Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Ny jaktchampion!

Så har vi då fått vår fjärde jaktchampion, den tredje med vårt kennelnamn:

SEJCH Kungshällans UF Tuula

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Det känns riktigt stort! 😀 Tuula är den yngsta hittills av våra hundar som uppnår den åtråvärda titeln (2 år och 4 månader) och hon gjorde det med bravur, en 8:a på skogsprov. Det är också första gången någon av våra hundar får ett så högt fältbetyg på skogsprov, den det svåraste fältslaget att bemästra. Vi upphör aldrig att imponeras av vår lilla tjej som varit så självklar ända sen hon var valp ❤

Men vägen till det sista 1:a priset var allt annat än spikrak. Inför den här hösten hade vi siktet inställt på att ge Tuula så många chanser på jaktprov som vi bara kunde, det var hon värd! Hon lyckades knipa ett 1:a pris på fjällprov i Klimpfjäll, men sedan började motgångarna. Andra dagen var det busväder på fjället med regn och stormvindar från alla håll. Tuula kämpade på och hittade fågel, men det blev ingen jaktbar situation. Tredje och sista dagen invaderades fjället av skjutglada italienare som spridde ut de få ripor som fanns för vinden så provgruppen hittade bara några enstaka fåglar, eller så markerade hundarna nedslagsplatser där den italienska skyttelinjen svept fram och fällt fågel. Tuula fick mycket släpptid de två återstående provdagarna, men det blev ingen fler premie den helgen.

Tuula lunchvilar i Klimpfjäll

Efter provet åkte vi vidare till stugan i Kittelfjäll. Efter en vilodag med stugpyssel tog vi en tur upp på fjället. Tyvärr är många områden stängda så det fanns inte så mycket att välja på. Vi fick en fin dag på fjället i skönt väder, men tyvärr ont om fågel. Vi hittade en kull på hela dagen och en singelripa som Tuula lyckades spika och matte fälla, så dagen blev räddad 🙂 Sen hade vi kontakt med några skogsfåglar på vägen ner från fjället. Vädret blev sämre så vi jagade ingen fler dag utan ägnade oss åt att fylla på vedförrådet inför vintern och åkte hem till våra fågelrika skogsmarker i stället.

Tuula fjällracer

 

Fint på fjället så här års.

 

Tuula med en singelripa som matte fick fälla för henne i Kittelfjäll.

Lite senare kom Tomas och Tuula med på ett särskilt prov i Gräftåvallen, även där fortsatte missflytet. Lång släpptid men ingen fågelsituation. Sista chansen var skogsprovet i Solberg den 6-7 oktober, vid det laget hade Tomas börjat tappa hoppet och kände att han bränt på tok för många värdefulla jaktdagar på att kuska runt på prov utan resultat. Men om man har ett mål i sikte måste man satsa hårt och vara beredd på att det kan bli ett antal misslyckade försök längs vägen. Om man bryter ihop och ger upp efter första motgången så kommer man ingen vart! Och vi vet ju vad Tuula går för, så Tomas bröt ihop och försökte på nytt…

Första dagen i Solberg blev ytterligare en nolla till protokollet, men dag två så stämde äntligen allt! Fåglarna var skygga, Tomas visslade in Tuula från stånd två gånger men fåglarna hade hunnit dra när han och domaren följde henne tillbaka. Tredje gången gillt satt en tjäderhöna kvar så det blev en godkänd fågelsituation. Domaren berömde henne mycket och sa att han gärna velat ta med sig henne hem 😉

Nu är jaktproven ett avslutat kapitel för Tuula i och med championatet, hädanefter blir det 100% jakt. Men nästa år när riksprovet arrangeras i skog känns det väldigt lockande att anmäla henne! Riksprov är ju ändå lite mer än ett vanligt prov, en lite festligare tillställning som också innebär många trevliga möten med likasinnade vorstehnördar, uppfödare och inte minst hundar!

Nu ska jag (Maria) återuppta försöken att skrapa ihop tre CK:n så Tuula kan få lägga till ett utställninschampionat, det borde inte vara helt omöjligt eftersom hon överlag fått excellent med bra kritik och har ett CK i juniorklass. Även där gäller det att inte ge upp när man snubblar på mållinjen gång på gång 😉

Tuulas bror Metso och husse Frederik startade också i Solberg, tyvärr hade dom stolpe ut. Skogen är inte lätt, speciellt så här pass sent på hösten! Men sedan tidigare i höst har dom lyckats ta ett fint 2:a pris på skogsprov i Dalarna, ett av få ekipage som lyckades gå till pris under den provhelgen, samt ett 2:a pris på fjäll i Mittådalen. Metso är en härlig kille med samma egenskaper som syrran Tuula, så bara dom har lite flyt framöver så kommer fler och högre premier på jaktprov.

Stolt Metso på fjället. Foto: Frederik von Essen

Syrran Kaisa har varit otursförföljd med skador och löp som ställt till jakt- och provplanerna för matte Hanna som var taggad att starta i öppenklass med henne den här hösten. Men hon har i alla fall hunnit fixa middag till husse och matte 🙂

Nöjd Kaisa efter väl utfört arbete. Foto: Hanna Elgemyr.

Brorsan Matti har gjort eftersöksgrenarna i sommar men husse la krutet på att finslipa honom på jakt och avvaktar med provstart. Han har också vuxit upp till en stark jakthund och drar sig inte för att apportera räv.

Matti – stolt som en tupp! Foto: Samuel Jakobsson.

Vi har också fått trevliga rapporter från Kyllikki och husse Simon som vid det här laget blivit ett sammansvetsat team i skogen.

Stolt och nöjd Kylli. Foto: Simon Hellgren.

Vi blir så glada att få rapporter från valpköparna och se att hundarna vi fött upp får göra det dom älskar och är födda till ❤ Överlag utifrån de rapporter vi fått så är det mycket motor i UF kullen. Flera jagar i mycket skogen, hundarna är fortfarande ungdomligt ivriga och brister en del i kontakten, det gör även Tuula. Med jämna mellanrum får man påminna henne vem som styr jakten. Det är inte helt lätt att lära sig hantera skygga skogsfåglar, så det blir ett antal stötar för de jaktsugna ungdomarna innan dom lär hur dom ska ta sig an dom. Men ju mer man är ute och jagar tillsammans, desto mer stärks samarbetet och med åldern lär sig hunden att om man håller bra kontakt med den som bär bössan och tar det lugnt och tänker till när det börjar lukta tjäder brukar det löna sig i form av härliga smällar och översvallande beröm från bössbäraren. Lyckan när man får fälla en rejäl gammeltupp efter fint samarbete är oslagbar!

Tuula med sin första gammeltupp.

Nu ska vi själva fortsätta njuta av den milda fågelrika hösten och hoppas på många fler fina dagar till i skogen innan vintern slår till. Nästa vecka är vi lediga båda två, planen var att ta en sen tur till Kittelfjäll, men med tanke på den dåliga riptillgången och många stängda områden så känns det som att gå över ån efter vatten… I stället ska vi försöka göra några turer till högre belägen skogsmark här hemma för att prova på lite nya marker där det också kan finnas en del ripa.

Hösten är en härlig tid!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Kennelträff med UF kullen

Förra helgen ordnade vi kennelträff för UF kullen. Det är ju lite chansartat att bjuda in till en träff i november då dagarna är korta och vädret kan vara bistert, tuffa omständigheter om man råkar vara en 6 månaders vorstehvalp… Men vi ville vänta tills dom nått 6 månader så dom blivit någorlunda mogna för att palla med två dagars träning. Glädjande nog så slöt hela 6 av 9 valpar med hussar och mattar upp! Och hade inte magsjukan ställt till det i sista minuten så hade även två till varit med.

Veckan innan träffen slog vintern till med full kraft, mest snö kom det ute vid kustbandet men när helgen närmade sig bäddades även Ådalen in i vitt. Men på lördagen då vi träffades hos Kenth Gustafsson i Häggdånger sken solen och värmde till och med en aning.

En vacker vinterdag i Häggdånger

En vacker vinterdag i Häggdånger

Vi fick börja med lite lydnadsövningar, sedan tog Kenth fram duvorna. Vi fick först prova hundarnas reaktion då han släppte en duva framför nosen. Fokus var på att husse/matte hela tiden ska agera lugnt och tryggt så att hunden vänjer sig vid att en flaxande fågel inte är så märkvärdigt. Valparna visade på ett imponerande naturligt lugn, självklart var det spännande när duvan kom och svepte förbi nära nosen, men när den var borta i periferin så var alla snabba att koppla av igen och fokusera på sin matte/husse. Inget omotiverat pip eller stress märktes av i gruppen. Svårigheten stegrades när vi sedan fick göra inkallning och Kenth släppte en duva över hunden som var på väg in. Alla löste detta imponerande bra! Vi fick också gå in en sväng i kaninhägnet med kopplade hundar bara för att testa hundarnas reaktion. Kaninerna som sprätte iväg var otroligt spännande och triggande för ungdomarna!

72_dpi_071

72_dpi_121

På det hela taget blev vi otroligt imponerade över våra valpar, så lugna trygga och fokuserade! Vi har märkt de egenskaperna hos vår egen Tuula, och resten av syskonen är likadana. De flesta har inte tränat i grupp tidigare, men dom klarade ändå av att fokusera på sin förare och gå in i passivt läge utan gnäll och stress i väntan på sin tur. Det är lätt att glömma bort att dom är bara sex månader! 🙂 Det är ju jobbigt både för hund och förare att vara på kurs, jag var själv helt slut i huvudet när dagen var till ända, både av att lyssna och ta till mig av det Kenth förmedlade, notera hur valparna betedde sig och inte minst fotografera alltihop 😉 Men här är några kloka råd vi fick med oss:

-”Valiumberöm”. Prata lugnt och beröm lågmält, då blir hunden mer benägen att lyssna. Ett ”kvittrande” glatt beröm kan göra att hunden blir onödigt uppspelt.

-Prata inte mer än nödvändigt, var tydlig! Ett skarpt och dovt -NEJ! i samma sekund som hunden gör något otillåtet i stället för en harang i stil med -”hur många gånger ska jag måsta säga åt dig att du får inte….” Tjata aldrig! Reagerar inte hunden – agera!

-Timing. Både beröm och korrigering måste komma i exakt rätt tidpunkt för att hunden ska förstå vad som är rätt/fel.

-Kroppsspråk. Hunden läser oss hela tiden, använd handtecken och agera som en trygg värdig ledare. En sådan som är värd att dyrka och vara till lags!

-Efter en fågelsituation, sätt hunden och låt den sitta en stund. Agera lugnt själv och gå ett varv runt hunden. Så lär vi hunden att inte rusa vidare direkt och riskera att stöta upp kvarvarande fåglar.

72_dpi_126

Från vänster: Tomas och Tuula, Kenneth och Ville, Frederik och Metso, Hanna och Kaisa, Samuel och Elin med Matti, Rebecka och Viktor med Mielikki.

Andra dagen fick valparna träffa på rapphönsen. De flesta har inte varit med om att hitta fågel själv än, så i början skuttade dom mest planlöst omkring, rastade sig och åt lite gräs. Men efter första kontakterna blev det helt annan fart på dom! Det krävs ju många fågelkontakter innan ståndet klickar till ordentligt, men vi fick åtminstone se ansatser. Och alla blev definitivt ”väckta” på fågel och började så smått att koppla på näsan och söka medvetet. Tuula har ju ett försprång i och med att vi kan träna henne när som helst, så hon fick gå i koppel och i stället träna på att hålla sig lugn när syskonen hade fågelkontakter. Det var skönt att konstatera att hon fixade det utan gnäll och protester.

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter ;)

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter 😉

 

Metso står!

Metso står!

 

Matti vs rapphöna - action!

Matti vs rapphöna – action!

 

Delta vs rapphöna

Delta vs rapphöna

Tack alla ni som kom för en trevlig helg! Förutom att det alltid är trevligt att träffas, snacka hund och jakt så är det mycket värdefullt för oss att få se och utvärdera våra valpar, och vi är mer än nöjda med vad vi sett 🙂 Fler bilder finns på vår facebooksida. Nästa träff planerar vi att hålla i Mittådalen på vårfjället, det ser vi fram emot!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Nu har dom flyttat…

Så var det plötsligt väldigt lugnt här på Kungsgården… I går kväll vinkade vi av Metso som flyttade till sitt nya hem, och i lördags var det ”öppet hus” här från morgon till kväll, då flyttade Matti, Kaisa, Kyllikki, Ville, Mielikki och Mira. Nu är det bara Väinö kvar som stannar några dagar till med syrran Tuula.

72_dpi_002

Christopher från Stockholm och Hanna & Gustaf från Mora var först ut på lördag morgon för att hämta hem sina respektive bruna tjejer Mira och Kaisa.

 

13652383_10153974069553071_1623364454_n

Valparna fick stifta bekantskap med bostonterriern Kalle, som ska bli Villes ”storebror”. Med sin trubbnäsa, upprätstående öron och avsaknad av svans var han först lite ”svårtolkad” för valparna. Men efter en stund var det full rulle med den roliga lekfarbrorn i lagom storlek 😉 Foto: Cecilia Lavén

Vi har fått genomgående positiva rapporter från hemresorna och valparnas första dygn i de nya hemmen. Dom har varit trygga, nyfikna och funnit sig väl tillrätta. Det glädjer oss! Även om vi försökt utsätta valparna för lite nyheter och främmande miljöer är första eldprovet då dom blir tagna ur sin flock och flyttade till ett helt nytt hem med nya lukter, familjemedlemmar och andra hundar. Alla har klarat det fint.

De två lediga veckorna med valparna och alla andra aktiviteter och projekt tycker vi båda känns som minst en månad! Vi har verkligen utnyttjat tiden till max, förutom valparna och allt vad det innebär har vi också hunnit med att få fasaden nästintill färdigmålad. De vuxna hundarna har inte fått så mycket aktivering, men har ändå hållit sig väl sysselsatta med valparna. Tomas har slipat lite på eftersöksgrenarna med Patron inför det stundande eftersöksprovet, annars har dom mest fått släntra omkring på tomten när vi varit hemma.

Nu ser vi fram emot fortsatta rapporter från våra utflugna valpar, och så ska de bli så roligt att börja slipa vår egna lilla diamant Tuula! Rapporterna på vår facebooksida och här i bloggen lär inte bli lika täta som under de senaste åtta veckorna, men vi har ändå tänkt försöka filma våra första övningar med Tuula och lägga ut små snuttar som inspiration och kanske lite tips till våra valpköpare. Vi har också märkt vad lärorikt det är att se sig själv tillsammans med hunden på film, då ser man precis vart man brister då det inte fungerar och kan göra om och (förhoppningsvis) rätt 😉

Vår lilla Tuula - en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Vår lilla Tuula – en mysig, trygg och pigg liten tjej!


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Valparna fem veckor

…eller egentligen fem och en halv vecka är dom ju i dag! Det har varit en intensiv helg med många trevliga besök av blivande hussar och mattar. Både vi och valparna var ganska trötta när helgen var över 😉 Det är första gången samtliga valpköpare haft möjlighet att komma och hälsa på och titta på valparna innan leveransen. Vi är imponerade av att många körde långt, bara för att få en första titt av de små. Christopher, Nellys ”originalhusse” körde ända från Stockholm och hem igen på lördagen för att titta på den bruna tik som ska bli Nellys efterträdare. Han hade sällskap av Helen, som ”bara” var med för att titta och valpfrossa, snacka om att ha ett brinnande intresse och engagemang för vår ras 🙂 På lördagen kom också Hanna och Gustaf från Mora, och Viktor och Rebecka som körde från Uppsala till Umeå och passade på att stanna till hos oss längs vägen. På söndagen hade vi besök av Cecilia och Simon som ”bara” åkte från Timrå, samt Johanna och Torbjörn som kom från Bräcke i Jämtland. Förra helgen hade vi besök av Kenneth och Katarina från Umeå, Frederik och Catrin från Hudiksvall samt Samuel och Elin från Sundsvall.

Det var riktigt trevligt att få träffa alla valpköpare IRL och prata hund och jakt, många är ambitionerna för de små liven! Förutom jakt planeras det för jaktprov, utställningar, viltspår, BPH och en och annan har avelsambitioner. Vi är glada att ni valt att köpa valp från oss, och vi hoppas både hundarna och vi som uppfödare kommer uppfylla alla förväntningar!

72dpi_053

Valparna myser och busar med extramamma Dimma

Valparna är riktigt underhållande att sitta och titta på nu. Dom blir allt mer aktiva och äter uppblött torrfoder/färskfoder fyra gånger om dagen, så Nelly börjar minska på mjölkproduktionen. På morgonen vaknar vi till en niohövdad kör som ropar på frukost, då är det bara att öppna valphagen och rusa ut med matskålarna medan det lilla ”lämmeltåget” myllrar efter i rasande fart.  Med inkomster kommer utgifter, så vi har börjat vänja valparna vid att gå med oss och de vuxna hundarna upp i skogskanten ovanför vårt hus där vi har ”rastningsområdet” så vi slipper trampa omkring i de små korvarna på gräsmattan. Efter rastningen blir det en stunds bus innan alla slocknar som på en given signal.

72dpi_019

Hela vår flock hjälps åt med lek, omsorger och uppfostran. Det är intressant att se att Patron är raka motsatsen till sin pappa Nitro, som helst höll sig så långt bort från de små irritationsmomenten som det var möjligt. Kom dom i närheten av hans tassar studsade han rakt upp med ett irriterat gruff, och gick genast undan. Han var aldrig elak med valparna, men gjorde allt för att undvika närkontakt med dom. Patron däremot är otroligt tålmodig, han tycker uppriktigt om sina småsyskon, leker med dom och låter dom klättra och bita i honom. Inte ens när dom tuggar på hans ”ädla delar” säger han ifrån! Men när en liten frimodig valp stegade fram till hans matskål i morse fick hon smaka på en tillsägelse från storebror.

72dpi_027

Snälle tålmodige storebror Patron ❤

72dpi_032

Storebror nere för räkning! 🙂

Nelly och Dimma slickar och smånaggar på valparna, och buffar omkull dom med nosen. Valparna har lärt sig hundspråket och lägger sig snällt på rygg och visar sin underkastelse. Både Nelly och Dimma tillrättavisar dom med ett morr och bett över nacken om dom gör något otillåtet, men när valpen gnyr till och underkastar sig blir den genast slickad som bekräftelse på att den visat rätt beteende. Det är väldigt intressant för oss att betrakta samspelet i vår lilla flock! Vi filmar en hel del, och efterhand lägger vi ut filmsnuttar på vår facebooksida. Där finns också massvis med bilder som fylls på kontinuerligt. Valparna är så tacksamma att fotografera nu!

Nu när alla valpköparna fått se och känna på de små och utse sina favoriter är det i stort sett klart med placeringen av dom. Här följer individuella bilder som vi tog i kväll, valparna var lite trötta efter mat och bus så det tenderar att bli lite krumma ryggar och slö hållning…

hane 1 matti

Hane 1, ”Lillebror” får namnet Kungshällans UF Matti och kommer att flytta till familjen Jakobsson-Lidow i Sundsvall

 

hane 2

Hane 2 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 3

Hane 3 kommer antingen att flytta till Hundiksvall eller Bräcke, namnet blir antingen Kungshällans UF Metso eller Kungshällans UF Väinö

 

hane 4 ville

Hane 4 kommer att heta Kungshällans UF Ville och flyttar Kenneth och Katarina i Umeå.

 

tik 5 tuula

Tik 5 heter Kungshällans UF Tuula och stannar här hos oss.

 

tik 6 kyllikki

Tik 6 får namnet Kungshällans UF Kyllikki och flyttar till familjen Hellgren-Lavén i Timrå.

 

tik 7 kaisa

Tik 7 får namnet Kungshällans UF Kaisa och flyttar till Hanna och Gustaf i Mora

 

tik 8 Ruta

Tik nr 8 får namnet Kungshällans UF Mielikki och flyttar till Viktor och Rebecka i Uppsala

 

tik 9 Mira

Tik nr 9 får namnet Kungshällans UF Mira och flyttar till Christopher och Anna i Stockholm


Lämna en kommentar

Valparna fyra veckor

Nu har valparna blivit fyra veckor, redan halvtid innan dom börjar flytta hemifrån! Tiden flyger iväg… Dom växer och frodas, och börjat vidga sina vyer på vår tomt allt mer. Vi försöker iaktta dom för att bilda oss en uppfattning om deras personligheter, men det är fortfarande svårt att säga så mycket annat än att dom skiljer sig åt i utseendet. Vi har också haft besök av blivande hussar och mattar både lördag, söndag och i dag måndag. Valparna är pigga och nyfikna och får vänja sig vid att bli hanterade av både små och stora händer. I går söndag var det riktigt varmt, så då ville dom helst bara ligga i skuggan och vila.

De som varit här och tittat på valparna har utsett sina favoriter. Vi försökte intala oss innan valparna föddes att inte fästa oss vid någon av tikarna för tidigt, utan noggrant iaktta och utvärdera dom innan vi bestämde oss för vilken vi skulle behålla. Men det blir ändå att man väljer med hjärtat i slutändan, och vi har i det närmaste bestämt oss för att det blir den enda skimmeltiken som kommer att få namnet Tuula och stanna hos oss 🙂 Efter nästa helg när fler valpköpare varit här och tittat börjar det bli dags att fördela valparna och slutgiltigt bestämma namnen så vi hinner registrera kullen hos SKK och få hem registreringsbevisen i tid till leveransen.

Här kommer nytagna individuella bilder, vi lyckades bättre med fotograferingen den här gången med hjälp av lite köttfärs på mattes fingrar, och husse fick vara snabb på avtryckaren 🙂 Valparna får allt mer ”styrsel” i kroppen så dom kan stå bättre. Vi fyller kontinuerligt på med fler bilder och filmklipp på facebooksidan.

hane 1

Hane 1, ”Lillebror”. Fortfarande minst i kullen men ökar bra och stadigt i vikt. Lugn och nyfiken i sinnelaget. Kompakt i kroppen men har lätt benstomme och smäckert huvud.

 

hane 2

Hane 2. Kraftig benstomme och rejält huvud, brottas gärna livligt med sina syskon.

 

hane 3

Hane 3. Kraftig benstomme och maskulint huvud, är nog den som blir mest lik pappa Ura. Gillar att brottas med sina syskon.

 

hane 4

Hane 4. Medelstorlek, ser ut att bli något lättare i modellen än sina stora skimmelbröder. Framåt och nyfiken.

 

tik 5

Tik 5. Lite kraftigare benstomme än sina bruna syskon. Var den som först lyckades klättra över kanten på valplådan. Nyfiken och frimodig. Troligen den tik vi kommer behålla.

 

tik 6

Tik 6. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt varken det ena eller andra hållet.

 

tik 7

Tik 7. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt det ena eller andra hållet.

 

tik 8

Tik 8. Lite lättare benstomme och smäckrare huvud än de andra tikarna, ser ut att bli lik mamma Nelly. I övrigt utmärker hon sig inte speciellt åt ena eller andra hållet.

 

tik 9

Tik 9. Av medelstorlek. Utmärker sig inte så mycket åt ena eller andra hållet än.


Lämna en kommentar

Valparnas tredje vecka

I helgen har det varit varmt och skönt väder, så valparna har fått varit ute i hagen på gräsmattan mest hela dagarna. Det är lättsamt att slippa en del mockning och hantering av blöta dagstidningar inomhus. Valparna sover fortfarande mycket, men efter dagarna utomhus märker vi att dom förväntar sig en större värld än valplådan inne i köket. Dom hoppar upp mot kanten och påkallar uppmärksamhet då man pratar med dom. ”Spädbarnsjollret” blir allt mer likt morrningar och skall, och efter maten vill dom gärna busa och brottas en stund innan dom somnar.

DSC_8823

Skönt med gräs under tassarna 🙂

Under några dagar har dom fått en daglig portion älgfärs blandat med äggula och rapsolja, som vi ökar på efterhand. Nelly har gott om mjölk till dem, och kräver också mycket mat själv! Förutom högenergifodret som hon får fyra gånger om dagen lyckades hon i förrgår stjäla och sätta i sig närmare 2 kilo frusen älgfärs som jag lagt i diskhon för att tina upp och portionera i påsar till valparna. Att hon strax innan fått en portion torrfoder var inget hinder! 😉

Vi har nu satt små olikfärgade halsband på valparna för att enklare skilja dom åt. Det fattades ett halsband, så lillebror som vi lätt känner igen ändå slapp halsbandet. I går passade vi på att ta de första individuella bilderna på dom. Ingen utställningsmässig uppställning, men det går i alla fall att få en första uppfattning hur dom ser ut. De små trubbiga ansiktena börjar få allt mer personlig karaktär.

Vi har bestämt att valparna i den här kullen ska få finska namn, vår egen tik som vi ska spara kommer att heta Tuula. Två andra namn är också klara: Kaisa och Ville. Vilken valp som vår vilket namn är dock inte bestämt än. Till helgen börjar en del blivande hussar och mattar komma på besök och titta på de små juvelerna.

Vanligtvis numrerar vi ju valparna efter den ordning de föddes, men eftersom den här kullen blev förlöst med kejsarsnitt har vi bara hittat på en ordning.

/Maria

DSC_8855

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8858

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8860

Hane 2

 

DSC_8864

Hane 2

 

DSC_8865

Hane 3

 

DSC_8868

Hane 3

 

DSC_8871

Hane 4

 

DSC_8875

Hane 4

 

DSC_8877

Tik 5

 

DSC_8889

Tik 5

 

DSC_8892

Tik 6

 

DSC_8894

Tik 6

 

DSC_8901

Tik 7

 

DSC_8907

Tik 7

 

DSC_8909

Tik 8

 

DSC_8922

Tik 8

 

DSC_8925

Tik 9

 

DSC_8929

Tik 9


Lämna en kommentar

Valparnas första vecka

Oj vad tiden går fort, nu är valparna redan en vecka! I dag vägde vi dom igen, och alla har gått stadigt upp i vikt. Nelly har gott om mat, och valparna är kraftfulla och glupska. Fastän dom inte ens öppnat ögonen gör dom försök att gå på sina vingliga ben när dom krävande söker efter mammas tuttar. Röstresurserna är också bra, om inte mjölkbaren omedelbart infinner sig protesterar dom högljutt! ”Lillebror” som vi haft lite extra koll på eftersom han vägde bara hälften så mycket som sina syskon vid födseln är den som gått upp mest i vikt procentuellt så han knappar in på syskonen 🙂 Han väger nu 500 gram. Den största hanen väger precis ett kilo, de övriga ligger runt 800 gram.

20160515_142158

Nelly pysslar om sina mätta valpar

20160515_152213

En liten liten bebismjuk tass bredvid mamma stora, tro hur många mil den kommer springa i sitt liv? Den intorkade navelsträngen sitter fortfarande kvar.

Alla valpar utom en hane är tingade. Vi har några fler på intresselistan som vi inte kontaktat än, men vi vill avvakta lite. Det här blir Nellys sista kull, vi hade hoppats på att ta en sista kull efter henne nästa år men den tanken slog vi helt ur hågen efter kejsarsnittet. Vi är rädda om vår drottning och vill inte utsätta henne för risken att det blir komplikationer med förlossningen igen, hon har ju dessutom fyllt sju år. Därför vill vi att så många som möjligt av valparna i den här kullen förvaltas väl hos ägare som har ambitioner att meritera. Om du som läser detta är sugen på en hane till jakt och dessutom har siktet inställt på jaktprov och utställning – ta kontakt med oss! Eller tipsa vidare om du känner någon som kan tänkas vara intresserad.

På vår facebooksida finns lite bilder och filmsnuttar från valparnas första vecka. Det kommer mera 🙂

/Kennelmatte


Lämna en kommentar

Smekmånad och jaktprov

Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.ura

Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤

Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.

Nelly_ura_36 (2) Nelly_ura_49 Nelly_ura_51

Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!

Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.

1545716_1056064457772865_8986993386419165124_n 12795483_1056064577772853_95864786246521701_n

För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.

Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.

Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.

DSC_7328

Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll

Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.

/Maria


Lämna en kommentar

Parning genomförd!

I går natt kom vi hem efter en lång resa till Mikkeli som ligger i Savolax, sydöstra Finland där Nelly fick träffa sin utvalde kavaljer Kuksapirtin Ura.

Kuksapirtin Ura

Kuksapirtin Ura

Ura visade sig stämma väl överens med den beskrivning vi fått av honom, en stor och kraftfull men ack så snäll ”nallebjörn” till hund! Han gjorde allt för att charma Nelly, men hon var svårflörtad så det blev ingen parning vid deras första möte på söndagen. Dagen efter tillät hon sig på nåder bli parad, men sedan var det stopp och belägg när vi gjorde ett sista besök innan hemresan. Vi får hoppas den enda parningen ”tog” i alla fall så vi kan vänta oss en valpkull om sisådär 63 dygn.

Petteri och hans familj bor otroligt fint i en nybyggd villa vid sjön Korpijärvis strand, där dom har sin bastu (förstås!) med tillhörande brygga som är belägen på några släta hällar som löper ut i sjön. Nelly och Ura umgicks flitigt vid stranden och badade tillsammans, mer romantiskt hade det inte kunnat bli tyckte vi 😉

Fler bilder finns i vanlig ordning på vår facebooksida

/Maria