Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Nu har dom flyttat…

Så var det plötsligt väldigt lugnt här på Kungsgården… I går kväll vinkade vi av Metso som flyttade till sitt nya hem, och i lördags var det ”öppet hus” här från morgon till kväll, då flyttade Matti, Kaisa, Kyllikki, Ville, Mielikki och Mira. Nu är det bara Väinö kvar som stannar några dagar till med syrran Tuula.

72_dpi_002

Christopher från Stockholm och Hanna & Gustaf från Mora var först ut på lördag morgon för att hämta hem sina respektive bruna tjejer Mira och Kaisa.

 

13652383_10153974069553071_1623364454_n

Valparna fick stifta bekantskap med bostonterriern Kalle, som ska bli Villes ”storebror”. Med sin trubbnäsa, upprätstående öron och avsaknad av svans var han först lite ”svårtolkad” för valparna. Men efter en stund var det full rulle med den roliga lekfarbrorn i lagom storlek 😉 Foto: Cecilia Lavén

Vi har fått genomgående positiva rapporter från hemresorna och valparnas första dygn i de nya hemmen. Dom har varit trygga, nyfikna och funnit sig väl tillrätta. Det glädjer oss! Även om vi försökt utsätta valparna för lite nyheter och främmande miljöer är första eldprovet då dom blir tagna ur sin flock och flyttade till ett helt nytt hem med nya lukter, familjemedlemmar och andra hundar. Alla har klarat det fint.

De två lediga veckorna med valparna och alla andra aktiviteter och projekt tycker vi båda känns som minst en månad! Vi har verkligen utnyttjat tiden till max, förutom valparna och allt vad det innebär har vi också hunnit med att få fasaden nästintill färdigmålad. De vuxna hundarna har inte fått så mycket aktivering, men har ändå hållit sig väl sysselsatta med valparna. Tomas har slipat lite på eftersöksgrenarna med Patron inför det stundande eftersöksprovet, annars har dom mest fått släntra omkring på tomten när vi varit hemma.

Nu ser vi fram emot fortsatta rapporter från våra utflugna valpar, och så ska de bli så roligt att börja slipa vår egna lilla diamant Tuula! Rapporterna på vår facebooksida och här i bloggen lär inte bli lika täta som under de senaste åtta veckorna, men vi har ändå tänkt försöka filma våra första övningar med Tuula och lägga ut små snuttar som inspiration och kanske lite tips till våra valpköpare. Vi har också märkt vad lärorikt det är att se sig själv tillsammans med hunden på film, då ser man precis vart man brister då det inte fungerar och kan göra om och (förhoppningsvis) rätt 😉

Vår lilla Tuula - en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Vår lilla Tuula – en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Annonser


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Valparna fyra veckor

Nu har valparna blivit fyra veckor, redan halvtid innan dom börjar flytta hemifrån! Tiden flyger iväg… Dom växer och frodas, och börjat vidga sina vyer på vår tomt allt mer. Vi försöker iaktta dom för att bilda oss en uppfattning om deras personligheter, men det är fortfarande svårt att säga så mycket annat än att dom skiljer sig åt i utseendet. Vi har också haft besök av blivande hussar och mattar både lördag, söndag och i dag måndag. Valparna är pigga och nyfikna och får vänja sig vid att bli hanterade av både små och stora händer. I går söndag var det riktigt varmt, så då ville dom helst bara ligga i skuggan och vila.

De som varit här och tittat på valparna har utsett sina favoriter. Vi försökte intala oss innan valparna föddes att inte fästa oss vid någon av tikarna för tidigt, utan noggrant iaktta och utvärdera dom innan vi bestämde oss för vilken vi skulle behålla. Men det blir ändå att man väljer med hjärtat i slutändan, och vi har i det närmaste bestämt oss för att det blir den enda skimmeltiken som kommer att få namnet Tuula och stanna hos oss 🙂 Efter nästa helg när fler valpköpare varit här och tittat börjar det bli dags att fördela valparna och slutgiltigt bestämma namnen så vi hinner registrera kullen hos SKK och få hem registreringsbevisen i tid till leveransen.

Här kommer nytagna individuella bilder, vi lyckades bättre med fotograferingen den här gången med hjälp av lite köttfärs på mattes fingrar, och husse fick vara snabb på avtryckaren 🙂 Valparna får allt mer ”styrsel” i kroppen så dom kan stå bättre. Vi fyller kontinuerligt på med fler bilder och filmklipp på facebooksidan.

hane 1

Hane 1, ”Lillebror”. Fortfarande minst i kullen men ökar bra och stadigt i vikt. Lugn och nyfiken i sinnelaget. Kompakt i kroppen men har lätt benstomme och smäckert huvud.

 

hane 2

Hane 2. Kraftig benstomme och rejält huvud, brottas gärna livligt med sina syskon.

 

hane 3

Hane 3. Kraftig benstomme och maskulint huvud, är nog den som blir mest lik pappa Ura. Gillar att brottas med sina syskon.

 

hane 4

Hane 4. Medelstorlek, ser ut att bli något lättare i modellen än sina stora skimmelbröder. Framåt och nyfiken.

 

tik 5

Tik 5. Lite kraftigare benstomme än sina bruna syskon. Var den som först lyckades klättra över kanten på valplådan. Nyfiken och frimodig. Troligen den tik vi kommer behålla.

 

tik 6

Tik 6. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt varken det ena eller andra hållet.

 

tik 7

Tik 7. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt det ena eller andra hållet.

 

tik 8

Tik 8. Lite lättare benstomme och smäckrare huvud än de andra tikarna, ser ut att bli lik mamma Nelly. I övrigt utmärker hon sig inte speciellt åt ena eller andra hållet.

 

tik 9

Tik 9. Av medelstorlek. Utmärker sig inte så mycket åt ena eller andra hållet än.


Lämna en kommentar

Valparnas tredje vecka

I helgen har det varit varmt och skönt väder, så valparna har fått varit ute i hagen på gräsmattan mest hela dagarna. Det är lättsamt att slippa en del mockning och hantering av blöta dagstidningar inomhus. Valparna sover fortfarande mycket, men efter dagarna utomhus märker vi att dom förväntar sig en större värld än valplådan inne i köket. Dom hoppar upp mot kanten och påkallar uppmärksamhet då man pratar med dom. ”Spädbarnsjollret” blir allt mer likt morrningar och skall, och efter maten vill dom gärna busa och brottas en stund innan dom somnar.

DSC_8823

Skönt med gräs under tassarna 🙂

Under några dagar har dom fått en daglig portion älgfärs blandat med äggula och rapsolja, som vi ökar på efterhand. Nelly har gott om mjölk till dem, och kräver också mycket mat själv! Förutom högenergifodret som hon får fyra gånger om dagen lyckades hon i förrgår stjäla och sätta i sig närmare 2 kilo frusen älgfärs som jag lagt i diskhon för att tina upp och portionera i påsar till valparna. Att hon strax innan fått en portion torrfoder var inget hinder! 😉

Vi har nu satt små olikfärgade halsband på valparna för att enklare skilja dom åt. Det fattades ett halsband, så lillebror som vi lätt känner igen ändå slapp halsbandet. I går passade vi på att ta de första individuella bilderna på dom. Ingen utställningsmässig uppställning, men det går i alla fall att få en första uppfattning hur dom ser ut. De små trubbiga ansiktena börjar få allt mer personlig karaktär.

Vi har bestämt att valparna i den här kullen ska få finska namn, vår egen tik som vi ska spara kommer att heta Tuula. Två andra namn är också klara: Kaisa och Ville. Vilken valp som vår vilket namn är dock inte bestämt än. Till helgen börjar en del blivande hussar och mattar komma på besök och titta på de små juvelerna.

Vanligtvis numrerar vi ju valparna efter den ordning de föddes, men eftersom den här kullen blev förlöst med kejsarsnitt har vi bara hittat på en ordning.

/Maria

DSC_8855

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8858

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8860

Hane 2

 

DSC_8864

Hane 2

 

DSC_8865

Hane 3

 

DSC_8868

Hane 3

 

DSC_8871

Hane 4

 

DSC_8875

Hane 4

 

DSC_8877

Tik 5

 

DSC_8889

Tik 5

 

DSC_8892

Tik 6

 

DSC_8894

Tik 6

 

DSC_8901

Tik 7

 

DSC_8907

Tik 7

 

DSC_8909

Tik 8

 

DSC_8922

Tik 8

 

DSC_8925

Tik 9

 

DSC_8929

Tik 9


Lämna en kommentar

Valparnas andra vecka och en nybliven champion!

I skrivande stund har valparna precis passerat två veckor. Dom växer så det knakar! Från att ha varit små hjälplösa ät- och sovmaskiner börjar dom nu likna små hundar. Dom både ser och hör, och kan interagera med varandra och omgivningen. Vi konstaterar att ingen av våra tidigare valpkullar har varit så stora (med undantag för lillebror då 🙂 ), kraftfulla, krävande och försigkomna! Nelly ser nästan desperat ut i bland när hon hoppar in till valplådan som kokar av nio små viljestarka individer som kräver mat och uppmärksamhet. I förrgår morse provade jag att öppna luckan till valplådan, Nelly stod ute och åt tillsammans med Dimma och Patron, medan valparna stultade runt i lådan och högljutt påtalade att dom minsann också behövde utfodras. Dom var inte sena att titta ut på den nya världen utanför den trygga valplådan, och sekunden efter så började dom en efter en ”droppa” ut och undersöka köket närmare. Våra tidigare valpar har tvekat länge innan dom tagit steget, och det har nog varit vid ca tre veckors ålder dom börjat kliva över kanten. Jag lät inte de äventyrliga pionjärerna gå särskilt långt ut på köksgolvet innan jag samlade ihop dom och stängde luckan igen. Köksgolvet är fortfarande glatt och halt för små ben som inte fått upp styrkan ordentligt.

72dpi_001

I går provade jag att ge valparna älgfärs utblandat med äggula från våra höns och lite rapsolja. Det var populärt! Valparna sög och smaskade i sig färsen från mina fingrar med våldsam intensitet! Hela den lilla kroppen riste och vred sig när valpen kämpade för att få i sig den nya delikatessen. Men det fick räcka med en liten klutt per valp så att magen väjer sig. Vi kommer att ge dom en liten portion om dagen som vi ökar på efterhand. Efter ett par dagar borde dom kunna börja äta från ett fat, då blir det mindre kladdigt än när man matar dom en och en med fingrarna. Med den planerade valpkullen i åtanke var vi noga med att spara mycket puts från älgstyckningen i höstas, som vi malde och frös ned i portionspåsar. Enligt flera studier jag läst är färskfoder det allra bästa för hundar, och framförallt valpar, så vi tänkte föda upp den här kullen på en blandning av färskfoder och vårt vanliga torrfoder Carrier för att ge dom bästa start i livet.

72dpi_008

I takt med att valparna växer så har Nelly ökat sin mjölkproduktion, och vi har gått över till att ge henne Carrier high energy med 32 % protein och 24% fett (som vi brukar ge hundarna under fjälljakten), samt att hon får laxolja och ägg från våra höns då och då. Hon äter ungefär dubbelt så mycket som Patron fyra gånger om dagen för att inte tappa i hull. Allt går bara rakt igenom hennes kropp ner i ”mjölktanken”!

Alla valpar är nu tingade, dom blir inte lika utspridda som vår förra kull så det kommer bli lättare att ordna valpträffar. Det ser vi fram emot! Dom kommer att hamna i Umeå, Timrå, Sundsvall, Bräcke, Hudiksvall, Uppsala/Umeå, Falun och Stockholm. Vi kommer skicka ut lite mer praktisk info till er som tingat valp under de närmaste dagarna. Det har varit lite hektiskt när kennelmatte varit på resande fot i helgen och husse börjat jobba igen efter sin tio dagars ledighet. Det kommer bli lite råddigt de närmaste veckorna då vi båda jobbar heltid, men Tomas skiftgång underlättar mycket. När det blir några timmar för länge innan vi byter av varandra här hemma ber vi ”kennelmormor” Monica som bara bor ett par kilometer bort att åka hit och rasta/utfodra Nelly och så småningom även valparna. Fler bilder och filmklipp av valparna finns i vanlig ordning på vår facebooksida. Dom börjar bli roligare och tacksammare att fotografera dem så antalet foton vi lägger ut kommer att öka 🙂

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

Så till en annan glad nyhet! Under helgen som gick var jag (Maria) i Lycksele på utemässan och visade min konst. På Söndagen kom Rolf och Monica upp för att besöka mässan, med sig hade dom Jorm som var anmäld till utställningen som Västerbottens vorstehklubb anordnar i samband med mässan. Jorm gjorde bra ifrån sig (fast handlern fick kritik får att hon sprang felaktigt 😉 ) och det slutade med excellent, CK, andra bästa hane i jaktklassen och reservcert. Med det så är Jorm färdig utställningschampion! 😀 Nu är det bara för husse Rolf att fokusera på nästa titel som smäller ännu högre: svensk jaktchampion! För det är han värd, den snygge och duktige Nitrosonen ❤

/Maria

DSC_7850

En lite mer presentabel bild på SEUCH J Rodedalens Jorm


Lämna en kommentar

Valparnas första vecka

Oj vad tiden går fort, nu är valparna redan en vecka! I dag vägde vi dom igen, och alla har gått stadigt upp i vikt. Nelly har gott om mat, och valparna är kraftfulla och glupska. Fastän dom inte ens öppnat ögonen gör dom försök att gå på sina vingliga ben när dom krävande söker efter mammas tuttar. Röstresurserna är också bra, om inte mjölkbaren omedelbart infinner sig protesterar dom högljutt! ”Lillebror” som vi haft lite extra koll på eftersom han vägde bara hälften så mycket som sina syskon vid födseln är den som gått upp mest i vikt procentuellt så han knappar in på syskonen 🙂 Han väger nu 500 gram. Den största hanen väger precis ett kilo, de övriga ligger runt 800 gram.

20160515_142158

Nelly pysslar om sina mätta valpar

20160515_152213

En liten liten bebismjuk tass bredvid mamma stora, tro hur många mil den kommer springa i sitt liv? Den intorkade navelsträngen sitter fortfarande kvar.

Alla valpar utom en hane är tingade. Vi har några fler på intresselistan som vi inte kontaktat än, men vi vill avvakta lite. Det här blir Nellys sista kull, vi hade hoppats på att ta en sista kull efter henne nästa år men den tanken slog vi helt ur hågen efter kejsarsnittet. Vi är rädda om vår drottning och vill inte utsätta henne för risken att det blir komplikationer med förlossningen igen, hon har ju dessutom fyllt sju år. Därför vill vi att så många som möjligt av valparna i den här kullen förvaltas väl hos ägare som har ambitioner att meritera. Om du som läser detta är sugen på en hane till jakt och dessutom har siktet inställt på jaktprov och utställning – ta kontakt med oss! Eller tipsa vidare om du känner någon som kan tänkas vara intresserad.

På vår facebooksida finns lite bilder och filmsnuttar från valparnas första vecka. Det kommer mera 🙂

/Kennelmatte


Lämna en kommentar

UF kullen är född!

Så är dom äntligen här, vår efterlängtade kull efter Kungshällans BS Freja ”Nelly” och Kuksapirtin Ura. Denna parning blev tredje gången gillt, både vi och ett antal hugade valpköpare har två gånger tidigare fått bli besvikna då hon gått tom. Nio valpar blev det, fem tikar och fyra hanar. Men motgångarna slutade inte med de inledande problemen att få Nelly dräktig!

DSC_0197[1]

Nelly med sina nio små juveler

Då och då pratar man med hundvänner och uppfödarkollegor och får höra hårresande historier om alla problem som kan uppstå i samband med valpningen. Tikar som dör ifrån sina valpar, dödfödda valpar, fellägen, sjukdomar… så många gånger har vi sagt till varandra: -vilken otrolig tur vi haft med våra hittills fyra kullar! Allt har gått som smort, valparna har ploppat ut utan problem och varit friska och livskraftiga och tikarna har också hållit sig krya. Inte ens någon dödfödd valp har vi fått. Men ska man hålla på med hunduppfödning så får man räkna med att tids nog råkar man ut för problem. Och den här gången var det vår tur…

Nelly har varit pigg och stark under hela dräktigheten, hon har behållit hullet bättre än förra gången då hon blev mager över ryggen ganska tidigt trots att vi gav henne ordentligt med mat. Den här gången har hon varit hälsan själv, hängt med på våra regelbundna promenader och varit full av energi och ätit med enorm aptit. Det var först sista två veckorna man såg att hon besvärades av sin graviditet. Ryggraden började synas, ”toppfarten” blev mindre och slutligen sista veckan ville hon inte röra sig mer än nödvändigt. Magen var enorm (liksom vi också tyckte sist!), vi utlyste en liten gissningslek på vår facebooksida bara på skoj, -hur många bär hon på?

Helt enligt schemat började hon visa tecken på förestående valpning på fredag morgon, dygn 63 efter första parningen. Temperaturen som vi kollat noga senaste veckan var lite låg redan på torsdag kväll och på fredagen hade den fallit ytterligare till 36,5 grader. Nelly hässjade, skakade och rafsade runt i valplådan. Japp! Nu är det dags konstaterade jag lugnt och började duka fram de obligatoriska attiraljerna för valpankomst: våg, sax, papper & penna för dokumentation med mera. En liten filmsnutt när Nelly bökade runt i valplådan la jag glad i hågen upp på vår facebooksida. Men timmarna gick…

Tomas som jobbat natt vaknade fram på eftermiddagen, han hoppades få välkomna den förstfödde innan han gick på nästa skift. Men när det var dags för honom att åka på jobbet vid 21.30 hade det fortfarande inte kommit någon valp.

DSC_0166[1]

En kramstund innan husse far iväg på nattskiftet…

Nelly hässjade, darrade och krafsade men tog det också lugnt och sov mellan varven. En orolig natt följde för matte, Nelly väckte mig flera gånger och ville ut och kissa. Ett par gånger tyckte jag hon såg ut att vara på gång, visade in henne i valplådan och väntade en stund, bara för att se henne lugna sig och somna igen… Husse kom hem från nattskiftet morgonen därpå och hoppades få se en nyfödd valpkull innan han gick och la sig men icke… Matte steg upp tidigt på lördag morgon med nya förhoppningar. Nellys temperatur var fortsatt låg, men inget hände. Oron började stiga, men enligt all information jag tagit del av är det helt normalt att öppningsskedet tar upp till 24 timmar. Frågan var bara, ska jag räkna från fredag morgon eller började det redan på torsdag kväll? Tillslut vid lunchtid ringde jag Sundsvalls djursjukhus som har dygnetruntjour för att fråga om råd. Veterinären Oskar som jag fick prata med lugnade mig med att allt verkade normalt på min beskrivning, men om jag var orolig så var jag välkommen in med Nelly. Jag pallade inte längre med att gå och ängslas, lika bra att ge sig iväg de tio milen till Sundsvall. Jag kände att jag kunde inte lugna mitt sinne förrän Nelly var innanför väggarna på ett fullt utrustat djursjukhus… jag ruskade liv i nattarbetaren och meddelade att jag tog hans bil med rejält bagageutrymme därbak för Nelly.

Väl framme blev Nelly grundligt genomgången, veterinären och sjukvårdarna kommenterade att hon var verkligen stor! Blodproven visade normala värden, och hon var nästan helt öppen. Röntgen visade inga fellägen, sju valpar kunde konstateras tydligt, kanske var det fler. Bara värkarna som fattades! Första åtgärden blev dropp med vätska och näring. Nelly och jag satt i ett undersökningsrum medan droppet rann in, andra akutpatienter kom och gick utanför dörrarna. Nelly var lugn och låg och sov vid mina fötter, hennes tassar ryckte i drömmar. Hade det inte varit för den enorma magen med rörelser av livliga valpar hade inget verkat onormalt med henne.

DSC_0179[1]

Lång väntan med dropp – mattes tappra tjej!

När droppåsen var nästan tom såg Nelly mycket piggare ut, de blodsprängda ögonen var åter klara. Veterinären kände efter igen, hon var nu helt öppen. Ytterligare väntan…. men inga värkar kom! Oskar gick av sitt skift och veterinären Sander som hade nattskiftet bytte av honom. Dom resonerade sinsemellan och sa till mig att Nellys tillstånd var stabilt. Jag kunde välja att åka hem med henne och vänta på att valparna skulle komma ut den naturliga vägen, men jag valde att stanna kvar och vänta på djursjukhuset där jag kunde känna att all beredskap och kompetens fanns tillgänglig för Nelly och valparna om något skulle tillstöta. Ytterligare väntan… en av de gulliga sjukvårdartjejerna erbjöd mig kaffe och macka ett par gånger, men jag kände att jag kunde inte få ner något i min oroliga mage. Tillslut vid åttatiden kom veterinären Sander in och kollade Nelly på nytt. Beslutet blev att prova med en värkstimulerande injektion. Samtidigt som hon fick sprutan började teamet på plats förbereda operationssalen för akut kejsarsnitt. Det är riskabelt att ge värkstimulerande, om livmodern inte pallar så kan den brista… och stackars Nelly som kämpat så länge! Det tog inte lång stund innan hon reagerade på sprutan. Hon började darra, hässja och magen blev stenhård och spänd. Inte ens valparnas rörelser kunde längre kännas genom hennes krampande buk. Men inga krystvärkar kom! Det blev raskt iväg till den förberedda operationssalen, själv placerades jag i en soffa utanför tillsammans med en förberedd uppvärmd ”kuvös” och torra handdukar. Det tog inte lång stund efter att Nelly tagits in i operationsrummet innan jag hörde det första kraftfulla skriket från en nyfödd vorstehvalp. När en av sjukvårdarna kom hastande med ett nyfött litet knyte för mig att torka torr började tårarna trilla. Den förste följdes av fler som levererades efterhand som dom plockades ut. Jag gnuggade och gnuggade de ilsket skrikande små liven, bruna och skimlar om vartannat. Nio stycken blev det tillslut.

DSC_0181[1]

De nyförlösta valparna i trygga händer

När vi fått alla nio torra och varma fick jag sätta mig och vänta i undersökningsrummet igen medan Nelly syddes ihop och vaknade till liv ur narkosen. Då kunde jag i lugn och ro titta på valparna och kolla könen. Fem tikar och fyra hanar var det, livskraftiga och livliga. Alla jämna i storlek utom en liten skimmelhane som var hälften så stor som syskonen. En serie bilder levererade jag via messenger till Tomas som åter var på nattskift på fabriken. Batteriet på telefonen började ge upp efter vår täta korrespondens under dagen, kvällen och natten… Tillslut kom sjukvårdaren med en nyvaken, vinglig och mycket smal Nelly. Hon tittade undrande ner i lådan på sina avkommor. Vi fick henne att lägga sig ned och hon tittade på med grumlig blick medan vi placerande de hungriga valparna vid varsin spene.

DSC_0187[1]

När valparna kommit igång och diat ordentligt och Nelly var någorlunda vaken fick vi så äntligen åka hem. Jag var helt förbi av trötthet och timmar av ängslan, men oändligt tacksam för att vi blivit så väl omhändertagna och jag hade både Nelly och valparna med livet i behåll med mig hem. Klockan var kring två på söndag morgon när jag svängde ut från djursjukhuset, solen hade börjat gå upp i horisonten över Sundsvall. Då slog mig tanken att sist jag och Tomas åkte hem från samma djursjukhus i oktober 2013 var det med den overkliga vetskapen om att vi hade Nitros livlösa kropp med oss hem bak i bilen. Nu hade jag i stället en kartong med nio alldeles nya små gnyende liv bredvid mig i passagerarsätet. Då kom tårarna igen…

På natten sov jag på golvet vid valplådan för att hålla koll på den omtöcknade modern med sina barn, Patron och Dimma fick sova i varsin bur för att inte störa. I dag söndag har lugnet sänkt sig över den lilla hundfamiljen, Nelly har hämtat sig och tar väl hand om sina småttingar. Patron är nyfiken på småsyskonen och Dimma brinner av längtan att få hjälpa till med barnpassning. Men kommer dom för nära får dom genast en blick av Nelly som närmast kan jämföras med Gollum när han håller i Ringen -It´s MINE! my preciousss! Då backar dom respektfullt undan.

DSC_0199[1]

Patron är nyfiken på småsyskonen

DSC_0201[1]

Dimma passar på att kika längtansfullt på valparna över kanten när Nelly inte ser henne.

När jag vägde valparna i dag fick jag ytterligare en förklaring till varför Nellys livmoder inte klarade av att dra ihop sig till krystvärkar. Antalet var samma som i förra kullen, nio stycken, men det här gänget väger mellan 600 till 700 gram styck! Utom ”lillebror” som väger 300… Förra kullen vägde alla runt 500 gram. Inte konstigt att Nellys livmoder var uttänjd till bristningsgränsen! Det bekräftade veterinären också när han öppnade henne, det var högst troligt därför hon inte fick några krystvärkar. Jag törs knappt tänka tanken vad som kunnat hända om vi bara väntat eller åkt hem från Sundsvall efter första kollen, då kanske vi varken haft Nelly eller valparna vid liv nu!

Vi avvaktar något dygn och ser att alla valpar verkar ta sig sig innan vi börjar kontakta valpköpare, det känns dumt att lova något om någon valp inte skulle överleva. ”Lillebror” som är hälften så stor som de andra försöker vi hjälpa så han får lika mycket mat som syskonen, han suger bra och verkar livskraftig men blir lätt undanskuffad från spenarna.

Än så länge är valparna inte mycket att dokumentera, men så snart dom blir mer ”fotogenic” så blir det regelbundet påfyllning av bilder på vår facebooksida! ja, ni som följt våra tidigare kullar vet vad jag menar, kennelmatte älskar att åla runt på mage och dokumentera valpar, och nu har vi dessutom sommaren att se fram emot! 🙂

På återhörande!

/Kennelmatte Maria