Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Nedräkning

Nu har det gått fem veckor sedan Tuula och Midas hade sin jul-date, och vi kan definitivt säga att det gav resultat! Tuula har alltid varit matfrisk, men ju längre in vi kommit på det nya året – desto mer matfixerad har hon blivit. Nu kan man tydligt se en liten ”bula” på hennes annars slanka figur, den blir tydligare för varje dag ❤

De senaste gångerna vi haft valpar har vi inte gjort något ultraljud eftersom vi varit i Kittelfjäll och jagat när det var aktuellt, dvs mellan vecka 3 och 4 efter parning. Det handlar ändå bara om någon veckas ytterligare väntan innan man ser de första tecknen på dräktighet, så vi brydde oss inte om att göra det den här gången heller. Antalet valpar går ändå inte att se exakt på ultraljud. Vi har heller aldrig röntgat någon tik för att räkna valparna. Det får bli vad det blir, vi ser fram emot att välkomna Kungshällans nionde kull omkring den 23 februari – som också råkar vara kennelmatte Marias födelsedag!

Här finns mer info om parningen mellan Tuula och Midas.

För ett par veckor sedan HD/ED röntgade vi Stella, morgonen därpå låg mailet från SKK i inkorgen med det glädjande resultatet AA/UA på höfter och armbågar. Det var förvisso väntat eftersom vi hittills haft bra statistik på våra kullar, men man är alltid nervös att det någon gång ska komma ett undantag. Det innebär att Stella nu kvalar in på Svenska vorstehklubbens lista för avelsgodkända tikar 🙂 Det lär nog dröja ett bra tag innan det blir aktuellt med valpar efter Stella, först ska vi hinna med en massa jakt och annat kul, BPH, viltspårprov och fler jaktprov. Men drömma kan man ju göra, och börja spana efter intressanta hanar 😉 I skrivande stund är fem av sex syskon i kullen efter Tuula och Pedro du val de Céze friröntgade.

Just nu är det högsäsong för toppfågeljakt här hos oss, en jaktform som framförallt Tomas kommit att uppskatta allt mer. Under sin 17-dagars ledighet nu i januari har han passat på att utnyttja de fina vinterdagarna till att skida runt i våra skogar på jakt efter tuppar. Vi har riktigt gott om fågel på våra jaktmarker så han har fått fälla ett gäng tjädertuppar. Jag hängde också med en dag, lite skeptisk eftersom det är långa tuffa transportsträckor att skida innan man kommer upp till den jaktbara terrängen i vårt kuperade landskap. Men just den här dagen blev vi belönade med alldeles underbart vinterväder och gott om tjädertuppar, varav vi fick fälla varsin.

Här är en liten film jag klippte ihop från jaktdagen:

När vi har några tjädertuppar hängande för jämnan så passar vi på att träna Stella inför de utmaningar hon står inför på skogsjakten och eftersöksprov i elitklass. Vi har även tinat upp räv med jämna mellanrum. Stella är en arbetsmaskin som älskar att apportera. Med sin starka atletiska kropp är hon också en sjujäkla draghund! Synd bara att hon har en husse och matte som är så skraltiga skidåkare… Vi gör vårt bästa att ”skidtolka” efter henne, och hon är ett outröttligt draglok tillsammans med Casper när jag kör fyrspann med släde, ett av vinterns stora nöjen 🙂

/Maria

Stella apporterar tjädertupp


Lämna en kommentar

Planerad parning

Nu är det äntligen bestämt, hanen vi valt till Tuulas tredje kull blir Meracus Midas 🙂 Han är finskfödd men har helt tyska linjer från välrenommerade kennlar bakåt i stamtavlan. Vi har som vanligt gjort noggranna efterforskningar innan vi bestämde oss, och vi har fått genomgående positiva referenser om Midas, hans syskon och avkommor från flera olika håll. Föra helgen fick vi möjlighet att träffa Midas och hans son Fjällbrisens Yrax när hans ägare Anders och Annica hade vägarna förbi oss.

Midas och Tuula känns som en riktigt lovande kombination, dom har en hel del gemensamma egenskaper: förmågan att fokusera och sortera intryck i samband med jakt, sund och hållbar fysik och lugn mentalitet. Midas har två kullar i Sverige och en i Finland, hans linjer är inte alltför vanliga i norden så kombinationen bidrar till genetisk mångfald, något som är en viktig målsättning för alla kullar vi planerar.

Vi skulle så gärna velat behålla en valp från den här kombinationen, men hur frestande det än är så måste vi vara realistiska då vi har fyra hundar i aktiv ålder som alla är värda sin beskärda del av jakt och aktivering från oss. Att ”samla hundar på hög” är inte schysst mot dessa hundar som älskar ett aktivt liv med mycket jakt, och att omplacera någon av de äldre bara för att bereda plats för en ny valp finns inte heller på kartan för oss. De är våra älskade familjemedlemmar. Men när vi fått glädjen att äga en sådan once in a lifetime hund som Tuula känns det nästan som en skyldighet att försöka ”bevara” så mycket som möjligt av henne genom att låta henne få valpar. Vår förhoppning är att den här kullen förvaltas väl av sina blivande ägare, och kanske de också i sin tur för arvet vidare till glädje för många andra i framtiden.

Sen att det råkade bli en helbrun hane även den här gången är inte ett medvetet val, även om det kan se så ut eftersom fäderna till Tuulas båda första kullar är bruna. Men jag (Maria) erkänner att jag är svag för de bruna 😉 Nu väntar vi bara på att Tuula ska börja löpa, så blir det en tur till Tärnaby för en dejt med Midas.

Här på vår valpsida finns mer information om den kommande kullen

/Maria


Lämna en kommentar

Året går mot sitt slut

I år har vi fått en lång höst! Men nu i slutet av november börjar den nog så sakteliga övergå i vinter. Vi har lite vitt på marken, men än så länge har södra Sverige fått den största laddningen snö medan vi i norr fortfarande väntar. Dagarna är korta, men det går fortfarande att hinna med några timmars jakt i skogen emellanåt.

Vi hade en gemensam ledig vecka i oktober, då vi höll öppet för att ta en sen tur till Kittelfjäll. Vi hade ju en härlig premiärvecka i gott sällskap, men tyvärr var riptillgången skral. Det känns korkat att ”åka över ån efter vatten” för att tom-gå på fjället medan det finns gott om skogsfågel här hemma i skogen! För att inte säga orättvist för våra jaktsugna hundar… Så trots att vi längtar efter vår kära mysiga stuga så skippade vi senhöstjakten på fjället.

Tjäderdrottningen Tuula med en av de många skogsfåglar hon fixat

Efter att ha sett vår unga krutdurk Stella ta för sig av fjällvidderna och de finska fälten så trodde vi att vi stod inför en utmaning när vi kom hem till våra skogsmarker. Men våra farhågor kom på skam – unga Stella visade sig ha ett fantastiskt fint skogssök! Hon håller kontakten och har en mycket fin näsa och förmåga att fokusera, precis som sin mamma Tuula. Det dröjde inte länge innan husse fick fälla den första skogsfågeln efter ett snyggt jobb. Däremot så har vi en del att jobba på med lydnaden, om fågeln går upp innan hon hunnit spika den så vill hon gärna gå efter med lock för öronen… Men hon har en fantastisk avance, den ska vi vara rädda om.

Sådan mor sådan dotter – Stella med sina första skogsfåglar

Det här året har vi haft svårt att pricka in de ordinarie jaktproven, förutom riksprovet och Junkkari. Tomas jobbschema har inte stämt med ett enda prov, och i vår egen lokalavdelning Jämtland-Västernorrlands vorstehklubb har de flesta fjällproven ställts in på grund av alla avlysningar i Jämtlandsfjällen. Det som förr var så fina och välbesökta provhelger i Mittådalen är nu så gott som omöjligt för lokalavdelningen at planera in med allt vad det innebär för ett så pass stort arrangemang med bokning av domare och funktionärer eftersom fjället kan bli avlyst på grund av renskötsel från den ena dagen till den andra… Nu fick vi i stället möjlighet att åka till Västerbotten och starta på ett särskilt skogsprov i Örträsk 🙂 Väl medvetna om de utmaningar det innebär att starta på skogsprov under lövfällningen på senhösten så chansade vi friskt och anmälde både Stella, Vittra och Casper. Eftersom Stella redan hade två 1:a pris i unghundsklass sedan vårvintern och dessutom startat både på Junkkari och riksprovet i unghundsklass så fick även hon gå i öppenklass.

På marken skulle det finnas några ripkullar, men med ett undantag så lyste de med sin frånvaro. I stället blev det lite otippat orrarna som räddade vår provdag! Enligt våra erfarenheter är orrarna de mest nervösa och svåra skogsfåglarna för hundarna. Men just den här dagen var dom ovanligt medgörliga. Alla hundarna kämpade på, Vittra hade två situationer, och rapporterade en gång när vi inte kunde hitta åt henne. Ann Lundgren och hennes Knallapportens Herta fick också två fina situationer. Sen var det Casper och Stella som fick disponera resten av tiden som återstod. Då solen började närma sig horisonten och tiden var knapp var det Stella som fick högsta prio av den släpptid som återstod. Och så tillslut, när vi börjat misströsta så spikade hon en orrkull inne i ett contortabestånd och gjorde ett snyggt jobb. Resultatet för dagen blev ett 2:a pris för Vittra (hon hade lite för dålig kontakt) och ett 1:a pris för Stella. Även Herta fick ett 1:a pris. Det var verkligen fin utdelning på ett sent skogsprov! Och dessutom var det Stellas premiär i öppenklass ❤ Kvällen avslutades med en fantastisk god middag signerad kockarna och värdinnorna Anna & Anna (Nylander och Björk) och ett helt gäng trevliga Västerbottningar. Det blev en sen kväll med massor av jakt- och hundsnack. Stort tack Anna och Ingemar som ordnade provet! Vi kommer gärna och parkerar KABE:n hos er igen 🙂

Domare Ingemar Sjöström, Tomas och Stella redo för släpp

Nästa tillfälle för oss blev två veckor senare, Ingemar och Anna som har kontakter på Gotland hade fixat ett särskilt prov på ön i början av november och det fanns platser över. Vi var inte sena att haka på, tiden var för knapp för att hinna organisera något ”genrep” för hundarna som mest jagat på skog i höst. Men va’fasen, friskt vågat! tänkte vi och styrde kosan söderut.

På Gotland möttes vi av varma vindar, vi inkvarterade oss i en stuga på mysiga Gangvide farm. Dagen efter var det dags för prov. Även nu hade vi anmält alla tre i öppenklass, eftersom det var fältprov med parsläpp så var vi en lite större grupp. Vittra startade fint, sökte av ett par fält och fattade sedan stånd inne i ett oigenomträngligt törnsnår. Vi trocklade oss in till henne och hon började gå på löpor, försvann längre in i skogen. Jag (Maria) lyckades krångla mig ut ur törnesnåret och började söka efter Vittra i åkerkanten, misstänkte att hon var efter någon löpande fasan… ända tills jag hörde det omisskännliga drevskallet. Rådjursjävlar! Vittra stöter ju gladeligen klövvilt precis som sin mor, men håller inte i mer än någon minut precis som det är tänkt att en vorsteh ska jobba. Men våra jaktprovsregler utgår enbart från fågel, och att stöta klövvilt är lika med att man åker ut. Så när Vittra kom tillbaka efter någon minut var det bara för matte att lyfta på hatten. Ytterligare en hund i gruppen fick närkontakt med rådjuren och fick utgå.

Tomas gick med Casper och Stella. Casper hade nog behövt någon dags kalibrering för att fatta att man kan jaga även på stora gräsmattor. Han lämnade knappt husses fötter… Efter 1,5 släpp insåg Tomas att det var lönlöst och kopplade honom. Stella gick däremot fantastiskt fint och fick mycket släpptid och lovord av domaren. Han noterade att hon utnyttjade vinden och marken mycket rutinerat, sökte på ”rätt” sida av dikena. Det var kul att höra med tanke på hennes ringa erfarenhet – det här var Stellas tredje tillfälle på fält efter de två dagarna i samband med Junkkari i september! Det var bara en fågelsituation som fattades för en fin prisvalör… Tillslut kom vi till ett parti där det fanns fasaner. Som vanligt tog dom sin tillflykt nere i dikena, Stella började markera men fasantuppen rasslade iväg i diket innan hon hann spika den och tog sedan till vingarna. Då kunde inte vår unga fröken hålla sig och drog efter… Dammit! Så var den provdagen över för oss. Men två av våra hundar behöver inte skämmas för sina egenskapspoäng i alla fall 😉 Vi får komma igen nästa år, bättre förberedda förhoppningsvis 😉 Gotland är fantastiskt fint på senhösten! Härliga vilttäta marker på gott och ont… Det är kruxet när man har klöv- och hårviltsintresserade hundar som våra. Egentligen är dom ju precis som rasen ska vara! En allroundhund som man ska kunna ta med ut på jaktmarken och jaga enligt jakttabellen. Vorstehn ska stå för tryckande vilt, stöta och skalla på hårvilt, spåra och apportera på land och i vatten. Men när man som vi försöker meritera hundarna så blir allroundegenskaperna en belastning som provreglerna ser ut i dag.

Under hösten som gått har vi fått trevlig rapporter från de flesta av våra valpköpare, framförallt till de två yngsta kullarna födda 2021 och 22. Vittra och Jorms avkommor som föddes i mars i år har fått följa med en del ut i skog och mark med sina ägare. Vi har haft besök av Patrik och Veronica från Sundsvall med Radja som fått bekanta sig med rapphönsen. Hon är en härlig glad tjej med alla egenskaper på rätt plats för sin ålder. Av Stellas syskon i PT kullen har förutom hon själv Canelle och Milou startat på prov under senare delen av hösten. Ägarna till PT kullen rapporterar om hundar med stor jaktlust och mycket motor, inte helt lätta att ”styra”. Anna-Carin och Milou kammade hem ett 2:a pris på fältprov. Från Jacqueline och husse Erik i Luleå har vi fått rapport att hon jagar fint i skogen och husse fått fälla första tjädern för henne 🙂

Ett par utställningar har vi också hunnit med, SKK:s internationella i Sundsvall där jag fick tacksam handlerhjälp av Veronica som visade Vittra eftersom hon och Stella nu båda gick i jaktklass, samt att jag ställde Casper i jaktklass. Både Vittra och Stella fick excellent men blev utan CK. Casper däremot slog till med sitt första CERT, samt CACIB och slutligen BIM. Vår insats på utställningen var över på någon timme eftersom det var bara en handfull anmälda i rasen.

Snygg-Casper ❤

Desto fler var det i Umeå förra helgen där vi var på SVK:s traditionsenliga novemberutställning. Åter igen belönades Casper med CERT, bästa hane och slutligen BIM som den här gången smällde lite högre med den stora konkurrensen av många snygga hundar! Både Stella och Vittra fick åter igen nöja sig med excellent utan CK. Vittra får alltid fin kritik utan några större avvikelser, så jag tycker hon borde vara värd sina CK:n snart ❤ Vi tar nya tag med vänstervarvandet till våren!

Planeringen av vår nästa kull fortgår alltjämt, till Tuulas tredje (och kanske sista?) kull är vi extra noga med att allt ska kännas rätt med den hane vi väljer. När vi var i Finland tittade vi på två fina kandidater och hade bestämt oss för den ena av dem, men så precis när vi skulle lägga ut den planerade parningen kom ny information som gjorde att vi fick tänka om igen… Det är inte lätt det här med avel, det handlar inte bara om att para två duktiga jakthundar med varandra, man måste även ta hänsyn till hälsohistoriken hos båda familjerna som ska kombineras, och hur deras stamtavlor stämmer ihop. Dessutom vill vi kunna bidra med genetisk variation till rasen i stort, och inte bara återanvända linjer som det redan finns många av. Det är så mycket mer som ska stämma… och ju mer man forskar desto mer petig blir man! Men nu hoppas vi att vi har hittat rätt och inom kort kan presentera vår planerade kull 🙂 Tack för tålamodet alla som väntar på besked om valpar efter Tuula ❤

På tal om valpar så kan Tuula nu titluera sig trippelmormor! Vittra och Lovis har ju varsin kull på tillväxt, och den 10 november födde deras syster Miramis sju fina valpar efter pappan Michrima På G ”Pigge”. Vi ser fram emot att följa kullens äventyr framöver, för den som är sugen på valp efter denna intressanta kombination så finns valpar kvar att tinga! Följ denna länk för mer information 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Halvtid med JV-kullen

Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤

Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!

Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.

Valparna med dagisfröken Stella

Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…

Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.

Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa

Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!

Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉

Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤

Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.

Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!

I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.

Tuula i ”flirt-mode” ❤

Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.

/Maria & Tomas


Lämna en kommentar

Nyfödda valpar och en nykläckt jakthund!

Onsdag den 9 mars kom Vittra och Jorms valpar 🙂 Det blev några dagar tidigare än beräknat. Tomas var i Kittelfjäll för att utnyttja de sista dagarna av vårvinterjakten med Stella och Casper, planen var att han skulle åka hem på fredag eftersom vi beräknat att valparna skulle komma på lördag. Men redan på onsdagen var Vittra lite rastlös, jag började så smått misstänka att hon var på gång men hennes temp var inte så låg som den vanligtvis brukar bli när valpningen inleds. Framåt kvällen började hon hässja och skaka, då förstod jag att det ändå var dags så jag förberedde mig på en vaknatt… Men sen gick det fort! Bara en knapp timme senare kom den första valpen, en skimmelhane som föddes med rumpan först. Sen kom ytterligare fyra syskon i jämn ström. När den femte valpen var född strax efter 21 la sig Vittra till ro och pysslade med sina små. Jag vakade över henne någon timme till, men det kom ingen fler valp. Två tikar blev det, en skimmel och en brun, och tre hanar varav två bruna och en skimmel. Det här var den snabbaste och enklaste valpning vi någonsin haft, det var skönt med tanke på att jag var ensam hemma! Vittra var så cool och duktig ❤ Men det är också den minsta kull vi någonsin fått, vi hade hoppats på fler med tanke på att vi har en lång lista med hugade valpköpare… Det blir ingen lätt uppgift att välja ut vilka vi kommer att erbjuda valp, det är så tråkigt att tvingas göra många besvikna 😦 När Tomas kom hem från fjällen nu i helgen började vi gå igenom listan, sakta men säkert faller det på plats var valparna kommer hamna. Den här gången kommer vi tyvärr inte behålla någon valp själva, ”hundkvoten” är uppfylld… Men det är ju på sätt och vis bra nu när det blev så få valpar. Vi ser fram emot att njuta av de kommande åtta veckorna då vi får ”rå om” och följa utvecklingen av dessa små juveler ❤ De flesta uppdateringarna om valparna kommer på vår facebooksida. Där kommer vi att lägga upp bilder och filmer veckovis.

Stolt mamma Vittra ❤
Mormor Tuula hjälper till med de små. Från första stund lät Vittra sin mor komma in i valplådan, men om de andra hundarna kommer för nära möts dom av en varnande blick som genast respekteras.

Vittra lyckades ju tyvärr synka sitt löp så illa att vi kunde inte åka båda två till Kittelfjäll för att jaga under den bästa tiden på vårvinterfjället innan jakttiden är över 15 mars. Det blev Tomas som drog vinstlotten, han är ju den av oss som är den bästa skytten och har förmåga att svinga en hagelbössa stående på skidor, något som jag inte vågar mig på (än i alla fall!). Han tog med sig Stella och Casper, som är de två vi tänkt starta på vårprov och därför behöver få ett ”genrep”. De första dagarna fick dom också sällskap av Gabriel med Vittras kullbror Grim. Vädret och föret var tyvärr inte på deras sida, både jägare och hundar fick kämpa i snöyra och besvärligt före, med sköra ripor som lättade bortom hagelhåll. Men hundarna jobbade på bra, alla tre hittade och stod för fågel samt sekunderade varandra så att båda hussarna kunde känna sig nöjda så långt i alla fall.

Gabriel och Grim på fjället

Tomas var beredd att packa ihop och åka hem morgonen efter att Vittra fått sina valpar, men då han fick rapport att allt var lugnt här hemma valde han att stanna kvar i Kittelfjäll eftersom vädret äntligen såg ut att bli fint. Casper hade fått en liten skada så han fick stanna i stugan och vila, Tomas och Stella tog en tur på tu man hand. Och vilken dag dom fick! Solen sken från klar himmel, föret bar perfekt, det blåste en lagom vind och riporna var hyfsat samarbetsvilliga. Tomas skrev till mig på messenger: – Helt otroligt vad bra hon går – hon är tamejfan en Tuula-kopia! 😀 En stund senare damp det ner en bild av Stella med en ripa, och sen en till…

Jaktlycka ❤

Målet med resan var uppnått! Det känns alltid som en milstolpe att fälla första fågeln för unghunden, då först kan hon tituleras jakthund på riktigt ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Väntans tider…

I skrivande stund är det ca 14 dagar kvar innan vi får välkomna Jorm och Vittras valpar till världen, men med tanke på hur Vittra ser ut börjar vi undra om vi räknat fel på dagarna! Hennes mage har vuxit otroligt fort senaste veckan, och i samma takt minskar Vittras tempo. Senaste dagarna har hon mest sovit. I dag kunde jag för första gången känna valparna röra sig inne i magen, det är lika fascinerande varje gång ❤ Nu håller vi tummarna att allt flyter på med resten av dräktigheten och valpningen.

Jorm och Vittra under deras honeymoon här på Kungsgården. Vittra har haft otydliga löp så det var tacksamt att ha Jorm boende hos oss i god tid, han visste direkt när det var dags. Men det blev bara en parning, dagen efter sa Vittra ifrån.

Vi hade ju hoppats att löpet och parningen skulle dröja lite till, men det är inget man kan styra över… så tyvärr missar jag vårvinterjakten när den är som allra bäst – sista dagarna det är tillåtet. Tomas åker till Kittelfjäll nästa vecka när han går på ledigt för några dagars jakt med Stella och Casper, medan jag stannar hemma med Vittra och resten av flocken i väntan på valparna.

Men som tur är hann vi med en första vinterjaktvecka i början av februari. Det var nyckfullt och kärvt väder, som det brukar vara så här pass tidigt på året. Men några skapliga jaktdagar fick vi, och en del nyttiga erfarenheter för vår unga adept Stella! Vi hade gott om ripa, men mest spridda singelfåglar. Tomas hejdade sitt ivriga avtryckarfinger för allt skulle gå rätt till med Stella. Hon är härlig att se, påminner mycket om mamma Tuula i samma ålder.

Stella och mamma Tuula, en stormig dag på fjället.
Fjället i början av februari kan vara nyckfullt…

I dag passade jag på att ta lite nya foton av Stella som nu passerat 10 månader. Hon har dragit iväg otroligt mycket på höjden och växt om både Tuula och Vittra! En reslig ung dam som enbart består av stenhårda muskler. Hon är en riktig turbo att åka skidor med! Efter den första fjällturen med tuffa förhållande så magrade hon av, men nu har hon fått tillbaka hullet igen tack vare riklig och fet kost 🙂

Stella, a.k.a ”broilerbruttan” 😉


Lämna en kommentar

God Jul och gott nytt år!

Juldagen är här och 2021 börjar närma sig sitt slut. I år har Tomas för en gångs skull lyckats pricka in en långledighet över både jul och nyår – kan inte minnas när det senast hände! Vi passar på att njuta av ledigheten och tar dagliga långpromenader med hundflocken.

Promenad på årets kortaste dag

Vintern kom tidigt redan i november och satte stopp för skogsjakten med hund, föret i skogen blev hårt och skogsfåglarna började söka föda i träden i stället. De senaste åren har vi varit bortskämda med att kunna ta några jaktturer på barmark under de korta midvinterdagarna. Men snötäcket är fortfarande allt för dåligt för skidåkning och slädkörning, vi längtar efter att kunna dra upp vårt skidspår ut på Ångermanälven! Tomas har varit ute några svängar på toppfågeljakt, och fler lär det bli nu när den jakttiden blivit förlängd.

2021 lider mot sitt slut och när vi blickar tillbaka till året som gått så hade vi stora planer och förhoppningar när pandemin äntligen började ge med sig. Nu skulle vi komma iväg på både mer jakt och prov med Casper och Vittra! Men tji fick vi… var det inte Vittras löp som ställde till det så blev det i stället inställda prov, Tomas jobbschema eller väder och vind som satte käppar i hjulen. Casper och husse lyckades i alla fall bärga ett 1:a pris från vårprovet i Mittådalen, och i november kom Maria och Vittra med på ett särskilt prov på fält och lyckades skrapa ihop till ett 2:a pris. När de populära ordinarie fjällproven i Mittådalen blev inställda på grund av strulet med avlysningar så blev det i stället hårt tryck på de särskilda prov som anordnades, så det var inte lätt att få plats. Det är inte det lättaste att få tillfälle att meritera sina hundar i dessa dagar!

Vittra har spikat en fasantupp. Dom är inte helt lätta att hantera på senhösten!

Jaktsäsongen i höstas började bra med en härlig premiärvecka i Kittelfjäll, och vi såg fram emot minst en ytterligare fjälltur, men då Tomas lediga dagar i oktober infann sig så visade sig vädergudarna från sin allra sämsta sida, så vi stannade hemma. Sen blev det inget fler lämpligt tillfälle att komma iväg till fjälls. I stället har vi (framförallt Tomas) jagat flitigt på våra hemmaskogar som fortsätter hålla en stabil och hög stam av skogsfågel.

Tuula levererar alltid i skogen…

Men när det inte vill sig för vår del så är det tur att vi har några fantastiska valpköpare som håller Kungshällans fana högt! Den största och häftigaste händelsen i år var definitivt när Mia Umaerus Kempe och Kungshällans GT Lovis smällde till med att vinna riksprovet på fält i elitklass!

Mia skickade regelbundna rapporter till oss under riksprovsdagarna. När vi fick veta att Lovis klarat eftersöksgrenarna prickfritt – elitklasspåret med räv och en utmanande vattenapport började vi ana att det rutinerade ekipaget skulle ligga bra till när också fältdelen blev godkänd! Vi väntade förgäves på någon form av livesändning från prisutdelningen sent på kvällen, men då inget dök upp gick vi tillslut och la oss. Morgonen efter hoppade jag nästan jämfota ur sängen när jag slog igång mobilen och såg ett missat samtal och meddelande från Mia: – Vi vann alltihop!! 😀

Innan riksprovsvinsten hade Mia och Lovis hunnit få 2 st fina 2:a pris i elitklass, det ena provet var dessutom ett odelat prov med spår och vatten, samt fältdelen på vilda gotländska rapphöns. Lovis har verkligen bevisat att hon är en stark allroundhund när det gäller!

Även Monica Holmberg och kullsystern Miramis har gjort bra ifrån sig, på de två prov de startade i höst kammade dom hem 2 st 1:a pris i ÖKL så inför nästa säsong är det elitklass som gäller även för dem 🙂

Monica och Miramis – glada efter att ha erövrat sitt andra 1:a pris i ÖKL.

Från våra yngsta förmågor i PT kullen (Pedro du val de Céze – Tuula) kommer det regelbundna positiva rapporter om arbetsglada energiska ungdomar! Vi har fått möjlighet att träffa Milou en kort sväng, samt Canelle i samband med fältträning nu i november. Tyvärr har det inte blivit tillfälle att dra ihop någon kullträff, men vi hoppas vi får till det under nästa år! Vår egen Stella är ett riktigt energiknippe och lyckopiller ❤ Vi har gått en hel del i skogen med henne under hösten- ”obeväpnade” jaktturer, hon söker fint och har (än så länge!) bra kontakt. Hon har känslig nos och flera gånger har vi sett henne stå för skogsfågel.

Vi ser mycket av Tuula i Stella, hon fick springa lite på fjället under premiärveckan och vi hade hoppats att hon skulle få chansen igen senare under hösten men det blev ingen fler fjällresa. Vi drömmer oss fortfarande tillbaka till mamma Tuula som 5,5 månader gammal stod för ripa på ett snöklätt fjäll i oktober… Men desto mer längtar vi nu i stället efter att få släppa vår lilla turbo på vårfjället!

Stella ca 6 månader med en orrtupp på kornet.
Kungshällans PT Chasseur de Milou ca 6 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)
Kungshällans PT Canelle ca 7 månader (Pedro du val de Céze – Kungshällans UF Tuula)

Nu väntar vi bara på att Vittra ska börja löpa, det är beräknat till årsskiftet men när ett litet hopp att hon skjuter på det ett tag till så vi kan hinna med lite vårvinterjakt på fjället innan valparna kommer. Glädjande nog har vi redan många på intresselistan för vår planerade kull efter Vittra och Jorm. Det känns bra att Vittra hann få ett 2:a pris i öppenklass innan parningen, även om vi vet att hon har kapacitet för högre valörer! Men eftersom Jorm börjar bli till åren och vi gärna vill ta en kull av honom innan det är för sent så siktar vi på valpar i nu i vår. Oavsett vem av föräldrarna de kommande valparna brås på så kommer det garanterat bli lugna och behagliga individer, det är gemensamma egenskaper för både Jorm och Vittra ❤

Vi vill passa på att önska alla hundvänner, nya och gamla valpköpare och annat löst folk en fortsatt fin julhelg, och så ser vi med förhoppning och förväntan fram emot ett nytt år med nya möjligheter!


Lämna en kommentar

Valpplaner!

Till årsskiftet planerar vi att para Vittra med Rodedalens Jorm. Parningen har varit planerad länge, men nu kom vi äntligen till skott att lägga upp den på SVK:s lista över godkända parningar. Jag har lagt in länkar löpande i texten för den som vill klicka vidare och läsa mer.

Vittra beräknas löpa vid årsskiftet. Är du intresserad av en valp efter dessa två, skriv ett mail till oss och berätta lite om dig själv och dina ambitioner med hunden: kennel@kungshallans.com

Vi är otroligt nöjda så här långt med GT kullen mellan Tuula och Pictan Gibson. Våra valpköpare förser oss regelbundet med positiva rapporter från jakt och prov. I dagsläget är 6 av 7 valpar HD-röntgade med A-höfter, fyra har också valt att röntga armbågarna med resultatet UA. Tre är hittills jaktmeriterade, varav systrarna Lovis och Miramis är uppflyttade i elitklass. Även Bertil och Grim är startade på prov med fina omdömen men tyvärr stolpe ut, dom kommer igen!

Vår egen Vittra har hittills haft mest stolpe ut på jaktprov, hon har så här långt ett 2:a pris på i UKL skogsprov. Men hon har fina egenskapssiffror på de prov hon startat. Vittra är en härlig jakthund, storgående med hög fart och fin stil på fjället. I skogen har hon en naturlig förmåga att hålla ihop söket och har en tät förutsägbar reviering. Trots att Vittra är ett energiknippe med enorm arbetslust så är hon lugn och behaglig hemma. Hon älskar att mysa i sängen eller soffan. Läs mer om Vittra här.

Vittra har fixat sin första ripa, ca 16 månader.

Rodedalens Jorm är son till vår första hane Ormkullens E´Nitro. Jorm är vår parningsvalp som bor hos Marias föräldrar. Liksom sin pappa har Jorm ett hjärta av guld, snällheten personifierad. Den egenskapen har också gått i arv till hans två kullar. Jorm kommer från en jämn och väl utvärderad kull, hans syster Rodedalens Falla har också använts i avel med bra resultat. Här hos oss bor Casper från Jorms första kull med Alarängens Cleo.

J SEUCH Rodedalens Jorm på vinterjakt i Kittelfjäll

Genomgående för de tre generationerna Nitro – Jorm och Casper är att dom är okomplicerade, lättdresserade och pålitliga jaktkamrater med en tydlig av- och på knapp. Den första kullen född 2019 är väl utvärderad både hälsomässigt och på jaktprov/utställning. Systrarna Ella och Emma är redan uppe i elitklass, vår egen Casper har 1:a pris ÖKL. Ella blev andra bästa tik med CERT på SVK:s riksutställning 2021, hon är dessutom viltsårchampion.

De yngsta förmågorna efter Jorm och Herbarias Lime föddes i februari 2020 hos Uti Bergets kennel. Dom är bara i början av sin karriär, men både uppfödaren och valpköparna är mycket nöjda med sina hundar så här långt. Och snygga är dom också! Trots sin unga ålder har Enya som bor i Norge bärgat BIR, nordiskt CERT och BIG 4. Hon har dessutom ett 3UK på jaktprov. Brorsan Elof är inte långt därefter med excellent och vinst i konkurrensklassen mot betydligt äldre hanhundar.

Vi kan också tipsa om att Vittras kullsyster Lovis planeras att paras till våren med en snygg och trevlig hane – Knallapportens Helags. En hane vi mycket väl kunnat tänka oss att använda själva, därför känns det extra kul att han blir pappa till Lovis valpar 🙂 Helags kommer från en jämn och väl utvärderad kull, vi har träffat både honom och hans kullbror och det är mycket stabila trevliga hanar. För mer info och kontaktuppgifter, klicka vidare till Kennel Work with me eller SVK:s lista för godkända parningar.

J Kungshällans GT Lovis. Foto: Johanna Kempe


Lämna en kommentar

PT-kullen är här!

I onsdags, den 14 april, föddes Tuula och Pedros valpar. Det blev en liten kull på två hanar och fyra tikar. Valpningen gick fint och Tuula kom snabbt in i mammarollen. Nu efter några dagar har hennes mjölkproduktion kommit igång ordentligt så valparna är runda och nöjda. Storasyster Vittra har älskat valparna från första stund dom tittade ut, vi fick mota undan henne för att hon inte skulle störa Tuula under förlossningen. Sedan dess har hennes främsta plats varit vid valplådan, där hon tagit alla chanser att snusa och slicka småsyskonen över kanten. Nu när några dagar gått har Tuula äntligen låtit henne komma in och hjälpa till med ”blöjbyten”. Hon tvättar och pysslar med stort engagemang ❤ Mormor Nelly bryr sig inte nämnvärt, ”såna där har jag sett förut”… Men tids nog kommer hon att hjälpa till med uppfostran. Casper var nyfiken på de nya små flockmedlemmarna i början, men nu när han vant sig vid deras gnyende ljud så bryr han sig inte speciellt.

Längtande storasyster ❤
Tre skimmel och en brun tik, en brun och en skimmel hane. Valparna var jämna i storlek, alla vägde runt 400 gram.

När valpningen var över och vi sett att valparna mådde fint följde den otacksamma uppgiften att gå igenom vår långa intresselista. Tyvärr måste vi göra många besvikna… Intresset för kullen har varit enormt stort, och vi har fått så många trevliga mail och telefonsamtal! Önskar verkligen vi haft fler valpar… Vi kommer att uppdatera kontinuerligt med bilder på facebook där det finns större utrymme. Ni som följt våra tidigare kullar vet att det brukar bli ”valpspam” 😉 Jag ser fram emot att kravla runt med kameran i gräset om några veckor!

Förra helgen lyckades Vittra och jag komma med på ett särskilt prov i Gräftåvallen. Vädret var skovigt, tidvis var det riktigt härligt på fjället men det blåste hårda vindar och i bland kom snöbyar så man knappt såg något. Vittra var laddad och springsugen, det var inte lätt att styra henne med pipan i den hårda vinden så hon blev lite vidlyftig i söket, men fick fina lovord av domaren. Det var gott om ripa, men nästan omöjligt att komma nära dom i blåsten och det skarpa föret. Vittra fick en situation i ett knepigt läge där ripan låg mellan henne och mig, tyvärr så lättade den innan hon hann avancera. Senare på dagen stod hon igen, när vi närmade oss så lättade riporna framför henne och då blev retningen för stor så hon drog efter… så var den provdagen över.

Matte och Vittra på fjället. Vi lyckades hitta en plats i lä för lunchrasten och solen tittade fram 🙂

Men när det blev stolpe ut för Vittra får vi i stället sola oss i glansen från hennes kullsystrar som gjort bra ifrån sig! Mia och Lovis fixade fält 7 och apport 10 på vårprovet i Mittådalen, vilket betyder att dom har 2X1:a pris i ÖKL och blir uppflyttade i elitklass efter genomförda eftersöksgrenar i sommar! Samma dag som jag och Vittra var i Gräftåvallen gick Monica och Miramis fältprov i Skåne och fixade fält 7 och apport 8 på sin första start i öppenklass, det blir också ett 1:a pris efter genomförda eftersöksgrenar 😀 Vittra får komma igen till hösten, då är förhoppningsvis coronapandemin under kontroll och fler kullsyskon ur GT-kullen kan komma till provstart. Trots coronaåret så är kullen riktigt bra utvärderad så här långt, och vi är mer än nöjda! Både Lovis och Vittra planeras att paras till hösten/årsskiftet – spännande tider väntar ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Hösten som gått

Nu skriver vi 25 november, en månad kvar till jul och hösten börjar växla över till vinter. Även om vi de senaste åren fått vänja oss vid att någon riktig vinter med snö inte är att räkna med före jul, om den alls kommer! Fördelen med barmarken är att det går fortfarande bra att jaga med hund i skogen. Men dagarna är korta, fåglarna varska och marken ofta frasig och hård när den lilla snö som kommit smält ner och frusit igen. Men med ett gäng jaktsugna hundar har man alltid en god anledning att hänga bössan på axeln och ge sig ut till skogs en sväng, om inte annat bara för att njuta av naturen och några timmars blek midvintersol oavsett utgång av jakten.

Vittra med sin första skogsfågel, en tjäderhöna som husse fick fälla efter fint jobb.

I höst har vi jagat flitigt med framförallt Casper och Vittra, vid det här laget är dom båda riktigt duktiga skogshundar. Tuula och Nelly har fått stå tillbaka lite.

Här är en liten filmsnutt vi satt ihop med ”highlights” från höstens många jaktturer med unghundarna.

Om jaktåret har varit bra så har provåret 2020 varit det totalt motsatta… Den här hösten var vi extra taggade eftersom vi för första gången hade varsin unghund att starta på sina första prov, men både det eländiga coronaviruset och andra omständigheter har satt käppar i hjulet… Våra ambitioner var på topp när vi anmälde både Casper och Vittra till fjällprov i Klimpfjäll i början av september. Under premiärveckan i Kittelfjäll insåg vi att Casper inte är mogen för fjället än, han tar inte för sig i söket tillräckligt. Han är en mjuk kille som än så länge är ganska omogen och förarbunden. Vittra däremot är en självständig fjällturbo fullt i klass med mamma Tuula och även mormor Nelly i sin krafts dagar. När provhelgen i Klimpfjäll närmade sig passade Vittra så lägligt på att börja löpa så det var bara att stryka henne 😦 Tomas och Casper åkte upp och startade på vinst och förlust, men fick bara bekräftat vad vi redan visste så husse bröt provet och åkte hem igen.

I slutet av september gjorde vi ett nytt försök att starta på fjäll i Mittådalen efter att ungdomarna fått lägga till fler jaktdagar i minnesbanken. Vi gick ut på fjället och tränade dagen innan och fick en härlig dag med gott om fågel och fina hundjobb. Men dagen därpå då det var dags för uppställning inför provet hade vädret slagit om till blåst med snöslask och regn på tvärs. Både Casper och även Vittra tappade sugen och jagade halvhjärtat i det ruggiga vädret, Casper hade någon stöt på ripor i fel vind men annars blev det noll och intet. Vid dagens slut var vi dyngsura från topp till tå och våra ungdomar var trötta och molokna, väderprognosen för söndagens prov såg lika illa ut så vi packade ihop och åkte hemöver.

En fantastisk dag på fjället i sprakande höstfärger
Så här såg det ut under provdagen…

Men skam den som ger sig! tänkte vi. I många år har vi pratat om att ordna ett särskilt skogsprov på våra egna marker där vi har gott om skogsfågel. Nu lyckades vi äntligen få till det! Men detta år måste vi verkligen ha gjort oss ordentligt ovänner med vädergudarna… Provdagen bjöd på ihållande regn och dimma 😦 Förutom Vittra och Casper startade även Gabriel med Vittras kullbror Grim. Trots vädret jobbade ungdomarna på riktigt fint och vi hade en del fågelkontakter, men lövfällning + skitväder + unghundar = ingen enkel ekvation! Vittra hittade och stod för en tjädertupp som tyvärr började löpa undan innan vi hann fram till henne, hon kunde inte hålla sig utan tjuvreste. Men det räckte i alla fall till ett 2:a pris i UKL. Grim och Casper fick tyvärr inte till någon situation på de varska gråfåglarna.

Vi hade planerat en mysig lunchrast med korvgrillning vid ett av älgpassen på Hjälta VVO, men det fick bli snabbfika i regnet…
Stort tack till Micke och Mona som offrade den här söndagen för att döma/provleda åt oss i pissvädret!

Jahapp, bryta ihop och komma igen – återigen alltså! När september och oktober passerat är det slut med prov på fjäll och skog, då återstår fälten i söder. Sedan i våras hade vi planerat att dra ihop en kennelträff med träning och särskilt prov på fält för våra valpköpare. Typiskt nog när datumet började närma sig tog coronasmittan ny fart, men vi hann precis genomföra träffen med handsprit och allmän försiktighet innan det blev locket på i och med de nya hårda restriktionerna beslutades för hela landet.

Fem av sju syskon i GT kullen, från vänster: Johan med Katla, Monica med Miramis, Maria med Vildvittra, Gabriel med Grim och Mia med Lovis. Foto: Johanna Kempe

Det blev en riktigt trevlig helg som vi kommer leva på länge! Fem av sju syskon från GT kullen och två från UF kullen med tillhörande hussar och mattar deltog. På lördagen tränade vi hos Viijägarna i Kungs Husby. Värden Janne Bodell guidade oss på sina fält och alla fick effektiv mängdträning på situationer med rapphöns. Det var kul att se syskonen i action, härliga hundar med mycket motor allesammans! Markerna vi tränade på är små, men håller gott om rapphöns som flyger bra och ger hundarna lagom utmaning. Under dagen följde hundfotografen Johanna Kempe med och tog fantastiska actionbilder, här är en länk till dem – titta och njut! 🙂

Träning hos Viijägarnas

På söndagen hade vi särskilt prov på Grönsöö. Ur GT-kullen startade Vittra, Lovis och Grim samt Metso ur UF kullen, Casper och hans kullsyster Emma, och vi fick också sällskap av en ungersk Vizla. Fälten på Grönsöö ligger insprängda mellan skogsklädda kullar och den ståtliga parken med sina äppelodlingar vid Grönsöö slott. Tyvärr var det glest med fågel för dagen så hundarna fick söka och jobba länge för att hitta dom. Casper visade till husses stora glädje upp ett stort kraftfullt sök tillsammans med sin kullsyster Emma. I slutet av släppet tog han en sväng upp på en av de skogsklädda kullarna, och där hände det vi fasat för… Vi fick höra klingande drev dra igång uppe på kullen och avlägsna sig i snabb takt bortåt. Vi hade hört ryktas att det är gott om hjort och vildsvin på Grönsöö, något som är helt nytt och spännande för våra unghundar! Casper blev borta länge, så det var bara för husse att snöpligt lyfta på kepsen… Fan också!

Tomas och domar´n Micke Holmström i lättsamt samspråk, strax innan Casper gjorde sin dödssynd och drog efter klövvilt…

I nästa släpp var det syskonen Grim och Vittras tur! Jag greppade Vittra i nackskinnet, tittade henne allvarligt i ögonen och sa: – Nu ger du fan i att springa efter några jävla hjortar!!

Syskonen var laddade och drog iväg likt två greyhounds som släpptes ut ur sina startburar, när Vittra siktade på kullen där Casper försvunnit vände jag henne snabbt med pipan. Hon bytte riktning och gjorde ett slag över till andra åkerkanten där hon mötte upp med sin bror – sen drog syskonen i fyrsprång bort över fältet så att grästuvorna sprutade bakom dom. Jag gjorde ett tröstlöst försök att dubbelvissla vändsignalen när jag såg Vittra växla upp till turbofart, men vid det laget var det för sent – ungdomarna hade sprungit rakt in i ett förföriskt doftstråk av de exotiska Grönsöödjuren som Casper vallat iväg, det var lock för öronen… Grims husse Gabriel och jag skyndade fram så fort vi kunde för att se vart våra odågor tog vägen på andra sidan sluttningen men när vi kom fram var båda två puts väck 😦 Uppgivna fick vi stå och vänta, men efter en kort stund hörde vi hur det sprakade inne i skogen där hundarna försvunnit – det var Grim som hade haft vett nog att släppa och komma tillbaka i tid. Hans ohängda syster däremot dök inte upp, så det blev ett snöpligt rekordkort släpp för henne och matte fick pinsamt lyfta på ”kepsen”… Medan resten av provgruppen gick vidare anslöt Tomas och odågan Casper medan vi väntade in Vittra, som tog god tid på sig innan hon kom tillbaka.

Med skammens rodnad på kinderna gick vi sedan ikapp resten av gänget. Som tur var så skötte sig de övriga hundarna resten av dagen, hjortar och vildsvin höll sig borta. Hundarna sökte bra, men det var glest med fågel på fälten. Tillslut lyckades Mia och Lovis få till en fin situation inne i en vasskant. Efter en trevlig lunch då provledaren Christina bjöd på grillad korv och hembakad kaka valde vi att bege oss hemåt eftersom vi hade så långt att åka. Efter ett par timmars färd kom ett glädjande meddelande på messenger – Mia och Lovis hade belönats med fält: 7 och apport: 10 vilket betyder ett 1:a pris i ÖKL! 😀 Tyvärr blev det ingen fler pristagare i gruppen.

Mia och Lovis – dagens pristagare!

Trots vårt pinsamma nederlag på söndagens prov så känner vi att vi fick stor behållning av helgen. Vi är så glada att det blev stor uppslutning på vår träff trots coronahotet, som uppfödare är det så värdefullt att få se hundarna i action. Och det är alltid kul att träffa valpköpare och vorstehfolk, snacka hund, jakt och inte minst avel! Det här hoppas vi blir början på en tradition med en fälthelg på senhösten!

Tomas med Casper, Gabriel och Petra med Grim

När vår egen provhöst har varit så medioker har vi i stället kunnat glädjas åt våra valpköpare som sett till att hålla Kungshällans fana högt! 🙂 Redan när GT valparna flyttade hemifrån hade vi planer på en storstilad uppställning av Team Kungshällans på det stora unghundsprovet Junkkari i finland, flera av valpköparna var på och planerade att ställa upp. Men planeringen sprack av olika orsaker för den ena efter den andra. Vi hade anmält Vittra och Casper men för oss blev det tillslut coronarestriktionerna som satte stopp för resan över till Finland. Men Gabriel och Grim lyckades komma iväg och starta i alla fall! Grim gick jättefint på fältet och fick strålande kritik för sitt sök, men efter ett par förargliga stötar fick han utgå. På utställningsdelen fick han mycket fint omdöme med betyget ERI+ som motsvarar ungefär excellent med CK, och i vanliga fall en finalplats i tävlingen om utställningens vackraste hund. Men i år hölls ingen utställningsfinal på grund av coronarestriktionerna.

Kungshällans GT Grim väntar på det förlösande ordet för släpp

Mia och Monica med GT systrarna Lovis och Miramis har gjort en strålande provsäsong! Båda har 1:a pris med fält 8 i UKL, Lovis på vårfjäll och Miramis på fält. Efter 1:a priset i ÖKL står nu Mia och Lovis med ena benet i elitklass inför säsongen 2021. Båda systrarna har godkända viltspår i anlagsklass, är friröntgade med A höfter, och Miramis har dessutom hunnit göra BPH. Det är bara utställningsresultat som saknas – alla utställningar har ju som bekant blivit inställt det här året – annars är systrarna mycket väl utvärderade redan innan två års ålder. Vi är så glada och stolta uppfödare – vilka fantastiska valpköpare vi har som förvaltar hundarna så väl! ❤

kungshällans GT Miramis

Nu när året går mot sitt slut börjar vi blicka framåt mot 2021, vi hoppas det blir ett bättre år på många sätt! I början av året hoppas vi kunna välkomna en ny valpkull efter Tuula. Hennes tilltänkte kavaljer bestämde vi oss för i ett tidigt skede, men eftersom han är en ung hane ”i karriären”, årgång 2019 precis som våra egna unghundar, så dröjde det ett tag innan alla nödvändiga resultat var klara och parningen kunde bli godkänd.

Pedro du Val de Céze och Kungshällans UF Tuula
Länk till vår valpsida

Pedro du Val de Cèze är en fransk import som ägs våra uppfödarkollegor Kenth och Anette Gustafsson. Vi har träffat Pedro en hel del på träning och eftersöksprov i sommar och gillar honom mycket, han är både snygg, trevlig och arbetsglad. Han gjorde kometkarriär på vinterfjäll i våras och gjorde en snabb resa från unghundsklass upp i elit, där han i höst lyckades kamma hem ett 2:a pris på fjäll. Framförallt så bidrar Pedro med nytt blod till vorstehsverige, det rimmar perfekt med vår avelsfilosofi att sträva mot en bred avelsbas och inte överanvända samma hanhundar/linjer som det redan finns så mycket av i Sverige och norden. Sist men inte minst är den en stor fördel att ha bara fem mil till hanhunden nu medan pandemin härjar. Nu väntar vi bara på att Tuula ska börja löpa! 🙂

/Maria