Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Eftersöksgrenar

I går startade Tomas och Rolf Patron och Jorm på ordinarie eftersöksprov i Härnösand. Nitrosönerna är rutinerade vid det här laget, och löste sin uppgift bra i både ÖKL och EKL. Patron fick 10-10 i samtliga grenar och Jorm fick 10-10 i ÖKL men domaren drog en pinne på spåret i EKL för att han tyckte det var en för lite för snabb avlämning. Vattnet gjorde han prickfritt så det blev 9-10 för Jorm i EKL. Patron utsågs till bästa EKL hund, det var ju inte så stor konkurrens med endast tre startande varav en var brorsan Jorm och den andra klarade inte spåret. I ÖKL kom Patron på delad 1:a plats tillsammans med Kenth Gustafsson med sin Jazza Du Nid Aux Nobles. Bästa unghund blev Ganjo´s Herta med matte Erika Winterqvist.

Jag hade tagit med fel objektiv och sjabblade med inställningen till kameran så våra bilder blev inget vidare. Men som tur var så plåtade Anette Gustafsson också, så vi fick låna hennes fina bilder. Tack så mycket 🙂

72_dpi_002

Vinnande trio: Tomas med Patron bästa EKL och delad bästa ÖKL, Kenth Gustafsson med Jazza, delad bästa ÖKL och Erika Winterqvist som blev bästa UKL. Foto: Anette Gustafsson

 

Patron med räven i EKL. Foto: Anette Gustafsson

Patron med räven i EKL. Foto: Anette Gustafsson

 

Jorm, stolt som en tupp, levererar måsen till husse. Foto: Anette Gustafsson

Jorm, stolt som en tupp, levererar måsen till husse. Foto: Anette Gustafsson

 

Provledaren Carin Byström och paparazzin Anette Gustafsson :)

Provledaren Carin Byström och paparazzin Anette Gustafsson 🙂

 

Kö till vattnet...

Kö till vattnet…

 

Fire in the hall! Och måsen i luften!

Fire in the hall! Och måsen i luften!

 

Lovaktarens Birdie levererar måsen till matte Mary Lostråle

Lovaktarens Birdie levererar måsen till matte Mary Lostråle

 

Efter avslutat prov var det kö till mås-buffén, alla fick ta för sig av apportvilt. Det är en lustig hobby vi har ;)

Efter avslutat prov var det kö till mås-buffén, alla fick ta för sig av apportviltet. Det är en märklig hobby vi har 😉

 

Fika efter avslutat prov.

Fika efter avslutat prov.

Allas vår ”vorstehmamma” Carin Byström är den som vi alla har att tacka för att vi får delta i både träningskvällar och prov i Härnösand. Hon är en klippa som alltid osjälviskt ställer upp och upplåter både sin egen tomt för träningskvällar på våren, råddar med apportvilt, ställer upp som provledare, fixar domare, provmarker och raggar ihop funktionärer till proven och mycket mer därtill! Under många år har hon delat med sig av sin stora kunskap till både ”gamla rävar” och nybörjare. Stort tack för allt du gör för oss Carin!

 

Carin har koll på läget

Carin har koll på läget

Även om både vi och hundarna tycker det är kul att träna spår och vatten med likasinnade är det något vi framförallt ägnar oss åt fram tills proven är avklarade. Patron och Jorm är ”självgående” numera och behöver bara aktiveras och underhållas inför jakt och provsäsongen. Nelly har ägnat sig helhjärtat åt sin valpkull, men varken hon eller Dimma behöver vi ägna något krut åt vad gäller eftersöksträning. Dom är rutinerade jakthundar och vet vad vi förväntar oss av dom när jakten väl drar igång, om några små detaljer brister är det inte hela världen då dom är färdigprovade.

Nu börjar i stället jakten på kråka som husse och framförallt Patron brukar ägna sig åt fram till skogsfågel- och ripjakten drar igång. Det brukar också bli en del skyddsjaktuppdrag på kanadagäss vid närbelägna badplatser och båthamnen på Sandslån. Nelly som återhämtat sig bra efter valpkullen börjar nu se pigg och fräsch ut kommer få tjänstgöra som gåsapportör, det har blivit lite av hennes specialitet. Så fort hon hör deras trumpetande läten då dom flyger förbi sträcker hon på halsen och tittar uppfordrande på husse 🙂

Men framförallt kommer vi att ägna oss åt att forma framtidens jakthund, vår lilla Tuula! Sista brorsan Väinö flyttade i fredags, och med det var det dags att börja ägna vår egen lilla fröken mer uppmärksamhet. Senaste dagarna har hon fått lära sig sig sitt och inkallning. Samt att vi har börjat låta henne vänta på ”varsågod” innan hon får äta eller gå ut ur hundgården. Hon är så söt när hon lägger sina sammetsrynkor i pannan i djupa veck och verkligen koncentrerar sig på att förstå vad husse och matte menar. Det är så tacksamt att träna en liten valp, dom är som mest formbara vid denna ålder – bara att ta vara på! Positiva rapporter från våra valpköpare fortsätter att komma in. Valparna är trygga och frimodiga, det bådar gott 🙂

/Maria

 

Annonser


Lämna en kommentar

Valparnas andra vecka och en nybliven champion!

I skrivande stund har valparna precis passerat två veckor. Dom växer så det knakar! Från att ha varit små hjälplösa ät- och sovmaskiner börjar dom nu likna små hundar. Dom både ser och hör, och kan interagera med varandra och omgivningen. Vi konstaterar att ingen av våra tidigare valpkullar har varit så stora (med undantag för lillebror då 🙂 ), kraftfulla, krävande och försigkomna! Nelly ser nästan desperat ut i bland när hon hoppar in till valplådan som kokar av nio små viljestarka individer som kräver mat och uppmärksamhet. I förrgår morse provade jag att öppna luckan till valplådan, Nelly stod ute och åt tillsammans med Dimma och Patron, medan valparna stultade runt i lådan och högljutt påtalade att dom minsann också behövde utfodras. Dom var inte sena att titta ut på den nya världen utanför den trygga valplådan, och sekunden efter så började dom en efter en ”droppa” ut och undersöka köket närmare. Våra tidigare valpar har tvekat länge innan dom tagit steget, och det har nog varit vid ca tre veckors ålder dom börjat kliva över kanten. Jag lät inte de äventyrliga pionjärerna gå särskilt långt ut på köksgolvet innan jag samlade ihop dom och stängde luckan igen. Köksgolvet är fortfarande glatt och halt för små ben som inte fått upp styrkan ordentligt.

72dpi_001

I går provade jag att ge valparna älgfärs utblandat med äggula från våra höns och lite rapsolja. Det var populärt! Valparna sög och smaskade i sig färsen från mina fingrar med våldsam intensitet! Hela den lilla kroppen riste och vred sig när valpen kämpade för att få i sig den nya delikatessen. Men det fick räcka med en liten klutt per valp så att magen väjer sig. Vi kommer att ge dom en liten portion om dagen som vi ökar på efterhand. Efter ett par dagar borde dom kunna börja äta från ett fat, då blir det mindre kladdigt än när man matar dom en och en med fingrarna. Med den planerade valpkullen i åtanke var vi noga med att spara mycket puts från älgstyckningen i höstas, som vi malde och frös ned i portionspåsar. Enligt flera studier jag läst är färskfoder det allra bästa för hundar, och framförallt valpar, så vi tänkte föda upp den här kullen på en blandning av färskfoder och vårt vanliga torrfoder Carrier för att ge dom bästa start i livet.

72dpi_008

I takt med att valparna växer så har Nelly ökat sin mjölkproduktion, och vi har gått över till att ge henne Carrier high energy med 32 % protein och 24% fett (som vi brukar ge hundarna under fjälljakten), samt att hon får laxolja och ägg från våra höns då och då. Hon äter ungefär dubbelt så mycket som Patron fyra gånger om dagen för att inte tappa i hull. Allt går bara rakt igenom hennes kropp ner i ”mjölktanken”!

Alla valpar är nu tingade, dom blir inte lika utspridda som vår förra kull så det kommer bli lättare att ordna valpträffar. Det ser vi fram emot! Dom kommer att hamna i Umeå, Timrå, Sundsvall, Bräcke, Hudiksvall, Uppsala/Umeå, Falun och Stockholm. Vi kommer skicka ut lite mer praktisk info till er som tingat valp under de närmaste dagarna. Det har varit lite hektiskt när kennelmatte varit på resande fot i helgen och husse börjat jobba igen efter sin tio dagars ledighet. Det kommer bli lite råddigt de närmaste veckorna då vi båda jobbar heltid, men Tomas skiftgång underlättar mycket. När det blir några timmar för länge innan vi byter av varandra här hemma ber vi ”kennelmormor” Monica som bara bor ett par kilometer bort att åka hit och rasta/utfodra Nelly och så småningom även valparna. Fler bilder och filmklipp av valparna finns i vanlig ordning på vår facebooksida. Dom börjar bli roligare och tacksammare att fotografera dem så antalet foton vi lägger ut kommer att öka 🙂

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

En varm dag på utställning i Lycksele resulterade i tredje och sista CK:t!

Så till en annan glad nyhet! Under helgen som gick var jag (Maria) i Lycksele på utemässan och visade min konst. På Söndagen kom Rolf och Monica upp för att besöka mässan, med sig hade dom Jorm som var anmäld till utställningen som Västerbottens vorstehklubb anordnar i samband med mässan. Jorm gjorde bra ifrån sig (fast handlern fick kritik får att hon sprang felaktigt 😉 ) och det slutade med excellent, CK, andra bästa hane i jaktklassen och reservcert. Med det så är Jorm färdig utställningschampion! 😀 Nu är det bara för husse Rolf att fokusera på nästa titel som smäller ännu högre: svensk jaktchampion! För det är han värd, den snygge och duktige Nitrosonen ❤

/Maria

DSC_7850

En lite mer presentabel bild på SEUCH J Rodedalens Jorm


1 kommentar

Lyckad rosettjakt

Det blev en lyckad dag för Jorm på SKK:s utställning i Sundsvall i dag! Först blev han bästa hane i jaktklassen med CERT, och sedan gick han och blev BIR! Jag misströstade lite att ställa honom eftersom han på de senaste utställningarna tydligt visat att det är det tråkigaste som finns att ägna sig åt, med resultatet hängande svans och bakåtfällda öron a´la whippet. Vill man inte visa upp sig spelar det ingen roll att hur snygg man är… Men i dag var han pigg och glad i ringen och föll dessutom domaren i smaken 🙂 Så här löd kritiken:

Lagom stor, bra könsprägel, utmärkt huvud, torr hals, god manke, utmärkt bröstdjup och längd. Bra benvinklar. Stabila rörelser, god päls.

Domare: Frank Christiansen, Norge.

BIM blev ”träningskompisen” Toxic, som fick sitt tredje CERT och därmed är SEUCH, stort grattis Jenny! Toxic är inte bara trevlig och en duktig jakthund, hon är snygg också 🙂

DSC_0163

BIR Rodedalens Jorm och BIM Toxic med matte Jenny Karlsson. Domare: Frank Christiansen. Jorm blev redigt kär i söta Toxic som synes 😉

Nackdelen med att bli bäst i rasen är att det blir en lååång dag… Det hade jag inte räknat med så jag hade inget fika med mig förutom en banan och en flaska vatten. Som tur är finns det ju att köpa. Jag tog en sväng på Jula och handlade lite förnödenheter men det blev ändå mycket dötid då jag roade mig med att sitta och titta på hundar av alla möjliga originella raser som visades upp. Det är så lättsamt med Jorm som liksom sin far lever efter mottot ”peace, love and understanding”. Det spelar ingen roll vilken hund som kliver fram och nosar på honom och hur ”suspekt” den än ser ut så möter han alla med samma öppenhet och viftande svans. Hanhundsaggressivitet existerar inte hos honom, är det någon hane som spänner sig och gruffar så vänder han bort huvudet och visar med all tydlighet att han inte vill ha något bråk. Precis så var Nitro också. När Jorm tyckte att han glott färdigt på pudlar, nakenhundar och diverse obestämbara små golvmoppar fläkte han ut sig raklång och somnade på sin filt, jag fick se upp så ingen trampade på honom när dom passerade i den trånga gången mellan ringarna.

Så var det tillslut dags för gruppfinalen och jag fick väcka upp Jorm ur sin dvala. Det blev endast fyra finalister i grupp 7, förutom Jorm en irländsk setter, en weimaraner och en kleine münsterländer. Döm om min förvåning, men Jorm gick och placerade sig som tvåa! Jag har aldrig kommit så långt på en utställning med våra vorstrar förut. På SKK:s utställningar samlas ”utställningseliten”, Jorm är ju framförallt en jakthund och jag har inte lagt något krut på att utställningsträna honom. Föga förvånande blev han slagen av den välpälsade irländska settern med sin rutinerade handler. Trea efter Jorm blev weimaranern och fyra münsterländern. En gigantisk BIG2 rosett fogades till samlingen av de tidigare, samt en laddning Klass färskfoder. Trötta men glada begav vi oss hemåt. Vi passade på att ta några ”skrytbilder” med rosettskörden och nya uppställningsbilder hemmavid:

Rodedalens Jorm

Rodedalens Jorm

Rodedalens Jorm

Jajaja… sluta orda om den där utställningen nån gång – blir det några valpar då?? Vi är helt överväldigade över intresset för vår planerade kull! många väntar och undrar förstås om det ”tagit”? Inklusive vi själva förstås! Vi hade tänkt göra ultraljud på Nelly de närmaste dagarna (i dag är det precis 4 veckor sedan första parningen) men för varje dag som går tycker vi att vi ser allt större tecken på dräktighet så vi avvaktar. Nelly är trött, vill mest ligga och sova samt är extremt fokuserad på mat! Hon har inte mått illa, men det gjorde hon inte förra gången hon väntade valpar heller. Hon har breddat över revbenen och när hon är nyäten får hon allt mer formen av en öltunna… Vi törs inte ropa hej riktigt än, men nog ser det lovande ut?

nellygravid2


Lämna en kommentar

Smekmånad och jaktprov

Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.ura

Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤

Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.

Nelly_ura_36 (2) Nelly_ura_49 Nelly_ura_51

Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!

Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.

1545716_1056064457772865_8986993386419165124_n 12795483_1056064577772853_95864786246521701_n

För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.

Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.

Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.

DSC_7328

Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll

Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.

/Maria


Lämna en kommentar

Nitrobarn på utställning

Två helger i rad har jag (Maria) och Jorm varit på utställning. På Kristi himmelsfärdsdag åkte jag och min mamma Monica som är Jorms matte till Lycksele där Västerbottens vorstehklubb arrangerade utställning i samband med utemässan. Vädret var ruggigt, kallt och blåsigt med isande regn- och hagelskurar. Men Jorm skötte sig fint i ringen och slutade som 2:a bästa hane i jaktklassen med CK och 3:e bästa hane totalt! 🙂 Domare var Aina Lundmark, som också påpekade att Jorm hade utställningens snyggaste tassar 😉

Glad ”handler” med Jorm som fick sitt första CK!

Flott hane med utmärkta proportioner. Något flat hjässa. Utmärkt hals, rygg, kors och vinklar runt om. Mkt bra benstomme, pals och färg. Vägvinnande rörelser. Välvisad!

Den gångna helgen var det dags för nästa utställning, specialhundklubbarnas årliga Jämtlandsutställning som denna gång hölls i Brunflo. Jag klev upp i ottan, hämtade upp Jorm och vi begav oss inåt landet. Vädret var bättre än förra helgen, ingen direkt värme men åtminstone sol! Det var som vanligt många hundar anmälda så konkurrensen var hård, och domaren Towe Lööv som för dagen hade en domarelev med sig var mycket noggrann och gick igenom hundarna grundligt från nos till svansspets. Många åkte ut med good och verygood, och det hölls hårt i CK:na. Jorm skötte sig bra även denna gång, och han placerad som tvåa i jaktklassen. Endast 1:an fick CK så Jorm blev utan denna gång. Kritiken var överlag bra, men hans vinklar som var bra förra helgen verkar ha ”rätat ut sig” under veckan som gått samt att han dessutom dragit på sig ett brant kors… Den flata hjässan däremot hade nu rättat till sig! 🙂 Utställningar är verkligen en bedömningssport, men eftersom Jorm hittills fått överlag bra kritik och placeringar så lär vi nog lyckas skrapa ihop de där tre CK:na till utställningschampionatet tids nog.

Kungshällans kennel representerades denna gång endast av Liisa med Pingla (Kungshällans NF Primadonna) i jaktklass. Vår egen Patron går ju inte i jaktklass än eftersom han hittills bara har ett fältbetyg från vårprov, och jag är tveksam om det kommer vara värt att ställa ut honom eftersom jag misstänker att han spränger maxhöjden… Lilla Pingla skötte sig jättefint i ringen och fick betyget verygood i dag.

Liisa och J Kungshällans NF Primadonna ”Pingla”

Jorms två kullsyskon var också med, Rodedalens Gnillo och Falla som båda gick i ÖKL. Gnillo är en riktigt stilig herre, han har nog kullens snyggaste huvud! Tyvärr så är han lite väl reslig, så betyget slutade på good på grund av storleken. Men kritiken var bra i övrigt och alla delar sitter där dom ska. Gnillo har fältbetyg 6 ÖKL från vårprovet, men först med genomförda eftersöksgrenar blir han jaktmeriterad.

Rodedalens Gnillo

Kullsystern Falla är en snygg tjej med fina proportioner, hon fick excellent med fin kritik och blev bästa tik i ÖKL men domaren valde att hålla på CK:t i dag. Men hon lär nog plocka sina tre vad det lider när hon går i jaktklassen.

Rodedalens Falla

Denna välbesökta utställning är ett bra tillfälle att få se många hundar, och jag tog hundratals foton som tagit en stund att gå igenom. Till att börja med har jag lagt upp ett gäng på vår facebooksida men endast av Nitros avkommor från vår och Rodedalens kennel. Resterande bilder kommer jag att lägga upp på Jämtland Västernorrlands vorstehklubbs facebooksida så fort jag gått igenom dom.

 /Maria


Lämna en kommentar

Vårprov

Nu är vi hemma och ”mellanlandar” efter vårprovet i Mittådalen, i morgon styr vi kosan mot Kittelfjäll där påsken traditionsenligt ska firas.

Vårprovet var som vanligt trevligt och välarrangerat, Tomas startade med Patron medan jag var stug- och hundvakt eftersom vi hade hela flocken med oss. Rolf startade med Jorm. På lördagen startade även Kristina med Patrons bror Plexus, syrran Prada var också anmäld men passade lägligt på att börja löpa så hon blev tyvärr struken.

På fredagen var det mulet med lite snöfall, föret var bitvis tungt för hundarna men bröderna Patron och Jorm jobbade på med oförminskad intensitet hela dagen, det ger verkligen resultat att båda två fått ett antal jaktdagar på vinterfjället! Det är ingen tvekan vad som förväntas av dom. Tyvärr var det dåligt med fågel på fredagen, så det blev ingen situation för någon av dem. Men båda fick mycket beröm för sitt sök. Även Plexus jobbade på bra, han hade fågel i sitt släpp men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation.

Kristina och Plexus

På kvällen blev vi bjudna på god middag hos Lille-Mor, hennes dotter Matilda och ett gäng av hennes valpköpare som bodde på vandrarhemmet i Mittådalen. Det är en tillräcklig bedrift att sätta sig på tåget ända från Skåne och åka upp på vårvinterprov med en hund, så Patrons syster Puma fick stanna hemma medan Lille-Mor startade med sin äldre tik Ztella. Men nästa gång hoppas vi få se den lilla bruna fröken flyga fram över fjällvidderna 😉

På lördagen var det strålande sol. Rolf och Tomas hamnade den här dagen i varsin grupp. Den här dagen var det mer fågel vilket också märktes i resultatlistan med fler pristagare än fredagen. Båda grabbarna hade förstaprissök även i dag och fick lovord av sina respektive domare. Patron fick två fågelsituationer, men domaren önskade lite rappare avance så han fick nöja sig med en 6:a på fält, apporten fixade han prickfritt.

Vår fina kille i vackert landskap

Jorm matade på med sedvanligt krut, men blev störd ett par gånger då han börjat markera fågel och parkamraten ångade förbi så Rolf nödgades kalla tillbaka honom. Till slut fick han tillfälle på några ripor utan att partnern kom farande, men då Rolf såg riporna löpa undan framför Jorm reagerade han med ryggraden och lade Jorm innan han hunnit stå ordentligt, sekunden senare tog riporna till vingarna… domaren fyrade av startpistolen och bedömde det som en godkänd situation, men någon avance blev det ju inte. Tyvärr blev det ingen fler fågelsituation för Jorm där han kunde få visa sin effektiva avance, så han fick också nöja sig med en 6:a på fält. Husse grämde sig över sin lite väl snabba reaktionsförmåga 😉 På apporten fick han en 5:a eftersom han tyckte ripan smakade lite väl gott.

Rolf och Jorm – ett väl sammansvetsat team!

Summa summarum är vi mycket nöjda med våra grabbars prestationer i helgen, efter sommarens genomförda eftersöksgrenar har dom varsitt 2:a pris i ÖKL. Detaljer finns alltid att slipa på, och det är tur att det kommer en lågsäsong utan jakt då man kan ägna sig åt sådana aktiviteter i väntan på den 25 augusti! 🙂

Nelly med sin näpna lilla dotter Prada som tyvärr löpte och fick strykas från provet… men husse Mattias har lagt upp ett par skolexempel på Pradas fina fågelarbeten i vår facebookgrupp!

På tal om väntan, så måste vi tyvärr vänta ett halvår till innan det blir några valpar här på Kungshällan 😦 Ultraljudet visade att Nelly är tom… verkligen trist då vi aldrig tidigare haft ett så stort intresse för en planerad kull! Ett gäng med ambitiösa och trevliga valpspekulanter har nyss fått mail med det tråkiga beskedet. Men vi vill inte vänta ett helt år, så trots att Nelly beräknas löpa mitt i jaktsäsongen kommer vi att para henne nästa löp, troligen i augusti/september. Som tur är har vi ju två hundar till att jaga med och Jorm kan vi också låna så vi lider ingen brist 😉 Nu har vi ett halvår på oss att söka rätt på en ny kavaljer åt Nelly. Det kan jag säga redan nu att det kommer inte att bli någon av de mest populära och välanvända hanarna/linjerna, vi vill kunna bidra med intressanta blodslinjer till rasen i Sverige. En ytterligare aspekt är om någon av våra valpköpare meriterar upp sin tik och i sin tur blir intresserad att ta en kull eller får sin hane högt meriterad så slipper alla potentiella partners vara nära besläktade!

Som tur är så brukar sommaren gå fort, rätt vad det är så är det höst, jaktpremiär och dags att företa en parningsresa! Halva nöjet som uppfödare (åtminstone för undertecknad medan husse föredrar att jaga) är ju att studera stamtavlor, avkommor, titta på bilder och diskutera med uppfödarkollegor. Allt för att få fram den ultimata kullen blivande stjärnor 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Vårvinterjakt Grand finale!

I måndags kom vi hem efter några helt underbara sista jaktdagar i Kittelfjäll. Vädret hade inte kunnat bli bättre! Strålande sol på dagarna och ner emot -15 på nätterna som gjorde föret helt perfekt för både hundar och skidåkare.

Vi hade gott om fågel, framförallt fjällripa. Undertecknad har för första gången fått uppleva det jag hört många beskriva, att ”fjället rör på sig”! När ett oräkneligt antal små vita ”bollar” till fjällripor gled längs längs fjällsidan såg det ut som att fjället var i rörelse. Kruxet är att komma nära nog att få skottläge, dom tenderar hela tiden att gå undan. Med hundarna funkade det inget vidare… Störst chanser fick jag som hade kulbössa.

”Krypskytte” på fjällripa…

Men vi hade också en hel del dalripor i björkskogsområdena så Tomas fick svinga sin hagelsprakare. Dimma, vår outtröttliga lilla ”köttjägare” var den som hittade mest fågel, men prio ett var att ge Patron så många chanser som möjligt inför det stundande vårprovet så vi tog flera gånger in Dimma från ståndet och lät den sekunderande adepten slutföra jobbet. Husse och Dimma busjagat lite väl mycket sedan vi lagt hennes provkarriär på hyllan så lydnaden för fågel lämnar en hel del att önska :/ Dressyren får vi ta tag i till sommaren när det är lågsäsong… Men hon har utvecklats till en grym fågelfinnare! Och ”blötnos” som hon är så stöter hon så gott som aldrig utan står hellre lite för tidigt, och avancerar anpassat vilket ger fina skottchanser.

Dimma står för en ensam fjällripa, och Patron sekunderar

Patron sekunderar – igen!

Patron jobbade riktigt bra och hittade också en hel del fågel på egen hand och fick apportera i skarpt läge. Han är mjuk i munnen liksom sin far och levererar vingade ripor levande, men han är lite för slarvig i avlämningen så det är lätt hänt att han tappar ripan och det får bli en vild jakt innan han får tag i den igen. Kruxet med en lustapportör… men inga skadade ripor blev kvar på fjället och det är huvudsaken!

Patron har spikat en singelripa

Nelly var med, men hon fick bara några enstaka korta släpp under två dagar. Hon har ju förhoppningsvis valpar i magen så vi vill inte anstränga henne för mycket. Vi tycker oss märka att hon blivit mer ”bekväm” än vanligt, sover mycket och hennes aptit är glupande. Vi hoppas det är ett gott tecken! På fredag har det gått tre veckor efter första parningen, så i början av nästa vecka ska vi göra ultraljud på henne.

Skönt att mysa i vindsäcken medan matte målar tycker Nelly 🙂

Rolf som bott i fjällstugan under en längre period har först nu kunnat vara ute flera dagar i sträck och jagat med Jorm, vädret har inte varit så här bra på hela tiden! Han är supernöjd med Jorm som matar på med aldrig sinande energi över fjället. För varje dag går han bättre och bättre, sista dagarna hade han lärt sig lägga upp ett klokt biotopsök. Fågel hittade han också och skötte fint. Det känns lovande inför vårvinterprovet med de två Nitrosönerna!

After jakt – Putte och husse är sig själva för en stund 🙂

Vi fick också långväga besökare från vår Hufvudstad! Roger och Christoffer kom upp på torsdagkväll och sov en natt i en av våra gäststugor. På fredag morgon skjutsade vi upp både Stockholmare, stor packning och tre förväntansfulla hundar med skoter upp på fjället, där dom sedan tog sig på skidor längre in i området för att slå läger och övernatta under två dagar. Tufft! tyckte vi som uppskattar bekvämligheten att komma tillbaka till en varm stuga efter en jaktdag 🙂

Roger och Christoffer – ”packade” & klara för avfärd!

Mot riplandet!

När vi kom och hämtade upp dom på söndagen sken båda två i kapp med solen, dom hade haft kanonfina jaktdagar! Avundas dom lite som fått avnjuta skymningen uppe på fjället, se fjällen färgas rosa medan solen sänker sig bakom dem… och säkert lika häftigt att vakna upp i tältet och höra fjällripornas urtidslika knarrande på avstånd. Det måste vi prova någon gång!

Ja då är jakten slut för i år… åtminstone med hundarna. En låång sommar ska genomlidas innan både vi och hundarna står laddade och redo den 25 augusti. Vårprovet i Mittådalen väntar förstås för Patron och Jorm, men det är ju bara ”uppvisning”… Sen åker vi till Kittelfjäll över påsken men då blir det bara mysa, åka skoter & skidor och äta god mat tillsammans med familjen. Hundarna får då nöja sig med skid- och kicksparkturer, hoppas det fina föret håller i sig tills dess!

/Maria