Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria

Fyra dagar kvar!

Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!

Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉

Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉

Dimma apporterar tjädertupp

På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.

Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är. 

Nelly levererar måsen till matte

Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.

Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:

Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.

Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!

Älskade lilla Bettan!

Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!

Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!

Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!

Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011

Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.

Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:

En riktig skitjakt!

/Maria, Tomas och hundarna

God Jul och gott nytt (jakt) år!

 

Love is in the air!

I skrivande stund är J Sångbergets Roda med husse och matte Kent och Gertrud på väg hem till Hammerdal, förhoppningsvis med en liten dyrbar last i Rodas mage! Nu börjar en spännande väntan för dom, och även för oss!

Nitro och Roda träffades första gången i går kväll, Roda var lite svårflörtad till en början men Nitro gav inte upp. Han försökte envetet charma henne och duckade för hennes utskällningar då kom för nära. Tillslut ”fick dom till det” och hängde ihop ca 10 minuter. I dag fick dom träffas igen, den här gången utomhus. Efter att Nitro kopplat på charmen till max och dom fått busa en stund insåg Roda att Nitro nog inte var så tokig ändå, och vek villigt undan svansen så han fick para henne. När dom lossnat efter ca 20 minuter gick vi in och tog en kaffetår. Då var det Rodas tur att flörta med Nitro! han var inte sen att nappa på erbjudandet, och strax satt dom ihop igen.

Nitro gör sig till för Roda, han "mjukar" och buffar på henne och gör små uppvisningar med steppdans för att få henne att falla för hans charm 😉

Roda var en riktigt trevlig bekantskap, en glad och mysig tik som gärna ville komma upp i knäet och prata. Och snygg är hon också, harmoniskt byggd med välutvecklat bröstparti och fina proportioner. I dag när båda två var nöjda på ”kära lekar” la hon sig lugnt och sov i en av korgarna i köket, det störde henne inte ett smack att den formligen ”stank ” av tre främmande tikar! Nitro slockande som vanligt under köksbordet.

Det blir spännande detta! hade det inte varit för att vi har hundkvoten i flocken uppfylld hade vi gärna behållit en parningsvalp, förutsättningarna är bästa tänkbara för riktigt trevliga hundar! Vad som också är lite kul är att Rodas nära släkting Vildskinnets Aquila är parad med Nitros trevlige systerson Ormkullens Hugo-Boss, så det kommer att finnas två kullar i Jämtland födda ungefär samtidigt med likartade blodslinjer på både far- och morssidan!

Valpsugna jägare kontaktar Rodas ägare Kent och Gertrud Danielsson på tel: Tel: 076-110 09 71 eller 070-657 49 72, gertrud.danielsson (a) gmail.com 

J Sångbergets Roda

 

Fler bilder från Nitro och Rodas kärleksmöte finns på Facebook

 

/Maria

 

12 dagar kvar!

Ytterligare en sommar har försvunnit i ett nafs, och inte mycket av det man planerade att hitta på har hunnits med. Det är som vanligt med andra ord! Själv spar jag så gott som all semester till hösten, lite avundsjuk har jag varit på mina kollegor som varit lediga medan jag gjort arealkontroller i stekhet sol, men nu är det inte långt kvar innan belöningen kommer! Vi åker upp till Kittelfjäll den 24:e, så bär det av upp på fjället på premiärdagen. Det ryktas om att ”lymmeltillgången” vida överstiger riptillgången, vi får väl se hur det går. Är det lite ripa är det lätt att hundarna roar sig med de små ettriga varelserna i stället…

Eftersöksgrenarna är avklarade med Bettan och Dimma. Bettan fick full pott, Dimma strulade lite på vattnet och fick en åtta där. Vi hade chans att göra ytterligare ett prov för att höja betyget nu i veckan, men då började hon löpa så vi skrinlade det. Bra att hon löper nu iallfall, så är det överstökat till premiären. Strimma och Nitro behöver ju inte gå några fler eftersöksprov eftersom dom är pensionerade från ”proveriet” men vi har gjort några rävspår ändå för att damma av dom. För skojs skull har vi anmält båda två till Riksprovet, som är helgen efter premiären i Mittådalen. Vi kommer att gå med en hund var, det ska bli kul att gå prov med turbotanten igen, det var några år sen sist! När jag kollade startlistorna såg jag att det var bara Strimma och en hund till som är födda 2002. Tanten är vid god vigör, hon har kanske inte samma turbofart som när hon var ung och man fick stoppa henne från att försvinna över fjälltopparna, men hon håller gott och väl tillräckligt format för fjället. Med åldern och de gråa stråna följer också en god portion jaktklokhet. Lite senare i höst blir det några prov med Bettan och Dimma.

Vår Grand old lady är en pålitlig apportör

 

Nitro är också en klockren rävapportör, alltid med svansen i vädret!

 

Kungshällans BS Brage (Strimma - Baron vom Donauland) och husse Verner var på besök i början av Juli och tränade lite eftersöksgrenar. Här apporterar han vår badtermometer! 😉

 

I dag fick jag ett samtal från Minttu ”Thalitas” matte Linnea. Thalita är en snäll och okomplicerad hund, matte berättade om en spännande promenad häromdagen. Thalita frös till i fast stånd, och upp gick en tjäderhöna! Husse, matte och hund smög vidare och så stod hon igen. Strax därefter lättade en tjädertupp!  Thalita stannade snällt kvar i flog, hon såg mest förvånad ut berättade matte. Det ska bli spännande att höra om valparnas vidare äventyr i höst, till premiären är dom lite väl unga att jaga över, men lite senare kan det nog bli en och annan jakttur.

 

Något annat roligt som är på gång är att vi kommer att ordna en kennel/träningsträff för våra valpköpare i sista kullen den 21-23 oktober tillsammans med Ylwa Jonasson som har Fjällvittrans kennel. Ylwas tik Fjällvittrans Bris är halvsyster till Dimma, och hade en kull nu i vår efter Teiens Jim. De valparna är ca 2 månader yngre än vår kull, därför la vi träffen så sent som möjligt för att dom ska hinna mogna. Anders Landin kommer upp som instruktör, och vi kommer att hålla till i Getåsen, Jämtland. Det blir både dressyrövningar och träning på rapphöns. Vi hoppas så många som möjligt kan komma, det ska bli roligt att se dom! Och inte minst se de nära släktingarna, det är mycket värdefullt och lärorikt för oss som uppfödare.

 

Nu när jakten drar igång blir det förhoppningsvis lite tätare mellan uppdateringarna 😉 Jag ska ta med laptopen till fjälls, men det är lite si och så med kontakten till cyberspace däruppe, vilket i och för sig är skönt. Vi har en speciell ”ringsten” som man måste sitta på för att få bästa möjliga mobilkontakt. Jag kanske får bära ut laptopen och sätta mig på stenen och skriva 😉

 

En hel del bad i vår lilla tjärn har vi hunnit med iallafall. Dimma är en helt sanslös vattenvarelse!

 

 

Lycka till alla hussar och mattar!

Då var vår sista valp, tillika förstfödda Baileys, på väg till sitt nya hem i Krokom. Valphagen är nedmonterad och står på förstubron tillsammans med ett antal påsar med överblivna tidningar. Det blev så tomt i köket, vi saknar våra pluttar! Men det känns bra att veta att dom fått så bra hem där dom kommer att få mycket kärlek och omsorg. Nu då jag gick igenom alla bilder vi tog hussar och mattar ser man verkligen hur efterlängtade valparna varit. Då återstår bara för oss att önska er alla lycka till med era små skyddslingar och blivande jaktkamrater. Vi hoppas ni får många fina år tillsammans och ser fram emot att höra från er!

/Maria, Tomas och flocken

Här är kommer en bildkavalkad på valparna med sina hussar och mattar, i den ordning de kom till världen:

Ann Britt och Ulf Larsson från Krokom med Baileys "Ayla". De stolta föräldrarna fick också vara med på ett hörn.

 

 

Tryggt i mattes famn

 

Familjen Hedqvist från Skellefteå med Skogsblomma. Deras vita tik Funäsfjällens Scott blir "storasyster".

 

 

Hos lillmatte mår jag gott

 

Bengt och Linnea Lassi från Kiruna med Minttu

 

 

Lars Markström från Luleå med Famous Grouse

 

Erik Stenberg och lillmatte Tilde från Lycksele med Kahlua "Dora"

 

 

Kurt Klang från Söderhamn med Lakka

 

 

Hjördis och Kurt Borgström från Frösön med Aurora

 

 

Husses lill-docka!

 

Anna och Tom Larsson från Ås med Jägermeister

 

 

Lycklig lillmatte!

 

 

1:e valpskötaren Börje har hunnit fästa sig vid sina små "muppisar" som han serverat lunch de senaste två veckorna. Här säger han hej då till lilla Baileys.

 

Födelsedagsbarn och valprapporter

I dag fyller BS-kullen (Strimma – Baron vom Donauland) två år, grattis allihopa! 

Strimma med sina bebisar sommaren 2009

Nu har också alla valpar utom Baileys flyttat till sina nya hem. Vi har fått rapporter och inlägg med bilder och film på vår Facebooksida som berättar om trygga valpar som snabbt funnit sig till rätta i sina nya familjer, roligt att höra! Det blev hastigt tomt här hemma, tur att vi får rå om lilla Baileys tills i morgon kväll iallafall! I eftermiddag fick hon stifta bekantskap med vår katt Alfons, som fick sig en utskällning. Sen tog vi en liten biltur upp på jaktområdet för att kolla om bävrarna börjat visa sig. Då fick Baileys följa med på lite bilträning. Hon somnade fort i mattes famn.

I söndags när vi hade Aurora ”Pyret” och Baileys kvar fick dom stifta bekantskap med en orrvinge i lina. Farsan Nitro älskar fortfarande att stå för vingar trots att sånt bara brukar vara ett nöje för valpar, han visade sina småjäntor hur det hela skulle gå till! Tomas tog ett gäng härliga bilder, fler finns på vår facebooksida.

/Maria

Farsan Baloo ska visa er...

 

Stående systrar

Nu flyttar dom…

Så har sista veckan med valparna passerat, och nu under helgen börjar dom lämna oss en efter en. I kväll har vi haft besök av Linnea och Bengt från Kiruna som i morgon åker hem med sin nya familjemedlem Minttu. Vår granne och ”husveterniär” Annika kom och besiktigade valparna i vårt kök, jag och Linnea fick agera veterinärassistenter och langa fram rätt valpar i tur och ordning till det improviserade undersökningsbordet för undersökning, vaccinering och chipmärkning. Alla valparna ”gick igenom” besiktningen, det kändes skönt, även om vi inte sett några synliga fel på valparna så kan man aldrig vara säker på att det döljer sig något oförutsett.

Veterinären Annika med assistenterna Linnea och Maria. På bordet tronar Minttu.

Under veckan har valparna fått vänja sig vid att sitta i hundgården tilslammans med Strimma och Dimma. Bettan och Nitro har suttit i den andra avdelningen. Att förvara små valpar i hundgård är förstås inget vi förordar, men vi fick lov att lösa det så eftersom vi jobbat båda två. Tomas ordnade med en ordentlig ramp för att dom skulle kunna ta sig in i den uppvärmda hundstugan, men för säkerhets skull ordnade vi också ett ”valptält” genom att klä en bur med presenning som vindskydd och bädda med en varm fäll ifall valparna inte skulle klara att ta sig in genom vippluckan. Mitt på dagen har min pappa Börje tittat till och matat valparna, tusen tack för den ovärderliga hjälpen!

 

Valp-anpassad hundgård

Eftersom vi jobbat hela veckan båda två har vi verkligen försökt ta vara på kvällarna för att ha kvalitetstid med valparna. Dom är sociala och busiga, och det märks då man kommer hem att dom har ett stort ”gos-behov”! När det är matningsdags har vi passat på att påbörja inkallningsträningen, dom är riktigt duktiga att komma på visselsignal och följa med oss när vi går upp i skogen.

 

Jag lägger upp ett sista fotoalbum i kväll med bilder från valparnas sista vecka hos oss, sen hoppas vi förstås på massor med bilder och rapporter från er valpköpare! Ni får gärna lägga in bilder och hälsningar på vår facebooksida, på så vis kan ni också hålla kontakt med varandra. Här på Kungsgården har vi laddat upp med kaffe och doppa, och ser fram emot att träffa er!

 

/Maria

 

Korgen börjar bli för trång...

Rapport från valphagen: vecka 6

Tiden går fort, på tisdag blir valparna sju veckor och det börjar närma sig leverans. Det kommer att bli skönt att slippa mockningen av valphagen och skurning av golvet minst två gånger om dagen, men vi kommer sakna ljudet av 4 x 8 små valptassar som glatt skuttar runt i köket! I går lördag hade vi besök av två familjer somska köpa varsin valp. Nu värmer solen bra och valparna har blivit härdigare så vi kan ha dom ute längre stunder, det är lättsamt för oss när dom små ”kringlorna” kommer ut på gräsmattan i stället för på köksgolvet! Vi ska försöka arrangera så dom kan vara i hundgården sista veckan medan vi jobbar. Valphagen börjar vara för trång, dom har ett stort behov av att röra på sig och busa.

Nu har vi funnit hem åt alla valpar, och det är också klart var dom kommer att hamna. Två av tikarna och en hane flyttar till Jämtland (Frösön, Ås och Krokom), den andra hanen hamnar i Luleå, resten av tikarna hamnar i Kiruna, Skellefteå, Lycksele och Söderhamn. Vi kan också tipsa er som läser detta och är ute efter en hanvalp att det finns en hane kvar otingad hos Boviksbadets kennel efter Nitros kullsyster Ormkullens Evita. Pappan till kullen är Tupplurens Qipper, som även är halvbror till vår Dimma (efter Armin II vom Hege-Haus och Tupplurens Iza Bolliz). Det finns även en hane otingad hos Fjällvittrans kennel efter Dimmas halvsyster Fjällvittrans Bris (Armin II vom Hege-Haus – Fjäll-Liens Freja). Pappan till den kullen är Teiens Jim. Båda kullarna finns på svenska vorstehklubbens lista för godkända parningar.

Jag har lagt upp ett nytt fotoalbum och några nya filmsnuttar på Youtube, och räknar med att lägga upp ytterligare ett fotoalbum senare i kväll. Nu när vi kan ha valparna ute blir det både fler och bättre bilder. I dag tänkte vi testa valparnas ståndegenskaper med fågelvinge på ett metspö. Det har ingen som helst betydelse rent träningsmässigt, ståndegenskaperna finns programmerade redan och mognar fram då hunden börjar jaga på riktigt. Men det är alltid roligt att se de små knubbiga valpkropparna stelna till i stramt stånd med lillsvansen i vädret 😉 Bilder och filmer utlovas!

/Maria

Husse med en valp och de stolta föräldrarna på bagarstugebron

Härligt att busa utomhus tycker Minttu!

Tre flickor på farstubron

Rapport från valphagen: vecka 5

Här kommer en lite försenad rapport från valparnas femte vecka. Vi har haft så fullt upp senaste dagarna så jag har inte hunnit med att skriva något, i söndags kväll fick jag iallafall ut ett nytt fotoalbum  från valparnas femte vecka. Bilderna är lite trista eftersom dom är tagna inne i köket, ofta med blixt. De individuella bilderna blev heller inte bra, valparna var nyätna och proppmätta så dom ser ut som dom håller på att somna, samt att vi var tvungna att använda blixt eftersom Tomas kom hem så sent på söndagkväll. Men till nästa helg utlovas härliga bilder från valparnas äventyr ute i snön! Dokumentationen pågår för fullt 😉 Tomas har efter sin 17 dagars ledighet nu börjat jobba igen, och ska jobba dagtid i två månader, så vi har lejt min pappa att mata valparna mitt på dagen och rasta Strimma och Dimma som är inne med dom.

Det har varit en del dramatik på hundfronten i helgen. Först och främst med Bettan, som återigen är konvalcent efter sin senaste operation som jag berättade om i förra inlägget. Men det är inte bara hon som är ”lampskärmshund”, Dimma och Strimma hjälptes åt att riva ner en burk med uppblött mat till valparna på köksgolvet, och rök ihop över detta.  Dimma är inte nådig då det handlar om mat, som hon kan försvara till sista blodsdroppen! Strimma har åkt på däng förut, ett jack i ena kinden för en månad sedan är nästan läkt. Men i helgen fick hon en ny reva på andra kinden som vi fick sy ihop. Hon börjar se ut som Frankensteins monster vår gamla stålmormor 😉 I går var hon och Dimma inne med valparna under dagen, då lyckades hon få av sig tratten och självklart riva upp såret. Det är ingen mening att sy ihop det ännu en gång, så vi nöjer oss med att hålla det rent. Vis av tidigare erfarenheter vet vi att Strimma har en otrolig förmåga att läka ihop.

Som om inte det vore nog så har några av valparna varit hårda i magen och haft magknip, kanhända var vi lite snabba med övergången till hundfoder. Vi har hjälpt dom på traven med lite paraffinolja, linfrövatten och plommonpuré. Nu är alla magar igång igen, något som vi märker varje morgon och eftermiddag då hagen måste mockas. Det är en strykande åtgång på dagstidningar! Vi har fått ragga ihop bland släkt och vänner. När valparna har flyttat får det bli en stor ”Majbrasa” på alla säckar med nedbajsade dagstidningar 😉

Jag har lagt upp två nya filmer på youtube med ”brottningsmatcher”. Valparna är pigga och busiga, och KRÄVER att få härja lösa i köket! Ett par stycken har också lärt sig klättra över kanten på buren, och möter oss med glatt viftande svans då vi kommer nedför trappen på morgonen.  Förutom att det är hög förbrukning på tidningar så går det åt en hel del såpa också, note to self: handla mer på hemvägen i dag…

Förra helgen hade vi besök av valpköpare från Krokom i Jämtland, till helgen kommer det ytterligare spekulanter och hälsar på. Det verkar som vi hittat hem även till våra två pojkar. Under nästa helg börjar det nog klarna var alla valpar kommer att hamna. Alla valpköpare får önska en eller flera favoriter, sen får vi försöka fördela valparna på bästa sätt efter allas önskemål. Dom kommer att spridas allt från Kiruna i norr till Söderhamn i söder, men ingen hamnar i vårt närområde. Lite synd förstås, då vi kanske inte kommer att kunna träffa alla i framtiden, men vi är mycket glada för att vi fått så många goda jägarhem till våra små juveler! Så gott som alla är aktiva jägare med lång erfarenhet av vorsteh eller andra stående fågelhundar, det känns riktigt bra tycker vi!

/Maria