Ripinventering och nedräkning…

Sommaren börjar gå mot sitt slut, eftersöksproven är avklarade och både vi och hundarna börjar växla om – nedräkningen har startat till det magiska datumet 25 augusti!

Förra helgen var vi med på den årliga ripinventeringen i Saxnäs. Fågelhundsklubbarna inventerar varje år ett antal områden på uppdrag av Länsstyrelsen i respektive län för att kartlägga riptillgången, samt storlek och kvalitet på kullarna. I år fick vi möjlighet att hänga med på SVK Västerbottens inventering i Marsfjällen, det var första gången för oss. Även om vi formellt tillhör SVK Jämtland-Västernorrland känner vi större samhörighet med Västerbotten eftersom vi jagar i Vilhelminafjällen både höst och vinter. Inventeringen genomförs på ”baksidan” av Marsfjällsmassivet jämfört med där vi jagar under vinterhalvåret.

Saxnäs i kvällningen

Inventeringen går till så att hundförarna delas in i grupper som med hjälp av GPS får följa en linje från start till stopp och noggrannt dokumentera de fågelkontakter hundarna har längs vägen. Sträckan är lite över en mil rakt ut på fjället. Efter övernattning vid slutpunkten får man en ny sträckning att inventera tillbaka.

På lördag morgon var det revelj i ottan och avfärd mot Marsliden där vi skulle utgå. Eftersom vi hade både Tuula, Casper och Vittra fick vi en egen inventeringslinje att följa. Det blev en dryg vandring över fjället, vädret var bra men lite väl varmt både för oss och hundarna mitt över dagen. Eftersom vi hade mycket packning med oss fick jag prioritera bort min kära men ack så tunga ”pjäs” till systemkamera med tillhörande teleobjektiv och hålla tillgodo med mobilkameran. Det var så vackert på fjället! jag saknade verkligen en vettig kamera att föreviga det med… Men hundarna njöt av att äntligen få sträcka ut på fjället! Tuula jagade på som den rutinerade champion hon är, Vittra är härlig att se med fart och intensitet fullt i klass med en pointer 😉 Yngsta förmågan Casper pinnade på också, men vi hade dåligt med ripa så han sprang mest efter ljungpipare som var desto fler och retfullt flaxade runt honom!

Svettiga efter första marschen längs leden upp på fjället, strax innan vi nått vår startpunkt.

 

Det blir en del byråkrati, Tomas höll noga koll på protokollen som vi skulle fylla i.

 

Till topps! Vår linje låg högst upp under fjället, målet är att gå så rakt så möjligt längs rutten men i bland behövde vi ta omvägar för att ta oss över vattendrag och branter.

Väl framme vid lägret var benen ordentligt möra. Vi hann precis slå upp vårt tält och utfodra både oss själva och hundarna när mörka moln började torna upp sig i horisonten. Precis när vi slagit oss ned för lite gemytlig samvaro kring lägerelden började det blåsa upp. Alla fick bråttom att samla ihop sin utrustning och ta skydd i tälten. Då brakade det loss med regn, blåst och åska. Men vi och hundarna mådde gott i mina föräldrars gamla Hillebergtält från 1984. Det var riktigt mysigt att somna in omgiven av varma utsträckta hundkroppar medan naturens krafter rasade loss utanför.

Äntligen framme vid Girisjön!

 

Tältlägret

 

Så skönt att vila trötta fötter och få en bit mat!

 

Tältmys

Morgonen därpå hade reget dragit bort och vinden lagt sig. Vi vaknade upp till en fin morgon, det var tacksamt att kunna packa ihop tältet ”färdigtorkat”. Lätta vindbyar fortsatte att virvla runt och gjorde vittringsförhållandena bättre för hundarna. Vi fick en ny sträckning att gå tillbaka och nu hade vi många fler fågelkontakter. Som väntat var det Tuula som hittade alla fåglar, men ungdomarna fick tillfälle att kalibrera in sig på färsk ripvittring. Vandringen tillbaka kändes lättsammare då det inte var lika varmt.  Väl nere från fjället återstod ”bara” de närmare 40 milen hem, behöver jag nämna att vi somnade ovaggade 😉

Fjällfrukost

 

Nyvaken Tomas laddar med gröt inför dagens vandring

 

Vi passerade några ”miniglaciärer” längs sträckan tillbaka.

 

Hänförande vackert ❤ Marsfjällsmassivet i bakgrunden

 

Tuula har spikat en fin ripkull

 

Lunchrast

 

Tomas och Casper håller koll på linjen. Marsfjällsmassivet med Trollskalet i bakgrunden.

Ripinventeringen var en trevlig upplevelse som vi gärna gör om nästa år! Resultatet då?? -undrar säkert många. Vi blev ombedda att inte sprida några resultat på nätet innan sammanställningen är klar och vi vet inte riktigt hur det gick för de övriga grupperna eftersom vi inte träffades efteråt. Men resultatet kommer att presenteras på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida så fort det blivit sammanställt. Vi kan i alla fall säga att de ripor vi hittade på just vår linje var utväxta och flög bra, inga underutvecklade pipkycklingar.

Nu räknar vi som sagt ner till efterlängtad jaktpremiär och ledighet! Jag har i vanlig ordning jobbat hela sommaren, Tomas har sina rullande lediga perioder som skiftarbetare men har passat på att jobba extra en del för att kunna vara mer ledig under hösten. Premiären kommer vi att spendera i Kittelfjäll som vanligt, sen blir det älgjakt och skogsfågeljakt hemmavid. Och så förhoppningsvis några jaktprov! Under sommaren har vi fått regelbundna positiva rapporter från ägarna till Tuula och Gibsons kull som flitigt jobbat på med eftersöksgrenarna. I dagsläget har fem av sju klarat av sina prov och är klara för start på fältprov, fyra av dem har också gjort anlagsprovet i viltspår. Vi har också startat Tuula på eftersöksgrenarna och brorsan Metso är också klar för både öppen och elitklass. Vi ser fram emot en spännande höst och håller tummarna att coronaeländet ger med sig så hundaktiviteterna kan komma igång igen!

/Maria

PS: Jag lägger upp fler bilder från inventeringen på vår facebooksida.

Dan före dan…

Länge sedan jag skrev något nu, och i morgon är det magiska datumet vi och så många andra räknar ned till; Den gyllene Premiären! För ovanlighetens skull befinner vi oss inte i Kittelfjäll redo att ge oss ut på fjället. Anledningarna är flera, dels för att Tomas jobbschema i år stämmer dåligt både med jakt och jaktprov, och dels för att vi som så många andra tröttnat på trängseln på fjället under de första dagarna jakten är lovlig. Premiärdagen i fjol var ingen rolig upplevelse, när vi väl lyckats med konststycket att hitta ett jaktområde som inte var fullbokat, och sedan lösa kort via den överbelastade struliga tjänsten Nature IT fick vi sedan inrätta oss i ett ”lämmeltåg” av andra jägare och hundar när vi gick upp på fjället. Väl uppe var det svårt att ta ut en riktning utan att stöta ihop med andra gäng. Vi hade jägare både framför och bakom oss, samt på båda sidorna om oss. Förutom att jaktupplevelsen inte blir det man önskat sig, milsvida vidder att sakta vandra och låta hundarna söka av, så kändes det dessutom en smula osäkert med tanke på den stora mängden jägare med varsin hagelbössa på alltför liten yta… Lyckligtvis var det dessutom ont om fågel så det hördes inte många knallar från de många bössor som befann sig på fjället.

Milsvida fjäll, bara att vandra dit näsan/nosen pekar. Så vill vi ha det!

Nej detta är åt helsicke… grundproblemet är att jaktpolitiken havererat. Av rädsla för att bli ifrågasatta av EU så släpptes den svenska fjälljakten helt fri 2007. Det innebär att alla, så väl svenskar som utlänningar kan lösa jaktkort för statens marker på samma villkor. Det har länge varit populärt bland framförallt norrmän och italienare att jaga ripa under de första premiärveckorna, och efter 2007 har det formligen blivit ”invasion” i fjällvärlden. Med tjänsten NatureIT, då man bokar jaktkorten själv har det blivit ännu värre. Populära jaktområden blir snabbt fullbokade av framförallt utländska jaktturister. Ortsbor och övriga svenskar försöker desperat klämma in sig i leden och få en chans att jaga, men många ger upp jagar i skogen eller försöker få tag i privat mark i stället. Regeringen har lovat att göra något åt detta och införa nya regler som gynnar svenska jägare i första hand, men ännu har inget hänt. Nu när premiären närmar sig är det beklämmande att läsa många jägarvänners frustrerade inlägg på facebook när dom försöker försöker få plats att jaga… Jag skulle kunna lägga in massvis med länkar till allt som skrivits i media och jaktpress, men bara googla ”fjälljaktsfrågan” så finns det hur mycket som helst att läsa. Det finns en grupp på facebook ”Frågan om fjälljakten” som samlar information och där debatter förs. Företrädarna för gruppen har tagit fram bra förslag och presenterat för regeringen, men inget händer…

Men vi längtar ju till vårt Kittelfjäll, invasion eller inte! Så vi kommer att åka upp till helgen när den första ruschen förhoppningsvis lagt sig. Vi har inte så stora förhoppningar att fylla baglimit, årets ripinventering visar på en nedgång, men bara att komma upp på fjället några dagar och se hundarna jobba är njutbart i sig. För oss är det också efterlängtade semesterdagar med god mat och dryckjom i vår fjällstuga. Mina föräldrar Rolf och Monica med Jorm är redan där uppe. Pappa som är en riktig arbetsmyra har satt igång projektet med att rikta och så småningom renovera ”gammstugan”, och vi kommer också att hugga i och hjälpa till med det när vi kommer upp. Så det blir inte bara jakt, mat och dryckenskap vi kommer ägna veckan åt 😉

Denna kära efterlängtade vy…

Fjolårets premiärmiddag på förstklassig stjärnkrog = vid Bergsjön med fjällens om fond

Moder naturs rika gåvor. Ripa från fjället, kantareller och tranbär från skogen samt potatis och grönsaker från egen odling.

Här hemma har vi varit ute i skogen på våra jaktmarker några gånger och rekat, och den goda tillgången på gråfågel verkar hålla i sig! Vi jobbar båda två denna vecka, men i morgon efter jobbet blir det nog en kort jakttur efter de tjäderkullar vi lokaliserat.

Lilla Tuula har fått följa med till skogs en hel del på kortare turer, framförallt då matte plockat blåbär. Hon är en lättsam och härlig individ som vi redan fäst oss mycket vid, vi har nog inte haft en sådan cool valp sedan Nitro! Han var som en liten farbror redan som lillvalp, och man kan nog säga att Tuula är som en liten ”tant” 😉 Hon har en inre trygghet som gör att hon lätt slappnar av när det inte är aktiviteter på gång. Vi har fått rapporter från nästan alla valpköparna, och dom ger likartade beskrivningar av sina valpar. Vi hade förmånen att passa lilla Kaisa några dagar när husse och matte Hanna och Gustaf var iväg på fjälljaktskurs med Mattias Westerlund med sin äldre hund Speldammens Yaxi. Det var intressant att se de två systrarna Tuula och Kaisa tillsammans. I början hade dom lite svårt att komma överens, båda två är självsäkra unga damer och ingen ville underkasta sig den andre. Men när dom väl hittat sina roller blev dom bästisar.

Tuula 13 veckor

Kaisa 13 veckor

Kaisa och Nelly – stöpta i samma form 🙂

Kaisa och Nelly på blåbärstur

Det syns tydligt att Kaisa brås mer på mamma Nelly, hon är mer högbent och lättare i kroppen samt livligare i temperamentet (även om husse och matte tycker att hon är en väldigt lugn valp). Tuula är mer kompakt i sin kroppsform, lugnare och ser ut att brås mer på pappa Ura. Vi passade på att ta lite bilder av tjejerna, båda ser ut att bli snygga och välvinklade. Fler bilder finns på vår facebooksida. Vi ser fram emot att höra mer från valparna efterhand dom växer och utvecklas, och hoppas kunna dra ihop en liten träff i november när dom hunnit bli sex månader.

En riktig ”skitjakt” önskar vi alla jägarvänner därute! 😉 😉

/Maria & Tomas

Premiärveckan i Kittelfjäll

Den efterlängtade premiärveckan är till ända, och den tillbringade vi traditionsenligt i Kittelfjäll. Eftersom premiären inföll på en tisdag i år så var vi uppe i stugan redan helgen innan. Det var skönt att koppla av och som det så populärt heter i sociala medier – ”bara vara” i några dagar.

Paradiset på jorden…

Ripinventeringen och de rapporter vi hört var inte speciellt muntra, lite fågel och små kycklingar. Dessutom brukar det ju vara en smärre invasion med folk just under premiärveckan. Med det fortfarande väl frikostiga regelverk vi har så gäller samma villkor att jaga i fjällen oavsett nationalitet. Många norrmän passar på att jakta i nabolandet i väntan på sin egen premiär ett par veckor senare, samt att svenska fjällvärlden blivit ett populärt resmål för skjutglada italienare. Men vi längtar ju alltid till vårat ”fjälls” där Marias familj haft sin stuga sedan tidigt 1980-tal, så vi ser det mer som semester med rekreation och en första mjukstart för både oss och hundarna inför jaktsäsongen, utan större krav på mycket fågel i säcken med hem.

Till bords vid Rolf nytillverkade rustika bord

Ripmiddag på fjolårets skörd

Att boka jaktkort genom det nya systemet NatureIT är ett äventyr i sig, vi lyckades i sista stund få tag på kort till premiärdagen åt både oss och Marias föräldrar Rolf och Monica på det sista området där det inte var fullbokat. Väderprognosen visade på strålande sol, så vi befarade en varm premiärdag. Alla tre varianter av blodsugare; mygg, knott och småsvian förföljde oss envetet under vandringen upp genom fjällbjörkskogen, men väl uppe på kalfjället blåste en välsignad svalkande bris som höll flygfäna på avstånd.

Rolf & Jorm med spänstiga steg över fjället

Patron levererar nyfälld ripa till husse

Tomas och Patron i samförstånd

”Viddernas drottning” njuter av lunchvila under husses jacka

Vi fick en riktigt fin premiärjaktdag och flera av våra farhågor kom på skam! Visst såg vi andra jägare oavsett vilket håll vi tittade, men hundarna fann ändå en del fågel och några fick vi också med oss hem. Kycklingarna var normalstora och flög bra. Solen sken och temperaturen höll sig inom rimliga nivåer. Hundarna njöt av att få sträcka ut och vindsurfa över fjället. Nelly är vår ”viddernas drottning”, hon är så härlig att se i sitt rätta element, precis som sin mor Strimma i sin krafts dagar. Hon matar på i samma härliga fart och vidd. Dimma är också en liten arbetsmaskin som pinnar på oförtrutet, även om farten och vidden inte kan mäta sig med Nellys, och Dimma kan bli omständlig på löpor. Patron är lite ojämn ännu, han har inte fått det rätta drivet att söka självständigt, stannar vi till så stannar också han och är det för lite vittring tappar han inspirationen. Men det kommer nog med ålder och erfarenhet, i skogen är han riktigt duktig. Halvbrorsan Jorm däremot har mer ”jävlaranamma”, Rolf är mycket nöjd med honom.

Resterande dagar tog vi ”varannandagsjakt”. Efter premiären lättade trycket lite på de populäraste områdena som lämpar sig för dagsturer. Andra jaktdagen gick vi i tät dimma. Nelly hittade en påskjuten stackars orrtupp som fortfarande levde, hon levererade den spontant in till husse. Vi hade några situationer, men gjorde en kort jaktdag eftersom vädret blev sämre med regn och blåst. Tredje och sista jakdagen gick vi och ”trängdes” på ett litet populärt fjällområde, vi hade andra jägare på båda sidorna, framför och bakom oss så det gällde att hålla koll på skjutriktningarna! Men trots det så hittade hundarna några spridda ripor varav vi fick fälla varsin.

Tomas och Dimma – vår lilla ”köttjägare” sista jaktdagen. Hon hade fått ett jack i en trampdyna därav det rosa bandaget.

Vi har haft en skön vecka, men med facit i hand skulle vi ha tillbringat premiärveckan på hemmaskogen i stället där man har oändliga hektar tjäderland bara för sig själv. På sin höjd kan vi träffa på Anders och Peter med sina respektive finnspetsar eller morsa på någon harjägare som sitter vid sin brasa vid vägen och väntar på upptag, annars är vi ytterst få småviltjägare på vårt jaktvårdsområde. Kanske blir det så nästa år… Men vi kommer nog ta en tripp till Kittelfjäll igen i oktober, då brukar det vara gott om plats på fjället och bra jakt!

Nu väntar nästa äventyr, några dagar innan fjällresan började Dimma löpa och på självaste premiärdagen var det Nellys tur. Fortsättning följer! 🙂

/Maria

PS: Fler bilder från premiärveckan finns i vanlig ordning på facebook!

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.

Premiär och riksprov

Tiden går fort, över två veckor har passerat sedan den 25 augusti då vi och hundarna förväntansfulla gick upp på Kittelfjället. Premiären blev en besvikelse, Dimma hade kontakt med en skogsfågelkull nere i skogsranden före fjället och sedan kammade vi noll resten av dagen. Rolf och Monica med Jorm och Frej gick en annan sträckning, dom hade någon enstaka fågel men i övrigt ganska dött. Det kändes inget lovande… Med tanke på det stundande riksprovet jagade vi inget mer annat än att Tomas tog en skogstur med Dimma ovanför stugan. Som tur var har vi gott om skogsfågel hemmavid så vi hade hunnit med ett antal träningsturer och fått ett antal fågelsituationer på orre och tjäder, så hundarna inte skulle vara helt ringrostiga inför riksprovet.

På onsdagen startade vi den långa färden mot Jukkasjärvi med husvagnen på släp. Det tog hela dagen innan vi var framme och kunde installera oss på en parkering som var provisorisk husvagnsplats på Icehotel i Jukkasjärvi. Rolf och Monica kom upp någon timme senare, dom hade bokat en stuga.

På onsdag klev vi upp i ottan, det var dags för Nelly och Brages start i elitklass. Vi slog på stort och kostade på oss helikopterlyft upp på fjället, första gången någonsin! Helikopterföretaget var sponsor till riksprovet så priset var överkomligt till skillnad från de som brukar flyga i Kittelfjäll.

Vädret var bra, halvmulet och lagom med vind. Domaren i vår grupp var Ingemar Stöckel. Vi hade någon fågelkontakt i början av dagen men sedan dröjde det tills vi kommit långt in på fjället innan vi fick ordentligt med fågel. Nelly sökte stort och starkt, Brage var mer ojämn och ville fastna i vittringen. Nelly hade totalt tre fågeltagningar, de första två lättade fåglarna innan avance. Den tredje gången stod Nelly för en nyslagen ripa ur en sprängd jättekull, den tryckte hårt bara någon meter framför hennes nos så avancen blev i princip bara ett kort ryck framåt. Tomas önskade sig fler situationer så Nelly skulle få visa en ordentlig avance, men tyvärr så blev det inget mer.

Situation med Nelly inne i den tjocka viden

Nelly apporterar

Brage har vi jobbat hårt med för att få stopp på hans eftergångar, och det går allt bättre. Men han är fortfarande lite för egenrådig och et i fågelsituationerna. När han fick ett släpp precis efter att ekipaget före haft fågel ville han dra tillbaka till markvittringen och Tomas fick ryta i ordentligt får att få honom att söka framåt. Han fick också chans på den nyslagna jättekullen, spridda fåglar gick upp runt om honom då han avancerade och en var han nära att ta i avancen. I första läget fick Tomas stopp på honom medan fåglarna sprutade åt alla håll. Men då skytten fällde en ripa kunde inte Brage hålla sig och det blev en knallapport som han dessutom släppte framför fötterna på Tomas. Med det så var även Brage färdigprovad med en godkänd situation.

Fåglarna sprutar upp runt Brage som stannar på order, men man ser dunmolnet till höger från ripan som blev träffad. Sekunden efter drar Brage…

På fredagen var det dags för våra ungdomar att starta: Maria med Patron, Rolf med Jorm, Liisa med Primadonna och Kent med Jorms kullsyster Falla. Helikoptern dröjde, det visade sig att den hade gått sönder så det blev nödvändigt att hämta in en ny helikopter. Den kunde inte ta lika många passagerare, så klockan var nästan elva innan alla var uppe på fjället och vi kom igång med provet. Kent och Liisa promenerade upp på fjället så dom fick vänta länge på oss som flög.

Torsdagens helikopter som strejkade på fredagen…

Fyra Nitrobarn redo för start på riksprovet!

Vädret var helt annorlunda än i går, soligt och varmt med nästan ingen vind. Domare i UKL var Ulf Granberg. Vi tog en lite annan sträckning än i går, skönt att slippa de oändliga blöta videmyrarna vi klafsat igenom under gårdagen! I första släpp stod Jorm för fågel, men hans lilla syster Falla kom glatt skuttande framför honom och varken kände fåglarna eller såg att brorsan stod så hon råkade peta upp riporna. Stopp! Stanna! ropade båda hussarna, och båda ungdomarna stannade lydigt. Jorm fick sedan ett godkänt fågelarbete, tyvärr utan avance eftersom riporna lättade.

Action med Jorm och Falla!

Det blev allt varmare och vinden lyste med sin frånvaro, jackor och tröjor åkte av på hussar och mattar. Det var allt annat än optimala förhållanden för unga oerfarna hundnosar att försöka hitta ripa på fjället! Vi gick långt in i dalgången, mest i lägre nivåer med mycket vide, innan vi vände om tillbaka. Ingen fågel… Putte sökte lite halvdant, i bland drog han ut i fina slag men lika ofta hittade han spännande lämmelhål undersöka i brist på fågelvittring. Pingla gick bättre och jämnare, Jorm och Falla var nog de som sökte bäst av ”de våra”. Efter en lååång varm dag var vi tillslut tillbaka vid samma videsnår som Jorm hade fågel i början av dagen. Det började skymma och alla var trötta, men våra ungdomar kämpade på… Ulf gav sig den på att alla hundar skulle få chans på fågel så länge dom orkade springa, så samtliga fick korta släpp i det täta videsnåret där riporna fanns. Falla fick tillslut en fin fågelsituation med bra avance och lydig i skott. Patron gick på en löpa som försvann in i ett tjockt videsnår, tyvärr så lättade ripan innan han hunnit fatta stånd. Pingla kom in i fel vind och råkade stöta en ripa, men hon stannade lydigt.

Falla i sök

Pingla i sök

Patron

Jorm fixade kastapporten utan problem. Falla gick tyvärr i skottet och tramsade en del med ripan. Men båda var godkända vid dagens slut! Även brorsan Dunder som startat på onsdagen var godkänd, inte illa med tre kullsyskon till start och alla tre godkända på fält! Tyvärr blev det stolpe ut för Patron och Pingla i dag men dom kämpade på in i det sista. När vi gick ner från fjället var det skymning, och klockan var omkring nio när vi var nere vid bilarna. Det blev en sen kväll innan vi damp i säng!

Under fredagen när vi gick på fjället med ungdomarna gjorde Tomas spårprovet med Nelly och Brage. Nelly spårade fram till räven, men trots att det gått bra när vi tränat senaste gångerna så kom hennes gamla osäkerhet tillbaka och hon klarade inte att ta upp den. Tomas provade att starta om henne ett par gånger, men det gick inte. När hon blir så osäker går det inte att sätta press på henne, hon bara ger upp. Så surt! 😦 Brage däremot fixade rävspåret utan minsta problem.

På lördagen var det dags för elitvattnet och unghundarnas spår och vatten. Brage fixade vattnet lika lekande lätt som han hämtat räven, och därmed hade han klarat alla momenten på riksprovet! 🙂 Men det är klart det grämde oss att det inte var Nelly, som hade presterat så fint på fjället. När alla resultat och kritiker från riksprovet så småningom kom ut på SVK:s databas såg vi att hon fått fältbetyget 7, vilket med avklarade eftersöksgrenar gett ett 1:a pris och kanske hamnat bland topp 5… Men som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning.

Jorm fixade spåret fint, men husse var lite för ivrig och kommenderade loss innan han fått fram handen riktigt så Jorm släppte lydigt och ripan föll ned på marken. När det var dags för vattnet var han inte så sugen på att bada i den kalla Torneälven så husse fick mana på honom innan han gick i. Falla klarade tyvärr inte spåret och Dunder som startade på eftersöksgrenar för första gången ville inte gå i vattnet så tyvärr blev det bara Jorm som klarade alla momenten och blev godkänd av de tre syskonen.

Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

Efter att eftersöksgrenarna var avklarade satte vi oss i gräset bakom stugorna och njöt av lite vin och godis, ”after riksprov”, i väntan på middagen.

På kvällen var det dags för middag och prisutdelning. Brage fick en fyra på fält, 8 apport och 10 på spår och vatten som resulterade i 136 poäng, ett tredjepris och en 10:e plats. Bara att ta sig igenom riksprovet med alla momenten godkända är en bedrift i sig, vi såg många duktiga hundar med erfarna och erkänt duktiga förare falla bort på grund av olika orsaker så det blir i slutändan en rejäl sållning. Vi är förstås glada över Brages pris, men att säga att vi är nöjda är väl en överdrift. Vi vet vilken kapacitet han besitter och vad han skulle kunna prestera med bättre lydnad. ”Oslipad diamant” brukar man säga om unghundar som inte är färdigdresserade, det stämmer på sätt och vis också på Brage fast han är är en fullvuxen diamant som behöver slipas om en aning 😉

En snygg profil har han, diamanten som behöver omslipning 😉

Jorm fick en 6:a på fält, 10 apport, 6 på vatten och 8 på spår vilket resulterade i ett 2:a pris och en 8:e placering i UKL på Jorms första prov! 🙂 Varför fältbetyget inte blev högre var för att Jorm bara fick en fågelsituation utan avance. Båda syskonen Falla och Dunder som tyvärr inte klarade eftersöksgrenarna fick varsitt specialpris, Domarens pris med fina motiveringar. Ulf Granberg hade många lovord om Fallas sök och hon låg på ett bra fältbetyg efter en lika fin fågelsituation så han sa till Kent inför kastapporten: ”-vad du än gör så få hunden att stanna kvar i kastet!” (en knallapport på kastapporten belastar fältbetyget.) Men husse råkade i sin iver kommendera apport i stället för stanna då Falla gjorde en ansats att dra efter i kastet, knallapporten var ett faktum och den utlovade sjuan i fältbetyget föll ned till en 6:a. Tom Ringholm som dömde Dunder på onsdagen hade också en fin motivering till varför han fick domarens pris. Det var första gången på fjällprov för både Dunder och hans unge husse, som inte riktigt var medveten om att han anmält sig till ”SM för vorsteh” då han kom till riksprovet. Så här skriver domaren i protokollet för Dunder, ord som vittnar om en naturbegåvning med framtiden för sig: ”-En hund som transformeras under dagen och som förefaller ha stora förutsättningar att kunna växa helt in i sin roll. Den grundlydnad som föraren har på sin hund bådar också gott för framtiden. Det är första gången på prov för både hund och förare”. Husse kan verkligen känna sig stolt och nöjd med sin hund, vi lär se mer av dom i framtiden! Samma gäller Kent med Falla och Liisa med Pingla som känner sig revanchsugna 🙂 Fler bilder från riksprovet finns på facebooksidan. Jag fotade på uppdrag av vorstehklubben så det blev massvis med bilder! därför har jag mest bilder av ”de våra” här, men jag har skickat ett gäng till SVK Malmfälten så dom kommer nog läggas upp riksprovets hemsida snart, så kan man se fler bilder av andra ekipage. Där finns också många bilder från andra fotografer.

Vinnare av elitklassen blev strävhårstiken Tjuvskyttens Axxa som vi hade nöjet att se i vår elitklassgrupp på torsdagen. Hon flöt fram över fjället i en härlig stil, och det var inte bara vackert att se, hon skötte alla sina fågelsituationer exemplariskt! Vinnaren av unghundsklassen blev en tik vid namn Arwen som inte gick i vår grupp men enligt utsago var väl värd sin vinnarplats. Alla resultaten finns att läsa på riksprovets hemsida.

Riksprovsvinnaren i elitklass, Tjuvskyttens Axxa

På söndagen hakade vi på husvagnen och rullade tillbaka den långa vägen ner till Kittelfjäll, det kändes som en evighet sedan vi åkte därifrån efter allt vi varit med om på riksprovet. Vännerna Stefan och Henrik om upp till stugan på lördagen, dom hade ägnat söndagen åt fiske och på kvällen då vi anlände blev vi bjudna på grillad röding och en rejäl middag med gott vin till som Stefan sin vana trogen kockade ihop.

Efter första jaktdagen, kombinerad after-jakt och tillredning av tjädermiddag.

Vi hade inga större förhoppningar om bra jakt efter den fågeltomma premiären, därför blev vi glatt överraskade då vi faktiskt hade skapligt med fågel! Vi fick tre härliga jaktdagar med fina hundjobb, mindre fina hundjobb, ett antal fällningar och ett antal bommar och inte minst massvis med foton och film! Henrik filmade med sin actionkamera på huvudet och även Tomas sista dagen, får se när man hinner redigera ihop något av det, kanske blir det när vintermörkret sänker sig 🙂 Men foton finns redan att njuta av på vår facebooksida. Vi fick under de här dagarna se prov på Brages klockrena spontana rapportering! Första gången drog han ut i en söksväng några hundra meter och Tomas såg på astron att han var stilla. Vi började gå åt det hållet där det låg en liten tjärn, men på halva sträckan kom Brage och mötte oss. Han drog tillbaka till tjärnen, kastade sig i och började simmande driva efter några stackars änder som simmade undan för brinnande livet! Så kan man ju också rapportera 😉 Men han rapporterade också ripa till oss senare.

Första ripan för Putte som han självständigt stod för och gjorde ett fint arbete 🙂

Jaktlycka!

På torsdagkväll fick vi besök av Tommy och Pandora från Tromsö som var på genomresa. Det var första gången vi träffade Pandora sedan hon flyttade, men hon var sig lik! Som alla de andra tikarna i kullen är hon av pocket-modell, såg pytteliten ut bredvid sin långbente bror Patron! Hon hade samma vakna pigga blick och var lika alert som vi minns henne. Jag tog ett antal bilder, många oskarpa då det inte är lätt att hänga med i hennes svängar 😉 Dom finns också på facebook.

Pandora – ett litet energiknippe!

På fredagen åkte Tommy och Pandora vidare, medan vi hakade på husvagnen och begav oss hemåt. Tomas skulle ut och jobba natt, och för mig väntade en helg med älgjakt och sedan en arbetsvecka. Nu har hundarna fått vila sig i form igen under veckan, och efter helgens älgjakt siktar vi på en ny fjälljaktvecka och sedan blir det prov i Klimpfjäll den 20-21:a med Brage och Patron!

Några rapporter har vi också fått från våra valpköpare: Puma gjorde eftersöksgrenarna med resultatet 9-9, och har varit på fältträning i Skåne. Nöjd matte rapporterade att hon gick riktigt fint! Hon är anmäld till prov i höst, det ska bli spännande vi håller tummarna! Kristina sms:ade från premiärjakten på fjäll med Plexus, hon var jättenöjd med honom och han hade fixat fyra ripor i säcken efter fina arbeten. Pricilla ”Cilla” hade otur och bröt en tå i mitten av augusti, men nu har hon fixat eftersöksgrenarna med resultatet S:10 och V:8, håller tummarna så hon hinner repa sig så pass att hon hinner med lite jakt i höst! Tur att säsongen är lång söderut 🙂 Tom och Jägermeister har jagat en hel del, det är ett nöje att läsa husses blogg att Jäger är så duktig! En film finns också att kika på när jäger gör ett fint arbete på ripor.

Jägare och hund i gott samarbete, en fin bild Liisa skickade när hon går fråm till Pingla som står.

Liisa och Pingla var revanchsugna efter riksprovet och startade på särskilt prov i går. Men det var svåra förhållanden, Pingla sökte fint och fick beröm av domaren men det blev tyvärr inget fågelarbete. Nu är det JAKT som gäller resten av säsongen hälsar matte, så kommer vi igen till vårprovet!

Och vi vet ju att jakt på riktigt är allra bästa medicinen för att uppnå det ultimata samarbetet med sin hund som man sedan kan visa upp på prov så Liisa och Pingla lär komma igen med besked på vårprovet 🙂 Fortsatt ”skitjakt” önskar vi alla valpköpare, och lägg gärna upp bilder mm från era äventyr i vår facebookgrupp! 😉

/Maria

En summering av 2013

Så var vi redan en bit in i det nya året 2014, och snön lyser med sin frånvaro här i Kungsgården. Vi längtar efter snön som gör landskapet ljusare, och erbjuder skid/skoter och slädföre. Benbrottshalka och lera som följer med hundarnas tassar in i huset är ingen höjdare… Men fördelen med den snöfria vintern är att jaktsäsongen i skogen inte är slut än! Även om det är svårt att få till vettiga fågelsituationer med varska tuppar och knastrigt före, men det är ju inget hundarna bryr sig om. Dom är bara lyckliga över att få komma ut och jaga regelbundet.  Jag tänkte passa på att göra en liten summering över det händelserika året som gått.

Mor och son på tjäderjakt

Året började med att Nitro och Nellys efterlängtade valpkull föddes den 14 januari. Nelly gav liv åt nio livskraftiga krabater, tre hanar och sex tikar. Själva hade vi siktat in oss på att behålla en hane, och när det blev en skimmelpojke var valet inte svårt vem som skulle bli vår kronprins Patron – den som var mest lik pappa Nitro 😉 Resten av valparna spriddes från Tromsö i nordnorge till Augustenborg i södra Danmark. I vårt eget avlånga land hamnade hälften i söder och hälften i norr, samtliga i mycket goda hem hos valpköpare med höga ambitioner både för jakt och framtida prov.

Teamwork i valphagen. Nelly får mer än gärna hjälp med småttingarna av mamma/mormor Strimma och husse

Tomas, Nitro och lillprinsen Patron på kökssoffan

Under hela sommaren har vi fått regelbunda rapporter om glada spontanapporterande och följsamma valpar. Deras ägare har lagt ner mycket tid och energi på aktivering och grunddressyr av sina unga förmågor. Alla utom Pandora har visats på utställning i valp- eller juniorklass och fått fina kritiker. Förutsättningarna för jakt och träning varierar, men samtliga av unghundarna har påbörjat sin jaktliga bana och några har det även fällts fågel för. Rekordet står Patriot och Mikkel för, det har fällts minst 200 (!) rapphöns för Patriot på de syddanska fälten. Husse Mikkel beskriver honom som tidigt jaktmogen. Vi som uppfödare kan inte bli stoltare och nöjdare både med vår valpkull och våra fantastiska valpköpare – det är ni som gör kenneln! Ännu mer spännande blir det förstås till våren och hösten då hundarna mognat ännu mer och kan börja starta på jaktprov.

Patriot på jakt 26 september

Vår egen prins Patron ”Putte” visade sig bli en bedårande charmör, omöjlig att inte älska! Han har samma egenskaper som resten av kullen, lyhörd och lättsam. Precis som sin pappa Nitro älskar han att vara oss till lags och har utvecklat samma ”apporttokighet”, allt ska bäras och levereras till husse och matte. Från mamma Nelly har han ärvt ett mer livligt temperament, långa snabba ben och inte minst vattenpassionen! Under sommaren simmade han glatt med när vi motionerade hundarna i vår tjärn. Apporteringen har gått som en dans att lära in, och övergången till vattenapport gick i stort sett av sig själv. Han har varit med på en hel del jakt under hösten, apporterat både ripa och skogsfågel i skarpt läge och vi har även fällt fågel för honom. Men det finns en hel del kvar att lära för den unge adepten innan han kan titulera sig fullfjädrad jakthund. När det äntligen kom lite snö på våra skogsvägar nu i slutet av 2013 testade jag för första gången att köra med Patron i fyrspann med de andra. Det gillade han skarpt, och det blev en sjujäkla fart på släden då han låg på i selen! Bara det kommer mer snö ser vi fram emot fler turer.

Patron på jakttur i skogen 19 oktober

Nitro parade också Sångbergets Roda strax efter vår egen Nelly. Det resulterade i en fin kull på sju valpar (3 hanar och 4 tikar) hos Kent och Gertrud Danielsson i Hammerdal. Även från den kullen har vi fått idel positiva rapporter. Parningsvalpen Rodedalens Jorm flyttade till mina föräldrar så honom har vi kunnat följa på nära håll. En snygg och framåt kille som både vi och husse Rolf verkligen gillar! Halvbröderna träffas regelbundet och kommer bra överens.

Jorm på annandagsjakt

Efter sommaren som bestod av jobb, eftersöksträning och bad spenderade vi den efterlängtade premiärveckan i Kittelfjäll. Helena med Nellys bror Brage samt vännerna Stefan och Henrik var med i början av veckan. Tyvärr visade det sig fortfarande vara dåligt med ripa i fjällen men vi fick i alla fall några händelserika dagar och skön avkoppling.

En spännande jaktdag! Här är det tre nöjda skyttar efter fint löpjobb av Dimma

På provfronten har Nelly fortsatt att visa framfötterna. Vi hade anmält både henne och Dimma till Klimpfjällsprovet, Dimma en dag och Nelly två. Första dagen blev snöpligt kort, Nelly träffade efter 10 minuter i första släppet på ett gäng renar utanför husses synhåll. Hon passade på att driva dom, tyvärr alldeles för långt för klassen. Det var bara att lyfta på kepsen och gå ner från fjället. Andra dagen startade vi båda hundarna. Båda gick riktigt bra och hade fågeltagningar. Dimma knallade tyvärr, men fick i övrigt bra kritik och ett 2:a pris. Nelly gick riktigt bra och fick lång släpptid för att försöka få fler och bättre fågeltagningar, men tillslut fick hon också nöja sig med en 6:a.

På jaktprov i Klimpfjäll

Nästa provtillfälle blev på Långtora i slutet av oktober då vi hade gemensam tränings- och provhelg med Ormkullegänget. Tre av valpköparna från Nitro och Nellys kull var med och tränade på fälten med sina ungdomar, själva hade vi med oss Patron och Jorm som fick pröva sina vingar på trixiga fasaner. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna. Hon gick kanonfint båda dagarna, på lördagen fick hon en 7:a i ÖKL vilket betydde start i elitklass på söndagen. Nelly fortsatte i samma fina stil och belönades med en 8:a på fält! Nelly har nu 8 premieringar på 9 provstarter, hade det inte varit för de förargliga renarna i Klimpfjäll hade hon garanterat gått till pris även den dagen, hon är en riktig viltfinnare! Vi är otroligt stolta över vår juvel 🙂

Primadonna ”Pingla” och Patron på Långtora

Pricilla ”Cilla” – lycka är att få springa på fälten! 🙂

Eftersom det nu var så sent på säsongen och Nelly behöver sin sista elitetta på ordinarie prov för att kunna bli jaktchampion så blev det inga fler jaktprov under hösten. I stället har vi ägnat oss åt jakt, både hemma och ett par svängar till fjälls. Skogsfågeltillgången i våra hemmaskogar fortsätter vara på topp! Men även om det är skralt med ripa på fjället så är det något visst med fjälljakten… så ett par fjällturer till fick det bli. Nelly har fortsatt utvecklas som jakthund, nu behärskar hon även skogsjakten med långa löpor efter luriga gammeltuppar. Det lutar åt ett försök på Solbergsprovet till hösten!

Första gammeltuppen Tomas fällde för Nelly 22 december

Under senhösten drabbades vi av en stor tragedi då vi plötsligt miste vår älskade Nitro. Chocken sitter fortfarande i, och det händer ofta att den smärtsamma sorgen och saknaden kommer tillbaka med full kraft och tårarna går inte att hejda vare sig man befinner sig på jobbet, i affären eller ute i skogen och jagar. Inte minst nu när jag skriver om det… Tomas säger att det är den värsta sorg han varit med om under hela sitt liv. Han och Nitro hade en alldeles speciell relation, dom utvecklades tillsammans som jägare och många gånger var det som om de också läste varandras tankar. Ett hundliv är alltför kort, men vi försöker trösta oss med att Nitro har levt ett bra liv och gett oss så många fina minnen att leva på. Efter hans bortgång blev sonen Patron ännu kärare för oss.

Nitro och husse under riksprovet i Mittådalen 2011 då dom kom på tredje plats i elitklass.

Nu vänder vi blad och ser med tillförsikt fram emot 2014. Målsättningen för det här året är att ge Patron förutsättningar att bli en lika duktig jakthund som sina föräldrar, och sikta på hans första jaktprovsmerit. För Nellys del är det förstås jaktchampionatet som hägrar, samt försöka få till en merit på skogsprov så hon är meriterad på alla fältslagen. Ett viltspårprov behöver hon också göra. Nu när Nitro så hastigt togs ifrån oss siktar vi på att para Nelly nästa höst/vinter. Matte har siktet inställt på en viss hane som far till kullen, men flera pusselbitar behöver falla på plats innan vi kan avslöja vem det blir 😉 Vi kommer att behålla en tikvalp ur kullen.

/Maria

Stolpe ut gav oväntad tid för summering

I skrivande stund sitter vi i en stuga i Klimpfjäll efter ett jaktprov som blev kortare än planerat… I dag var bara Nelly anmäld, vi gick upp i Soldalen och dagen såg ut att bli riktigt fin med soligt väder. Nelly fick starta i andra släppet och började med att visa upp sitt härliga fjällsök i ca 10 minuter. Tills renarna stod där… Frestelsen blev för stor och hon drog efter dom. Tomas fick stopp på henne tillslut, men tyvärr blev det alldeles för långt, så det var bara att lyfta på hatten och vända om tillbaka!

Vackert på fjället trots allt!

Vi gick en runda på fjället så Patron som var med som ”prao” fick springa lite innan vi vände ner till bilen. Men vi hittade inga fåglar. Eftersom vi nu hade ett antal timmar att slå ihjäl så tog vi en tur till Fatmomakke och besökte den gamla samiska kyrkplatsen.

Nu är vi tillbaka i stugan, det har blivit eftermiddag och vi har ”dränkt våra sorger” i varsin öl. I morgon tar vi nya tag med Nelly och då har vi även anmält Dimma.

Eftersom vi tagit med laptopen och det finns fri wifi här så kom jag på att jag kan ju passa på att skriva lite om premiärveckan! Det är något som inte hunnits med eftersom vi båda kastade oss in i jobb och diverse ”måsten” efter den sköna veckan i Kittelfjäll.

Vi åkte upp fredagen innan premiären, lördagen ägnade vi åt att fixa och dona på ”gammvistet”, Rolf och Monica bor numera på andra sidan sjön i sin nyrenoverad stuga ”nyvistet”. På lördag eftermiddag kom Helena med Brage, och kompisarna Stefan och Henrik.

Premiärdagen jagade vi på Kittelfjället. Helena gick som hundförare med Brage åt Stefan och Henrik, dom fick även låna med sig Dimma. Vi gick med Nitro, Strimma, Nelly och Patron. Rolf och Monica var uppe på fjället någon timme innan oss. Det var så gott som vindstilla, och redan när vi sneddade upp genom björkskogen kände vi hur solen stekte oss i nacken och knotten var ettrig. Och varmare blev det! Hundarna slet hårt i värmen och vittringsförhållandena var svåra i den obefintliga vinden. Vi lyckades trots allt bärga två ripor. När vi var på väg tillbaka hörde vi hagelsmällar nerifrån dalgången där våra vänner gick. Via comradion fick vi rapport att Dimma hittat tjäder åt Henrik, som tyvärr inte hade skyttet med sig den här gången. Vi gjorde en kort dag, värmen slet hårt på både hundar och folk!

På kvällen lagade vi till den traditionsenliga ripmiddagen på fjolårets ripskörd som vi avnjöt på bron utanför stugan. Det drog ut på tiden innan alla var bastade, duschade och maten var klar så det hann bli riktigt mörkt! Men mysigt hade vi 🙂

Tomas tillreder baconlindade ripbröst under stor koncentration och med nödvändiga tillbehör 🙂

Andra dagen jagade vi på Valfjället. Vädret var bättre, svalare med lite växlande molnighet och mer vind. Vi fick en händelserik jaktdag med flera fågelsituationer för alla hundarna! Henrik som jagade ripa för första gången sken som en sol 🙂 Bland annat hade vi en samarbetsvillig kull med fjällripor som vi fick flera chanser på.

På väg ner från fjället sneddade vi genom björkskogen, och fick kontakt med en tjäderkull! Först fick vi följa Dimma på ett spännande löparbete, och en ungtjäder blev fälld. Vem av killarna som egentligen fällde den var svårt att avgöra då alla sköt ungefär samtidigt 🙂

Sedan var det Brages tur att stå för tjäder, två ungtuppar gick upp och Henrik fällde en av dom. Jaktglädjen går inte att ta miste på! 🙂

Efter en så händelserik dag var hundarna rejält trötta under färden över Begsjön till stugan.

Efter tre dagars jakt åkte våra vänner Helena, Stefan och Henrik hemöver och vi unnade oss två vilodagar med vedhuggning, akvarellmåleri (Maria!) och diverse praktiskt pyssel vid stugan. Tiden vi spenderar i vårt kära Kittelfjäll försvinner alltför fort, så det är skönt att ta ett par dagars jaktvila för att bara vara och njuta av tillvaron!

Monica wokar älgskav vid ”nyvistet”, en skön kväll!

Efter två dagars vila provade vi ett nytt område vid Daune, där vi inte jagat tidigare. Vädret var underbart, sol med lagom vind. Utsikten då vi kom upp på fjället tog formligen andan ur oss!

Marken var öppen och lättpromenerad, vi gav oss i väg med lätta steg in mot fjället Daune. En singelripa gick upp efter en stund, men sen dröjde det innan vi fick fågelkontakt en bit ner i björkskogen. Nelly stod och Dimma sekunderade, en riktigt grann syn! Tomas fick fälla en ripa, sen fick vi några ytterligare chanser på kullen nere i björkskogen men inget mer blev fällt.

Det var torrt i marken, men vi lyckades hitta ett ”vattenhål”, en sänka med en vattenpöl där vi tog lunch. Solen sken från klar himmel och vi la oss och dåsade en stund efter maten. Då fick vi besök av ett gäng med röd-vita settrar som också spanat in vattenhålet för att svalka och vattna sina hundar. Dom hade också haft skralt med fågel.

Lilla sjöjungfrun Dimma svalkar sig i vattenhålet

En härlig plats för lunchrast!

På vägen tillbaka tog vi ”framsidan” av fjället, där var marken inte lika torr men fortfarande var det skralt med fågel. En singelripa spikade Nitro och Tomas fick fälla den. Sen hade vi inte fler kontakter den dagen.

sista dagen ställde vi väckaren, men vädret var lite skakigt. Maria valde att stanna i stugan och ägna sig åt beställningsmåleri medan Tomas tog Nitro med sig och jagade i björkskogen nedanför Kittelfjället. Dom hade kontakt med några skygga orrar utan resultat. Väl uppe på fjället var det tomt på fågel. Är det någon som kan ”trolla” fram fågel så är det Nitro, så det verkligen TOMT den här dagen. På vägen ner stod Nitro till husses stora glädje, upp flög en morkulla som han fick fälla. Bättre än inget 😉

Nästa dag var det stugtömning och hemfärd. Det var bara att konstatera att fågeltillgången är något bättre än i fjol, men långt ifrån bra!  Nästa helg ska vi till Kittelfjäll och jaga en långhelg igen, vi får se om vi har bättre jakt än premiärveckan… Hemma i skogarna kan vi däremot glädjas åt att det finns gråfågel så det räcker och blir över! Som vanligt har Marias kamera gått varm, en hel drös bilder från premiärveckan finns att se på facebook.

Bra med fågel på hemmaskogen! Här har Nitro fixat en gammeltupp och en höna åt husse 🙂

En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till det magiska datumet vi längtar efter – den 25 augusti! Som traditionen bjuder åker vi då till Kittelfjäll och jagar en vecka tillsammans med Marias föräldrar. Då blir det dags att praktisera all sommarens ”torrträning” när det gäller lydnad, apportering och eftersök. Det är bara att hålla tummarna att fågeltillgången är bättre än i fjol!

Fint minne från premiärveckan 2012. Nästan obefintligt med fågel – det behövdes en viltfinnare för att hitta dom! Här står Nitro efter att ha rapporterat en singelripa till oss, som sedan husse fick skjuta.

Vi hoppar de första jaktproven som går redan veckan efter premiärhelgen, det är för tidigt tycker vi. Jakten är ju ändå främsta anledningen till att vi har hundarna, och dom är säkert tacksamma över att få jaga med oss först och främst. Under premiärveckan rekar dom igång sig efter en lång tids jaktuppehåll, och vi bygger upp samarbetet får en uppfattning om saker vi behöver slipa på inför kommande prov.

Eftersöksgrenarna har vi klarat av i ÖKL och EKL med Nelly och Dimma. Egentligen hade vi inte tänkt fortsätta gå prov med Dimma, men det kändes konstigt att ha bara en hund att starta på prov… med genomförda eftersöksgrenar har vi i alla fall möjligheten att starta henne på fält om andan faller på. För hon är ju en duktig jakthund den lilla vita! Men mest fokus har vi förstås på Nelly inför höstens prov. Brorsan Brage och matte Helena har också gjort eftersöksgrenarna i ÖKL och EKL med full pott, så nu har Brage 2X1:a pris ÖKL och är uppflyttade i elit! 🙂 Helena har gjort ett kanonjobb med Brage – dom är ett starkt team! Här finns fler bilder på vår facebooksida från eftersöksprovet i Härnösand.

Vårt yngsta gäng hinner inte få åldern inne för att gå prov i höst, men deras ägare ligger för den skull inte på latsidan med att träna sina unga adepter! Rapporter, bilder och filmsnuttar kommer in med jämna mellanrum i vår facebookgrupp, och det är idel trevlig läsning för oss uppfödare! Valpar som spårar, apporterar och simmar med lust och glädje 🙂 Det är bra att smida medan järnet är varmt – en ung hund är formbar och det är bara positivt att jobba mycket och lära in momenten tidigt, det stärker samarbetet och ger belöning i en lydig följsam jaktkompis i framtiden. Här är det Puma som bär kanin.

Pricilla och Prada ställdes ut i valpklass på SVK:s riksutställning och fick båda fin kritik. Patriot har också varit på utställning i Ribe, Danmark där han blev bästa valp. En riktig snygging har han blivit!

Här är det Prada som vattenapporterar.

Vår egen Patron är nu också säker på apporteringen, vi har stegvis gått över på lydnadsapport och nu håller han ända in och släpper inte före tillåtelse, han griper på kommando och klarar dirigering i ”klockan”. Kastapport i vattnet fixar han galant vare sig det är dummy eller mås, när vi tränat Nelly och Dimma har vi passat på att introducera Patron för olika vilt. Något vi inte tränat så mycket på är spår, men det brukar komma av sig självt när apporten väl sitter, då lär vi in det som en ”förlängd apport”. Vi kan se att Patron redan har förmåga att använda näsan i fritt apportsök, han stannar upp och vädrar, funderar och ringar tills han hittar – och han ger inte upp! Ett tydligt arv från pappa Nitro. Patron är än så länge lydig och följsam, men han har otrolig speed i sina långa ben, ett arv efter mamma och mormor 🙂 Vi får se när jaktlusten vaknat ordentligt, hur mycket av lydnaden som sitter… Men det är så roligt att ha en unghund igen! Man kan inte annat än skratta åt hur han sorglöst fladdrar genom livet på de där långa gängliga benen 😉

Vi har också haft besök av Kent och Gertrud med Falla, dotter till Nitro och Roda. Här är en bild från ”släktträffen” en varm dag, från vänster Jorm, Patron och närmast i bild sitter Falla. Rodedalens har arrangerat kennelträff hos Forswards i Getåsen, tyvärr funkade inte datumet varken för oss eller Rolf och Monica med Jorm så vi kunde inte delta. Men vi har fått rapporter om snygga och trevliga valpar. Jorm har utvecklats till en riktig snygging! Han är mer harmonisk och mogen i kroppen än sin gänglige halvbror Patron. Helgen före premiären har vi anmält Jorm och Patron till unghundsträning i Mittådalen, det ska bli kul! Men risken blir förstås att det mest blir bus och rackartyg med de två slynglarna, vi lär få ett och annat gott skratt 🙂 Men med lite tur kanske någon pollett trillar ned inför premiärhelgen där det är mer på allvar.

Rodedalens Jorm (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – J Sångbergets Roda) lite över 6 månader.

Lugnet efter stormen

I helgen flyttade sex av våra småttingar till sina nya hem. Oj vad lugnt och tyst det blev med bara tre valpar kvar! På lördagen kom Ewa och hennes dotter upp från Gislaved för att hämta sin Pricilla, och även ta med sig Puma, Plexus och Patriot på resan söderut. Samtidigt kom Elisabeth från Skellefteå för att hämta Pocahontas. På söndag kom Liisa direkt från Vindelälvsdraget och hämtade med sig sin lilla Primadonna.

Efter veterinärbesiktningen på Torsdagen var vår egen lille Patron hängig, på fredagen var han riktigt dålig med diarré och låg mest stilla medan syskonen busade. Vi konsulterade vår veterinär som rådde oss att få i honom mycket vatten och höra av oss om han inte blev bättre. Tack och lov att det var vår egen valp som var dålig och ingen av de som skulle flytta på lördagen! tänkte vi… för säkerhets skull fick han ligga i egen bur på fredagnatt. Men på lördagen var det Pocahontas tur att vara hängig och lös i magen. Precis som med ett gäng dagisbarn så sprider sig bakterierna ohämmat bland de små! Dom har fått ovanan att provsmaka allt spännande dom hittar under rastningsrundan, inklusive nya och gamla bajshögar! 😦 Pocahontas var trött och dålig under resan och när hon kom till sitt nya hem, men tack och lov så piggnade hon till under helgen. I måndags var det lilla Pradas tur att vara dålig och ha diarré, men hon är pigg nu och har fått en dos Canikur. Hädanefter kommer vårt hundapotek kompletteras med Canikur inför kommande valpkullar! Till förra kullen lärde vi oss att man kan behöva paraffinolja till förstoppade små valpar som ätit för mycket torrfoder…

Så nu har vi då bara Patron, Pandora och lilla Prada kvar hos oss. Prada åker hem till Gävle på torsdag. På fredag åker vi till Kittelfjäll för att fira påsk, det blir ett riktigt ”tattarlass” med fyra vuxna hundar, två valpar, samt att vi åker via Hammerdal för att hämta upp lille halvbrorsan Jorm som ska bo med sin ”Farbror Frej” hos Marias föräldrar Rolf och Monica.

I fredags när jag kom hem från jobbet skyndade vi oss ut för att försöka få bilder av varje valp stående för en ripvinge. Det var ju sista chansen innan dom skulle börja flytta! Det var lättare sagt än gjort och en kapplöpning med den sjunkande solen! Några valpar smög fint efter vingen, medan andra hellre ville göra blixtattacker. Jag sållade fram ett gäng hyfsade bilder, efter en omgång i photoshop där jag fixat till ljus och färger kommer dom här:

Primadonna

Puma

Patron

Prada

Patriot

Pricilla

Pocahontas

Pandora

Plexus

För de övriga valparna verkar resan ha gått bra. Vi fick ett gulligt brev från Puma i Hammenhög, i översättning av matte Lille-Mor:

”Nu har Jag bott här i ett dygn. Det är lite rörigt tycker jag och en massa ljud. Men jag är go och glad och jagar gärna moppen, biter matte i tån och hämtar skor som jag inte får bära på. Kissa inne föredrar jag just nu.. det blåser nämligen väldigt mycket ute. I natt när jag var trött och skulle sitta och det kom en vindpust så blåste jag omkull. Efter det stannade jag på trappan och kissade resten av natten. Jag sover hos Ztella och hos matte. Ungefär halva natten på var ställe. Ztella är kul, men hon har inte riktigt koll på sina stora tassar och leker lite våldsamt. Idag sov vi i bilen då matte gick på möte. Det var riktigt mysigt!
Annars så sover jag, äter och skiter precis som hemma hos er. Är nog lite lös i magen… men det går nog över.
Idag har vi gått flera varv runt tomten, bland annat har de ngt de kallar en kaffegrotta, den är helt överväxt med en massa blad och kvistar, den är kul. Vedhögen var spännande också. Sedan gillar jag just nu bäst att hålla mig intill väggen…för det blåser nämligen mindre där!
Nu sover jag på mattes fot efter ha ätit, varit på promenad runt tomten och busat. Jag såg ingen skillnad på köksgolvet efter det att matte hade moppat det idag.
Förresten en otäck sak finns det här. En grön sak de kallar kamin. Alla blir hysteriska då jag försöker stoppa in nosen i den… och den är varm. Just nu på detta avståndet så är den skön, men närmare än så här får jag nog inte gå. Katten som bor här är 14 år och lika stor som jag (liten) henne hängde jag i örat idag… det hade ingen testat innan sa matte… men det gick bra!
Ha det bra! För det har jag det!! Kram från Puma!”

Vi ser fram emot att höra från valparnas kommande öden och äventyr, alla har fått goda hem och vi är så glada för det. Lycka till alla hussar och mattar med era små juveler! Nu ser vi själva fram emot att börja satsa på utbildningen av Patron till den stjärna vi har bestämt att han ska bli 😉 Som med varje ny hund tänker vi, -den här gången ska allt bli perfekt! Hmm… återstår att se. Men som det hittills har varit har vi gjort nya misstag och fått backa bandet för varje ny hund. Lyssnar man på och läser böcker och råd från fågelhundsfolk som sysslat med detta flerdubbelt längre tid än oss så är det nog bara att inse att man aldrig blir fullärd och lär sig något nytt av varje hund. Det är vad som gör det till en så kul utmaning!

Från det ena till det andra, den här gången slipper Tomas knåpa ihop någon reseberättelse från fjälljakten i Kittelfjäll eftersom jaktkompisen Tom redan skrivit en så målande berättelse i sin fina blogg. Läs och Njut!

/Maria

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria