Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Året går mot sitt slut

I år har vi fått en lång höst! Men nu i slutet av november börjar den nog så sakteliga övergå i vinter. Vi har lite vitt på marken, men än så länge har södra Sverige fått den största laddningen snö medan vi i norr fortfarande väntar. Dagarna är korta, men det går fortfarande att hinna med några timmars jakt i skogen emellanåt.

Vi hade en gemensam ledig vecka i oktober, då vi höll öppet för att ta en sen tur till Kittelfjäll. Vi hade ju en härlig premiärvecka i gott sällskap, men tyvärr var riptillgången skral. Det känns korkat att ”åka över ån efter vatten” för att tom-gå på fjället medan det finns gott om skogsfågel här hemma i skogen! För att inte säga orättvist för våra jaktsugna hundar… Så trots att vi längtar efter vår kära mysiga stuga så skippade vi senhöstjakten på fjället.

Tjäderdrottningen Tuula med en av de många skogsfåglar hon fixat

Efter att ha sett vår unga krutdurk Stella ta för sig av fjällvidderna och de finska fälten så trodde vi att vi stod inför en utmaning när vi kom hem till våra skogsmarker. Men våra farhågor kom på skam – unga Stella visade sig ha ett fantastiskt fint skogssök! Hon håller kontakten och har en mycket fin näsa och förmåga att fokusera, precis som sin mamma Tuula. Det dröjde inte länge innan husse fick fälla den första skogsfågeln efter ett snyggt jobb. Däremot så har vi en del att jobba på med lydnaden, om fågeln går upp innan hon hunnit spika den så vill hon gärna gå efter med lock för öronen… Men hon har en fantastisk avance, den ska vi vara rädda om.

Sådan mor sådan dotter – Stella med sina första skogsfåglar

Det här året har vi haft svårt att pricka in de ordinarie jaktproven, förutom riksprovet och Junkkari. Tomas jobbschema har inte stämt med ett enda prov, och i vår egen lokalavdelning Jämtland-Västernorrlands vorstehklubb har de flesta fjällproven ställts in på grund av alla avlysningar i Jämtlandsfjällen. Det som förr var så fina och välbesökta provhelger i Mittådalen är nu så gott som omöjligt för lokalavdelningen at planera in med allt vad det innebär för ett så pass stort arrangemang med bokning av domare och funktionärer eftersom fjället kan bli avlyst på grund av renskötsel från den ena dagen till den andra… Nu fick vi i stället möjlighet att åka till Västerbotten och starta på ett särskilt skogsprov i Örträsk 🙂 Väl medvetna om de utmaningar det innebär att starta på skogsprov under lövfällningen på senhösten så chansade vi friskt och anmälde både Stella, Vittra och Casper. Eftersom Stella redan hade två 1:a pris i unghundsklass sedan vårvintern och dessutom startat både på Junkkari och riksprovet i unghundsklass så fick även hon gå i öppenklass.

På marken skulle det finnas några ripkullar, men med ett undantag så lyste de med sin frånvaro. I stället blev det lite otippat orrarna som räddade vår provdag! Enligt våra erfarenheter är orrarna de mest nervösa och svåra skogsfåglarna för hundarna. Men just den här dagen var dom ovanligt medgörliga. Alla hundarna kämpade på, Vittra hade två situationer, och rapporterade en gång när vi inte kunde hitta åt henne. Ann Lundgren och hennes Knallapportens Herta fick också två fina situationer. Sen var det Casper och Stella som fick disponera resten av tiden som återstod. Då solen började närma sig horisonten och tiden var knapp var det Stella som fick högsta prio av den släpptid som återstod. Och så tillslut, när vi börjat misströsta så spikade hon en orrkull inne i ett contortabestånd och gjorde ett snyggt jobb. Resultatet för dagen blev ett 2:a pris för Vittra (hon hade lite för dålig kontakt) och ett 1:a pris för Stella. Även Herta fick ett 1:a pris. Det var verkligen fin utdelning på ett sent skogsprov! Och dessutom var det Stellas premiär i öppenklass ❤ Kvällen avslutades med en fantastisk god middag signerad kockarna och värdinnorna Anna & Anna (Nylander och Björk) och ett helt gäng trevliga Västerbottningar. Det blev en sen kväll med massor av jakt- och hundsnack. Stort tack Anna och Ingemar som ordnade provet! Vi kommer gärna och parkerar KABE:n hos er igen 🙂

Domare Ingemar Sjöström, Tomas och Stella redo för släpp

Nästa tillfälle för oss blev två veckor senare, Ingemar och Anna som har kontakter på Gotland hade fixat ett särskilt prov på ön i början av november och det fanns platser över. Vi var inte sena att haka på, tiden var för knapp för att hinna organisera något ”genrep” för hundarna som mest jagat på skog i höst. Men va’fasen, friskt vågat! tänkte vi och styrde kosan söderut.

På Gotland möttes vi av varma vindar, vi inkvarterade oss i en stuga på mysiga Gangvide farm. Dagen efter var det dags för prov. Även nu hade vi anmält alla tre i öppenklass, eftersom det var fältprov med parsläpp så var vi en lite större grupp. Vittra startade fint, sökte av ett par fält och fattade sedan stånd inne i ett oigenomträngligt törnsnår. Vi trocklade oss in till henne och hon började gå på löpor, försvann längre in i skogen. Jag (Maria) lyckades krångla mig ut ur törnesnåret och började söka efter Vittra i åkerkanten, misstänkte att hon var efter någon löpande fasan… ända tills jag hörde det omisskännliga drevskallet. Rådjursjävlar! Vittra stöter ju gladeligen klövvilt precis som sin mor, men håller inte i mer än någon minut precis som det är tänkt att en vorsteh ska jobba. Men våra jaktprovsregler utgår enbart från fågel, och att stöta klövvilt är lika med att man åker ut. Så när Vittra kom tillbaka efter någon minut var det bara för matte att lyfta på hatten. Ytterligare en hund i gruppen fick närkontakt med rådjuren och fick utgå.

Tomas gick med Casper och Stella. Casper hade nog behövt någon dags kalibrering för att fatta att man kan jaga även på stora gräsmattor. Han lämnade knappt husses fötter… Efter 1,5 släpp insåg Tomas att det var lönlöst och kopplade honom. Stella gick däremot fantastiskt fint och fick mycket släpptid och lovord av domaren. Han noterade att hon utnyttjade vinden och marken mycket rutinerat, sökte på ”rätt” sida av dikena. Det var kul att höra med tanke på hennes ringa erfarenhet – det här var Stellas tredje tillfälle på fält efter de två dagarna i samband med Junkkari i september! Det var bara en fågelsituation som fattades för en fin prisvalör… Tillslut kom vi till ett parti där det fanns fasaner. Som vanligt tog dom sin tillflykt nere i dikena, Stella började markera men fasantuppen rasslade iväg i diket innan hon hann spika den och tog sedan till vingarna. Då kunde inte vår unga fröken hålla sig och drog efter… Dammit! Så var den provdagen över för oss. Men två av våra hundar behöver inte skämmas för sina egenskapspoäng i alla fall 😉 Vi får komma igen nästa år, bättre förberedda förhoppningsvis 😉 Gotland är fantastiskt fint på senhösten! Härliga vilttäta marker på gott och ont… Det är kruxet när man har klöv- och hårviltsintresserade hundar som våra. Egentligen är dom ju precis som rasen ska vara! En allroundhund som man ska kunna ta med ut på jaktmarken och jaga enligt jakttabellen. Vorstehn ska stå för tryckande vilt, stöta och skalla på hårvilt, spåra och apportera på land och i vatten. Men när man som vi försöker meritera hundarna så blir allroundegenskaperna en belastning som provreglerna ser ut i dag.

Under hösten som gått har vi fått trevlig rapporter från de flesta av våra valpköpare, framförallt till de två yngsta kullarna födda 2021 och 22. Vittra och Jorms avkommor som föddes i mars i år har fått följa med en del ut i skog och mark med sina ägare. Vi har haft besök av Patrik och Veronica från Sundsvall med Radja som fått bekanta sig med rapphönsen. Hon är en härlig glad tjej med alla egenskaper på rätt plats för sin ålder. Av Stellas syskon i PT kullen har förutom hon själv Canelle och Milou startat på prov under senare delen av hösten. Ägarna till PT kullen rapporterar om hundar med stor jaktlust och mycket motor, inte helt lätta att ”styra”. Anna-Carin och Milou kammade hem ett 2:a pris på fältprov. Från Jacqueline och husse Erik i Luleå har vi fått rapport att hon jagar fint i skogen och husse fått fälla första tjädern för henne 🙂

Ett par utställningar har vi också hunnit med, SKK:s internationella i Sundsvall där jag fick tacksam handlerhjälp av Veronica som visade Vittra eftersom hon och Stella nu båda gick i jaktklass, samt att jag ställde Casper i jaktklass. Både Vittra och Stella fick excellent men blev utan CK. Casper däremot slog till med sitt första CERT, samt CACIB och slutligen BIM. Vår insats på utställningen var över på någon timme eftersom det var bara en handfull anmälda i rasen.

Snygg-Casper ❤

Desto fler var det i Umeå förra helgen där vi var på SVK:s traditionsenliga novemberutställning. Åter igen belönades Casper med CERT, bästa hane och slutligen BIM som den här gången smällde lite högre med den stora konkurrensen av många snygga hundar! Både Stella och Vittra fick åter igen nöja sig med excellent utan CK. Vittra får alltid fin kritik utan några större avvikelser, så jag tycker hon borde vara värd sina CK:n snart ❤ Vi tar nya tag med vänstervarvandet till våren!

Planeringen av vår nästa kull fortgår alltjämt, till Tuulas tredje (och kanske sista?) kull är vi extra noga med att allt ska kännas rätt med den hane vi väljer. När vi var i Finland tittade vi på två fina kandidater och hade bestämt oss för den ena av dem, men så precis när vi skulle lägga ut den planerade parningen kom ny information som gjorde att vi fick tänka om igen… Det är inte lätt det här med avel, det handlar inte bara om att para två duktiga jakthundar med varandra, man måste även ta hänsyn till hälsohistoriken hos båda familjerna som ska kombineras, och hur deras stamtavlor stämmer ihop. Dessutom vill vi kunna bidra med genetisk variation till rasen i stort, och inte bara återanvända linjer som det redan finns många av. Det är så mycket mer som ska stämma… och ju mer man forskar desto mer petig blir man! Men nu hoppas vi att vi har hittat rätt och inom kort kan presentera vår planerade kull 🙂 Tack för tålamodet alla som väntar på besked om valpar efter Tuula ❤

På tal om valpar så kan Tuula nu titluera sig trippelmormor! Vittra och Lovis har ju varsin kull på tillväxt, och den 10 november födde deras syster Miramis sju fina valpar efter pappan Michrima På G ”Pigge”. Vi ser fram emot att följa kullens äventyr framöver, för den som är sugen på valp efter denna intressanta kombination så finns valpar kvar att tinga! Följ denna länk för mer information 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Ny jaktchampion!

Så har vi då fått vår fjärde jaktchampion, den tredje med vårt kennelnamn:

SEJCH Kungshällans UF Tuula

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Det känns riktigt stort! 😀 Tuula är den yngsta hittills av våra hundar som uppnår den åtråvärda titeln (2 år och 4 månader) och hon gjorde det med bravur, en 8:a på skogsprov. Det är också första gången någon av våra hundar får ett så högt fältbetyg på skogsprov, den det svåraste fältslaget att bemästra. Vi upphör aldrig att imponeras av vår lilla tjej som varit så självklar ända sen hon var valp ❤

Men vägen till det sista 1:a priset var allt annat än spikrak. Inför den här hösten hade vi siktet inställt på att ge Tuula så många chanser på jaktprov som vi bara kunde, det var hon värd! Hon lyckades knipa ett 1:a pris på fjällprov i Klimpfjäll, men sedan började motgångarna. Andra dagen var det busväder på fjället med regn och stormvindar från alla håll. Tuula kämpade på och hittade fågel, men det blev ingen jaktbar situation. Tredje och sista dagen invaderades fjället av skjutglada italienare som spridde ut de få ripor som fanns för vinden så provgruppen hittade bara några enstaka fåglar, eller så markerade hundarna nedslagsplatser där den italienska skyttelinjen svept fram och fällt fågel. Tuula fick mycket släpptid de två återstående provdagarna, men det blev ingen fler premie den helgen.

Tuula lunchvilar i Klimpfjäll

Efter provet åkte vi vidare till stugan i Kittelfjäll. Efter en vilodag med stugpyssel tog vi en tur upp på fjället. Tyvärr är många områden stängda så det fanns inte så mycket att välja på. Vi fick en fin dag på fjället i skönt väder, men tyvärr ont om fågel. Vi hittade en kull på hela dagen och en singelripa som Tuula lyckades spika och matte fälla, så dagen blev räddad 🙂 Sen hade vi kontakt med några skogsfåglar på vägen ner från fjället. Vädret blev sämre så vi jagade ingen fler dag utan ägnade oss åt att fylla på vedförrådet inför vintern och åkte hem till våra fågelrika skogsmarker i stället.

Tuula fjällracer

 

Fint på fjället så här års.

 

Tuula med en singelripa som matte fick fälla för henne i Kittelfjäll.

Lite senare kom Tomas och Tuula med på ett särskilt prov i Gräftåvallen, även där fortsatte missflytet. Lång släpptid men ingen fågelsituation. Sista chansen var skogsprovet i Solberg den 6-7 oktober, vid det laget hade Tomas börjat tappa hoppet och kände att han bränt på tok för många värdefulla jaktdagar på att kuska runt på prov utan resultat. Men om man har ett mål i sikte måste man satsa hårt och vara beredd på att det kan bli ett antal misslyckade försök längs vägen. Om man bryter ihop och ger upp efter första motgången så kommer man ingen vart! Och vi vet ju vad Tuula går för, så Tomas bröt ihop och försökte på nytt…

Första dagen i Solberg blev ytterligare en nolla till protokollet, men dag två så stämde äntligen allt! Fåglarna var skygga, Tomas visslade in Tuula från stånd två gånger men fåglarna hade hunnit dra när han och domaren följde henne tillbaka. Tredje gången gillt satt en tjäderhöna kvar så det blev en godkänd fågelsituation. Domaren berömde henne mycket och sa att han gärna velat ta med sig henne hem 😉

Nu är jaktproven ett avslutat kapitel för Tuula i och med championatet, hädanefter blir det 100% jakt. Men nästa år när riksprovet arrangeras i skog känns det väldigt lockande att anmäla henne! Riksprov är ju ändå lite mer än ett vanligt prov, en lite festligare tillställning som också innebär många trevliga möten med likasinnade vorstehnördar, uppfödare och inte minst hundar!

Nu ska jag (Maria) återuppta försöken att skrapa ihop tre CK:n så Tuula kan få lägga till ett utställninschampionat, det borde inte vara helt omöjligt eftersom hon överlag fått excellent med bra kritik och har ett CK i juniorklass. Även där gäller det att inte ge upp när man snubblar på mållinjen gång på gång 😉

Tuulas bror Metso och husse Frederik startade också i Solberg, tyvärr hade dom stolpe ut. Skogen är inte lätt, speciellt så här pass sent på hösten! Men sedan tidigare i höst har dom lyckats ta ett fint 2:a pris på skogsprov i Dalarna, ett av få ekipage som lyckades gå till pris under den provhelgen, samt ett 2:a pris på fjäll i Mittådalen. Metso är en härlig kille med samma egenskaper som syrran Tuula, så bara dom har lite flyt framöver så kommer fler och högre premier på jaktprov.

Stolt Metso på fjället. Foto: Frederik von Essen

Syrran Kaisa har varit otursförföljd med skador och löp som ställt till jakt- och provplanerna för matte Hanna som var taggad att starta i öppenklass med henne den här hösten. Men hon har i alla fall hunnit fixa middag till husse och matte 🙂

Nöjd Kaisa efter väl utfört arbete. Foto: Hanna Elgemyr.

Brorsan Matti har gjort eftersöksgrenarna i sommar men husse la krutet på att finslipa honom på jakt och avvaktar med provstart. Han har också vuxit upp till en stark jakthund och drar sig inte för att apportera räv.

Matti – stolt som en tupp! Foto: Samuel Jakobsson.

Vi har också fått trevliga rapporter från Kyllikki och husse Simon som vid det här laget blivit ett sammansvetsat team i skogen.

Stolt och nöjd Kylli. Foto: Simon Hellgren.

Vi blir så glada att få rapporter från valpköparna och se att hundarna vi fött upp får göra det dom älskar och är födda till ❤ Överlag utifrån de rapporter vi fått så är det mycket motor i UF kullen. Flera jagar i mycket skogen, hundarna är fortfarande ungdomligt ivriga och brister en del i kontakten, det gör även Tuula. Med jämna mellanrum får man påminna henne vem som styr jakten. Det är inte helt lätt att lära sig hantera skygga skogsfåglar, så det blir ett antal stötar för de jaktsugna ungdomarna innan dom lär hur dom ska ta sig an dom. Men ju mer man är ute och jagar tillsammans, desto mer stärks samarbetet och med åldern lär sig hunden att om man håller bra kontakt med den som bär bössan och tar det lugnt och tänker till när det börjar lukta tjäder brukar det löna sig i form av härliga smällar och översvallande beröm från bössbäraren. Lyckan när man får fälla en rejäl gammeltupp efter fint samarbete är oslagbar!

Tuula med sin första gammeltupp.

Nu ska vi själva fortsätta njuta av den milda fågelrika hösten och hoppas på många fler fina dagar till i skogen innan vintern slår till. Nästa vecka är vi lediga båda två, planen var att ta en sen tur till Kittelfjäll, men med tanke på den dåliga riptillgången och många stängda områden så känns det som att gå över ån efter vatten… I stället ska vi försöka göra några turer till högre belägen skogsmark här hemma för att prova på lite nya marker där det också kan finnas en del ripa.

Hösten är en härlig tid!

/Maria

 


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.


Lämna en kommentar

Kärt återseende och lycka till!

I dag har vi vinkat av Brage som nu är på väg till Piteå tillsammans med sin storasyster Bettan och hennes husse och matte Lars och Rita. Han ska flytta in där ett tag och om allt fungerar bra så får han nog ett nytt permanent hem. Det känns riktigt bra för oss eftersom vi vet att Bettan har bra hos dem, hon lever som en omhuldad prinsessa.

Det var så roligt att träffa den lilla pralintjejen igen! Hon var sig lik, lite gråare om nosen och lite trivselvikt, men hon verkade känna igen både oss och sitt gamla hem. Brage ville gärna flirta med sin storasyster, men han hade stor respekt får henne när han blev för närgången och fick en avspisning. Bettan och Brage är mycket lika i mentaliteten, vi tror att dom kommer trivas bra tillsammans då dom lärt känna varandra.

Bettan och Brage

Bettan och ”lillbrorsan” Brage

Bettan och Brage som valp 2009, hon var så himla go med sina småsyskon!

Bettan

Lilla söta jäntan! Hon verkade känna igen sig

Lilla pigga Bettan

Lilla pigga Bettan

Lars med Brage och Bettan

Lars med Brage och Bettan

Bettan och gammhusse

Bettan och ”gammhusse”, hon minns hur hon balanserar på bakbenen!

Tomas har haft 17-dagars ledigt och har då passat på att jaga så mycket som möjligt med Patron för att ge honom förutsättningar att bli en duktig skogshund. Så här på senhösten är fåglarna varska och det är inte lätt, det gäller att hunden är försiktig på fåglarna och att husse smyger som en indian. Patron utvecklas bra och hittar ofta fågel, husses högsta önskan nu är att fälla en rejäl tjädertupp för honom. Det är som ett ”elddop”, då den gamle svarte ligger efter ett fint jobb är målet uppnått! Men dom har inte haft något flyt, fåglarna har lättat på håll, husse har till sin förtrytelse bommat då han äntligen fått läge… men än har dom inte gett upp!

Husse och Putte är laddade!

I morse klev Tomas upp tidigt för att passa på att ta en jaktsväng med Brage innan hans flytt. Brage stod först fint för en gammeltupp som husse fick fälla, och strax därefter rapporterade han en tjäderhöna som också den gick i backen. Han stod också en tredje gång, men då stöp husse mitt i sin indianansmygning och de skygga orrarna som Brage spikat lättade… Man kan ju fråga sig varför vi skickar iväg en så duktig hund? Men vi måste se framåt, man kan inte samla hundar på hög och Brage får nu glädja en ny jägare som lär ge honom fler jaktdagar än vad vi kunnat erbjuda, och dessutom är mycket bättre på att åka skidor under vintern än vad vi varit 😉

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna :)

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna 🙂

Brage poserar med herr och fru tjäder

Brage poserar med herr och fru tjäder


Lämna en kommentar

En summering av 2013

Så var vi redan en bit in i det nya året 2014, och snön lyser med sin frånvaro här i Kungsgården. Vi längtar efter snön som gör landskapet ljusare, och erbjuder skid/skoter och slädföre. Benbrottshalka och lera som följer med hundarnas tassar in i huset är ingen höjdare… Men fördelen med den snöfria vintern är att jaktsäsongen i skogen inte är slut än! Även om det är svårt att få till vettiga fågelsituationer med varska tuppar och knastrigt före, men det är ju inget hundarna bryr sig om. Dom är bara lyckliga över att få komma ut och jaga regelbundet.  Jag tänkte passa på att göra en liten summering över det händelserika året som gått.

Mor och son på tjäderjakt

Året började med att Nitro och Nellys efterlängtade valpkull föddes den 14 januari. Nelly gav liv åt nio livskraftiga krabater, tre hanar och sex tikar. Själva hade vi siktat in oss på att behålla en hane, och när det blev en skimmelpojke var valet inte svårt vem som skulle bli vår kronprins Patron – den som var mest lik pappa Nitro 😉 Resten av valparna spriddes från Tromsö i nordnorge till Augustenborg i södra Danmark. I vårt eget avlånga land hamnade hälften i söder och hälften i norr, samtliga i mycket goda hem hos valpköpare med höga ambitioner både för jakt och framtida prov.

Teamwork i valphagen. Nelly får mer än gärna hjälp med småttingarna av mamma/mormor Strimma och husse

Tomas, Nitro och lillprinsen Patron på kökssoffan

Under hela sommaren har vi fått regelbunda rapporter om glada spontanapporterande och följsamma valpar. Deras ägare har lagt ner mycket tid och energi på aktivering och grunddressyr av sina unga förmågor. Alla utom Pandora har visats på utställning i valp- eller juniorklass och fått fina kritiker. Förutsättningarna för jakt och träning varierar, men samtliga av unghundarna har påbörjat sin jaktliga bana och några har det även fällts fågel för. Rekordet står Patriot och Mikkel för, det har fällts minst 200 (!) rapphöns för Patriot på de syddanska fälten. Husse Mikkel beskriver honom som tidigt jaktmogen. Vi som uppfödare kan inte bli stoltare och nöjdare både med vår valpkull och våra fantastiska valpköpare – det är ni som gör kenneln! Ännu mer spännande blir det förstås till våren och hösten då hundarna mognat ännu mer och kan börja starta på jaktprov.

Patriot på jakt 26 september

Vår egen prins Patron ”Putte” visade sig bli en bedårande charmör, omöjlig att inte älska! Han har samma egenskaper som resten av kullen, lyhörd och lättsam. Precis som sin pappa Nitro älskar han att vara oss till lags och har utvecklat samma ”apporttokighet”, allt ska bäras och levereras till husse och matte. Från mamma Nelly har han ärvt ett mer livligt temperament, långa snabba ben och inte minst vattenpassionen! Under sommaren simmade han glatt med när vi motionerade hundarna i vår tjärn. Apporteringen har gått som en dans att lära in, och övergången till vattenapport gick i stort sett av sig själv. Han har varit med på en hel del jakt under hösten, apporterat både ripa och skogsfågel i skarpt läge och vi har även fällt fågel för honom. Men det finns en hel del kvar att lära för den unge adepten innan han kan titulera sig fullfjädrad jakthund. När det äntligen kom lite snö på våra skogsvägar nu i slutet av 2013 testade jag för första gången att köra med Patron i fyrspann med de andra. Det gillade han skarpt, och det blev en sjujäkla fart på släden då han låg på i selen! Bara det kommer mer snö ser vi fram emot fler turer.

Patron på jakttur i skogen 19 oktober

Nitro parade också Sångbergets Roda strax efter vår egen Nelly. Det resulterade i en fin kull på sju valpar (3 hanar och 4 tikar) hos Kent och Gertrud Danielsson i Hammerdal. Även från den kullen har vi fått idel positiva rapporter. Parningsvalpen Rodedalens Jorm flyttade till mina föräldrar så honom har vi kunnat följa på nära håll. En snygg och framåt kille som både vi och husse Rolf verkligen gillar! Halvbröderna träffas regelbundet och kommer bra överens.

Jorm på annandagsjakt

Efter sommaren som bestod av jobb, eftersöksträning och bad spenderade vi den efterlängtade premiärveckan i Kittelfjäll. Helena med Nellys bror Brage samt vännerna Stefan och Henrik var med i början av veckan. Tyvärr visade det sig fortfarande vara dåligt med ripa i fjällen men vi fick i alla fall några händelserika dagar och skön avkoppling.

En spännande jaktdag! Här är det tre nöjda skyttar efter fint löpjobb av Dimma

På provfronten har Nelly fortsatt att visa framfötterna. Vi hade anmält både henne och Dimma till Klimpfjällsprovet, Dimma en dag och Nelly två. Första dagen blev snöpligt kort, Nelly träffade efter 10 minuter i första släppet på ett gäng renar utanför husses synhåll. Hon passade på att driva dom, tyvärr alldeles för långt för klassen. Det var bara att lyfta på kepsen och gå ner från fjället. Andra dagen startade vi båda hundarna. Båda gick riktigt bra och hade fågeltagningar. Dimma knallade tyvärr, men fick i övrigt bra kritik och ett 2:a pris. Nelly gick riktigt bra och fick lång släpptid för att försöka få fler och bättre fågeltagningar, men tillslut fick hon också nöja sig med en 6:a.

På jaktprov i Klimpfjäll

Nästa provtillfälle blev på Långtora i slutet av oktober då vi hade gemensam tränings- och provhelg med Ormkullegänget. Tre av valpköparna från Nitro och Nellys kull var med och tränade på fälten med sina ungdomar, själva hade vi med oss Patron och Jorm som fick pröva sina vingar på trixiga fasaner. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna. Hon gick kanonfint båda dagarna, på lördagen fick hon en 7:a i ÖKL vilket betydde start i elitklass på söndagen. Nelly fortsatte i samma fina stil och belönades med en 8:a på fält! Nelly har nu 8 premieringar på 9 provstarter, hade det inte varit för de förargliga renarna i Klimpfjäll hade hon garanterat gått till pris även den dagen, hon är en riktig viltfinnare! Vi är otroligt stolta över vår juvel 🙂

Primadonna ”Pingla” och Patron på Långtora

Pricilla ”Cilla” – lycka är att få springa på fälten! 🙂

Eftersom det nu var så sent på säsongen och Nelly behöver sin sista elitetta på ordinarie prov för att kunna bli jaktchampion så blev det inga fler jaktprov under hösten. I stället har vi ägnat oss åt jakt, både hemma och ett par svängar till fjälls. Skogsfågeltillgången i våra hemmaskogar fortsätter vara på topp! Men även om det är skralt med ripa på fjället så är det något visst med fjälljakten… så ett par fjällturer till fick det bli. Nelly har fortsatt utvecklas som jakthund, nu behärskar hon även skogsjakten med långa löpor efter luriga gammeltuppar. Det lutar åt ett försök på Solbergsprovet till hösten!

Första gammeltuppen Tomas fällde för Nelly 22 december

Under senhösten drabbades vi av en stor tragedi då vi plötsligt miste vår älskade Nitro. Chocken sitter fortfarande i, och det händer ofta att den smärtsamma sorgen och saknaden kommer tillbaka med full kraft och tårarna går inte att hejda vare sig man befinner sig på jobbet, i affären eller ute i skogen och jagar. Inte minst nu när jag skriver om det… Tomas säger att det är den värsta sorg han varit med om under hela sitt liv. Han och Nitro hade en alldeles speciell relation, dom utvecklades tillsammans som jägare och många gånger var det som om de också läste varandras tankar. Ett hundliv är alltför kort, men vi försöker trösta oss med att Nitro har levt ett bra liv och gett oss så många fina minnen att leva på. Efter hans bortgång blev sonen Patron ännu kärare för oss.

Nitro och husse under riksprovet i Mittådalen 2011 då dom kom på tredje plats i elitklass.

Nu vänder vi blad och ser med tillförsikt fram emot 2014. Målsättningen för det här året är att ge Patron förutsättningar att bli en lika duktig jakthund som sina föräldrar, och sikta på hans första jaktprovsmerit. För Nellys del är det förstås jaktchampionatet som hägrar, samt försöka få till en merit på skogsprov så hon är meriterad på alla fältslagen. Ett viltspårprov behöver hon också göra. Nu när Nitro så hastigt togs ifrån oss siktar vi på att para Nelly nästa höst/vinter. Matte har siktet inställt på en viss hane som far till kullen, men flera pusselbitar behöver falla på plats innan vi kan avslöja vem det blir 😉 Vi kommer att behålla en tikvalp ur kullen.

/Maria


Lämna en kommentar

Fler utställningsresultat

I Lördags var Dimma och jag till Umeå på SVK Västerbottens årliga utställning. Som vanligt träffade man många trevliga människor att prata med. Jeanette och Micke, Nitros uppfödare, var där med deras yngsta förmåga Ormkullens I´Varga (Nitros systerdotter). Och i vanlig ordning var det hård konkurrens med massvis med snygga hundar i jaktklasserna! Till min stora glädje fick Dimma betyget ”very good”, som med de nya utställningsreglerna är att jämföra med det tidigare ”slät etta”, dvs 1:a pris utan cert. Domaren Marina Bengtsson gillade hundar med rejäl benstomme, men tyckte ändå att Dimma hade lite ”för mycket av det goda”. Här är hennes kritik:

2,5 årig tik med feminint huvud och uttryck. Stark hals och rygg, ngt sluttande kors. Denna tik ger ett ngt lågställt intryck. Välvinklad fram och bak. Kraftig fin benstomme. Rör sig med effektivt steg. Bra päls. Kunde utstråla mer självsäkerhet.

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Vi får se om det blir någon fler utställning framöver, i så fall får vi sikta in oss på domare som gillar stadiga hundar av den ”urtyska” modellen. Sen får jag intala Dimma att hon är störst, starkast och snyggast i världen så hon utstrålar mer självsäkerhet 😉 Det branta korset håller jag inte med domaren om! Det har ingen tidigare domare sagt om henne, jag tror det berodde på att Dimma stod med svansen hängade rakt ner när jag ställde upp henne. Om man lyfter upp den lite (eller lyckas få henne lite gladare) ser man att hennes kors inte alls är brant!

 Jag har redan nu börjat bearbeta Tomas för att få med honom till SVK:s riksutställning som arrangeras i Piteå den 16 juni. Förhoppningen är att kunna få dit så många som möjligt av våra avkommor så vi kanske kan få till en avels- eller uppfödarklass med Nitro och Dimma. Nitro kan också ingå i en avels/uppfödargrupp från Ormkullens kennel. Jag försöker locka med en trevlig weekend i Piteå med öl & grillat på kvällen, Tomas avskyr nämligen utställningar så jag får för det mesta åka ensam…

Under utställningen blev flera hundar nykläckta champions, grattis till er alla! Dimma och jag var tvungna att hasta iväg innan det hela var klart eftersom vi skulle iväg på julbord på kvällen i samband med att Tomas högtidligen fick motta sin guldklocka efter 25 års trogen tjänst på Mondi Dynäs. Det blev inte mycket fotat, ljuset i hallen är inte det bästa. Men några bilder bland annat på en del hanar i jaktklassen blev det, dom ligger här på Facebook.

I helgen har även Tiurjegerns Kark (Ormkullens E´Nitro – Tierbuas Enya) varit på utställning i Norge. Han fick betyget ”very good, grattis Roger! Kark är en stilig kille under utveckling och med åldern kommer han nog bli ännu snäppet snyggare!

Bra størrelse, ennå i sterk utvikling. Bra proposjoner i kroppen. Ønskes noe mørkere øyne og bedre markert stopp. Ganske bra overlinje. Høyt kryss og hale. Bra poter, utmerket pelskvalitet. Ganske bra bevegelser. Vennlig temperament. Behøver tid.

Tiurjegerns Kark

Tiurjegerns Kark

I dag var Tomas till skogs och jagade med Dimma. Fåglarna kändes lite tryggare nu när vi fått ett tunt snötäcke.  Men ändå var det svårt att komma i skjutläge, dom hade en hel del stora  fina orrtuppar i luften på långa håll men det var tillslut en tjäder som föll för Tomas bössa.
 
/Maria

 


Lämna en kommentar

Minttu på utställning!

I går, lördag, var Minttu ”Thalita” på utställning i Kiruna. Hon fick HP och en tredjeplacering i valpklassen med fin kritik. Grattis Bengt och Linnea! Här är kritiken:

Glad och trevlig valp. Feminint huvud, bra öron, ngt ljusa ögon. Bra hals 0ch rygg. Brant kors. Mkt bra vinklar. Utmärkt benstomme och tassar. Rör sig med tillräckligt steg. Trevligt temperament.

Matte Linnea berättar att Thalita är en mycket trevlig tjej, hon har hunnit med att jaga några kortare turer och det är fällt både ripa och tjädertupp för henne. Hon älskar att bära saker, det verkar vara ett arv som Nitro för vidare väldigt starkt till sina avkommor. Men sen är det ju en annan femma när man börjar kräva en ovillkorlig apport, då är det inte lika roligt längre 😉 Men det underlättar att lära in lydnadsapporteringen om man i grunden har en hund som gillar att bära. Nitro är numera en ganska jobbig spontanapportör, när man kommer hem från jobbet och kliver ur bilen hoppar han håller på att fälla mig när han KRÄVER att få bära något! Häromveckan hjälpte han mig att dra upp soptunnan som stod nere vid vägen. Jag höll tunnan på rätt köl medan han höll i handtaget och backade uppför backen. Då skulle någon stått bredvid och filmat, det såg nog ganska kul ut!

Thalita på jakt

Thalita på jakt

 
Tomas och Dimma var till skogs i dag och jagade, det som kom som regn här nere i dalgången var snö uppe på höjderna. Dimma sökte jättebra och fixade fem snygga fågeljobb på tjädertuppar, men till husses stora förtret så var dom alltför varska och det var för svåra lägen att skjuta.  I kväll ringde också Rodas husse Kent och meddelade att hon börjat löpa i dag, om två veckor blir det parning!
 

Våra jaktmarker börjar vara vitpudrade

Våra jaktmarker börjar vara vitpudrade

 
/Maria

 


1 kommentar

Nitro ska bli pappa igen!

I december ska Nitro få dambesök av en ung duktig tjej från Hammerdal, Sångbergets Roda heter hon! Det ska bli spännande, Roda är besläktad med Strimma genom sin pappa Tvärnypets Hojt. Strimma och Hojt är halvsyskon efter Stenbitens Fix. På hemsidan har vi lagt upp en stamtavla på de kommande valparna. Roda är en kompetent jakthund på fjäll och i skog, den här hösten har hon avancerat upp i elitklassen med två stycken 1:a pris på skog och fjäll. Du som är intresserad av en förstklassig jakthund kan kontakta Rodas ägare Gertrud och Kent Danielsson, Hammerdal för mer info. Tel: 076-110 09 71 eller 070-657 49 72, gertrud.danielsson (a) gmail.com

J Sångbergets Roda

J Sångbergets Roda

 
Vi har också fått rapporter från Nitros avkommor i norge (och en i sverige) efter NJ(K)CH Tierbuas Enya. Dom har nu haft sin första jakthöst, och ägarna är nöjda med sina hundar både på jakten och hemmavid. Chilis ägare skriver till uppfödaren Tommy att hon är familjens älskade prinsessa som inte är till salu för alla pengar som finns på jorden. Hon har visat fina egenskaper på jakten, men behöver mer rutin och fler jaktdagar. Syrran Taxi är husse mycket nöjd med, hon har utvecklats till en duktig jakthund med frisk avance som är skicklig på att precisera fågel utan att stöta. Hon älskar att apportera (som sin far Nitro!), han berättar att hon till och med brukar stjäla vilt hos grannen! En dag snodde hon till och med en räv som grannen hängt upp på husväggen, och levererade den stolt hem och la den i husses knä 😉
Whisky jagade mycket redan i fjol, och det är fällt mycket fågel för henne.  Scott är en snäll och lugn kille, men drabbades tyvärr av hjärnhinneinflammation och har behandlats med kortison så han har inte kunnat jaga så mycket. Kark är nyligen HD-röntgad med A-höfter. Hans ägare är mycket ambitiös och lägger ner mycket tid både på jakt och träning i både skog och fjäll. Han beskriver Kark som en lugn och trevlig hund som utvecklats mycket i höst, han jagar med ett klokt självständigt sök, fin reviering och god kontakt. Han är duktig på att sekundera sin partner, och noggrann på fågelvittring. Han har varit lite väl försiktig i avancen, men blivit bättre även där.
 

Kark till höger, med "storebror" och läromästaren Kagge samt matte

Kark till höger, med "storebror" och läromästaren Kagge samt matte

Än har vi ingen snö här i Kungsgården, men på söndag är det visst utlovad snöfall. Tomas och Nitro var till skogs och jagade en sväng  i dag. I vanlig ordning gjorde Nitro ett antal förstklassiga arbeten på skygga tjädrar, men det var alltför svåra lägen för att skjuta. Med ett tunt snötäcke kan det nog bli bättre! Förra helgen jagade vi älg, och jag fick skjuta en rejäl älgko som kom smygande på mitt pass. Det var den sista vuxna vi hade på tilldelningen, så nu på lördag ska vi jaga kalv. Vi har tre stycken kalvar kvar på tilldelningen. Eftersom vi lottar ut kalvarna i halvor bland de som är med och jagar, och Tomas och jag står näst på tur så får vi se till att vara med. En novemberkalv är ganska stor och ger ett fint tillskott i frysen!
 
/Maria


Lämna en kommentar

Klimpfjällsprovet dag två

Andra dagen fick vi ny domare, Ove Fredriksson, och nya marker, även några nya provdeltagare hade tillkommit. Jippii! ny domare och nya människor att göra bort sig inför! Tänkte vi muntert efter gårdagens bottenresultat. Men skämt åsido så hade vi ägnat kvällen till reflektion över dagen som gick, hundarna är ju faktiskt inga maskiner och man kan inte skylla allt på dom. Vad hade vi själva gjort för fel? Bettans lämmeljakt är inte så mycket att göra åt – annat än att springa efter henne och banna så gott det går. Som domaren Dag Teien sa i början av dagen så ska en lämmelkontakt vara som en nära döden upplevelse för hunden. Men en sådan kan man inte ordna mitt under brinnande jaktprov, för det är strängeligen förbjudet att aga sin hund! Hade det däremot varit under ”vanlig”  jakt hade nog Bettan fått sig en ordentlig omgång som hon sent skulle glömma…  Och för den delen var inte Bettan ensam om att bli störd av dom ettriga små varelserna, till och med elithundarna hade en hel del lämmelintresse. Vad gäller Dimma så hade Tomas tänkt över sitt agerande dagen innan och bestämt sig för att byta strategi. När han i går försökte mana på henne då hon tvekade och stannade hela tiden resulterade det bara att hon blev ännu mer tveksam och ovillig att söka ut. Hon kände nog dessutom av husses irritation och blev ännu mer osäker, ett klassiskt misstag man som förare gör. Dagens strategi var att ignorera hennes stopp och bara knata vidare, så hon skulle börja lita på sin egen förmåga att gå på och söka ut. För vi vet ju att hon kan!

Dimma fick gå ut i andra släpp, hon började tveksamt precis som dagen innan, men Tomas vidhöll sin strategi och tillslut så pinnade hon på skapligt. Om än med alltför många stopp och kovändningar, långt i från så fint som hon sökte under premiären! Andra släpp fortsatte hon i samma stil, några fina lovar för att sedan stanna och titta på husse – vad ska vi göra nu? I tredje släpp hade vi vänt om och det blev medvind. Då slutade hon jaga helt och hållet så Tomas valde att dra henne. Ingen mening att tröska på när det inte fungerar. Det hon behöver är effektiv jakt – i flera timmar på fjället! På jaktprov har man sin släpptid på 15-20 minuter att spela på…

Bettan kvittrade sin vana trogen till av glädje då hon började sitt släpp, till råga på allt hade vi just sett en rödräv raska över fjället bakom oss och Bettan hade full fokus på Mickel! Jag fick styra henne resolut framåt, så hon var lite okoncentrerad i början av släppet. Men efter en stund sökte hon med sina vanliga gasell-lika skutt över viden. Domaren frågade hur gammal hon är, och jag berättade att hon är fem år och dessutom bröt benet för ett år sedan. Det blev han ganska imponerad över, eftersom han tyckte hon hade intensitet som en unghund 😉 Bettan värmde mattes hjärta med att ta mina dirigeringar efter domarens önskemål alldeles utmärkt. Lite större vidd hade jag önskat, men farten och jaktlusten var det inget fel på! Hon fortsatte i samma stil i andra släpp, men så helt plötsligt blev hon tvärless då det inte fanns fågel men desto mer lämmel, så då var det åter igen full fokus i vartenda hål i backen. Domaren var schysst och såg direkt att hon lagt av att jaga ripa, så han sa åt mig att koppla för att inte lämmelintresset skulle överta. På så vis slapp jag göra bort mig totalt med att springa maktlöst gormande efter henne ett helt jäkla släpp! Men vi fick fortsätta senare, och Bettan skippade då lämlarna för att söka fågel. Under dagen hade vi skralt med fågel, två kullar var vi i kontakt med men det blev inga vettiga situationer. Många hundar hade ”lämmelproblem” i brist på ripa. Vi rundadade en dalgång och vände upp i medvind på väg tillbaka, det var då Tomas gav upp med Dimma. När vi hade ett par kilometer kvar fick jag släppa Bettan. Jag såg direkt att hon fick en nytändning, hon ökade på vidden och intensiteten och hennes lilla svans gick som en piska när hon dammsög löpor, här var det minsann inte lämmel men jag kunde svära på att fåglarna var någonstans framför oss! Tillslut tappade jag Bettan ur sikte, och vände mig om. Tomas vinkade och pekade bak i publikgruppen så jag förstod att hon var högre upp i ett videsnår. Jag vinkade till mig domaren och skytten, och när jag forcerat viden såg jag att Bettan stod still, men hennes huvud rörde sig och svansen gick. Inget klockrent stånd med andra ord, men hon brukar inte vara den som stannar upp i onödan, snarare har hon varit lite väl het. Så vi provade att skicka på henne, men hon gick bara ut på nya löpor. När vi kom ner för branten fick vi se att parkamraten stötte upp ett par ripor längre fram. Bettan fick fortsätta i samma riktning och försvann bakom en kulle, då såg vi ytterligare ripor i luften men det var svårt att se vad hundarna gjorde bakom knixen. Vi ångade fram så fort vi kunde i den kuperade terrängen, och vad jag såg så kom Bettan in i fel vind från sidan i en fin gryta med vide, och vips så gick ett 20-tal ripor upp! Jag vrålade allt vad jag orkade, och Bettan tvärnitade och tittade rakt på mig; F-låt matte! Vi fick båda ta in våra hundar och domaren och domareleven Robert Lundgren hade överläggningar en stund innan nästa par fick släppa. Det visade sig att det inte var de enda riporna i grytan, nästa parhundar körde upp ytterligare fåglar i omgångar. Den rutinerade elithunden Kolvmakarens Dagny fick till en fågelsituation med fällning när vi i publikgruppen stod farligt nära! In alles var det säkert 50 ripor som låg tryggt i videgrytan, vi hade nog hittat ripornas årliga konferens! Synd att vi inte tog andra varvet då vi gick in fjälldalen så hundarna kommit rätt i vind, då hade nog provet varit över betydligt tidigare! Vi fortsatte en bit efteråt, och Dagny ordnade flera fina fågeltagningar på den sprängda kullen, tyvärr så hade hon knallapporerat tidigare i en extremt provocerande situation med fällning rakt framför nosen, så det hägrande 1:a priset för det slutliga jaktchampionatet var kört. När släppet var klart var klockan över fem, och vi var ganska nära bilarna, så Bettan fick inte gå mer tyvärr. Det slutade med att duktiga Dagny fick ett 2:a pris med 6:a på fält, resten av hundarna fick eg eller eff. Trötta och möra släntrade vi ner mot bilen, sen var det bara att städa ur stugan och börja den 40 mil långa resan hem.

Det är bara att konstatera att Dimma behöver massvis mer med jakt – framförallt på fjäll – innan vi ger oss på att starta henne på prov igen. Hon fungerar utmärkt i skogen, men verkar lida lite av ”torgskräck” på fjället. På premiären tog det ett par timmar innan hon kom igång och sökte fint första dagen, men andra och tredje dagen gick hon i stora vida slag över kalfjället. Men det var nog inte tillräckligt med tre dagars fjälljakt. Vi siktar på att fara upp till Kittelfjäll nu i början av oktober då Tomas får långledigt, då ska Dimma få mycket jakt! Och Bettan – ja henne är det inget större fel på. Hon har bara precis som vanligt en jäkla otur! För hon är ju en duktig liten jakthund i pocketformat 😉 Jag tog ett gäng bilder under provet, dom kommer så småningom på Facebook med länk här.

I dag söndag fick Bettan och Dimma vila i hundgården, så tog vi varsin gammal rutinerad elithund med oss upp på skogen. Jag gick med Strimma, och vi hade action från början till slut! Hon gick på löpor mest hela tiden, och jag fick hänga på med bössan i högsta hugg och tummen på säkringen som värsta kommandosoldat! Tyvärr så var skogen för tät, fåglarna för skygga och möjligtvis skytten för långsam… 😉 Men gammtanten skötte sig alldeles utmärkt!

mattes duktiga tjäderfinnare!

mattes duktiga tjäderfinnare!

Tomas och Nitro tog en annan runda, när vi kom fram till vår avtalade mötesplats vid Skälsjömyren hade han gjort upp en eld och vi fikade tillsammans en stund. Dom hade inte haft lika bra med fågel som oss, Nitro hade stått 180 meter bort enligt Astron, så Tomas körde en inkallning, men då hade fågeln löpt undan då han och Nitro gick tillbaka efter rapporteringen.

Tomas och hundarna vid Skälsjömyran

Tomas och hundarna vid Skälsjömyran

På tillbakavägen hade jag och Strimma inte lika mycket fågel, men Tomas och Nitro som gick i våra ”spår” fick action” Nitro fixade en snygg fågeltagning på tjäderhöna, men husses skytte funkade tyvärr inte lika bra… Sen var det Strimmas tur att börja med löpor igen,  men den skygga tjäderflocken lättade tyvärr. Dom flög över myren mot Tomas som fick dundra på, men det ville sig inte den här gången heller! Det får nog bli en session med lerduvor framöver 😉 Nåväl, jag fick i vanlig ordning med mig ett lass kantareller, trots att jag stövlade över stora sjok med både gula och trattisar i stridens hetta när jag följde med Strimma på löpor!

The hunt – to be continued!

/Maria