Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


2 kommentarer

Sorgen och glädjen…

Vår älskade Nitro finns inte med oss längre! Det har nu gått fyra dagar sedan han lämnade oss, den värsta chocken har lagt sig och en tunn skör hinna har bildats över det öppna sorgesåret, så jag känner nu att jag orkar skriva om de som hände. Det har varit en fruktansvärt tung vecka för Tomas och mig, och medan jag skriver framkallas åter igen de knivskarpa bilderna av det som hände och får ögonen att tåras på nytt. Men att skriva om det är också en form av terapi.

Förra helgen var Nitro lite hängig, han studsade inte upp ur bädden som vanligt för att ge oss varsin blöt morgonpuss. Och han verkade lite spänd över magen, vi tänkte att han kanske ätit något olämpligt. Men hans matlust var det inget fel på, han slukade sin mat med samma hastighet som vanligt. På söndagen skulle vi stycka älgkött, hundarna fick vara hemma i hundgården medan vi åkte till mina föräldrar och tog vara på köttet. Nitro var fortfarande trött och hängig, ingen vidare fart på honom. Lite vila gör nog susen tänkte vi och slog på värmen i hundhuset.

När vi kom hem och körde uppför backen bredvid hundgården skrek Tomas rakt ut i panik: – Nitro!!! Innan jag ens stängt bilen var han ute genom dörren och kastade sig in i hundgården. Nitro släpade ena bakbenet livlöst efter sig och Tomas kastade sig ner och lyfte upp honom i famnen. – Älskade Nitro, vad är det för fel??! Smärtan lyste ur Nitros ögon när Tomas bar in och la ner honom på en filt i köket. Efter ett antal telefonsamtal fick vi klartecken att komma ner till Djurkliniken i Sundsvall, så Tomas gav sig iväg med honom.

Efter lång orolig väntan fick Nitro smärtstillande och röntgades, tyvärr visade det inte någonting. Veterinären kunde konstatera att problemet och smärtan satt i ryggen. Det var därför han varit så spänd, det vi trodde var magen var i själva verket ryggsmärta! Veterinären kontrollerade hans reflexer, ett gott tecken var att han trots förlamningen i bakbenen hade normala reflexer. Mer besked än så kunde vi inte få med den utrustning som fanns tillhands i Sundsvall, för att kunna undersöka ryggen bättre krävdes en resa till Strömsholm där det finns utrustning för magnetröntgen. Tomas fick lämna Nitro i Sundsvall och förbereda sig på en resa söderut dagen efter.

Efter en i det närmaste sömnlös natt blev det måndag, jag var trots oron för Nitro tvungen att bege mig uppåt landet för att jobba. Tomas som hade en vecka kvar på sin ledighet packade väskan och förberedde sig på färden ner till Strömsholm. När jag hunnit ett par mil ringde Tomas. Med tunn röst meddelade han att han pratat med Djurkliniken i Sundsvall. Alla Nitros reflexer i bakkroppen var nu borta…. Jag vände genast bilen och åkte hem igen.

Resan ner till Sundsvall var som i en dimma, älskade älskade Nitro! Vi sa inte många ord till varandra, men vi förstod ändå båda två vad vi hade  framför oss. När vi kom fram blev vi visade in i ett undersökningsrum där Nitro låg på ett bord. När vi kom in i rummet blev han så glad att se oss och försökte kämpa sig upp på frambenen och viftade på svansen så gott han kunde med sin förlamade bakkropp. Hans ögon var vitt uppspärrade med ett uttryck vi aldrig någonsin sett förut, en blandning av smärta och hjälpsökande. -Snälla, hjälp mig! Det gör så ont! Medan vi strök och lugnade Nitro förklarade veterinären läget sakligt för oss. Hon hade konsulterat Strömsholm och andra kollegor som var erfarna på neurologiska skador i ryggraden, och oddsen var dåliga för att Nitro skulle kunna bli återställd. Och rehabiliteringen skulle vara lång och besvärlig. Vi har redan gått igenom en 6 månader lång mödosam rehabilitering med vår förra hund Bettan efter hennes benbrott 2011. Hon blev helt återställd tillslut, men vi hann fråga oss många gånger om ifall det var rättvist mot en levnadsglad jakthund att tvingas till något sådant. Bettan var då bara fem år… Nitro var nu nio och ett halvt år… Vi bad att få några minuter ensamma med Nitro och veterinären lämnade oss tyst och hänsynsfullt.

Vi smekte det älskade mjuka huvudet, Nitro darrade under beröringen, trots att han fått smärtstillande var hans pupiller vitt uppspärrade och han spjärnade med frambenen och sköt huvudet bakåt för att parera smärtan från ryggen. Han slappnade av en aning när vi pratade lugnande med honom. Utan ord var vi överens, oddsen är för dåliga, vi kan inte utsätta vår fina älskade vän för en flera timmar lång plågsam resa till Strömsholm med så osäker utgång. Vi är skyldiga att låta honom slippa plågas! När veterinären kom tillbaka gav vi henne klartecken att avsluta hans lidande. Genom tårarna strök vi honom och berättade om och om igen för honom hur mycket vi älskade honom, medan veterinären injicerade sprutan som fick honom att somna in i våra armar.

Resten av dagen minns jag också som i en dimma, som ett overkligt svart filter. Med Nitro bak i bilen åkte vi hem, lastade fyrhjulingen på släpvagnen och gav oss iväg upp till våra jaktmarker. Det var en så vacker oktoberdag med strålande sol och gyllene löv, som gjord för en jakttur. Nitros sista jakttur… Tillsammans alla tre åkte vi med fyrhjulingen upp till Tjäderleksmyran, där vi haft så många fina jakter tillsammans med Nitro. Det var något Tomas förkunnat sedan länge, att Nitro skulle få sin sista vila där, men vi hade aldrig kunnat föreställa oss att den dagen skulle komma så fort! Vi begravde Nitro i en fin solbelyst backe där vi brukar sitta och fika under jaktturerna, med utsikt över Tjäderleksmyran.

IMAG3580

I dag, lördag, kände vi att vi återhämtat oss så pass från tragedin att vi hade lust att jaga igen. Att träffa folk och prata om tragedin är fortfarande alltför jobbigt, men att ge sig ut i skogsfåglens förlovade land – Nitros land! – är bästa terapin. Vi gick in i området från varsitt håll, Tomas med Patron och jag med Dimma. Efter en stund stod min vita lilla skogsgudinna för en löpa, jag följde med henne på en spännande färd in i tallungskogen och vips lättade två orrar! Jag drog iväg två salvor på orrhönan, men eftersom jag sällan litar på mitt eget skytte i skogen hade jag inga större förhoppningar när jag skickade Dimma på apport i riktning dit fågeln for. Lyckan blev därför överväldigande då jag ser henne komma pilande mellan träden med fågeln i munnen! Jag bröt bössan, slängde den i ljungen och kramade om hunden med fågel och allt! Överkänslig som jag var efter allt som hänt så kom förstås tårarna igen medan jag gång på gång överöste Dimma med superlativ över hur duktig hon varit.

I samma veva anropade Tomas mig på comradion. Glad på rösten berättade han att han fällt en ung tjädertupp! Patron var inte inblandad i situationen, men däremot fick han apportera den ännu levande tuppen, vilket han fixade galant! Duktige lille Putte! Jag fäste orrhönan på ryggsäcken och skickade ut Dimma på sök igen. När vi gått en stund ekade ett par hagelskott från Tomas håll. Strax därefter meddelade Tomas glada stämma på radion att första fågeln nu var fälld för Patron! – Fy fan vad glad jag är! han gjorde ett skitbra jobb! Och apporterade sedan orrhönan levande i ett mjukt grepp – precis som pappa! Efter veckans all sorg var det så underbart att höra glädjen i Tomas röst igen!

Vi möttes vid Nitros viloplats, vid Tjäderleksmyran. Patron hade ordnat ytterligare ett par fågelsituationer åt husse, tyvärr utan fällning men vad gjorde väl det! Husse var så glad, vilken fantastisk dag! Vi grillade korv i den soliga backen medan vi berättade för Nitro om hans duktige sons bedrifter.

IMAG3613

Ñ

Efter den händelserika jaktdagen tog vi en skön bastu, sen lagade vi till och avnjöt tjädern som Nitro och Tomas fixade i fjol den 14 november, samma dag som han också ”fixade” Patron och alla hans fina syskon! 🙂 Sorgen och saknaden efter Nitro är fortfarande påtaglig, han lämnade oss alldeles för tidigt. Hade kunnat ge oss minst ett par fina jaktsäsonger till och säkert fler fina valpkullar. Men nu får vi i stället se till att glädjas åt de fina år och fantastiska minnen han gav oss, och inte minst de avkommor han lämnat! Vi kommer aldrig att få svar på exakt vad det var som drabbade honom, men med hans hjärtskärande hjälpsökande blick som en knivskarp minnesbild där han låg på undersökningsbordet är det inget vi bryr oss om att spekulera mer över. Men för er som undrar så var det enligt veterinären troligen en infarkt – en blödning – i ryggraden som förstörde nerverna i ryggraden och orsakade förlamningen. Det är något som kan drabba vilken hund som helst. Nitro var fullt frisk innan, helgen före han dog var vi i Kittelfjäll och jagade, Nitro gick lika stort och hårt som vanligt och vi fick fälla ripa för honom. Vi kunde väl aldrig föreställa oss att det var de sista… Den fruktansvärda kvällen då Tomas väntade med Nitro nere i Sundvall surfade jag på alla nätsidor jag kunde finna för att läsa om ryggskador och förlamning hos hund, och är det någon som har lust att gräva djupare i ämnet så lämnar jag här en länk till en informativ sida jag hittade.

Nu försöker vi blicka framåt, vi har ju en del av Nitro kvar i hans fina son Patron. Vi ska satsa så mycket krut vi bara kan på att lillgrabben ska få alla tänkbara förutsättningar att bli en lika fantastisk jakthund som sin far! Vi kommer även att dra vårt strå till stacken för att hjälpa halvbrorsan Jorm på samma väg. I morgon ska det bli en lika fin höstdag, då lånar jag med mig Jorm ut i skogen medan Tomas tar Nelly. En ny jaktdag i Nitros förlovade tjäderland!

Tack älskade Nitro för allt du gett oss! Du kommer alltid att vara med oss!

/husse och matte

Annonser


Lämna en kommentar

Utställning i Umeå

Nyss hemkommen från SVK Västerbottens årliga utställning på Forslundagymnasiet i Umeå där jag ställde ut Dimma och Brage. Jag var lite nervös att hinna i tid, min mobil hade nämligen passat på att ladda ur batteriet under natten så jag vaknade halv nio! Inte en pinal hade jag packat kvällen innan, det tänkte jag ju göra på morgonen! Men som tur var hittade jag alla grejer som skulle med, kameran åkte jag tyvärr ifrån…

Men det visade sig inte vara någon fara, då jag kom fram med andan i halsen efter en färd en bra bit över hastighetsbegränsningarna var det fortfarande strävhår i ringen så jag kunde lugnt gå ut och rasta Dimma och Brage. Först ut var Brage i jaktklassen. Han skötte sig fint och var en av de tre som fick excellent! De andra två var Ganjos Ebbex och Ganjos Fresk. Det slutade med Ebbex som 1:a och Fresk som 2:a, båda de fick CK. Grattis Larra och Anette! Brage kom på tredje plats, tyvärr inget CK denna gång. Han fick fin kritik, men domaren lade stor vikt vid den ljusa fläck som Brage har på överläppen efter en skada. Brages kritik:

65 cm. Rastypiskt huvud, bra könsprägel, välkroppad, välvinklad, fina rörelser, päls och färg utan anmärkning, bra tassar. Har en opigmenterad fläck på nosen.

I jaktklass tikar var det inte mindre än 18 stycken! Dimma var först ut. Efter vad jag sett hittills så verkade den här domaren gilla lättare hundar, så jag var beredd på ”domen” redan innan jag gick in i ringen med vår bastanta vita brud. Som väntat fick hon ytterligare ett ”good” till samlingarna, och kritiken lät ungefär som den brukar. Men i våra ögon är hon ändå så vacker vår lilla vita tjej! Då var vi klara för dagen, jag stannade en stund och tittade på några fler tikar men sedan var det dags att styra kosan hemöver igen.

I morgon ska jag ta några nya bilder av Brage, för nu kvalar han ju in på vorstehklubbens lista för avelsgodkända hanar! 1:a pris ÖKL jaktprov, excellent på utställning och HD:A.

J Kungshällans BS Brage (KS Baron vom Donauland – J Råvatj Strimma)

/Maria


3 kommentarer

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade :/ Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria


1 kommentar

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt "vapen" en stund!

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria


Lämna en kommentar

Fyra dagar kvar!

Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!

Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉

Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉

Dimma apporterar tjädertupp

På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.

Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är. 

Nelly levererar måsen till matte

Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.

Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:

Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.

Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!

Älskade lilla Bettan!

Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!

Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!

Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!

Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011

Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.

Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:

En riktig skitjakt!

/Maria, Tomas och hundarna


Lämna en kommentar

Riksutställningen

Förra helgen var vi iväg till Vorstehklubbens riksutställning som glädjande nog för alla norrlänningar hölls i Piteå! Vi hade anmält Dimma, Nelly och Nitro till utställningen och Nitro till hanhundsvisningen på lördagen. Maria var dessutom sponsor till utställningen, så vi hade ett gäng hundporträtt med oss för att visa upp under helgen. Lite bökigt var det att transportera hundarna eftersom Nelly passade på att börja löpa, och höglöpet hade infunnit sig lagom till utställningen! Vi bäddade en liten kupé invid packningen i baksätet åt Nitro, så fick ”brudarna” ligga bak i bilen. Bettan följde också med eftersom en spekulant från Piteå skulle komma och titta på henne.

När vi kom fram och lastade ur packning och hundar hörde vi att någon spelade Metallica längre bort på campingen, det är väl något gäng med ungdomar tänkte jag. När hundarna var matade tog vi en promenad för att leta reda på Jeanette, Micke och ormkullegänget som anlänt lite tidigare. Det visade sig att dom var ”ungdomsgänget” som satt runt brasan och lyssnade på musik 😉 Vi anslöt till den goda stämningen och brasan som höll myggen borta, så de blev ganska sent innan vi kom i säng.

Hundsnack kring brasan

På lördagen började vi med att sätta upp partytältet och stafflierna med mina målningar intill utställningsringarna. Jag hade även tryckt upp vykort till försäljning med en korthårig och en strävhårig vorsteh. Förhoppningsvis genererar den lilla konstutställningen ett antal porträttbeställningar framöver. Mer info om min konst finns på www.mariasgalleri.com

Mitt lilla utställningstält

Dagen bjöd på strålande försommarväder! Tyvärr var det dålig uppslutning till hanhundsvisningen, endast 10 korthårsvorstrar var anmälda och ännu färre av strävhår och mûnsterländer. Men en ungersk vizla var iallafall med! Uppslutningen av publik var heller inte särskilt stor, det var nog mest familjemedlemmar till hanhundsägarna och arrangörerna. Det var synd, det här var ju ett bra initiativ av arrangörerna och ett gyllene tillfälle för tikägare i avelstankar att få se ett antal potentiella avelshanar och få möjlighet att prata med deras ägare! Ormkullens kennel var åtminstone väl representerade med fyra snygga och trevliga hanar, förutom vår egen SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro (Pitkäsaaren Algarin – Ormkullens Cobra) var det ”the grand old man” SEUCH SEJCH Ormkullens Titan (Orrbyskogens Casper – Stensäter Mandel), 10 år och still going strong, J SEUCH Ormkullens Hugo Boss (Uri vom Thûringer Zipfel – Ormkullens E´Tigra) och J Ormkullens Granat (Armin II vom Hege-Haus – Orkullens Cobra).

På kvällen grillade kring brasan, och när vi gick och la oss kände vi de första regnstänken.Under natten öppnade sig himlens portar , och vi vaknade upp till hällande regn lagom till söndagens utställning! Inte vad arrangörerna beställ precis… Men det var bara att bita ihop och gilla läget. Som tur var så hade jag tagit in mina originalmålningar, och hade även ett antal digitala utskrifter av mina målningar med, som fick hänga kvar på stafflierna.

För korthåren var valpar och unghundar först ut att dömas av Bo Wallin. Av ”de våra” ur Dimma och Nitros kull var ”Giro” (Kungshällans NA Famous Grouse) och ”Thalita” (Kungshällans NA Minttu) anmälda i unghundsklass. Båda fick fin kritik, Giro som är kille behöver utvecklas och grovna på sig mer så han fick very good. Syrran Thalita är en kraftufull och välutvecklad tik för sin ålder, så hon fick excellent. Grattis Lars och Linnea! Båda två hade precis åldern inne för unghundsklassen så dom är förhållandevis unga för klassen.

Kungshällans NA Famous Grouse (Ormkullens E`Nitro - Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Famous Grouse (Ormkullens E`Nitro – Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Minttu (Ormkullens E´Nitro - Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Minttu (Ormkullens E´Nitro – Briskbreeze Alida)

Ända från finland kom också Kirsi Heiskanen med Dimmas kullbror Aragorn, det var kul att äntligen få träffas IRL! Vi har haft en hel del kontakt och utbyte på facebook. Aragorn och Dimma är mycket lika i uttrycket, men skillnaden i storlek är slående! Aragorn är mer högrest i modellen än sin kortbenta lilla syster, men båda har det där nobla Hege-Haus uttrycket och en utstrålning likt lippizanerhästar 😉

Det var ingen höjdare att springa runt i utställningsringen den här dagen, skorna blev snabbt genomblöta och efterhand bildades en lerig stig i gräset där hundar och förare sprang. Öppenklass och högre dömdes i andra ringen av Mats Jonsson. Först ut av våra egna var Nitro i championklass, där han tävlade mot ytterligare fyra snygga hanar med tunga meritlistor. Nitro tycker utställningar är stentråkigt, han är egentligen pensionerad från vänstervarvandet, så det är svårt att få honom att se alert och spänstig ut i ringen. Vädret gjorde också sitt till… men tack vare att hans höglöpande brud Nelly stod vid ringkanten så sträckte han upp sig någorlunda. Han fick excellent med CK och slutade på tredje placering. Än håller han stilen ,) Nitros kritik:

Goda proportioner, vackert huvud med bra uttryck. Utmärkt hals och rygg. Ngt brant kors. Välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. Rör sig bra fram, ngt kort bak.

Sedan var det dags för Nelly och Dimma i jaktklassen, då fick Tomas göra en insats och visa Dimma. Nelly fick excellent och Dimma fick very good, Tomas drog en lättnadens suck då han slapp springa mer i leran med Dimma. Han fick i stället greppa kameran och dokumentera när undertecknad klafsade vidare med Nelly i konkurrensklassen. Det var totalt åtta tikar i jaktklassen. Nelly slutade på andra plats i jaktklassen och fjärde bästa tik totalt, och hon fick sitt tredje CK! 😀 Tre utställningar och tre raka CK, hon är verkligen snygg våran ”Nelson” 😉 Nu är det upp till oss i höst att fixa ett 1:a pris på jaktprov så är Nelly utställningschampion! Här är Nellys kritik:

Utmärkta proportioner. Vackert huvud, bra uttryck. Ej helt stram hals. Utmärkt rygg, bra kors, välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. utmärkta rörelser.

Dimmas kritik:

Goda proportioner, korrekt skalle, kunde ha mer utfyllt nosparti. Mkt bra hals och rygg, ngt brant kors. Välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. Rör sig med instabila armbågar, ngt trångt fram. Bra från sidan.

Matte och nelly klafsar runt i ringen...

Matte och nelly klafsar runt i ringen…

Efter avelsklassen var Nitro och jag med i en uppfödargrupp med Ormkullens kennel. Gruppen bestod av Titan, Nitro och hans kullsyster Tigra, deras halvbror Granat och Tigras son Hugo Boss. Gruppen fick CK, blev bästa uppfödargrupp och slutade som BIS uppfödargrupp! Jeanette var överlycklig över utmärkelsen. Kritiken löd: ”En jämn grupp av mycket hög klass, utmärkta ras representanter, Mycket goda bruksdelar, utmärkt temperament”.

Ormkullens uppfödargrupp

Ormkullens uppfödargrupp

Tomas började packa ihop min utställning medan jag följde BIS finalen, eftersom jag sponsrar vinnaren med ett porträtt. Det blev den stilige vizlan Madaraz Oktán som tog hem segern! Det ska bli roligt att måla en vizla för omväxlings skull 😉

Best in show:  Madaraz Oktán

Best in show: Madaraz Oktán

På grund av vädret blev det en dryg utställningsdag, men vi är glada åt resultaten! Sedan var det bara att bege oss de cirka 40 milen hemöver, Tomas hann knappt ut ur Piteå innan jag slocknade i passagerarsätet. Jag var inte mycket till resesällskap 😉

Väl hemma kunde jag inte hålla mig från att börja tanka in de närmare 400 bilderna vi tagit under helgen, men typiskt nog så kraschade datorn flera gånger under överföringen. Det blev en sen kväll, men eftersom det var måndag och jobb dagen efter fick jag lov att gå och lägga mig. Dagen efter när jag kollade bilderna var samtliga förstörda! Och inte hade jag kvar dom på minneskortet heller – KATASTROF! Det blev ytterligare en sen kväll, men tack vare räddningsprogrammet Recuva så lyckades jag återställa så gott som alla filer, PUH! Här är en länk till albumet på facebook.

Under helgen blev det också klart att Bettan flyttar till Piteå omkring den 20 augusti. Ett trevligt jägarpar kom och hälsade på och tittade på henne under helgen, och dom tyckte bra om henne. Mannen hade tidigare haft vorsteh men varit utan hund i några år eftersom han jobbat i Norge. Hans fru hade nyligen tagit jägarexamen. Det känns skönt att det ordnar sig för vår lilla pralin, och hon nu kommer få många jaktdagar. Men hon kommer att bli saknad…

/Maria


Lämna en kommentar

Ännu en lyckad utställning!

Förra helgen åkte undertecknad till specialhundklubbarnas utställning i Östersund med Dimma och Nelly. Vädret visade sig från sin sämsta sida, optimist som jag var så litade jag blint på väderleksprognosen som INTE lovade regn, så jag hade bara gympadojjor på fötterna. Det regnade så gott som hela dagen… Men det trista vädret uppvägdes av framgångarna på utställningen!

Anna och Tom från Ås som har Dimma och Nitros son Jägermeister var på plats, eftersom jag hade två tikar i samma klass så ställde Anna upp som ”handler” åt Dimma. Ett lyckat drag visade det sig! Både Dimma och Nelly fick excellent med CK, Nelly blev bästa tik i jaktklassen och Dimma 2:a. Nelly slutade sedan som 4:e bästa tik och fick cert, och Dimma kom på 5:e plats och fick reservcert! Tydligen ska Dimma ha en annan handler än matte 😉 Med de nya utställningsreglerna berättigar även CK till championat, så vi ska nog inte ge upp hoppet att även Dimma kan skrapa ihop tre stycken. Nelly fick sitt andra raka cert på sin andra utställning i jaktklassen, så det är bara att hålla tummarna att hon får sitt tredje på SVK:s riksutställning i Piteå om en månad! Men då lär konkurrensen vara större med många snygga tikar i jaktlassen, så vi får väl se… Kul var att Nellys vackra bruna halvsyster SEUCH Ganjos Chili (Baron vom Donauland – Rugdelias LME Quittra) blev BIR! Gamle Baron kan konsten att göra vackra barn 😉

 

Tom filmade också oss i ringen:

 

Domare för dagen var Carl Magnus Olofsson. Här är ”brudarnas” respektive kritiker. Han tyckte Nelly hade bättre rörelser än Dimma, därför kom hon 1:a.

Nelly:

Feminin tik med utmärkt storlek, feminint huvud och mörka öron. Ngt kort hals, utmärkt överlinje, väl markerat förbröst, ngt rak i sin skuldra. Välformad bröstkorg, djup och längd. Välvinklad bak, rör sig med utmärkt steglängd, utmärkt temperament.

 

Dimma:

Feminin tik, välskuret feminint huvud. Ngt ljusa ögon, stark hals, bra överlinje, väl markerat förbröst, välanlagd skuldra. Välformad bröstkorg. Välvinklad bak, utmärkt temperament och pälskvalitet.

 

Jonas och ”Kungen”, Kungshällans JS Carl Gustaf var också med, Kungen visades i öppenklassen. Tyvärr så sa Kungen några mindre väl valda ord åt domaren då han klämde alltför bryskt på eders majestäts ljumskar och ”ädla delar”, så betyget slutade därför på ”good”. I övrigt fick han fin kritik. Kungen är en manlig kopia av mamma Strimma, en ståtlig och välbyggd kille.

Kungshällans JS Carl Gustaf "Kungen"

Kungshällans JS Carl Gustaf ”Kungen”

Kent och Gertrud från Hammerdal var också på plats och visade Nitros ”flickvän” Sångbergets Roda, som blev belönad med excellent i jaktklassen. Nitro och Roda har en ny date inbokad någon gång i december, då håller vi tummarna att det resulterar i ett helt gäng små juveler! 🙂

Kent och Roda i ringen

/Maria