Halvtid med JV-kullen

Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤

Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!

Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.

Valparna med dagisfröken Stella

Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…

Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.

Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa

Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!

Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉

Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤

Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.

Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!

I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.

Tuula i ”flirt-mode” ❤

Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.

/Maria & Tomas

Nyfödda valpar och en nykläckt jakthund!

Onsdag den 9 mars kom Vittra och Jorms valpar 🙂 Det blev några dagar tidigare än beräknat. Tomas var i Kittelfjäll för att utnyttja de sista dagarna av vårvinterjakten med Stella och Casper, planen var att han skulle åka hem på fredag eftersom vi beräknat att valparna skulle komma på lördag. Men redan på onsdagen var Vittra lite rastlös, jag började så smått misstänka att hon var på gång men hennes temp var inte så låg som den vanligtvis brukar bli när valpningen inleds. Framåt kvällen började hon hässja och skaka, då förstod jag att det ändå var dags så jag förberedde mig på en vaknatt… Men sen gick det fort! Bara en knapp timme senare kom den första valpen, en skimmelhane som föddes med rumpan först. Sen kom ytterligare fyra syskon i jämn ström. När den femte valpen var född strax efter 21 la sig Vittra till ro och pysslade med sina små. Jag vakade över henne någon timme till, men det kom ingen fler valp. Två tikar blev det, en skimmel och en brun, och tre hanar varav två bruna och en skimmel. Det här var den snabbaste och enklaste valpning vi någonsin haft, det var skönt med tanke på att jag var ensam hemma! Vittra var så cool och duktig ❤ Men det är också den minsta kull vi någonsin fått, vi hade hoppats på fler med tanke på att vi har en lång lista med hugade valpköpare… Det blir ingen lätt uppgift att välja ut vilka vi kommer att erbjuda valp, det är så tråkigt att tvingas göra många besvikna 😦 När Tomas kom hem från fjällen nu i helgen började vi gå igenom listan, sakta men säkert faller det på plats var valparna kommer hamna. Den här gången kommer vi tyvärr inte behålla någon valp själva, ”hundkvoten” är uppfylld… Men det är ju på sätt och vis bra nu när det blev så få valpar. Vi ser fram emot att njuta av de kommande åtta veckorna då vi får ”rå om” och följa utvecklingen av dessa små juveler ❤ De flesta uppdateringarna om valparna kommer på vår facebooksida. Där kommer vi att lägga upp bilder och filmer veckovis.

Stolt mamma Vittra ❤

Mormor Tuula hjälper till med de små. Från första stund lät Vittra sin mor komma in i valplådan, men om de andra hundarna kommer för nära möts dom av en varnande blick som genast respekteras.

Vittra lyckades ju tyvärr synka sitt löp så illa att vi kunde inte åka båda två till Kittelfjäll för att jaga under den bästa tiden på vårvinterfjället innan jakttiden är över 15 mars. Det blev Tomas som drog vinstlotten, han är ju den av oss som är den bästa skytten och har förmåga att svinga en hagelbössa stående på skidor, något som jag inte vågar mig på (än i alla fall!). Han tog med sig Stella och Casper, som är de två vi tänkt starta på vårprov och därför behöver få ett ”genrep”. De första dagarna fick dom också sällskap av Gabriel med Vittras kullbror Grim. Vädret och föret var tyvärr inte på deras sida, både jägare och hundar fick kämpa i snöyra och besvärligt före, med sköra ripor som lättade bortom hagelhåll. Men hundarna jobbade på bra, alla tre hittade och stod för fågel samt sekunderade varandra så att båda hussarna kunde känna sig nöjda så långt i alla fall.

Gabriel och Grim på fjället

Tomas var beredd att packa ihop och åka hem morgonen efter att Vittra fått sina valpar, men då han fick rapport att allt var lugnt här hemma valde han att stanna kvar i Kittelfjäll eftersom vädret äntligen såg ut att bli fint. Casper hade fått en liten skada så han fick stanna i stugan och vila, Tomas och Stella tog en tur på tu man hand. Och vilken dag dom fick! Solen sken från klar himmel, föret bar perfekt, det blåste en lagom vind och riporna var hyfsat samarbetsvilliga. Tomas skrev till mig på messenger: – Helt otroligt vad bra hon går – hon är tamejfan en Tuula-kopia! 😀 En stund senare damp det ner en bild av Stella med en ripa, och sen en till…

Jaktlycka ❤

Målet med resan var uppnått! Det känns alltid som en milstolpe att fälla första fågeln för unghunden, då först kan hon tituleras jakthund på riktigt ❤

/Maria

Väntans tider…

I skrivande stund är det ca 14 dagar kvar innan vi får välkomna Jorm och Vittras valpar till världen, men med tanke på hur Vittra ser ut börjar vi undra om vi räknat fel på dagarna! Hennes mage har vuxit otroligt fort senaste veckan, och i samma takt minskar Vittras tempo. Senaste dagarna har hon mest sovit. I dag kunde jag för första gången känna valparna röra sig inne i magen, det är lika fascinerande varje gång ❤ Nu håller vi tummarna att allt flyter på med resten av dräktigheten och valpningen.

Jorm och Vittra under deras honeymoon här på Kungsgården. Vittra har haft otydliga löp så det var tacksamt att ha Jorm boende hos oss i god tid, han visste direkt när det var dags. Men det blev bara en parning, dagen efter sa Vittra ifrån.

Vi hade ju hoppats att löpet och parningen skulle dröja lite till, men det är inget man kan styra över… så tyvärr missar jag vårvinterjakten när den är som allra bäst – sista dagarna det är tillåtet. Tomas åker till Kittelfjäll nästa vecka när han går på ledigt för några dagars jakt med Stella och Casper, medan jag stannar hemma med Vittra och resten av flocken i väntan på valparna.

Men som tur är hann vi med en första vinterjaktvecka i början av februari. Det var nyckfullt och kärvt väder, som det brukar vara så här pass tidigt på året. Men några skapliga jaktdagar fick vi, och en del nyttiga erfarenheter för vår unga adept Stella! Vi hade gott om ripa, men mest spridda singelfåglar. Tomas hejdade sitt ivriga avtryckarfinger för allt skulle gå rätt till med Stella. Hon är härlig att se, påminner mycket om mamma Tuula i samma ålder.

Stella och mamma Tuula, en stormig dag på fjället.

Fjället i början av februari kan vara nyckfullt…

I dag passade jag på att ta lite nya foton av Stella som nu passerat 10 månader. Hon har dragit iväg otroligt mycket på höjden och växt om både Tuula och Vittra! En reslig ung dam som enbart består av stenhårda muskler. Hon är en riktig turbo att åka skidor med! Efter den första fjällturen med tuffa förhållande så magrade hon av, men nu har hon fått tillbaka hullet igen tack vare riklig och fet kost 🙂

Stella, a.k.a ”broilerbruttan” 😉

God Jul och gott nytt år!

Juldagen är här och 2021 börjar närma sig sitt slut. I år har Tomas för en gångs skull lyckats pricka in en långledighet över både jul och nyår – kan inte minnas när det senast hände! Vi passar på att njuta av ledigheten och tar dagliga långpromenader med hundflocken.

Promenad på årets kortaste dag

Vintern kom tidigt redan i november och satte stopp för skogsjakten med hund, föret i skogen blev hårt och skogsfåglarna började söka föda i träden i stället. De senaste åren har vi varit bortskämda med att kunna ta några jaktturer på barmark under de korta midvinterdagarna. Men snötäcket är fortfarande allt för dåligt för skidåkning och slädkörning, vi längtar efter att kunna dra upp vårt skidspår ut på Ångermanälven! Tomas har varit ute några svängar på toppfågeljakt, och fler lär det bli nu när den jakttiden blivit förlängd.

2021 lider mot sitt slut och när vi blickar tillbaka till året som gått så hade vi stora planer och förhoppningar när pandemin äntligen började ge med sig. Nu skulle vi komma iväg på både mer jakt och prov med Casper och Vittra! Men tji fick vi… var det inte Vittras löp som ställde till det så blev det i stället inställda prov, Tomas jobbschema eller väder och vind som satte käppar i hjulen. Casper och husse lyckades i alla fall bärga ett 1:a pris från vårprovet i Mittådalen, och i november kom Maria och Vittra med på ett särskilt prov på fält och lyckades skrapa ihop till ett 2:a pris. När de populära ordinarie fjällproven i Mittådalen blev inställda på grund av strulet med avlysningar så blev det i stället hårt tryck på de särskilda prov som anordnades, så det var inte lätt att få plats. Det är inte det lättaste att få tillfälle att meritera sina hundar i dessa dagar!

Vittra har spikat en fasantupp. Dom är inte helt lätta att hantera på senhösten!

Jaktsäsongen i höstas började bra med en härlig premiärvecka i Kittelfjäll, och vi såg fram emot minst en ytterligare fjälltur, men då Tomas lediga dagar i oktober infann sig så visade sig vädergudarna från sin allra sämsta sida, så vi stannade hemma. Sen blev det inget fler lämpligt tillfälle att komma iväg till fjälls. I stället har vi (framförallt Tomas) jagat flitigt på våra hemmaskogar som fortsätter hålla en stabil och hög stam av skogsfågel.

Tuula levererar alltid i skogen…

Men när det inte vill sig för vår del så är det tur att vi har några fantastiska valpköpare som håller Kungshällans fana högt! Den största och häftigaste händelsen i år var definitivt när Mia Umaerus Kempe och Kungshällans GT Lovis smällde till med att vinna riksprovet på fält i elitklass!

Mia skickade regelbundna rapporter till oss under riksprovsdagarna. När vi fick veta att Lovis klarat eftersöksgrenarna prickfritt – elitklasspåret med räv och en utmanande vattenapport började vi ana att det rutinerade ekipaget skulle ligga bra till när också fältdelen blev godkänd! Vi väntade förgäves på någon form av livesändning från prisutdelningen sent på kvällen, men då inget dök upp gick vi tillslut och la oss. Morgonen efter hoppade jag nästan jämfota ur sängen när jag slog igång mobilen och såg ett missat samtal och meddelande från Mia: – Vi vann alltihop!! 😀

Innan riksprovsvinsten hade Mia och Lovis hunnit få 2 st fina 2:a pris i elitklass, det ena provet var dessutom ett odelat prov med spår och vatten, samt fältdelen på vilda gotländska rapphöns. Lovis har verkligen bevisat att hon är en stark allroundhund när det gäller!

Även Monica Holmberg och kullsystern Miramis har gjort bra ifrån sig, på de två prov de startade i höst kammade dom hem 2 st 1:a pris i ÖKL så inför nästa säsong är det elitklass som gäller även för dem 🙂

Monica och Miramis – glada efter att ha erövrat sitt andra 1:a pris i ÖKL.

Från våra yngsta förmågor i PT kullen (Pedro du val de Céze – Tuula) kommer det regelbundna positiva rapporter om arbetsglada energiska ungdomar! Vi har fått möjlighet att träffa Milou en kort sväng, samt Canelle i samband med fältträning nu i november. Tyvärr har det inte blivit tillfälle att dra ihop någon kullträff, men vi hoppas vi får till det under nästa år! Vår egen Stella är ett riktigt energiknippe och lyckopiller ❤ Vi har gått en hel del i skogen med henne under hösten- ”obeväpnade” jaktturer, hon söker fint och har (än så länge!) bra kontakt. Hon har känslig nos och flera gånger har vi sett henne stå för skogsfågel.

Vi ser mycket av Tuula i Stella, hon fick springa lite på fjället under premiärveckan och vi hade hoppats att hon skulle få chansen igen senare under hösten men det blev ingen fler fjällresa. Vi drömmer oss fortfarande tillbaka till mamma Tuula som 5,5 månader gammal stod för ripa på ett snöklätt fjäll i oktober… Men desto mer längtar vi nu i stället efter att få släppa vår lilla turbo på vårfjället!

Stella ca 6 månader med en orrtupp på kornet.

Kungshällans PT Chasseur de Milou ca 6 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)

Kungshällans PT Canelle ca 7 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)

Nu väntar vi bara på att Vittra ska börja löpa, det är beräknat till årsskiftet men när ett litet hopp att hon skjuter på det ett tag till så vi kan hinna med lite vårvinterjakt på fjället innan valparna kommer. Glädjande nog har vi redan många på intresselistan för vår planerade kull efter Vittra och Jorm. Det känns bra att Vittra hann få ett 2:a pris i öppenklass innan parningen, även om vi vet att hon har kapacitet för högre valörer! Men eftersom Jorm börjar bli till åren och vi gärna vill ta en kull av honom innan det är för sent så siktar vi på valpar i nu i vår. Oavsett vem av föräldrarna de kommande valparna brås på så kommer det garanterat bli lugna och behagliga individer, det är gemensamma egenskaper för både Jorm och Vittra ❤

Vi vill passa på att önska alla hundvänner, nya och gamla valpköpare och annat löst folk en fortsatt fin julhelg, och så ser vi med förhoppning och förväntan fram emot ett nytt år med nya möjligheter!

Valpplaner!

Till årsskiftet planerar vi att para Vittra med Rodedalens Jorm. Parningen har varit planerad länge, men nu kom vi äntligen till skott att lägga upp den på SVK:s lista över godkända parningar. Jag har lagt in länkar löpande i texten för den som vill klicka vidare och läsa mer.

Vittra beräknas löpa vid årsskiftet. Är du intresserad av en valp efter dessa två, skriv ett mail till oss och berätta lite om dig själv och dina ambitioner med hunden: kennel@kungshallans.com

Vi är otroligt nöjda så här långt med GT kullen mellan Tuula och Pictan Gibson. Våra valpköpare förser oss regelbundet med positiva rapporter från jakt och prov. I dagsläget är 6 av 7 valpar HD-röntgade med A-höfter, fyra har också valt att röntga armbågarna med resultatet UA. Tre är hittills jaktmeriterade, varav systrarna Lovis och Miramis är uppflyttade i elitklass. Även Bertil och Grim är startade på prov med fina omdömen men tyvärr stolpe ut, dom kommer igen!

Vår egen Vittra har hittills haft mest stolpe ut på jaktprov, hon har så här långt ett 2:a pris på i UKL skogsprov. Men hon har fina egenskapssiffror på de prov hon startat. Vittra är en härlig jakthund, storgående med hög fart och fin stil på fjället. I skogen har hon en naturlig förmåga att hålla ihop söket och har en tät förutsägbar reviering. Trots att Vittra är ett energiknippe med enorm arbetslust så är hon lugn och behaglig hemma. Hon älskar att mysa i sängen eller soffan. Läs mer om Vittra här.

Vittra har fixat sin första ripa, ca 16 månader.

Rodedalens Jorm är son till vår första hane Ormkullens E´Nitro. Jorm är vår parningsvalp som bor hos Marias föräldrar. Liksom sin pappa har Jorm ett hjärta av guld, snällheten personifierad. Den egenskapen har också gått i arv till hans två kullar. Jorm kommer från en jämn och väl utvärderad kull, hans syster Rodedalens Falla har också använts i avel med bra resultat. Här hos oss bor Casper från Jorms första kull med Alarängens Cleo.

J SEUCH Rodedalens Jorm på vinterjakt i Kittelfjäll

Genomgående för de tre generationerna Nitro – Jorm och Casper är att dom är okomplicerade, lättdresserade och pålitliga jaktkamrater med en tydlig av- och på knapp. Den första kullen född 2019 är väl utvärderad både hälsomässigt och på jaktprov/utställning. Systrarna Ella och Emma är redan uppe i elitklass, vår egen Casper har 1:a pris ÖKL. Ella blev andra bästa tik med CERT på SVK:s riksutställning 2021, hon är dessutom viltsårchampion.

De yngsta förmågorna efter Jorm och Herbarias Lime föddes i februari 2020 hos Uti Bergets kennel. Dom är bara i början av sin karriär, men både uppfödaren och valpköparna är mycket nöjda med sina hundar så här långt. Och snygga är dom också! Trots sin unga ålder har Enya som bor i Norge bärgat BIR, nordiskt CERT och BIG 4. Hon har dessutom ett 3UK på jaktprov. Brorsan Elof är inte långt därefter med excellent och vinst i konkurrensklassen mot betydligt äldre hanhundar.

Vi kan också tipsa om att Vittras kullsyster Lovis planeras att paras till våren med en snygg och trevlig hane – Knallapportens Helags. En hane vi mycket väl kunnat tänka oss att använda själva, därför känns det extra kul att han blir pappa till Lovis valpar 🙂 Helags kommer från en jämn och väl utvärderad kull, vi har träffat både honom och hans kullbror och det är mycket stabila trevliga hanar. För mer info och kontaktuppgifter, klicka vidare till Kennel Work with me eller SVK:s lista för godkända parningar.

J Kungshällans GT Lovis. Foto: Johanna Kempe

Fjälljakt

Förra veckan spenderade vi Kittelfjäll, en alltid lika efterlängtad och avkopplande semestervecka som är startskottet på vår bästa årstid ❤ Eftersom Tomas jobbade och jag hade en kurs kom vi inte iväg till självaste premiären 25 augusti. Men det var bara en fördel eftersom den första ”premiärruschen” lagt sig, vi fick vara ganska ensamma på fjället under veckan då de flesta ripjägare åkt hem.

Äntligen vid Bergsjön – som vi längtat!

Vi fick några fina dagar på fjället då hundarna bjöd på fina situationer som gav en del ripa i säcken, och däremellan några vilodagar med sämre väder. De första dagarna lämnade vi pensionären Nelly och adepten Stella hos mina föräldrar så vi kunde jaga med Tuula, Casper och Vittra. Det blev också de mest givande dagarna rent jaktmässigt. Men typiskt nog passade Tuula på att börja löpa lagom till premiären så vi fick problem med hund-logistiken. Vi hade tänkt skicka hem ”äldsta och yngsta” med mina föräldrar som åkte hem tidigare och i stället behålla Jorm hos oss, men på grund av löpet så fick både Casper och hans farsgubbe åka hem… De resterande jaktdagarna fick vi anpassa efter en tolvåring och en femmånaders valp.

Husse & Tuula tar lunchbrejk

Maria & Nelly på fjället

Men döm om vår förvåning – tanten visade sig inte alls vara uträknad! Hon jagade på och hittade fågel, om än inte med samma fart som i sin ungdoms dagar. Det är fint att se hur slitstarka och uthålliga hundarna efter vår stamtik Strimma är!

Och lilla Stella… vi hade ju inte tänkt ta med henne på fjället förrän nästa tur i oktober men vi hade inget val när vi inte hade någon hundvakt. Hon fick hänga med och få några korta släpp bara för att prova på fjällterrängen. När vi strök kopplet av henne infann sig ganska snart en känsla av deja-vu från Tuulas första dag på fjället! Precis som sin mor tog Stella genast fjällsidorna i besittning och började söka medvetet. Förvisso var Tuula 5,5 månader när vi släppte henne på fjället första gången, och hon hade hunnit träna en del på rapphöns. Men jaktlusten har definitivt vaknat hos lilla Stella, fast hon inte vet riktigt vad hon jagar än! 😉 Andra dagen på fjället råkade mormor Nelly stöta upp ett par ripkycklingar, vi såg var den ena landade och styrde in Stella rätt i vind. Hon fick upp vittringen, pejlade in fågeln och nöp till i ett stramt stånd. Sen blev det en frisk hopp-avance med efterföljande eftergång 😀 Stella är verkligen en härlig individ med mycket fart och fläkt – ett riktigt lyckopiller! Vi ser så fram emot nästa säsong när det blir jakt ”på riktigt” och vi får starta henne i unghundsklass på jaktprov 😀

Stella- redan en fjällturbo!

Tuula 5,5 månader första gången på fjället (med samma jakttäcke!) i oktober 2016

Mor och dotter Tuula och Stella

Väl hemma igen väntar skogsjakt, älgjakt och så lite nödvändigt ont däremellan = jobb… Tomas arbetsschema infaller riktigt olyckligt den här hösten så vi kan inte vara med på något av de ordinarie fjällproven med Casper och Vittra. Men förhoppningsvis blir det något skogsprov och fältprov senare i höst. Eller om vi lyckas komma med på något särskilt prov. I stället får vi hålla tummarna för flera av våra valpköpare som startar på prov. Hösten är alltför kort för allt man vill hinna med i form av jakt, prov och andra hundaktiviteter nu när coronarestriktionerna äntligen lättat. För vår del fick det gärna vara höst 6 månader om året!

När vi inte lyckas hinna med att träffas fysiskt är det i stället så roligt med de regelbundna rapporter vi får av våra valpköpare! Minstingarna i PT-kullen får följa med på jakt för att se och lära. Ägarna beskriver dom som livliga och läraktiga. Från GT-kullen kommer fina lovord om duktiga hundar som ger sina ägare härliga jaktupplevelser. Det är känns gott i uppfödarhjärtat ❤

Ett par extra fina solskenshistorier har vi fått ta del av senaste året. Det är inte första gången det händer och lär inte vara den sista att någon av våra valpköpare hör av sig och ber om hjälp med att omplacera sin hund när livet tar olika vägar som man inte kunnat förutse. Det är starkt och fint gjort att ge sin hund en andra chans hos en ny ägare när man känner att man inte längre har möjlighet att ge den ett fullvärdigt jakthundsliv. Det hände med Tuulas båda kullsystrar Mira och Kyllikki. Och det blev så lyckat för båda två! I båda fallen fick de nya hem hos ägare som på olika sätt haft otur med sitt hundägande och förlorat sina kära jaktkamrater alltför tidigt.

Mira som inte kunde apportera och inte heller blivit ordentligt injagad har fått en grundlig utbildning av matte Helen och klarat av eftersöksgrenarna i öppenklass. Hon får mycket och regelbunden jakt och träning, och är på god väg att komma ikapp kullsyskonen som fullvärdig jakthund. Kyllikki som omplacerades lite senare har jagat en hel del både på skog och fjäll i sitt första hem, men apportering och eftersök var inte fullt ut genomarbetade. Hennes nya matte Josephine satte genast igång med både den fysiska och jaktliga träningen. I dag är Kyllikki viltspårchampion och en uthållig jakthund. Det är så roligt att följa Josephines uppdateringar på sin Instagram där hon delar vackra stämningsfulla bilder av Kyllikki och hennes flockmedlemmar under både vardag och jakt. Vi får också läsa om den glädje och inspiration Kyllikki gett tillbaka till sin familj som genomlevt flera sorger på raken då dom förlorat sina älskade hundar alldeles för tidigt ❤

/Maria

En fullspäckad hundhelg!

Eller egentligen, två fullspäckade hundhelger har vi haft 🙂 Förra helgen var vi på ripinventering i Marsfjäll. Tuula hade dragit på sig en liten sträckning när vi inventerade skogsfågel här hemma så hon fick stanna hos Marias föräldrar tillsammans med gamla Nelly och lilla Stella. I stället lånade vi med oss Jorm så vi hade tre hundar att gå med. Det blev en fin helg med ”uppvärmning” inför jakten. Efter milen över fjället var det mysigt att slå sig ned vid brasan, prata hund & jakt med likasinnade medan skymningen sänkte sig över fjället och sedan krypa ner i sovsäckarna bland trötta hundar. Vädret var perfekt med lagom temperatur och vind för hundarna, förutom de sista timmarna innan vi kom ned på söndagen. Då öppnade sig himlen och vinden tog i så det regnade på tvären… När vi var framme vid leden ner från fjället vände vi oss om mot den regnpiskade fjälldalen och konstaterade – vilken tur att det inte var sådant väder dagen innan när vi påbörjade vandringen! Resultatet från inventeringen kommer att publiceras på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida så fort det är sammanställt.

Far och son: Rodedalens Jorm och Alarängens El Casper tar en brejk på fjället.

Varje ripkull dokumenteras i protokollet…

Vittra är laddad 🙂

Tältlägret

Den senaste helgen började med SVK jämtland Västernorrlands utställning i Östersund på lördagen. Den var verkligen efterlängtad av många eftersom Corona lagt en död hand på så gott som all utställningsverksamhet de senaste två åren. Det var många anmälda korthår, framförallt tikar i jaktklass! För Casper och Vittra var det här deras första officiella utställning, och för Tuulas del återstod ett cert/CK till utställningschampionatet.

Casper var först ut i jaktklass hanar. Jag blev lite förvånad över att han fick nöja sig med very good, men domaren lade stor vikt vid hans stolta svans… Men alla som träffar Casper imponeras över hur ståtlig och kraftfull han är ❤ Kritiken i övrigt var bra, så hans tid kommer! (y) Eftersom Tomas inte fick ledigt från jobbet så fick jag hjälp att visa Vittra i jaktklassen – stort tack Larra! Hon fick också fin kritik och excellent, dock utan ck. Mamma Tuula däremot fick sitt välförtjänta tredje ck och blev tredje bästa tik i jaktklassen vilket betyder att hon numera är Kungshällans första trippelchampion! 😀

SEJCH SEVCH SEUCH Kungshällans UF Tuula ❤ Det var extra roligt att hon fick ta sitt tredje och sista CK på en rasklubbsutställning med stor konkurrens av många snygga tikar i jaktklass! 🙂

Det var en skön känsla att åka hemöver från Östersund med en nybakad champion, och så Casper och Vittra som nu är fullt utvärderarde som avelshundar enligt SVKs kriterier: friröntgade, jaktprovsmeriterade, godkända viltspår i anlagsklass och slutligen officiellt bedömda på utställning (y). Om man inte är speciellt intresserad av utställningar och prov så är det här en tillräcklig utvärdering av hundens jaktegenskaper, hälsa och utseende som alla uppfödare kan känna sig fullt ut nöjda med. Men vi har högre ambitioner, så det här är bara början på karriären för Casper och Vittra 🙂

På söndagen fortsatte vi med temat avelsutvärdering när vi tog en tur till Timrå och gjorde BPH (beteende och personlighetsbeskrivning) med Casper och Vittra. Nu när dom är två år har vi fått en god uppfattning om deras mentala egenskaper, så vi hade lite på känn hur det skulle ta sig uttryck i de olika momenten på BPH:n. Det stämde bra, Casper som var först ut fick dokumenterat att han är en mjuk förig kille, inte speciellt nyfiken och lekfull av sig men trygg och lugn, låter sig villigt hanteras av andra och visar varken rädsla eller aggressivitet. Vittra är mer energisk och nyfiken, leker gärna. Även hon är snäll och lugn, låter sig villigt hanteras av andra, hälsar obekymrat men är sen inte särskilt intresserad av folk. Även hon är mjuk, men kom snabbare över momenten med överraskningar. På skottprövningen reagerade båda på samma sätt – var är fågeln?? Men båda gångerna bommade skytten så det blev ingen apportering 😉

Alarängens El Casper och Kungshällans GT Vildvittra. Fullt utvärderade inom funktion, hälsa, utseende och mentalitet (y)

Nu räknar vi dagarna till den 25 augusti – bara en vecka kvar till skarpt läge! Först några dagars jakt på hemmaskogen… men åh, som vi längtar till vårt kära Kittelfjäll! ❤

Åtta veckor försvann i ett nafs!

Under helgen som gick flyttade våra valpar i PT-kullen till sina nya hem, så efter två måander i ”valpbubblan” är det dags för oss att återgå till vardagen. De sista veckorna före flytten är alltid intensivast med matning flera gånger om dagen, busiga rymlingar som försvinner åt alla väderstreck, kontakter med valpköparna, planering av besiktning och registrering och allt annat som hör till livet som uppfödare.

Estelle och Nino busar med mamma

Strandhäng

Mys på bryggan med husse

Bloggen blir som vanligt minst prioriterad, men ni som följer oss på facebook har fått ta del av desto mer uppdateringar, foton och små ”veckofilmer” av valparna. Det är så mycket snabbare och smidigare att uppdatera där med korta inlägg.

Men det har som vanligt varit en härlig och rolig tid! Det är lättsamt att ha en kull på våren, då kan dom vara ute mest hela tiden. Den här våren har jag dessutom jobbat hemifrån på halvtid, så jag har haft förmånen att umgås mycket med valparna.

Kullen fick sina namn med franskt tema efter pappa Pedro. Systrarna Canelle och Chanel flyttade till Mälardalen, bröderna Lac de Nino och Chasseur de Milou blir båda Pitebor, syrran Jacqueline hamnade i Luleå och kvar hos oss blev vår egen lilla prinsessa Estelle, som kommer att kallas Stella till vardags. Vi ser fram emot att lära känna detta lilla lyckopiller som redan visar många fina egenskaper. Framåt och busig, men samtidigt lugn och trygg. Överlag har det varit ett gäng jämna, frimodiga och stabila valpar. Vi har haft en ovanligt varm försommar, så valparna har fått spendera en hel del tid nere vid vår tjärn medan vi och de vuxna hundarna svalkat oss i vattnet. Det är första gången vi upplevt så små valpar som helt spontant kliver rakt ner i vattnet och badar! Det lovar gott inför vattenapporteringen i framtiden 🙂 Jag har skapat en egen sida för PT-kullen här.

Kungshällans PT Estelle ”Stella” – vår nya lilla oslipade diamant ❤

Nu när valparna är levererade är de dags att ta tag i träningen av Casper och Vittra inför stundande eftersöksprov – där ligger vi minst sagt efter! Medan valparna fortfarande var små hann vi med att träna en del spår och viltspår, men de senaste veckorna har de vuxna fått stå tillbaka.

/Maria

PT-kullen är här!

I onsdags, den 14 april, föddes Tuula och Pedros valpar. Det blev en liten kull på två hanar och fyra tikar. Valpningen gick fint och Tuula kom snabbt in i mammarollen. Nu efter några dagar har hennes mjölkproduktion kommit igång ordentligt så valparna är runda och nöjda. Storasyster Vittra har älskat valparna från första stund dom tittade ut, vi fick mota undan henne för att hon inte skulle störa Tuula under förlossningen. Sedan dess har hennes främsta plats varit vid valplådan, där hon tagit alla chanser att snusa och slicka småsyskonen över kanten. Nu när några dagar gått har Tuula äntligen låtit henne komma in och hjälpa till med ”blöjbyten”. Hon tvättar och pysslar med stort engagemang ❤ Mormor Nelly bryr sig inte nämnvärt, ”såna där har jag sett förut”… Men tids nog kommer hon att hjälpa till med uppfostran. Casper var nyfiken på de nya små flockmedlemmarna i början, men nu när han vant sig vid deras gnyende ljud så bryr han sig inte speciellt.

Längtande storasyster ❤

Tre skimmel och en brun tik, en brun och en skimmel hane. Valparna var jämna i storlek, alla vägde runt 400 gram.

När valpningen var över och vi sett att valparna mådde fint följde den otacksamma uppgiften att gå igenom vår långa intresselista. Tyvärr måste vi göra många besvikna… Intresset för kullen har varit enormt stort, och vi har fått så många trevliga mail och telefonsamtal! Önskar verkligen vi haft fler valpar… Vi kommer att uppdatera kontinuerligt med bilder på facebook där det finns större utrymme. Ni som följt våra tidigare kullar vet att det brukar bli ”valpspam” 😉 Jag ser fram emot att kravla runt med kameran i gräset om några veckor!

Förra helgen lyckades Vittra och jag komma med på ett särskilt prov i Gräftåvallen. Vädret var skovigt, tidvis var det riktigt härligt på fjället men det blåste hårda vindar och i bland kom snöbyar så man knappt såg något. Vittra var laddad och springsugen, det var inte lätt att styra henne med pipan i den hårda vinden så hon blev lite vidlyftig i söket, men fick fina lovord av domaren. Det var gott om ripa, men nästan omöjligt att komma nära dom i blåsten och det skarpa föret. Vittra fick en situation i ett knepigt läge där ripan låg mellan henne och mig, tyvärr så lättade den innan hon hann avancera. Senare på dagen stod hon igen, när vi närmade oss så lättade riporna framför henne och då blev retningen för stor så hon drog efter… så var den provdagen över.

Matte och Vittra på fjället. Vi lyckades hitta en plats i lä för lunchrasten och solen tittade fram 🙂

Men när det blev stolpe ut för Vittra får vi i stället sola oss i glansen från hennes kullsystrar som gjort bra ifrån sig! Mia och Lovis fixade fält 7 och apport 10 på vårprovet i Mittådalen, vilket betyder att dom har 2X1:a pris i ÖKL och blir uppflyttade i elitklass efter genomförda eftersöksgrenar i sommar! Samma dag som jag och Vittra var i Gräftåvallen gick Monica och Miramis fältprov i Skåne och fixade fält 7 och apport 8 på sin första start i öppenklass, det blir också ett 1:a pris efter genomförda eftersöksgrenar 😀 Vittra får komma igen till hösten, då är förhoppningsvis coronapandemin under kontroll och fler kullsyskon ur GT-kullen kan komma till provstart. Trots coronaåret så är kullen riktigt bra utvärderad så här långt, och vi är mer än nöjda! Både Lovis och Vittra planeras att paras till hösten/årsskiftet – spännande tider väntar ❤

/Maria

Vårvinter

Oj, nu var det länge sedan jag skrev något här i bloggen – ända sen november 2020! Det är så snabbt och enkelt att lägga ut bilder och nyheter på facebook så bloggen blir tyvärr lidande. Men nackdelen med ”fejjan” är att inläggen blir korta och fort försvinner i flödet.

Sist jag skrev i november började jaktsäsongen närma sig sitt slut. Men vintern lät vänta på sig, vi hade barmark långt in på det nya året så även om dagarna var korta hann vi med några små jaktturer på hemmaskogen. Vi tog till och med en helgtripp till Kittelfjäll och jagade under luciahelgen! Det var ont om snö även i fjällen, men ändå så pass att vi kunde ta oss fram på skidor. Det blev en mysig helg med några timmars jakt under de ljusa timmarna. Vi passade på att utnyttja en av fritidsstugorna inne i Kittelfjäll som Tomas har tillgång till genom jobbet. Vårt eget kära fjällviste ligger i väglöst land utan el och vatten så att bo där bara över en helg är inte att tänka på.

Midvinterjakt i december

När vi närmade oss årsskiftet började väntan på att Tuula skulle börja löpa. Vi hade beräknat det till årsskiftet, men hon höll oss på halster ända till början på februari! Den 12 februari åkte vi till Häggdånger för en dejt med Pedro du Val de Céze. Det blev även parning de följande två dagarna. I skrivande stund är det tre veckor sedan parningen och vi hoppas kunna se de första tecknen på dräktighet den kommande veckan.

Ända sedan vi började planera parningen för snart ett år sedan har vi haft enormt stort intresse för kullen, så det är många runt om i landet (och grannländerna) som väntar med spänning! Det blir en svår och otacksam uppgift för oss när valparna väl är födda att välja mellan alla trevliga valpsugna jägare som hört av sig… Det är enormt tryck efter valpar hör vi både från uppfödarvänner och avelsråd.

Tuula och Pedro

För ett år sedan när vi var i Kittelfjäll och jagade som bäst på vårvinterfjället skrattade vi åt ”toalettpappershysterin” som följde med Coronautbrottet. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi föreställa oss att viruset skulle påverka hela världen och vår tillvaro så mycket, och under så lång tid! Nu har vi haft en andra våg, viruset har muterat och det pratas om att en tredje våg är på gång! Vi som inte är speciellt sociala klarar oss ändå bra. Chartersemester utomlands har vi aldrig varit särskilt intresserade av, till vår ensliga fjällstuga kan vi åka utan att behöva träffa folk och vi tycker båda att en tur i skogen är mer lockande en än tur till ett shoppingcenter 😉 . Till hundarnas stora lycka jobbar jag hemifrån så det blir lunchpromenad eller skidåkning så gott som varje dag, det är inte dumt! 🙂 Men annars på hundfronten har 2020 verkligen varit ett förlorat år. Jag hade hoppats att Tuula skulle kunna få sitt sista CK på utställning och bli trippelchampion, Casper och Vittra som snart fyller två år är inte ens utställda 😦 Jaktproven som är det viktigaste har tack och lov inte varit helt inställda, även om viruset ställt till begränsningar även där. Vi hoppas verkligen att 2021 blir ett bättre år när viruset väl är under kontroll. Men vi kan i alla fall glädjas åt att våra valpköpare till Tuulas första kull född 2019 varit aktiva med sina hundar trots coronaåret! Tre är hittills jaktmeriterade, fyra har godkända viltspår i anlagsklass och fyra är HD-röntgade. En toppen utvärdering som vi är så glada över! 🙂 En fin uppmuntran för detta kom i dag från Svenska vorstehklubben. På diplomet står vårt kennelnamn, men diplomet tillhör lika mycket våra duktiga valpköpare som i allra högsta grad bidragit ❤

Förra veckan var vi i Kittelfjäll, vädret var nyckfullt och gick från iskyla till dimma och snödrev och slutade med töväder och blåst. Men däremellan fick vi ändå tre fina jaktdagar med skapligt väder och gott om ripa.

Nästa vecka åker vi upp igen och jagar de sista dagarna som jakten är tillåten. Efter en veckas töväder med blåst ser temperaturerna ut att falla igen så vi hoppas vi får ytterligare några fina jaktdagar med turboföre! 🙂 Här är en liten film från helgen, fler foton finns på vår facebooksida.

/Maria