Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

En summering av 2013

Så var vi redan en bit in i det nya året 2014, och snön lyser med sin frånvaro här i Kungsgården. Vi längtar efter snön som gör landskapet ljusare, och erbjuder skid/skoter och slädföre. Benbrottshalka och lera som följer med hundarnas tassar in i huset är ingen höjdare… Men fördelen med den snöfria vintern är att jaktsäsongen i skogen inte är slut än! Även om det är svårt att få till vettiga fågelsituationer med varska tuppar och knastrigt före, men det är ju inget hundarna bryr sig om. Dom är bara lyckliga över att få komma ut och jaga regelbundet.  Jag tänkte passa på att göra en liten summering över det händelserika året som gått.

Mor och son på tjäderjakt

Året började med att Nitro och Nellys efterlängtade valpkull föddes den 14 januari. Nelly gav liv åt nio livskraftiga krabater, tre hanar och sex tikar. Själva hade vi siktat in oss på att behålla en hane, och när det blev en skimmelpojke var valet inte svårt vem som skulle bli vår kronprins Patron – den som var mest lik pappa Nitro 😉 Resten av valparna spriddes från Tromsö i nordnorge till Augustenborg i södra Danmark. I vårt eget avlånga land hamnade hälften i söder och hälften i norr, samtliga i mycket goda hem hos valpköpare med höga ambitioner både för jakt och framtida prov.

Teamwork i valphagen. Nelly får mer än gärna hjälp med småttingarna av mamma/mormor Strimma och husse

Tomas, Nitro och lillprinsen Patron på kökssoffan

Under hela sommaren har vi fått regelbunda rapporter om glada spontanapporterande och följsamma valpar. Deras ägare har lagt ner mycket tid och energi på aktivering och grunddressyr av sina unga förmågor. Alla utom Pandora har visats på utställning i valp- eller juniorklass och fått fina kritiker. Förutsättningarna för jakt och träning varierar, men samtliga av unghundarna har påbörjat sin jaktliga bana och några har det även fällts fågel för. Rekordet står Patriot och Mikkel för, det har fällts minst 200 (!) rapphöns för Patriot på de syddanska fälten. Husse Mikkel beskriver honom som tidigt jaktmogen. Vi som uppfödare kan inte bli stoltare och nöjdare både med vår valpkull och våra fantastiska valpköpare – det är ni som gör kenneln! Ännu mer spännande blir det förstås till våren och hösten då hundarna mognat ännu mer och kan börja starta på jaktprov.

Patriot på jakt 26 september

Vår egen prins Patron ”Putte” visade sig bli en bedårande charmör, omöjlig att inte älska! Han har samma egenskaper som resten av kullen, lyhörd och lättsam. Precis som sin pappa Nitro älskar han att vara oss till lags och har utvecklat samma ”apporttokighet”, allt ska bäras och levereras till husse och matte. Från mamma Nelly har han ärvt ett mer livligt temperament, långa snabba ben och inte minst vattenpassionen! Under sommaren simmade han glatt med när vi motionerade hundarna i vår tjärn. Apporteringen har gått som en dans att lära in, och övergången till vattenapport gick i stort sett av sig själv. Han har varit med på en hel del jakt under hösten, apporterat både ripa och skogsfågel i skarpt läge och vi har även fällt fågel för honom. Men det finns en hel del kvar att lära för den unge adepten innan han kan titulera sig fullfjädrad jakthund. När det äntligen kom lite snö på våra skogsvägar nu i slutet av 2013 testade jag för första gången att köra med Patron i fyrspann med de andra. Det gillade han skarpt, och det blev en sjujäkla fart på släden då han låg på i selen! Bara det kommer mer snö ser vi fram emot fler turer.

Patron på jakttur i skogen 19 oktober

Nitro parade också Sångbergets Roda strax efter vår egen Nelly. Det resulterade i en fin kull på sju valpar (3 hanar och 4 tikar) hos Kent och Gertrud Danielsson i Hammerdal. Även från den kullen har vi fått idel positiva rapporter. Parningsvalpen Rodedalens Jorm flyttade till mina föräldrar så honom har vi kunnat följa på nära håll. En snygg och framåt kille som både vi och husse Rolf verkligen gillar! Halvbröderna träffas regelbundet och kommer bra överens.

Jorm på annandagsjakt

Efter sommaren som bestod av jobb, eftersöksträning och bad spenderade vi den efterlängtade premiärveckan i Kittelfjäll. Helena med Nellys bror Brage samt vännerna Stefan och Henrik var med i början av veckan. Tyvärr visade det sig fortfarande vara dåligt med ripa i fjällen men vi fick i alla fall några händelserika dagar och skön avkoppling.

En spännande jaktdag! Här är det tre nöjda skyttar efter fint löpjobb av Dimma

På provfronten har Nelly fortsatt att visa framfötterna. Vi hade anmält både henne och Dimma till Klimpfjällsprovet, Dimma en dag och Nelly två. Första dagen blev snöpligt kort, Nelly träffade efter 10 minuter i första släppet på ett gäng renar utanför husses synhåll. Hon passade på att driva dom, tyvärr alldeles för långt för klassen. Det var bara att lyfta på kepsen och gå ner från fjället. Andra dagen startade vi båda hundarna. Båda gick riktigt bra och hade fågeltagningar. Dimma knallade tyvärr, men fick i övrigt bra kritik och ett 2:a pris. Nelly gick riktigt bra och fick lång släpptid för att försöka få fler och bättre fågeltagningar, men tillslut fick hon också nöja sig med en 6:a.

På jaktprov i Klimpfjäll

Nästa provtillfälle blev på Långtora i slutet av oktober då vi hade gemensam tränings- och provhelg med Ormkullegänget. Tre av valpköparna från Nitro och Nellys kull var med och tränade på fälten med sina ungdomar, själva hade vi med oss Patron och Jorm som fick pröva sina vingar på trixiga fasaner. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna. Hon gick kanonfint båda dagarna, på lördagen fick hon en 7:a i ÖKL vilket betydde start i elitklass på söndagen. Nelly fortsatte i samma fina stil och belönades med en 8:a på fält! Nelly har nu 8 premieringar på 9 provstarter, hade det inte varit för de förargliga renarna i Klimpfjäll hade hon garanterat gått till pris även den dagen, hon är en riktig viltfinnare! Vi är otroligt stolta över vår juvel 🙂

Primadonna ”Pingla” och Patron på Långtora

Pricilla ”Cilla” – lycka är att få springa på fälten! 🙂

Eftersom det nu var så sent på säsongen och Nelly behöver sin sista elitetta på ordinarie prov för att kunna bli jaktchampion så blev det inga fler jaktprov under hösten. I stället har vi ägnat oss åt jakt, både hemma och ett par svängar till fjälls. Skogsfågeltillgången i våra hemmaskogar fortsätter vara på topp! Men även om det är skralt med ripa på fjället så är det något visst med fjälljakten… så ett par fjällturer till fick det bli. Nelly har fortsatt utvecklas som jakthund, nu behärskar hon även skogsjakten med långa löpor efter luriga gammeltuppar. Det lutar åt ett försök på Solbergsprovet till hösten!

Första gammeltuppen Tomas fällde för Nelly 22 december

Under senhösten drabbades vi av en stor tragedi då vi plötsligt miste vår älskade Nitro. Chocken sitter fortfarande i, och det händer ofta att den smärtsamma sorgen och saknaden kommer tillbaka med full kraft och tårarna går inte att hejda vare sig man befinner sig på jobbet, i affären eller ute i skogen och jagar. Inte minst nu när jag skriver om det… Tomas säger att det är den värsta sorg han varit med om under hela sitt liv. Han och Nitro hade en alldeles speciell relation, dom utvecklades tillsammans som jägare och många gånger var det som om de också läste varandras tankar. Ett hundliv är alltför kort, men vi försöker trösta oss med att Nitro har levt ett bra liv och gett oss så många fina minnen att leva på. Efter hans bortgång blev sonen Patron ännu kärare för oss.

Nitro och husse under riksprovet i Mittådalen 2011 då dom kom på tredje plats i elitklass.

Nu vänder vi blad och ser med tillförsikt fram emot 2014. Målsättningen för det här året är att ge Patron förutsättningar att bli en lika duktig jakthund som sina föräldrar, och sikta på hans första jaktprovsmerit. För Nellys del är det förstås jaktchampionatet som hägrar, samt försöka få till en merit på skogsprov så hon är meriterad på alla fältslagen. Ett viltspårprov behöver hon också göra. Nu när Nitro så hastigt togs ifrån oss siktar vi på att para Nelly nästa höst/vinter. Matte har siktet inställt på en viss hane som far till kullen, men flera pusselbitar behöver falla på plats innan vi kan avslöja vem det blir 😉 Vi kommer att behålla en tikvalp ur kullen.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Nitro har fått fina vandringspriser!

När Nitro kom på delad andraplats på riksprovet 2011 såg vi det som en mycket fin ”grand finale” på hans provkarriär. På sätt och vis kändes det lite vemodigt, nu skulle han inte synas mer i resultatlistorna från proven, och hans prissamling skulle inte utökas med flera… Men än var det inte slut visade det sig!

För sin enda provstart på riksprovet 2011 fick han nämligen inteckning i två vandringspriser från Jämtland-Västernorrlands vorstehklubb 🙂 Jag åkte på årsmötet i Ö-vik i dag för att hämta ut dom, Tomas hade jobbat natt så han behövde sova. Priserna har vandrat sedan tidigt 70-tal, och många duktiga elithundars namn finns ingraverade på dem. Nu kommer också Nitros namn att stå bland dem!

Stolt husse med sin fantastiska hund

Stolt husse med sin fantastiska hund

Vandringspriserna är från vänster: ”Singel Charlie”, ett pris instiftat 1974 som går till bästa elitklasshund med lägst 8 poäng i samtliga provgrenar. Det andra är ”träripan”, instiftat 1973 till bästa elitklasshund med lägst 8 poäng och godkända bruksgrenar.

/Maria

 


1 kommentar

Riksprovet!

 
 
Då har vi landat efter en intensiv, spännande och rolig helg på Riksprovet! Vi anmälde ju både Nitro och Strimma ”för skojs skull” båda är egentligen färdigprovade. Strimma är pensionär och Nitro fullmeriterad med både jakt och utställningschampionat. Men då hemmaklubben Jämtland-Västernorrland ordnar riksprov på vår ”hemmaarena” i Mittådalen är det klart man ställer upp! Strimma valde vi att stryka eftersom hon inte var riktigt fräsch, hon stukade tassen dagen innan premiären och hade problem med magen sista jaktdagen. Hennes sök var inte heller som tidigare år, det är bara att konstatera att åldern börjat ta ut sin rätt på vår nioåriga turbotant. Men Nitro däremot är på toppen av sin karriär, han är helt outstandig att jaga med! Tomas kände sig fullständigt trygg med att starta på riksprovet efter hans prestationer under premiärveckan. Finns det bara fågel så hittar han dom- och han vet hur dom ska tas! 
 
Vi anlände på torsdagkväll till vår bokade stuga på Lullens stugby som vi delade med Hanna Holmberg och strävhårstiken Fjällbrisens Gira. Då vi anlände hade Hanna och Gira redan startat på fält, och kunde berätta om fantastisk fågeltillgång! Gira hade haft inte mindre än sju fågeltagningar! ”Det kändes ganska bra” konstaterade Hanna blygsamt… Vi installerade oss och somnade med höga förväntningar inför morgondagens fältprov med Nitro.

Vi blev en grupp med fem elithundar som utgick från sandgropen vid Anåkroken, vår domare för dagen var Ola Granath. Vi fick gå ganska länge innan vi hittade fågel. Nitro var lite omständig på löpor i första släppet, men Tomas som känner sin hund väl tar det lugnt då Nitro börjar analysera löpor. Nitro är mycket försiktig och försätter aldrig en chans på fågel, men det gäller att ge honom tid att analysera.  Kanske inte det beteende som ser flashigast ut på ett jaktprov, men det ger garanterat mest fågel i säcken för jägaren! Finns det fågel så spikar han dom tids nog. Den här gången var det tomt, och han sökte vidare över myrområdet. I nästa släpp lättade det lite spridda fåglar får de hundar som var ute på sök, verkade vara sprängda kullar. domaren Ola var förvånad eftersom han gått i samma område dagen innan och haft massvis med fågel! Första fågelarbetet ordnade Nitros halvbror Ormkullens Grym, som stod för en orolig ripa i ett björksnår. Tyvärr fick han inte visa någon avance innan ripan gick upp, men det blev iallafall en godkänd situation.

Nitro blev frustrerad över att inte hitta fågel i sina släpp och ökade på vidden allt mer, han sökte ända från fjällbranten ner på myrområdet nedanför. Tillslut stod han högt upp under fjällkanten i stenskravlet, på kacklet kunde vi höra att det var en fjällripekalle. Dom brukar vara allra svårast att hantera, eftersom dom gärna springer undan framför hunden. Tomas, domaren och skytten fick en mödosam klättring upp för att komma i läge. Nitro gjorde en snygg avance och stannade lydigt, men det var ett alltför svårt läge för skytten att kunna fälla. Efter Nitros utredning visade det sig att det var en singelripa.

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

Nitro har fattat stånd under fjällbranten

 
Tomas, domaren och skytten på väg upp

Tomas, domaren och skytten på väg upp

 
Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nitro avancerar! Tyvärr ingen fällning, det var för svårt läge för skytten

Nästa fågelsituation hade Nitro i en bäckravin, också det ganska högt upp. Han avancerade, men inget gick upp så han följde löporna i viden och tillslut lättade en ensam dalripa. Tyvärr blev det ingen fällning den här gången heller. Sista gången han stod blev det ingen fågeltagning. Tomas gick högt under fjället med Nitro i parsläpp med münstertiken Prästgårdens B-Birka. Birka stod för en ripkull i ett videsnår, och under tiden som föraren domare och skytt var på väg fram så lättade en ripkull i omgångar. När domaren och skytten var framme vid ravinen som ledde ner mot videsnåret fick dom se att även Nitro stod nere  i ravinen. Tomas som hade tappat Nitro ur sikte ”kallades ner” från fjället och fick skicka Nitro på avance men då hade tyvärr alla riporna gått så det blev ingen fågelsituation. Totalt under dagen hade vi bara två ripkullar, resten var spridda singelfåglar. Tomas ville gärna visa upp fler fågelsituationer med Nitro och fick mycket släpptid av domaren som gillade hans arbete, men tyvärr trots Nitros idoga sök blev det inga fler fågeltagningar. Han fick göra kastapport, och det gick bra.
 
Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

Nitro kopplar på speeden - nu j*lar ska vi hitta fågel!!

 
När vi var hemma vid stugan igen träffade vi en glad Hanna. Gira hade fixat spår och vatten utan problem. Vi började ana att ekipaget från Västerbotten kunde bli giftiga i slutstriden! Efter en god middag med renbiff, kantarellsås och gött vin damp vi i säng.
 
Lördag morgon var det dags för eftersöksgrenar. Nitro är trygg och erfaren och sviker aldrig på eftersöksgrenarna, men fjärilarna fladdrade ändå i magen på husse! Vi fick börja med vattnet, vinden låg på bra för hundarna så det var inga problem att få vittring av måsen. Alla elithundarna blev godkända på vattnet.
 
Nitro på väg in med måsen

Nitro på väg in med måsen

Sen bar det av upp på fjället för spårarbetet. Det var lite speciellt att dra spår på fjället, farhågan var att hunden hellre skulle vilja dra ut på fritt sök efter ripa på de marker vi gick fältdelen dagen innan! Tomas var övertydlig med Nitro, långt innan start pratade han om ”rääääven” med ett speciellt väsande tonfall, som han alltid gör inför släpspåren, allt för att Nitro skulle förknippa det med rävspåret! Inför spåret gjorde han samma ritual som vanligt – sätta hunden, göra en skottplatsundersökning – sen kalla in Nitro till spåret. Nitro fattade vinken rivstartade målmedvetet och drog iväg efter spåret, som försvann bakom en kulle. Tomas fick tillåtelse av domaren Janne Pettersson att gå fram och kika över kullen, men då hade Nitro redan hämtat räven och var på ingående. Han gjorde en fin avlämning, och så var alla momenten av riksprovet avklarade!
 
Det blev en lång och spännande väntan inför kvällens prisutdelning, ryktet sa att många elithundar blivit godkända men betygen hölls hemliga in i det sista. Vi anade att Nitro borde kvala in åtminstone för ett 1:a pris, förhoppningsvis med full pott på apport, spår och vatten. Först ropades andra och tredjepristagarna upp i unghund och elitklass. Därefter kom 1:a pristagarna. Fler och fler ropades upp, men Nitros namn lät vänta sig. Tillslut var SVK:s ordförande Ingemar Sjöström framme vid nummer fyra! Och nästa namn var Nitros – helt otroligt – han blev trea på Riksprovet!!! Betyget var fält: 8 och 10 poäng på apport, vatten och spår vilket gav 180 poäng.
 
Som tvåa hamnade Tjädrans Compis och Martin Jönsson med samma poäng som Nitro, men Compis är yngre så då blir han högre placerad.  Martin som totalt överrumplad fick stå på prispallen i unghundsklass på fjolårets riksprov i Lima kom igen i år med samma hund, numera en fullfjädrad elithund återigen på pallplats! Det måste vara en hund med goda anlag och en förare med en naturlig fallenhet att dressera och föra en fågelhund. Verkligen roligt! Men när hans namn ropades upp stod det också klart vem som var vinnaren, nämligen vår stugkamrat Hanna med Fjällbrisens Gira! Fantastiskt roligt!! Och som inte det var nog så blev det en kvinnlig vinnare även i unghundsklass, hemmaekipaget Annika Bergkvist med sin Klevportens Messi. Det var också välförtjänt, Annika har också en naturlig fallenhet att föra hund, och hennes hundar är också av synnerligen god kaliber. Det var tjejernas riksprov i år!
 
Efter prisutdelningen blev allt bara en enda stor röra av gratulationer och eufori, det tog en bra stund för Tomas att smälta att han och Nitro blivit trea på riksprovet av hela 20 godkända elitekipage! Det var verkligen en värdig avslutning på Nitros provkarriär! Efter en god middag och trevlig samvaro damp vi åter i säng ganska trötta.
 
Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

Riksprovsvinnarna Hanna och Gira, Tomas och Nitro på hedrande "bronsplats"

 
Nu blir Nitro pensionerad från jaktproven, han ska bara få jaga och fylla frysen med fågel resten av sina dagar. Han är en helt underbar hund som vi är så glada för. Ett stort tack riktar vi förstås till uppfödarna Ormkullens kennel, Jeanette och Micke Burck för att vi drog vinstlotten och fick köpa vår stjärna! När det gäller jaktproven kommer vi framöver att lägga krutet på Dimma och även Bettan. Vi får se när vi får tillfälle att starta på Riksprov igen, om det blir med Dimma eller en framtida avkomma till Nitro får framtiden utvisa!
 
Fler bilder från riksprovet finns att se på Facebook
 
/Maria