Förra helgen anordnade vi en träningshelg, eller i själva verket en ”släktträff” i Hallen, Jämtland tillsammans med Ylwa Jonasson som har Fjällvittrans kennel. Ylwas tik Fjällvittrans Bris är halvsyster till vår Dimma (efter Armin II vom Hege-Haus) och har en kull efter Teiens Jim som är lite yngre än vårt gäng. Som instruktör hade vi anlitat den välkände dressören Anders Landin från Trollhättan. Vi var ner till Anders med några unghundar och valpköpare från vår förra kull (Råvatj Strimma – Baron vom Donauland) för ett år sedan, det var mycket givande både för valpköparna och oss! Trots att Anders påstår att han inte är någon pedagog så tycker vi att han visar mycket tydligt och bra hur man kommunicerar med sin hund. Vi har praktiserat hans metoder, och kanhända hjälpte det också till att befästa stoppet bättre på Nitro, vilket i förlängningen har resulterat både i jaktchampionat och en tredjeplacering på riksprovet! Tyvärr så kunde bara fyra av våra valpköpare delta, men Ylwa fick med hela nio av sina tio valpköpare, flera var långväga från både nordnorge och sydsverige! In alles blev det tretton ystra unghundar med tillhörande förare för Anders att få ”pli” på. Tomas, Ylwa och jag hjälpte till så gott vi kunde.
Stanna kvar-övning. Giro passar på att spana in brudarna 😉
Det var så roligt att återse ”valparna” för första gången sedan dom lämnade oss som åttaveckors knyten! Det är ju bara Minttu vi har träffat en gång sedan dess, några av de andra har vi haft kontakt med via facebook och mail så vi har fått se en del bilder. Famous Grouse ”Giro” hade vuxit upp till en högbent ståtlig kille med mycket energi och egen vilja. ”Lillbrorsan” Jäger är fortfarande liten i formatet, men han har ett kraftigt huvud med många drag av pappa Nitro så med åldern kommer han nog grovna på sig. Just nu hade han ”sportchassi” efter en aktiv höst. Jäger var en lugn och balanserad kille. Syrran Skogsblomma ”Atila” från Skellefteå hade vuxit upp till en snygg och trevlig tik, också hon hade balanserat temperament men ändå med den ystra energi som unghundar har. Minstingen i kullen ”Pyret”, Aurora från Frösön, som kallas ”Mysan” var fortfarande liten, men ändå kraftig i kroppen. Hon är en glad och mjuk liten tjej.
Jäger försöker få fart på morsan
På fredagen hade Anders ett litet introduktionspass på fotbollsplanen i Hallen för att ”känna” på ekipagen och se hur långt förarna kommit med sina hundar. Fokus låg framförallt på grundläggande moment som stanna kvar, inkallning och stopp. Det visade sig ganska snabbt att det som säkert funkat fint med hundarna hemma på gräsmattan för många var som bortblåst på en ny plats med störning från främmande hundar och människor. Det är just det som är så värdefullt med gruppträning då man har en unghund, att befästa det man tränat på hemma under störning. Men Anders gav många goda råd och visade också praktiskt hur man lär in ett fungerande stopp och inkallning. Som Anders skriver på sin hemsida är problemet för många att man inte vågar ta i sin hund tillräckligt för att den ska veta att ett NEJ betyder att den ska avbryta det den håller på med omedelbart! Med humor och en god portion metaforer från vårt eget Homo Sapiensperspektiv försökte Anders förklara hur han menade. Lika viktigt som att hunden reagerar omedelbart på NEJ, så är många dåliga på att berömma sina hundar, något som Anders inte är sen att påpeka: -var det någon som hörde berömmet?? . Likväl som hunden kryper ihop och underkastar sig på NEJ-kommandot ska den bli glad och vifta på svansen när den får beröm. Något som vi själva noterat i många olika sammanhag på träning och prov med folk och hundar, är att många brister i timingen med sina hundar. NEJ-kommandot kommer för sent, när hunden redan hunnit göra det förbjudna i flera sekunder, eller att berömmet kommer för sent eller uteblir. När man samspelar med sin hund måste man vara mycket uppmärksam och läsa den noga, och vara beredd att blixtsnabbt kasta ur sig antingen ett NEJ eller ett beröm i samma sekund som man ser att hunden är på väg att göra fel eller rätt. En del förare har inget problem att ta i sin hund ordentligt, men då kan korrigeringen i stället bli till ett utrdraget straff eller en ”kamp”, och berömmet utebli. Det resulterar i en hund som blir osäker på sin förare, den vill fly eller kan till och med svara emot. Det är också något som min pappa Rolf alltid poängterat då han hjälpt oss med hundarna, han har haft både schäfer och vorsteh sedan 70-talet och tävlat med framgång i både bruks, drag och jaktprov. Han poängterar att korrigeringen ska komma snabbt, rappt och överraskande för hunden då den gör fel, och sen ska berömmet och ”upplösningen” komma lika snabbt. Hunden ska uppleva föraren som en flockledare, hård men rättvis och i slutändan alltid full med kärlek!
Kurt och Mysan tränar apport
Som vanligt är det oerhört lärorikt att stå bredvid och se andra människor jobba med sina hundar! Vi rannsakar oss själva, får nya ideer och insikter hur vi ska gå vidare och utveckla samarbetet med våra egna hundar. Vi har ju bara haft fyra än så länge, men det är fyra personligheter och ingen patentlösning har funkat 100% på alla, man gör ständigt nya misstag! Kanske lagom till pensionen lyckas vi fullt ut med att dressera en fågelhund perfekt 😉
På fredagkväll träffades vi i den fina hembygdsgården ”Ifvarsgården” som ligger strax intill Ol-Jons stugby, där vi fick avnjuta Ylwas älgchili med nybakt bröd och färskost. Under efterrätten, Ylwas fantastiska hjortroncheescake, lyssnade vi till ett föredrag av Frida Lundin, Åre Hundrehab, som berättade om träning av den unga hunden, massage och stretching. Vi inser att vi har det väl förspänt med en egen tjärn att simträna hundarna i under sommaren då det är svårt att få till konditionsträningen när man inte kan släppa hunden lös i skogen!
På söndagen fortsatte träningen på fotbollsplanen, nu med mer fokus på apport. Anders lilla pointer Britta var med för att han skulle kunna visa momenten, men husse hade glömt hennes varma filt så Britta frös och ville gärna krypa upp i knäet på oss i publiken. Det är svårt att mostå den söta kramgoa lilla pointerflickan som försynt tigger om att få lite värme!
Lilla söta Britta i mitt knä
Kungshällans kennel 