass. Även Bertil och Grim är startade på prov med fina omdömen men tyvärr stolpe ut, dom kommer igen!

Vår egen Vittra har hittills haft mest stolpe ut på jaktprov, hon har så här långt ett 2:a pris på i UKL skogsprov. Men hon har fina egenskapssiffror på de prov hon startat. Vittra är en härlig jakthund, storgående med hög fart och fin stil på fjället. I skogen har hon en naturlig förmåga att hålla ihop söket och har en tät förutsägbar reviering. Trots att Vittra är ett energiknippe med enorm arbetslust så är hon lugn och behaglig hemma. Hon älskar att mysa i sängen eller soffan. Läs mer om Vittra här.

Vittra har fixat sin första ripa, ca 16 månader.

Rodedalens Jorm är son till vår första hane Ormkullens E´Nitro. Jorm är vår parningsvalp som bor hos Marias föräldrar. Liksom sin pappa har Jorm ett hjärta av guld, snällheten personifierad. Den egenskapen har också gått i arv till hans två kullar. Jorm kommer från en jämn och väl utvärderad kull, hans syster Rodedalens Falla har också använts i avel med bra resultat. Här hos oss bor Casper från Jorms första kull med Alarängens Cleo.

J SEUCH Rodedalens Jorm på vinterjakt i Kittelfjäll

Genomgående för de tre generationerna Nitro – Jorm och Casper är att dom är okomplicerade, lättdresserade och pålitliga jaktkamrater med en tydlig av- och på knapp. Den första kullen född 2019 är väl utvärderad både hälsomässigt och på jaktprov/utställning. Systrarna Ella och Emma är redan uppe i elitklass, vår egen Casper har 1:a pris ÖKL. Ella blev andra bästa tik med CERT på SVK:s riksutställning 2021, hon är dessutom viltsårchampion.

De yngsta förmågorna efter Jorm och Herbarias Lime föddes i februari 2020 hos Uti Bergets kennel. Dom är bara i början av sin karriär, men både uppfödaren och valpköparna är mycket nöjda med sina hundar så här långt. Och snygga är dom också! Trots sin unga ålder har Enya som bor i Norge bärgat BIR, nordiskt CERT och BIG 4. Hon har dessutom ett 3UK på jaktprov. Brorsan Elof är inte långt därefter med excellent och vinst i konkurrensklassen mot betydligt äldre hanhundar.

Vi kan också tipsa om att Vittras kullsyster Lovis planeras att paras till våren med en snygg och trevlig hane – Knallapportens Helags. En hane vi mycket väl kunnat tänka oss att använda själva, därför känns det extra kul att han blir pappa till Lovis valpar 🙂 Helags kommer från en jämn och väl utvärderad kull, vi har träffat både honom och hans kullbror och det är mycket stabila trevliga hanar. För mer info och kontaktuppgifter, klicka vidare till Kennel Work with me eller SVK:s lista för godkända parningar.

J Kungshällans GT Lovis. Foto: Johanna Kempe


Lämna en kommentar

Fjälljakt

Förra veckan spenderade vi Kittelfjäll, en alltid lika efterlängtad och avkopplande semestervecka som är startskottet på vår bästa årstid ❤ Eftersom Tomas jobbade och jag hade en kurs kom vi inte iväg till självaste premiären 25 augusti. Men det var bara en fördel eftersom den första ”premiärruschen” lagt sig, vi fick vara ganska ensamma på fjället under veckan då de flesta ripjägare åkt hem.

Äntligen vid Bergsjön – som vi längtat!

Vi fick några fina dagar på fjället då hundarna bjöd på fina situationer som gav en del ripa i säcken, och däremellan några vilodagar med sämre väder. De första dagarna lämnade vi pensionären Nelly och adepten Stella hos mina föräldrar så vi kunde jaga med Tuula, Casper och Vittra. Det blev också de mest givande dagarna rent jaktmässigt. Men typiskt nog passade Tuula på att börja löpa lagom till premiären så vi fick problem med hund-logistiken. Vi hade tänkt skicka hem ”äldsta och yngsta” med mina föräldrar som åkte hem tidigare och i stället behålla Jorm hos oss, men på grund av löpet så fick både Casper och hans farsgubbe åka hem… De resterande jaktdagarna fick vi anpassa efter en tolvåring och en femmånaders valp.

Husse & Tuula tar lunchbrejk
Maria & Nelly på fjället

Men döm om vår förvåning – tanten visade sig inte alls vara uträknad! Hon jagade på och hittade fågel, om än inte med samma fart som i sin ungdoms dagar. Det är fint att se hur slitstarka och uthålliga hundarna efter vår stamtik Strimma är!

Och lilla Stella… vi hade ju inte tänkt ta med henne på fjället förrän nästa tur i oktober men vi hade inget val när vi inte hade någon hundvakt. Hon fick hänga med och få några korta släpp bara för att prova på fjällterrängen. När vi strök kopplet av henne infann sig ganska snart en känsla av deja-vu från Tuulas första dag på fjället! Precis som sin mor tog Stella genast fjällsidorna i besittning och började söka medvetet. Förvisso var Tuula 5,5 månader när vi släppte henne på fjället första gången, och hon hade hunnit träna en del på rapphöns. Men jaktlusten har definitivt vaknat hos lilla Stella, fast hon inte vet riktigt vad hon jagar än! 😉 Andra dagen på fjället råkade mormor Nelly stöta upp ett par ripkycklingar, vi såg var den ena landade och styrde in Stella rätt i vind. Hon fick upp vittringen, pejlade in fågeln och nöp till i ett stramt stånd. Sen blev det en frisk hopp-avance med efterföljande eftergång 😀 Stella är verkligen en härlig individ med mycket fart och fläkt – ett riktigt lyckopiller! Vi ser så fram emot nästa säsong när det blir jakt ”på riktigt” och vi får starta henne i unghundsklass på jaktprov 😀

Stella- redan en fjällturbo!
Tuula 5,5 månader första gången på fjället (med samma jakttäcke!) i oktober 2016
Mor och dotter Tuula och Stella

Väl hemma igen väntar skogsjakt, älgjakt och så lite nödvändigt ont däremellan = jobb… Tomas arbetsschema infaller riktigt olyckligt den här hösten så vi kan inte vara med på något av de ordinarie fjällproven med Casper och Vittra. Men förhoppningsvis blir det något skogsprov och fältprov senare i höst. Eller om vi lyckas komma med på något särskilt prov. I stället får vi hålla tummarna för flera av våra valpköpare som startar på prov. Hösten är alltför kort för allt man vill hinna med i form av jakt, prov och andra hundaktiviteter nu när coronarestriktionerna äntligen lättat. För vår del fick det gärna vara höst 6 månader om året!

När vi inte lyckas hinna med att träffas fysiskt är det i stället så roligt med de regelbundna rapporter vi får av våra valpköpare! Minstingarna i PT-kullen får följa med på jakt för att se och lära. Ägarna beskriver dom som livliga och läraktiga. Från GT-kullen kommer fina lovord om duktiga hundar som ger sina ägare härliga jaktupplevelser. Det är känns gott i uppfödarhjärtat ❤

Ett par extra fina solskenshistorier har vi fått ta del av senaste året. Det är inte första gången det händer och lär inte vara den sista att någon av våra valpköpare hör av sig och ber om hjälp med att omplacera sin hund när livet tar olika vägar som man inte kunnat förutse. Det är starkt och fint gjort att ge sin hund en andra chans hos en ny ägare när man känner att man inte längre har möjlighet att ge den ett fullvärdigt jakthundsliv. Det hände med Tuulas båda kullsystrar Mira och Kyllikki. Och det blev så lyckat för båda två! I båda fallen fick de nya hem hos ägare som på olika sätt haft otur med sitt hundägande och förlorat sina kära jaktkamrater alltför tidigt.

Mira som inte kunde apportera och inte heller blivit ordentligt injagad har fått en grundlig utbildning av matte Helen och klarat av eftersöksgrenarna i öppenklass. Hon får mycket och regelbunden jakt och träning, och är på god väg att komma ikapp kullsyskonen som fullvärdig jakthund. Kyllikki som omplacerades lite senare har jagat en hel del både på skog och fjäll i sitt första hem, men apportering och eftersök var inte fullt ut genomarbetade. Hennes nya matte Josephine satte genast igång med både den fysiska och jaktliga träningen. I dag är Kyllikki viltspårchampion och en uthållig jakthund. Det är så roligt att följa Josephines uppdateringar på sin Instagram där hon delar vackra stämningsfulla bilder av Kyllikki och hennes flockmedlemmar under både vardag och jakt. Vi får också läsa om den glädje och inspiration Kyllikki gett tillbaka till sin familj som genomlevt flera sorger på raken då dom förlorat sina älskade hundar alldeles för tidigt ❤

/Maria


1 kommentar

En fullspäckad hundhelg!

Eller egentligen, två fullspäckade hundhelger har vi haft 🙂 Förra helgen var vi på ripinventering i Marsfjäll. Tuula hade dragit på sig en liten sträckning när vi inventerade skogsfågel här hemma så hon fick stanna hos Marias föräldrar tillsammans med gamla Nelly och lilla Stella. I stället lånade vi med oss Jorm så vi hade tre hundar att gå med. Det blev en fin helg med ”uppvärmning” inför jakten. Efter milen över fjället var det mysigt att slå sig ned vid brasan, prata hund & jakt med likasinnade medan skymningen sänkte sig över fjället och sedan krypa ner i sovsäckarna bland trötta hundar. Vädret var perfekt med lagom temperatur och vind för hundarna, förutom de sista timmarna innan vi kom ned på söndagen. Då öppnade sig himlen och vinden tog i så det regnade på tvären… När vi var framme vid leden ner från fjället vände vi oss om mot den regnpiskade fjälldalen och konstaterade – vilken tur att det inte var sådant väder dagen innan när vi påbörjade vandringen! Resultatet från inventeringen kommer att publiceras på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida så fort det är sammanställt.

Far och son: Rodedalens Jorm och Alarängens El Casper tar en brejk på fjället.
Varje ripkull dokumenteras i protokollet…
Vittra är laddad 🙂
Tältlägret

Den senaste helgen började med SVK jämtland Västernorrlands utställning i Östersund på lördagen. Den var verkligen efterlängtad av många eftersom Corona lagt en död hand på så gott som all utställningsverksamhet de senaste två åren. Det var många anmälda korthår, framförallt tikar i jaktklass! För Casper och Vittra var det här deras första officiella utställning, och för Tuulas del återstod ett cert/CK till utställningschampionatet.

Casper var först ut i jaktklass hanar. Jag blev lite förvånad över att han fick nöja sig med very good, men domaren lade stor vikt vid hans stolta svans… Men alla som träffar Casper imponeras över hur ståtlig och kraftfull han är ❤ Kritiken i övrigt var bra, så hans tid kommer! (y) Eftersom Tomas inte fick ledigt från jobbet så fick jag hjälp att visa Vittra i jaktklassen – stort tack Larra! Hon fick också fin kritik och excellent, dock utan ck. Mamma Tuula däremot fick sitt välförtjänta tredje ck och blev tredje bästa tik i jaktklassen vilket betyder att hon numera är Kungshällans första trippelchampion! 😀

SEJCH SEVCH SEUCH Kungshällans UF Tuula ❤ Det var extra roligt att hon fick ta sitt tredje och sista CK på en rasklubbsutställning med stor konkurrens av många snygga tikar i jaktklass! 🙂

Det var en skön känsla att åka hemöver från Östersund med en nybakad champion, och så Casper och Vittra som nu är fullt utvärderarde som avelshundar enligt SVKs kriterier: friröntgade, jaktprovsmeriterade, godkända viltspår i anlagsklass och slutligen officiellt bedömda på utställning (y). Om man inte är speciellt intresserad av utställningar och prov så är det här en tillräcklig utvärdering av hundens jaktegenskaper, hälsa och utseende som alla uppfödare kan känna sig fullt ut nöjda med. Men vi har högre ambitioner, så det här är bara början på karriären för Casper och Vittra 🙂

På söndagen fortsatte vi med temat avelsutvärdering när vi tog en tur till Timrå och gjorde BPH (beteende och personlighetsbeskrivning) med Casper och Vittra. Nu när dom är två år har vi fått en god uppfattning om deras mentala egenskaper, så vi hade lite på känn hur det skulle ta sig uttryck i de olika momenten på BPH:n. Det stämde bra, Casper som var först ut fick dokumenterat att han är en mjuk förig kille, inte speciellt nyfiken och lekfull av sig men trygg och lugn, låter sig villigt hanteras av andra och visar varken rädsla eller aggressivitet. Vittra är mer energisk och nyfiken, leker gärna. Även hon är snäll och lugn, låter sig villigt hanteras av andra, hälsar obekymrat men är sen inte särskilt intresserad av folk. Även hon är mjuk, men kom snabbare över momenten med överraskningar. På skottprövningen reagerade båda på samma sätt – var är fågeln?? Men båda gångerna bommade skytten så det blev ingen apportering 😉

Alarängens El Casper och Kungshällans GT Vildvittra. Fullt utvärderade inom funktion, hälsa, utseende och mentalitet (y)

Nu räknar vi dagarna till den 25 augusti – bara en vecka kvar till skarpt läge! Först några dagars jakt på hemmaskogen… men åh, som vi längtar till vårt kära Kittelfjäll! ❤


1 kommentar

Åtta veckor försvann i ett nafs!

Under helgen som gick flyttade våra valpar i PT-kullen till sina nya hem, så efter två måander i ”valpbubblan” är det dags för oss att återgå till vardagen. De sista veckorna före flytten är alltid intensivast med matning flera gånger om dagen, busiga rymlingar som försvinner åt alla väderstreck, kontakter med valpköparna, planering av besiktning och registrering och allt annat som hör till livet som uppfödare.

Estelle och Nino busar med mamma
Strandhäng
Mys på bryggan med husse

Bloggen blir som vanligt minst prioriterad, men ni som följer oss på facebook har fått ta del av desto mer uppdateringar, foton och små ”veckofilmer” av valparna. Det är så mycket snabbare och smidigare att uppdatera där med korta inlägg.

Men det har som vanligt varit en härlig och rolig tid! Det är lättsamt att ha en kull på våren, då kan dom vara ute mest hela tiden. Den här våren har jag dessutom jobbat hemifrån på halvtid, så jag har haft förmånen att umgås mycket med valparna.

Kullen fick sina namn med franskt tema efter pappa Pedro. Systrarna Canelle och Chanel flyttade till Mälardalen, bröderna Lac de Nino och Chasseur de Milou blir båda Pitebor, syrran Jacqueline hamnade i Luleå och kvar hos oss blev vår egen lilla prinsessa Estelle, som kommer att kallas Stella till vardags. Vi ser fram emot att lära känna detta lilla lyckopiller som redan visar många fina egenskaper. Framåt och busig, men samtidigt lugn och trygg. Överlag har det varit ett gäng jämna, frimodiga och stabila valpar. Vi har haft en ovanligt varm försommar, så valparna har fått spendera en hel del tid nere vid vår tjärn medan vi och de vuxna hundarna svalkat oss i vattnet. Det är första gången vi upplevt så små valpar som helt spontant kliver rakt ner i vattnet och badar! Det lovar gott inför vattenapporteringen i framtiden 🙂 Jag har skapat en egen sida för PT-kullen här.

Kungshällans PT Estelle ”Stella” – vår nya lilla oslipade diamant ❤

Nu när valparna är levererade är de dags att ta tag i träningen av Casper och Vittra inför stundande eftersöksprov – där ligger vi minst sagt efter! Medan valparna fortfarande var små hann vi med att träna en del spår och viltspår, men de senaste veckorna har de vuxna fått stå tillbaka.

/Maria


Lämna en kommentar

Vårvinter

Oj, nu var det länge sedan jag skrev något här i bloggen – ända sen november 2020! Det är så snabbt och enkelt att lägga ut bilder och nyheter på facebook så bloggen blir tyvärr lidande. Men nackdelen med ”fejjan” är att inläggen blir korta och fort försvinner i flödet.

Sist jag skrev i november började jaktsäsongen närma sig sitt slut. Men vintern lät vänta på sig, vi hade barmark långt in på det nya året så även om dagarna var korta hann vi med några små jaktturer på hemmaskogen. Vi tog till och med en helgtripp till Kittelfjäll och jagade under luciahelgen! Det var ont om snö även i fjällen, men ändå så pass att vi kunde ta oss fram på skidor. Det blev en mysig helg med några timmars jakt under de ljusa timmarna. Vi passade på att utnyttja en av fritidsstugorna inne i Kittelfjäll som Tomas har tillgång till genom jobbet. Vårt eget kära fjällviste ligger i väglöst land utan el och vatten så att bo där bara över en helg är inte att tänka på.

Midvinterjakt i december

När vi närmade oss årsskiftet började väntan på att Tuula skulle börja löpa. Vi hade beräknat det till årsskiftet, men hon höll oss på halster ända till början på februari! Den 12 februari åkte vi till Häggdånger för en dejt med Pedro du Val de Céze. Det blev även parning de följande två dagarna. I skrivande stund är det tre veckor sedan parningen och vi hoppas kunna se de första tecknen på dräktighet den kommande veckan.

Ända sedan vi började planera parningen för snart ett år sedan har vi haft enormt stort intresse för kullen, så det är många runt om i landet (och grannländerna) som väntar med spänning! Det blir en svår och otacksam uppgift för oss när valparna väl är födda att välja mellan alla trevliga valpsugna jägare som hört av sig… Det är enormt tryck efter valpar hör vi både från uppfödarvänner och avelsråd.

Tuula och Pedro

För ett år sedan när vi var i Kittelfjäll och jagade som bäst på vårvinterfjället skrattade vi åt ”toalettpappershysterin” som följde med Coronautbrottet. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi föreställa oss att viruset skulle påverka hela världen och vår tillvaro så mycket, och under så lång tid! Nu har vi haft en andra våg, viruset har muterat och det pratas om att en tredje våg är på gång! Vi som inte är speciellt sociala klarar oss ändå bra. Chartersemester utomlands har vi aldrig varit särskilt intresserade av, till vår ensliga fjällstuga kan vi åka utan att behöva träffa folk och vi tycker båda att en tur i skogen är mer lockande en än tur till ett shoppingcenter 😉 . Till hundarnas stora lycka jobbar jag hemifrån så det blir lunchpromenad eller skidåkning så gott som varje dag, det är inte dumt! 🙂 Men annars på hundfronten har 2020 verkligen varit ett förlorat år. Jag hade hoppats att Tuula skulle kunna få sitt sista CK på utställning och bli trippelchampion, Casper och Vittra som snart fyller två år är inte ens utställda 😦 Jaktproven som är det viktigaste har tack och lov inte varit helt inställda, även om viruset ställt till begränsningar även där. Vi hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år när viruset väl är under kontroll. Men vi kan i alla fall glädjas åt att våra valpköpare till Tuulas första kull född 2019 varit aktiva med sina hundar trots coronaåret! Tre är hittills jaktmeriterade, fyra har godkända viltspår i anlagsklass och fyra är HD-röntgade. En toppen utvärdering som vi är så glada över! 🙂 En fin uppmuntran för detta kom i dag från Svenska vorstehklubben. På diplomet står vårt kennelnamn, men diplomet tillhör lika mycket våra duktiga valpköpare som i allra högsta grad bidragit ❤

Förra veckan var vi i Kittelfjäll, vädret var nyckfullt och gick från iskyla till dimma och snödrev och slutade med töväder och blåst. Men däremellan fick vi ändå tre fina jaktdagar med skapligt väder och gott om ripa.

Nästa vecka åker vi upp igen och jagar de sista dagarna som jakten är tillåten. Efter en veckas töväder med blåst ser temperaturerna ut att falla igen så vi hoppas vi får ytterligare några fina jaktdagar med turboföre! 🙂 Här är en liten film från helgen, fler foton finns på vår facebooksida.

/Maria


Lämna en kommentar

Hösten som gått

Nu skriver vi 25 november, en månad kvar till jul och hösten börjar växla över till vinter. Även om vi de senaste åren fått vänja oss vid att någon riktig vinter med snö inte är att räkna med före jul, om den alls kommer! Fördelen med barmarken är att det går fortfarande bra att jaga med hund i skogen. Men dagarna är korta, fåglarna varska och marken ofta frasig och hård när den lilla snö som kommit smält ner och frusit igen. Men med ett gäng jaktsugna hundar har man alltid en god anledning att hänga bössan på axeln och ge sig ut till skogs en sväng, om inte annat bara för att njuta av naturen och några timmars blek midvintersol oavsett utgång av jakten.

Vittra med sin första skogsfågel, en tjäderhöna som husse fick fälla efter fint jobb.

I höst har vi jagat flitigt med framförallt Casper och Vittra, vid det här laget är dom båda riktigt duktiga skogshundar. Tuula och Nelly har fått stå tillbaka lite.

Här är en liten filmsnutt vi satt ihop med ”highlights” från höstens många jaktturer med unghundarna.

Om jaktåret har varit bra så har provåret 2020 varit det totalt motsatta… Den här hösten var vi extra taggade eftersom vi för första gången hade varsin unghund att starta på sina första prov, men både det eländiga coronaviruset och andra omständigheter har satt käppar i hjulet… Våra ambitioner var på topp när vi anmälde både Casper och Vittra till fjällprov i Klimpfjäll i början av september. Under premiärveckan i Kittelfjäll insåg vi att Casper inte är mogen för fjället än, han tar inte för sig i söket tillräckligt. Han är en mjuk kille som än så länge är ganska omogen och förarbunden. Vittra däremot är en självständig fjällturbo fullt i klass med mamma Tuula och även mormor Nelly i sin krafts dagar. När provhelgen i Klimpfjäll närmade sig passade Vittra så lägligt på att börja löpa så det var bara att stryka henne 😦 Tomas och Casper åkte upp och startade på vinst och förlust, men fick bara bekräftat vad vi redan visste så husse bröt provet och åkte hem igen.

I slutet av september gjorde vi ett nytt försök att starta på fjäll i Mittådalen efter att ungdomarna fått lägga till fler jaktdagar i minnesbanken. Vi gick ut på fjället och tränade dagen innan och fick en härlig dag med gott om fågel och fina hundjobb. Men dagen därpå då det var dags för uppställning inför provet hade vädret slagit om till blåst med snöslask och regn på tvärs. Både Casper och även Vittra tappade sugen och jagade halvhjärtat i det ruggiga vädret, Casper hade någon stöt på ripor i fel vind men annars blev det noll och intet. Vid dagens slut var vi dyngsura från topp till tå och våra ungdomar var trötta och molokna, väderprognosen för söndagens prov såg lika illa ut så vi packade ihop och åkte hemöver.

En fantastisk dag på fjället i sprakande höstfärger
Så här såg det ut under provdagen…

Men skam den som ger sig! tänkte vi. I många år har vi pratat om att ordna ett särskilt skogsprov på våra egna marker där vi har gott om skogsfågel. Nu lyckades vi äntligen få till det! Men detta år måste vi verkligen ha gjort oss ordentligt ovänner med vädergudarna… Provdagen bjöd på ihållande regn och dimma 😦 Förutom Vittra och Casper startade även Gabriel med Vittras kullbror Grim. Trots vädret jobbade ungdomarna på riktigt fint och vi hade en del fågelkontakter, men lövfällning + skitväder + unghundar = ingen enkel ekvation! Vittra hittade och stod för en tjädertupp som tyvärr började löpa undan innan vi hann fram till henne, hon kunde inte hålla sig utan tjuvreste. Men det räckte i alla fall till ett 2:a pris i UKL. Grim och Casper fick tyvärr inte till någon situation på de varska gråfåglarna.

Vi hade planerat en mysig lunchrast med korvgrillning vid ett av älgpassen på Hjälta VVO, men det fick bli snabbfika i regnet…
Stort tack till Micke och Mona som offrade den här söndagen för att döma/provleda åt oss i pissvädret!

Jahapp, bryta ihop och komma igen – återigen alltså! När september och oktober passerat är det slut med prov på fjäll och skog, då återstår fälten i söder. Sedan i våras hade vi planerat att dra ihop en kennelträff med träning och särskilt prov på fält för våra valpköpare. Typiskt nog när datumet började närma sig tog coronasmittan ny fart, men vi hann precis genomföra träffen med handsprit och allmän försiktighet innan det blev locket på i och med de nya hårda restriktionerna beslutades för hela landet.

Fem av sju syskon i GT kullen, från vänster: Johan med Katla, Monica med Miramis, Maria med Vildvittra, Gabriel med Grim och Mia med Lovis. Foto: Johanna Kempe

Det blev en riktigt trevlig helg som vi kommer leva på länge! Fem av sju syskon från GT kullen och två från UF kullen med tillhörande hussar och mattar deltog. På lördagen tränade vi hos Viijägarna i Kungs Husby. Värden Janne Bodell guidade oss på sina fält och alla fick effektiv mängdträning på situationer med rapphöns. Det var kul att se syskonen i action, härliga hundar med mycket motor allesammans! Markerna vi tränade på är små, men håller gott om rapphöns som flyger bra och ger hundarna lagom utmaning. Under dagen följde hundfotografen Johanna Kempe med och tog fantastiska actionbilder, här är en länk till dem – titta och njut! 🙂

Träning hos Viijägarnas

På söndagen hade vi särskilt prov på Grönsöö. Ur GT-kullen startade Vittra, Lovis och Grim samt Metso ur UF kullen, Casper och hans kullsyster Emma, och vi fick också sällskap av en ungersk Vizla. Fälten på Grönsöö ligger insprängda mellan skogsklädda kullar och den ståtliga parken med sina äppelodlingar vid Grönsöö slott. Tyvärr var det glest med fågel för dagen så hundarna fick söka och jobba länge för att hitta dom. Casper visade till husses stora glädje upp ett stort kraftfullt sök tillsammans med sin kullsyster Emma. I slutet av släppet tog han en sväng upp på en av de skogsklädda kullarna, och där hände det vi fasat för… Vi fick höra klingande drev dra igång uppe på kullen och avlägsna sig i snabb takt bortåt. Vi hade hört ryktas att det är gott om hjort och vildsvin på Grönsöö, något som är helt nytt och spännande för våra unghundar! Casper blev borta länge, så det var bara för husse att snöpligt lyfta på kepsen… Fan också!

Tomas och domar´n Micke Holmström i lättsamt samspråk, strax innan Casper gjorde sin dödssynd och drog efter klövvilt…

I nästa släpp var det syskonen Grim och Vittras tur! Jag greppade Vittra i nackskinnet, tittade henne allvarligt i ögonen och sa: – Nu ger du fan i att springa efter några jävla hjortar!!

Syskonen var laddade och drog iväg likt två greyhounds som släpptes ut ur sina startburar, när Vittra siktade på kullen där Casper försvunnit vände jag henne snabbt med pipan. Hon bytte riktning och gjorde ett slag över till andra åkerkanten där hon mötte upp med sin bror – sen drog syskonen i fyrsprång bort över fältet så att grästuvorna sprutade bakom dom. Jag gjorde ett tröstlöst försök att dubbelvissla vändsignalen när jag såg Vittra växla upp till turbofart, men vid det laget var det för sent – ungdomarna hade sprungit rakt in i ett förföriskt doftstråk av de exotiska Grönsöödjuren som Casper vallat iväg, det var lock för öronen… Grims husse Gabriel och jag skyndade fram så fort vi kunde för att se vart våra odågor tog vägen på andra sidan sluttningen men när vi kom fram var båda två puts väck 😦 Uppgivna fick vi stå och vänta, men efter en kort stund hörde vi hur det sprakade inne i skogen där hundarna försvunnit – det var Grim som hade haft vett nog att släppa och komma tillbaka i tid. Hans ohängda syster däremot dök inte upp, så det blev ett snöpligt rekordkort släpp för henne och matte fick pinsamt lyfta på ”kepsen”… Medan resten av provgruppen gick vidare anslöt Tomas och odågan Casper medan vi väntade in Vittra, som tog god tid på sig innan hon kom tillbaka.

Med skammens rodnad på kinderna gick vi sedan ikapp resten av gänget. Som tur var så skötte sig de övriga hundarna resten av dagen, hjortar och vildsvin höll sig borta. Hundarna sökte bra, men det var glest med fågel på fälten. Tillslut lyckades Mia och Lovis få till en fin situation inne i en vasskant. Efter en trevlig lunch då provledaren Christina bjöd på grillad korv och hembakad kaka valde vi att bege oss hemåt eftersom vi hade så långt att åka. Efter ett par timmars färd kom ett glädjande meddelande på messenger – Mia och Lovis hade belönats med fält: 7 och apport: 10 vilket betyder ett 1:a pris i ÖKL! 😀 Tyvärr blev det ingen fler pristagare i gruppen.

Mia och Lovis – dagens pristagare!

Trots vårt pinsamma nederlag på söndagens prov så känner vi att vi fick stor behållning av helgen. Vi är så glada att det blev stor uppslutning på vår träff trots coronahotet, som uppfödare är det så värdefullt att få se hundarna i action. Och det är alltid kul att träffa valpköpare och vorstehfolk, snacka hund, jakt och inte minst avel! Det här hoppas vi blir början på en tradition med en fälthelg på senhösten!

Tomas med Casper, Gabriel och Petra med Grim

När vår egen provhöst har varit så medioker har vi i stället kunnat glädjas åt våra valpköpare som sett till att hålla Kungshällans fana högt! 🙂 Redan när GT valparna flyttade hemifrån hade vi planer på en storstilad uppställning av Team Kungshällans på det stora unghundsprovet Junkkari i finland, flera av valpköparna var på och planerade att ställa upp. Men planeringen sprack av olika orsaker för den ena efter den andra. Vi hade anmält Vittra och Casper men för oss blev det tillslut coronarestriktionerna som satte stopp för resan över till Finland. Men Gabriel och Grim lyckades komma iväg och starta i alla fall! Grim gick jättefint på fältet och fick strålande kritik för sitt sök, men efter ett par förargliga stötar fick han utgå. På utställningsdelen fick han mycket fint omdöme med betyget ERI+ som motsvarar ungefär excellent med CK, och i vanliga fall en finalplats i tävlingen om utställningens vackraste hund. Men i år hölls ingen utställningsfinal på grund av coronarestriktionerna.

Kungshällans GT Grim väntar på det förlösande ordet för släpp

Mia och Monica med GT systrarna Lovis och Miramis har gjort en strålande provsäsong! Båda har 1:a pris med fält 8 i UKL, Lovis på vårfjäll och Miramis på fält. Efter 1:a priset i ÖKL står nu Mia och Lovis med ena benet i elitklass inför säsongen 2021. Båda systrarna har godkända viltspår i anlagsklass, är friröntgade med A höfter, och Miramis har dessutom hunnit göra BPH. Det är bara utställningsresultat som saknas – alla utställningar har ju som bekant blivit inställt det här året – annars är systrarna mycket väl utvärderade redan innan två års ålder. Vi är så glada och stolta uppfödare – vilka fantastiska valpköpare vi har som förvaltar hundarna så väl! ❤

kungshällans GT Miramis

Nu när året går mot sitt slut börjar vi blicka framåt mot 2021, vi hoppas det blir ett bättre år på många sätt! I början av året hoppas vi kunna välkomna en ny valpkull efter Tuula. Hennes tilltänkte kavaljer bestämde vi oss för i ett tidigt skede, men eftersom han är en ung hane ”i karriären”, årgång 2019 precis som våra egna unghundar, så dröjde det ett tag innan alla nödvändiga resultat var klara och parningen kunde bli godkänd.

Pedro du Val de Céze och Kungshällans UF Tuula
Länk till vår valpsida

Pedro du Val de Cèze är en fransk import som ägs våra uppfödarkollegor Kenth och Anette Gustafsson. Vi har träffat Pedro en hel del på träning och eftersöksprov i sommar och gillar honom mycket, han är både snygg, trevlig och arbetsglad. Han gjorde kometkarriär på vinterfjäll i våras och gjorde en snabb resa från unghundsklass upp i elit, där han i höst lyckades kamma hem ett 2:a pris på fjäll. Framförallt så bidrar Pedro med nytt blod till vorstehsverige, det rimmar perfekt med vår avelsfilosofi att sträva mot en bred avelsbas och inte överanvända samma hanhundar/linjer som det redan finns så mycket av i Sverige och norden. Sist men inte minst är den en stor fördel att ha bara fem mil till hanhunden nu medan pandemin härjar. Nu väntar vi bara på att Tuula ska börja löpa! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Premiärveckan

Som traditionen bjuder så spenderade vi premiärveckan i Kittelfjäll. Eftersom vi haft skral fågeltillgång de senaste åren hade vi inte så stora förhoppningar, men längtan till vårt ”fjällviste” är alltid stor. Oavsett fågel i säcken eller inte så ser vi fram emot att få släppa hundarna på fjället och njuta av vyerna. Vi provade på några olika områden, fågeltillgången varierade men några fina situationer fick vi och en del i säcken. Vi hade nog mer skogsfågel än ripa!

Det var spännande att släppa ungdomarna Casper och Vittra på fjället i ”skarpt läge”. Vi kan fortfarande konstatera att dom är så totalt olika individer med helt olika egenskaper. Vittra är en turbo med jaktmotor i samma kaliber som mamma Tuula och tikgenerationerna bakåt till vår fösta jaktmaskin momorsmor Strimma. Trots sin höga energi och fart håller Vittra fin kontakt och anpassar söket efter terrängen. Hon hanterar fågel fint om hon känner dom i tid! Om hon däremot springer upp fågel i fel vind så att dom flaxar upp framför henne – då ryker hela proppskåpet… Det fick bli några allvarliga utvecklingssamtal och vi kom en bit på vägen under veckans gång. Med ålder och rutin kommer det bli bra när hon märker vilket beteende som behagar husse och matte, och omvänt: vad som orsakar att himlen ramlar ner över henne 😉

Casper har inte samma jaktmotor som Vittra, han är än så länge ojämn i söket på fjället. I bland blixtrar han till och går ut i fina slag för att sedan strosa runt lite planlöst framför oss, han är väldigt mån om att hålla koll på oss. Men om det finns vittring så tänder han till, och han har en fin fågelbehandling. I skogen söker han däremot bra. Han har samma explosiva avance som gamle farfar Nitro! Till skillnad mot Vittra som är försiktig i avancen så ”exploderar” Casper djärvt på första kommandot. Med tiden lär han säkert utveckla samma förmåga som Nitro att avancera anpassat beroende på hur man kommenderar honom. Det är värdefullt när man jagar i skogen och kan behöva skicka hunden på håll. Under veckan fick vi också se flera prov på att Casper rapporterar spontant, också det en värdefull egenskap för en blivande skogshund.

Och Tuula, vår fantastiska tjej ❤ hon bara matar på. Ord är överflödiga… Hon hittade de flesta fåglarna och skötte dom som snyggt. Mamma/mormor Nelly som hunnit bli 11 år är fortfarande pigg och spänstig, men med tanke på hennes ålder så lät vi henne jaga bara en dag i taget. Hon är rutinerad och tuffar på uthålligt som vanligt, om än inte med samma toppfart som förut.

Här kommer en bildkavalkad:

Vädret var lite trist när vi kom upp, så Tomas och Casper tog en kort tur i skogen ovanför stugan.

 

Casper gjorde ett fint jobb på en tjäderhöna som husse fick fälla

 

Första dagen vi tog oss ut på fjället. Den här dalgången är vacker och lättpromenerad, men inte direkt känd för god fågeltillgång… Det stämde även i dag, vi hade några ripor längst in i dalgången annars var det ganska tomt.

 

Hänförande vyer…

 

Mor och dotter Tuula och Vittra sträcker ut tillsammans

 

Casper

 

After-hunt vid Bergsjön ❤

 

Jakt på lågfjällsområde. Vi hade en del skogsfågel på vingarna. Trevligt område att gå på!

 

Tomas och Tuula

 

Vittra gjorde ett fint jobb och husse fick fälla en ripa ❤

 

Vår 11-åriga Drottning Nelly håller stilen! Inte samma toppfart, men hon är pigg och uthållig ❤

 

Vittra poserar mot den ”klassiska” vyn över Fättjaur som jag fotograferat och målat åtskilliga gånger.

 

I skogslandet på väg ner från fjället gjorde Casper ett snyggt jobb så husse fick fälla en tjäderhöna.

 

Casper

 

Ännu en härlig dag på fjället med makalösa vyer. Den här dagen hade vi riktigt bra med fågel 🙂

 

Tjohoo! Vittra med sin sprudlande energi fräser fram över fjällvidderna.

 

Tuula apporterar till matte

 

Tomas in action, Casper avancerar inne i den höga viden framför honom.

 

Bergsjön by night. Kittelfjällets karaktäristiska silhuett tröttnar man aldrig på.

 

Sista jaktdagen gick vi på ett fantastiskt fint område med gammelskog som vi passerar varje gång vi åker till stugan. Många gånger har vi sagt till varandra -här borde vi prova att jaga! Äntligen tog vi oss dit. Riktigt fina marker med gott om fågel, hit kommer vi tillbaka!

 

Nu väntar snart älgjakten hemmavid, och förhoppningsvis några jaktprov för våra ungdomar! Hösten är en härlig tid, och vi ser till att njuta så mycket vi kan 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Ripinventering och nedräkning…

Sommaren börjar gå mot sitt slut, eftersöksproven är avklarade och både vi och hundarna börjar växla om – nedräkningen har startat till det magiska datumet 25 augusti!

Förra helgen var vi med på den årliga ripinventeringen i Saxnäs. Fågelhundsklubbarna inventerar varje år ett antal områden på uppdrag av Länsstyrelsen i respektive län för att kartlägga riptillgången, samt storlek och kvalitet på kullarna. I år fick vi möjlighet att hänga med på SVK Västerbottens inventering i Marsfjällen, det var första gången för oss. Även om vi formellt tillhör SVK Jämtland-Västernorrland känner vi större samhörighet med Västerbotten eftersom vi jagar i Vilhelminafjällen både höst och vinter. Inventeringen genomförs på ”baksidan” av Marsfjällsmassivet jämfört med där vi jagar under vinterhalvåret.

Saxnäs i kvällningen

Inventeringen går till så att hundförarna delas in i grupper som med hjälp av GPS får följa en linje från start till stopp och noggrannt dokumentera de fågelkontakter hundarna har längs vägen. Sträckan är lite över en mil rakt ut på fjället. Efter övernattning vid slutpunkten får man en ny sträckning att inventera tillbaka.

På lördag morgon var det revelj i ottan och avfärd mot Marsliden där vi skulle utgå. Eftersom vi hade både Tuula, Casper och Vittra fick vi en egen inventeringslinje att följa. Det blev en dryg vandring över fjället, vädret var bra men lite väl varmt både för oss och hundarna mitt över dagen. Eftersom vi hade mycket packning med oss fick jag prioritera bort min kära men ack så tunga ”pjäs” till systemkamera med tillhörande teleobjektiv och hålla tillgodo med mobilkameran. Det var så vackert på fjället! jag saknade verkligen en vettig kamera att föreviga det med… Men hundarna njöt av att äntligen få sträcka ut på fjället! Tuula jagade på som den rutinerade champion hon är, Vittra är härlig att se med fart och intensitet fullt i klass med en pointer 😉 Yngsta förmågan Casper pinnade på också, men vi hade dåligt med ripa så han sprang mest efter ljungpipare som var desto fler och retfullt flaxade runt honom!

Svettiga efter första marschen längs leden upp på fjället, strax innan vi nått vår startpunkt.

 

Det blir en del byråkrati, Tomas höll noga koll på protokollen som vi skulle fylla i.

 

Till topps! Vår linje låg högst upp under fjället, målet är att gå så rakt så möjligt längs rutten men i bland behövde vi ta omvägar för att ta oss över vattendrag och branter.

Väl framme vid lägret var benen ordentligt möra. Vi hann precis slå upp vårt tält och utfodra både oss själva och hundarna när mörka moln började torna upp sig i horisonten. Precis när vi slagit oss ned för lite gemytlig samvaro kring lägerelden började det blåsa upp. Alla fick bråttom att samla ihop sin utrustning och ta skydd i tälten. Då brakade det loss med regn, blåst och åska. Men vi och hundarna mådde gott i mina föräldrars gamla Hillebergtält från 1984. Det var riktigt mysigt att somna in omgiven av varma utsträckta hundkroppar medan naturens krafter rasade loss utanför.

Äntligen framme vid Girisjön!

 

Tältlägret

 

Så skönt att vila trötta fötter och få en bit mat!

 

Tältmys

Morgonen därpå hade reget dragit bort och vinden lagt sig. Vi vaknade upp till en fin morgon, det var tacksamt att kunna packa ihop tältet ”färdigtorkat”. Lätta vindbyar fortsatte att virvla runt och gjorde vittringsförhållandena bättre för hundarna. Vi fick en ny sträckning att gå tillbaka och nu hade vi många fler fågelkontakter. Som väntat var det Tuula som hittade alla fåglar, men ungdomarna fick tillfälle att kalibrera in sig på färsk ripvittring. Vandringen tillbaka kändes lättsammare då det inte var lika varmt.  Väl nere från fjället återstod ”bara” de närmare 40 milen hem, behöver jag nämna att vi somnade ovaggade 😉

Fjällfrukost

 

Nyvaken Tomas laddar med gröt inför dagens vandring

 

Vi passerade några ”miniglaciärer” längs sträckan tillbaka.

 

Hänförande vackert ❤ Marsfjällsmassivet i bakgrunden

 

Tuula har spikat en fin ripkull

 

Lunchrast

 

Tomas och Casper håller koll på linjen. Marsfjällsmassivet med Trollskalet i bakgrunden.

Ripinventeringen var en trevlig upplevelse som vi gärna gör om nästa år! Resultatet då?? -undrar säkert många. Vi blev ombedda att inte sprida några resultat på nätet innan sammanställningen är klar och vi vet inte riktigt hur det gick för de övriga grupperna eftersom vi inte träffades efteråt. Men resultatet kommer att presenteras på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida så fort det blivit sammanställt. Vi kan i alla fall säga att de ripor vi hittade på just vår linje var utväxta och flög bra, inga underutvecklade pipkycklingar.

Nu räknar vi som sagt ner till efterlängtad jaktpremiär och ledighet! Jag har i vanlig ordning jobbat hela sommaren, Tomas har sina rullande lediga perioder som skiftarbetare men har passat på att jobba extra en del för att kunna vara mer ledig under hösten. Premiären kommer vi att spendera i Kittelfjäll som vanligt, sen blir det älgjakt och skogsfågeljakt hemmavid. Och så förhoppningsvis några jaktprov! Under sommaren har vi fått regelbundna positiva rapporter från ägarna till Tuula och Gibsons kull som flitigt jobbat på med eftersöksgrenarna. I dagsläget har fem av sju klarat av sina prov och är klara för start på fältprov, fyra av dem har också gjort anlagsprovet i viltspår. Vi har också startat Tuula på eftersöksgrenarna och brorsan Metso är också klar för både öppen och elitklass. Vi ser fram emot en spännande höst och håller tummarna att coronaeländet ger med sig så hundaktiviteterna kan komma igång igen!

/Maria

PS: Jag lägger upp fler bilder från inventeringen på vår facebooksida.


Lämna en kommentar

Sommaren är här

Nu var det ett tag sedan jag skrev några rader här, sist var när vi gjorde vår sista vinterjakttur till Kittelfjäll i mitten av mars. Precis i samma veva slog Coronapandemin till i Sverige… nu är vi mitt uppe i den med allt vad det innebär. När vi var som mest taggade att börja meritera unghundarna Casper och Vittra på jaktprov och utställning så blev allt helt plötsligt inställt på obestämd tid… Men vi kan i alla fall glädjas åt att Vittras kullsyster Lovis och matte Mia hann med att starta på ett särskilt prov med den äran – fältbetyg 8 och full pott på apporten! 🙂 Det blir ett fint 1:a pris efter genomförda eftersöksgrenar i sommar.

I slutet av maj var vi på kennelträff med Caspers kull hos Kenth Gustafsson utanför Härnösand. Vittra fick också följa med. Vi tränade mycket stadga på duvor och i kaninhägn, det var riktigt kul att se fem av syskonen tillsammans! Dom har en hel del likheter, men också skillnader. Överlag är det lugna och mjuka hundar som har god kontakt med sina förare. Fler bilder från träffen finns på vår facebooksida.

Ett glatt gäng på kurs! Tomas med Casper, Susanne med Ertrud ”Udda”, Ann Marie med Esther, Maria med pappa Jorm som fick följa med en dag, uppfödaren Ingela med Emma och Marika med Ella.

Men det går ju trots pandemin utmärkt hålla igång med hundarna och träna spår, vatten och viltspår på egen hand precis som ett ”vanligt” år. Vi började tidigt i våras med viltspårträningen av Vittra och Casper och för ett par veckor sedan startade vi i anlagsklass tillsammans med Vittras kullbror Grim och pappa Gibson, alla fyra blev godkända 🙂 Fördelen med viltspårprov är att man bokar tid själv med domaren och behöver inte vara med i några stora folksamlingar nu i Coronatider (ordet som blivit en klyscha i år). Nu tränar vi vidare mot öppenklassen!

”Familjeträff” med viltspår 🙂 Tomas med Casper, Maria med Vittra, vår domare Susanne, Gabriel med Gibson och Petra med Grim.

I skrivande stund har en värmebölja slagit till, vår lilla tjärn är uppe i 23 grader så vi simtränar hundarna så gott som varje dag med vår ”Kabåt”, och det blir en hel del vattenapportering. Innan värmen slog till har vi hunnit med att träna en hel del släpspår och apport, så vi känner oss snart redo för eftersöksgrenarna med Casper och Vittra. I år lär det bli många särskilda prov med begränsat antal deltagare. Sen är det bara att hålla tummarna att pandemin klingar av så att jaktproven i höst inte blir inställda.

Vittra – full fart ut & in!

 

Alla får vänta på sin tur, bra passivitetsträning för de som inte jobbar.

 

Casper kommer in efter utförd uppgift

 

Tjärnen är vår räddning dessa varma dagar. Det blir en motionsrunda och vattenapportering så gott som varje dag. Casper som har lite dålig simteknik har fått en flytväst som hjälper honom att ligga rätt i vattnet.

Vi får regelbundna positiva rapporter från Tuula och Gibsons kull, härliga unghundar med mycket motor med flitiga ägare som tränar på för fullt inför kommande prov i eftersöksgrenarna. Dom har ärvt vattenpassionen från mormor Nelly och gammelmormor Strimma. Den egenskapen hoppade över mamma Tuula som förvisso simmar bra och effektivt, men är en badkruka som inte badar spontant. Lilla Vittra däremot glider gärna omkring på egen hand som en utter i tjärnen, man får ropa in henne innan hon hunnit över till den motstående stranden 😉

Mitt i värmeböljan passar Tuula och Nelly på att löpa precis som beräknat 6 månader sedan sist, så Casper får bo hos pappa Jorm och Marias föräldrar ett tag tills löpet är över. Det blir lugnare för en stackars ynglingen än att behöva stå ut med två sexuellt frustrerade ”tanter” 😉 Tuula har alltid löpt regelbundet, så vi kan räkna med att nästa gång blir precis vid årsskiftet, och då är det dags för parning! Vi har några intressanta hanhundskandidater, men kommer presentera valet ganska sent eftersom vi avvaktar en del resultat från den här säsongen. Spännande är det! 🙂

Tuula – vår härliga fina tjej ❤

Vi önskar er alla en skön sommar i väntan på hösten, ta hand om er och de fyrbenta! ❤

/Maria, Tomas och flocken på Kungshällan

 


Lämna en kommentar

Fjälljakt i coronavirusets skugga

Så var vi hemkomna från vinterjaktfinalen i Kittelfjäll. Vi har haft fina dagar på fjället, nyhetsrapporteringen om coronavirusets spridning har känts väldigt avlägsen och abstrakt för oss i den ”naturliga karantänzon” vi befunnit oss i – väglöst land långt ifrån smittsamma folksamlingar (och folk i största allmänhet!). Masshysterin sprider sig snabbare än viruset bland folk och orsakar ett märkligt hamstringsbeteende av framförallt toalettpapper… Hmm, folk har väl skitit i alla tider frågar man sig? Apropå det så dök länken till den här ”skitroliga” och informativa texten upp i mitt facebookflöde: Hur man bar sig åt före toalettpapperets tid 😉

Men nog om virus och skit – det var ju något betydligt roligare jag tänkte berätta om, -fjälljakten! 😀 Huvudfokus i vår var att lägga grunden för våra unghundar Vittra och Casper inför deras kommande liv som jakthundar. Första turen vi gjorde i början av februari hade vi inget flyt med vädret så det blev bara lite ”luftning” av hundarna på fjället med få fågelkontakter. Men den här gången fick vi flera fina jaktdagar och hade gott om fågel. Mormor Nelly 11 år fick stanna hemma, hon har aldrig varit speciellt förtjust i vinterföret. Tuula var däremot med som läromästare åt våra ungdomar.

Vittra började löpa 14 februari, perfekt! tänkte vi. Då är det överstökat till provet i Mittådalen nästa helg, men hon har dragit ut på det och i samma veva som vi åkte till fjälls så kom löpet igång på allvar. Det är ganska vanligt att första löpet hos en ungtik blir konstigt och utdraget. Vi har ju tidigare sett att Vittra har en stark motor och tar för sig på fjället, men nu stökade hormonerna tydligen till det så hon var inte sitt vanliga frimodiga jag. Men trots det så jagade hon helt okej och presterade flera fina situationer som gav ripor i säcken. Hon har en känslig nos och fin förmåga att precisera riporna.

Vittra apporterar

 

Glad och nöjd husse 🙂

Casper som är två månader yngre är mer kontaktsökande och har inte fått igång sitt sök riktigt, vi har upplevt honom som lite omogen. Första dagen vi var ute var det en hel del ”skoputsande”, så nästa dag tog Tomas och Casper en ”grabbtur” på tu man hand. Det visade sig vara den rätta medicinen för ynglingen! efter flera fina fågelarbeten då husse fick fälla ripa vaknade jaktlusten i Casper och han började ta för sig. Resten av veckan gick han från klarhet till klarhet och tog för sig minst lika bra som Vittra. Casper har en härlig frisk avance i stil med farfar Nitro, den ska vi vara rädda om!

Casper och Tomas in action

 

Från slyngel till jakthund – Casper gjorde en otrolig resa bara på några dagar!

Det var med en go känsla vi vände hemåt efter en givande vecka till fjälls. Vi åkte upp med två adepter och åkte hem med två nya fullt fungerande jakthundar tillsammans med vår jaktchampion Tuula. Förutom att båda unghundarna nu söker självständigt, står för fågel och är lydiga i flog så har de båda visat fina prov på sekundering och respekt för varandra. Vi jagade med alla tre i släpp, och fick flera gånger se den vackra synen av tre stående hundar. Att jaga på vinterfjäll är verkligen den bästa starten man kan ge sin unghund, vi har gjort det med alla våra hundar hittills. Föret kan vara lite tungt bitvis, men vittringen är lättare att urskilja för den oerfarna nosen då det inte finns lika mycket andra dofter som stör som när man jagar under hösten. Efter några dagar och fågelkontakter lär sig hundarna att det lönar sig att jobba på, då finner man fågel och husse och matte blir glada! Och för oss som skidar är det en helt underbar årstid när vädret är på gott humör! Efter den här effektiva ”inkörningen” är det bara att fortsätta jaga på så kommer unghundarnas kunskapsbank att fyllas på i takt med antalet jaktdagar. Sen är det bara att se till att få deras egenskaper dokumenterade på prov 🙂

Tuula sekunderar Vittra

 

Tripp, trapp trull! Tuula står och ungdomarna sekunderar.

 

Casper står lungt vid sidan medan Tomas fäller en singelripa för Vittra (hon står på andra sidan kullen).

 

Casper sekunderar Vittra…

 

….som i sin tur sekunderar mamma Tuula.

 

Tuula försöker trycka fast ett gäng ripor som löper undan, Tomas och ungdomarna hänger på.

 

Undertecknad tar sikte med kulbössan. Annars blev det mest ”kameraskott” för min del 😉

Planen var att vi skulle åka vidare till Mittådalen för ytterligare några dagars finslipning på fjället för att sedan starta Vittra på jaktprov i unghundsklass kommande helg. Nu blev provet inställt på grund av det ovan nämnda viruset, för Vittras del var det nog lika bra eftersom hon nu är mitt i löpet och inte presterar på topp. Men det känns trist, vi hade planerat det sen länge och framförallt sett fram emot att träffa några av våra valpköpare och se Vittras syskon i action på fjället! Chansen fanns kanske att komma med på något mindre särskilt prov i stället, men med tanke på att Vittra inte är i form så valde vi att avstå. Det känns lite snopet, det kanske inte blir någon fler chans att starta på prov i vår, i så fall får vi vänta ända till hösten. Men innan dess har vi förstås eftersöksgrenarna spår och vatten, samt viltspår att roa oss med. Vittras syster Lovis och matte Mia har redan hunnit med att starta på viltspårprov i anlagsklass vilket dom fixade galant – den första officiella meriten för GT kullen! 😀 Från de övriga syskonen fortsätter det att komma trevliga rapporter. Syrran Miramis bär redan räv med stolt hållning! Det lovar gott inför framtiden 🙂

Jag lägger upp fler foton från fjällveckan på vår facebooksida, det blev några hundra bilder i det fina vädret 😉 Tomas har också massor med filmmaterial från sin GoPro som jag ser fram emot att redigera ihop så fort jag får tid.

/Maria