Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.

Annonser


Lämna en kommentar

Kärt återseende och lycka till!

I dag har vi vinkat av Brage som nu är på väg till Piteå tillsammans med sin storasyster Bettan och hennes husse och matte Lars och Rita. Han ska flytta in där ett tag och om allt fungerar bra så får han nog ett nytt permanent hem. Det känns riktigt bra för oss eftersom vi vet att Bettan har bra hos dem, hon lever som en omhuldad prinsessa.

Det var så roligt att träffa den lilla pralintjejen igen! Hon var sig lik, lite gråare om nosen och lite trivselvikt, men hon verkade känna igen både oss och sitt gamla hem. Brage ville gärna flirta med sin storasyster, men han hade stor respekt får henne när han blev för närgången och fick en avspisning. Bettan och Brage är mycket lika i mentaliteten, vi tror att dom kommer trivas bra tillsammans då dom lärt känna varandra.

Bettan och Brage

Bettan och ”lillbrorsan” Brage

Bettan och Brage som valp 2009, hon var så himla go med sina småsyskon!

Bettan

Lilla söta jäntan! Hon verkade känna igen sig

Lilla pigga Bettan

Lilla pigga Bettan

Lars med Brage och Bettan

Lars med Brage och Bettan

Bettan och gammhusse

Bettan och ”gammhusse”, hon minns hur hon balanserar på bakbenen!

Tomas har haft 17-dagars ledigt och har då passat på att jaga så mycket som möjligt med Patron för att ge honom förutsättningar att bli en duktig skogshund. Så här på senhösten är fåglarna varska och det är inte lätt, det gäller att hunden är försiktig på fåglarna och att husse smyger som en indian. Patron utvecklas bra och hittar ofta fågel, husses högsta önskan nu är att fälla en rejäl tjädertupp för honom. Det är som ett ”elddop”, då den gamle svarte ligger efter ett fint jobb är målet uppnått! Men dom har inte haft något flyt, fåglarna har lättat på håll, husse har till sin förtrytelse bommat då han äntligen fått läge… men än har dom inte gett upp!

Husse och Putte är laddade!

I morse klev Tomas upp tidigt för att passa på att ta en jaktsväng med Brage innan hans flytt. Brage stod först fint för en gammeltupp som husse fick fälla, och strax därefter rapporterade han en tjäderhöna som också den gick i backen. Han stod också en tredje gång, men då stöp husse mitt i sin indianansmygning och de skygga orrarna som Brage spikat lättade… Man kan ju fråga sig varför vi skickar iväg en så duktig hund? Men vi måste se framåt, man kan inte samla hundar på hög och Brage får nu glädja en ny jägare som lär ge honom fler jaktdagar än vad vi kunnat erbjuda, och dessutom är mycket bättre på att åka skidor under vintern än vad vi varit 😉

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna :)

En klassisk skrytbild måste vi ju ordna 🙂

Brage poserar med herr och fru tjäder

Brage poserar med herr och fru tjäder


Lämna en kommentar

Mera fjälljakt och prov

I går kom vi hem från ytterligare en vecka till fjälls. Jag tog ut fem till av mina hårt hållna semesterdagar och Tomas hade 10-dagars ledighet så det passade bra. Och vädret hade inte kunnat bli bättre! Den här gången bodde vi i ”nya vistet” som är lite modernare och bekvämare och man slipper åka båt över Bergsjön. Efter att pappa röjt fram hela udden som stugan står på är läget och utsikten över fjällen helt fantastisk!

Här ligger stugan så fint på en udde som markeras av en reslig tall

På morgonen njuter man av att se dimmorna lätta från sjön medan solstrålarna bryter igenom, och på kvällen sitter man vid brasan och njuter av en makalös solnedgång över Bergsjön och fjällen! Jag kan aldrig se mig mätt på utsikten och tröttnar heller aldrig på att fota den i alla upptänkliga ljusförhållanden. Jag testade mobilens panoramafunktion och tog ett gäng svep över utsikten, här är ett:

DSC_0510

Jaktmässigt var det däremot inte lika bra, sommarvärmen gjorde det jobbigt för både hundar och jägare och det är inte lätt att hitta åt riporna heller. Många områden är fortfarande stängda eller avlysta så det finns inte så mycket att välja på. Tisdagens område blev en nitlott, vi hade tittat på kartan och tyckt oss se att det var ett rimligt avstånd till kalfjället, men när vi väl kom upp insåg vi att det var mycket längre än vi trodde. Vi skulle inte hinna ta oss upp till kalfjället på en dagstur, så det blev att jaga i björkskog och myrlandskap där det var helt tomt på fågel. Vi hörde ett antal hagelknallar från ett gäng italienare vars bil vi såg stå på parkeringen där vi gick upp. Dom måste ha varit uppe i ottan på fjället för att hinna upp dit det är jaktbart. Så hurtiga och morgonpigga är vi inte när vi äntligen är lediga, och eftersom vi har stugan blir det inte läge för övernattning på fjället. Det är ju så skönt att komma tillbaka till en varm stuga, torka kläder och utrustning och laga god mat 🙂

Matlagning över elden i solnedgången, stunder att minnas…

På onsdagen valde vi det gamla invanda Valfjället där vi hade någorlunda bra med fågel under premiärveckan. Vi hittade några stycken den här dagen också, men det blev inte mycket till vettiga fågeljobb… På Torsdag stannade jag kvar i stugan eftersom Patron och Brage behövde vila inför helgens fjällprov, så Tomas gav sig iväg på egen hand med Nelly. Dom valde ett område vi bara gått på någon enstaka gång, som har rykte om sig att det aldrig finns någon fågel. Dom fick gå länge men tillslut hittade dom en stor fin kull att jobba med och Tomas fick fälla ett gäng ripor i omgångar, dagen var räddad!

Stolt Drottning i en storslagen dalgång

På fredagen tog vi det lugnt, och gav oss på eftermiddagen iväg till Klimpfjäll och inkvarterade oss inför helgens prov. Det var som vanligt motigt att lämna den mysiga stugan och Bergsjön som visade sig spegelblank från sin bästa sida!

Lördag var det då dags för jaktprov för Brage i EKL och Patron i UKL. Vi ville inte lämna Nelly och Dimma ensamma i stugan hela långa dagen, så alla fyra hundarna var med på fjället (12-åriga tant Strimma lämnade vi på ”pensionärsboende” hos mina föräldrar). Som tur var hamnade vi i samma provgrupp, domare för dagen var Ove Fredriksson. Patron fick starta i första släpp tillsammans med en kvick liten münstertik. Men mattes kille var mera ute på rastningspromenad än jaktsök. Travade mest runt och pinkade här och var, sniffade lite i videsnåren och hade ingen vidare inspiration… Typiskt nog så hittade hunden i nästa släpp fågel bara några tiotals meter från där Patron vänt tillbaka, hade han bara tagit ut svängarna lite mer så hade han hittat dom! I nästa släpp fick jag tack och lov en ny hund, då kopplade han på näsan, vindsurfade i fin fart runt myrkanter och videsnår men de enda fåglar han fick på vingarna var ett par beckasiner. Inför tredje släppet märkte vi att han haltade på ena frambenet, provade att släppa honom en stund men hältan gav sig inte så det var bara att koppla 😦

Brage var sist ut i gruppen, han sökte bra i sitt första släpp. I andra släppet stod han efter en stund stramt med huvudet in i en enbuske. Tomas och domaren gick fram och avancerade, men det visade sig att han stod för sork! Situationen tolkade tydligen Brage som att sork och lämmel var viltet som skulle jagas denna dag. Resten av släppet gjorde han inget annat än rotade i buskarna efter mera smågnagare, så det var bara att koppla även honom. Jäkla hund!! När vi gick gamla Stekenjokksvägen ner från fjället fortsatte provgruppen upp över fjället där riporna vi hade på morgonen försvunnit. Det dröjde inte länge innan vi hörde skott därifrån, gruppen hade hittat igen riporna…

Bryta ihop och komma igen, vi börjar tröttna på den klyschan nu! Men det var i alla fall roligt att se andra hundar som gick riktigt bra! Störst intryck gjorde framförallt två hundar. Den norskfödde, men finskägde unge elithanen Haugtuns HFE Pro som imponerade med sitt rejäla fjällsök. Hittade fågel gjorde han också som han skötte fint, det resulterade i ett 1:a pris. Den andra hunden som imponerade stort var unghunden Carnbrings Darin som sökte i klass med en garvad elithund, han hade också ett fint fågelarbete och fick ett välförtjänt 1:a pris med 9:a på fält! Jag tror inte jag gissar alldeles tokigt om dessa två kommer att bli heta kandidater på ”äktenskapsmarknaden” framöver 🙂 Ett roligt sammanträffande visade det sig då jag gick och pratade med Darins husse, hemma har han en grånad 12-årig slitvarg vid namn Råvatj Spike, kullbror till vår Strimma! 🙂

Duktiga Darin!

Haugtuns HFE Pro, en lätt byggd fjällturbo med härlig fart och vidd.

På kvällen åt vi traditionsenlig buffé på bykrogen ”Italienaren”, det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade nördar och snacka hundar och jakt!

På söndag morgon visade det sig att Putte fortfarande haltade lite, så vi tog det säkra före det osäkra och strök honom. Det blev bara Tomas och Brage som gav sig iväg upp på fjället medan jag stannade i stugan med hundarna och ägnade hela dagen åt måleri. Efter att ha varit riktigt varmt hade vädret nu växlat om till blåst, kyligt och lite regn. Tomas rapporterade från fjället att Brage i dag sökte bättre, Tomas var snabb att ryta till ordentligt åt honom då han i början visade tendenser till sorkrotning. Det hade effekt, Brage skippade gnagarna och fattade att det var ripa som gällde och kopplade på ett fint fjällsök. Men fåglarna lyste med sin frånvaro! Alla hundar i gruppen gick bra och gruppen sökte desperat efter fågel i flera olika nivåer men vid dagens slut var det bara att konstatera att riporna antagligen flyttat någon annanstans på grund av väderomslaget. Endast en hund i gruppen hittade fågel och fick en situation, det var den storgående viltfinnaren Pro som vi sett dagen innan. Han fick ytterligare ett 1:a pris och kan nu titulera sig svensk jaktchampion! 🙂

När Tomas och Brage kom ner från fjället hade jag städat ur stugan, så vi kunde bege oss hemåt på en gång. Det återstår att se om det blir några fler prov för oss i höst. Nu blir det jakt på hemmaskogen under helgerna och de dagar Tomas är ledig, inte dumt det!

I vanlig ordning finns fler bilder från den gångna veckan på vår facebooksida där det är smidigast att tanka upp dom.

/Maria


Lämna en kommentar

Nybakad jaktchampion!

Äntligen tar jag ett krafttag i det envisa värmekomat som legat över oss i flera veckor för att skriva några rader! Ja ni som följer oss på Facebook har ju knappast missat att Nelly nu fått sin välförtjänta titel Svensk jaktchampion – hon är vår första JCH med prefixet Kungshällans, så vi är extra glada! 🙂

Nellys karriär har varit spikrak sedan vi tog över henne, endast en plump fanns  i hennes protokoll efter ett olycksaligt rendrev i Klimpfjäll i höstas. Hennes eftersöksresultat har sett likadana ut, så gott som uteslutande 10-10 på de prov hon startat, så efter avklarat anlagsprov i viltspår kände vi oss ganska lugna inför det stundande eftersöksprovet som var sista momentet för championatet. Men ska det jävlas så är det på prov! Döm om vår förvåning, vår genomarbetade tjej som fixat spåren klockrent på alla träningar släppte gåsen när hon bara hade en liten bit kvar till husse och tuggade på den! Det blev en retfull nolla på spåret.  Och vår apportgalna yngling Patron gjorde samma sak på öppenklasspåret! Efter långvarig väntan fick jag gå in och ropa på honom, han hade stannat och ätit på måsen halvvägs tillbaka, något som heller aldrig hänt! Alla var lika förvånade som vi… Men som tur var fixade Patron UKL med full pott, och halvbrorsan Jorm fick full pott både i UKL och ÖKL. Brage la ner gåsen en gång så han fick tyvärr bara 8-10 i EKL.

Jorm gör en fin avlämning

Jorm gör en fin avlämning

Matte och Putte efter UKL spåret, inte samma min efter det misslyckade ÖKL dito...

Matte och Putte efter UKL spåret, inte samma min efter det misslyckade ÖKL dito…

Tomas och Brage laddar för vattnet

Tomas och Brage laddar för vattnet

På vägen hem funderade vi fram och tillbaka vad vi gjort fel när våra så säkra hundar båda visade samma beteende. Tillslut kom vi på det, och så enkelt det var! Eftersom vi åkte hemifrån såpass tidigt tänkte vi inte på att ge hundarna mat innan vi for, så när det var dags för provstart var det hög tid för mat och dom var säkert även törstiga i värmen. Varför leverera ett stycke mat när man kan äta det?

Vi kom med på ett nytt prov redan efter ett par dagar i Indal, så vi anmälde både Nelly och Brage och gav oss av. Den här gången var hundarna både utfodrade, vattnade samt att vi hade med oss kyldukar i värmen, inga yttre faktorer skulle få ställa till det denna gång! Nelly fixade ett klockrent spår – skönt! Brage gjorde samma dumhet som sist, han la ner gåsen strax innan han kom fram så det blev en 8:a även den här gången. Han är mer van att bära räv, troligtvis är det därför han lägger ner. Då var det bara vattnet kvar, det som var minsta bekymret tänkte vi! Området för vattendelen är lite trixig, hunden ska simma ut ur en vik och runt en liten udde där måsen ligger. Vi startade på prov där i fjol, och höll tummarna att Nelly skulle minnas att hon måste simma ut mot sjön för att hitta måsen. Men Tomas fick starta Nelly ca 15 meter längre in i viken än där elithundarna normalt går i, Tomas försökte dirigera henne utåt men hon vände hela tiden tillbaka in i viken. Dom fick lång tid på sig, desperationen ökade i husses röst och Nelly kämpade desperat, men hon förstod inte att hon måste längre ut och runt udden! Tillslut var tiden ute, domaren bröt provet och Tomas fick kalla in Nelly. Besvikelsen visste inga gränser! 😦 Brage som är van att träna och gå prov i Indal fixade förstås vattnet klockrent.

Men tur i oturen, ett nytt prov var planerat i Indal redan nästa dag! Vi anmälde Nelly på stående fot. När resten av provgänget åkt hem tränade vi några gånger i vattnet så Nelly skulle förstå att hon måste följa husses dirigering ut mot viken.

Nöjd husse och Nelly!

Nöjd husse och Nelly efter avklarat spår!

Där ute ligger måsen Nelly!

Där ute ligger måsen Nelly!

Så då blev det då tredje gången gillt! Den kvällen stämde allt, Nelly gjorde ett perfekt släpspår och fick sedan starta på det ”vanliga” stället för elitklassen och inte där unghundarna går i 15 meter längre in i viken så den här gången fixade hon det utan problem. Färden hem gick dubbelt så fort som i går, kändes det som i alla fall! Och skumpan var kyld sedan länge så den smakade gott 🙂

I år gläds vi dessutom åt att flera av våra valpköpare genomfört eftersöksgrenarna med sina hundar, så vi hoppas det blir några starter på fältprov också! Hittills:

Kungshällans NA Jägermeister (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 7 vatten: 10

Kungshällans NA Minttu (Nitro – Dimma) ÖKL spår: 10 vatten: 10

Kungshällans NF Primadonna (Nitro – Nelly) UKL spår: 9 vatten: 9

Kungshällans NF Prada (Nitro – Nelly) UKL spår: 8 vatten: 9

Prada vattenapporterar

Dessutom har Plexus och Puma fixat godkänt anlagsklass viltspår, och Puma har dessutom 2X1:a pris ÖKL så hon nosar på Svenskt Viltspårchampionat, ett 1:a pris till så!

Efter att Nelly fått sitt eftertraktade jaktchampionat var det dags för oss att ställa oss nästa fråga, skall vi starta henne på riksprovet? Det vore fantastiskt kul med tanke på hur genomarbetad hon är och hur samjagade hon och husse blev förra hösten. Problemet stavas mickel räv… Nelly har inte fixat rävspåret och det beror inte på henne, utan är helt och hållet vårt fel. Vi gick för fort och hårt fram när vi skulle börja med rävapporten och framkallade en aversion för räven hos Nelly. Hon har blinkat, lagt sig på rygg och gjort allt hon kunnat för att slippa bära den förskräcklige rödpälsen. Vi har backat flera steg och ätit upp våra egna misstag. Med lock, pock och positiv träning har vi nu lyckats reparera misstagen och det ser nu ljust ut på rävfronten! Sista anmälningsdag var den 1 Augusti, och den 31:a juli bestämde vi oss. Vi anmäler Nelly! När jag sedan satt framför datorn och fyllde i uppgifterna hängde även Brage med. Vi måste ändå ha med oss alla hundarna, så varför inte? Problemet är ju ”nödbromsen”, som vi försökt pränta in på honom i alla upptänkliga situationer, samt att husse inte hunnit bli lika samjagad med Brage som med Nelly. Men som jag även skrev på Facebook: ”bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”. Tomas kommer starta både Nelly och Brage i elitklass medan jag gör ett försök med ynglingen Patron i unghundsklass tillsammans med Rolf och Jorm. Liisa och Pingla kommer också att starta, samt ytterligare två av Jorms syskon. Nitros avkommor blir väl representerade på riksprovet! 🙂

Förutom de officiella eftersöksgrenarna har Patron och Brage fått visa upp sina färdigheter i lite andra sammanhang. När vi var på Fäviken Game fair i samband med att matte visade sina hundporträtt passade Tomas på att starta grabbarna i de tävlingar som anordnas under helgen. Båda gjorde en fin insats i apporteringstävlingen Glen Moray pickup challenge men missade pallplats med liten marginal. Brage startade även i Fäviken apporten som inbegriper både vattenapport och vilt, han gjorde på lördagen en bejublad insats då han som enda hund tog upp räven och sedan hoppade över staketet tillbaka med mickel i stadigt grepp! På söndagens tävling hamnade Brage på tredje plats. Tävlingarna är öppna för alla raser, såväl apporteringsspecialiserade retrievers som våra allroundhundar. Särskilt kul var det då att pallplatserna dominerades totalt av korthårsvorstrar. Vem behöver hund som enbart kan apportera när man kan få allt i ett! 😉

I den olidliga värmebölja som sliter hårt på folk och hundar ägnar vi oss mycket åt bad i vår tjärn, men samtidigt börjar längtan och förväntningarna stiga inför den stundande jakt- och provsäsongen! Efter riksprovet i Kiruna åker vi ner till Kittelfjäll där vi kommer att jaga mellan 1-5 september. Sen blir det säkert någon fler fjälltur också, men mest kommer vi förstås jaga på våra egna skogsmarker hemmavid. Vi har fått lov att inse att vi har för många hundar och alla får inte så mycket jakt som dom förtjänar, så Dimma är i höst utlånad till en aktiv jägare. I höst kommer vi ägna mycket krut åt Brage och Patron. Nelly är genomarbetad och ”färdigmeriterad” redan och gamm-momma Strimma behöver på sin höjd få någon kort liten jakttur för att hon ska få känna att hon fortfarande är med i leken. Men framöver lutar det troligtvis åt att vi söker ett nytt hem åt Brage. Det är absolut ingen brådska, vi vill gärna starta honom på prov och försöka få bukt med hans eftergångar först, och vi kommer i så fall vara ytterst noga med var han hamnar. Det är bara att inse att man kan inte samla hundar på hög, det är ju jakthundar som förtjänar att få jagas med!

När jaktsäsongen så småningom lider mot sitt slut väntar nästa stora äventyr, då kommer vi att para Nelly! Matte har ägnat mycket tid åt att spana in många fina kavaljerskandidater både inom Sverige och runt om i norden. Det är inte lätt, finns så många duktiga, snygga och intressanta hanar att välja på! Vi vill gärna tillföra något nytt, och kommer inte att använda någon av de mest populära hanarna/linjerna. Men man behöver ju inte gå över ån efter vatten, det som är långt bort är inte säkert att det är bättre 😉 Vi har så gott som bestämt vem som blir far åt Nellys nästa kull, men det kommer vi att skriva mer om lite senare. Vi hoppas kunna behålla en tik för egen del.


Lämna en kommentar

Träning och vårprov i Mittådalen

Nu har vi landat i vardagen hemma efter några härliga dagar till fjälls. På onsdag och torsdag tränade vi på fjället, tre av våra valpköpare med två av unghundarna ur Nelly och Nitros kull hade nappat på att hänga med. Det var Liisa med Primadonna ”Pingla” och Mattias och Elisabeth med Prada och hennes ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Vi fick kanonväder alla dagar, men tyvärr är det lite skralt med fågel. Hundarna fick verkligen jobba för sina situationer.

På onsdagen gick vi ut på träningsområdet med hela hundgänget, solen stekte från klarblå himmel och i takt med att dagens timmar framskred åkte ytterplaggen av på hussar och mattar. Vinden var i stort sett obefintlig så det var en utmaning för hundarna. Men det var trevligt att se att det fanns ingen tvekan hos unghundarna om vad deras uppgift är på fjället – att söka fågel! Lite bus blev det förstås när dom i parsläppen träffade på varandra, men dom är lydiga och viker genast av när husse och matte dirigerar åt ett annat håll.

Prada och husse Mattias

 

Livet leker! Patron och Prada busar

Vi hade några stötar på enstaka singelripor under dagen, men det var först när vi var på väg tillbaka som vi fick se ett snyggt fågelarbete. När undertecknad med kameran runt halsen som vanligt inte kommit överens med skidorna och stupit raklång i snön och därmed fyllt hela objektivet med snö bestämde jag mig för att en gång för alla trula ner kameran i ryggsäcken innan jag kravlade mig upp. När jag klatrat mig upp på skidorna igen och lyckats forcera branten upp mot Liisa och Elisabeth mötte mig synen av lilla Pingla fastfrusen i ett stramt stånd och Patron strax bakom sekunderande. Jag kastade av mig ryggsäcken och krånglade upp kameran så fort jag förmådde, torkade av det snöfyllda objektivet hjälpligt med handsken och hann skjuta av några bilder och föreviga scenen. Matte Liisa avvaktade lite och skickade sedan Pingla på avance, hon fick upp en singelripa på vingarna och stannade sedan lydigt på kommando. Härligt!

En ”softad” bild av Pingla som spikat ripan

Tomas och Mattias hade tagit en annan väg med Nelly, Brage och Chacha. Nelly stod fint för en singelkalle även hon, husse filmade hela förloppet hur han kallade av henne för att sedan lät henne ta om ståndet, resa och göra jobbet efter skolboken. När han sedan skulle avnjuta hela förloppet på nytt i mobilen kunde han konstatera att i stället för att slå på kameran hade han stängt av… Så kan det gå i ”stridens hetta” :-/ En bild fick han i alla fall där man ser både Nelly och ripan.

Nelly står för en singelripa

På torsdagen tränade Mattias och Elisabeth på annat håll med Chacha och Prada, vi och Liisa gick på träningsmarken igen men valde andra sidan vägen. Vi skidade långt i det strålande varma vårvintervädret, föret var lite lösare här i det mer låglänta området så det var tufft för hundarna. Tillslut fick jag se Patron vädra i den obefintliga vinden och följa ett doftstråk upp i en björkbacke. Precis då han frös till i stånd såg jag en ripa lätta en bit ovanför honom. Han stod kvar och jag skidade fram i hopp om att det skulle finnas någon fler kvar, men då syrran Pingla kom upp bredvid gick båda hundarna ut på sök. Patron fortsatte en bit över kullen i riktning dit ripan flög, och så stod han på nytt! Men innan jag kommit fram tjuvreste han den skrattande ripkallen… dock stannade han lydigt då han hörde mattes missnöjesyttring. Ripan såg inte ut att flyga långt så vi fortsatte i samma riktning, och mycket riktigt så stod Patron en tredje gång! Jag tog god tid på mig att skida fram försiktigt för att inte stöta fågeln, samtidigt som jag passade på att föreviga situationen både med bilder och film. Då jag var tillräckligt nära såg jag ripan trycka intill en björkstam. Patron fick resa, och gjorde ett fint jobb med lugn i flog. Mattes dag var räddad! 🙂

Patron står för ripkalle – tredje gången gillt!

När vi var ganska nära bilarna fick vi se en kull ripor komma farande från en kulle där någon av våra elithundar befann sig ute på sök, vad som hänt däruppe vete gudarna… men kullen flög inte långt så vi tog sikte på dom med Patron och Pingla. Den här gången var det syrrans tur att hitta dom och fatta stånd med brorsan snällt sekunderande bakom. Pingla reste det som visade sig vara en ensam ripa, resten av kullen hade slagit längre bort och lättade lite senare. Mycket frestande situation för Pingla att dra efter, men hon stod snällt still och såg ripflocken flyga över nästa kulle. Vi skidade efter i hopp om att få fler chanser, men dom hade nog dragit längre iväg för vi hittade aldrig åt dom. Det var den enda kullen vi såg på de två träningsdagarna! Men med fina situationer för både Patron och Pingla på näthinnan skidade vi nöjda tillbaka till bilen. På kvällen blev vi bjudna på mat hemma hos Elisabeth och Mattias i deras fina ”alphütte” i Ramundberget. Mycket gott och trevligt!

På fredagen tog vi  sovmorgon och vilodag. Vi åkte in till Funäsdalen och ”fönstershoppade” lite och käkade lunch. Sen passade vi på att träna lite kastapport med skott i en grusgrop utanför Bruksvallarna. Det var nyttig träning för alla fyra hundarna. Mattias startade på prov med Chacha i dag, men tyvärr hade hon precis börjat löpa så hormonerna var i olag och husse kände inte igen sin hund. Däremot hade matte varit ute en liten träningsrunda med Prada, och hon hade hittat åt och stått för en ripa som hon sedan gjorde ett jobb enligt skolboken på 🙂

På lördag morgon var det uppställning i ottan inför provstart! Det var premiär för Liisa och Pingla, även för Prada medan husse Mattias hade sin personliga provpremiär dagen innan med Chacha. Vi tre med unghundarna hamnade i samma provgrupp med Janne Pettersson som domare, medan Tomas gick med Nelly och Brage i elitklass för Tomas Ripha. Vår grupp fick hastigt och lustigt byta område då det visade sig att några tusen renar befann sig på det tilltänkta provområdet. Inget drömläge att släppa unghundar där precis! Alltså hamnade vi på samma område som vi gått och tränat på under onsdagen. Vädret var detsamma, strålande sol och nästan ingen vind. Våra unghundar jobbade på bra och det lönade sig tillslut! Lilla Prada är härlig att se, hon är lätt i steget och rinner fram i hög fart över fjällsidorna. Hon påminner mycket om vår ”duracell-gasell” Bettan. Tyvärr var det ingen fågel i Pradas släpp. Syrran Pingla som är tyngre i kroppen har inte fullt samma fart som sin lilla syster men hon söker klokt och systematiskt, och det lönade sig! Hon fattade stånd mot en björkbacke och gjorde ett fint jobb på en singelripa 🙂 För någon vecka sedan fick Liisa veta att apport ingår i fältprovet, så hon och Pingla hade inte hunnit träna kastapport med skott annat än det vi gjorde i går. Ripa har hon aldrig apporterat förut, så med tanke på omständigheterna gjorde hon det bra och bärgade hem ripan till matte efter att ha stannat till och bekantat sig med det nya spännande viltet några gånger längs vägen. Mattias och jag stod på första parkett och filmade respektive fotograferade hela scenen 🙂 Betyget blev fält: 7 och apport: 5. Nu har dom sommaren på sig att öva på apportering, spår och vatten så är snart Pingla den första i kullen att bli jaktmeriterad! Bra jobbat matte och Pingla! 😀

Pingla står stramt, Janne och Liisa lägger upp strategin för nästa drag

 

Avance! Ingen tvekan här inte 🙂

Kastapport

Mattes Putte stod också två gånger, men tyvärr var det tomt. Första gången löste han själv när vi närmade oss, vi såg de färska ripspåren i snön så dom hade troligen dragit innan vi kom fram. Andra gången var han säkrare och vi följde honom i en smygande avance. Men tyvärr lättade ingen fågel, Patron och parkamraten gick ut i ett intensivt sök i fjällbjörkskogen framför oss så vi förstod att fåglarna var inte långt borta. Det var parkamraten, en öppenklasstik med mer erfarenhet än Patron som drog vinstlotten och tillslut spikade fåglarna. Patron sekunderade sin vana trogen bakom. Tyvärr hittade vi ingen mer fågel i dag, men det var riktigt kul att de båda pristagarna i vår grupp gick sitt allra första jaktprov med sin allra första vorsteh! Under dagen hade jag sms kontakt med Tomas i andra gruppen, han meddelade att Brage var olydig i första släppet, han stötte och gick efter fågel så det blev koppling. Nelly däremot gick för ett högt fältbetyg och fick mycket släpptid och många lovord av domaren, det var bara ett fågelarbete som fattades… När vi kom ner till parkeringen kom precis Tomas och kunde glad meddela att Nelly tillslut fått sin välförtjänta fågelsituation. Betyget blev fält: 7 och apport: 10 vilket betyder att vi efter sommarens viltspår och eftersöksgrenar har vår första egenuppfödda jaktchampion! Jihooo!! 😀

Husse firar med sin trötta trofasta tjej. Vilken fantastisk hund vi har!

På lördagkväll deltog vi i den gemensamma middagen på Bruksvallslidens hotell, gott och trevligt som vanligt! Efter maten blev det prisutdelning, det visade sig att mor och dotter, Nelly och Pingla blev dagens bästa hundar i elitklass respektive unghundsklass! Kul! 😀 Nelly fick dessutom ett ”specialpris” och ett hedersomnämnande från domaren Tomas Ripha. Han redogjorde för hennes prestationer under dagen och beskrev henne som en fullständigt lydig och genomarbetad hund som jobbar på i samma fina fart och stil hela dagen. Både hennes och husses tålmodighet då hon hade oturen att inte komma först på fågel fick beröm. Hon förtjänade ett högre fältbetyg än den sjua hon fick för sin enda fågelsituation menade han. Vi kan inte annat än känna oss stolta över vår pärla till tik. Vi var lite oroliga för att starta henne eftersom hon fortfarande har en liten svullnad kvar på bogspetsen efter krocken med skoterskidan i Kittelfjäll, och förra veckan haltade hon lite då hon travade utför. Men de slitstarka generna från mamma Strimma gjorde att hon höll och kämpade hela dagen.

Mor och dotter, bästa EKL och UKL hund under lördagens prov

 

Vi beslutade att stryka Nelly på söndagen, det fanns ingen anledning att nöta på en dag till efter gårdagens prestation. Det fick bli Brage och Patron på dagens prov. Liisa och Mattias startade inte på söndagen så vi fick gå i samma grupp med Lisa Danielsson som domare. Det var mulet på morgonen, skönt för den hettande solbrännan vi skaffat oss under de tidigare dagarna! Brage gick ut fint i första släppet, men då det var dags för nästa hade det precis varit en fågeltagning med hunden i släppet före. Brage såg var riporna flög och hade full fokus på att dra efter. Tomas försökte vända honom, men han slog dövörat till och drog över kullen dit riporna försvann. Då han blev borta skidade Tomas efter och hittade honom i stånd. När domaren Lisa kommit fram och dom skulle börja avancera lättade fåglarna, och då brann det för Brage och han gick hejdlöst efter. Det var bara för Tomas att lyfta på kepsen och bege sig tillbaka till bilen. Fördelen var att nu kunde han passa på att städa ur stugan och packa medan undertecknad fortsatte provet med Patron.

Patron började lite trevande på unghundars vis, man får hjälpa honom att få struktur på revieringen genom att skida lite i sicksack och inte stanna till för mycket som man kan göra med en erfaren hund. Men efterhand då han började hitta vittring blev han allt mer självständig och drog ut i fina sökslag. Han var enda unghunden i gruppen så det var lite kämpigt att gå i parsläpp med erfarna hundar. Två gånger fick han visa upp sin säkra sekundering med parkamraten, en duktig och storgående tik som blev den som först spikade riporna före min unge adept. Patron fick mycket beröm av domaren, andra gången han sekunderade kunde jag även kalla in honom. Mattes kille kämpade på, gick bara bättre och större under dagen. Han tog mina dirigeringar och sökte strategiskt av intressanta barfläckar och björkdungar, stundtals var det som att se pappa Nitro återuppstånden och matte kände en tår i ögonvrån. Åh, som jag önskade att han kunde få hitta fågel! Domaren Lisa hade samma önskan, han fick mycket släpptid. Till och med en extra sväng när resten av provgruppen brutit och åkt till bilarna försöka få en sista chans att hitta fågel på några strategiska björkkullar. Men tyvärr, vi fick ge upp och åka mot bilarna där Tomas väntade. Men jag var ändå jättenöjd med Patrons prestation under dagen och kan tänka mig att egenskapssiffrorna kommer bli bra. Puttes tid kommer!

Mattes duktiga kämpe ❤

Patron (uppe till vänster bland björkarna) sekunderar sin parkamrat

Tack vare att Tomas städat ur stugan kom vi iväg hemåt i bra tid, det kan vi tacka Brage för 😉 Under de här dagarna har vi konstaterat att vi har lite att jobba på med honom. Vi har sett vad han kan prestera på jakt och han är en härlig hund med samma fina egenskaper som sin syster Nelly och han har potential att gå lika långt! Det är hundar med mycket jaktkrut att tygla, men för Brages del verkar lydnaden avta med avståndet till föraren. Stoppet sitter inte i heta fågelsituationer och han jagar gärna själv i stället för sin förare. Det påminner oss om mamma Strimma i hennes ungdom, vi fick jobba en hel del med att styra upp henne. Men hellre en hund med mycket jaktlust som man får jobba med än en ”skoputsare” som inte vill springa och söka ut. Jaktupplevelsen är oslagbar när man uppnår känslan av symbios med en stark storgående jaktmaskin!

Brage – en härlig fjällturbo!

Vi vill tacka Liisa, Mattias och Elisabeth som kom med sina hundar och både tränade och startade på prov. En fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att se och utvärdera våra avkommor! Att det dessutom gick så bra på provet för Liisa och Pingla var extra kul eftersom Pingla är mattes första vorsteh och det var deras allra första prov. Det här är den första kullen vi kunnat få så bra utvärdering på och fått så mycket feedback från samtliga valpköpare, ni är guld värda och det är ni som gör vår kennel! Det vi kan konstatera är att det blivit trevliga lättförda hundar som är tidigt jaktmogna. Nu är jakt och provsäsongen så gott som slut, nu kommer våren och sommaren att ägna åt spår och apportträning. Det är också en bra tid att slipa på allmän lydnad och dirigering för att stå väl förberedd med sin jaktkamrat inför höstens jakt och provsäsong. Vi hoppas kunna skapa en tradition att ägna några dagar åt träning och prov i Mittådalen, och att fler valpköpare hakar på nästa år 🙂

PS: I vanlig ordning finns fler bilder på vår facebooksida

/Maria


Lämna en kommentar

En summering av 2013

Så var vi redan en bit in i det nya året 2014, och snön lyser med sin frånvaro här i Kungsgården. Vi längtar efter snön som gör landskapet ljusare, och erbjuder skid/skoter och slädföre. Benbrottshalka och lera som följer med hundarnas tassar in i huset är ingen höjdare… Men fördelen med den snöfria vintern är att jaktsäsongen i skogen inte är slut än! Även om det är svårt att få till vettiga fågelsituationer med varska tuppar och knastrigt före, men det är ju inget hundarna bryr sig om. Dom är bara lyckliga över att få komma ut och jaga regelbundet.  Jag tänkte passa på att göra en liten summering över det händelserika året som gått.

Mor och son på tjäderjakt

Året började med att Nitro och Nellys efterlängtade valpkull föddes den 14 januari. Nelly gav liv åt nio livskraftiga krabater, tre hanar och sex tikar. Själva hade vi siktat in oss på att behålla en hane, och när det blev en skimmelpojke var valet inte svårt vem som skulle bli vår kronprins Patron – den som var mest lik pappa Nitro 😉 Resten av valparna spriddes från Tromsö i nordnorge till Augustenborg i södra Danmark. I vårt eget avlånga land hamnade hälften i söder och hälften i norr, samtliga i mycket goda hem hos valpköpare med höga ambitioner både för jakt och framtida prov.

Teamwork i valphagen. Nelly får mer än gärna hjälp med småttingarna av mamma/mormor Strimma och husse

Tomas, Nitro och lillprinsen Patron på kökssoffan

Under hela sommaren har vi fått regelbunda rapporter om glada spontanapporterande och följsamma valpar. Deras ägare har lagt ner mycket tid och energi på aktivering och grunddressyr av sina unga förmågor. Alla utom Pandora har visats på utställning i valp- eller juniorklass och fått fina kritiker. Förutsättningarna för jakt och träning varierar, men samtliga av unghundarna har påbörjat sin jaktliga bana och några har det även fällts fågel för. Rekordet står Patriot och Mikkel för, det har fällts minst 200 (!) rapphöns för Patriot på de syddanska fälten. Husse Mikkel beskriver honom som tidigt jaktmogen. Vi som uppfödare kan inte bli stoltare och nöjdare både med vår valpkull och våra fantastiska valpköpare – det är ni som gör kenneln! Ännu mer spännande blir det förstås till våren och hösten då hundarna mognat ännu mer och kan börja starta på jaktprov.

Patriot på jakt 26 september

Vår egen prins Patron ”Putte” visade sig bli en bedårande charmör, omöjlig att inte älska! Han har samma egenskaper som resten av kullen, lyhörd och lättsam. Precis som sin pappa Nitro älskar han att vara oss till lags och har utvecklat samma ”apporttokighet”, allt ska bäras och levereras till husse och matte. Från mamma Nelly har han ärvt ett mer livligt temperament, långa snabba ben och inte minst vattenpassionen! Under sommaren simmade han glatt med när vi motionerade hundarna i vår tjärn. Apporteringen har gått som en dans att lära in, och övergången till vattenapport gick i stort sett av sig själv. Han har varit med på en hel del jakt under hösten, apporterat både ripa och skogsfågel i skarpt läge och vi har även fällt fågel för honom. Men det finns en hel del kvar att lära för den unge adepten innan han kan titulera sig fullfjädrad jakthund. När det äntligen kom lite snö på våra skogsvägar nu i slutet av 2013 testade jag för första gången att köra med Patron i fyrspann med de andra. Det gillade han skarpt, och det blev en sjujäkla fart på släden då han låg på i selen! Bara det kommer mer snö ser vi fram emot fler turer.

Patron på jakttur i skogen 19 oktober

Nitro parade också Sångbergets Roda strax efter vår egen Nelly. Det resulterade i en fin kull på sju valpar (3 hanar och 4 tikar) hos Kent och Gertrud Danielsson i Hammerdal. Även från den kullen har vi fått idel positiva rapporter. Parningsvalpen Rodedalens Jorm flyttade till mina föräldrar så honom har vi kunnat följa på nära håll. En snygg och framåt kille som både vi och husse Rolf verkligen gillar! Halvbröderna träffas regelbundet och kommer bra överens.

Jorm på annandagsjakt

Efter sommaren som bestod av jobb, eftersöksträning och bad spenderade vi den efterlängtade premiärveckan i Kittelfjäll. Helena med Nellys bror Brage samt vännerna Stefan och Henrik var med i början av veckan. Tyvärr visade det sig fortfarande vara dåligt med ripa i fjällen men vi fick i alla fall några händelserika dagar och skön avkoppling.

En spännande jaktdag! Här är det tre nöjda skyttar efter fint löpjobb av Dimma

På provfronten har Nelly fortsatt att visa framfötterna. Vi hade anmält både henne och Dimma till Klimpfjällsprovet, Dimma en dag och Nelly två. Första dagen blev snöpligt kort, Nelly träffade efter 10 minuter i första släppet på ett gäng renar utanför husses synhåll. Hon passade på att driva dom, tyvärr alldeles för långt för klassen. Det var bara att lyfta på kepsen och gå ner från fjället. Andra dagen startade vi båda hundarna. Båda gick riktigt bra och hade fågeltagningar. Dimma knallade tyvärr, men fick i övrigt bra kritik och ett 2:a pris. Nelly gick riktigt bra och fick lång släpptid för att försöka få fler och bättre fågeltagningar, men tillslut fick hon också nöja sig med en 6:a.

På jaktprov i Klimpfjäll

Nästa provtillfälle blev på Långtora i slutet av oktober då vi hade gemensam tränings- och provhelg med Ormkullegänget. Tre av valpköparna från Nitro och Nellys kull var med och tränade på fälten med sina ungdomar, själva hade vi med oss Patron och Jorm som fick pröva sina vingar på trixiga fasaner. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna. Hon gick kanonfint båda dagarna, på lördagen fick hon en 7:a i ÖKL vilket betydde start i elitklass på söndagen. Nelly fortsatte i samma fina stil och belönades med en 8:a på fält! Nelly har nu 8 premieringar på 9 provstarter, hade det inte varit för de förargliga renarna i Klimpfjäll hade hon garanterat gått till pris även den dagen, hon är en riktig viltfinnare! Vi är otroligt stolta över vår juvel 🙂

Primadonna ”Pingla” och Patron på Långtora

Pricilla ”Cilla” – lycka är att få springa på fälten! 🙂

Eftersom det nu var så sent på säsongen och Nelly behöver sin sista elitetta på ordinarie prov för att kunna bli jaktchampion så blev det inga fler jaktprov under hösten. I stället har vi ägnat oss åt jakt, både hemma och ett par svängar till fjälls. Skogsfågeltillgången i våra hemmaskogar fortsätter vara på topp! Men även om det är skralt med ripa på fjället så är det något visst med fjälljakten… så ett par fjällturer till fick det bli. Nelly har fortsatt utvecklas som jakthund, nu behärskar hon även skogsjakten med långa löpor efter luriga gammeltuppar. Det lutar åt ett försök på Solbergsprovet till hösten!

Första gammeltuppen Tomas fällde för Nelly 22 december

Under senhösten drabbades vi av en stor tragedi då vi plötsligt miste vår älskade Nitro. Chocken sitter fortfarande i, och det händer ofta att den smärtsamma sorgen och saknaden kommer tillbaka med full kraft och tårarna går inte att hejda vare sig man befinner sig på jobbet, i affären eller ute i skogen och jagar. Inte minst nu när jag skriver om det… Tomas säger att det är den värsta sorg han varit med om under hela sitt liv. Han och Nitro hade en alldeles speciell relation, dom utvecklades tillsammans som jägare och många gånger var det som om de också läste varandras tankar. Ett hundliv är alltför kort, men vi försöker trösta oss med att Nitro har levt ett bra liv och gett oss så många fina minnen att leva på. Efter hans bortgång blev sonen Patron ännu kärare för oss.

Nitro och husse under riksprovet i Mittådalen 2011 då dom kom på tredje plats i elitklass.

Nu vänder vi blad och ser med tillförsikt fram emot 2014. Målsättningen för det här året är att ge Patron förutsättningar att bli en lika duktig jakthund som sina föräldrar, och sikta på hans första jaktprovsmerit. För Nellys del är det förstås jaktchampionatet som hägrar, samt försöka få till en merit på skogsprov så hon är meriterad på alla fältslagen. Ett viltspårprov behöver hon också göra. Nu när Nitro så hastigt togs ifrån oss siktar vi på att para Nelly nästa höst/vinter. Matte har siktet inställt på en viss hane som far till kullen, men flera pusselbitar behöver falla på plats innan vi kan avslöja vem det blir 😉 Vi kommer att behålla en tikvalp ur kullen.

/Maria


2 kommentarer

Utställning i Umeå

I lördags var Maria och Monica på VVK:s årliga novemberutställning i Umeå med Jorm och Patron. Elisabeth med Pocahontas var också på plats. Ungdomarna går nu i juniorklass.

Patron fick Very good med fin kritik, han är ganska outvecklad ännu, består mest av lååånga ben vilket också domaren påpekade. Han får absolut inte växa mer på höjden nu! Däremot på längden och bredden ser vi gärna… 🙂 Jorm som är mer brådmogen och välutvecklad fick excellent med mycket fin kritik, han fick bland annat beröm för sin välutvecklade front 🙂 Båda grabbarna uppförde sig fint i ringen, lite busiga bara när vi skulle springa runt.

Patron

Jorm

Lilla ”Riva” som vi träffade för första gången sedan hon lämnade Kungsgården som åttaveckorsknyte var en mycket trevlig bekantskap. Som de andra tikarna i kullen är hon liten och näpen. Hon har fina proportioner, och påminner i uttrycket mest om Nitro. Matte berättade att hon nyligen tränat på fasaner och Riva hade stått och presterat en fin fågelsituation. Riva fick excellent med fin kritik 🙂

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”

Kungshällans NF Pocahontas ”Riva”. Jag har redigerat bilden i photoshop och lagt in en annan bakgrund.