Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Smekmånad och jaktprov

Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.ura

Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤

Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.

Nelly_ura_36 (2) Nelly_ura_49 Nelly_ura_51

Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!

Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.

1545716_1056064457772865_8986993386419165124_n 12795483_1056064577772853_95864786246521701_n

För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.

Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.

Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.

DSC_7328

Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll

Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.

/Maria

Annonser


Lämna en kommentar

Träning och vårprov i Mittådalen

Nu har vi landat i vardagen hemma efter några härliga dagar till fjälls. På onsdag och torsdag tränade vi på fjället, tre av våra valpköpare med två av unghundarna ur Nelly och Nitros kull hade nappat på att hänga med. Det var Liisa med Primadonna ”Pingla” och Mattias och Elisabeth med Prada och hennes ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Vi fick kanonväder alla dagar, men tyvärr är det lite skralt med fågel. Hundarna fick verkligen jobba för sina situationer.

På onsdagen gick vi ut på träningsområdet med hela hundgänget, solen stekte från klarblå himmel och i takt med att dagens timmar framskred åkte ytterplaggen av på hussar och mattar. Vinden var i stort sett obefintlig så det var en utmaning för hundarna. Men det var trevligt att se att det fanns ingen tvekan hos unghundarna om vad deras uppgift är på fjället – att söka fågel! Lite bus blev det förstås när dom i parsläppen träffade på varandra, men dom är lydiga och viker genast av när husse och matte dirigerar åt ett annat håll.

Prada och husse Mattias

 

Livet leker! Patron och Prada busar

Vi hade några stötar på enstaka singelripor under dagen, men det var först när vi var på väg tillbaka som vi fick se ett snyggt fågelarbete. När undertecknad med kameran runt halsen som vanligt inte kommit överens med skidorna och stupit raklång i snön och därmed fyllt hela objektivet med snö bestämde jag mig för att en gång för alla trula ner kameran i ryggsäcken innan jag kravlade mig upp. När jag klatrat mig upp på skidorna igen och lyckats forcera branten upp mot Liisa och Elisabeth mötte mig synen av lilla Pingla fastfrusen i ett stramt stånd och Patron strax bakom sekunderande. Jag kastade av mig ryggsäcken och krånglade upp kameran så fort jag förmådde, torkade av det snöfyllda objektivet hjälpligt med handsken och hann skjuta av några bilder och föreviga scenen. Matte Liisa avvaktade lite och skickade sedan Pingla på avance, hon fick upp en singelripa på vingarna och stannade sedan lydigt på kommando. Härligt!

En ”softad” bild av Pingla som spikat ripan

Tomas och Mattias hade tagit en annan väg med Nelly, Brage och Chacha. Nelly stod fint för en singelkalle även hon, husse filmade hela förloppet hur han kallade av henne för att sedan lät henne ta om ståndet, resa och göra jobbet efter skolboken. När han sedan skulle avnjuta hela förloppet på nytt i mobilen kunde han konstatera att i stället för att slå på kameran hade han stängt av… Så kan det gå i ”stridens hetta” :-/ En bild fick han i alla fall där man ser både Nelly och ripan.

Nelly står för en singelripa

På torsdagen tränade Mattias och Elisabeth på annat håll med Chacha och Prada, vi och Liisa gick på träningsmarken igen men valde andra sidan vägen. Vi skidade långt i det strålande varma vårvintervädret, föret var lite lösare här i det mer låglänta området så det var tufft för hundarna. Tillslut fick jag se Patron vädra i den obefintliga vinden och följa ett doftstråk upp i en björkbacke. Precis då han frös till i stånd såg jag en ripa lätta en bit ovanför honom. Han stod kvar och jag skidade fram i hopp om att det skulle finnas någon fler kvar, men då syrran Pingla kom upp bredvid gick båda hundarna ut på sök. Patron fortsatte en bit över kullen i riktning dit ripan flög, och så stod han på nytt! Men innan jag kommit fram tjuvreste han den skrattande ripkallen… dock stannade han lydigt då han hörde mattes missnöjesyttring. Ripan såg inte ut att flyga långt så vi fortsatte i samma riktning, och mycket riktigt så stod Patron en tredje gång! Jag tog god tid på mig att skida fram försiktigt för att inte stöta fågeln, samtidigt som jag passade på att föreviga situationen både med bilder och film. Då jag var tillräckligt nära såg jag ripan trycka intill en björkstam. Patron fick resa, och gjorde ett fint jobb med lugn i flog. Mattes dag var räddad! 🙂

Patron står för ripkalle – tredje gången gillt!

När vi var ganska nära bilarna fick vi se en kull ripor komma farande från en kulle där någon av våra elithundar befann sig ute på sök, vad som hänt däruppe vete gudarna… men kullen flög inte långt så vi tog sikte på dom med Patron och Pingla. Den här gången var det syrrans tur att hitta dom och fatta stånd med brorsan snällt sekunderande bakom. Pingla reste det som visade sig vara en ensam ripa, resten av kullen hade slagit längre bort och lättade lite senare. Mycket frestande situation för Pingla att dra efter, men hon stod snällt still och såg ripflocken flyga över nästa kulle. Vi skidade efter i hopp om att få fler chanser, men dom hade nog dragit längre iväg för vi hittade aldrig åt dom. Det var den enda kullen vi såg på de två träningsdagarna! Men med fina situationer för både Patron och Pingla på näthinnan skidade vi nöjda tillbaka till bilen. På kvällen blev vi bjudna på mat hemma hos Elisabeth och Mattias i deras fina ”alphütte” i Ramundberget. Mycket gott och trevligt!

På fredagen tog vi  sovmorgon och vilodag. Vi åkte in till Funäsdalen och ”fönstershoppade” lite och käkade lunch. Sen passade vi på att träna lite kastapport med skott i en grusgrop utanför Bruksvallarna. Det var nyttig träning för alla fyra hundarna. Mattias startade på prov med Chacha i dag, men tyvärr hade hon precis börjat löpa så hormonerna var i olag och husse kände inte igen sin hund. Däremot hade matte varit ute en liten träningsrunda med Prada, och hon hade hittat åt och stått för en ripa som hon sedan gjorde ett jobb enligt skolboken på 🙂

På lördag morgon var det uppställning i ottan inför provstart! Det var premiär för Liisa och Pingla, även för Prada medan husse Mattias hade sin personliga provpremiär dagen innan med Chacha. Vi tre med unghundarna hamnade i samma provgrupp med Janne Pettersson som domare, medan Tomas gick med Nelly och Brage i elitklass för Tomas Ripha. Vår grupp fick hastigt och lustigt byta område då det visade sig att några tusen renar befann sig på det tilltänkta provområdet. Inget drömläge att släppa unghundar där precis! Alltså hamnade vi på samma område som vi gått och tränat på under onsdagen. Vädret var detsamma, strålande sol och nästan ingen vind. Våra unghundar jobbade på bra och det lönade sig tillslut! Lilla Prada är härlig att se, hon är lätt i steget och rinner fram i hög fart över fjällsidorna. Hon påminner mycket om vår ”duracell-gasell” Bettan. Tyvärr var det ingen fågel i Pradas släpp. Syrran Pingla som är tyngre i kroppen har inte fullt samma fart som sin lilla syster men hon söker klokt och systematiskt, och det lönade sig! Hon fattade stånd mot en björkbacke och gjorde ett fint jobb på en singelripa 🙂 För någon vecka sedan fick Liisa veta att apport ingår i fältprovet, så hon och Pingla hade inte hunnit träna kastapport med skott annat än det vi gjorde i går. Ripa har hon aldrig apporterat förut, så med tanke på omständigheterna gjorde hon det bra och bärgade hem ripan till matte efter att ha stannat till och bekantat sig med det nya spännande viltet några gånger längs vägen. Mattias och jag stod på första parkett och filmade respektive fotograferade hela scenen 🙂 Betyget blev fält: 7 och apport: 5. Nu har dom sommaren på sig att öva på apportering, spår och vatten så är snart Pingla den första i kullen att bli jaktmeriterad! Bra jobbat matte och Pingla! 😀

Pingla står stramt, Janne och Liisa lägger upp strategin för nästa drag

 

Avance! Ingen tvekan här inte 🙂

Kastapport

Mattes Putte stod också två gånger, men tyvärr var det tomt. Första gången löste han själv när vi närmade oss, vi såg de färska ripspåren i snön så dom hade troligen dragit innan vi kom fram. Andra gången var han säkrare och vi följde honom i en smygande avance. Men tyvärr lättade ingen fågel, Patron och parkamraten gick ut i ett intensivt sök i fjällbjörkskogen framför oss så vi förstod att fåglarna var inte långt borta. Det var parkamraten, en öppenklasstik med mer erfarenhet än Patron som drog vinstlotten och tillslut spikade fåglarna. Patron sekunderade sin vana trogen bakom. Tyvärr hittade vi ingen mer fågel i dag, men det var riktigt kul att de båda pristagarna i vår grupp gick sitt allra första jaktprov med sin allra första vorsteh! Under dagen hade jag sms kontakt med Tomas i andra gruppen, han meddelade att Brage var olydig i första släppet, han stötte och gick efter fågel så det blev koppling. Nelly däremot gick för ett högt fältbetyg och fick mycket släpptid och många lovord av domaren, det var bara ett fågelarbete som fattades… När vi kom ner till parkeringen kom precis Tomas och kunde glad meddela att Nelly tillslut fått sin välförtjänta fågelsituation. Betyget blev fält: 7 och apport: 10 vilket betyder att vi efter sommarens viltspår och eftersöksgrenar har vår första egenuppfödda jaktchampion! Jihooo!! 😀

Husse firar med sin trötta trofasta tjej. Vilken fantastisk hund vi har!

På lördagkväll deltog vi i den gemensamma middagen på Bruksvallslidens hotell, gott och trevligt som vanligt! Efter maten blev det prisutdelning, det visade sig att mor och dotter, Nelly och Pingla blev dagens bästa hundar i elitklass respektive unghundsklass! Kul! 😀 Nelly fick dessutom ett ”specialpris” och ett hedersomnämnande från domaren Tomas Ripha. Han redogjorde för hennes prestationer under dagen och beskrev henne som en fullständigt lydig och genomarbetad hund som jobbar på i samma fina fart och stil hela dagen. Både hennes och husses tålmodighet då hon hade oturen att inte komma först på fågel fick beröm. Hon förtjänade ett högre fältbetyg än den sjua hon fick för sin enda fågelsituation menade han. Vi kan inte annat än känna oss stolta över vår pärla till tik. Vi var lite oroliga för att starta henne eftersom hon fortfarande har en liten svullnad kvar på bogspetsen efter krocken med skoterskidan i Kittelfjäll, och förra veckan haltade hon lite då hon travade utför. Men de slitstarka generna från mamma Strimma gjorde att hon höll och kämpade hela dagen.

Mor och dotter, bästa EKL och UKL hund under lördagens prov

 

Vi beslutade att stryka Nelly på söndagen, det fanns ingen anledning att nöta på en dag till efter gårdagens prestation. Det fick bli Brage och Patron på dagens prov. Liisa och Mattias startade inte på söndagen så vi fick gå i samma grupp med Lisa Danielsson som domare. Det var mulet på morgonen, skönt för den hettande solbrännan vi skaffat oss under de tidigare dagarna! Brage gick ut fint i första släppet, men då det var dags för nästa hade det precis varit en fågeltagning med hunden i släppet före. Brage såg var riporna flög och hade full fokus på att dra efter. Tomas försökte vända honom, men han slog dövörat till och drog över kullen dit riporna försvann. Då han blev borta skidade Tomas efter och hittade honom i stånd. När domaren Lisa kommit fram och dom skulle börja avancera lättade fåglarna, och då brann det för Brage och han gick hejdlöst efter. Det var bara för Tomas att lyfta på kepsen och bege sig tillbaka till bilen. Fördelen var att nu kunde han passa på att städa ur stugan och packa medan undertecknad fortsatte provet med Patron.

Patron började lite trevande på unghundars vis, man får hjälpa honom att få struktur på revieringen genom att skida lite i sicksack och inte stanna till för mycket som man kan göra med en erfaren hund. Men efterhand då han började hitta vittring blev han allt mer självständig och drog ut i fina sökslag. Han var enda unghunden i gruppen så det var lite kämpigt att gå i parsläpp med erfarna hundar. Två gånger fick han visa upp sin säkra sekundering med parkamraten, en duktig och storgående tik som blev den som först spikade riporna före min unge adept. Patron fick mycket beröm av domaren, andra gången han sekunderade kunde jag även kalla in honom. Mattes kille kämpade på, gick bara bättre och större under dagen. Han tog mina dirigeringar och sökte strategiskt av intressanta barfläckar och björkdungar, stundtals var det som att se pappa Nitro återuppstånden och matte kände en tår i ögonvrån. Åh, som jag önskade att han kunde få hitta fågel! Domaren Lisa hade samma önskan, han fick mycket släpptid. Till och med en extra sväng när resten av provgruppen brutit och åkt till bilarna försöka få en sista chans att hitta fågel på några strategiska björkkullar. Men tyvärr, vi fick ge upp och åka mot bilarna där Tomas väntade. Men jag var ändå jättenöjd med Patrons prestation under dagen och kan tänka mig att egenskapssiffrorna kommer bli bra. Puttes tid kommer!

Mattes duktiga kämpe ❤

Patron (uppe till vänster bland björkarna) sekunderar sin parkamrat

Tack vare att Tomas städat ur stugan kom vi iväg hemåt i bra tid, det kan vi tacka Brage för 😉 Under de här dagarna har vi konstaterat att vi har lite att jobba på med honom. Vi har sett vad han kan prestera på jakt och han är en härlig hund med samma fina egenskaper som sin syster Nelly och han har potential att gå lika långt! Det är hundar med mycket jaktkrut att tygla, men för Brages del verkar lydnaden avta med avståndet till föraren. Stoppet sitter inte i heta fågelsituationer och han jagar gärna själv i stället för sin förare. Det påminner oss om mamma Strimma i hennes ungdom, vi fick jobba en hel del med att styra upp henne. Men hellre en hund med mycket jaktlust som man får jobba med än en ”skoputsare” som inte vill springa och söka ut. Jaktupplevelsen är oslagbar när man uppnår känslan av symbios med en stark storgående jaktmaskin!

Brage – en härlig fjällturbo!

Vi vill tacka Liisa, Mattias och Elisabeth som kom med sina hundar och både tränade och startade på prov. En fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att se och utvärdera våra avkommor! Att det dessutom gick så bra på provet för Liisa och Pingla var extra kul eftersom Pingla är mattes första vorsteh och det var deras allra första prov. Det här är den första kullen vi kunnat få så bra utvärdering på och fått så mycket feedback från samtliga valpköpare, ni är guld värda och det är ni som gör vår kennel! Det vi kan konstatera är att det blivit trevliga lättförda hundar som är tidigt jaktmogna. Nu är jakt och provsäsongen så gott som slut, nu kommer våren och sommaren att ägna åt spår och apportträning. Det är också en bra tid att slipa på allmän lydnad och dirigering för att stå väl förberedd med sin jaktkamrat inför höstens jakt och provsäsong. Vi hoppas kunna skapa en tradition att ägna några dagar åt träning och prov i Mittådalen, och att fler valpköpare hakar på nästa år 🙂

PS: I vanlig ordning finns fler bilder på vår facebooksida

/Maria


Lämna en kommentar

Unghundsträning

I helgen var vi till Mittådalen och deltog i JVVK:s unghundsträning med Patron och Jorm. Eftersom Marias föräldrar inte var särskilt pigga på att passa HELA vår resterande hundflock så fick Nelly och Dimma följa med. Vi åkte upp på fredag kväll i strilande regn… men prognosen lovade bättring.

Lördag morgon bjöd mycket riktigt på fint soligt väder. Vi bodde i Baggårdens stugby i Messlingen, på morgonen åkte vi till Bruksvallarna och mötte upp resten av gänget. Där träffade vi först på Liisa och Patrons syster Primadonna ”Pingla” som tränade med Nedre norra fågelhundklubben eftersom hennes väninna har en pointer. Dom hade även varit ute på fredagen. Sedan träffade vi Kristina från Ucklum som har brorsan Plexus, hon har en stuga i Messlingen och hade kommit den långa vägen upp för att släppa lillgrabben på fjället för första gången. Tyvärr hamnade vi inte i samma grupp första dagen.

Vi gick på Vallarfjället, Hasse Forsberg var vår guide, vädret var fint med sol och svag vind. Men riporna lyste med sin frånvaro. Pojkarna sökte ungefär som man kan förvänta sig av en sjumånaders unghund, med andra ord inte särskilt stora och strukturerade slag. Dom var rena rama dagisbarnen, de flesta andra i gruppen var kring 1-1,5 år. Men smågrabbarna visade i alla fall intresse för vittringen och en lust att springa och jobba, det lovar gott!

Tomas och hundarna vilar en stund

Vackert på fjället!

Efter lunch stötte en av hundarna i gruppen upp tre ripor. Halsarna blev genast långa och alla sinnen skärptes på de övriga unga adepterna i gruppen! Vi gick på ”skyttelinje” med hundarna i koppel över området där riporna suttit så samtliga nosar fick möjlighet att impregneras av doften. Våra grabbar piggnade till ytterligare och ökade på farten, vidden och intensiteten i sitt sök. Lite senare stötte Patron upp en ensam ripa, troligen en av de som vi hade kontakt med tidigare. Han sprang några steg efter, men stannade sedan lydigt på mattes kommando. Han började sedan kryssa allt mer systematiskt i sitt sök och i slutet av dagen revierade han i riktigt fina slag! Även Jorm ökade på och började jobba mer medvetet ju mer vittring han kom i kontakt med. Tyvärr fick vi ingen fler fågelkontakt den dagen.

Härligt att se ungpojkarnas jaktinstinkter vakna allt mer!

Vid dagens slut pratade vi med Kristina och Liisa. Plexus hade också fått erfara vita vingar på nära håll och börjat förstå vad han förväntas söka på fjället. Liisa tog det lugnt med Pingla eftersom hon varit halt på ett framben, men hon fick en del goda erfarenheter och visade upp att hon kan sekundera! Tyvärr hade även de andra grupperna dåligt med fågel.

På söndagen var det lite skovigare väder med mer blåst. Vi bad att få byta grupp så vi fick gå med tillsammans med Kristina och Plexus. Instruktör i det här gänget var Jerry Wikström. Vi fick gå på ett nytt område i närheten av Kappruet. Det började bra direkt på morgonen då vi fick se lite vita vingar i luften! Men fåglarna var oroliga i blåsten. Jag passade på att gå med Kristina och fotografera Plexus. Han är (än så länge) en liten nätt hane med fina proportioner, mycket lik sina systrar Pingla och Puma som vi träffat tidigare. De är samtliga mest lika Nelly, och även Plexus har ärvt hennes kroppskonstitution och spänstiga lätta steg. Han var kvick som en vessla inne i björkskogen så jag fick vara snabb med kameran 🙂 Men han vill än så länge hålla koll på matte och söker inte ut särskilt långt.

Japp! Nog är det Nellys son alltid 🙂

Hallå där!

Liten fin kille Plexus, mamma upp i dagen!

Bröderna Patron och Plexus. Patron är mer lik Nitro, åtminstone huvudet. Plexus är mest lik mamma Nelly och mindre än Patron.

Vi hade flera fågelkontakter under dagen, men fåglarna var lätta på vingarna och det blev mest stötar. Ingen av våra ynglingar var direkt inblandad i fågelsituationerna men dom såg en hel del fågel på nära håll och fick undersöka mycket färsk vittring. Patron och Jorm sökte ännu intensivare än i går. Vi hade även en jaktchampion med i gänget, Jaktfröydens Bailey, som hjälpte till att hitta fågel åt ungdomarna.

Vi gjorde en lite kortare dag eftersom många hade långt hem och vädret började bli allt sämre, regnet och blåsten ökade på. Ungdomarna var också trötta efter alla nya intryck. Förutom att komma i kontakt med fågelvittring och fjällterräng hade dom fått prova att jaga under jaktprovsmässiga former i parsläpp. I början var det mycket bus, men efterhand blev vittringen mer intressant än att busa och hänga på partnern. Nere vid bilarna passade vi på att ta några poseringsbilder av Plexus innan vi sa hej då till honom och Kristina för den här gången.

Plexus är välvinklad med fina proportiner. En trevlig bekantskap!

Så var det bara att säda ur stugan och styra kosan hemåt med trötta killar bak i bilen. Nu har dom fått ett ”genrep” inför premiären nästa helg. Vi förväntar oss inte några jaktliga prestationer av dom, men det känns bra att ge dom en första introduktion på fjället innan den rätta jakten drar igång och dom får stå tillbaka för de erfarna hundarna. Vi vill ge Nitros fina söner alla förutsättningar vi bara kan att utvecklas till riktigt bra jakthundar! Fler bilder från helgen finns på Facebook.

Nu är det bara fem dagar kvar till premiären! Vår bästa tid kommer nu 🙂 jag passade också på att göra lite ny design på vår hemsida.

Skitjakt på er!

/Maria & Tomas