Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Gott nytt år – 2020!

Nu när det bara återstår några timmar av 2019 passar jag på att summera året som gått. Något nyårsfirande blir det inte för vår del, Tomas jobbar till 22 och jag vill inte lämna hundarna för att åka iväg någonstans och känner inte heller för att vara ensam värdinna för en nyårsfest så det blir en helt vanlig lugn kväll.

2019 har varit ett händelserikt år på hundfronten med både glädje och sorg för oss. Vi förlorade två älskade familjemedlemmar, Patron och Dimma, men välkomnade samtidigt Tuulas första valpkull och Jorms första kull tillsammans med Alarängens Cleo. När vi ser fram emot 2020 minns vi de som lämnat oss och gläds åt våra två framtidshopp – Vittra och Casper!

2019 började med planeringen av Tuulas första valpkull. Hennes tilltänkte fästman Pictan Gibson har vi träffat en hel del, valet av honom som pappa till Tuulas första kull kändes helt perfekt. Enda kruxet var att han för tillfället bodde i Nederländerna i stället för 8 mil från oss! Men det löste sig på bästa tänkbara sätt, när Gibsons husse och matte Gabriel och Petra flyttade tillbaka till Nederländerna efter julhelgen fick vi förtroendet att låta Gibson flytta in hos oss. På så sätt fick hundarna bekanta sig med  varandra i god tid innan Tuula började löpa, och vi kunde också lära känna Gibson ännu bättre. 

I februari åkte vi till Kittelfjäll för att jaga, tyvärr var vädret emot oss och det stormade mest hela tiden. Men en fin dag fick vi på fjället då fick vi också se Gibson i action och han gjorde oss inte besvikna! Det var tuffa förhållanden med djup snö och svåra fåglar.

Gibson sekunderar Tuula som står för ett par oroliga ripor.

 

Tuula apporterar en ripa åt matte.

Nästa fjälltur i mars hade vi bättre tur med vädret och fick flera fina jaktdagar med god jaktlycka. Vid det här laget syntes det att Gibsons besök varit lyckat, Tuula hade fått en liten ”bula” 🙂 Men det var inget som hindrade henne. Hon har bara en växel när det gäller jakt! Som vanligt var hon helt outstanding och serverade fågel efter fågel för våra bössor.

 

Tuula levererar!

 

En dag hade vi Jorm med oss, en helt magiskt dag med gott om fågel och fina hundjobb att bära med sig som minne!

 

Jorm står för fågel

Våren kom och Tuulas mage växte, men det var inget som påverkade henne. Hon var lika kvick och smidig som tidigare. Så en dag i april när tiden närmade sig hade Tuula låg kroppstemperatur på kvällen, det brukar vara ett tecken på att valpningen är på gång. Men inget märktes annars på Tuula, hon var lika cool som vanligt. På morgonen efter låg hon på rygg i sängen med den stora magen i vädret bredvid husse som sov ut efter sitt nattskift. Inga valpar på länge än, tänkte jag och åkte iväg på ett långväga jobbuppdrag i länets norra del.

När jag kom fram efter många mil i bilen tog jag en snabbtitt i mobilen och möttes då av ett meddelande på messenger från Tomas:

Tuula hade lugnt och stilla fött en liten tikvalp bredvid sin sovande husse! Det var bara för honom att gnugga sömnen ur ögonen och hjälpa Tuula och hennes förstfödda ner till valplådan i köket. Själv skyndade jag mig så mycket jobbet tillät, och körde sedan som en biltjuv det fortaste jag kunde hem! Jag hann se de sista två valparna komma till världen, Tuula var en lika enastående mamma som hon är jakthund ❤ Sju valpar blev det med fördelningen fem tikar och två hanar.

I samma veva som Tuulas kull föddes var Jorm iväg på ”honeymoon” hos Alarängens Cleo utanför Uppsala. Glädjen var stor när vi så småningom fick beskedet att parningen blev lyckad! Jorm var egentligen vår parningsvalp efter Nitro, men eftersom vi behöll Patron ur vår egen kull efter Nitro och Nelly så fick Jorm flytta till mina föräldrar. Nu väcktes hoppet om att vi skulle kunna få tillbaka en liten del av vår saknade Nitro!

SEUCH SEJCH Ormkullens E’Nitro – en hund som gjorde så stort intryck och lärde oss så mycket! ❤

Början av sommaren blev en intensiv tid i ”valpbubblan” med allt vad det innebär. Skötsel av de små, kontakter med valpspekulanter, pappersexercis och så vidare. Men tiden går som bekant fort när man har roligt! 🙂

Valparna och mormor Nelly

 

Vittra 7 veckor använder husse som ”klätterställning”.

Namntemat för Tuula och Gibsons kull blev Astrid Lindgrens sagovärld, den här gången var det min tur att välja valpen vi skulle behålla och eftersom jag är svag för ”praliner” föll valet på en brun tjej som fick namnet Vildvittra. Kullen var för övrigt mycket jämn och trevlig. Vi hade många på intresselistan så det var inte lätt att fördela valparna, men det kändes riktigt bra när valparna tillslut flyttade till sina nya hem.

Under samma vecka som vi hade fullt bestyr med valpleveranser föddes Cleo och Jorms kull, det blev precis samma fördelning som för oss med fem tikar och två hanar. Från att ha varit uppfödare som försett våra valpspekulanter med regelbundna bilder och rapporter från vår valplåda blev nu rollerna ombytta och det var vår tur att sitta och längta och bläddra bland valpbilder som Ingela la ut på Cleo och Jorms valpar! Att vi ville ha en hanvalp var redan klart, och när dom blivit några veckor gamla föll vi för den lille charmören med ett hjärta på sidan precis som pappa Jorm har ❤

Casper 9 veckor

Den här gången fick husse bestämma namnet, han valde att döpa sin nye lille prins efter den allra första vorsteh han träffade 1996, svärfar Rolfs gamle kämpe Casper. I början av augusti flyttade Alarängens El Casper hem till oss!

Pappa Rodedalens Jorm och lille Casper i famnen på ”farmor” Monica.

 

Vittra fick en liten lillebror att busa och gosa med.

Sommaren 2019 blev första året på länge som vi inte skulle starta någon hund på eftersöksprov. Nelly var pensionär och Tuula färdigmeriterad jaktchampion. Men vi aktiverade ändå hundarna med lite apportövningar och deltog i vår träningsgrupp med vorstehklubben, man tjänar alltid på att hålla igång hundarna och så är det ju också trevligt att träffa likasinnade och deras hundar 🙂 När vi inte hade några egna hundar att starta hjälpte vi i stället till som funktionärer och ordnade ett eget särskilt prov i eftersöksgrenarna. Tomas som tillslut blivit övertalad att utbilda sig till jaktprovsdomare var med som domarelev på en del prov under sommaren och hösten för att se och lära.

Domaren Micke Sjöquist pekar ut spårstarten för Frederik och Metso.

 

Det är många delar att tänka på för en jaktprovsdomare! Tomas funderar och skriver…

Vi försökte också samla ihop våra valpköpare till att starta i anlagsklass viltspår, tyvärr med dålig uppslutning. Men Frederik och Samuel kom och fixade godkända viltspår med Metso och Matti 🙂 Själv hade jag som mål att få Tuula till viltspårchampion den här säsongen, och efter tre starter med tre raka 1:a pris var vi i hamn och Tuula kunde titulera sig dubbelchampion! 🙂

 

Samuel och Matti i mål med godkänt viltspår i anlagsklass!

 

SEJCH SEVCH Kungshällans UF Tuula

Premiärveckan – som alltid så efterlängtad – tillbringade vi i Kittelfjäll. Den dåliga fågeltillgången är en följetong sedan flera år, men när man tittar på bilderna så förstår man varför vi alltid längtar upp på fjället, även om antalet fåglar i säcken blir blygsamt… Men tack vare våra duktiga hundar så fick vi en del fina situationer. Nelly som går mot sitt elfte år är fortfarande spänstig och pigg, under premiärveckan briljerade hon verkligen på fjället! Och hennes dotter Tuula gör oss aldrig besvikna.

”Viddernas drottning” – Nelly har levererat ❤

 

Är det konstigt att man alltid längtar hit? Efter en sommar med intensivt jobb då jag envist spar alla mina semesterdagar är det den här målbilden jag ser framför mig 🙂

 

 

Efter en kväll med god middag hos mina föräldrar på andra sidan sjön bjöd himlen på ett spektakulärt skådespel när vi åkte tillbaka över Bergsjön. Kittelfjällets klassiska profil i bakgrunden.

Nästa äventyr blev Riksprovet som i år gick av staplen i skogarna utanför Hällefors. Vi hade anmält Tuula, det blev det enda jaktprovet för oss den här säsongen. Vi hängde på vår gamla Kabe och drog iväg. Provet gick i riktigt fina skogsmarker men tyvärr var det ont om fågel. Men Tuula med sin skarpa näsa gick som en gudinna och presenterade både fågel och rapportering så husse var nöjd, det var endast sju elithundar som presterat godkända fältbetyg. Eftersöksgrenarna gick också bra, fastän husse var sjuk av nervositet inför vattenarbetet med tanke på att Tuula stöp på det momentet under fjolårets riksprov. Det slutade med att Tuula hamnade på en hedrande andraplats med fältbetyg 8. Hon fick också CACIT för bästa fälthund, och ett hederspris för bästa rapportör i elitklass. Det var ytterst jämnt i toppstriden, hade inte Tuula tappat en poäng för att hon tvekat att gå i vattnet så hade hon stått som vinnare! Men vi är grymt nöjda med hennes prestation, vi vet ju vad hon går för 🙂

 

Stolt och glad husse pustar ut med Tuula efter genomfört riksprov 2019.

 

Värdiga vinnare av Riksprovet 2019: två rutinerade skogsjägare från Västerbotten. I elitklass Erik Gustafsson med Glesbygdens Hildur och unghundsklass Owe Fredriksson med Valkia Aidan Ajax.

I oktober tog vi en sista tur till Kittelfjäll och fick ett par fina dagar på fjället. Nu fick även Vittra som hunnit bli halvåret följa med på jakt!

Tomas och Vittra på Kittelfjället. En kul detalj är att jag har en nästan likadan bild av husse och Tuula när hon var i samma ålder och jagade på fjället för första gången!

 

Tomas och Tuula 5,5 månader i oktober 2016, lite mer snö då 🙂

 

Vittra är redan en liten turbo som tar för sig!

 

Tuula – vår fantastiska jakthund ❤

 

Vittra visade upp ett medvetet sök och jobbade ihärdigt för att finna fågel, men det var ont om dom… Hon fick i alla fall vara med när husse fällde en järpe, även om det inte blev något regelrätt fågelarbete. Men hon hittade och apporterade den fint!

Under hösten har vi tränat en hel del apportering men även fågelsituationer på rapphöns med Vittra och Casper. Det är så roligt och inspirerande att ha unghundar igen! Vi ser alla våra hundar som gemensamma och hjälps åt med träningen av dom, det finns inget ”din och min” hund hos oss. Men visst har vi våra favoriter 😉 Vittra är mest mattes medan grabbarna husse och Casper håller ihop!

Båda unghundarna är riktigt trevliga individer som visar goda takter. Casper är ju två månader yngre än Vittra så av naturliga skäl ligger han en bit efter Vittra i utvecklingen. Han har varit för ung för praktisk jakt den här hösten, men vi ser fram emot vårvintern på fjället för hans del! Men Casper och husse har varit ute på en del egna små skogsturer där han har fått bekanta sig med terräng och fågelvittring. Vittra jagar vid det här laget riktigt bra. Hon har en stark motor liksom sin mor och ett enormt viltintresse! Dom är väldigt olika som individer, något man får ha med sig hela tiden under inlärning och injagning. Vittra har enorm energi, hon är en påhittig ung dam som har en räv bakom örat! Henne får man hålla i strama tyglar och jobba med kontakten, hon är nyfiken och självständig och verkligen skäl för sitt namn! Men hon är så rolig och charmig i sina upptåg att det är nästan omöjligt att bli riktigt arg på henne! Casper är mer kontaktsökande, för hans del kan man släppa mer på tyglarna. Han är inte lika påhittig med rackartyg som sin storasyster 😉 Ju äldre han blir desto mer ser vi av Nitro i honom: den lurviga svansen, ”charmlockarna” i nacken, de stora tassarna och kraftiga benstommen och inte minst den härliga genomsnälla mentaliteten som var Nitros adelsmärke ❤

Vittra är mycket lik sin pappa Gibson, hon är en riktig skönhet! Två valputställningar har vi hunnit med, båda gångerna med hederspris och fin kritik.

 

Casper ca 5 månader. Ju äldre han blir, desto mer ser vi av farfar Nitro i honom! Han har rejäl benstomme och ser ut att bli en ståtlig hane så småningom.

Det är lätt hänt att missa något när man försöker summera året som gått, lustigt nog höll jag på att missa det som ligger närmast i tid! 😀 Tuulas utställningskarriär har ju bestått i att snubbla på mållinjen gång på gång med ”släta” excellent, men efter valpkullen verkar det ha lossnat! Tidigare i höst tog fick både Tuula och brorsan Metso excellent på utställning i Sundsvall. Metso fick sitt andra CK i ordningen, och Tuula fick sitt första CERT! Men inte nog med det, hon blev även BIR och BIG2! Styrkt av framgångarna anmälde jag Tuula till ”Stora Stockholm” – Stockholms hundmässa och övertalade min mamma att följa med mig som sällskap. Hela resan blev en upplevelse i sig med skitväder och en enorm bilkö som gjorde att jag höll på att missa bedömningen helt! Med andan i halsen kastade jag och Tuula mig in i ringen precis när det var dags för jakttklasstikarna. Det gick vägen och Tuula fick sitt excellent med CK och blev placerad som andra bästa tik i jaktklass med fin kritik. Så nu är det bara att sikta på tredje och sista CK:et 2020 så Tuula kan få titulera sig trippelchampion 😀

Svettig och sönderstressad matte i ringen, men Tuula är stencool som vanligt!

 

SEJCH SEVCH Kungshällans UF Tuula – inte bara en grym jakthund, hon är snygg också! ❤

Nu ser vi fram emot ett nytt år 2020 med allt roligt, spännande och utmanande det kommer bjuda på! Jakt, jaktprov, utställningar med mera för våra unghundar, jakt och ännu mera jakt med våra rutinerade ”tanter” Nelly och Tuula 😉 Det ska också bli kul att följa kullsyskonens fortsatta karriärer! I slutet av 2020 planerar vi att para Tuula igen, jag har redan börjat söka efter en passande hane. Nördandet i stamtavlor och databaser är halva nöjet för mig inför en planerad kull 😉

Det är mycket annat spännande på gång 2020 hos andra uppfödare: Tuulas kullbror Metso har en date med Jorms fina kullsyster Rodedalens Falla. Och som en extra rolig julklapp fick också Jorm en ny date i början av 2020 med en duktig tik, Herbarias Lime. Vi hoppas att tycke uppstår hos båda ”paren”, båda kullarna blir intressanta att följa framöver!

Full fart framåt in i 2020! Gott nytt år alla vänner!

/Maria, Tomas & flocken


Lämna en kommentar

Generationsskifte

Oj oj, nu var det länge sedan jag präntade några rader här! Det händer så mycket nu under sommaren, och det mesta hamnar på Facebook som går snabbt och smidigt. Men då blir det mest bilder och korta blänkare. 367 foton blev det tillslut i GT kullens eget album från födseln till leveransen, det är kul att gå tillbaka och titta igenom bilderna från när de först öppnande ögonen fram till att de busade på gräsmattan. När jag skrev sista blogginlägget var valparna fem veckor, våren hade kommit och vi stod inför den mest hektiska tiden inför valpleveransen.

Kungshällans GT Vildvittra 9 veckor

De resterande veckorna fram till åttonde veckan flöt på bra i ett snabbt tempo, valparna är i skrivande stund 13 veckor och har hunnit bo ett tag i sina nya familjer. Vi har fått idel positiva rapporter om trevliga och lättsamma valpar. Det är så roligt att följa dem! Vi gläds åt att vi fick en samling engagerade, kompetenta och trevliga valpköpare som håller oss regelbundet uppdaterade om småttingarnas framsteg och äventyr.

Vårt eget val föll tillslut på tik nr 5, en stor och kraftig tjej som verkade lugn och trygg. Det är inte lätt att avgöra valparnas personligheter innan 8 veckor… Men hittills har lilla Vildvittra inte gjort oss besvikna i alla fall, hon är lika lättsam och mysig som mamma Tuula var. Så fort syskonen flyttat började vi med fostran och grundläggande moment, några minuter varje dag. Vi börjar alltid tidigt med våra valpar, det har visat sig vara ett bra koncept. En liten valp är så formbar, det har man nytta av längre fram när valpen blir unghund och kraven ökar. Sessionerna är än så länge bara några minuter per dag, med 99,9% beröm och positiv förstärkning. Vi tränar sitt och stanna kvar, inkallning, ligg och grundläggande apportering (lekapport) som hon tycker är superkul.

Det känns bra att ha hunnit en bit med Vittra innan vi tar oss an nästa lilla oslipade diamant! Den 4 juni föddes nämligen kullen hos Alarängens kennel mellan Rodedalens Jorm och Alarängens Cleo. Det blev samma fördelning som hos oss, fem tikar och två hanar. En av pojkarna flyttar till oss i början av augusti och kommer att få namnet Alarängens El Casper. Namnet får han som en hyllning till pappa/svärfars hund Filurs Casper född 1990.

Pappa Rolf tävlade aktivt i drag i slutet av -70 och början av -80 talet när jag var liten, och två dragvorstrar fanns i familjen. När pappa la skidorna på hyllan och vorstrarna Cloyd och Dollar var borta fanns endast älghundar i familjen under ett antal år. Men pappa fortsatte vara medlem i Svenska vorstehklubben, och så en dag 1990 läste han en valpannons i Svensk vorsteh där han kände igen blodslinjerna från en av sina gamla hundar från 80-talet. Han fick ett infall och tingade en valp från Filurs kennel i Boden. Den här gången var siktet inställt på jakt.

En tonårig Maria med tidstypiskt våfflat hår och unghunden Casper 1 år.

När Filurs Casper kom in i familjen hade jag hunnit bli tonåring och börjat intressera mig för jakt och fågelhundsträning, jag hängde med pappa och Casper på vorstehklubbens träningskvällar och hjälpte till att dra spår med både vitfågel, mård och katt (!) i skogen (på den tiden användes katt som apportvilt i elitklass, det är tack och lov inte tillåtet längre). Casper var en vorsteh av det gammaldags sega virket, en tjurskallig jaktmaskin men cool och snäll som ett lamm hemma. Jag hängde med pappa och Casper på några jaktprov i Funäsdalen där dom lyckades gå till pris några gånger. Casper var snygg, jag kom på att jag ville satsa på utställningar och mina tålmodiga föräldrar ställde upp och skjutsade mig och Casper land och rike runt. Vi lyckades riktigt bra, Casper blev tillslut Svensk utställningschampion 🙂

Maria och Casper i ringen

 

Casper och hans son Lucas på fjälljakt

 

Casper som något grånad patriark vid Bergsjön, Kittelfjäll.

När Tomas och jag träffades 1996 var Casper den första vorsteh han stiftade bekantskap med, så efter en lång tids funderande kom han fram till att vår nya lille prins ska få namn efter den hund som gjorde så stort intryck både hos mig under min tonårstid, och hos honom när han tog sina första steg på Dianas stigar. Nu räknar vi dagarna tills vi äntligen får träffa vår egen lille Casper! ❤

Den här hösten blir lite speciell, vi kommer bara att ha två aktiva jakthundar i huset – Nelly och Tuula. Dimma sjunger på sista versen, med sin grava artros kommer vi ge henne den här sommaren men som den jaktmaskin hon är i själ och hjärta ska inte behöva uppleva frustrationen av att se de andra hundarna åka ut på jakt med oss, det är vi skyldiga henne 😥 Men vi kommer att låna hem Jorm och jaga i skogen med honom när hans husse går in i ”älgjaktsbubblan”.

Till våren och under 2020 året ser vi fram emot att jaga in våra ungdomar Vittra och Casper, och följa deras respektive kullsyskon. Det ska bli så kul att ha varsin unghund att jobba med! 🙂 Nu blir det full fokus på unghundarnas utveckling och karriär innan det blir några planer på valpar igen om ett par år. I stället ser vi ser fram emot att följa en spännande planerad kull med en ”våra” hundar inblandade! Det är Rodedalens kennel som ska para Jorms fina kullsyster SEUCH J Rodedalens Falla med Tuulas kullbror J Kungshällans UF Metso. Det blir minst lika spännande som när vi själva har valpar 😀 Kolla in Rodedalens kennel för mer info och kontakta Kent och Gertrud Danielsson för att anmäla valpintresse!

/Maria

J SEUCH Rodedalens Falla (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

 

Kungshällans UF Metso (J Kuksapirtin Ura – SEUCH SEJCH Kungshällans BS Freja). Foto: Frederik von Essen

 


Lämna en kommentar

Halvtid med GT kullen

Det går fort när man har roligt! I dag blir GT kullen fem veckor och vi har passerat halvtid innan dom börjar flytta hemifrån. Dom växer och utvecklas som dom ska och nu börjar dom kräva allt mer stimulering och utrymme. För ca en vecka sedan möttes vi av den första valpen som tagit sig över kanten på valplådan, dags att byta ut den mot den större hagen av kompostnät! Nu talar valparna tydligt om att dom tycker att även den är för liten… Men efter en period av kallt och ostadigt väder har det nu blivit bättre igen så valparna får vistas i en hage ute på gräsmattan när vi är hemma.

Dimma ställer gärna upp som dagmamma till valparna

Tuula börjar bli allt snålare med digivningen i takt med att vi ökar matransonerna till valparna. Dom äter nu uppblött valpfoder och älgfärs med god aptit två gånger om dagen. Tuula är däremot inte överförtjust i att se sina egna matportioner minska när mjölkproduktionen avtar 😉

De här sista veckorna innan leveransen blir hektiska med mycket pusslande för oss, vi försöker undvika att ta ut semester (vilket skulle betyda mindre jaktdagar till hösten!) men det fungerar ganska bra tack vare Tomas skiftarbete och att undertecknad har möjlighet att jobba hemifrån en del och förstås tacksam hjälp av mina föräldrar som åker och tittar till hundarna när det händer att vi måste jobba båda två.

Det är svårt att säga så mycket om valparnas olika karaktärer än så länge, vi ser skillnader i storlek och kroppsbyggnad men det är än så länge svårt att sia om hur dom kommer att bli som vuxna individer. Kameran går varm och vi lägger ut foton och filmsnuttar regelbundet på vår facebooksida. Förutom att de sista veckorna är mest intensiva och jobbiga är det också nu den roligaste tiden kommer då man kan följa valparnas olika upptåg! Vi har själva bestämt oss för att behålla en av de bruna tikarna, men har inte bestämt vem av dom det blir ännu. Vi avvaktar med placeringen så länge vi vågar innan vi måste skicka in registreringsansökan till SKK, på så vis hinner vi få en bättre uppfattning om valparnas olika karaktärer.

Valparna och mormor Nelly

 

Skimmelhanen Grim och hans syster, den sistfödda tiken.

För ett tag sedan fick vi det glada beskedet att Alarängens Cleo är dräktig! hon är parad med pappa/svärfars hane Rodedalens Jorm som i sin tur är parningsvalp efter vår egen älskade och saknade Ormkullens E´Nitro. Nu håller vi tummarna att dräktigheten och valpningen flyter på smidigt, och att en av de små liven i Cleos mage är vår nya prins ❤

Nitro som liten plutt när vi nyss fått hem honom, sommaren 2004. Vi längtar efter en prins, först då känns flocken komplett igen ❤

Ingen hund kan någonsin ersätta våra saknade pojkar Nitro och Patron, men det värmer i hjärtat vid tanken på att deras arv går vidare med barnbarn/syskonbarn. Kullen beräknas födas samma helg som vår egen GT kull flyttar hemifrån, omkring 6 juni. Det är så spännande! Det vore kul om någon fler valp ur den kullen skulle hamna i våra trakter så vi får möjlighet att träffas regelbundet på träningar och prov. Vid intresse, ta kontakt med uppfödaren Ingela Lindfors. Kontaktuppgifter finns på hemsidan Alarängens kennel.

/Maria


Lämna en kommentar

Vi har fått valpar!

Ja för er som följer oss på Facebook är det ju ingen nyhet 😉 Men vi försöker hålla bloggen levande också även om det går mycket snabbare och smidigare att uppdatera på Facebooksidan direkt från mobilen. I torsdags kom dom alltså, våra sju underverk, två dagar tidigare än beräknat! Tuulas temperatur sjönk på onsdagkväll och hon var lite orolig, men vår erfarenhet från tidigare kullar är att öppningsskedet innan själva förlossningen startar kan pågå upp till ett dygn. Från första parningsdagen hade beräknat födseln till lördag då det skulle vara dygn 63, och eftersom hon blev parad tidigt i löpet trodde vi snarare att hon skulle gå över ytterligare några dagar. Men allt var förberett i köket med valplåda, handdukar och allt som behövs för att ta emot en valpkull.

På torsdagmorgonen den 11 april kom Tomas hem från sitt nattskift på fabriken medan undertecknad klev upp och gjorde mig redo för att åka iväg på dagens jobb, djurkontroll på ett lantbruk. Innan jag åkte tittade jag till Tuula, som lugnt och stilla låg och sov på rygg bredvid husse i vår säng med den stora magen i vädret. Inga problem att åka iväg och jobba, det blir inga valpar än på många timmar tänkte jag, eftersom valpning alltid brukar föregås av lååång väntan när man i timmar sitter och glor på en tik som hässjar, darrar och bäddar… Väl framme på gården efter ett par timmars bilfärd tog jag en titt på mobilen innan jag påbörjade mitt jobb, och möttes då av ett meddelande från Tomas. Han hade blivit väckt av ett obekant gnyende ljud och möttes av den här synen då han slog upp ögonen:

Tuula hade lugnt och stilla fött en liten tikvalp utan att ge minsta ljud ifrån sig! Det var bara för Tomas att gnugga sömnen ur ögonen och hjälpa föderskan med sin nyfödda valp ner till valplådan i köket, och sen sätta sig med en kopp starkt kaffe och övervaka den fortsatta förlossningen. Själv försökte jag koncentrera mig på att utföra mitt jobb ordentligt innan det blev ilfart tillbaka hem! Väl hemma hade Tuula fött ytterligare fyra valpar utan problem. Det blev ytterligare två innan hon var färdig, den sista som också var den största, kom med baken först. Det var tur för Tuula att det inte var hon som låg först!

Det blev fem tikar (två skimmel och tre bruna) och två hanar (en skimmel och en brun). Vi hade hoppats på några fler valpar men viktigast av allt var att förlossningen gick smidigt för vår förstföderska. Valparna var av mer lagom storlek den här gången, dom vägde mellan 220 och 385 gram. När Nelly födde Tuula och hennes 8 syskon vägde dom alla kring 6-700 gram! (utom minstingen på 300) När vi tittar på en gammal bild av en högdräktig Nelly och jämför med hur Tuula såg ut strax före födseln förstår vi varför det blev komplikationer och kejsarsnitt för Nelly!

Efter någon timme fick jag göra ett snabbt besök på veterinärkliniken i Nyland med en tikvalp eftersom hon började rossla ha svårt med andningen. Hon verkade ha fått fostervatten eller mjölk i luftvägarna. Men dagen efter var alla symptom borta tack och lov, och alla valparna diade förnöjt. Nu några dagar senare har alla blivit runda och fina, Tuula sköter dom exemplariskt och har gott om mjölk åt dom.

När lugnet lagt sig i valplådan väntade den grannlaga uppgiften för oss att välja hem till valparna. Det var ingen lätt uppgift med en lång lista av trevliga valpspekulanter som hört av sig, men i skrivande stund är alla tingade. En tik stannar här hos oss, en av hanarna kommer att flytta till familjen Åberg och pappa Gibson. Den andra hanen flyttar till Piteå. De resterande tikarna kommer att hamna i Alingsås, Huskvarna, Sollerön och Sandviken. Valparna kommer att få namn från Astrid Lindgrens sagovärld, några namn är redan klara: vår egen tik som ska heta Vildvittra, samt Grim, Lovis, Miramis och Alma. Nu väntar åtta spännande veckor då vi ser fram emot att följa utvecklingen av våra sju små juveler! På vår facebooksida kommer vi regelbundet att lägga upp bilder och filmklipp, följ oss gärna där! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Nedräkning…

Nu är det bara några dagar kvar innan vi får se vad som gömmer sig i Tuulas mage. På lördag är det 63 dygn sedan första parningen så vi börjar nu gå in i ”höjd beredskap”. Valplådan har fått sig en uppfräschning med ny färg och står redo i köket på sin vanliga plats där alla våra tidigare kullar fötts upp. Tuula mår prima, vi tycker inte hon är lika tjock som Nelly var när hon fick sin sista kull, men så var också valparna i den kullen ovanligt stora på ca 600-700 gram (utom ”lillebror” på 300g). Valparna rör sig livligt, och lägger man örat mot Tuulas mage kan man höra små hjärtan slå. Det är lika fascinerande varje gång ❤ Tuula besväras inte märkbart av sin dräktighet, hon rör sig lika kvickt och smidigt som vanligt. Hon har en glupande aptit och har hållit hullet bra även nu i slutet av dräktigheten när valparna växer som mest.

Valplådan som hängt med sedan vår första kull 2006 fick ny färg.

Förväntansfull husse ❤

Tuula är konstant hungrig och har en glupande aptit!

Full fart, trots stor mage 😉

Men även om Tuula är ung och frisk och allt verkar normalt så kan man inte undvika en liten gnagande oro inför födseln efter förra gången då det blev komplikationer och kejsarsnitt för Nelly. I år verkar det ha gått ”troll” för många vorstehuppfödare, parningar har uteblivit, tikar har gått tomma och kullarna har blivit små eller så har valpar varit dödfödda. Det är så trist att läsa våra uppfödarvänners uppdateringar på sina hemsidor och facebook, vi vet hur stora förväntningarna är när man planerar en valpkull och hur oerhört besviken och ledsen man blir när det inte blir som man tänkt :´( Vi märker också av det genom att många valpspekulanter hör av sig till oss när det inte blivit några valpar från uppfödare där dom tingat. Det är ett lyxproblem för oss förstås, men trist för många förväntansfulla valpköpare som inte får sin efterlängtade jaktkamrat i sommar. Vi håller tummarna att nästa säsong blir bättre så att fler planerade parningar går i lås!

Nelly med sina ett dygn gamla valpar 2016

Förutom vår egen kommande kull så har det annars hänt mycket spännande på avelsfronten sista tiden med Kungshällans hundar inblandade! Tuulas trevlige kullbror Metso hade nyligen besök av en mycket fin välstammad tik från Finland. Tyvärr blev det ingen parning mellan dessa två, det var verkligen synd eftersom det hade blivit en mycket spännande kull! Men Metso har fler ”frierier” på gång, så förhoppningsvis föds det Metsovalpar nästa sommar 🙂 I samma veva har Jorm varit på honeymoon hos Alarängens Cleo i Uppsala, där blev det en lyckad parning så vi håller tummarna att det föds en fin kull till sommaren! SEUCH SEJCH Alarängens Cleo heter hon och J SEUCH Rodedalens Jorm är charmörens fulla namn. Om Cleo är dräktig och allt går väl hoppas vi att en liten prins från den kullen får flytta till oss och axla manteln efter sin farfar Nitro och farbror Patron som båda lämnat stora tomrum efter sig. För mer information om parningen, klicka vidare till Alarängens kennel.

SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro (FINJCH Pitkäsaaren Algarin – SEUCH SEJCH Ormkullens Cobra) vår Kung! ❤

SEUCH J Rodedalens Jorm (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

Nitro med sin lille prins Patron på fjället, premiärveckan 2014

Nu när Tuula nu lutar sig tillbaka i valplådan fortsätter några av hennes syskon att vara aktiva i karriären. Metso och brorsan Matti gjorde bra ifrån sig på vårprovet i Mittådalen där Metso fick 2X6 i ÖKL och Matti och husse Samuel som provdebuterade hämtade också hem en fin 6:a i ÖKL. Båda hade förstaprissök och fick goda omdömen, men det var några detaljer som ställde till det så betygen föll ner ett snäpp. Det var besvärliga förhållanden på fjället med hårda vindbyar så det var mycket väl kämpat av alla som var där och lyckades få godkända fältbetyg under helgen! Vi kände lite dåligt samvete som satt hemma och latade oss hela helgen medan så många kämpade på fjället 😉 Senast i dag gjorde Frederik och Metso ett nytt försök på prov i Gräftåvallen, tyvärr blev det lite stolpe ut igen. Metso gick för ett högt fältbetyg hela dagen, men det blev lite väl triggande fågelsituation så han slutade på en fält 5. Vi hoppas att fler av kullsyskonen kommer till provstart under året! (y)

/Maria


Lämna en kommentar

Jaktfinal och valpar på gång!

Nu är vi nyss hemkomna från sista jaktturen till Kittelfjäll, fyllda av fina minnen att leva på ända fram till hösten 🙂 Vi fick tre fina jaktdagar på fjället, med uppehåll för ett par dagars snöväder med dålig sikt. Eftersom vi har vårt eget fjällviste och inte behöver hyra boende varje gång vi är i fjällen unnar vi oss lyxen att enbart jaga när vädret är bra, det finns ingen anledning att streta på i snöstorm och iskyla. Jakten ska ju vara en trevlig hobby och som tur är så lever vi inte på ripkött 😉

Vårfjället när det är som bäst

Vi var upp en sväng tidigare i februari också, då stormade det mest hela tiden så vi fick bara en dag på fjället. Då hade vi fortfarande Tuulas fästman Gibson hos oss så vi fick möjlighet att se honom in action på vårfjället. Han sökte fint med bra kontakt och hittade fågel flera gånger, men den dagen vi var ute hittade vi bara skygga fjällripor så det blev ingen skottchans för Gibson. Men vi fick se honom både stå och sekundera snyggt. Han fick kämpa hårt eftersom han gick igenom den tunna skaren som bar för tikarna. Tuula var som vanligt helt outstanding, även hon hittade och stod för ripa flera gånger, men det gick aldrig att komma inom hagelhåll. Dagens enda fällning blev för Marias kulbössa. Nelly som snart fyller 10 år är fortfarande pigg och spänstig, men vinterföret är inte hennes melodi. Vår slitvarg och ”köttjägare” Dimma som är av samma årgång som Nelly börjar däremot känna av åldern. De senaste två säsongerna har hon varit halt av och till, hennes framben börjar bli slitna. I höstas brast en sena under en framtå så att den pekade rakt ut. Samma sak hände gamla Strimma, och när vi var hos veterinären med henne fick vi beskedet att det var inget som kunde behandlas, bara vila som gällde tills det stabiliserat sig, och för henne läkte det ut. Så vi följde samma råd med Dimma så hon har fått gå koppelpromenader under några månader. Nu när vårjakten närmade sig var hon pigg igen och tån hade gått till sig, vi såg fram emot att få jaga med henne igen. Men i samma veva som vi åkte upp till fjällen blev hon halt på ett framben igen så nu är det åter vila som gäller… 😦

Tuula apporterar ripan som Maria fällde

 

Tuula står och Gibson sekunderar, man ser den oroliga ripan uppe till vänster. Den tillät inte en skytt inom hagelhåll, men jag hann ta några bilder i alla fall 🙂

 

Tuula lyckades hitta åt riporna som drog och spika dom på nytt!

Den senaste turen hade vi bättre jaktlycka och hittade mer dalripa. Eftersom vi börjat se tecken på att Tuula är dräktig jagade vi korta dagar. Vi försökte hålla igen henne, men det är inte lätt! Det finns bara ett läge på Tuula: 100% jakt i varje steg hon tar! Och när hon dessutom är vår bästa hund som alltid hittar fågel först så är det svårt att hålla tillbaka henne. En av dagarna lånade vi med oss Jorm så fick tant Nelly som inte gillar snöföret något vidare stanna hemma och vila i stugvärmen. Jorm som bor i Kittelfjäll med husse Rolf hela vårvintern är vältrimmad efter många jaktdagar och han jobbade på fint tillsammans med Tuula.

Situation med Tuula, Tomas gör sig redo att gå fram

 

Fint avslut – snyggt jobb av Tuula

 

Kittelfjällets klassiska profil som fond

 

En ripa som litar på sitt kamouflage!

 

Nelly apporterar

 

Jorm och Tuula i samarbete

 

Jorm står

Förutom att jaga har vi ägnat de senaste fjällturerna åt projektet att flytta en timrad gäststuga från gamla fjällvistet över sjön till det nya vistet. Ett projekt som visade sig lättare sagt än gjort! Rolf hade förberett projektet genom att preparera spåret längs den ganska branta backen från stugan ner till Bergsjön. Vi trodde stugan skulle glida lätt och fint utför backen på sitt brätte som Rolf byggt, men ack så vi bedrog oss! I stället fick vi ägna flera dagar åt att meter för meter vinscha den nedför backen. Tillslut hade vi fått den ned till stranden, då återstod eldprovet – att med bredbandade skotrar och fyrhjuling dra den över sjön. Vi fick upp farten bra och det såg ut som vi skulle lyckas, men efter lite drygt halva sträckan tog det stopp… Vi fick lämna stugan ute på isen när vi åkte hem, så återstår några dryga dagars manuellt vinschande för Rolf. Som tur är så är han tjurig som en gammal fjällbjörk, så tids nog kommer stugan på plats. Det är tack vare pappas påhittighet och inställning att allting går att genomföra bara man är beredd att lägga manken till som vi har att tacka för att vi har tillgång till våra fina fjällvisten ❤

 

Den timrade gäststugan byggdes på 80-talet men har stått outnyttjad de senaste åren, så nu ska den flyttas över sjön till Rolf och Monicas nya viste.

 

 

Nu kan vi med säkerhet säga att det är liv i Tuulas mage! Hennes underlinje är i det närmaste ”rak” och spenarna har vuxit och blivit rosa. I skrivande stund har det gått fem veckor sedan första parningen, beräknad födsel är kring 13 april, veckan före påsk. Det är såå spännande! 😀 Vi har haft enormt stort intresse för den här kullen Nu hoppas vi att det blir tillräckligt många valpar och jämn fördelning. En tikvalp har vi tänkt behålla själva och en hanvalp flyttar till pappa Gibson. Saknaden efter vår fina kille Patron är fortfarande stor och blev ännu mer påtaglig när Gibson flyttade hem till Holland igen. Det känns konstigt att ha bara tikar i flocken, vi har alltid haft en hane sedan vi skaffade Nitro 2004. Vi är båda överens om att en hane är ett självklart inslag i vår flock, så en vacker dag blir det en kille på Kungshällan igen på ena eller andra sättet! Det är mycket spännande på gång både hos oss och på andra håll, det känns bra att kunna blicka framåt mot allt roligt vi har framför oss. Snart är det dags för vårprovet i Mittådalen också, det känns tomt på något vis att inte vara med i år, men i stället hejjar vi på ”Team Kungshällan” – några av våra valpköpare som kommer starta!

 

Ett par dagsfärska bilder av Tuula, 5 veckor och två dagar efter första parningen.

 

– här ligger jag och myser medan magen växer ❤

/Maria

PS: Som vanligt kommer det fler bilder från våra senaste jaktturer på vår facebooksida. Det blev också en hel del filmmaterial som kommer så snart jag hunnit redigera.


1 kommentar

Hopp och förtvivlan…

De senaste dagarna har varit riktigt tunga för oss. Vår fina kille Patron finns inte med oss längre… 😥 Först nu orkar jag klä det i ord. Det känns fortfarande så overkligt, och när jag nu skriver ner det blir det så definitivt. Vi kunde väl aldrig tro att det var han som skulle gå först när vi har två damer som snart ska fylla tio. Men i bland tar livet vägar man inte kan förstå. Han blev dålig förra veckan med blod i avföringen, och det visade sig vara det värsta, cancer i levern med dålig prognos. Det kom så plötsligt utan förvarning, han har varit så pigg och glad. Vi tog det tunga beslutet att låta honom somna in innan symtomen skulle bli plågsamma för honom. Det känns så orättvist, han blev bara sex år och hade så mycket kvar att ge ❤

Vår lille Prins Patron med pappa Nitro, som vi också förlorade lika hastigt hösten 2013 ❤

 

Första skogsfågeln som husse fällde för Patron

 

Världens snällaste storebror med småsyskonen födda 2016 ❤

 

Ett oförglömligt minne när Patron blev jaktchampion på skogsprovet i Solberg 2016

 

Du & jag husse ❤ Tomas och Patron har alltid haft ett speciellt förhållande precis som han hade med pappa Nitro.

I samma veva som vi sörjer Patron har tikarna börjat löpa. Dimma är i skrivande stund i höglöpet medan Nelly och Tuula precis börjat. Om cirka 14 dagar beräknar vi att det blir parning. Gibson tar det lugnt trots hormonerna som osar i huset, han är en helt otroligt cool kille som är till stor tröst för oss nu. Sedan han flyttade in hos oss har vi blivit ännu mer övertygade vilken perfekt partner han är till Tuula. Hon som kan vara rätt så ”bitchig” mot närgångna hanar har fallit pladask för Gibson. Han är en sann gentleman som försiktigt uppvaktar henne, dom ligger gärna och myser tillsammans i bädden. Det kommer att bli tomt när han åker hem igen!

Nu hoppas vi verkligen att parningen mellan Tuula och Gibson går som planerat så att vi kan blicka framåt igen! Ingen hund kan någonsin ersätta den man förlorat, och vi kommer aldrig glömma vår älskade Puttepojk, men med en ny valp kommer en ny kärlek och nya mål och utmaningar att fokusera på. Vi håller också tummarna att Jorms parning med Alarängens Cleo blir lyckad!

 

/Maria


Lämna en kommentar

Gott nytt år!

Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!

2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!

I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.

 

 

 

Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀

Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.

 

 

I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!

 

Kyllikki i momentet ”närmande person”

Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.

Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.

Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…

Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.

Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.

I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!

Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.

Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!

2019 blir ett spännande år att se fram emot!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Nu har dom flyttat…

Så var det plötsligt väldigt lugnt här på Kungsgården… I går kväll vinkade vi av Metso som flyttade till sitt nya hem, och i lördags var det ”öppet hus” här från morgon till kväll, då flyttade Matti, Kaisa, Kyllikki, Ville, Mielikki och Mira. Nu är det bara Väinö kvar som stannar några dagar till med syrran Tuula.

72_dpi_002

Christopher från Stockholm och Hanna & Gustaf från Mora var först ut på lördag morgon för att hämta hem sina respektive bruna tjejer Mira och Kaisa.

 

13652383_10153974069553071_1623364454_n

Valparna fick stifta bekantskap med bostonterriern Kalle, som ska bli Villes ”storebror”. Med sin trubbnäsa, upprätstående öron och avsaknad av svans var han först lite ”svårtolkad” för valparna. Men efter en stund var det full rulle med den roliga lekfarbrorn i lagom storlek 😉 Foto: Cecilia Lavén

Vi har fått genomgående positiva rapporter från hemresorna och valparnas första dygn i de nya hemmen. Dom har varit trygga, nyfikna och funnit sig väl tillrätta. Det glädjer oss! Även om vi försökt utsätta valparna för lite nyheter och främmande miljöer är första eldprovet då dom blir tagna ur sin flock och flyttade till ett helt nytt hem med nya lukter, familjemedlemmar och andra hundar. Alla har klarat det fint.

De två lediga veckorna med valparna och alla andra aktiviteter och projekt tycker vi båda känns som minst en månad! Vi har verkligen utnyttjat tiden till max, förutom valparna och allt vad det innebär har vi också hunnit med att få fasaden nästintill färdigmålad. De vuxna hundarna har inte fått så mycket aktivering, men har ändå hållit sig väl sysselsatta med valparna. Tomas har slipat lite på eftersöksgrenarna med Patron inför det stundande eftersöksprovet, annars har dom mest fått släntra omkring på tomten när vi varit hemma.

Nu ser vi fram emot fortsatta rapporter från våra utflugna valpar, och så ska de bli så roligt att börja slipa vår egna lilla diamant Tuula! Rapporterna på vår facebooksida och här i bloggen lär inte bli lika täta som under de senaste åtta veckorna, men vi har ändå tänkt försöka filma våra första övningar med Tuula och lägga ut små snuttar som inspiration och kanske lite tips till våra valpköpare. Vi har också märkt vad lärorikt det är att se sig själv tillsammans med hunden på film, då ser man precis vart man brister då det inte fungerar och kan göra om och (förhoppningsvis) rätt 😉

Vår lilla Tuula - en mysig, trygg och pigg liten tjej!

Vår lilla Tuula – en mysig, trygg och pigg liten tjej!


Lämna en kommentar

Valparna 6,5 vecka – tiden rusar iväg!

72dpi_065Tiden går alldeles för fort när man har roligt! Som tur är har vi semester de här två sista veckorna innan valparna flyttar till sina nya hem så vi har möjlighet att ge dom mycket tid och uppmärksamhet. Samtidigt har vi en massa andra projekt på gång, skrapning av fasaden bland annat, men vädret har varit mestadels fint så vi kan ha valparna lösa på gården tillsammans med de vuxna hundarna. Småttingarna busar omkring vår uteplats och gör sitt bästa för att massakrera mattes blommor och planteringar 😉 När dom blir trötta går dom och lägger sig i hundkorgen eller transportburen som vi ställt ut till dom. Efter varje matning tar vi en tur upp i skogen ovanför huset så valparna får rasta sig, stigen börjar bli ganska vältrampad vid det här laget.

På midsommarafton var våra respektive föräldrar på besök, och valparna tenderade förstås att stjäla all uppmärksamhet 🙂 Marias föräldrar hade sina hundar med, Patrons halvbror Jorm och gamle ”farbror” Frej. Jorm blev stormförtjust i valparna och ville gärna leka med dom medan gamle Frej höll sig lite på avstånd.

72dpi_023

Jorm är en lika snäll lekfarbror som sin halvbror Patron

Under veckan har vi också spenderat några kvällar nere vid vår brygga i Stavertjärn, där valparna fått bekanta sig med vattnet och en ny plats. På vägen dit får dom åka bak i bilen, så dom har fått lite träning i det också. Alla valparna är nyfikna på vattnet och gick efterhand även ut på bryggan och tittade på medan de vuxna hundarna badade. Dom är ännu för små för att vilja bada, men om dom regelbundet får vistas i närheten av vattnet kommer dom snart att kliva i självmant. Vår erfarenhet är att valpar som tidigt får vänja sig vid vatten och simträna får en naturlig vattenpassion. När apporteringen är befäst på land är det lätt som en plätt att övergå till vattenapportering om man redan har en unghund som är van att bada och gillar vatten. Det hela blir bara negativt och jobbigt om man samtidigt ska trilskas med en hund som skyr vatten. Simning är dessutom en utmärkt skonsam träningsform under heta sommardagar då det inte går att aktivera hundarna med så mycket annat. Vi brukar ro runt tjärnen i vår lilla ”kabåt” med hundarna simmande med.

72dpi_039

Dimma visar valparna att vatten är hur kul som helst (även om vattenpassionen i hennes fall tenderar att gå till överdrift 😉 )

Häromkvällen tog vi fram metspöet med en orrvinge för att testa valparnas ståndegenskaper. Det är egentligen en helt onödig övning, ståndegenskapen är en medfödd instinkt som inte behöver tränas, men det är ju så kul att se de små knubbiga valpkropparna frysa till i stramt stånd på synintrycket och med stor koncentration smyga efter vingen. Inte minst blir det fantastiskt roliga och söta foton! ❤ Det tog tid för mig (Maria) att redigera alla drösvis med bilder jag tog, men nyss kunde jag publicera en ”bildbomb” på ca 50 foton i valparnas album på vår facebooksida. Här följer en utvald bild av var och en, visst börjar dom se ut som riktiga jakthundar? 😉

Kungshällans UF Matti

Kungshällans UF Matti

 

Kungshällans UF Tuula

Kungshällans UF Tuula

 

Kungshällans UF Mira

Kungshällans UF Mira

 

Kungshällans UF Kaisa

Kungshällans UF Kaisa

 

Kungshällans UF Kyllikki

Kungshällans UF Kyllikki

 

Kungshällans UF Ville

Kungshällans UF Ville

 

Kungshällans UF Mielikki

Kungshällans UF Mielikki

 

Kungshällans UF Väinö

Kungshällans UF Väinö

 

Kungshällans UF Metso

Kungshällans UF Metso

Nu är alla valparna placerade, har fått sina namn och i mitten av förra veckan skickade vi iväg registreringen till SKK. Eftersom dokumenten måste gå via Petteri i Finland för påskrift håller vi tummarna att postgången sköter sig, så att vi hinner få hem registreringsbevisen i tid till leveranshelgen. Valplådorna från Carrier har anlänt, och vi har tecknat valpkullsförsäkring hos Moderna försäkringar. Vi har också beställt varsin liten ”nybörjardummy” som varje valp kommer få med sig. Det kommer bli tomt när dom åker, men känns samtidigt bra eftersom vi vet att goda trygga hem väntar på dom alla. Och det ska bli så kul att börja ägna mer tid att slipa vår egen lilla diamant Tuula ❤

/Maria