God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.

Kärt återseende och lycka till!

I dag har vi vinkat av Brage som nu är på väg till Piteå tillsammans med sin storasyster Bettan och hennes husse och matte Lars och Rita. Han ska flytta in där ett tag och om allt fungerar bra så får han nog ett nytt permanent hem. Det känns riktigt bra för oss eftersom vi vet att Bettan har bra hos dem, hon lever som en omhuldad prinsessa.

Det var så roligt att träffa den lilla pralintjejen igen! Hon var sig lik, lite gråare om nosen och lite trivselvikt, men hon verkade känna igen både oss och sitt gamla hem. Brage ville gärna flirta med sin storasyster, men han hade stor respekt får henne när han blev för närgången och fick en avspisning. Bettan och Brage är mycket lika i mentaliteten, vi tror att dom kommer trivas bra tillsammans då dom lärt känna varandra.

Bettan och ”lillbrorsan” Brage

Bettan och Brage som valp 2009, hon var så himla go med sina småsyskon!

Lilla söta jäntan! Hon verkade känna igen sig

Lilla pigga Bettan

Lars med Brage och Bettan

Bettan och ”gammhusse”, hon minns hur hon balanserar på bakbenen!

Tomas har haft 17-dagars ledigt och har då passat på att jaga så mycket som möjligt med Patron för att ge honom förutsättningar att bli en duktig skogshund. Så här på senhösten är fåglarna varska och det är inte lätt, det gäller att hunden är försiktig på fåglarna och att husse smyger som en indian. Patron utvecklas bra och hittar ofta fågel, husses högsta önskan nu är att fälla en rejäl tjädertupp för honom. Det är som ett ”elddop”, då den gamle svarte ligger efter ett fint jobb är målet uppnått! Men dom har inte haft något flyt, fåglarna har lättat på håll, husse har till sin förtrytelse bommat då han äntligen fått läge… men än har dom inte gett upp!

Husse och Putte är laddade!

I morse klev Tomas upp tidigt för att passa på att ta en jaktsväng med Brage innan hans flytt. Brage stod först fint för en gammeltupp som husse fick fälla, och strax därefter rapporterade han en tjäderhöna som också den gick i backen. Han stod också en tredje gång, men då stöp husse mitt i sin indianansmygning och de skygga orrarna som Brage spikat lättade… Man kan ju fråga sig varför vi skickar iväg en så duktig hund? Men vi måste se framåt, man kan inte samla hundar på hög och Brage får nu glädja en ny jägare som lär ge honom fler jaktdagar än vad vi kunnat erbjuda, och dessutom är mycket bättre på att åka skidor under vintern än vad vi varit 😉

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna 🙂

Brage poserar med herr och fru tjäder

Nybakad jaktchampion!

Äntligen tar jag ett krafttag i det envisa värmekomat som legat över oss i flera veckor för att skriva några rader! Ja ni som följer oss på Facebook har ju knappast missat att Nelly nu fått sin välförtjänta titel Svensk jaktchampion – hon är vår första JCH med prefixet Kungshällans, så vi är extra glada! 🙂

Nellys karriär har varit spikrak sedan vi tog över henne, endast en plump fanns  i hennes protokoll efter ett olycksaligt rendrev i Klimpfjäll i höstas. Hennes eftersöksresultat har sett likadana ut, så gott som uteslutande 10-10 på de prov hon startat, så efter avklarat anlagsprov i viltspår kände vi oss ganska lugna inför det stundande eftersöksprovet som var sista momentet för championatet. Men ska det jävlas så är det på prov! Döm om vår förvåning, vår genomarbetade tjej som fixat spåren klockrent på alla träningar släppte gåsen när hon bara hade en liten bit kvar till husse och tuggade på den! Det blev en retfull nolla på spåret.  Och vår apportgalna yngling Patron gjorde samma sak på öppenklasspåret! Efter långvarig väntan fick jag gå in och ropa på honom, han hade stannat och ätit på måsen halvvägs tillbaka, något som heller aldrig hänt! Alla var lika förvånade som vi… Men som tur var fixade Patron UKL med full pott, och halvbrorsan Jorm fick full pott både i UKL och ÖKL. Brage la ner gåsen en gång så han fick tyvärr bara 8-10 i EKL.

Jorm gör en fin avlämning

Matte och Putte efter UKL spåret, inte samma min efter det misslyckade ÖKL dito…

Tomas och Brage laddar för vattnet

På vägen hem funderade vi fram och tillbaka vad vi gjort fel när våra så säkra hundar båda visade samma beteende. Tillslut kom vi på det, och så enkelt det var! Eftersom vi åkte hemifrån såpass tidigt tänkte vi inte på att ge hundarna mat innan vi for, så när det var dags för provstart var det hög tid för mat och dom var säkert även törstiga i värmen. Varför leverera ett stycke mat när man kan äta det?

Vi kom med på ett nytt prov redan efter ett par dagar i Indal, så vi anmälde både Nelly och Brage och gav oss av. Den här gången var hundarna både utfodrade, vattnade samt att vi hade med oss kyldukar i värmen, inga yttre faktorer skulle få ställa till det denna gång! Nelly fixade ett klockrent spår – skönt! Brage gjorde samma dumhet som sist, han la ner gåsen strax innan han kom fram så det blev en 8:a även den här gången. Han är mer van att bära räv, troligtvis är det därför han lägger ner. Då var det bara vattnet kvar, det som var minsta bekymret tänkte vi! Området för vattendelen är lite trixig, hunden ska simma ut ur en vik och runt en liten udde där måsen ligger. Vi startade på prov där i fjol, och höll tummarna att Nelly skulle minnas att hon måste simma ut mot sjön för att hitta måsen. Men Tomas fick starta Nelly ca 15 meter längre in i viken än där elithundarna normalt går i, Tomas försökte dirigera henne utåt men hon vände hela tiden tillbaka in i viken. Dom fick lång tid på sig, desperationen ökade i husses röst och Nelly kämpade desperat, men hon förstod inte att hon måste längre ut och runt udden! Tillslut var tiden ute, domaren bröt provet och Tomas fick kalla in Nelly. Besvikelsen visste inga gränser! 😦 Brage som är van att träna och gå prov i Indal fixade förstås vattnet klockrent.

Men tur i oturen, ett nytt prov var planerat i Indal redan nästa dag! Vi anmälde Nelly på stående fot. När resten av provgänget åkt hem tränade vi några gånger i vattnet så Nelly skulle förstå att hon måste följa husses dirigering ut mot viken.

Nöjd husse och Nelly efter avklarat spår!

Där ute ligger måsen Nelly!

Så då blev det då tredje gången gillt! Den kvällen stämde allt, Nelly gjorde ett perfekt släpspår och fick sedan starta på det ”vanliga” stället för elitklassen och inte där unghundarna går i 15 meter längre in i viken så den här gången fixade hon det utan problem. Färden hem gick dubbelt så fort som i går, kändes det som i alla fall! Och skumpan var kyld sedan länge så den smakade gott 🙂

I år gläds vi dessutom åt att flera av våra valpköpare genomfört eftersöksgrenarna med sina hundar, så vi hoppas det blir några starter på fältprov också! Hittills:

Kungshällans NA Jägermeister (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 7 vatten: 10

Kungshällans NA Minttu (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 10 vatten: 10

Kungshällans NF Primadonna (Nitro – Nelly) UKL spår: 9 vatten: 9

Kungshällans NF Prada (Nitro – Nelly) UKL spår: 8 vatten: 9

Prada vattenapporterar

Dessutom har Plexus och Puma fixat godkänt anlagsklass viltspår, och Puma har dessutom 2X1:a pris ÖKL så hon nosar på Svenskt Viltspårchampionat, ett 1:a pris till så!

Efter att Nelly fått sitt eftertraktade jaktchampionat var det dags för oss att ställa oss nästa fråga, skall vi starta henne på riksprovet? Det vore fantastiskt kul med tanke på hur genomarbetad hon är och hur samjagade hon och husse blev förra hösten. Problemet stavas mickel räv… Nelly har inte fixat rävspåret och det beror inte på henne, utan är helt och hållet vårt fel. Vi gick för fort och hårt fram när vi skulle börja med rävapporten och framkallade en aversion för räven hos Nelly. Hon har blinkat, lagt sig på rygg och gjort allt hon kunnat för att slippa bära den förskräcklige rödpälsen. Vi har backat flera steg och ätit upp våra egna misstag. Med lock, pock och positiv träning har vi nu lyckats reparera misstagen och det ser nu ljust ut på rävfronten! Sista anmälningsdag var den 1 Augusti, och den 31:a juli bestämde vi oss. Vi anmäler Nelly! När jag sedan satt framför datorn och fyllde i uppgifterna hängde även Brage med. Vi måste ändå ha med oss alla hundarna, så varför inte? Problemet är ju ”nödbromsen”, som vi försökt pränta in på honom i alla upptänkliga situationer, samt att husse inte hunnit bli lika samjagad med Brage som med Nelly. Men som jag även skrev på Facebook: ”bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”. Tomas kommer starta både Nelly och Brage i elitklass medan jag gör ett försök med ynglingen Patron i unghundsklass tillsammans med Rolf och Jorm. Liisa och Pingla kommer också att starta, samt ytterligare två av Jorms syskon. Nitros avkommor blir väl representerade på riksprovet! 🙂

Förutom de officiella eftersöksgrenarna har Patron och Brage fått visa upp sina färdigheter i lite andra sammanhang. När vi var på Fäviken Game fair i samband med att matte visade sina hundporträtt passade Tomas på att starta grabbarna i de tävlingar som anordnas under helgen. Båda gjorde en fin insats i apporteringstävlingen Glen Moray pickup challenge men missade pallplats med liten marginal. Brage startade även i Fäviken apporten som inbegriper både vattenapport och vilt, han gjorde på lördagen en bejublad insats då han som enda hund tog upp räven och sedan hoppade över staketet tillbaka med mickel i stadigt grepp! På söndagens tävling hamnade Brage på tredje plats. Tävlingarna är öppna för alla raser, såväl apporteringsspecialiserade retrievers som våra allroundhundar. Särskilt kul var det då att pallplatserna dominerades totalt av korthårsvorstrar. Vem behöver hund som enbart kan apportera när man kan få allt i ett! 😉

I den olidliga värmebölja som sliter hårt på folk och hundar ägnar vi oss mycket åt bad i vår tjärn, men samtidigt börjar längtan och förväntningarna stiga inför den stundande jakt- och provsäsongen! Efter riksprovet i Kiruna åker vi ner till Kittelfjäll där vi kommer att jaga mellan 1-5 september. Sen blir det säkert någon fler fjälltur också, men mest kommer vi förstås jaga på våra egna skogsmarker hemmavid. Vi har fått lov att inse att vi har för många hundar och alla får inte så mycket jakt som dom förtjänar, så Dimma är i höst utlånad till en aktiv jägare. I höst kommer vi ägna mycket krut åt Brage och Patron. Nelly är genomarbetad och ”färdigmeriterad” redan och gamm-momma Strimma behöver på sin höjd få någon kort liten jakttur för att hon ska få känna att hon fortfarande är med i leken. Men framöver lutar det troligtvis åt att vi söker ett nytt hem åt Brage. Det är absolut ingen brådska, vi vill gärna starta honom på prov och försöka få bukt med hans eftergångar först, och vi kommer i så fall vara ytterst noga med var han hamnar. Det är bara att inse att man kan inte samla hundar på hög, det är ju jakthundar som förtjänar att få jagas med!

När jaktsäsongen så småningom lider mot sitt slut väntar nästa stora äventyr, då kommer vi att para Nelly! Matte har ägnat mycket tid åt att spana in många fina kavaljerskandidater både inom Sverige och runt om i norden. Det är inte lätt, finns så många duktiga, snygga och intressanta hanar att välja på! Vi vill gärna tillföra något nytt, och kommer inte att använda någon av de mest populära hanarna/linjerna. Men man behöver ju inte gå över ån efter vatten, det som är långt bort är inte säkert att det är bättre 😉 Vi har så gott som bestämt vem som blir far åt Nellys nästa kull, men det kommer vi att skriva mer om lite senare. Vi hoppas kunna behålla en tik för egen del.

En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till det magiska datumet vi längtar efter – den 25 augusti! Som traditionen bjuder åker vi då till Kittelfjäll och jagar en vecka tillsammans med Marias föräldrar. Då blir det dags att praktisera all sommarens ”torrträning” när det gäller lydnad, apportering och eftersök. Det är bara att hålla tummarna att fågeltillgången är bättre än i fjol!

Fint minne från premiärveckan 2012. Nästan obefintligt med fågel – det behövdes en viltfinnare för att hitta dom! Här står Nitro efter att ha rapporterat en singelripa till oss, som sedan husse fick skjuta.

Vi hoppar de första jaktproven som går redan veckan efter premiärhelgen, det är för tidigt tycker vi. Jakten är ju ändå främsta anledningen till att vi har hundarna, och dom är säkert tacksamma över att få jaga med oss först och främst. Under premiärveckan rekar dom igång sig efter en lång tids jaktuppehåll, och vi bygger upp samarbetet får en uppfattning om saker vi behöver slipa på inför kommande prov.

Eftersöksgrenarna har vi klarat av i ÖKL och EKL med Nelly och Dimma. Egentligen hade vi inte tänkt fortsätta gå prov med Dimma, men det kändes konstigt att ha bara en hund att starta på prov… med genomförda eftersöksgrenar har vi i alla fall möjligheten att starta henne på fält om andan faller på. För hon är ju en duktig jakthund den lilla vita! Men mest fokus har vi förstås på Nelly inför höstens prov. Brorsan Brage och matte Helena har också gjort eftersöksgrenarna i ÖKL och EKL med full pott, så nu har Brage 2X1:a pris ÖKL och är uppflyttade i elit! 🙂 Helena har gjort ett kanonjobb med Brage – dom är ett starkt team! Här finns fler bilder på vår facebooksida från eftersöksprovet i Härnösand.

Vårt yngsta gäng hinner inte få åldern inne för att gå prov i höst, men deras ägare ligger för den skull inte på latsidan med att träna sina unga adepter! Rapporter, bilder och filmsnuttar kommer in med jämna mellanrum i vår facebookgrupp, och det är idel trevlig läsning för oss uppfödare! Valpar som spårar, apporterar och simmar med lust och glädje 🙂 Det är bra att smida medan järnet är varmt – en ung hund är formbar och det är bara positivt att jobba mycket och lära in momenten tidigt, det stärker samarbetet och ger belöning i en lydig följsam jaktkompis i framtiden. Här är det Puma som bär kanin.

Pricilla och Prada ställdes ut i valpklass på SVK:s riksutställning och fick båda fin kritik. Patriot har också varit på utställning i Ribe, Danmark där han blev bästa valp. En riktig snygging har han blivit!

Här är det Prada som vattenapporterar.

Vår egen Patron är nu också säker på apporteringen, vi har stegvis gått över på lydnadsapport och nu håller han ända in och släpper inte före tillåtelse, han griper på kommando och klarar dirigering i ”klockan”. Kastapport i vattnet fixar han galant vare sig det är dummy eller mås, när vi tränat Nelly och Dimma har vi passat på att introducera Patron för olika vilt. Något vi inte tränat så mycket på är spår, men det brukar komma av sig självt när apporten väl sitter, då lär vi in det som en ”förlängd apport”. Vi kan se att Patron redan har förmåga att använda näsan i fritt apportsök, han stannar upp och vädrar, funderar och ringar tills han hittar – och han ger inte upp! Ett tydligt arv från pappa Nitro. Patron är än så länge lydig och följsam, men han har otrolig speed i sina långa ben, ett arv efter mamma och mormor 🙂 Vi får se när jaktlusten vaknat ordentligt, hur mycket av lydnaden som sitter… Men det är så roligt att ha en unghund igen! Man kan inte annat än skratta åt hur han sorglöst fladdrar genom livet på de där långa gängliga benen 😉

Vi har också haft besök av Kent och Gertrud med Falla, dotter till Nitro och Roda. Här är en bild från ”släktträffen” en varm dag, från vänster Jorm, Patron och närmast i bild sitter Falla. Rodedalens har arrangerat kennelträff hos Forswards i Getåsen, tyvärr funkade inte datumet varken för oss eller Rolf och Monica med Jorm så vi kunde inte delta. Men vi har fått rapporter om snygga och trevliga valpar. Jorm har utvecklats till en riktig snygging! Han är mer harmonisk och mogen i kroppen än sin gänglige halvbror Patron. Helgen före premiären har vi anmält Jorm och Patron till unghundsträning i Mittådalen, det ska bli kul! Men risken blir förstås att det mest blir bus och rackartyg med de två slynglarna, vi lär få ett och annat gott skratt 🙂 Men med lite tur kanske någon pollett trillar ned inför premiärhelgen där det är mer på allvar.

Rodedalens Jorm (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – J Sångbergets Roda) lite över 6 månader.

Eftersökstider

Sommartid är eftersökstid! Medan vanligt folk ligger i solen och äter glass roar vi oss nördiga vorstehmänniskor med att släpa omkring döda djur i skogen 🙂

Om en månad är det dags för prov i eftersöksgrenarna spår och vatten, och vi trappar upp träningen. I år har vi bara tänkt starta Nelly i öppenklass och elitklass, och vi kämpar med att försöka få henne att apportera räv. Trut, kanadagås och tunga dummies med eller utan rävskinn fixar hon utmärkt. Men äkta räv – där är det stopp! Troligtvis gick vi får fort och hårt fram när vi började med rävapporteringen i höstas. Helt klart är det inte hunden det är fel på, vi får helt enkelt rannsaka oss själva och försöka hitta på nya vägar mot målet. Tids nog kommer det ordna sig om vi bara tar det i små små steg, problemet är bara att provdatumet obönhörligen närmar sig!

I helgen var Helena och Brage här och vi tränade spår och vatten tillsammans. Brage älskar att jobba och kastar sig in i uppgifterna med stor entusiasm. Han behöver bara slipa på detaljerna så kommer det att gå bra. Efter att ha genomfört eftersöksgrenarna i ÖKL är han uppflyttad till elitklass efter att ha tagit en 7:a på fält i april.

Vi ägnar också mycket tid åt vår yngsta ”adept”, i och med att vi tinar upp apportvilt var och varannan dag så har Patron fått bekanta sig med både trut, kanadagås och räv. Han hämtar allt spontant med stor glädje! Nåja, räven släpar han baklänges efter att först ha gett den en ordentlig omruskning 🙂 han har också fått hänga med några gånger till Härnösand där vi tränar lydnad och eftersök med vorstehklubben. Trots sina blygsamma fem månader har han förmåga att fokusera på uppgifterna trots störningar av andra hundar runtomkring. Det känns som vi har en ung Nitro igen! Här på bilden ser man tydligt att han är ”straffkommenderad” i bilen medan Brage och Nelly tränar. Visst kan man inte annat än älska en sån här liten härlig varelse? 😉

Nu under sommaren simtränar vi hundarna några gånger i veckan i vår tjärn, det är skönt för dom när det är varmt och skonsam träning speciellt för ynglingen Patrons växande kropp. Han älskar att simma och har samma fina ”bäverstil” som mormor Strimma, glider lätt och ljudlöst genom vattnet med hög rygg ovanför vattenytan. Undertecknad har också kommit igång lite smått med löpträning för att kunna hänga med Tomas framfart över fjället under premiärveckan utan att bli svimfärdig 🙂

/Maria

Det våras!

Nu börjar snön smälta undan här i Kungsgården och våren är i antågande. En härlig tid börjar när vår gård blir som en leråker, som dagligen betrampas av 24 hundtassar som sedan springer runt i huset… Ja, så många tassar är det, vi har för tillfället 6 hundar i huset, Pandora har bott kvar hos oss ett tag eftersom hennes husse och matte inte hade möjlighet att hämta henne förrän nu. Egentligen skulle hon ha åkt redan i helgen, men andra omständigheter kom emellan. För en vecka sedan lekte lilla tuffingen Pandora bokstavligen med döden när hon gick för nära en ätande Dimma. Vår Dimma har en obefintlig stubin när det gäller mat, hon gav Pandora en ordentlig omruskning i nackskinnet. Efter inspektion visade det sig att hon fått några små sår i nacken förutom chocken som hon hämtade sig rätt snabbt ifrån. Men dagen efter svällde hennes nacke upp kring ett av de millimeterstora såren och Pandora fick hög feber. Tomas tog henne till veterinären och det blev en kur med antibiotika. En stor ful böld uppstod, som sprack efter några dagar, blod och var vällde ut. Allt detta hände typiskt nog inför den avtalade helgen då Pandora skulle flytta hemifrån! Men i skrivande stund har såret slutat vätska, och Pandora är åter igen sitt vanliga superbusiga jag. ”små sår och bra vänner ska man vara rädd om” sa vår veterinär Annika. Så sant, man ska nog inte underskatta små sår, speciellt om dom kommer från bett med tanke på allt ”snusk” hundarna kan sätta i sig! Det kan bli elaka bakteriehärdar.

Nackdelen med att behålla en valp så länge är att vi lärt känna henne ordentligt, och Pandora är verkligen en underbar hund som vi gärna skulle behållit! Hon är ett litet energiknippe som ständigt är på språng. Snygg ser hon dessutom ut att bli! Ser ut som en perfekt symmetrisk och välvinklad liten vorsteh så liten som hon är. Redan vid åtta veckors ålder sprang hon obehindrat uppför trappan till övervåningen. Patron har till vår stora lättnad inte lärt sig gå i trappan än och vi har inte uppmuntrat honom heller. Lilla Pandora forcerar däremot vår provisoriska ”barrikad” så ofta hon bara kan, smiter upp på övervåningen där hon hittar på en massa hyss och river ut grejer över hela golvet. När man ställer sig i trappen och ropar på henne tittar genast ett litet huvud fram med pigga gula ögon, och hon kommer snällt skuttande nedför trappen. Man kan inte annat än älska den lilla busen 😉

Patron är också ett busfrö, men han är inte samma kvicka vessla som sin lilla syster. Han har enorma tassar och långa ben att hålla reda på, som en riktig slyngel 😉 Ju äldre han blir desto mer blir han lik pappa Nitro! Han har samma coola blick och visar även upp samma stabila temperament som Nitro gjorde i den åldern, det lovar gott! Vi tränar dagligen ”sitt” med båda två i samband med matningen, och har även börjat lite smått med en form av avanceträning på dagisnivå för att lära dom att ordet ”ja” betyder full fart framåt. Det går ut på att lägga en godisbit en bit från valparna som får lov att sitta kvar. På kommandot får dom rusa fram och ta godiset. Det blir också lite konkurrens, först till kvarn. Pandora som är mindre och kvickare vinner oftast, men det triggar Patron att försöka bli snabbare för varje gång. Inkallningen tränar vi också på dagligen. Men det är svårt att koncentera sig på vettig träning då vi har två valpar samtidigt, det blir mer struktur på träningen av Patron när Pandora flyttat hemifrån. Nu ska vi också börja träna mer intensivt med Nelly inför eftersökssäsongen. Nitro, Strimma och Dimma får förstås hänga med och träna lite bara för att hålla hjärna och sinnen igång inför jakten, men vi har beslutat att satsa krutet på Nelly och Patron när det gäller jaktprov framöver.

Nitro hade en till parning på gång nu i vår med en intressant tik, men vi valde att avstå eftersom det kom fram hälsomässiga fakta som vi inte kände till. Det hade säkert kunnat bli snygga och bra jakthundar i kombinationen, men när det kommer till hundarnas hälsa vill vi inte ta några risker. Den 12 april fyllde Nitro 9 år, tiden går så fort! Frågan är om han får fler parningar nu när det finns så många nya unga stjärnskott på hanhundlistan. Men huvudsaken är i alla fall att vi nu äntligen har en egen efterlängtad prins efter honom, och dessutom parningsvalpen Jorm efter Sångbergets Roda som bor hos Marias föräldrar. Rolf är mycket nöjd med Jorm, som fått spendera sin första tid med husse och ”Farbror Frej” i Kittelfjäll. Fler bilder av Jorm kommer framöver. Han är en trygg och kavat liten kille, vi ser fram emot Nitrosönernas kommande jaktkarriär!

Efter påskveckan glömde jag min laddare till kameran i fjällen, jag hann ta några foton 1:a april innan kameran dog av batteritorsk. Jag bad syrran ta hem laddaren, och hämtade den i dag så jag kunde få igång kameran igen. Här ligger ett gäng bilder på facebook på Patron och Pandora från 1:a april, samt i dag när vi fick besök av familjen Bergman med Brage och deras spanielvalp som var bra mycket äldre än våra, men ändå samma storlek 🙂

/Maria

Utställning i Umeå

Nyss hemkommen från SVK Västerbottens årliga utställning på Forslundagymnasiet i Umeå där jag ställde ut Dimma och Brage. Jag var lite nervös att hinna i tid, min mobil hade nämligen passat på att ladda ur batteriet under natten så jag vaknade halv nio! Inte en pinal hade jag packat kvällen innan, det tänkte jag ju göra på morgonen! Men som tur var hittade jag alla grejer som skulle med, kameran åkte jag tyvärr ifrån…

Men det visade sig inte vara någon fara, då jag kom fram med andan i halsen efter en färd en bra bit över hastighetsbegränsningarna var det fortfarande strävhår i ringen så jag kunde lugnt gå ut och rasta Dimma och Brage. Först ut var Brage i jaktklassen. Han skötte sig fint och var en av de tre som fick excellent! De andra två var Ganjos Ebbex och Ganjos Fresk. Det slutade med Ebbex som 1:a och Fresk som 2:a, båda de fick CK. Grattis Larra och Anette! Brage kom på tredje plats, tyvärr inget CK denna gång. Han fick fin kritik, men domaren lade stor vikt vid den ljusa fläck som Brage har på överläppen efter en skada. Brages kritik:

65 cm. Rastypiskt huvud, bra könsprägel, välkroppad, välvinklad, fina rörelser, päls och färg utan anmärkning, bra tassar. Har en opigmenterad fläck på nosen.

I jaktklass tikar var det inte mindre än 18 stycken! Dimma var först ut. Efter vad jag sett hittills så verkade den här domaren gilla lättare hundar, så jag var beredd på ”domen” redan innan jag gick in i ringen med vår bastanta vita brud. Som väntat fick hon ytterligare ett ”good” till samlingarna, och kritiken lät ungefär som den brukar. Men i våra ögon är hon ändå så vacker vår lilla vita tjej! Då var vi klara för dagen, jag stannade en stund och tittade på några fler tikar men sedan var det dags att styra kosan hemöver igen.

I morgon ska jag ta några nya bilder av Brage, för nu kvalar han ju in på vorstehklubbens lista för avelsgodkända hanar! 1:a pris ÖKL jaktprov, excellent på utställning och HD:A.

J Kungshällans BS Brage (KS Baron vom Donauland – J Råvatj Strimma)

/Maria

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria

Utställningsframgångar!

I dag var vi på SKK:s nationella utställning i Sundsvall med Dimma och Nelly i jaktklassen. Maria hade lyckats övertala en minst sagt motvillig Tomas att hänga med eftersom vi nu har två tikar i samma klass och behöver vara två som springer. Det var bara nio korthår anmälda, och Dimma och Nelly var de enda tikarna i jaktklassen så det blev en kamp mellan makarna Tjärnström 😉 Båda tikarna fick excellent, och Nelly belönades dessutom med CERT! Riktigt kul! Dimma vet vi ju sen tidigare att hon inte tilltalar utställningsdomarna, så dagens resultat är vi fullt nöjda med eftersom hon bara har ”very good” sedan tidigare 😀 Klantiga matte hade glömt kameran hemma, tusen tack till Anette Gustavsson som förevigade oss i ringen! Väl hemma passade vi på att ta lite skrytbilder av vår snygga tjej Nelly med certrosetten.

Nelly och matte i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Tomas premiär som "handler", det gick ju bra! Dimma fick excellent! Foto: Anette Gustafsson

Domaren heter Henric Frykstrand, Nellys kritik lyder:

Mycket tilltalande, bra helhet. Snyggt huvud, välansatt hals. Sund konstruktion. Bra bröstkorg, stark rygg. Starkt bakställ. Vägvinnande rörelser, utmärkt kondition.

Och Dimmas kritik:

Trevlig tik, feminint huvud. Bra uttryck. Välansatt hals, bra front, tillräckliga vinklar fram. Utmärkt bröstkorg. Kunde ha starkare överlinje. Välvinklad. Rör sig fint från sidan. Borde vara mer parallell.

Eftersom det var så få vorstrar så var utställningen snabbt överstökad till Tomas stora lättnad. Då passade vi på att hälsa på familjen Bergman i Kovland och Nellys bror Brage. Det var ett bra tag sedan vi träffades sist, och vi kunde konstatera att Brage blivit en helt annan hund! Den tonårsgänglige slyngeln hade förvandlats till en muskulös välkroppad och mycket stilig herre! Troligtvis mycket tack vare matte Helena som kört en hel del drag med honom i vinter. Brage är lika glad och okomplicerad som Nelly och dom kom snabbt överens och busade precis som när dom var ”småknärtar” här hemma på Kungsgår´n 😉 Här är en liten filmsnutt som Tomas tog med mobilen:

Syskonen Nelly och Brage

Snyggingen Brage! Tyvärr är ju mobilkameran så seg så Tomas hann inte få någon bild då han stod som snyggast...

Fina Nelly med certrosetten

Matte och Nelly poserar hemmavid

Senaste två veckorna har vi börjat så smått med introduktionen av räv för Nelly och Dimma. Vi har tinat upp en räv och lekt kravlöst med båda två för att dom ska få vänja sig vid mickel. Räven är kul, och båda har sett till att han har bra mycket mindre päls än då han levde! Dom luggar och sliter, och greppar mer och mer spontant för varje försök. Men vi är försiktiga med att lägga på krav, det gäller att dom känner lust och trygghet inför räven när vi väl börjar lägga på de ovillkorliga kraven. Dimma har en fördel av att hon är så bytesmedveten när vi tränar med båda två, hon triggas av att ”vakta” räven som sin egen när vi leker med båda tikarna tillsammans. Räven är dessutom inte obekant för henne, vi har låtit henne härja kravlöst med den varje gång vi haft en räv upptinad för att träna Bettan och Nitro. Nelly däremot tar till sig bättre då hon ensam får härja och jaga efter räven då vi svingar runt den i ett rep. Häromdagen tog Maria och slaktade ett par jeans och sydde en två specialdummies inför rävapporteringen. En stabil mittendel med ett vedträ lindat med trasor, som en ”smällkaramell”, med sidosnuttarna fyllda av smågrus. Det blev en liten variant på 2-3 kilo och en tyngre på ca 5 kilo. Vi har kört med dom i några dagar nu, och båda tjejerna gör framsteg. I eftermiddag då vi kom hem körde Tomas ett pass med både ”rävdans” och apportering av dummies, framförallt Dimma gjorde stora framsteg då hon för första gången självständigt apporterade räven! Matte höll på att plantera penseer som vi handlade på Plantagen, så tyvärr har vi inga bildbevis. Men det kommer! Här är iallafall ett par bilder från träningen med ”Kungsgårdsdummyn”, fler finns på facebook:

Nelly med "Kungsgårdsdummyn"

Duktig Dimma!