Året går mot sitt slut

I år har vi fått en lång höst! Men nu i slutet av november börjar den nog så sakteliga övergå i vinter. Vi har lite vitt på marken, men än så länge har södra Sverige fått den största laddningen snö medan vi i norr fortfarande väntar. Dagarna är korta, men det går fortfarande att hinna med några timmars jakt i skogen emellanåt.

Vi hade en gemensam ledig vecka i oktober, då vi höll öppet för att ta en sen tur till Kittelfjäll. Vi hade ju en härlig premiärvecka i gott sällskap, men tyvärr var riptillgången skral. Det känns korkat att ”åka över ån efter vatten” för att tom-gå på fjället medan det finns gott om skogsfågel här hemma i skogen! För att inte säga orättvist för våra jaktsugna hundar… Så trots att vi längtar efter vår kära mysiga stuga så skippade vi senhöstjakten på fjället.

Tjäderdrottningen Tuula med en av de många skogsfåglar hon fixat

Efter att ha sett vår unga krutdurk Stella ta för sig av fjällvidderna och de finska fälten så trodde vi att vi stod inför en utmaning när vi kom hem till våra skogsmarker. Men våra farhågor kom på skam – unga Stella visade sig ha ett fantastiskt fint skogssök! Hon håller kontakten och har en mycket fin näsa och förmåga att fokusera, precis som sin mamma Tuula. Det dröjde inte länge innan husse fick fälla den första skogsfågeln efter ett snyggt jobb. Däremot så har vi en del att jobba på med lydnaden, om fågeln går upp innan hon hunnit spika den så vill hon gärna gå efter med lock för öronen… Men hon har en fantastisk avance, den ska vi vara rädda om.

Sådan mor sådan dotter – Stella med sina första skogsfåglar

Det här året har vi haft svårt att pricka in de ordinarie jaktproven, förutom riksprovet och Junkkari. Tomas jobbschema har inte stämt med ett enda prov, och i vår egen lokalavdelning Jämtland-Västernorrlands vorstehklubb har de flesta fjällproven ställts in på grund av alla avlysningar i Jämtlandsfjällen. Det som förr var så fina och välbesökta provhelger i Mittådalen är nu så gott som omöjligt för lokalavdelningen at planera in med allt vad det innebär för ett så pass stort arrangemang med bokning av domare och funktionärer eftersom fjället kan bli avlyst på grund av renskötsel från den ena dagen till den andra… Nu fick vi i stället möjlighet att åka till Västerbotten och starta på ett särskilt skogsprov i Örträsk 🙂 Väl medvetna om de utmaningar det innebär att starta på skogsprov under lövfällningen på senhösten så chansade vi friskt och anmälde både Stella, Vittra och Casper. Eftersom Stella redan hade två 1:a pris i unghundsklass sedan vårvintern och dessutom startat både på Junkkari och riksprovet i unghundsklass så fick även hon gå i öppenklass.

På marken skulle det finnas några ripkullar, men med ett undantag så lyste de med sin frånvaro. I stället blev det lite otippat orrarna som räddade vår provdag! Enligt våra erfarenheter är orrarna de mest nervösa och svåra skogsfåglarna för hundarna. Men just den här dagen var dom ovanligt medgörliga. Alla hundarna kämpade på, Vittra hade två situationer, och rapporterade en gång när vi inte kunde hitta åt henne. Ann Lundgren och hennes Knallapportens Herta fick också två fina situationer. Sen var det Casper och Stella som fick disponera resten av tiden som återstod. Då solen började närma sig horisonten och tiden var knapp var det Stella som fick högsta prio av den släpptid som återstod. Och så tillslut, när vi börjat misströsta så spikade hon en orrkull inne i ett contortabestånd och gjorde ett snyggt jobb. Resultatet för dagen blev ett 2:a pris för Vittra (hon hade lite för dålig kontakt) och ett 1:a pris för Stella. Även Herta fick ett 1:a pris. Det var verkligen fin utdelning på ett sent skogsprov! Och dessutom var det Stellas premiär i öppenklass ❤ Kvällen avslutades med en fantastisk god middag signerad kockarna och värdinnorna Anna & Anna (Nylander och Björk) och ett helt gäng trevliga Västerbottningar. Det blev en sen kväll med massor av jakt- och hundsnack. Stort tack Anna och Ingemar som ordnade provet! Vi kommer gärna och parkerar KABE:n hos er igen 🙂

Domare Ingemar Sjöström, Tomas och Stella redo för släpp

Nästa tillfälle för oss blev två veckor senare, Ingemar och Anna som har kontakter på Gotland hade fixat ett särskilt prov på ön i början av november och det fanns platser över. Vi var inte sena att haka på, tiden var för knapp för att hinna organisera något ”genrep” för hundarna som mest jagat på skog i höst. Men va’fasen, friskt vågat! tänkte vi och styrde kosan söderut.

På Gotland möttes vi av varma vindar, vi inkvarterade oss i en stuga på mysiga Gangvide farm. Dagen efter var det dags för prov. Även nu hade vi anmält alla tre i öppenklass, eftersom det var fältprov med parsläpp så var vi en lite större grupp. Vittra startade fint, sökte av ett par fält och fattade sedan stånd inne i ett oigenomträngligt törnsnår. Vi trocklade oss in till henne och hon började gå på löpor, försvann längre in i skogen. Jag (Maria) lyckades krångla mig ut ur törnesnåret och började söka efter Vittra i åkerkanten, misstänkte att hon var efter någon löpande fasan… ända tills jag hörde det omisskännliga drevskallet. Rådjursjävlar! Vittra stöter ju gladeligen klövvilt precis som sin mor, men håller inte i mer än någon minut precis som det är tänkt att en vorsteh ska jobba. Men våra jaktprovsregler utgår enbart från fågel, och att stöta klövvilt är lika med att man åker ut. Så när Vittra kom tillbaka efter någon minut var det bara för matte att lyfta på hatten. Ytterligare en hund i gruppen fick närkontakt med rådjuren och fick utgå.

Tomas gick med Casper och Stella. Casper hade nog behövt någon dags kalibrering för att fatta att man kan jaga även på stora gräsmattor. Han lämnade knappt husses fötter… Efter 1,5 släpp insåg Tomas att det var lönlöst och kopplade honom. Stella gick däremot fantastiskt fint och fick mycket släpptid och lovord av domaren. Han noterade att hon utnyttjade vinden och marken mycket rutinerat, sökte på ”rätt” sida av dikena. Det var kul att höra med tanke på hennes ringa erfarenhet – det här var Stellas tredje tillfälle på fält efter de två dagarna i samband med Junkkari i september! Det var bara en fågelsituation som fattades för en fin prisvalör… Tillslut kom vi till ett parti där det fanns fasaner. Som vanligt tog dom sin tillflykt nere i dikena, Stella började markera men fasantuppen rasslade iväg i diket innan hon hann spika den och tog sedan till vingarna. Då kunde inte vår unga fröken hålla sig och drog efter… Dammit! Så var den provdagen över för oss. Men två av våra hundar behöver inte skämmas för sina egenskapspoäng i alla fall 😉 Vi får komma igen nästa år, bättre förberedda förhoppningsvis 😉 Gotland är fantastiskt fint på senhösten! Härliga vilttäta marker på gott och ont… Det är kruxet när man har klöv- och hårviltsintresserade hundar som våra. Egentligen är dom ju precis som rasen ska vara! En allroundhund som man ska kunna ta med ut på jaktmarken och jaga enligt jakttabellen. Vorstehn ska stå för tryckande vilt, stöta och skalla på hårvilt, spåra och apportera på land och i vatten. Men när man som vi försöker meritera hundarna så blir allroundegenskaperna en belastning som provreglerna ser ut i dag.

Under hösten som gått har vi fått trevlig rapporter från de flesta av våra valpköpare, framförallt till de två yngsta kullarna födda 2021 och 22. Vittra och Jorms avkommor som föddes i mars i år har fått följa med en del ut i skog och mark med sina ägare. Vi har haft besök av Patrik och Veronica från Sundsvall med Radja som fått bekanta sig med rapphönsen. Hon är en härlig glad tjej med alla egenskaper på rätt plats för sin ålder. Av Stellas syskon i PT kullen har förutom hon själv Canelle och Milou startat på prov under senare delen av hösten. Ägarna till PT kullen rapporterar om hundar med stor jaktlust och mycket motor, inte helt lätta att ”styra”. Anna-Carin och Milou kammade hem ett 2:a pris på fältprov. Från Jacqueline och husse Erik i Luleå har vi fått rapport att hon jagar fint i skogen och husse fått fälla första tjädern för henne 🙂

Jacqueline med sin första tjäder

Radja står för rapphöns

Akkar och matte tränar viltspår

Ett par utställningar har vi också hunnit med, SKK:s internationella i Sundsvall där jag fick tacksam handlerhjälp av Veronica som visade Vittra eftersom hon och Stella nu båda gick i jaktklass, samt att jag ställde Casper i jaktklass. Både Vittra och Stella fick excellent men blev utan CK. Casper däremot slog till med sitt första CERT, samt CACIB och slutligen BIM. Vår insats på utställningen var över på någon timme eftersom det var bara en handfull anmälda i rasen.

Snygg-Casper ❤

Desto fler var det i Umeå förra helgen där vi var på SVK:s traditionsenliga novemberutställning. Åter igen belönades Casper med CERT, bästa hane och slutligen BIM som den här gången smällde lite högre med den stora konkurrensen av många snygga hundar! Både Stella och Vittra fick åter igen nöja sig med excellent utan CK. Vittra får alltid fin kritik utan några större avvikelser, så jag tycker hon borde vara värd sina CK:n snart ❤ Vi tar nya tag med vänstervarvandet till våren!

Planeringen av vår nästa kull fortgår alltjämt, till Tuulas tredje (och kanske sista?) kull är vi extra noga med att allt ska kännas rätt med den hane vi väljer. När vi var i Finland tittade vi på två fina kandidater och hade bestämt oss för den ena av dem, men så precis när vi skulle lägga ut den planerade parningen kom ny information som gjorde att vi fick tänka om igen… Det är inte lätt det här med avel, det handlar inte bara om att para två duktiga jakthundar med varandra, man måste även ta hänsyn till hälsohistoriken hos båda familjerna som ska kombineras, och hur deras stamtavlor stämmer ihop. Dessutom vill vi kunna bidra med genetisk variation till rasen i stort, och inte bara återanvända linjer som det redan finns många av. Det är så mycket mer som ska stämma… och ju mer man forskar desto mer petig blir man! Men nu hoppas vi att vi har hittat rätt och inom kort kan presentera vår planerade kull 🙂 Tack för tålamodet alla som väntar på besked om valpar efter Tuula ❤

På tal om valpar så kan Tuula nu titluera sig trippelmormor! Vittra och Lovis har ju varsin kull på tillväxt, och den 10 november födde deras syster Miramis sju fina valpar efter pappan Michrima På G ”Pigge”. Vi ser fram emot att följa kullens äventyr framöver, för den som är sugen på valp efter denna intressanta kombination så finns valpar kvar att tinga! Följ denna länk för mer information 🙂

/Maria

Framgångar på fält!

Förra helgen var vi ner till Långtora utanför Enköping för en helgs träning och särskilt prov tillsammans med Ormkullarna. Det är tredje gången vi ordnar en sådan här gemensam träff, det börjar bli en tradition! Från vår kennel kom Ewa och Liisa med Pricilla och Primadonna, samt att Mattias och dottern Lin var med under lördagen med Prada och ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna, medan undertecknad tränade med ungdomarna. Vi hade förutom Patron även med oss halvbrorsan Jorm.

På lördagens prov startade Nelly och Tomas i ÖKL, domaren var Mikael Holmström. Det var sju hundar i samtliga tre klasser till start. Tomas strategi för dagen var att styra Nelly ”militäriskt” med pipan, eftersom vi lärt oss att revieringen är ytterst viktig på fält. Våra hundar är ju vana vid fjäll och skog där dom vanligtvis får jaga ganska fritt och biotopsöka efter eget huvud, vi jagar aldrig fasan eller rapphöns så varken vi eller hundarna har någon praktisk vana av fältjakt. Nelly är kvick och lydig på pipan och vänder direkt på dubbelvissling. Det föll i god jord och hon fick mycket beröm av domaren för sitt sök. I andra släpp hade hon fågel på gång, men parkamraten kom upp bredvid och det blev lite väl mycket konkurrens så dom petade upp rapphönskullen och det blev lite väl många meter innan det blev stopp. Efter lunch fick Nelly fortsätta gå, och hon fortsatte i samma fina stil och ordnade två exemplariska fågeltagningar på rapphöns som tack och lov reparerade skadan från förmiddagens övertramp och räckte till en 7:a på fält och full pott på apporten, ett förstapris och biljetten till elitklassen var klar! Det blev totalt fyra pristagare i gruppen: Ormkullens I´Varga med ett 2:a pris ekl, Ormkullens Isa 2:a pris ÖKL och Rugdelias QLM Cruyff 2:a pris ÖKL.

Vi som tränade med ungdomarna gick bland trixiga löpande fasaner, det var inte lätt för de unga nosarna att hantera alla löpor och kringflygande fågel! Men dom fick i alla fall lära sig att det inte är lönt att springa efter flygande fågel, för det kommer hela tiden nya 🙂 På eftermiddagen gick jag och Liisa med Patron, Jorm och Primadonna tillsammans. Lilla ”Pingla” stod fint för fasan två gånger!” När vi kom upp på en stubb hittade Patron en kull rapphöns som han först stod för några sekunder, sedan blev det fullt ös och han röjde iväg allihop! Så kan det gå med unga hetsporrar 😉 Jag passade också på att ta några bilder av våra fina ungdomar:

Kungshällans NF Pricilla ”Cilla”

Kungshällans NF Pricilla ”Cilla”

Kungshällans NF Prada

Kungshällans NF Prada

Kungshällans NF Primadonna ”Pingla”

Kungshällans NF Primadonna ”Pingla”

Kungshällans NF Primadonna, Patron, Prada och Pricilla

På söndagen var det då dags att växla upp ett snäpp, nu var det en elithund Tomas förväntades föra! Husse var nervös, skulle detta hålla med så lite träning och erfarenhet från fältet? Dagens domare var Kenneth Sundvall, en äldre erfaren domare som dömt många hundar på fält. Vid morgonens samling beskrev han fältfågelns beteende och hur han förväntar sig se hundarna jobba på fält, husses nervositet steg ytterligare en aning… Tomas höll sig dock till samma strategi som på lördagen, strikt dirigering från kant till kant på fältet. Nelly var med på noterna och lydde hans minsta vink. I första släpp stod hon efter bara ett par minuter, ett par fåglar lättade men det var fler kvar som Nelly preciserade och fixade en fin situation med fällning. I nästa släpp fixade hon ytterligare en fågeltagning där hon var lite väl het. Efter lunch fortsatte Nelly i samma fina stil och fick beröm av domaren för sin fina reviering. Som grand finale presterade hon ett fint löparbete på en lurig fasanhöna som saluterades. Hennes prestationer belönades med en 8:a på fält och 9:a på apporten=1:a pris på första starten i elitklass! Gissa om vi blev glada!! 🙂 De övriga pristagarna i gruppen var Ormkullens I´Varga med 1:a pris ekl och Ormkullens Helix med 2:a pris ökl. Grattis allihop till provframgångarna i helgen!

Nelly – fältets drottning!

Med ungdomarna gick vi först där provgruppen gick i går för att se om vi kunde hitta rapphöns som är lättare att hantera. Några stycken råkade vi stöta upp från ett dike, men sedan hittade vi inte fler. Det blev dock nyttig revieringsträning för våra adepter på stubbåkern. Efter lunch sökte vi oss till stubben där Patron röjde rapphöns i går, för att se om dom fanns kvar, men icke. Ungdomarna pallar inte att söka särskilt länge, dom blev allt mer sugna på bus så tillslut släppte vi alla fyra så dom fick rejsa tillsammans, vilken lycka!

Pingla och Patron

Pricilla ”Cilla” på språng

Snyggingen Jorm

Fler bilder av de ystra ungdomarna finns på vår facebooksida

Sedan var det bara att packa ihop för resan hem efter ytterligare en trevlig och framgångsrik helg på Långtora. Det var så kul att se våra härliga unga förmågor in action på fält, och fantastiskt att ”morsan” levererade så bra på proven! Hon är en verklig pärla våra Nelly. Vi är inte mycket för att skryta i vanliga fall, men det kan faktiskt vara på sin plats nu! På de 9 prov hon startat på har hon pris på 8, och på sin första start i elitklass går hon och grejar en 8:a trots att hon saknar erfarenhet och träning på fält! Hennes egenskapssiffror är över medel i samtliga fyra delar. Provkritikerna, framförallt från de senaste två proven är synnerligen trevlig läsning. Gissa om vi är glada och stolta! 😀

/Maria

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria