Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Riksprovet

Nu har vi hunnit en bit in på årets bästa och mest efterlängtade tid – hösten och jaktsäsongen! Skogsfågeltillgången på hemmaskogen har visat sig vara otroligt bra i år. Vi har haft bra med gråfågel i många år, men i år är det något alldeles extra! En jaktsväng på några timmar räcker för att ge många spännande fågelkontakter och inte sällan fågel i säcken med hem. Vi har varit ute en hel del och försöker se till att varva hundarna så att alla får sin beskärda del av jakt.

Tuula fixade en orrtupp på premiärdagen i hemmaskogen.

Eftersom vi anmält Tuula och Nelly till riksprovet i Mittådalen blev det ingen premiärtur till Kittelfjäll som vi annars brukar göra. Patron fick följa med Marias föräldrar till Kittelfjäll och jaga tillsammans med sin halvbror Jorm. Men vi lyckades inte hitta någon hundvakt till Dimma, så hon fick följa med oss. Vi åkte ned till Bruksvallarna lite tidigare inför riksprovet och lyckades boka en jaktdag på Särvfjället, ett av de få områden i Jämtlands län som inte ingår i den lottning av de kvoterade jaktområdena som man måste anmäla sig till redan på våren om man måste jaga i länet. I våras hade vi inte ens bestämt oss om vi skulle delta i riksprovet, så tanken fanns inte då att vi skulle anmäla oss till lottningsförfarandet.

Särvfjället visade sig vara ett lättillgängligt och trevligt fjäll att gå på. Med tre jaktsugna hundar som genast tog fjälldalen i besittning i stora giriga slag begav vi oss ut. Men när vi gått en bra bit in i området utan minsta fågelkontakt började vi misströsta. Rapporterna från Jämtland talade ju för ett kronår? Nåväl, efter lunchrasten började det hända grejer när vi sökte oss upp på högre nivåer. Där stötte vi på mångder av fjällripor! Men dom var för dagen helt omöjliga att komma i närheten av. Hundarna stod gång på gång, men så fort vi närmade oss lättade dom på långt håll eller sprang retfullt undan, väl kamouflerade med sin gråspräckliga fjäderdräkt bland stenskravlen. Det blev inga skottillfällen, men åtminstone en spännande dag och bra uppvärmning för Nelly och Tuula inför det stundande riksprovet!

Tuula sträcker ut

 

Lättsprungna fjällsidor och fina vyer

 

Tuula står för gäckande fjällripor som löper undan framför henne

 

Fjällripor – så ser dom ut….

 

Tomas och Tuula gör ett nytt försök

 

Nelly sekunderar sin dotter. Tyvärr hade fjällriporna redan dragit bakom kullen…

 

Avance…

 

Inte ens Dimma med sin hyperkänsliga nos lyckades fixa fjällriporna

 

Tomas och Dimma avancerar

 

På fredagen startade vi på fältdelen av riksprovet. Tomas gick med Tuula och Maria förde mamma Nelly. Vädret visade sig från sin bästa sida med strålande sol. Nu fick vi rapporterna bekräftade – det är verkligen ett kronår för ripa i Härjedalsfjällen! Nelly hittade fågel i varenda släpp, så pass att det blev för mycket av det goda! Hon har ärvt en del av sin mor Strimmas temperament, och blir det mycket fågel tenderar vår Drottning att bli en aning het 😉 Eftersom hon hade fågel mest hela tiden kom hon inte riktigt ut i sitt karaktäristiska stora fjällsök som vi är vana att se. Domaren påpekade att hon ville se mer fart och vidd, och det vet vi ju att Nelly har, men när hon hela tiden ”stöp” i vittring så blev det inte så mycket till sök. Två fina situationer fick vi i alla fall till, den ena med fällning.

Nelly i sök

 

Nellys andra situation. Hon stod tillsammans med parkamraten, som tyvärr inte kunde hålla sig och petade upp några ripor. Jag lyckades hålla kvar Nelly som sedan fick avancera upp resten av kullen.

 

Hes matte, men glad att den något överhettade Drottningen ändå lyssnade 😉

Tuula hade mer ”lagom” med fågel, hon fick visa upp sitt fina fjällsök i ett par släpp innan hon mycket lämpligt stod för en ripkull och fick en fin situation med fällning. Ripan var vingad och sprattlade undan, men Tuula gjorde en förtjänstfull apport av den. När dagen var slut var både mor och dotter godkända på fältdelen till vår stora glädje! 🙂

Dimma fick tålmodigt gå i koppel hela dagen.

 

Situation för Tuula

 

Tuula apporterar

 

Tuula och husse

På lördagen var det dags för eftersöksgrenarna. Tolv hundar var godkända i elitklass av ca 50 startande, och våra tjejer var två av dem. Första momentet var spåret, viltet som skulle bärgas för dagen var grågås. Det kände vi oss trygga med, vi har tränat flitigt med otympliga stora kanadagäss hela sommaren och både Tuula och Nelly bär dom utan problem. Men när ekipage efter ekipage av erfarna hundar och förare åkte ut eftersom, och många rapporterade om att det var mycket gott om ”levande” gråfågel i skogsområdet där spåren drogs ökade vår nervositet avsevärt! Flera spår fick dras om eftersom spårdragarna trampade upp skogsfågel på vägen ut. Den goda fågeltillgången i både skog och fjäll ställde verkligen till det och satte prov på disciplinen hos de startande hundarna när lockelsen att dra ut på fritt sök var stor!

Tomas och Tuula laddar för spåret.

Tuula var först ut på spåret, och tack och lov fixade hon det lika kvickt och lätt som vanligt. Medan Nelly och matte väntade på sin tur att få göra spåret kom tyvärr det nedslående meddelandet från Tomas på mobilen -Tuula klarade inte vattenapporten 😥 Ett vattenarbete i elitklass på ett riksprov ska ju inte vara lätt, och dagens vatten ställde verkligen krav på hunden. Vinden blåste dessutom bort från startplatsen, så det enda hunden hade att lita till var förarens dirigering och vetskapen om att det alltid ligger en fågel någonstans därute när husse säger det. Men för vår lilla Tuula som var en av de yngsta elithundarna på riksprovet räckte inte självständigheten och erfarenheten till. Hon simmade tappert runt och gjorde ett par försök när Tomas dirigerade ut henne, men tillslut gav hon upp och det vara bara för husse att lyfta på kepsen.

Det här var ju Tuulas riksprov, Nelly hade vi bara tagit med som ”utfyllnad” för skojs skull, så det var med viss uppgivenhet efter att nyss ha fått Tomas meddelande om Tuulas misslyckade vattenarbete som jag skickade iväg Nelly på spåret. Men mattes erfarna nioåriga Drottning vet precis hur det ska gå till och levererade gåsen tillbaka i ett säkert grepp och gjorde en snygg sittande avlämning ❤ När vi kom till vattenarbetet visade det sig att hennes ålder och klokhet blev räddningen. Hon simmade snällt ut, och med lite guidning av mig när hon ville dra åt fel håll bärgade hon den praktfulla andhanen hem i ett säkert grepp. Mattes fina duktiga tjej ❤

-”Vart ska jag nu matte?”

Det blev totalt sju elithundar som klarade alla momenten och gick till pris på riksprovet. Under lördagens middag och prisutdelning visade det sig att Nelly kom på fjärde plats med fältbetyg 5 och full pott (10) på resten av momenten, dessutom fick hon pris för bästa vattenarbete 🙂 Verkligen en värdig avslutning på hennes provkarriär ❤ Och Tuula som tyvärr inte gick till pris fick utmärkelsen för bästa spårarbete!

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

In alles är vi så nöjda med våra hundars insatser på riksprovet. Mamma Nelly visade att hon håller stilen och i hennes kritik från fältdelen står det att läsa att hon är ”dagens viltfinnare”. Dottern Tuula visade att hon trots sin ringa ålder platsar i elitklass eftersom hon belönades med fältbetyg 7, som skulle gett ett 1:a pris på ett ”vanligt” delat prov. Och dessutom är hon en jäkel på att spåra och apportera 😉 Nu ska man ju egentligen inte spekulera och tänka ”om bara…” men hade Tuula klarat vattenmomentet så hade hon varit med i toppstriden om att vinna riksprovet!

Härnäst väntar tre dagars fjällprov i Klimpfjäll för Tuula, sen drar vi vidare till vårt efterlängtade fjällviste i Kittelfjäll för några dagars fjälljakt 🙂

Jag kommer att lägga upp fler foton från riksprovet på vår facebooksida.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Kennelträff med UF kullen

Förra helgen ordnade vi kennelträff för UF kullen. Det är ju lite chansartat att bjuda in till en träff i november då dagarna är korta och vädret kan vara bistert, tuffa omständigheter om man råkar vara en 6 månaders vorstehvalp… Men vi ville vänta tills dom nått 6 månader så dom blivit någorlunda mogna för att palla med två dagars träning. Glädjande nog så slöt hela 6 av 9 valpar med hussar och mattar upp! Och hade inte magsjukan ställt till det i sista minuten så hade även två till varit med.

Veckan innan träffen slog vintern till med full kraft, mest snö kom det ute vid kustbandet men när helgen närmade sig bäddades även Ådalen in i vitt. Men på lördagen då vi träffades hos Kenth Gustafsson i Häggdånger sken solen och värmde till och med en aning.

En vacker vinterdag i Häggdånger

En vacker vinterdag i Häggdånger

Vi fick börja med lite lydnadsövningar, sedan tog Kenth fram duvorna. Vi fick först prova hundarnas reaktion då han släppte en duva framför nosen. Fokus var på att husse/matte hela tiden ska agera lugnt och tryggt så att hunden vänjer sig vid att en flaxande fågel inte är så märkvärdigt. Valparna visade på ett imponerande naturligt lugn, självklart var det spännande när duvan kom och svepte förbi nära nosen, men när den var borta i periferin så var alla snabba att koppla av igen och fokusera på sin matte/husse. Inget omotiverat pip eller stress märktes av i gruppen. Svårigheten stegrades när vi sedan fick göra inkallning och Kenth släppte en duva över hunden som var på väg in. Alla löste detta imponerande bra! Vi fick också gå in en sväng i kaninhägnet med kopplade hundar bara för att testa hundarnas reaktion. Kaninerna som sprätte iväg var otroligt spännande och triggande för ungdomarna!

72_dpi_071

72_dpi_121

På det hela taget blev vi otroligt imponerade över våra valpar, så lugna trygga och fokuserade! Vi har märkt de egenskaperna hos vår egen Tuula, och resten av syskonen är likadana. De flesta har inte tränat i grupp tidigare, men dom klarade ändå av att fokusera på sin förare och gå in i passivt läge utan gnäll och stress i väntan på sin tur. Det är lätt att glömma bort att dom är bara sex månader! 🙂 Det är ju jobbigt både för hund och förare att vara på kurs, jag var själv helt slut i huvudet när dagen var till ända, både av att lyssna och ta till mig av det Kenth förmedlade, notera hur valparna betedde sig och inte minst fotografera alltihop 😉 Men här är några kloka råd vi fick med oss:

-”Valiumberöm”. Prata lugnt och beröm lågmält, då blir hunden mer benägen att lyssna. Ett ”kvittrande” glatt beröm kan göra att hunden blir onödigt uppspelt.

-Prata inte mer än nödvändigt, var tydlig! Ett skarpt och dovt -NEJ! i samma sekund som hunden gör något otillåtet i stället för en harang i stil med -”hur många gånger ska jag måsta säga åt dig att du får inte….” Tjata aldrig! Reagerar inte hunden – agera!

-Timing. Både beröm och korrigering måste komma i exakt rätt tidpunkt för att hunden ska förstå vad som är rätt/fel.

-Kroppsspråk. Hunden läser oss hela tiden, använd handtecken och agera som en trygg värdig ledare. En sådan som är värd att dyrka och vara till lags!

-Efter en fågelsituation, sätt hunden och låt den sitta en stund. Agera lugnt själv och gå ett varv runt hunden. Så lär vi hunden att inte rusa vidare direkt och riskera att stöta upp kvarvarande fåglar.

72_dpi_126

Från vänster: Tomas och Tuula, Kenneth och Ville, Frederik och Metso, Hanna och Kaisa, Samuel och Elin med Matti, Rebecka och Viktor med Mielikki.

Andra dagen fick valparna träffa på rapphönsen. De flesta har inte varit med om att hitta fågel själv än, så i början skuttade dom mest planlöst omkring, rastade sig och åt lite gräs. Men efter första kontakterna blev det helt annan fart på dom! Det krävs ju många fågelkontakter innan ståndet klickar till ordentligt, men vi fick åtminstone se ansatser. Och alla blev definitivt ”väckta” på fågel och började så smått att koppla på näsan och söka medvetet. Tuula har ju ett försprång i och med att vi kan träna henne när som helst, så hon fick gå i koppel och i stället träna på att hålla sig lugn när syskonen hade fågelkontakter. Det var skönt att konstatera att hon fixade det utan gnäll och protester.

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter ;)

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter 😉

 

Metso står!

Metso står!

 

Matti vs rapphöna - action!

Matti vs rapphöna – action!

 

Delta vs rapphöna

Delta vs rapphöna

Tack alla ni som kom för en trevlig helg! Förutom att det alltid är trevligt att träffas, snacka hund och jakt så är det mycket värdefullt för oss att få se och utvärdera våra valpar, och vi är mer än nöjda med vad vi sett 🙂 Fler bilder finns på vår facebooksida. Nästa träff planerar vi att hålla i Mittådalen på vårfjället, det ser vi fram emot!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Valparna fem veckor

…eller egentligen fem och en halv vecka är dom ju i dag! Det har varit en intensiv helg med många trevliga besök av blivande hussar och mattar. Både vi och valparna var ganska trötta när helgen var över 😉 Det är första gången samtliga valpköpare haft möjlighet att komma och hälsa på och titta på valparna innan leveransen. Vi är imponerade av att många körde långt, bara för att få en första titt av de små. Christopher, Nellys ”originalhusse” körde ända från Stockholm och hem igen på lördagen för att titta på den bruna tik som ska bli Nellys efterträdare. Han hade sällskap av Helen, som ”bara” var med för att titta och valpfrossa, snacka om att ha ett brinnande intresse och engagemang för vår ras 🙂 På lördagen kom också Hanna och Gustaf från Mora, och Viktor och Rebecka som körde från Uppsala till Umeå och passade på att stanna till hos oss längs vägen. På söndagen hade vi besök av Cecilia och Simon som ”bara” åkte från Timrå, samt Johanna och Torbjörn som kom från Bräcke i Jämtland. Förra helgen hade vi besök av Kenneth och Katarina från Umeå, Frederik och Catrin från Hudiksvall samt Samuel och Elin från Sundsvall.

Det var riktigt trevligt att få träffa alla valpköpare IRL och prata hund och jakt, många är ambitionerna för de små liven! Förutom jakt planeras det för jaktprov, utställningar, viltspår, BPH och en och annan har avelsambitioner. Vi är glada att ni valt att köpa valp från oss, och vi hoppas både hundarna och vi som uppfödare kommer uppfylla alla förväntningar!

72dpi_053

Valparna myser och busar med extramamma Dimma

Valparna är riktigt underhållande att sitta och titta på nu. Dom blir allt mer aktiva och äter uppblött torrfoder/färskfoder fyra gånger om dagen, så Nelly börjar minska på mjölkproduktionen. På morgonen vaknar vi till en niohövdad kör som ropar på frukost, då är det bara att öppna valphagen och rusa ut med matskålarna medan det lilla ”lämmeltåget” myllrar efter i rasande fart.  Med inkomster kommer utgifter, så vi har börjat vänja valparna vid att gå med oss och de vuxna hundarna upp i skogskanten ovanför vårt hus där vi har ”rastningsområdet” så vi slipper trampa omkring i de små korvarna på gräsmattan. Efter rastningen blir det en stunds bus innan alla slocknar som på en given signal.

72dpi_019

Hela vår flock hjälps åt med lek, omsorger och uppfostran. Det är intressant att se att Patron är raka motsatsen till sin pappa Nitro, som helst höll sig så långt bort från de små irritationsmomenten som det var möjligt. Kom dom i närheten av hans tassar studsade han rakt upp med ett irriterat gruff, och gick genast undan. Han var aldrig elak med valparna, men gjorde allt för att undvika närkontakt med dom. Patron däremot är otroligt tålmodig, han tycker uppriktigt om sina småsyskon, leker med dom och låter dom klättra och bita i honom. Inte ens när dom tuggar på hans ”ädla delar” säger han ifrån! Men när en liten frimodig valp stegade fram till hans matskål i morse fick hon smaka på en tillsägelse från storebror.

72dpi_027

Snälle tålmodige storebror Patron ❤

72dpi_032

Storebror nere för räkning! 🙂

Nelly och Dimma slickar och smånaggar på valparna, och buffar omkull dom med nosen. Valparna har lärt sig hundspråket och lägger sig snällt på rygg och visar sin underkastelse. Både Nelly och Dimma tillrättavisar dom med ett morr och bett över nacken om dom gör något otillåtet, men när valpen gnyr till och underkastar sig blir den genast slickad som bekräftelse på att den visat rätt beteende. Det är väldigt intressant för oss att betrakta samspelet i vår lilla flock! Vi filmar en hel del, och efterhand lägger vi ut filmsnuttar på vår facebooksida. Där finns också massvis med bilder som fylls på kontinuerligt. Valparna är så tacksamma att fotografera nu!

Nu när alla valpköparna fått se och känna på de små och utse sina favoriter är det i stort sett klart med placeringen av dom. Här följer individuella bilder som vi tog i kväll, valparna var lite trötta efter mat och bus så det tenderar att bli lite krumma ryggar och slö hållning…

hane 1 matti

Hane 1, ”Lillebror” får namnet Kungshällans UF Matti och kommer att flytta till familjen Jakobsson-Lidow i Sundsvall

 

hane 2

Hane 2 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 3

Hane 3 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 4 ville

Hane 4 kommer att heta Kungshällans UF Ville och flyttar Kenneth och Katarina i Umeå.

 

tik 5 tuula

Tik 5 heter Kungshällans UF Tuula och stannar här hos oss.

 

tik 6 kyllikki

Tik 6 får namnet Kungshällans UF Kyllikki och flyttar till familjen Hellgren-Lavén i Timrå.

 

tik 7 kaisa

Tik 7 får namnet Kungshällans UF Kaisa och flyttar till Hanna och Gustaf i Mora

 

tik 8 Ruta

Tik nr 8 får namnet Kungshällans UF Mielikki och flyttar till Viktor och Rebecka i Uppsala

 

tik 9 Mira

Tik nr 9 får namnet Kungshällans UF Mira och flyttar till Christopher och Anna i Stockholm


Lämna en kommentar

Valparna fyra veckor

Nu har valparna blivit fyra veckor, redan halvtid innan dom börjar flytta hemifrån! Tiden flyger iväg… Dom växer och frodas, och börjat vidga sina vyer på vår tomt allt mer. Vi försöker iaktta dom för att bilda oss en uppfattning om deras personligheter, men det är fortfarande svårt att säga så mycket annat än att dom skiljer sig åt i utseendet. Vi har också haft besök av blivande hussar och mattar både lördag, söndag och i dag måndag. Valparna är pigga och nyfikna och får vänja sig vid att bli hanterade av både små och stora händer. I går söndag var det riktigt varmt, så då ville dom helst bara ligga i skuggan och vila.

De som varit här och tittat på valparna har utsett sina favoriter. Vi försökte intala oss innan valparna föddes att inte fästa oss vid någon av tikarna för tidigt, utan noggrant iaktta och utvärdera dom innan vi bestämde oss för vilken vi skulle behålla. Men det blir ändå att man väljer med hjärtat i slutändan, och vi har i det närmaste bestämt oss för att det blir den enda skimmeltiken som kommer att få namnet Tuula och stanna hos oss 🙂 Efter nästa helg när fler valpköpare varit här och tittat börjar det bli dags att fördela valparna och slutgiltigt bestämma namnen så vi hinner registrera kullen hos SKK och få hem registreringsbevisen i tid till leveransen.

Här kommer nytagna individuella bilder, vi lyckades bättre med fotograferingen den här gången med hjälp av lite köttfärs på mattes fingrar, och husse fick vara snabb på avtryckaren 🙂 Valparna får allt mer ”styrsel” i kroppen så dom kan stå bättre. Vi fyller kontinuerligt på med fler bilder och filmklipp på facebooksidan.

hane 1

Hane 1, ”Lillebror”. Fortfarande minst i kullen men ökar bra och stadigt i vikt. Lugn och nyfiken i sinnelaget. Kompakt i kroppen men har lätt benstomme och smäckert huvud.

 

hane 2

Hane 2. Kraftig benstomme och rejält huvud, brottas gärna livligt med sina syskon.

 

hane 3

Hane 3. Kraftig benstomme och maskulint huvud, är nog den som blir mest lik pappa Ura. Gillar att brottas med sina syskon.

 

hane 4

Hane 4. Medelstorlek, ser ut att bli något lättare i modellen än sina stora skimmelbröder. Framåt och nyfiken.

 

tik 5

Tik 5. Lite kraftigare benstomme än sina bruna syskon. Var den som först lyckades klättra över kanten på valplådan. Nyfiken och frimodig. Troligen den tik vi kommer behålla.

 

tik 6

Tik 6. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt varken det ena eller andra hållet.

 

tik 7

Tik 7. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt det ena eller andra hållet.

 

tik 8

Tik 8. Lite lättare benstomme och smäckrare huvud än de andra tikarna, ser ut att bli lik mamma Nelly. I övrigt utmärker hon sig inte speciellt åt ena eller andra hållet.

 

tik 9

Tik 9. Av medelstorlek. Utmärker sig inte så mycket åt ena eller andra hållet än.


Lämna en kommentar

Valparnas tredje vecka

I helgen har det varit varmt och skönt väder, så valparna har fått varit ute i hagen på gräsmattan mest hela dagarna. Det är lättsamt att slippa en del mockning och hantering av blöta dagstidningar inomhus. Valparna sover fortfarande mycket, men efter dagarna utomhus märker vi att dom förväntar sig en större värld än valplådan inne i köket. Dom hoppar upp mot kanten och påkallar uppmärksamhet då man pratar med dom. ”Spädbarnsjollret” blir allt mer likt morrningar och skall, och efter maten vill dom gärna busa och brottas en stund innan dom somnar.

DSC_8823

Skönt med gräs under tassarna 🙂

Under några dagar har dom fått en daglig portion älgfärs blandat med äggula och rapsolja, som vi ökar på efterhand. Nelly har gott om mjölk till dem, och kräver också mycket mat själv! Förutom högenergifodret som hon får fyra gånger om dagen lyckades hon i förrgår stjäla och sätta i sig närmare 2 kilo frusen älgfärs som jag lagt i diskhon för att tina upp och portionera i påsar till valparna. Att hon strax innan fått en portion torrfoder var inget hinder! 😉

Vi har nu satt små olikfärgade halsband på valparna för att enklare skilja dom åt. Det fattades ett halsband, så lillebror som vi lätt känner igen ändå slapp halsbandet. I går passade vi på att ta de första individuella bilderna på dom. Ingen utställningsmässig uppställning, men det går i alla fall att få en första uppfattning hur dom ser ut. De små trubbiga ansiktena börjar få allt mer personlig karaktär.

Vi har bestämt att valparna i den här kullen ska få finska namn, vår egen tik som vi ska spara kommer att heta Tuula. Två andra namn är också klara: Kaisa och Ville. Vilken valp som vår vilket namn är dock inte bestämt än. Till helgen börjar en del blivande hussar och mattar komma på besök och titta på de små juvelerna.

Vanligtvis numrerar vi ju valparna efter den ordning de föddes, men eftersom den här kullen blev förlöst med kejsarsnitt har vi bara hittat på en ordning.

/Maria

DSC_8855

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8858

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8860

Hane 2

 

DSC_8864

Hane 2

 

DSC_8865

Hane 3

 

DSC_8868

Hane 3

 

DSC_8871

Hane 4

 

DSC_8875

Hane 4

 

DSC_8877

Tik 5

 

DSC_8889

Tik 5

 

DSC_8892

Tik 6

 

DSC_8894

Tik 6

 

DSC_8901

Tik 7

 

DSC_8907

Tik 7

 

DSC_8909

Tik 8

 

DSC_8922

Tik 8

 

DSC_8925

Tik 9

 

DSC_8929

Tik 9


1 kommentar

Lyckad rosettjakt

Det blev en lyckad dag för Jorm på SKK:s utställning i Sundsvall i dag! Först blev han bästa hane i jaktklassen med CERT, och sedan gick han och blev BIR! Jag misströstade lite att ställa honom eftersom han på de senaste utställningarna tydligt visat att det är det tråkigaste som finns att ägna sig åt, med resultatet hängande svans och bakåtfällda öron a´la whippet. Vill man inte visa upp sig spelar det ingen roll att hur snygg man är… Men i dag var han pigg och glad i ringen och föll dessutom domaren i smaken 🙂 Så här löd kritiken:

Lagom stor, bra könsprägel, utmärkt huvud, torr hals, god manke, utmärkt bröstdjup och längd. Bra benvinklar. Stabila rörelser, god päls.

Domare: Frank Christiansen, Norge.

BIM blev ”träningskompisen” Toxic, som fick sitt tredje CERT och därmed är SEUCH, stort grattis Jenny! Toxic är inte bara trevlig och en duktig jakthund, hon är snygg också 🙂

DSC_0163

BIR Rodedalens Jorm och BIM Toxic med matte Jenny Karlsson. Domare: Frank Christiansen. Jorm blev redigt kär i söta Toxic som synes 😉

Nackdelen med att bli bäst i rasen är att det blir en lååång dag… Det hade jag inte räknat med så jag hade inget fika med mig förutom en banan och en flaska vatten. Som tur är finns det ju att köpa. Jag tog en sväng på Jula och handlade lite förnödenheter men det blev ändå mycket dötid då jag roade mig med att sitta och titta på hundar av alla möjliga originella raser som visades upp. Det är så lättsamt med Jorm som liksom sin far lever efter mottot ”peace, love and understanding”. Det spelar ingen roll vilken hund som kliver fram och nosar på honom och hur ”suspekt” den än ser ut så möter han alla med samma öppenhet och viftande svans. Hanhundsaggressivitet existerar inte hos honom, är det någon hane som spänner sig och gruffar så vänder han bort huvudet och visar med all tydlighet att han inte vill ha något bråk. Precis så var Nitro också. När Jorm tyckte att han glott färdigt på pudlar, nakenhundar och diverse obestämbara små golvmoppar fläkte han ut sig raklång och somnade på sin filt, jag fick se upp så ingen trampade på honom när dom passerade i den trånga gången mellan ringarna.

Så var det tillslut dags för gruppfinalen och jag fick väcka upp Jorm ur sin dvala. Det blev endast fyra finalister i grupp 7, förutom Jorm en irländsk setter, en weimaraner och en kleine münsterländer. Döm om min förvåning, men Jorm gick och placerade sig som tvåa! Jag har aldrig kommit så långt på en utställning med våra vorstrar förut. På SKK:s utställningar samlas ”utställningseliten”, Jorm är ju framförallt en jakthund och jag har inte lagt något krut på att utställningsträna honom. Föga förvånande blev han slagen av den välpälsade irländska settern med sin rutinerade handler. Trea efter Jorm blev weimaranern och fyra münsterländern. En gigantisk BIG2 rosett fogades till samlingen av de tidigare, samt en laddning Klass färskfoder. Trötta men glada begav vi oss hemåt. Vi passade på att ta några ”skrytbilder” med rosettskörden och nya uppställningsbilder hemmavid:

Rodedalens Jorm

Rodedalens Jorm

Rodedalens Jorm

Jajaja… sluta orda om den där utställningen nån gång – blir det några valpar då?? Vi är helt överväldigade över intresset för vår planerade kull! många väntar och undrar förstås om det ”tagit”? Inklusive vi själva förstås! Vi hade tänkt göra ultraljud på Nelly de närmaste dagarna (i dag är det precis 4 veckor sedan första parningen) men för varje dag som går tycker vi att vi ser allt större tecken på dräktighet så vi avvaktar. Nelly är trött, vill mest ligga och sova samt är extremt fokuserad på mat! Hon har inte mått illa, men det gjorde hon inte förra gången hon väntade valpar heller. Hon har breddat över revbenen och när hon är nyäten får hon allt mer formen av en öltunna… Vi törs inte ropa hej riktigt än, men nog ser det lovande ut?

nellygravid2