Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Generationsskifte

Oj oj, nu var det länge sedan jag präntade några rader här! Det händer så mycket nu under sommaren, och det mesta hamnar på Facebook som går snabbt och smidigt. Men då blir det mest bilder och korta blänkare. 367 foton blev det tillslut i GT kullens eget album från födseln till leveransen, det är kul att gå tillbaka och titta igenom bilderna från när de först öppnande ögonen fram till att de busade på gräsmattan. När jag skrev sista blogginlägget var valparna fem veckor, våren hade kommit och vi stod inför den mest hektiska tiden inför valpleveransen.

Kungshällans GT Vildvittra 9 veckor

De resterande veckorna fram till åttonde veckan flöt på bra i ett snabbt tempo, valparna är i skrivande stund 13 veckor och har hunnit bo ett tag i sina nya familjer. Vi har fått idel positiva rapporter om trevliga och lättsamma valpar. Det är så roligt att följa dem! Vi gläds åt att vi fick en samling engagerade, kompetenta och trevliga valpköpare som håller oss regelbundet uppdaterade om småttingarnas framsteg och äventyr.

Vårt eget val föll tillslut på tik nr 5, en stor och kraftig tjej som verkade lugn och trygg. Det är inte lätt att avgöra valparnas personligheter innan 8 veckor… Men hittills har lilla Vildvittra inte gjort oss besvikna i alla fall, hon är lika lättsam och mysig som mamma Tuula var. Så fort syskonen flyttat började vi med fostran och grundläggande moment, några minuter varje dag. Vi börjar alltid tidigt med våra valpar, det har visat sig vara ett bra koncept. En liten valp är så formbar, det har man nytta av längre fram när valpen blir unghund och kraven ökar. Sessionerna är än så länge bara några minuter per dag, med 99,9% beröm och positiv förstärkning. Vi tränar sitt och stanna kvar, inkallning, ligg och grundläggande apportering (lekapport) som hon tycker är superkul.

Det känns bra att ha hunnit en bit med Vittra innan vi tar oss an nästa lilla oslipade diamant! Den 4 juni föddes nämligen kullen hos Alarängens kennel mellan Rodedalens Jorm och Alarängens Cleo. Det blev samma fördelning som hos oss, fem tikar och två hanar. En av pojkarna flyttar till oss i början av augusti och kommer att få namnet Alarängens El Casper. Namnet får han som en hyllning till pappa/svärfars hund Filurs Casper född 1990.

Pappa Rolf tävlade aktivt i drag i slutet av -70 och början av -80 talet när jag var liten, och två dragvorstrar fanns i familjen. När pappa la skidorna på hyllan och vorstrarna Cloyd och Dollar var borta fanns endast älghundar i familjen under ett antal år. Men pappa fortsatte vara medlem i Svenska vorstehklubben, och så en dag 1990 läste han en valpannons i Svensk vorsteh där han kände igen blodslinjerna från en av sina gamla hundar från 80-talet. Han fick ett infall och tingade en valp från Filurs kennel i Boden. Den här gången var siktet inställt på jakt.

En tonårig Maria med tidstypiskt våfflat hår och unghunden Casper 1 år.

När Filurs Casper kom in i familjen hade jag hunnit bli tonåring och börjat intressera mig för jakt och fågelhundsträning, jag hängde med pappa och Casper på vorstehklubbens träningskvällar och hjälpte till att dra spår med både vitfågel, mård och katt (!) i skogen (på den tiden användes katt som apportvilt i elitklass, det är tack och lov inte tillåtet längre). Casper var en vorsteh av det gammaldags sega virket, en tjurskallig jaktmaskin men cool och snäll som ett lamm hemma. Jag hängde med pappa och Casper på några jaktprov i Funäsdalen där dom lyckades gå till pris några gånger. Casper var snygg, jag kom på att jag ville satsa på utställningar och mina tålmodiga föräldrar ställde upp och skjutsade mig och Casper land och rike runt. Vi lyckades riktigt bra, Casper blev tillslut Svensk utställningschampion 🙂

Maria och Casper i ringen

 

Casper och hans son Lucas på fjälljakt

 

Casper som något grånad patriark vid Bergsjön, Kittelfjäll.

När Tomas och jag träffades 1996 var Casper den första vorsteh han stiftade bekantskap med, så efter en lång tids funderande kom han fram till att vår nya lille prins ska få namn efter den hund som gjorde så stort intryck både hos mig under min tonårstid, och hos honom när han tog sina första steg på Dianas stigar. Nu räknar vi dagarna tills vi äntligen får träffa vår egen lille Casper! ❤

Den här hösten blir lite speciell, vi kommer bara att ha två aktiva jakthundar i huset – Nelly och Tuula. Dimma sjunger på sista versen, med sin grava artros kommer vi ge henne den här sommaren men som den jaktmaskin hon är i själ och hjärta ska inte behöva uppleva frustrationen av att se de andra hundarna åka ut på jakt med oss, det är vi skyldiga henne 😥 Men vi kommer att låna hem Jorm och jaga i skogen med honom när hans husse går in i ”älgjaktsbubblan”.

Till våren och under 2020 året ser vi fram emot att jaga in våra ungdomar Vittra och Casper, och följa deras respektive kullsyskon. Det ska bli så kul att ha varsin unghund att jobba med! 🙂 Nu blir det full fokus på unghundarnas utveckling och karriär innan det blir några planer på valpar igen om ett par år. I stället ser vi ser fram emot att följa en spännande planerad kull med en ”våra” hundar inblandade! Det är Rodedalens kennel som ska para Jorms fina kullsyster SEUCH J Rodedalens Falla med Tuulas kullbror J Kungshällans UF Metso. Det blir minst lika spännande som när vi själva har valpar 😀 Kolla in Rodedalens kennel för mer info och kontakta Kent och Gertrud Danielsson för att anmäla valpintresse!

/Maria

J SEUCH Rodedalens Falla (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

 

Kungshällans UF Metso (J Kuksapirtin Ura – SEUCH SEJCH Kungshällans BS Freja). Foto: Frederik von Essen

 

Annonser


Lämna en kommentar

Halvtid med GT kullen

Det går fort när man har roligt! I dag blir GT kullen fem veckor och vi har passerat halvtid innan dom börjar flytta hemifrån. Dom växer och utvecklas som dom ska och nu börjar dom kräva allt mer stimulering och utrymme. För ca en vecka sedan möttes vi av den första valpen som tagit sig över kanten på valplådan, dags att byta ut den mot den större hagen av kompostnät! Nu talar valparna tydligt om att dom tycker att även den är för liten… Men efter en period av kallt och ostadigt väder har det nu blivit bättre igen så valparna får vistas i en hage ute på gräsmattan när vi är hemma.

Dimma ställer gärna upp som dagmamma till valparna

Tuula börjar bli allt snålare med digivningen i takt med att vi ökar matransonerna till valparna. Dom äter nu uppblött valpfoder och älgfärs med god aptit två gånger om dagen. Tuula är däremot inte överförtjust i att se sina egna matportioner minska när mjölkproduktionen avtar 😉

De här sista veckorna innan leveransen blir hektiska med mycket pusslande för oss, vi försöker undvika att ta ut semester (vilket skulle betyda mindre jaktdagar till hösten!) men det fungerar ganska bra tack vare Tomas skiftarbete och att undertecknad har möjlighet att jobba hemifrån en del och förstås tacksam hjälp av mina föräldrar som åker och tittar till hundarna när det händer att vi måste jobba båda två.

Det är svårt att säga så mycket om valparnas olika karaktärer än så länge, vi ser skillnader i storlek och kroppsbyggnad men det är än så länge svårt att sia om hur dom kommer att bli som vuxna individer. Kameran går varm och vi lägger ut foton och filmsnuttar regelbundet på vår facebooksida. Förutom att de sista veckorna är mest intensiva och jobbiga är det också nu den roligaste tiden kommer då man kan följa valparnas olika upptåg! Vi har själva bestämt oss för att behålla en av de bruna tikarna, men har inte bestämt vem av dom det blir ännu. Vi avvaktar med placeringen så länge vi vågar innan vi måste skicka in registreringsansökan till SKK, på så vis hinner vi få en bättre uppfattning om valparnas olika karaktärer.

Valparna och mormor Nelly

 

Skimmelhanen Grim och hans syster, den sistfödda tiken.

För ett tag sedan fick vi det glada beskedet att Alarängens Cleo är dräktig! hon är parad med pappa/svärfars hane Rodedalens Jorm som i sin tur är parningsvalp efter vår egen älskade och saknade Ormkullens E´Nitro. Nu håller vi tummarna att dräktigheten och valpningen flyter på smidigt, och att en av de små liven i Cleos mage är vår nya prins ❤

Nitro som liten plutt när vi nyss fått hem honom, sommaren 2004. Vi längtar efter en prins, först då känns flocken komplett igen ❤

Ingen hund kan någonsin ersätta våra saknade pojkar Nitro och Patron, men det värmer i hjärtat vid tanken på att deras arv går vidare med barnbarn/syskonbarn. Kullen beräknas födas samma helg som vår egen GT kull flyttar hemifrån, omkring 6 juni. Det är så spännande! Det vore kul om någon fler valp ur den kullen skulle hamna i våra trakter så vi får möjlighet att träffas regelbundet på träningar och prov. Vid intresse, ta kontakt med uppfödaren Ingela Lindfors. Kontaktuppgifter finns på hemsidan Alarängens kennel.

/Maria


Lämna en kommentar

Vi har fått valpar!

Ja för er som följer oss på Facebook är det ju ingen nyhet 😉 Men vi försöker hålla bloggen levande också även om det går mycket snabbare och smidigare att uppdatera på Facebooksidan direkt från mobilen. I torsdags kom dom alltså, våra sju underverk, två dagar tidigare än beräknat! Tuulas temperatur sjönk på onsdagkväll och hon var lite orolig, men vår erfarenhet från tidigare kullar är att öppningsskedet innan själva förlossningen startar kan pågå upp till ett dygn. Från första parningsdagen hade beräknat födseln till lördag då det skulle vara dygn 63, och eftersom hon blev parad tidigt i löpet trodde vi snarare att hon skulle gå över ytterligare några dagar. Men allt var förberett i köket med valplåda, handdukar och allt som behövs för att ta emot en valpkull.

På torsdagmorgonen den 11 april kom Tomas hem från sitt nattskift på fabriken medan undertecknad klev upp och gjorde mig redo för att åka iväg på dagens jobb, djurkontroll på ett lantbruk. Innan jag åkte tittade jag till Tuula, som lugnt och stilla låg och sov på rygg bredvid husse i vår säng med den stora magen i vädret. Inga problem att åka iväg och jobba, det blir inga valpar än på många timmar tänkte jag, eftersom valpning alltid brukar föregås av lååång väntan när man i timmar sitter och glor på en tik som hässjar, darrar och bäddar… Väl framme på gården efter ett par timmars bilfärd tog jag en titt på mobilen innan jag påbörjade mitt jobb, och möttes då av ett meddelande från Tomas. Han hade blivit väckt av ett obekant gnyende ljud och möttes av den här synen då han slog upp ögonen:

Tuula hade lugnt och stilla fött en liten tikvalp utan att ge minsta ljud ifrån sig! Det var bara för Tomas att gnugga sömnen ur ögonen och hjälpa föderskan med sin nyfödda valp ner till valplådan i köket, och sen sätta sig med en kopp starkt kaffe och övervaka den fortsatta förlossningen. Själv försökte jag koncentrera mig på att utföra mitt jobb ordentligt innan det blev ilfart tillbaka hem! Väl hemma hade Tuula fött ytterligare fyra valpar utan problem. Det blev ytterligare två innan hon var färdig, den sista som också var den största, kom med baken först. Det var tur för Tuula att det inte var hon som låg först!

Det blev fem tikar (två skimmel och tre bruna) och två hanar (en skimmel och en brun). Vi hade hoppats på några fler valpar men viktigast av allt var att förlossningen gick smidigt för vår förstföderska. Valparna var av mer lagom storlek den här gången, dom vägde mellan 220 och 385 gram. När Nelly födde Tuula och hennes 8 syskon vägde dom alla kring 6-700 gram! (utom minstingen på 300) När vi tittar på en gammal bild av en högdräktig Nelly och jämför med hur Tuula såg ut strax före födseln förstår vi varför det blev komplikationer och kejsarsnitt för Nelly!

Efter någon timme fick jag göra ett snabbt besök på veterinärkliniken i Nyland med en tikvalp eftersom hon började rossla ha svårt med andningen. Hon verkade ha fått fostervatten eller mjölk i luftvägarna. Men dagen efter var alla symptom borta tack och lov, och alla valparna diade förnöjt. Nu några dagar senare har alla blivit runda och fina, Tuula sköter dom exemplariskt och har gott om mjölk åt dom.

När lugnet lagt sig i valplådan väntade den grannlaga uppgiften för oss att välja hem till valparna. Det var ingen lätt uppgift med en lång lista av trevliga valpspekulanter som hört av sig, men i skrivande stund är alla tingade. En tik stannar här hos oss, en av hanarna kommer att flytta till familjen Åberg och pappa Gibson. Den andra hanen flyttar till Piteå. De resterande tikarna kommer att hamna i Alingsås, Huskvarna, Sollerön och Sandviken. Valparna kommer att få namn från Astrid Lindgrens sagovärld, några namn är redan klara: vår egen tik som ska heta Vildvittra, samt Grim, Lovis, Miramis och Alma. Nu väntar åtta spännande veckor då vi ser fram emot att följa utvecklingen av våra sju små juveler! På vår facebooksida kommer vi regelbundet att lägga upp bilder och filmklipp, följ oss gärna där! 🙂

/Maria