Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Mera fjälljakt och prov

I går kom vi hem från ytterligare en vecka till fjälls. Jag tog ut fem till av mina hårt hållna semesterdagar och Tomas hade 10-dagars ledighet så det passade bra. Och vädret hade inte kunnat bli bättre! Den här gången bodde vi i ”nya vistet” som är lite modernare och bekvämare och man slipper åka båt över Bergsjön. Efter att pappa röjt fram hela udden som stugan står på är läget och utsikten över fjällen helt fantastisk!

Här ligger stugan så fint på en udde som markeras av en reslig tall

På morgonen njuter man av att se dimmorna lätta från sjön medan solstrålarna bryter igenom, och på kvällen sitter man vid brasan och njuter av en makalös solnedgång över Bergsjön och fjällen! Jag kan aldrig se mig mätt på utsikten och tröttnar heller aldrig på att fota den i alla upptänkliga ljusförhållanden. Jag testade mobilens panoramafunktion och tog ett gäng svep över utsikten, här är ett:

DSC_0510

Jaktmässigt var det däremot inte lika bra, sommarvärmen gjorde det jobbigt för både hundar och jägare och det är inte lätt att hitta åt riporna heller. Många områden är fortfarande stängda eller avlysta så det finns inte så mycket att välja på. Tisdagens område blev en nitlott, vi hade tittat på kartan och tyckt oss se att det var ett rimligt avstånd till kalfjället, men när vi väl kom upp insåg vi att det var mycket längre än vi trodde. Vi skulle inte hinna ta oss upp till kalfjället på en dagstur, så det blev att jaga i björkskog och myrlandskap där det var helt tomt på fågel. Vi hörde ett antal hagelknallar från ett gäng italienare vars bil vi såg stå på parkeringen där vi gick upp. Dom måste ha varit uppe i ottan på fjället för att hinna upp dit det är jaktbart. Så hurtiga och morgonpigga är vi inte när vi äntligen är lediga, och eftersom vi har stugan blir det inte läge för övernattning på fjället. Det är ju så skönt att komma tillbaka till en varm stuga, torka kläder och utrustning och laga god mat 🙂

Matlagning över elden i solnedgången, stunder att minnas…

På onsdagen valde vi det gamla invanda Valfjället där vi hade någorlunda bra med fågel under premiärveckan. Vi hittade några stycken den här dagen också, men det blev inte mycket till vettiga fågeljobb… På Torsdag stannade jag kvar i stugan eftersom Patron och Brage behövde vila inför helgens fjällprov, så Tomas gav sig iväg på egen hand med Nelly. Dom valde ett område vi bara gått på någon enstaka gång, som har rykte om sig att det aldrig finns någon fågel. Dom fick gå länge men tillslut hittade dom en stor fin kull att jobba med och Tomas fick fälla ett gäng ripor i omgångar, dagen var räddad!

Stolt Drottning i en storslagen dalgång

På fredagen tog vi det lugnt, och gav oss på eftermiddagen iväg till Klimpfjäll och inkvarterade oss inför helgens prov. Det var som vanligt motigt att lämna den mysiga stugan och Bergsjön som visade sig spegelblank från sin bästa sida!

Lördag var det då dags för jaktprov för Brage i EKL och Patron i UKL. Vi ville inte lämna Nelly och Dimma ensamma i stugan hela långa dagen, så alla fyra hundarna var med på fjället (12-åriga tant Strimma lämnade vi på ”pensionärsboende” hos mina föräldrar). Som tur var hamnade vi i samma provgrupp, domare för dagen var Ove Fredriksson. Patron fick starta i första släpp tillsammans med en kvick liten münstertik. Men mattes kille var mera ute på rastningspromenad än jaktsök. Travade mest runt och pinkade här och var, sniffade lite i videsnåren och hade ingen vidare inspiration… Typiskt nog så hittade hunden i nästa släpp fågel bara några tiotals meter från där Patron vänt tillbaka, hade han bara tagit ut svängarna lite mer så hade han hittat dom! I nästa släpp fick jag tack och lov en ny hund, då kopplade han på näsan, vindsurfade i fin fart runt myrkanter och videsnår men de enda fåglar han fick på vingarna var ett par beckasiner. Inför tredje släppet märkte vi att han haltade på ena frambenet, provade att släppa honom en stund men hältan gav sig inte så det var bara att koppla 😦

Brage var sist ut i gruppen, han sökte bra i sitt första släpp. I andra släppet stod han efter en stund stramt med huvudet in i en enbuske. Tomas och domaren gick fram och avancerade, men det visade sig att han stod för sork! Situationen tolkade tydligen Brage som att sork och lämmel var viltet som skulle jagas denna dag. Resten av släppet gjorde han inget annat än rotade i buskarna efter mera smågnagare, så det var bara att koppla även honom. Jäkla hund!! När vi gick gamla Stekenjokksvägen ner från fjället fortsatte provgruppen upp över fjället där riporna vi hade på morgonen försvunnit. Det dröjde inte länge innan vi hörde skott därifrån, gruppen hade hittat igen riporna…

Bryta ihop och komma igen, vi börjar tröttna på den klyschan nu! Men det var i alla fall roligt att se andra hundar som gick riktigt bra! Störst intryck gjorde framförallt två hundar. Den norskfödde, men finskägde unge elithanen Haugtuns HFE Pro som imponerade med sitt rejäla fjällsök. Hittade fågel gjorde han också som han skötte fint, det resulterade i ett 1:a pris. Den andra hunden som imponerade stort var unghunden Carnbrings Darin som sökte i klass med en garvad elithund, han hade också ett fint fågelarbete och fick ett välförtjänt 1:a pris med 9:a på fält! Jag tror inte jag gissar alldeles tokigt om dessa två kommer att bli heta kandidater på ”äktenskapsmarknaden” framöver 🙂 Ett roligt sammanträffande visade det sig då jag gick och pratade med Darins husse, hemma har han en grånad 12-årig slitvarg vid namn Råvatj Spike, kullbror till vår Strimma! 🙂

Duktiga Darin!

Haugtuns HFE Pro, en lätt byggd fjällturbo med härlig fart och vidd.

På kvällen åt vi traditionsenlig buffé på bykrogen ”Italienaren”, det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade nördar och snacka hundar och jakt!

På söndag morgon visade det sig att Putte fortfarande haltade lite, så vi tog det säkra före det osäkra och strök honom. Det blev bara Tomas och Brage som gav sig iväg upp på fjället medan jag stannade i stugan med hundarna och ägnade hela dagen åt måleri. Efter att ha varit riktigt varmt hade vädret nu växlat om till blåst, kyligt och lite regn. Tomas rapporterade från fjället att Brage i dag sökte bättre, Tomas var snabb att ryta till ordentligt åt honom då han i början visade tendenser till sorkrotning. Det hade effekt, Brage skippade gnagarna och fattade att det var ripa som gällde och kopplade på ett fint fjällsök. Men fåglarna lyste med sin frånvaro! Alla hundar i gruppen gick bra och gruppen sökte desperat efter fågel i flera olika nivåer men vid dagens slut var det bara att konstatera att riporna antagligen flyttat någon annanstans på grund av väderomslaget. Endast en hund i gruppen hittade fågel och fick en situation, det var den storgående viltfinnaren Pro som vi sett dagen innan. Han fick ytterligare ett 1:a pris och kan nu titulera sig svensk jaktchampion! 🙂

När Tomas och Brage kom ner från fjället hade jag städat ur stugan, så vi kunde bege oss hemåt på en gång. Det återstår att se om det blir några fler prov för oss i höst. Nu blir det jakt på hemmaskogen under helgerna och de dagar Tomas är ledig, inte dumt det!

I vanlig ordning finns fler bilder från den gångna veckan på vår facebooksida där det är smidigast att tanka upp dom.

/Maria

Annonser


1 kommentar

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt "vapen" en stund!

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria