Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Fågelfattig premiär och jubileumsprov

Då var säsongen igång, som vi längtat hela sommaren efter! Premiärveckan spenderade vi i Kittelfjäll, men så mycket till jakt blev det inte. Efter två dagsturer på fjället och två i skogslandet kunde vi konstatera att fågeltillgången är lika dålig som inventeringarna visat. Första dagen på fjället hade vi inte en fjäder, trots att vi gick med våra fyra hundar och Rolf gick med Jorm, så vi täckte stora ytor. Lite vittring var det enda som fanns. Andra dagen gick Tomas med Patron och Dimma, och dom lyckades hitta en kull och fick fälla några ripor och två morkullor som Patron hittade rätt på nere i björkskogen.

Fikarast på fjället, inte en ripa så långt ögat och hundnosen når!

 

Mor och son lyckades fixa några ripor åt husse

 

Patron har blivit en jäkel på att spika morkullor!

Jag och Tuula tog en lång skogstur tillsammans en av dagarna. Det är en fröjd att gå i gammelskogen ovanför stugan, som taget ur ”Tomtebobarnen” eller John Bauers bildvärld. Men det enda vi fick se var en gammeltupp som lättade på håll när han hörde mig. Tuula fick åtminstone stå för den färska legan, och för säkerhets skull följde jag henne med laddad bössa ifall det skulle ligga fler fåglar kvar, men icke.

Den stolta fjälltoltan invid en liten silvrig bäck

 

I detta landskap trivs man…

Jag fick i alla fall se ordentligt nu hur hon jobbar i skogen, och det verkar också vara medfött! Hon går snabbt och lätt som en liten vessla i regelbundna ”åttor” framför mig i vinden. Jag hade astrohalsbandet på henne men behövde bara titta i enheten för att hålla koll på vart jag själv var på väg, Tuula visste jag alltid vart hon befann sig utan det elektroniska hjälpmedlet. Hemma i skogen kommer vi knappast använda pejlen annat än när det blir dags att träna in rapporteringen (om den inte kommer spontant vill säga).

Tomas och Patron tog också en skogstur en annan dag men dom kammade noll. Om inte dom två hittar fågel -ja då är skogen verkligen tom 😉 !

Så när jakten var så dålig ägnade vi i stället veckan åt att fortsätta renovera stugan, och vi fick mycket gjort! En ny täljstenskamin är installerad, en trycktank och en hel del måleriarbeten utvändigt. Konstigt nog är det roligare att jobba och fixa på stugan än hemma på det egna huset 😉 Och när vi är fyra som håller på, vi och mina föräldrar, så blir det resultat fort. Vi kommer nog att åka upp en liten sväng till för att installera skorstenen till kaminen, men det blir nog knappast någon jakt då. Ingen mening att nöta på i fågeltomma marker när vi har så pass bra skogsjakt in på knuten här hemma.

Fasadmålning och vätskepaus 😉

 

Dukat för middag på fjolårets ripor

 

Kvällsmys på uteplatsen

Direkt efter veckan i Kittelfjäll kopplade vi på husvagnen och åkte vidare till Arvidsjaur och jubileumsprovet i skog! Jag var först ut att starta med Tuula på lördagen i ”Ladypokalen”, ett prov för enbart kvinnliga startande. Det är ett prov jag velat vara med på i många år! Det var många anmälda till provhelgen från så gott som alla vorstehklubbens lokalavdelningar, riktigt kul!

Nu fick vi för första gången inviga förtältet till husvagnen! Det krävdes en hel del tankekraft och diskussioner innan vi räknat ut hur alla pinnarna skulle sitta….

Vår provgrupp fick gå på fantastiskt fina marker med gammelskog och stora gyllengula myrar. Provdagen började lovande då en hund hade två ripkullar i sitt släpp, men sen blev det skralare med fågel. Tuula sökte snabbt och lätt precis som tidigare, hon var lite väl självständig ett tag men skärpte sedan till sig och sökte jättefint i mina ögon. Mitt över dagen blev det varmt och nästan vindstilla, det var precis då som Tuula sprang rakt in i en ripkull hon inte kände… 😦 Hon blev så paff att hon tvärstannade. Hon fick lång släpptid, vi var ute i marken ända till 17.00 som var absolut deadline för provdagen, men tyvärr hittade vi ingen fler fågel.

Fantastiska skogsmarker i Arvidsjaur!

 

Mattes lilla skogsturbo ❤

 

Fikarast, det var varmt och skönt i solen men ack så lite vind för en ung vorstehnos att arbeta med.

Medan Tuula och jag gick prov hade Tomas en fin förmiddag med Dimma och Patron, han löste kort på ett skogsområde strax utanför Arvidsjaur. Dom hade gott om orrkullar, och den ena efter den andra ”skrytbilden” ramlade in i min mobil medan jag gick i provgruppen. Vi skulle ha haft provet på den marken i stället!

Nöjda hundar (och husse) 🙂

På lördagen var det Tomas tur att gå prov med Tuula. Tyvärr blev det en upprepning av lördagen. Hon gick jättefint hela dagen ut och fick mycket beröm av domaren för sitt mogna sök, men ingen fågel! Det var riktigt synd om domaren Jonas Seger, som även dagen innan gått med sin provgrupp på ett fågeltomt område och inte fått dela ut ett enda pris till de duktiga hundar han fått se. Annars var det ju generellt bra med fågel i Arvidsjaur och de flesta grupperna hade gott om dom i sina partier, vi hade bara en jäkla otur att dra nitlott två dagar i rad och hamna på områden där fåglarna inte kände för att vara just då…

Tuula laddad för dag två i skogen med husse som förare.

 

Så vackert att man nästan blir tårögd…

 

Husvagnslivet är ganska mysigt ändå!

Vi vet ju vad vi har i vår lilla pärla Tuula, men det vore så himla kul att få det dokumenterat också. Nåväl, bara att bryta ihop och komma igen, vi har ju fler prov inplanerade! Härnäst väntar skogsjakt hemmavid, och sedan blir de Junkkari i Finland och riksprovet på Gotland. Vem vet, kanske kommer vi med på något särskilt prov senare på säsongen.

Trivsam middag och prisutdelning i ”Stockstugan” på Camp Gielas. Provet var trevligt och välarrangerat. Kul att träffa och utbyta erfarenheter med folk från hela vorstehsverige!

Under helgen var det även jubileumsprov i Mittådalen, och med facit i hand var det där vi skulle ha varit! Rapporterna på facebook från de som jagat i Jämtland och Härjedalen under premiärveckan var riktigt positiva jämfört med Västerbotten, och den goda fågeltillgången höll i sig under provhelgen i Mittådalen. Frederik och Metso startade i två dagar, första dagen blev det helt sonika för mycket flaxande vita vingar för den unga grabbens hjärna att hantera. Andra dagen jobbade han på fint och fick gott omdöme för sitt sök, men tyvärr fick dom inte till någon fågelsituation. Hanna och Kaisa skulle också ha startat, men en skärskada i tassen gjorde att dom fick stanna hemma.

Från de flesta av de andra kullsyskonen får vi regelbundna rapporter via vår facebookgrupp för valpköpare, tyvärr har de som jagat i Västerbotten liksom vi haft dåligt med fågel. Men ungdomarna visar fina takter. Dom har mycket jaktmotor, och något som verkar genomgående är också klövviltsintresse och skallande drev 😉 Det är ju i egentligen ingen felaktig egenskap, vorstehn är ju i grunden en allroundjakthund och ska kunna användas till stötjakt, men drev på ren är ju inget man direkt önskar sig på fjället… Vi får nog samtliga ta ett och annat ”utvecklingssamtal” med våra ungdomar, vår egen lilla juvel Tuula är inget undantag! 😉

Ståtliga djur på fjället. Se men inte röra 😉

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Det närmar sig!

Ja, vad som närmar sig behöver knappast någon närmare förklaring för er som brukar läsa vår blogg 😉 Nu är det bara en vecka kvar till det magiska datumet vi alla längtar efter – 25 augusti!

I år ser vi för första året på länge fram emot några dagars jakt i Kittelfjäll utan trängsel med utländska jägare, tack vare de nya fjälljaktsreglerna. Tyvärr så visar rapporterna från årets ripinventering på ett bottenår. Något bättre ska det visst vara i Jämtland och Härjedalen. Förhoppningsvis hittar våra äldre rutinerade hundar någon ripkull åt oss, men annars ser vi bara fram emot en skön semestervecka i vårt mysiga fjällviste. I juli åkte vi upp några dagar tillsammans med mina föräldrar och körde en ”jobbhelg” med renovering av gamla stugan för att slippa hålla på så mycket med det under jaktveckan, men en del pyssel och mindre projekt blir det förstås ändå nu när vi kommer upp.

Sommaren har passerat och nu när kollegorna börjar återvända till jobbet efter sin sommarsemester räknar jag ner tills jag ska börja ta ut min! 🙂 Hundarna har haft en ganska skön tillvaro och mest släntrat runt på gården när vi varit hemma, men senaste veckorna har vi trappat upp konditionsträningen för att dom inte ska ta ut sig fullständigt när dom äntligen kommer upp på fjället. Samma sak gäller undertecknad medan Tomas däremot verkar vara född med bra kondis 😉 Patron och Tuula som är unga och alerta busar mycket och ”motionerar sig själva” när dom går lösa på gården, medan ”tanterna” Dimma och Nelly börjar bli bekväma med åldern och rör sig inte så mycket i onödan. Vi har ju fördelen att ha en egen tjärn, så det blir simträning för hundarna var och varannan dag. Det är skonsam och bra träning. Tuula som i våras var lite skeptisk till vatten är nu en riktig ”bäver” precis som sin mor och mormor, hon gillar att simma och är snabb och uthållig i vattnet.

Sedan i våras har vi regelbundet tränat Tuula i eftersöksgrenarna både hemmavid och med vorstehklubbens träningsgrupp i Härnösand. Hon är som vanligt så duktig och lättsam att jobba med, men hade ett litet bakslag i samband med sitt första löp då hon under en period var osäker och hyperkänslig. Men nu är hon tillbaka i gamla gängor.

Tuula levererar truten i ett fast grepp.

 

Apport!

Eftersöksprovet har vi klarat av i både UKL och ÖKL, hon fick en poängs avdrag för tveksam igång i vattnet i öppenklassen, annars full pott utan anmärkning. Det nöjer vi oss med, det är inte ens säkert att det blir någon provstart i öppenklass den här hösten, men nu finns möjligheten i alla fall.

Efter en sommars tragglande med halvsura trutar fick Tuula pröva sina färdigheter i skarpt läge när Tomas var på skyddsjaktuppdrag vid vår tjärn. Hon simmade och hämtade båda de nyskjutna gässen på 4 kg vardera utan problem.

Glädjande nog så har tre av kullsyskonen i UF kullen också genomfört eftersöksgrenarna, Metso även i ÖKL. Vi hoppas att fler kommer iväg och gör eftersöksprovet så ligger vägen öppen för start på fältprov i höst! Från våra tidigare kullar har Patrons kullsyster Primadonna ”Pingla” både startat på eftersöksgrenarna och fått godkänt i anlagsklass viltspår. Inget glädjer en uppfödare mer än aktiva valpköpare med ambitioner 😀

Nu ser vi fram emot en spännande höst på både jakt och prov! Efter fjälljakten beger vi oss till direkt till Arvidsjaur och jubileumsprovet i skog. På fredagen startar jag och Tuula i ”Ladypokalen”, ett prov enbart för kvinnliga deltagare, jag har varit sugen att starta på detta prov i många år! På lördagen är det Tomas tur att starta Tuula.

Den 23-24 september är det dags för nästa äventyr, då åker Tuula och jag till Finland och Junkkari, den stora unghundsmönstringen som går av stapeln varje år i Lapua, inte så långt från Vasa. Det är fältprov ena dagen och utställning andra dagen. Jag har länge varit nyfiken på Junkkari och nu blir det äntligen av att starta tack vare våra vänner Petra och Gabriel Åberg som har jaktmark i närheten. Petra hjälpte mig med de finska kontakterna när vi parade Nelly med Ura och har också hjälpt mig med anmälan till Junkkari – stort tack ❤

I oktober blir det ”grand finale” med riksprovet på Gotland tillsammans med fyra av våra valpköpare så det blir totalt fem ekipage som representerar ”Team Kungshällan”, det ser vi verkligen fram emot! 150 ekipage är anmälda till provet, det kommer att bli ett hejdundrande evenemang!

Till sist måste jag bara dela med mig av dessa bilder som jag tog i går kväll. Jag och Tuula gick ut i skogen ovanför vår gård en sväng för att reka efter skogsfågel. Några heta löpor hittade hon, men ingen fågel fick vi se på vingarna. Jag hade kameran med mig och tog lite bilder. När jag var på väg uppför en backe och Tuula var ute på en söksväng får jag höra hur det rasslar ovanför mig på stigen och tänker att det är Tuula som kommer in. Döm om min förvåning när jag genom kamerasökaren i stället får se en grävling komma jäktande fram efter stigen rakt emot mig! Dessa lustiga små djur ser ju rätt dåligt, så jag rörde mig lite så han fick syn på mig. Han stannade villrådigt till några sekunder ca 20 meter framför mig, vände om och skulle precis börja jogga tillbaka samma väg som han kom, men fick då konfrontera en ung vorstehdam som med mord i blicken kom framrusande efter stigen. Tydligen såg jag mindre skrämmande ut Tuula så det randiga lilla djuret valde att sätta kurs rakt emot mig igen. Jag hann bränna av några bilder innan jag blev tvungen att hoppa av stigen för att inte bli översprungen av det framrusande ekipaget. Både jägare och villebråd försvann in i ett snår, det blev tumult, Tuula skällde och grävlingen fräste tillbaka. Jag famlade febrilt efter mobilen för att hinna filma (i stridens hetta glömmer jag alltid bort att jag ju har filmfunktion på systemkameran!). Men innan jag hann börja filma försvann ekipaget in i skogen en bit, och Tuula tystnade när grävlingen troligtvis gick i gryt. Glad och uppspelt kom hon in till mig, jag berömde och skickade på henne igen men grävlingen var bokstavligen uppslukad av jorden… Kul att se att Tuula har ett rastypiskt rovviltsintresse! Kanske får man skjuta en grävling på ståndskall för henne framöver? 😉

Förvirrad grävling

 

Oh shit – dags att dra!

 

Tuula i ”killer-mode”

Ha det gött och en riktig skitjakt på er alla vänner!

/Maria


Lämna en kommentar

Långfredag på Långtora

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, det har hänt en del sen sist! Vi har hunnit starta på tre prov med Tuula, först på vårfjäll i Mittådalen och senast i går på fält nere i Långtora.

Eftersom Tomas jobbar hela påsken blev det ingen fjälltur för oss i år. Jag hade anmält mig till en fältkurs med särskilt prov på Gotland som jag och Tuula tänkte roa oss med, men tyvärr var jag för sent ute så kursen blev fulltecknad. Men då såg jag att SVK Östra hade lediga platser på ett särskilt prov på Långtora, så jag skyndade mig att anmäla.

Vi åkte söderut på skärtorsdagen, längs vägen mötte vi långa köer av påskfirare på väg till fjälls men i den södergående filen var det befriande lite trafik. Vi övernattade i en mysig stuga en liten bit från anläggningen på Långtora. På fredagsmorgonen vaknade jag av att en fasantupp höll konsert för sitt harem av hönor utanför stugknuten. Tuula och jag smög ut för att ta en titt på dom, men tuppen rann iväg som en rem över åkern medan hönorna pilade iväg åt andra hållet. Men nu hade hon i alla fall fått en liten hint om att det bor långstjärtade fåglar i detta främmande landskap av stora öppna åkrar 🙂

Vi var sju startande ekipage för dagen, Tuula var den enda unghunden och troligen den enda som helt saknade erfarenhet av fältjakt. Vädret var bistert med isande vindar och snö i luften. Långkalsonger hade jag inte tänkt på att ta med mig, vi skulle ju söderut!? Hmm, jag började fundera vad vi gett oss in på… Förmiddagens partier låg en bit ifrån anläggningen på Långtora. Tuula fick starta först tillsammans med en münsterhane. Det tog en stund innan hon fick ordning på revieringen på de ovant öppna ytorna, men efter en stund började hon ”vindsurfa” riktigt fint. Målet var att hitta några samarbetsvilliga rapphöns, men tyvärr verkade dom ha flyttat sig den här tiden på året. Ett rapphönspar fick vi se i luften, tyvärr var det en hund som stötte dom och gick efter för långt så den fick kopplas. En annan hund hade oturen att få upp en hare i sitt släpp, och husse fick lyfta på kepsen. I tredje släppet fick vi gå på en stor fin stubbåker i bra vind. Parhundarna före oss hade korn på en springande fasantupp, men den sluge rackaren hann undan. Av de fält-erfarna deltagarna i provgruppen fick jag veta att fasantuppar på våren är nästintill omöjliga att få till en vettig fågelsituation med. När det var Tuulas tur hade hon fått kläm på hur fältet skulle tas, matte fick njuta av att se henne kryssa med täta slag i värsta ”pointerfart” över stubben. Tyvärr var inga rapphöns hemma här heller…

Ovan terräng för oss som kommer från skog & fjäll…

 

Tuula väntar på sin tur.

Efter lunchen återstod för de fyra kvarvarande ekipagen att göra ett försök på de svårbemästrade fasanerna runt gården i Långtora, bära eller brista… Tuula fick börja. Från varje tätbevuxen enekulle hördes fasantupparnas gäckande kackel, jag såg också en och annan pila över de öppna ytorna. Vi gick ned vid en liten grusväg, och vid en rishög började Tuula markera tydligt. Hon tog an en löpa upp mot ett buskage, nöp till och precis då lättade en fasantupp som domaren saluterade. Det blev inte någon klockren situation, men domaren bedömde den som fullt jaktbar och tyckte att hon gjorde ett bra jobb, lugn i skott var hon också. Hon fick gå en stund till, sedan var vi färdigprovade. De tre kvarvarande hundarna fick gå ett bra tag till uppe bland ”fasankullarna” men tyvärr var det ingen av dom som fick till en jaktbar situation.

Kastapporten med en grann fasantupp fixade Tuula utan problem, hon till och med satte sig framför mig vid avlämningen. Mattes lilla duktiga tjej! Jag var så stolt över henne att jag kunde spricka ❤

Betyget landade på fält: 7 och apport: 10, efter genomförda eftersöksgrenar i sommar kommer det bli ett 1:a pris i UKL och Tuulas första jaktprovsmerit 🙂

Resan hem gick lätt, jag stannade till på en fika och lite hundsnack utanför Hudiksvall hos Frederik, Catrin och Tuulas bror Metso, som vuxit upp till en maskulin stilig ungherre, mycket lik sin syster. Han har också samma coola mentalitet som henne.

Vi har konstaterat att Tuula är den mest mogna unghund vi någonsin haft, en naturbegåvning med otrolig motor! Det kan ju tyckas att vi har bråttom med att ränna på prov med en så ung hund, men när hon visat så fina naturliga egenskaper tycker vi att hon är så värd att satsa på. Och jaktprov i unghundsklass ska ju vara en utvärdering av unga ”råa” hundars medfödda egenskaper. Vårprovet i Mittådalen blev en besvikelse. Inte för att Tuula gjorde oss besvikna, hon kämpade tappert i tungt före båda dagarna, fick mycket beröm och löften om högt fältbetyg av domarna men vad hjälpte det när vi inte hade någon fågel! Men nu kan vi luta oss tillbaka, njuta av våren och invänta sommaren med alla aktiviteter i form av spår & vattenträning, blodspår, apportering med mera. Vi hoppas kunna dra ihop en träff med UF-kullen, troligen i samband med SVK:s riksutställning som går av stapeln i Härnösand i år. Vi har fått rapporter från de flesta valpköparna, några har varit iväg på fjäll och fältträning och ungdomarna visar fina takter. Vi ser fram emot att träffa dom igen 🙂

Här är förresten filmen jag redigerade ihop av samlade filmsnuttar från jakten i Kittelfjäll. Jag har delat den på vår facebooksida men lägger in den här också.

 

Glad påsk!

/Maria, Tomas och flocken


Lämna en kommentar

Kennelträff med UF kullen

Förra helgen ordnade vi kennelträff för UF kullen. Det är ju lite chansartat att bjuda in till en träff i november då dagarna är korta och vädret kan vara bistert, tuffa omständigheter om man råkar vara en 6 månaders vorstehvalp… Men vi ville vänta tills dom nått 6 månader så dom blivit någorlunda mogna för att palla med två dagars träning. Glädjande nog så slöt hela 6 av 9 valpar med hussar och mattar upp! Och hade inte magsjukan ställt till det i sista minuten så hade även två till varit med.

Veckan innan träffen slog vintern till med full kraft, mest snö kom det ute vid kustbandet men när helgen närmade sig bäddades även Ådalen in i vitt. Men på lördagen då vi träffades hos Kenth Gustafsson i Häggdånger sken solen och värmde till och med en aning.

En vacker vinterdag i Häggdånger

En vacker vinterdag i Häggdånger

Vi fick börja med lite lydnadsövningar, sedan tog Kenth fram duvorna. Vi fick först prova hundarnas reaktion då han släppte en duva framför nosen. Fokus var på att husse/matte hela tiden ska agera lugnt och tryggt så att hunden vänjer sig vid att en flaxande fågel inte är så märkvärdigt. Valparna visade på ett imponerande naturligt lugn, självklart var det spännande när duvan kom och svepte förbi nära nosen, men när den var borta i periferin så var alla snabba att koppla av igen och fokusera på sin matte/husse. Inget omotiverat pip eller stress märktes av i gruppen. Svårigheten stegrades när vi sedan fick göra inkallning och Kenth släppte en duva över hunden som var på väg in. Alla löste detta imponerande bra! Vi fick också gå in en sväng i kaninhägnet med kopplade hundar bara för att testa hundarnas reaktion. Kaninerna som sprätte iväg var otroligt spännande och triggande för ungdomarna!

72_dpi_071

72_dpi_121

På det hela taget blev vi otroligt imponerade över våra valpar, så lugna trygga och fokuserade! Vi har märkt de egenskaperna hos vår egen Tuula, och resten av syskonen är likadana. De flesta har inte tränat i grupp tidigare, men dom klarade ändå av att fokusera på sin förare och gå in i passivt läge utan gnäll och stress i väntan på sin tur. Det är lätt att glömma bort att dom är bara sex månader! 🙂 Det är ju jobbigt både för hund och förare att vara på kurs, jag var själv helt slut i huvudet när dagen var till ända, både av att lyssna och ta till mig av det Kenth förmedlade, notera hur valparna betedde sig och inte minst fotografera alltihop 😉 Men här är några kloka råd vi fick med oss:

-”Valiumberöm”. Prata lugnt och beröm lågmält, då blir hunden mer benägen att lyssna. Ett ”kvittrande” glatt beröm kan göra att hunden blir onödigt uppspelt.

-Prata inte mer än nödvändigt, var tydlig! Ett skarpt och dovt -NEJ! i samma sekund som hunden gör något otillåtet i stället för en harang i stil med -”hur många gånger ska jag måsta säga åt dig att du får inte….” Tjata aldrig! Reagerar inte hunden – agera!

-Timing. Både beröm och korrigering måste komma i exakt rätt tidpunkt för att hunden ska förstå vad som är rätt/fel.

-Kroppsspråk. Hunden läser oss hela tiden, använd handtecken och agera som en trygg värdig ledare. En sådan som är värd att dyrka och vara till lags!

-Efter en fågelsituation, sätt hunden och låt den sitta en stund. Agera lugnt själv och gå ett varv runt hunden. Så lär vi hunden att inte rusa vidare direkt och riskera att stöta upp kvarvarande fåglar.

72_dpi_126

Från vänster: Tomas och Tuula, Kenneth och Ville, Frederik och Metso, Hanna och Kaisa, Samuel och Elin med Matti, Rebecka och Viktor med Mielikki.

Andra dagen fick valparna träffa på rapphönsen. De flesta har inte varit med om att hitta fågel själv än, så i början skuttade dom mest planlöst omkring, rastade sig och åt lite gräs. Men efter första kontakterna blev det helt annan fart på dom! Det krävs ju många fågelkontakter innan ståndet klickar till ordentligt, men vi fick åtminstone se ansatser. Och alla blev definitivt ”väckta” på fågel och började så smått att koppla på näsan och söka medvetet. Tuula har ju ett försprång i och med att vi kan träna henne när som helst, så hon fick gå i koppel och i stället träna på att hålla sig lugn när syskonen hade fågelkontakter. Det var skönt att konstatera att hon fixade det utan gnäll och protester.

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter ;)

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter 😉

 

Metso står!

Metso står!

 

Matti vs rapphöna - action!

Matti vs rapphöna – action!

 

Delta vs rapphöna

Delta vs rapphöna

Tack alla ni som kom för en trevlig helg! Förutom att det alltid är trevligt att träffas, snacka hund och jakt så är det mycket värdefullt för oss att få se och utvärdera våra valpar, och vi är mer än nöjda med vad vi sett 🙂 Fler bilder finns på vår facebooksida. Nästa träff planerar vi att hålla i Mittådalen på vårfjället, det ser vi fram emot!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Vårprov

Nu är vi hemma och ”mellanlandar” efter vårprovet i Mittådalen, i morgon styr vi kosan mot Kittelfjäll där påsken traditionsenligt ska firas.

Vårprovet var som vanligt trevligt och välarrangerat, Tomas startade med Patron medan jag var stug- och hundvakt eftersom vi hade hela flocken med oss. Rolf startade med Jorm. På lördagen startade även Kristina med Patrons bror Plexus, syrran Prada var också anmäld men passade lägligt på att börja löpa så hon blev tyvärr struken.

På fredagen var det mulet med lite snöfall, föret var bitvis tungt för hundarna men bröderna Patron och Jorm jobbade på med oförminskad intensitet hela dagen, det ger verkligen resultat att båda två fått ett antal jaktdagar på vinterfjället! Det är ingen tvekan vad som förväntas av dom. Tyvärr var det dåligt med fågel på fredagen, så det blev ingen situation för någon av dem. Men båda fick mycket beröm för sitt sök. Även Plexus jobbade på bra, han hade fågel i sitt släpp men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation.

Kristina och Plexus

På kvällen blev vi bjudna på god middag hos Lille-Mor, hennes dotter Matilda och ett gäng av hennes valpköpare som bodde på vandrarhemmet i Mittådalen. Det är en tillräcklig bedrift att sätta sig på tåget ända från Skåne och åka upp på vårvinterprov med en hund, så Patrons syster Puma fick stanna hemma medan Lille-Mor startade med sin äldre tik Ztella. Men nästa gång hoppas vi få se den lilla bruna fröken flyga fram över fjällvidderna 😉

På lördagen var det strålande sol. Rolf och Tomas hamnade den här dagen i varsin grupp. Den här dagen var det mer fågel vilket också märktes i resultatlistan med fler pristagare än fredagen. Båda grabbarna hade förstaprissök även i dag och fick lovord av sina respektive domare. Patron fick två fågelsituationer, men domaren önskade lite rappare avance så han fick nöja sig med en 6:a på fält, apporten fixade han prickfritt.

Vår fina kille i vackert landskap

Jorm matade på med sedvanligt krut, men blev störd ett par gånger då han börjat markera fågel och parkamraten ångade förbi så Rolf nödgades kalla tillbaka honom. Till slut fick han tillfälle på några ripor utan att partnern kom farande, men då Rolf såg riporna löpa undan framför Jorm reagerade han med ryggraden och lade Jorm innan han hunnit stå ordentligt, sekunden senare tog riporna till vingarna… domaren fyrade av startpistolen och bedömde det som en godkänd situation, men någon avance blev det ju inte. Tyvärr blev det ingen fler fågelsituation för Jorm där han kunde få visa sin effektiva avance, så han fick också nöja sig med en 6:a på fält. Husse grämde sig över sin lite väl snabba reaktionsförmåga 😉 På apporten fick han en 5:a eftersom han tyckte ripan smakade lite väl gott.

Rolf och Jorm – ett väl sammansvetsat team!

Summa summarum är vi mycket nöjda med våra grabbars prestationer i helgen, efter sommarens genomförda eftersöksgrenar har dom varsitt 2:a pris i ÖKL. Detaljer finns alltid att slipa på, och det är tur att det kommer en lågsäsong utan jakt då man kan ägna sig åt sådana aktiviteter i väntan på den 25 augusti! 🙂

Nelly med sin näpna lilla dotter Prada som tyvärr löpte och fick strykas från provet… men husse Mattias har lagt upp ett par skolexempel på Pradas fina fågelarbeten i vår facebookgrupp!

På tal om väntan, så måste vi tyvärr vänta ett halvår till innan det blir några valpar här på Kungshällan 😦 Ultraljudet visade att Nelly är tom… verkligen trist då vi aldrig tidigare haft ett så stort intresse för en planerad kull! Ett gäng med ambitiösa och trevliga valpspekulanter har nyss fått mail med det tråkiga beskedet. Men vi vill inte vänta ett helt år, så trots att Nelly beräknas löpa mitt i jaktsäsongen kommer vi att para henne nästa löp, troligen i augusti/september. Som tur är har vi ju två hundar till att jaga med och Jorm kan vi också låna så vi lider ingen brist 😉 Nu har vi ett halvår på oss att söka rätt på en ny kavaljer åt Nelly. Det kan jag säga redan nu att det kommer inte att bli någon av de mest populära och välanvända hanarna/linjerna, vi vill kunna bidra med intressanta blodslinjer till rasen i Sverige. En ytterligare aspekt är om någon av våra valpköpare meriterar upp sin tik och i sin tur blir intresserad att ta en kull eller får sin hane högt meriterad så slipper alla potentiella partners vara nära besläktade!

Som tur är så brukar sommaren gå fort, rätt vad det är så är det höst, jaktpremiär och dags att företa en parningsresa! Halva nöjet som uppfödare (åtminstone för undertecknad medan husse föredrar att jaga) är ju att studera stamtavlor, avkommor, titta på bilder och diskutera med uppfödarkollegor. Allt för att få fram den ultimata kullen blivande stjärnor 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.


Lämna en kommentar

Mera fjälljakt och prov

I går kom vi hem från ytterligare en vecka till fjälls. Jag tog ut fem till av mina hårt hållna semesterdagar och Tomas hade 10-dagars ledighet så det passade bra. Och vädret hade inte kunnat bli bättre! Den här gången bodde vi i ”nya vistet” som är lite modernare och bekvämare och man slipper åka båt över Bergsjön. Efter att pappa röjt fram hela udden som stugan står på är läget och utsikten över fjällen helt fantastisk!

Här ligger stugan så fint på en udde som markeras av en reslig tall

På morgonen njuter man av att se dimmorna lätta från sjön medan solstrålarna bryter igenom, och på kvällen sitter man vid brasan och njuter av en makalös solnedgång över Bergsjön och fjällen! Jag kan aldrig se mig mätt på utsikten och tröttnar heller aldrig på att fota den i alla upptänkliga ljusförhållanden. Jag testade mobilens panoramafunktion och tog ett gäng svep över utsikten, här är ett:

DSC_0510

Jaktmässigt var det däremot inte lika bra, sommarvärmen gjorde det jobbigt för både hundar och jägare och det är inte lätt att hitta åt riporna heller. Många områden är fortfarande stängda eller avlysta så det finns inte så mycket att välja på. Tisdagens område blev en nitlott, vi hade tittat på kartan och tyckt oss se att det var ett rimligt avstånd till kalfjället, men när vi väl kom upp insåg vi att det var mycket längre än vi trodde. Vi skulle inte hinna ta oss upp till kalfjället på en dagstur, så det blev att jaga i björkskog och myrlandskap där det var helt tomt på fågel. Vi hörde ett antal hagelknallar från ett gäng italienare vars bil vi såg stå på parkeringen där vi gick upp. Dom måste ha varit uppe i ottan på fjället för att hinna upp dit det är jaktbart. Så hurtiga och morgonpigga är vi inte när vi äntligen är lediga, och eftersom vi har stugan blir det inte läge för övernattning på fjället. Det är ju så skönt att komma tillbaka till en varm stuga, torka kläder och utrustning och laga god mat 🙂

Matlagning över elden i solnedgången, stunder att minnas…

På onsdagen valde vi det gamla invanda Valfjället där vi hade någorlunda bra med fågel under premiärveckan. Vi hittade några stycken den här dagen också, men det blev inte mycket till vettiga fågeljobb… På Torsdag stannade jag kvar i stugan eftersom Patron och Brage behövde vila inför helgens fjällprov, så Tomas gav sig iväg på egen hand med Nelly. Dom valde ett område vi bara gått på någon enstaka gång, som har rykte om sig att det aldrig finns någon fågel. Dom fick gå länge men tillslut hittade dom en stor fin kull att jobba med och Tomas fick fälla ett gäng ripor i omgångar, dagen var räddad!

Stolt Drottning i en storslagen dalgång

På fredagen tog vi det lugnt, och gav oss på eftermiddagen iväg till Klimpfjäll och inkvarterade oss inför helgens prov. Det var som vanligt motigt att lämna den mysiga stugan och Bergsjön som visade sig spegelblank från sin bästa sida!

Lördag var det då dags för jaktprov för Brage i EKL och Patron i UKL. Vi ville inte lämna Nelly och Dimma ensamma i stugan hela långa dagen, så alla fyra hundarna var med på fjället (12-åriga tant Strimma lämnade vi på ”pensionärsboende” hos mina föräldrar). Som tur var hamnade vi i samma provgrupp, domare för dagen var Ove Fredriksson. Patron fick starta i första släpp tillsammans med en kvick liten münstertik. Men mattes kille var mera ute på rastningspromenad än jaktsök. Travade mest runt och pinkade här och var, sniffade lite i videsnåren och hade ingen vidare inspiration… Typiskt nog så hittade hunden i nästa släpp fågel bara några tiotals meter från där Patron vänt tillbaka, hade han bara tagit ut svängarna lite mer så hade han hittat dom! I nästa släpp fick jag tack och lov en ny hund, då kopplade han på näsan, vindsurfade i fin fart runt myrkanter och videsnår men de enda fåglar han fick på vingarna var ett par beckasiner. Inför tredje släppet märkte vi att han haltade på ena frambenet, provade att släppa honom en stund men hältan gav sig inte så det var bara att koppla 😦

Brage var sist ut i gruppen, han sökte bra i sitt första släpp. I andra släppet stod han efter en stund stramt med huvudet in i en enbuske. Tomas och domaren gick fram och avancerade, men det visade sig att han stod för sork! Situationen tolkade tydligen Brage som att sork och lämmel var viltet som skulle jagas denna dag. Resten av släppet gjorde han inget annat än rotade i buskarna efter mera smågnagare, så det var bara att koppla även honom. Jäkla hund!! När vi gick gamla Stekenjokksvägen ner från fjället fortsatte provgruppen upp över fjället där riporna vi hade på morgonen försvunnit. Det dröjde inte länge innan vi hörde skott därifrån, gruppen hade hittat igen riporna…

Bryta ihop och komma igen, vi börjar tröttna på den klyschan nu! Men det var i alla fall roligt att se andra hundar som gick riktigt bra! Störst intryck gjorde framförallt två hundar. Den norskfödde, men finskägde unge elithanen Haugtuns HFE Pro som imponerade med sitt rejäla fjällsök. Hittade fågel gjorde han också som han skötte fint, det resulterade i ett 1:a pris. Den andra hunden som imponerade stort var unghunden Carnbrings Darin som sökte i klass med en garvad elithund, han hade också ett fint fågelarbete och fick ett välförtjänt 1:a pris med 9:a på fält! Jag tror inte jag gissar alldeles tokigt om dessa två kommer att bli heta kandidater på ”äktenskapsmarknaden” framöver 🙂 Ett roligt sammanträffande visade det sig då jag gick och pratade med Darins husse, hemma har han en grånad 12-årig slitvarg vid namn Råvatj Spike, kullbror till vår Strimma! 🙂

Duktiga Darin!

Haugtuns HFE Pro, en lätt byggd fjällturbo med härlig fart och vidd.

På kvällen åt vi traditionsenlig buffé på bykrogen ”Italienaren”, det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade nördar och snacka hundar och jakt!

På söndag morgon visade det sig att Putte fortfarande haltade lite, så vi tog det säkra före det osäkra och strök honom. Det blev bara Tomas och Brage som gav sig iväg upp på fjället medan jag stannade i stugan med hundarna och ägnade hela dagen åt måleri. Efter att ha varit riktigt varmt hade vädret nu växlat om till blåst, kyligt och lite regn. Tomas rapporterade från fjället att Brage i dag sökte bättre, Tomas var snabb att ryta till ordentligt åt honom då han i början visade tendenser till sorkrotning. Det hade effekt, Brage skippade gnagarna och fattade att det var ripa som gällde och kopplade på ett fint fjällsök. Men fåglarna lyste med sin frånvaro! Alla hundar i gruppen gick bra och gruppen sökte desperat efter fågel i flera olika nivåer men vid dagens slut var det bara att konstatera att riporna antagligen flyttat någon annanstans på grund av väderomslaget. Endast en hund i gruppen hittade fågel och fick en situation, det var den storgående viltfinnaren Pro som vi sett dagen innan. Han fick ytterligare ett 1:a pris och kan nu titulera sig svensk jaktchampion! 🙂

När Tomas och Brage kom ner från fjället hade jag städat ur stugan, så vi kunde bege oss hemåt på en gång. Det återstår att se om det blir några fler prov för oss i höst. Nu blir det jakt på hemmaskogen under helgerna och de dagar Tomas är ledig, inte dumt det!

I vanlig ordning finns fler bilder från den gångna veckan på vår facebooksida där det är smidigast att tanka upp dom.

/Maria