Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Kennelträff och riksutställning

Förra helgen arrangerades ”Härnösandshelgen” med bland annat avelskonferens och riksutställning. Vi passade på att bjuda in våra valpköpare från UF kullen till en liten träningsträff under lördagen innan utställningsdagen. Det blev en liten tapper skara som dök upp på lördag, Hanna och Gustaf med Kaisa, Frederik med Metso och Samuel med Matti. Tillsammans med Tomas fick ungdomarna träna släpspår och senare vattenapport nere vid vår tjärn. Alla gjorde fina framsteg under dagen, nu är det bara att fortsätta jobba på med momenten så fixar ni eftersöksgrenarna och kan starta på fältprov i höst 🙂

 

Matti skuttar in med måsen efter att ha spårat upp och apporterat den

 

Metso lämnar av

 

Kaisa på väg in efter spåret, ivrigt påhejad av matte 🙂

 

Matti på väg in med dummyn som han apporterat i vattnet

 

Metso på ingående

 

Kaisa rivstartar

 

Oops 😉

 

Vi provade även ÖKL apport med skott

 

Kaisa styr målmedvetet mot ”vattenkråkan”

 

Metso stiftar bekantskap med räven, den var intressant! 🙂

 

Kaisa bjuder upp räven till dans

 

Jag (Maria) spenderade lördagen på avelskonferensen som hölls på Härnösands teater, det var många intressanta frågor om våra raser, deras användning, hälsa och jaktens utveckling i framtiden som avhandlades.

På söndag var det dags för riksutställning. Där anslöt även Johanna och Torbjörn med Väinö och Cecilia och Simon med Kyllikki så det blev totalt sex av kullsyskonen som visades i juniorklassen. Jag visade Nelly i championklass, hon håller fortfarande stilen vid åtta års ålder men med den hårda konkurrensen från yngre och spänstigare championtikar så blev hon inte placerad.

Kungshällans UF Väinö ”Turbo” – very good. Tyvärr hade Turbo blivit ordentligt solblekt och pälsen var i fällning så det drog ned betyget. Men han är otroligt snygg och välutvecklad, så när pälsen är i ordning igen tvivlar vi inte att Johanna och Turbo kommer regera i utställningsringen!

 

Kungshällans UF Matti – very good. Matti ”lillebror” har haft sämst start av alla i kullen med sin blygsamma födelsevikt på 300 g. Men det har han tagit igen med råge! Den unga kroppen är fortfarande i utveckling och med åldern kommer mer massa och pondus.

 

Kungshällans UF Metso – excellent. En stilig och välutvecklad ung kille.

 

Kungshällans UF Kaisa – good. Den unga damen brås på sin mor och mormor, högbent och slank ”byggd för fart”. Hon är fortfarande i utveckling och med åldern och mer muskelmassa kommer betygen bli högre.

 

Kungshällans UF Kyllikki – very good. Hon är också den lätta högbenta modellen som brås på mamma Nelly. Vackra rena linjer, som bara kommer bli bättre med åldern!

 

Kungshällans UF Tuula, vår egen lillstumpa ❤ excellent med CK, 2:a bästa tik i juniorklass. Husse sa redan när hon var ett par veckor att hon är speciell, och han har haft rätt hittills! Hon är inte bara tidigt mogen jaktligt, hon är också tidigt utvecklad rent fysiskt.

 

Maria och Nelly i championklass

 

Skönt väder med växlande molnighet. Vi ”slog läger” invid stranden så vi fick både skön havsbris och hundarna kunde betrakta änderna som simmade utanför stranden. Gådeåparken i Härnösand är verkligen en perfekt plats för hunduställningar!

 

Vi ställde även upp i uppfödarklass och avelsklass. I den förstnämnda hamnade vi på tredje plats av fyra grupper. Även här var det hård konkurrens, vår ”laguppställning” bestod av Nelly med sina junioravkommor Tuula, Metso och Väinö. De andra grupperna bestod mest av äldre välutvecklade hundar. I avelsklassen anslöt även Kyllikki, då hamnade vi på första plats men konkurrensen var obefintlig då vi var enda avelsgruppen 😉

Vi är jätteglada att fem av våra valpköpare ställde upp och visade sina hundar – stort tack till er ❤ Det var intressant att se dem så här vid strax över ett års ålder. Det är tydligt att vissa brås mer på Nelly och andra mer på Ura. Tuula och bröderna Väinö och Metso är mycket lika sin far, dom är kraftigare och mer kroppsligt utvecklade. Kaisa och Kyllikki är mycket lika sin mor, lätta och slanka i kroppen och senare i utvecklingen. När dom mognat och lagt på sig mer massa kommer betygen på utställningarna att bli högre 🙂 ”Lillebror” Matti fick ju den sämsta starten av alla, men han har vuxit ordentligt på höjden! Nu återstår för honom att växa och utvecklas ”på bredden” 🙂

Är det riksutställning så vill man ju visa upp det finaste man har, så jag hade även anmält Jorm i championklass. Men tråkigt nog så upptäckte vi i sista momangen att hans vaccination gått ut så vi fick lov att lämna honom hemma 😦 Men i stället kunde vi glädjas åt att hans kullsyster Rodedalens Falla fick sitt sista CK och blev champion!

 

SEUCH Rodedalens Falla (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

 

Kullbrorsan, ”vår” SEUCH Rodedalens Jorm som tyvärr inte fick visa upp sig på riksutställningen.

Det var otroligt hög kvalitet på tikarna i jaktklassen, 24 stycken anmälda varav hela 17 stycken fick excellent. Domaren kände sig tvungen att ge en förklaring: -”ni tror väl att jag är tokig som delar ut så många excellent, men jag måste säga att dessa tikar är alla av MYCKET god kvalitet!” Av alla dessa vackra damer hamnade Falla på femte plats. Stort grattis till ägarna och uppfödarna Kent och Gertrud! Vi gläds åt att vår älskade och saknade Nitros avkommor fortsätter pappas bana. Falla är en lika go och fin hund som sin bror Jorm, samt en kompentent jakthund. För er som är sugna på en valp med intressanta linjer som inte är överanvända i aveln så kan vi tipsa om att Falla kommer att paras till årsskiftet. Kolla med Rodedalens kennel!

 

Glad midsommar alla hundvänner!

/Maria & Tomas

Annonser


Lämna en kommentar

Kennelträff med UF kullen

Förra helgen ordnade vi kennelträff för UF kullen. Det är ju lite chansartat att bjuda in till en träff i november då dagarna är korta och vädret kan vara bistert, tuffa omständigheter om man råkar vara en 6 månaders vorstehvalp… Men vi ville vänta tills dom nått 6 månader så dom blivit någorlunda mogna för att palla med två dagars träning. Glädjande nog så slöt hela 6 av 9 valpar med hussar och mattar upp! Och hade inte magsjukan ställt till det i sista minuten så hade även två till varit med.

Veckan innan träffen slog vintern till med full kraft, mest snö kom det ute vid kustbandet men när helgen närmade sig bäddades även Ådalen in i vitt. Men på lördagen då vi träffades hos Kenth Gustafsson i Häggdånger sken solen och värmde till och med en aning.

En vacker vinterdag i Häggdånger

En vacker vinterdag i Häggdånger

Vi fick börja med lite lydnadsövningar, sedan tog Kenth fram duvorna. Vi fick först prova hundarnas reaktion då han släppte en duva framför nosen. Fokus var på att husse/matte hela tiden ska agera lugnt och tryggt så att hunden vänjer sig vid att en flaxande fågel inte är så märkvärdigt. Valparna visade på ett imponerande naturligt lugn, självklart var det spännande när duvan kom och svepte förbi nära nosen, men när den var borta i periferin så var alla snabba att koppla av igen och fokusera på sin matte/husse. Inget omotiverat pip eller stress märktes av i gruppen. Svårigheten stegrades när vi sedan fick göra inkallning och Kenth släppte en duva över hunden som var på väg in. Alla löste detta imponerande bra! Vi fick också gå in en sväng i kaninhägnet med kopplade hundar bara för att testa hundarnas reaktion. Kaninerna som sprätte iväg var otroligt spännande och triggande för ungdomarna!

72_dpi_071

72_dpi_121

På det hela taget blev vi otroligt imponerade över våra valpar, så lugna trygga och fokuserade! Vi har märkt de egenskaperna hos vår egen Tuula, och resten av syskonen är likadana. De flesta har inte tränat i grupp tidigare, men dom klarade ändå av att fokusera på sin förare och gå in i passivt läge utan gnäll och stress i väntan på sin tur. Det är lätt att glömma bort att dom är bara sex månader! 🙂 Det är ju jobbigt både för hund och förare att vara på kurs, jag var själv helt slut i huvudet när dagen var till ända, både av att lyssna och ta till mig av det Kenth förmedlade, notera hur valparna betedde sig och inte minst fotografera alltihop 😉 Men här är några kloka råd vi fick med oss:

-”Valiumberöm”. Prata lugnt och beröm lågmält, då blir hunden mer benägen att lyssna. Ett ”kvittrande” glatt beröm kan göra att hunden blir onödigt uppspelt.

-Prata inte mer än nödvändigt, var tydlig! Ett skarpt och dovt -NEJ! i samma sekund som hunden gör något otillåtet i stället för en harang i stil med -”hur många gånger ska jag måsta säga åt dig att du får inte….” Tjata aldrig! Reagerar inte hunden – agera!

-Timing. Både beröm och korrigering måste komma i exakt rätt tidpunkt för att hunden ska förstå vad som är rätt/fel.

-Kroppsspråk. Hunden läser oss hela tiden, använd handtecken och agera som en trygg värdig ledare. En sådan som är värd att dyrka och vara till lags!

-Efter en fågelsituation, sätt hunden och låt den sitta en stund. Agera lugnt själv och gå ett varv runt hunden. Så lär vi hunden att inte rusa vidare direkt och riskera att stöta upp kvarvarande fåglar.

72_dpi_126

Från vänster: Tomas och Tuula, Kenneth och Ville, Frederik och Metso, Hanna och Kaisa, Samuel och Elin med Matti, Rebecka och Viktor med Mielikki.

Andra dagen fick valparna träffa på rapphönsen. De flesta har inte varit med om att hitta fågel själv än, så i början skuttade dom mest planlöst omkring, rastade sig och åt lite gräs. Men efter första kontakterna blev det helt annan fart på dom! Det krävs ju många fågelkontakter innan ståndet klickar till ordentligt, men vi fick åtminstone se ansatser. Och alla blev definitivt ”väckta” på fågel och började så smått att koppla på näsan och söka medvetet. Tuula har ju ett försprång i och med att vi kan träna henne när som helst, så hon fick gå i koppel och i stället träna på att hålla sig lugn när syskonen hade fågelkontakter. Det var skönt att konstatera att hon fixade det utan gnäll och protester.

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter ;)

Det går inte att undgå att Kaisa är Nellys dotter 😉

 

Metso står!

Metso står!

 

Matti vs rapphöna - action!

Matti vs rapphöna – action!

 

Delta vs rapphöna

Delta vs rapphöna

Tack alla ni som kom för en trevlig helg! Förutom att det alltid är trevligt att träffas, snacka hund och jakt så är det mycket värdefullt för oss att få se och utvärdera våra valpar, och vi är mer än nöjda med vad vi sett 🙂 Fler bilder finns på vår facebooksida. Nästa träff planerar vi att hålla i Mittådalen på vårfjället, det ser vi fram emot!

/Maria

 


1 kommentar

Träningshelg med Anders Landin

Förra helgen anordnade vi en träningshelg, eller i själva verket en ”släktträff” i Hallen, Jämtland tillsammans med Ylwa Jonasson som har Fjällvittrans kennel. Ylwas tik Fjällvittrans Bris är halvsyster till vår Dimma (efter Armin II vom Hege-Haus) och har en kull efter Teiens Jim som är lite yngre än vårt gäng. Som instruktör hade vi anlitat den välkände dressören Anders Landin från Trollhättan. Vi var ner till Anders med några unghundar och valpköpare från vår förra kull (Råvatj Strimma – Baron vom Donauland) för ett år sedan, det var mycket givande både för valpköparna och oss! Trots att Anders påstår att han inte är någon pedagog så tycker vi att han visar mycket tydligt och bra hur man kommunicerar med sin hund. Vi har praktiserat hans metoder, och kanhända hjälpte det också till att befästa stoppet bättre på Nitro, vilket i förlängningen har resulterat både i jaktchampionat och en tredjeplacering på riksprovet! Tyvärr så kunde bara fyra av våra valpköpare delta, men Ylwa fick med hela nio av sina tio valpköpare, flera var långväga från både nordnorge och sydsverige! In alles blev det tretton ystra unghundar med tillhörande förare för Anders att få ”pli” på. Tomas, Ylwa och jag hjälpte till så gott vi kunde.

Stanna kvar-övning. Giro passar på att spana in brudarna ;)

Stanna kvar-övning. Giro passar på att spana in brudarna 😉

Det var så roligt att återse ”valparna” för första gången sedan dom lämnade oss som åttaveckors knyten! Det är ju bara Minttu vi har träffat en gång sedan dess, några av de andra har vi haft kontakt med via facebook och mail så vi har fått se en del bilder. Famous Grouse ”Giro” hade vuxit upp till en högbent ståtlig kille med mycket energi och egen vilja. ”Lillbrorsan” Jäger är fortfarande liten i formatet, men han har ett kraftigt huvud med många drag av pappa Nitro så med åldern kommer han nog grovna på sig. Just nu hade han ”sportchassi” efter en aktiv höst. Jäger var en lugn och balanserad kille. Syrran Skogsblomma ”Atila” från Skellefteå hade vuxit upp till en snygg och trevlig tik, också hon hade balanserat temperament men ändå med den ystra energi som unghundar har. Minstingen i kullen ”Pyret”, Aurora från Frösön, som kallas ”Mysan” var fortfarande liten, men ändå kraftig i kroppen. Hon är en glad och mjuk liten tjej.

Jäger försöker få fart på morsan

Jäger försöker få fart på morsan

 

På fredagen hade Anders ett litet introduktionspass på fotbollsplanen i Hallen för att ”känna” på ekipagen och se hur långt förarna kommit med sina hundar. Fokus låg framförallt på grundläggande moment som stanna kvar, inkallning och stopp. Det visade sig ganska snabbt att det som säkert funkat fint med hundarna hemma på gräsmattan för många var som bortblåst på en ny plats med störning från främmande hundar och människor. Det är just det som är så värdefullt med gruppträning då man har en unghund, att befästa det man tränat på hemma under störning. Men Anders gav många goda råd och visade också praktiskt hur man lär in ett fungerande stopp och inkallning. Som Anders skriver på sin hemsida är problemet för många att man inte vågar ta i sin hund tillräckligt för att den ska veta att ett NEJ betyder att den ska avbryta det den håller på med omedelbart! Med humor och en god portion metaforer från vårt eget Homo Sapiensperspektiv  försökte Anders förklara hur han menade. Lika viktigt som att hunden reagerar omedelbart på NEJ, så är många dåliga på att berömma sina hundar, något som Anders inte är sen att påpeka: -var det någon som hörde berömmet?? . Likväl som hunden kryper ihop och underkastar sig på NEJ-kommandot ska den bli glad och vifta på svansen när den får beröm. Något som vi själva noterat i många olika sammanhag på träning och prov med folk och hundar, är att många brister i timingen med sina hundar. NEJ-kommandot kommer för sent, när hunden redan hunnit göra det förbjudna i flera sekunder, eller att berömmet kommer för sent eller uteblir. När man samspelar med sin hund måste man vara mycket uppmärksam och läsa den noga, och vara beredd att blixtsnabbt kasta ur sig antingen ett NEJ eller ett beröm i samma sekund som man ser att hunden är på väg att göra fel eller rätt. En del förare har inget problem att ta i sin hund ordentligt, men då kan korrigeringen i stället bli till ett utrdraget straff eller en ”kamp”, och berömmet utebli. Det resulterar i en hund som blir osäker på sin förare, den vill fly eller kan till och med svara emot. Det är också något som min pappa Rolf alltid poängterat då han hjälpt oss med hundarna, han har haft både schäfer och vorsteh sedan 70-talet och tävlat med framgång i både bruks, drag och jaktprov. Han poängterar att korrigeringen ska komma snabbt, rappt och överraskande för hunden då den gör fel, och sen ska berömmet och ”upplösningen” komma lika snabbt. Hunden ska uppleva föraren som en flockledare, hård men rättvis och i slutändan alltid full med kärlek!

Kurt och Mysan tränar apport

Kurt och Mysan tränar apport

Som vanligt är det oerhört lärorikt att stå bredvid och se andra människor jobba med sina hundar! Vi rannsakar oss själva, får nya ideer och insikter hur vi ska gå vidare och utveckla samarbetet med våra egna hundar. Vi har ju bara haft fyra än så länge, men det är fyra personligheter och ingen patentlösning har funkat 100% på alla, man gör ständigt nya misstag! Kanske lagom till pensionen lyckas vi fullt ut med att dressera en fågelhund perfekt 😉

På fredagkväll träffades vi i den fina hembygdsgården ”Ifvarsgården” som ligger strax intill Ol-Jons stugby, där vi fick avnjuta Ylwas älgchili med nybakt bröd och färskost. Under efterrätten, Ylwas fantastiska hjortroncheescake, lyssnade vi till ett föredrag av Frida Lundin, Åre Hundrehab, som berättade om träning av den unga hunden, massage och stretching. Vi inser att vi har det väl förspänt med en egen tjärn att simträna hundarna i under sommaren då det är svårt att få till konditionsträningen när man inte kan släppa hunden lös i skogen!

På söndagen fortsatte träningen på fotbollsplanen, nu med mer fokus på apport. Anders lilla pointer Britta var med för att han skulle kunna visa momenten, men husse hade glömt hennes varma filt så Britta frös och ville gärna krypa upp i knäet på oss i publiken. Det är svårt att mostå den söta kramgoa lilla pointerflickan som försynt tigger om att få lite värme!

Lilla söta Britta i mitt knä

Lilla söta Britta i mitt knä

 
Efter lunch förflyttade vi oss till Getåsen, där Anna och Johan Fors-Ward håller till. Där fortsatte träningen med stanna, stopp och inkallning. De fyra ekipage som hade ett fungerande stoppkommando på sina hundar fick även prova på fågelsituation med rapphöna. På kvällen när vi kommit tillbaka till Hallen var det min tur att stå för middagen i hembygdsgården, jag hade lagat tre sorters minipajer, sallad med chévreost och rödbetor, tjädersoppa, vitlöksbröd och blåbärskaka till efterrätt. Tjädersoppan blev populär, som en av Ylwas valpköpare sa: -ta nu och bruk Facebook till noe gott och legg ut oppskriften!  Japp, det ska jag göra!
 
På söndagen åkte vi tillbaka till Getåsen. Ylwa, Tomas och jag assisterade med träning av stopp, inkallning, dirigering och apportering medan Anders tränade fågelsituationer med var och en. Tomas och Nitro gick runt ägorna tillsammans med några unghundsekipage och sökte rätt på de fåglar som ”spratt iväg” efterhand som Anders satte ut dem och tränade fågelsituationer. Ylwas erfarna syskonduo Bris och Storm fick agera ”testhundar” att träna grundläggande apport på. Det blev en intensiv dag både för hundar och förare! jag passade även på att träna Dimma lite, hon är ju i själva verket bara en liten busjänta som nästan känns jämnårig med sina valpar! Anna och Johan har verkligen ett fint ställe att träna på fältfågel mitt i det Jämtländska landskapet. Och i direkt anslutning finns både skogen och fjället att jaga och träna på ripa och gråfågel, det avundas vi alla som bor runt Storsjön!
 
Det blev en trevlig och lyckad helg! vi har planer på att ordna en träningsträff i anslutning till vårvinterprovet i Måttådalen för våra valpköpare från alla tre kullarna. Vi återkommer med inbjudan. Här är en länk till hela mitt fotoalbum på Facebook.
 
Tack alla valpköpare som kom, och lycka till med den fortsatta karriären med de små juvelerna! Tack Anders och Ylwa för en trevlig helg!
 
/Maria