Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Gott nytt år!

Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!

2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!

I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.

 

 

 

Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀

Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.

 

 

I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!

 

Kyllikki i momentet ”närmande person”

Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.

Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.

Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…

Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.

Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.

I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!

Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.

Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!

2019 blir ett spännande år att se fram emot!

/Maria

 

Annonser


Lämna en kommentar

Nu har dom flyttat…

Så var det plötsligt väldigt lugnt här på Kungsgården… I går kväll vinkade vi av Metso som flyttade till sitt nya hem, och i lördags var det ”öppet hus” här från morgon till kväll, då flyttade Matti, Kaisa, Kyllikki, Ville, Mielikki och Mira. Nu är det bara Väinö kvar som stannar några dagar till med syrran Tuula.

72_dpi_002

Christopher från Stockholm och Hanna & Gustaf från Mora var först ut på lördag morgon för att hämta hem sina respektive bruna tjejer Mira och Kaisa.

 

13652383_10153974069553071_1623364454_n

Valparna fick stifta bekantskap med bostonterriern Kalle, som ska bli Villes ”storebror”. Med sin trubbnäsa, upprätstående öron och avsaknad av svans var han först lite ”svårtolkad” för valparna. Men efter en stund var det full rulle med den roliga lekfarbrorn i lagom storlek 😉 Foto: Cecilia Lavén

Vi har fått genomgående positiva rapporter från hemresorna och valparnas första dygn i de nya hemmen. Dom har varit trygga, nyfikna och funnit sig väl tillrätta. Det glädjer oss! Även om vi försökt utsätta valparna för lite nyheter och främmande miljöer är första eldprovet då dom blir tagna ur sin flock och flyttade till ett helt nytt hem med nya lukter, familjemedlemmar och andra hundar. Alla har klarat det fint.

De två lediga veckorna med valparna och alla andra aktiviteter och projekt tycker vi båda känns som minst en månad! Vi har verkligen utnyttjat tiden till max, förutom valparna och allt vad det innebär har vi också hunnit med att få fasaden nästintill färdigmålad. De vuxna hundarna har inte fått så mycket aktivering, men har ändå hållit sig väl sysselsatta med valparna. Tomas har slipat lite på eftersöksgrenarna med Patron inför det stundande eftersöksprovet, annars har dom mest fått släntra omkring på tomten när vi varit hemma.

Nu ser vi fram emot fortsatta rapporter från våra utflugna valpar, och så ska de bli så roligt att börja slipa vår egna lilla diamant Tuula! Rapporterna på vår facebooksida och här i bloggen lär inte bli lika täta som under de senaste åtta veckorna, men vi har ändå tänkt försöka filma våra första övningar med Tuula och lägga ut små snuttar som inspiration och kanske lite tips till våra valpköpare. Vi har också märkt vad lärorikt det är att se sig själv tillsammans med hunden på film, då ser man precis vart man brister då det inte fungerar och kan göra om och (förhoppningsvis) rätt 😉

Vår lilla Tuula - en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Vår lilla Tuula – en mysig, trygg och pigg liten tjej!


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria


Lämna en kommentar

Valparna fyra veckor

Nu har valparna blivit fyra veckor, redan halvtid innan dom börjar flytta hemifrån! Tiden flyger iväg… Dom växer och frodas, och börjat vidga sina vyer på vår tomt allt mer. Vi försöker iaktta dom för att bilda oss en uppfattning om deras personligheter, men det är fortfarande svårt att säga så mycket annat än att dom skiljer sig åt i utseendet. Vi har också haft besök av blivande hussar och mattar både lördag, söndag och i dag måndag. Valparna är pigga och nyfikna och får vänja sig vid att bli hanterade av både små och stora händer. I går söndag var det riktigt varmt, så då ville dom helst bara ligga i skuggan och vila.

De som varit här och tittat på valparna har utsett sina favoriter. Vi försökte intala oss innan valparna föddes att inte fästa oss vid någon av tikarna för tidigt, utan noggrant iaktta och utvärdera dom innan vi bestämde oss för vilken vi skulle behålla. Men det blir ändå att man väljer med hjärtat i slutändan, och vi har i det närmaste bestämt oss för att det blir den enda skimmeltiken som kommer att få namnet Tuula och stanna hos oss 🙂 Efter nästa helg när fler valpköpare varit här och tittat börjar det bli dags att fördela valparna och slutgiltigt bestämma namnen så vi hinner registrera kullen hos SKK och få hem registreringsbevisen i tid till leveransen.

Här kommer nytagna individuella bilder, vi lyckades bättre med fotograferingen den här gången med hjälp av lite köttfärs på mattes fingrar, och husse fick vara snabb på avtryckaren 🙂 Valparna får allt mer ”styrsel” i kroppen så dom kan stå bättre. Vi fyller kontinuerligt på med fler bilder och filmklipp på facebooksidan.

hane 1

Hane 1, ”Lillebror”. Fortfarande minst i kullen men ökar bra och stadigt i vikt. Lugn och nyfiken i sinnelaget. Kompakt i kroppen men har lätt benstomme och smäckert huvud.

 

hane 2

Hane 2. Kraftig benstomme och rejält huvud, brottas gärna livligt med sina syskon.

 

hane 3

Hane 3. Kraftig benstomme och maskulint huvud, är nog den som blir mest lik pappa Ura. Gillar att brottas med sina syskon.

 

hane 4

Hane 4. Medelstorlek, ser ut att bli något lättare i modellen än sina stora skimmelbröder. Framåt och nyfiken.

 

tik 5

Tik 5. Lite kraftigare benstomme än sina bruna syskon. Var den som först lyckades klättra över kanten på valplådan. Nyfiken och frimodig. Troligen den tik vi kommer behålla.

 

tik 6

Tik 6. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt varken det ena eller andra hållet.

 

tik 7

Tik 7. Av medelstorlek, utmärker sig inte så mycket än åt det ena eller andra hållet.

 

tik 8

Tik 8. Lite lättare benstomme och smäckrare huvud än de andra tikarna, ser ut att bli lik mamma Nelly. I övrigt utmärker hon sig inte speciellt åt ena eller andra hållet.

 

tik 9

Tik 9. Av medelstorlek. Utmärker sig inte så mycket åt ena eller andra hållet än.


Lämna en kommentar

Valparnas tredje vecka

I helgen har det varit varmt och skönt väder, så valparna har fått varit ute i hagen på gräsmattan mest hela dagarna. Det är lättsamt att slippa en del mockning och hantering av blöta dagstidningar inomhus. Valparna sover fortfarande mycket, men efter dagarna utomhus märker vi att dom förväntar sig en större värld än valplådan inne i köket. Dom hoppar upp mot kanten och påkallar uppmärksamhet då man pratar med dom. ”Spädbarnsjollret” blir allt mer likt morrningar och skall, och efter maten vill dom gärna busa och brottas en stund innan dom somnar.

DSC_8823

Skönt med gräs under tassarna 🙂

Under några dagar har dom fått en daglig portion älgfärs blandat med äggula och rapsolja, som vi ökar på efterhand. Nelly har gott om mjölk till dem, och kräver också mycket mat själv! Förutom högenergifodret som hon får fyra gånger om dagen lyckades hon i förrgår stjäla och sätta i sig närmare 2 kilo frusen älgfärs som jag lagt i diskhon för att tina upp och portionera i påsar till valparna. Att hon strax innan fått en portion torrfoder var inget hinder! 😉

Vi har nu satt små olikfärgade halsband på valparna för att enklare skilja dom åt. Det fattades ett halsband, så lillebror som vi lätt känner igen ändå slapp halsbandet. I går passade vi på att ta de första individuella bilderna på dom. Ingen utställningsmässig uppställning, men det går i alla fall att få en första uppfattning hur dom ser ut. De små trubbiga ansiktena börjar få allt mer personlig karaktär.

Vi har bestämt att valparna i den här kullen ska få finska namn, vår egen tik som vi ska spara kommer att heta Tuula. Två andra namn är också klara: Kaisa och Ville. Vilken valp som vår vilket namn är dock inte bestämt än. Till helgen börjar en del blivande hussar och mattar komma på besök och titta på de små juvelerna.

Vanligtvis numrerar vi ju valparna efter den ordning de föddes, men eftersom den här kullen blev förlöst med kejsarsnitt har vi bara hittat på en ordning.

/Maria

DSC_8855

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8858

Hane 1 ”Lillebror”

 

DSC_8860

Hane 2

 

DSC_8864

Hane 2

 

DSC_8865

Hane 3

 

DSC_8868

Hane 3

 

DSC_8871

Hane 4

 

DSC_8875

Hane 4

 

DSC_8877

Tik 5

 

DSC_8889

Tik 5

 

DSC_8892

Tik 6

 

DSC_8894

Tik 6

 

DSC_8901

Tik 7

 

DSC_8907

Tik 7

 

DSC_8909

Tik 8

 

DSC_8922

Tik 8

 

DSC_8925

Tik 9

 

DSC_8929

Tik 9


Lämna en kommentar

Valparnas andra vecka och en nybliven champion!

I skrivande stund har valparna precis passerat två veckor. Dom växer så det knakar! Från att ha varit små hjälplösa ät- och sovmaskiner börjar dom nu likna små hundar. Dom både ser och hör, och kan interagera med varandra och omgivningen. Vi konstaterar att ingen av våra tidigare valpkullar har varit så stora (med undantag för lillebror då 🙂 ), kraftfulla, krävande och försigkomna! Nelly ser nästan desperat ut i bland när hon hoppar in till valplådan som kokar av nio små viljestarka individer som kräver mat och uppmärksamhet. I förrgår morse provade jag att öppna luckan till valplådan, Nelly stod ute och åt tillsammans med Dimma och Patron, medan valparna stultade runt i lådan och högljutt påtalade att dom minsann också behövde utfodras. Dom var inte sena att titta ut på den nya världen utanför den trygga valplådan, och sekunden efter så började dom en efter en ”droppa” ut och undersöka köket närmare. Våra tidigare valpar har tvekat länge innan dom tagit steget, och det har nog varit vid ca tre veckors ålder dom börjat kliva över kanten. Jag lät inte de äventyrliga pionjärerna gå särskilt långt ut på köksgolvet innan jag samlade ihop dom och stängde luckan igen. Köksgolvet är fortfarande glatt och halt för små ben som inte fått upp styrkan ordentligt.

72dpi_001

I går provade jag att ge valparna älgfärs utblandat med äggula från våra höns och lite rapsolja. Det var populärt! Valparna sög och smaskade i sig färsen från mina fingrar med våldsam intensitet! Hela den lilla kroppen riste och vred sig när valpen kämpade för att få i sig den nya delikatessen. Men det fick räcka med en liten klutt per valp så att magen väjer sig. Vi kommer att ge dom en liten portion om dagen som vi ökar på efterhand. Efter ett par dagar borde dom kunna börja äta från ett fat, då blir det mindre kladdigt än när man matar dom en och en med fingrarna. Med den planerade valpkullen i åtanke var vi noga med att spara mycket puts från älgstyckningen i höstas, som vi malde och frös ned i portionspåsar. Enligt flera studier jag läst är färskfoder det allra bästa för hundar, och framförallt valpar, så vi tänkte föda upp den här kullen på en blandning av färskfoder och vårt vanliga torrfoder Carrier för att ge dom bästa start i livet.

72dpi_008

I takt med att valparna växer så har Nelly ökat sin mjölkproduktion, och vi har gått över till att ge henne Carrier high energy med 32 % protein och 24% fett (som vi brukar ge hundarna under fjälljakten), samt att hon får laxolja och ägg från våra höns då och då. Hon äter ungefär dubbelt så mycket som Patron fyra gånger om dagen för att inte tappa i hull. Allt går bara rakt igenom hennes kropp ner i ”mjölktanken”!

Alla valpar är nu tingade, dom blir inte lika utspridda som vår förra kull så det kommer bli lättare att ordna valpträffar. Det ser vi fram emot! Dom kommer att hamna i Umeå, Timrå, Sundsvall, Bräcke, Hudiksvall, Uppsala/Umeå, Falun och Stockholm. Vi kommer skicka ut lite mer praktisk info till er som tingat valp under de närmaste dagarna. Det har varit lite hektiskt när kennelmatte varit på resande fot i helgen och husse börjat jobba igen efter sin tio dagars ledighet. Det kommer bli lite råddigt de närmaste veckorna då vi båda jobbar heltid, men Tomas skiftgång underlättar mycket. När det blir några timmar för länge innan vi byter av varandra här hemma ber vi ”kennelmormor” Monica som bara bor ett par kilometer bort att åka hit och rasta/utfodra Nelly och så småningom även valparna. Fler bilder och filmklipp av valparna finns i vanlig ordning på vår facebooksida. Dom börjar bli roligare och tacksammare att fotografera dem så antalet foton vi lägger ut kommer att öka 🙂

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

Så till en annan glad nyhet! Under helgen som gick var jag (Maria) i Lycksele på utemässan och visade min konst. På Söndagen kom Rolf och Monica upp för att besöka mässan, med sig hade dom Jorm som var anmäld till utställningen som Västerbottens vorstehklubb anordnar i samband med mässan. Jorm gjorde bra ifrån sig (fast handlern fick kritik får att hon sprang felaktigt 😉 ) och det slutade med excellent, CK, andra bästa hane i jaktklassen och reservcert. Med det så är Jorm färdig utställningschampion! 😀 Nu är det bara för husse Rolf att fokusera på nästa titel som smäller ännu högre: svensk jaktchampion! För det är han värd, den snygge och duktige Nitrosonen ❤

/Maria

DSC_7850

En lite mer presentabel bild på SEUCH J Rodedalens Jorm


Lämna en kommentar

Valparnas första vecka

Oj vad tiden går fort, nu är valparna redan en vecka! I dag vägde vi dom igen, och alla har gått stadigt upp i vikt. Nelly har gott om mat, och valparna är kraftfulla och glupska. Fastän dom inte ens öppnat ögonen gör dom försök att gå på sina vingliga ben när dom krävande söker efter mammas tuttar. Röstresurserna är också bra, om inte mjölkbaren omedelbart infinner sig protesterar dom högljutt! ”Lillebror” som vi haft lite extra koll på eftersom han vägde bara hälften så mycket som sina syskon vid födseln är den som gått upp mest i vikt procentuellt så han knappar in på syskonen 🙂 Han väger nu 500 gram. Den största hanen väger precis ett kilo, de övriga ligger runt 800 gram.

20160515_142158

Nelly pysslar om sina mätta valpar

20160515_152213

En liten liten bebismjuk tass bredvid mamma stora, tro hur många mil den kommer springa i sitt liv? Den intorkade navelsträngen sitter fortfarande kvar.

Alla valpar utom en hane är tingade. Vi har några fler på intresselistan som vi inte kontaktat än, men vi vill avvakta lite. Det här blir Nellys sista kull, vi hade hoppats på att ta en sista kull efter henne nästa år men den tanken slog vi helt ur hågen efter kejsarsnittet. Vi är rädda om vår drottning och vill inte utsätta henne för risken att det blir komplikationer med förlossningen igen, hon har ju dessutom fyllt sju år. Därför vill vi att så många som möjligt av valparna i den här kullen förvaltas väl hos ägare som har ambitioner att meritera. Om du som läser detta är sugen på en hane till jakt och dessutom har siktet inställt på jaktprov och utställning – ta kontakt med oss! Eller tipsa vidare om du känner någon som kan tänkas vara intresserad.

På vår facebooksida finns lite bilder och filmsnuttar från valparnas första vecka. Det kommer mera 🙂

/Kennelmatte