Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Premiär och riksprov

Tiden går fort, över två veckor har passerat sedan den 25 augusti då vi och hundarna förväntansfulla gick upp på Kittelfjället. Premiären blev en besvikelse, Dimma hade kontakt med en skogsfågelkull nere i skogsranden före fjället och sedan kammade vi noll resten av dagen. Rolf och Monica med Jorm och Frej gick en annan sträckning, dom hade någon enstaka fågel men i övrigt ganska dött. Det kändes inget lovande… Med tanke på det stundande riksprovet jagade vi inget mer annat än att Tomas tog en skogstur med Dimma ovanför stugan. Som tur var har vi gott om skogsfågel hemmavid så vi hade hunnit med ett antal träningsturer och fått ett antal fågelsituationer på orre och tjäder, så hundarna inte skulle vara helt ringrostiga inför riksprovet.

På onsdagen startade vi den långa färden mot Jukkasjärvi med husvagnen på släp. Det tog hela dagen innan vi var framme och kunde installera oss på en parkering som var provisorisk husvagnsplats på Icehotel i Jukkasjärvi. Rolf och Monica kom upp någon timme senare, dom hade bokat en stuga.

På onsdag klev vi upp i ottan, det var dags för Nelly och Brages start i elitklass. Vi slog på stort och kostade på oss helikopterlyft upp på fjället, första gången någonsin! Helikopterföretaget var sponsor till riksprovet så priset var överkomligt till skillnad från de som brukar flyga i Kittelfjäll.

Vädret var bra, halvmulet och lagom med vind. Domaren i vår grupp var Ingemar Stöckel. Vi hade någon fågelkontakt i början av dagen men sedan dröjde det tills vi kommit långt in på fjället innan vi fick ordentligt med fågel. Nelly sökte stort och starkt, Brage var mer ojämn och ville fastna i vittringen. Nelly hade totalt tre fågeltagningar, de första två lättade fåglarna innan avance. Den tredje gången stod Nelly för en nyslagen ripa ur en sprängd jättekull, den tryckte hårt bara någon meter framför hennes nos så avancen blev i princip bara ett kort ryck framåt. Tomas önskade sig fler situationer så Nelly skulle få visa en ordentlig avance, men tyvärr så blev det inget mer.

Situation med Nelly inne i den tjocka viden

Nelly apporterar

Brage har vi jobbat hårt med för att få stopp på hans eftergångar, och det går allt bättre. Men han är fortfarande lite för egenrådig och et i fågelsituationerna. När han fick ett släpp precis efter att ekipaget före haft fågel ville han dra tillbaka till markvittringen och Tomas fick ryta i ordentligt får att få honom att söka framåt. Han fick också chans på den nyslagna jättekullen, spridda fåglar gick upp runt om honom då han avancerade och en var han nära att ta i avancen. I första läget fick Tomas stopp på honom medan fåglarna sprutade åt alla håll. Men då skytten fällde en ripa kunde inte Brage hålla sig och det blev en knallapport som han dessutom släppte framför fötterna på Tomas. Med det så var även Brage färdigprovad med en godkänd situation.

Fåglarna sprutar upp runt Brage som stannar på order, men man ser dunmolnet till höger från ripan som blev träffad. Sekunden efter drar Brage…

På fredagen var det dags för våra ungdomar att starta: Maria med Patron, Rolf med Jorm, Liisa med Primadonna och Kent med Jorms kullsyster Falla. Helikoptern dröjde, det visade sig att den hade gått sönder så det blev nödvändigt att hämta in en ny helikopter. Den kunde inte ta lika många passagerare, så klockan var nästan elva innan alla var uppe på fjället och vi kom igång med provet. Kent och Liisa promenerade upp på fjället så dom fick vänta länge på oss som flög.

Torsdagens helikopter som strejkade på fredagen…

Fyra Nitrobarn redo för start på riksprovet!

Vädret var helt annorlunda än i går, soligt och varmt med nästan ingen vind. Domare i UKL var Ulf Granberg. Vi tog en lite annan sträckning än i går, skönt att slippa de oändliga blöta videmyrarna vi klafsat igenom under gårdagen! I första släpp stod Jorm för fågel, men hans lilla syster Falla kom glatt skuttande framför honom och varken kände fåglarna eller såg att brorsan stod så hon råkade peta upp riporna. Stopp! Stanna! ropade båda hussarna, och båda ungdomarna stannade lydigt. Jorm fick sedan ett godkänt fågelarbete, tyvärr utan avance eftersom riporna lättade.

Action med Jorm och Falla!

Det blev allt varmare och vinden lyste med sin frånvaro, jackor och tröjor åkte av på hussar och mattar. Det var allt annat än optimala förhållanden för unga oerfarna hundnosar att försöka hitta ripa på fjället! Vi gick långt in i dalgången, mest i lägre nivåer med mycket vide, innan vi vände om tillbaka. Ingen fågel… Putte sökte lite halvdant, i bland drog han ut i fina slag men lika ofta hittade han spännande lämmelhål undersöka i brist på fågelvittring. Pingla gick bättre och jämnare, Jorm och Falla var nog de som sökte bäst av ”de våra”. Efter en lååång varm dag var vi tillslut tillbaka vid samma videsnår som Jorm hade fågel i början av dagen. Det började skymma och alla var trötta, men våra ungdomar kämpade på… Ulf gav sig den på att alla hundar skulle få chans på fågel så länge dom orkade springa, så samtliga fick korta släpp i det täta videsnåret där riporna fanns. Falla fick tillslut en fin fågelsituation med bra avance och lydig i skott. Patron gick på en löpa som försvann in i ett tjockt videsnår, tyvärr så lättade ripan innan han hunnit fatta stånd. Pingla kom in i fel vind och råkade stöta en ripa, men hon stannade lydigt.

Falla i sök

Pingla i sök

Patron

Jorm fixade kastapporten utan problem. Falla gick tyvärr i skottet och tramsade en del med ripan. Men båda var godkända vid dagens slut! Även brorsan Dunder som startat på onsdagen var godkänd, inte illa med tre kullsyskon till start och alla tre godkända på fält! Tyvärr blev det stolpe ut för Patron och Pingla i dag men dom kämpade på in i det sista. När vi gick ner från fjället var det skymning, och klockan var omkring nio när vi var nere vid bilarna. Det blev en sen kväll innan vi damp i säng!

Under fredagen när vi gick på fjället med ungdomarna gjorde Tomas spårprovet med Nelly och Brage. Nelly spårade fram till räven, men trots att det gått bra när vi tränat senaste gångerna så kom hennes gamla osäkerhet tillbaka och hon klarade inte att ta upp den. Tomas provade att starta om henne ett par gånger, men det gick inte. När hon blir så osäker går det inte att sätta press på henne, hon bara ger upp. Så surt! 😦 Brage däremot fixade rävspåret utan minsta problem.

På lördagen var det dags för elitvattnet och unghundarnas spår och vatten. Brage fixade vattnet lika lekande lätt som han hämtat räven, och därmed hade han klarat alla momenten på riksprovet! 🙂 Men det är klart det grämde oss att det inte var Nelly, som hade presterat så fint på fjället. När alla resultat och kritiker från riksprovet så småningom kom ut på SVK:s databas såg vi att hon fått fältbetyget 7, vilket med avklarade eftersöksgrenar gett ett 1:a pris och kanske hamnat bland topp 5… Men som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning.

Jorm fixade spåret fint, men husse var lite för ivrig och kommenderade loss innan han fått fram handen riktigt så Jorm släppte lydigt och ripan föll ned på marken. När det var dags för vattnet var han inte så sugen på att bada i den kalla Torneälven så husse fick mana på honom innan han gick i. Falla klarade tyvärr inte spåret och Dunder som startade på eftersöksgrenar för första gången ville inte gå i vattnet så tyvärr blev det bara Jorm som klarade alla momenten och blev godkänd av de tre syskonen.

Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

Efter att eftersöksgrenarna var avklarade satte vi oss i gräset bakom stugorna och njöt av lite vin och godis, ”after riksprov”, i väntan på middagen.

På kvällen var det dags för middag och prisutdelning. Brage fick en fyra på fält, 8 apport och 10 på spår och vatten som resulterade i 136 poäng, ett tredjepris och en 10:e plats. Bara att ta sig igenom riksprovet med alla momenten godkända är en bedrift i sig, vi såg många duktiga hundar med erfarna och erkänt duktiga förare falla bort på grund av olika orsaker så det blir i slutändan en rejäl sållning. Vi är förstås glada över Brages pris, men att säga att vi är nöjda är väl en överdrift. Vi vet vilken kapacitet han besitter och vad han skulle kunna prestera med bättre lydnad. ”Oslipad diamant” brukar man säga om unghundar som inte är färdigdresserade, det stämmer på sätt och vis också på Brage fast han är är en fullvuxen diamant som behöver slipas om en aning 😉

En snygg profil har han, diamanten som behöver omslipning 😉

Jorm fick en 6:a på fält, 10 apport, 6 på vatten och 8 på spår vilket resulterade i ett 2:a pris och en 8:e placering i UKL på Jorms första prov! 🙂 Varför fältbetyget inte blev högre var för att Jorm bara fick en fågelsituation utan avance. Båda syskonen Falla och Dunder som tyvärr inte klarade eftersöksgrenarna fick varsitt specialpris, Domarens pris med fina motiveringar. Ulf Granberg hade många lovord om Fallas sök och hon låg på ett bra fältbetyg efter en lika fin fågelsituation så han sa till Kent inför kastapporten: ”-vad du än gör så få hunden att stanna kvar i kastet!” (en knallapport på kastapporten belastar fältbetyget.) Men husse råkade i sin iver kommendera apport i stället för stanna då Falla gjorde en ansats att dra efter i kastet, knallapporten var ett faktum och den utlovade sjuan i fältbetyget föll ned till en 6:a. Tom Ringholm som dömde Dunder på onsdagen hade också en fin motivering till varför han fick domarens pris. Det var första gången på fjällprov för både Dunder och hans unge husse, som inte riktigt var medveten om att han anmält sig till ”SM för vorsteh” då han kom till riksprovet. Så här skriver domaren i protokollet för Dunder, ord som vittnar om en naturbegåvning med framtiden för sig: ”-En hund som transformeras under dagen och som förefaller ha stora förutsättningar att kunna växa helt in i sin roll. Den grundlydnad som föraren har på sin hund bådar också gott för framtiden. Det är första gången på prov för både hund och förare”. Husse kan verkligen känna sig stolt och nöjd med sin hund, vi lär se mer av dom i framtiden! Samma gäller Kent med Falla och Liisa med Pingla som känner sig revanchsugna 🙂 Fler bilder från riksprovet finns på facebooksidan. Jag fotade på uppdrag av vorstehklubben så det blev massvis med bilder! därför har jag mest bilder av ”de våra” här, men jag har skickat ett gäng till SVK Malmfälten så dom kommer nog läggas upp riksprovets hemsida snart, så kan man se fler bilder av andra ekipage. Där finns också många bilder från andra fotografer.

Vinnare av elitklassen blev strävhårstiken Tjuvskyttens Axxa som vi hade nöjet att se i vår elitklassgrupp på torsdagen. Hon flöt fram över fjället i en härlig stil, och det var inte bara vackert att se, hon skötte alla sina fågelsituationer exemplariskt! Vinnaren av unghundsklassen blev en tik vid namn Arwen som inte gick i vår grupp men enligt utsago var väl värd sin vinnarplats. Alla resultaten finns att läsa på riksprovets hemsida.

Riksprovsvinnaren i elitklass, Tjuvskyttens Axxa

På söndagen hakade vi på husvagnen och rullade tillbaka den långa vägen ner till Kittelfjäll, det kändes som en evighet sedan vi åkte därifrån efter allt vi varit med om på riksprovet. Vännerna Stefan och Henrik om upp till stugan på lördagen, dom hade ägnat söndagen åt fiske och på kvällen då vi anlände blev vi bjudna på grillad röding och en rejäl middag med gott vin till som Stefan sin vana trogen kockade ihop.

Efter första jaktdagen, kombinerad after-jakt och tillredning av tjädermiddag.

Vi hade inga större förhoppningar om bra jakt efter den fågeltomma premiären, därför blev vi glatt överraskade då vi faktiskt hade skapligt med fågel! Vi fick tre härliga jaktdagar med fina hundjobb, mindre fina hundjobb, ett antal fällningar och ett antal bommar och inte minst massvis med foton och film! Henrik filmade med sin actionkamera på huvudet och även Tomas sista dagen, får se när man hinner redigera ihop något av det, kanske blir det när vintermörkret sänker sig 🙂 Men foton finns redan att njuta av på vår facebooksida. Vi fick under de här dagarna se prov på Brages klockrena spontana rapportering! Första gången drog han ut i en söksväng några hundra meter och Tomas såg på astron att han var stilla. Vi började gå åt det hållet där det låg en liten tjärn, men på halva sträckan kom Brage och mötte oss. Han drog tillbaka till tjärnen, kastade sig i och började simmande driva efter några stackars änder som simmade undan för brinnande livet! Så kan man ju också rapportera 😉 Men han rapporterade också ripa till oss senare.

Första ripan för Putte som han självständigt stod för och gjorde ett fint arbete 🙂

Jaktlycka!

På torsdagkväll fick vi besök av Tommy och Pandora från Tromsö som var på genomresa. Det var första gången vi träffade Pandora sedan hon flyttade, men hon var sig lik! Som alla de andra tikarna i kullen är hon av pocket-modell, såg pytteliten ut bredvid sin långbente bror Patron! Hon hade samma vakna pigga blick och var lika alert som vi minns henne. Jag tog ett antal bilder, många oskarpa då det inte är lätt att hänga med i hennes svängar 😉 Dom finns också på facebook.

Pandora – ett litet energiknippe!

På fredagen åkte Tommy och Pandora vidare, medan vi hakade på husvagnen och begav oss hemåt. Tomas skulle ut och jobba natt, och för mig väntade en helg med älgjakt och sedan en arbetsvecka. Nu har hundarna fått vila sig i form igen under veckan, och efter helgens älgjakt siktar vi på en ny fjälljaktvecka och sedan blir det prov i Klimpfjäll den 20-21:a med Brage och Patron!

Några rapporter har vi också fått från våra valpköpare: Puma gjorde eftersöksgrenarna med resultatet 9-9, och har varit på fältträning i Skåne. Nöjd matte rapporterade att hon gick riktigt fint! Hon är anmäld till prov i höst, det ska bli spännande vi håller tummarna! Kristina sms:ade från premiärjakten på fjäll med Plexus, hon var jättenöjd med honom och han hade fixat fyra ripor i säcken efter fina arbeten. Pricilla ”Cilla” hade otur och bröt en tå i mitten av augusti, men nu har hon fixat eftersöksgrenarna med resultatet S:10 och V:8, håller tummarna så hon hinner repa sig så pass att hon hinner med lite jakt i höst! Tur att säsongen är lång söderut 🙂 Tom och Jägermeister har jagat en hel del, det är ett nöje att läsa husses blogg att Jäger är så duktig! En film finns också att kika på när jäger gör ett fint arbete på ripor.

Jägare och hund i gott samarbete, en fin bild Liisa skickade när hon går fråm till Pingla som står.

Liisa och Pingla var revanchsugna efter riksprovet och startade på särskilt prov i går. Men det var svåra förhållanden, Pingla sökte fint och fick beröm av domaren men det blev tyvärr inget fågelarbete. Nu är det JAKT som gäller resten av säsongen hälsar matte, så kommer vi igen till vårprovet!

Och vi vet ju att jakt på riktigt är allra bästa medicinen för att uppnå det ultimata samarbetet med sin hund som man sedan kan visa upp på prov så Liisa och Pingla lär komma igen med besked på vårprovet 🙂 Fortsatt ”skitjakt” önskar vi alla valpköpare, och lägg gärna upp bilder mm från era äventyr i vår facebookgrupp! 😉

/Maria


Lämna en kommentar

Träning och vårprov i Mittådalen

Nu har vi landat i vardagen hemma efter några härliga dagar till fjälls. På onsdag och torsdag tränade vi på fjället, tre av våra valpköpare med två av unghundarna ur Nelly och Nitros kull hade nappat på att hänga med. Det var Liisa med Primadonna ”Pingla” och Mattias och Elisabeth med Prada och hennes ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Vi fick kanonväder alla dagar, men tyvärr är det lite skralt med fågel. Hundarna fick verkligen jobba för sina situationer.

På onsdagen gick vi ut på träningsområdet med hela hundgänget, solen stekte från klarblå himmel och i takt med att dagens timmar framskred åkte ytterplaggen av på hussar och mattar. Vinden var i stort sett obefintlig så det var en utmaning för hundarna. Men det var trevligt att se att det fanns ingen tvekan hos unghundarna om vad deras uppgift är på fjället – att söka fågel! Lite bus blev det förstås när dom i parsläppen träffade på varandra, men dom är lydiga och viker genast av när husse och matte dirigerar åt ett annat håll.

Prada och husse Mattias

 

Livet leker! Patron och Prada busar

Vi hade några stötar på enstaka singelripor under dagen, men det var först när vi var på väg tillbaka som vi fick se ett snyggt fågelarbete. När undertecknad med kameran runt halsen som vanligt inte kommit överens med skidorna och stupit raklång i snön och därmed fyllt hela objektivet med snö bestämde jag mig för att en gång för alla trula ner kameran i ryggsäcken innan jag kravlade mig upp. När jag klatrat mig upp på skidorna igen och lyckats forcera branten upp mot Liisa och Elisabeth mötte mig synen av lilla Pingla fastfrusen i ett stramt stånd och Patron strax bakom sekunderande. Jag kastade av mig ryggsäcken och krånglade upp kameran så fort jag förmådde, torkade av det snöfyllda objektivet hjälpligt med handsken och hann skjuta av några bilder och föreviga scenen. Matte Liisa avvaktade lite och skickade sedan Pingla på avance, hon fick upp en singelripa på vingarna och stannade sedan lydigt på kommando. Härligt!

En ”softad” bild av Pingla som spikat ripan

Tomas och Mattias hade tagit en annan väg med Nelly, Brage och Chacha. Nelly stod fint för en singelkalle även hon, husse filmade hela förloppet hur han kallade av henne för att sedan lät henne ta om ståndet, resa och göra jobbet efter skolboken. När han sedan skulle avnjuta hela förloppet på nytt i mobilen kunde han konstatera att i stället för att slå på kameran hade han stängt av… Så kan det gå i ”stridens hetta” :-/ En bild fick han i alla fall där man ser både Nelly och ripan.

Nelly står för en singelripa

På torsdagen tränade Mattias och Elisabeth på annat håll med Chacha och Prada, vi och Liisa gick på träningsmarken igen men valde andra sidan vägen. Vi skidade långt i det strålande varma vårvintervädret, föret var lite lösare här i det mer låglänta området så det var tufft för hundarna. Tillslut fick jag se Patron vädra i den obefintliga vinden och följa ett doftstråk upp i en björkbacke. Precis då han frös till i stånd såg jag en ripa lätta en bit ovanför honom. Han stod kvar och jag skidade fram i hopp om att det skulle finnas någon fler kvar, men då syrran Pingla kom upp bredvid gick båda hundarna ut på sök. Patron fortsatte en bit över kullen i riktning dit ripan flög, och så stod han på nytt! Men innan jag kommit fram tjuvreste han den skrattande ripkallen… dock stannade han lydigt då han hörde mattes missnöjesyttring. Ripan såg inte ut att flyga långt så vi fortsatte i samma riktning, och mycket riktigt så stod Patron en tredje gång! Jag tog god tid på mig att skida fram försiktigt för att inte stöta fågeln, samtidigt som jag passade på att föreviga situationen både med bilder och film. Då jag var tillräckligt nära såg jag ripan trycka intill en björkstam. Patron fick resa, och gjorde ett fint jobb med lugn i flog. Mattes dag var räddad! 🙂

Patron står för ripkalle – tredje gången gillt!

När vi var ganska nära bilarna fick vi se en kull ripor komma farande från en kulle där någon av våra elithundar befann sig ute på sök, vad som hänt däruppe vete gudarna… men kullen flög inte långt så vi tog sikte på dom med Patron och Pingla. Den här gången var det syrrans tur att hitta dom och fatta stånd med brorsan snällt sekunderande bakom. Pingla reste det som visade sig vara en ensam ripa, resten av kullen hade slagit längre bort och lättade lite senare. Mycket frestande situation för Pingla att dra efter, men hon stod snällt still och såg ripflocken flyga över nästa kulle. Vi skidade efter i hopp om att få fler chanser, men dom hade nog dragit längre iväg för vi hittade aldrig åt dom. Det var den enda kullen vi såg på de två träningsdagarna! Men med fina situationer för både Patron och Pingla på näthinnan skidade vi nöjda tillbaka till bilen. På kvällen blev vi bjudna på mat hemma hos Elisabeth och Mattias i deras fina ”alphütte” i Ramundberget. Mycket gott och trevligt!

På fredagen tog vi  sovmorgon och vilodag. Vi åkte in till Funäsdalen och ”fönstershoppade” lite och käkade lunch. Sen passade vi på att träna lite kastapport med skott i en grusgrop utanför Bruksvallarna. Det var nyttig träning för alla fyra hundarna. Mattias startade på prov med Chacha i dag, men tyvärr hade hon precis börjat löpa så hormonerna var i olag och husse kände inte igen sin hund. Däremot hade matte varit ute en liten träningsrunda med Prada, och hon hade hittat åt och stått för en ripa som hon sedan gjorde ett jobb enligt skolboken på 🙂

På lördag morgon var det uppställning i ottan inför provstart! Det var premiär för Liisa och Pingla, även för Prada medan husse Mattias hade sin personliga provpremiär dagen innan med Chacha. Vi tre med unghundarna hamnade i samma provgrupp med Janne Pettersson som domare, medan Tomas gick med Nelly och Brage i elitklass för Tomas Ripha. Vår grupp fick hastigt och lustigt byta område då det visade sig att några tusen renar befann sig på det tilltänkta provområdet. Inget drömläge att släppa unghundar där precis! Alltså hamnade vi på samma område som vi gått och tränat på under onsdagen. Vädret var detsamma, strålande sol och nästan ingen vind. Våra unghundar jobbade på bra och det lönade sig tillslut! Lilla Prada är härlig att se, hon är lätt i steget och rinner fram i hög fart över fjällsidorna. Hon påminner mycket om vår ”duracell-gasell” Bettan. Tyvärr var det ingen fågel i Pradas släpp. Syrran Pingla som är tyngre i kroppen har inte fullt samma fart som sin lilla syster men hon söker klokt och systematiskt, och det lönade sig! Hon fattade stånd mot en björkbacke och gjorde ett fint jobb på en singelripa 🙂 För någon vecka sedan fick Liisa veta att apport ingår i fältprovet, så hon och Pingla hade inte hunnit träna kastapport med skott annat än det vi gjorde i går. Ripa har hon aldrig apporterat förut, så med tanke på omständigheterna gjorde hon det bra och bärgade hem ripan till matte efter att ha stannat till och bekantat sig med det nya spännande viltet några gånger längs vägen. Mattias och jag stod på första parkett och filmade respektive fotograferade hela scenen 🙂 Betyget blev fält: 7 och apport: 5. Nu har dom sommaren på sig att öva på apportering, spår och vatten så är snart Pingla den första i kullen att bli jaktmeriterad! Bra jobbat matte och Pingla! 😀

Pingla står stramt, Janne och Liisa lägger upp strategin för nästa drag

 

Avance! Ingen tvekan här inte 🙂

Kastapport

Mattes Putte stod också två gånger, men tyvärr var det tomt. Första gången löste han själv när vi närmade oss, vi såg de färska ripspåren i snön så dom hade troligen dragit innan vi kom fram. Andra gången var han säkrare och vi följde honom i en smygande avance. Men tyvärr lättade ingen fågel, Patron och parkamraten gick ut i ett intensivt sök i fjällbjörkskogen framför oss så vi förstod att fåglarna var inte långt borta. Det var parkamraten, en öppenklasstik med mer erfarenhet än Patron som drog vinstlotten och tillslut spikade fåglarna. Patron sekunderade sin vana trogen bakom. Tyvärr hittade vi ingen mer fågel i dag, men det var riktigt kul att de båda pristagarna i vår grupp gick sitt allra första jaktprov med sin allra första vorsteh! Under dagen hade jag sms kontakt med Tomas i andra gruppen, han meddelade att Brage var olydig i första släppet, han stötte och gick efter fågel så det blev koppling. Nelly däremot gick för ett högt fältbetyg och fick mycket släpptid och många lovord av domaren, det var bara ett fågelarbete som fattades… När vi kom ner till parkeringen kom precis Tomas och kunde glad meddela att Nelly tillslut fått sin välförtjänta fågelsituation. Betyget blev fält: 7 och apport: 10 vilket betyder att vi efter sommarens viltspår och eftersöksgrenar har vår första egenuppfödda jaktchampion! Jihooo!! 😀

Husse firar med sin trötta trofasta tjej. Vilken fantastisk hund vi har!

På lördagkväll deltog vi i den gemensamma middagen på Bruksvallslidens hotell, gott och trevligt som vanligt! Efter maten blev det prisutdelning, det visade sig att mor och dotter, Nelly och Pingla blev dagens bästa hundar i elitklass respektive unghundsklass! Kul! 😀 Nelly fick dessutom ett ”specialpris” och ett hedersomnämnande från domaren Tomas Ripha. Han redogjorde för hennes prestationer under dagen och beskrev henne som en fullständigt lydig och genomarbetad hund som jobbar på i samma fina fart och stil hela dagen. Både hennes och husses tålmodighet då hon hade oturen att inte komma först på fågel fick beröm. Hon förtjänade ett högre fältbetyg än den sjua hon fick för sin enda fågelsituation menade han. Vi kan inte annat än känna oss stolta över vår pärla till tik. Vi var lite oroliga för att starta henne eftersom hon fortfarande har en liten svullnad kvar på bogspetsen efter krocken med skoterskidan i Kittelfjäll, och förra veckan haltade hon lite då hon travade utför. Men de slitstarka generna från mamma Strimma gjorde att hon höll och kämpade hela dagen.

Mor och dotter, bästa EKL och UKL hund under lördagens prov

 

Vi beslutade att stryka Nelly på söndagen, det fanns ingen anledning att nöta på en dag till efter gårdagens prestation. Det fick bli Brage och Patron på dagens prov. Liisa och Mattias startade inte på söndagen så vi fick gå i samma grupp med Lisa Danielsson som domare. Det var mulet på morgonen, skönt för den hettande solbrännan vi skaffat oss under de tidigare dagarna! Brage gick ut fint i första släppet, men då det var dags för nästa hade det precis varit en fågeltagning med hunden i släppet före. Brage såg var riporna flög och hade full fokus på att dra efter. Tomas försökte vända honom, men han slog dövörat till och drog över kullen dit riporna försvann. Då han blev borta skidade Tomas efter och hittade honom i stånd. När domaren Lisa kommit fram och dom skulle börja avancera lättade fåglarna, och då brann det för Brage och han gick hejdlöst efter. Det var bara för Tomas att lyfta på kepsen och bege sig tillbaka till bilen. Fördelen var att nu kunde han passa på att städa ur stugan och packa medan undertecknad fortsatte provet med Patron.

Patron började lite trevande på unghundars vis, man får hjälpa honom att få struktur på revieringen genom att skida lite i sicksack och inte stanna till för mycket som man kan göra med en erfaren hund. Men efterhand då han började hitta vittring blev han allt mer självständig och drog ut i fina sökslag. Han var enda unghunden i gruppen så det var lite kämpigt att gå i parsläpp med erfarna hundar. Två gånger fick han visa upp sin säkra sekundering med parkamraten, en duktig och storgående tik som blev den som först spikade riporna före min unge adept. Patron fick mycket beröm av domaren, andra gången han sekunderade kunde jag även kalla in honom. Mattes kille kämpade på, gick bara bättre och större under dagen. Han tog mina dirigeringar och sökte strategiskt av intressanta barfläckar och björkdungar, stundtals var det som att se pappa Nitro återuppstånden och matte kände en tår i ögonvrån. Åh, som jag önskade att han kunde få hitta fågel! Domaren Lisa hade samma önskan, han fick mycket släpptid. Till och med en extra sväng när resten av provgruppen brutit och åkt till bilarna försöka få en sista chans att hitta fågel på några strategiska björkkullar. Men tyvärr, vi fick ge upp och åka mot bilarna där Tomas väntade. Men jag var ändå jättenöjd med Patrons prestation under dagen och kan tänka mig att egenskapssiffrorna kommer bli bra. Puttes tid kommer!

Mattes duktiga kämpe ❤

Patron (uppe till vänster bland björkarna) sekunderar sin parkamrat

Tack vare att Tomas städat ur stugan kom vi iväg hemåt i bra tid, det kan vi tacka Brage för 😉 Under de här dagarna har vi konstaterat att vi har lite att jobba på med honom. Vi har sett vad han kan prestera på jakt och han är en härlig hund med samma fina egenskaper som sin syster Nelly och han har potential att gå lika långt! Det är hundar med mycket jaktkrut att tygla, men för Brages del verkar lydnaden avta med avståndet till föraren. Stoppet sitter inte i heta fågelsituationer och han jagar gärna själv i stället för sin förare. Det påminner oss om mamma Strimma i hennes ungdom, vi fick jobba en hel del med att styra upp henne. Men hellre en hund med mycket jaktlust som man får jobba med än en ”skoputsare” som inte vill springa och söka ut. Jaktupplevelsen är oslagbar när man uppnår känslan av symbios med en stark storgående jaktmaskin!

Brage – en härlig fjällturbo!

Vi vill tacka Liisa, Mattias och Elisabeth som kom med sina hundar och både tränade och startade på prov. En fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att se och utvärdera våra avkommor! Att det dessutom gick så bra på provet för Liisa och Pingla var extra kul eftersom Pingla är mattes första vorsteh och det var deras allra första prov. Det här är den första kullen vi kunnat få så bra utvärdering på och fått så mycket feedback från samtliga valpköpare, ni är guld värda och det är ni som gör vår kennel! Det vi kan konstatera är att det blivit trevliga lättförda hundar som är tidigt jaktmogna. Nu är jakt och provsäsongen så gott som slut, nu kommer våren och sommaren att ägna åt spår och apportträning. Det är också en bra tid att slipa på allmän lydnad och dirigering för att stå väl förberedd med sin jaktkamrat inför höstens jakt och provsäsong. Vi hoppas kunna skapa en tradition att ägna några dagar åt träning och prov i Mittådalen, och att fler valpköpare hakar på nästa år 🙂

PS: I vanlig ordning finns fler bilder på vår facebooksida

/Maria


Lämna en kommentar

Stolpe ut gav oväntad tid för summering

I skrivande stund sitter vi i en stuga i Klimpfjäll efter ett jaktprov som blev kortare än planerat… I dag var bara Nelly anmäld, vi gick upp i Soldalen och dagen såg ut att bli riktigt fin med soligt väder. Nelly fick starta i andra släppet och började med att visa upp sitt härliga fjällsök i ca 10 minuter. Tills renarna stod där… Frestelsen blev för stor och hon drog efter dom. Tomas fick stopp på henne tillslut, men tyvärr blev det alldeles för långt, så det var bara att lyfta på hatten och vända om tillbaka!

Vackert på fjället trots allt!

Vi gick en runda på fjället så Patron som var med som ”prao” fick springa lite innan vi vände ner till bilen. Men vi hittade inga fåglar. Eftersom vi nu hade ett antal timmar att slå ihjäl så tog vi en tur till Fatmomakke och besökte den gamla samiska kyrkplatsen.

Nu är vi tillbaka i stugan, det har blivit eftermiddag och vi har ”dränkt våra sorger” i varsin öl. I morgon tar vi nya tag med Nelly och då har vi även anmält Dimma.

Eftersom vi tagit med laptopen och det finns fri wifi här så kom jag på att jag kan ju passa på att skriva lite om premiärveckan! Det är något som inte hunnits med eftersom vi båda kastade oss in i jobb och diverse ”måsten” efter den sköna veckan i Kittelfjäll.

Vi åkte upp fredagen innan premiären, lördagen ägnade vi åt att fixa och dona på ”gammvistet”, Rolf och Monica bor numera på andra sidan sjön i sin nyrenoverad stuga ”nyvistet”. På lördag eftermiddag kom Helena med Brage, och kompisarna Stefan och Henrik.

Premiärdagen jagade vi på Kittelfjället. Helena gick som hundförare med Brage åt Stefan och Henrik, dom fick även låna med sig Dimma. Vi gick med Nitro, Strimma, Nelly och Patron. Rolf och Monica var uppe på fjället någon timme innan oss. Det var så gott som vindstilla, och redan när vi sneddade upp genom björkskogen kände vi hur solen stekte oss i nacken och knotten var ettrig. Och varmare blev det! Hundarna slet hårt i värmen och vittringsförhållandena var svåra i den obefintliga vinden. Vi lyckades trots allt bärga två ripor. När vi var på väg tillbaka hörde vi hagelsmällar nerifrån dalgången där våra vänner gick. Via comradion fick vi rapport att Dimma hittat tjäder åt Henrik, som tyvärr inte hade skyttet med sig den här gången. Vi gjorde en kort dag, värmen slet hårt på både hundar och folk!

På kvällen lagade vi till den traditionsenliga ripmiddagen på fjolårets ripskörd som vi avnjöt på bron utanför stugan. Det drog ut på tiden innan alla var bastade, duschade och maten var klar så det hann bli riktigt mörkt! Men mysigt hade vi 🙂

Tomas tillreder baconlindade ripbröst under stor koncentration och med nödvändiga tillbehör 🙂

Andra dagen jagade vi på Valfjället. Vädret var bättre, svalare med lite växlande molnighet och mer vind. Vi fick en händelserik jaktdag med flera fågelsituationer för alla hundarna! Henrik som jagade ripa för första gången sken som en sol 🙂 Bland annat hade vi en samarbetsvillig kull med fjällripor som vi fick flera chanser på.

På väg ner från fjället sneddade vi genom björkskogen, och fick kontakt med en tjäderkull! Först fick vi följa Dimma på ett spännande löparbete, och en ungtjäder blev fälld. Vem av killarna som egentligen fällde den var svårt att avgöra då alla sköt ungefär samtidigt 🙂

Sedan var det Brages tur att stå för tjäder, två ungtuppar gick upp och Henrik fällde en av dom. Jaktglädjen går inte att ta miste på! 🙂

Efter en så händelserik dag var hundarna rejält trötta under färden över Begsjön till stugan.

Efter tre dagars jakt åkte våra vänner Helena, Stefan och Henrik hemöver och vi unnade oss två vilodagar med vedhuggning, akvarellmåleri (Maria!) och diverse praktiskt pyssel vid stugan. Tiden vi spenderar i vårt kära Kittelfjäll försvinner alltför fort, så det är skönt att ta ett par dagars jaktvila för att bara vara och njuta av tillvaron!

Monica wokar älgskav vid ”nyvistet”, en skön kväll!

Efter två dagars vila provade vi ett nytt område vid Daune, där vi inte jagat tidigare. Vädret var underbart, sol med lagom vind. Utsikten då vi kom upp på fjället tog formligen andan ur oss!

Marken var öppen och lättpromenerad, vi gav oss i väg med lätta steg in mot fjället Daune. En singelripa gick upp efter en stund, men sen dröjde det innan vi fick fågelkontakt en bit ner i björkskogen. Nelly stod och Dimma sekunderade, en riktigt grann syn! Tomas fick fälla en ripa, sen fick vi några ytterligare chanser på kullen nere i björkskogen men inget mer blev fällt.

Det var torrt i marken, men vi lyckades hitta ett ”vattenhål”, en sänka med en vattenpöl där vi tog lunch. Solen sken från klar himmel och vi la oss och dåsade en stund efter maten. Då fick vi besök av ett gäng med röd-vita settrar som också spanat in vattenhålet för att svalka och vattna sina hundar. Dom hade också haft skralt med fågel.

Lilla sjöjungfrun Dimma svalkar sig i vattenhålet

En härlig plats för lunchrast!

På vägen tillbaka tog vi ”framsidan” av fjället, där var marken inte lika torr men fortfarande var det skralt med fågel. En singelripa spikade Nitro och Tomas fick fälla den. Sen hade vi inte fler kontakter den dagen.

sista dagen ställde vi väckaren, men vädret var lite skakigt. Maria valde att stanna i stugan och ägna sig åt beställningsmåleri medan Tomas tog Nitro med sig och jagade i björkskogen nedanför Kittelfjället. Dom hade kontakt med några skygga orrar utan resultat. Väl uppe på fjället var det tomt på fågel. Är det någon som kan ”trolla” fram fågel så är det Nitro, så det verkligen TOMT den här dagen. På vägen ner stod Nitro till husses stora glädje, upp flög en morkulla som han fick fälla. Bättre än inget 😉

Nästa dag var det stugtömning och hemfärd. Det var bara att konstatera att fågeltillgången är något bättre än i fjol, men långt ifrån bra!  Nästa helg ska vi till Kittelfjäll och jaga en långhelg igen, vi får se om vi har bättre jakt än premiärveckan… Hemma i skogarna kan vi däremot glädjas åt att det finns gråfågel så det räcker och blir över! Som vanligt har Marias kamera gått varm, en hel drös bilder från premiärveckan finns att se på facebook.

Bra med fågel på hemmaskogen! Här har Nitro fixat en gammeltupp och en höna åt husse 🙂


Lämna en kommentar

En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till det magiska datumet vi längtar efter – den 25 augusti! Som traditionen bjuder åker vi då till Kittelfjäll och jagar en vecka tillsammans med Marias föräldrar. Då blir det dags att praktisera all sommarens ”torrträning” när det gäller lydnad, apportering och eftersök. Det är bara att hålla tummarna att fågeltillgången är bättre än i fjol!

Fint minne från premiärveckan 2012. Nästan obefintligt med fågel – det behövdes en viltfinnare för att hitta dom! Här står Nitro efter att ha rapporterat en singelripa till oss, som sedan husse fick skjuta.

Vi hoppar de första jaktproven som går redan veckan efter premiärhelgen, det är för tidigt tycker vi. Jakten är ju ändå främsta anledningen till att vi har hundarna, och dom är säkert tacksamma över att få jaga med oss först och främst. Under premiärveckan rekar dom igång sig efter en lång tids jaktuppehåll, och vi bygger upp samarbetet får en uppfattning om saker vi behöver slipa på inför kommande prov.

Eftersöksgrenarna har vi klarat av i ÖKL och EKL med Nelly och Dimma. Egentligen hade vi inte tänkt fortsätta gå prov med Dimma, men det kändes konstigt att ha bara en hund att starta på prov… med genomförda eftersöksgrenar har vi i alla fall möjligheten att starta henne på fält om andan faller på. För hon är ju en duktig jakthund den lilla vita! Men mest fokus har vi förstås på Nelly inför höstens prov. Brorsan Brage och matte Helena har också gjort eftersöksgrenarna i ÖKL och EKL med full pott, så nu har Brage 2X1:a pris ÖKL och är uppflyttade i elit! 🙂 Helena har gjort ett kanonjobb med Brage – dom är ett starkt team! Här finns fler bilder på vår facebooksida från eftersöksprovet i Härnösand.

Vårt yngsta gäng hinner inte få åldern inne för att gå prov i höst, men deras ägare ligger för den skull inte på latsidan med att träna sina unga adepter! Rapporter, bilder och filmsnuttar kommer in med jämna mellanrum i vår facebookgrupp, och det är idel trevlig läsning för oss uppfödare! Valpar som spårar, apporterar och simmar med lust och glädje 🙂 Det är bra att smida medan järnet är varmt – en ung hund är formbar och det är bara positivt att jobba mycket och lära in momenten tidigt, det stärker samarbetet och ger belöning i en lydig följsam jaktkompis i framtiden. Här är det Puma som bär kanin.

Pricilla och Prada ställdes ut i valpklass på SVK:s riksutställning och fick båda fin kritik. Patriot har också varit på utställning i Ribe, Danmark där han blev bästa valp. En riktig snygging har han blivit!

Här är det Prada som vattenapporterar.

Vår egen Patron är nu också säker på apporteringen, vi har stegvis gått över på lydnadsapport och nu håller han ända in och släpper inte före tillåtelse, han griper på kommando och klarar dirigering i ”klockan”. Kastapport i vattnet fixar han galant vare sig det är dummy eller mås, när vi tränat Nelly och Dimma har vi passat på att introducera Patron för olika vilt. Något vi inte tränat så mycket på är spår, men det brukar komma av sig självt när apporten väl sitter, då lär vi in det som en ”förlängd apport”. Vi kan se att Patron redan har förmåga att använda näsan i fritt apportsök, han stannar upp och vädrar, funderar och ringar tills han hittar – och han ger inte upp! Ett tydligt arv från pappa Nitro. Patron är än så länge lydig och följsam, men han har otrolig speed i sina långa ben, ett arv efter mamma och mormor 🙂 Vi får se när jaktlusten vaknat ordentligt, hur mycket av lydnaden som sitter… Men det är så roligt att ha en unghund igen! Man kan inte annat än skratta åt hur han sorglöst fladdrar genom livet på de där långa gängliga benen 😉

Vi har också haft besök av Kent och Gertrud med Falla, dotter till Nitro och Roda. Här är en bild från ”släktträffen” en varm dag, från vänster Jorm, Patron och närmast i bild sitter Falla. Rodedalens har arrangerat kennelträff hos Forswards i Getåsen, tyvärr funkade inte datumet varken för oss eller Rolf och Monica med Jorm så vi kunde inte delta. Men vi har fått rapporter om snygga och trevliga valpar. Jorm har utvecklats till en riktig snygging! Han är mer harmonisk och mogen i kroppen än sin gänglige halvbror Patron. Helgen före premiären har vi anmält Jorm och Patron till unghundsträning i Mittådalen, det ska bli kul! Men risken blir förstås att det mest blir bus och rackartyg med de två slynglarna, vi lär få ett och annat gott skratt 🙂 Men med lite tur kanske någon pollett trillar ned inför premiärhelgen där det är mer på allvar.

Rodedalens Jorm (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – J Sångbergets Roda) lite över 6 månader.


1 kommentar

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt "vapen" en stund!

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria


Lämna en kommentar

Fyra dagar kvar!

Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!

Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉

Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉

Dimma apporterar tjädertupp

På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.

Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är. 

Nelly levererar måsen till matte

Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.

Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:

Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.

Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!

Älskade lilla Bettan!

Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!

Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!

Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!

Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011

Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.

Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:

En riktig skitjakt!

/Maria, Tomas och hundarna


1 kommentar

Vårprov och oväntat besök

Här kommer en ett blogginlägg sent omsider efter förra lördagens vårprov i Mittådalen! Vi hade anmält Nelly, Bettan och Dimma till öppenklassen men en vecka före start gick Nelly och stukade ena handleden på ena frambenet så vi blev tvungna att stryka henne. Lite surt att missa chansen att få ett fältbetyg innan säsongens slut… 

I Härjedalen såg det ut ungefär som här hemma, snösmältningen har gått i rasande fart så det var inte mycket snö kvar! Av de som startade på fredgen fick vi höra att det förutom att det var plusgrader även hade satt igång att regna så den redan lösa snön blivit ännu blötare! Förutsättingarna var alltså inget vidare för att gå prov… vi klafsade iväg genom snösörjan in mot provområdet, både Tomas och jag hade vanliga löparskidor som obönhörligt sjönk ner i snön, det var ungefär som att skida i sockerkakssmet. Det dröjde inte lång stund innan vi var genomblöta. De som hade bredare turskidor klarade sig bättre. Hundarna fick kämpa hårt, på en del ställen hade snön smält så marken var framme, där kunde dom sträcka ut ordentligt. Annars blev söket och revieringen inte den bästa när hundarna kämpade och försökte simma fram i snön. Inne bland björkarna bar det någorlunda. Alldeles i början stötte Dimmas parkamrat ett par ripor, sen dröjde det länge innan vi fick fågelkontakt igen. Båda våra tjejer kämpade på bra efter förutsättningarna och fick beröm av domaren Lisa Danielsson och domareleven Jonas Seger. När vi vänt om och var på väg tillbaka stod Dimma för fågel! Hon gjorde ett fint arbete med en anpassad avance 🙂 Bettan fortsatte oförtrutet söka och jobba i det tunga föret, mattes lilla outtröttliga kämpe… Några gånger markerade hon fågel, men ingen var hemma… Hon fick lång släpptid, men historien upprepade sig och det blev ingen fågeltagning. Hennes parkamrat Klevportens BV Steira sökte ännu snäppet större, snabbare och mer målmedvetet än Bettan och det lönade sig! Hon hittade och stod för fågel på en kulle en bit framför Bettan, och gjorde sedan ett perfekt fågelarbete. Det var synd att inte Bettan hann fram först, men jag unnar verkligen den fantastiskt duktiga Steira och hennes matte att dom fick gå till pris! Steira är en otrolig hund, blott två år gammal men söker som en garvad elithund. ”Ett sök av den högre skolan” som Jonas Seger sa vid genomgången. Hon fick en 7:a även på fredag, så med avklarade eftersöksgrenar i sommar är det elitklassen som gäller i höst!

På vissa områden var det så lite snö att hundarna kunde springa på barbacken.

Vår lilla Bettan… ja, det är som om hon fick en förbannelse över sig när hon föddes. Enda tiken i kullen, bröt lårbenet i 2010, och trots att hon är en liten kämpe till jakthund och hunnit bli sex år ska det vara stört omöjligt att få till ett pris på jaktprov! Vi får väl se till hösten om det blir något fler prov för henne, det är inte högsta prioritet eftersom vi inte ska ha några valpar efter henne. Men det vore kul att åtminstone ha henne jaktmeriterad eftersom hon är vår egen uppfödning, och vi tycker hon har förtjänat det.

Bettan fick gå i släpp nästan ändra fram till bilarna, mot slutet blev vädret sämre. Det började blåsa upp och snöa små vassa korn som stack i ögonen. Dimma, Steira och den tredje hunden som haft en fågelsituation Gruffwe Rijs dkn Akkar fick göra sina kastapporter när vi kommit fram till bilarna. Dimma såg inte riktigt var ripan landade, så Tomas fick dirigera henne lite, men sen gjorde hon en fin apport. Det hela slutade på fält: 7 och apport 10. Om hon fixar eftersöksgrenarna med full pott i sommar blir det ett 1:a pris ÖKL 🙂

Dimma hämtar ripan under domarens Lisa Danielssons överinseende

På kvällen åt vi middag på det mysiga värdshuset Grönländaren i Funäsdalen där vi var inkvarterade. Utanför fönstret tjöt stormen, och granarna dansade vilt. Vi kände oss inte lockade att starta prov nästa morgon! Enligt prognosen skulle stormandet fortsätta även på söndagen. När vi klev upp hade det lugnat sig en aning, himlen var klar och det hade frusit till lite. Men vi bestämde oss ändå för att skippa söndagens prov, risken var stor att det hade bildats en tunn skare som skulle skära när hundarna gick igenom. Vi var ändå rätt nöjda med att Dimma gått till pris på lördagen, så vi begav oss hemöver. När vi på kvällen läste resultatlistorna såg vi att det blev inte många hundar som gick till pris, föret hade varit bättre men fåglarna var i stället skygga i det knastriga föret. Kanske skulle vi stannat kvar och provat…

När vi kom hem satt en lapp på dörren, kennelkonsulenten hade varit förbi och ville träffa oss. I samma veva kom en bil innehållande ett gäng tatuerade ungdomar med mindre seriös uppsyn upp på gården, dom visade sig vara spekulanter på ett par högtalare som Tomas annonserat ut på Blocket. När jag höll på att packa ur bilen som bäst, hundarna sprang omkring på gården och Tomas höll på att göra affärer med en av grabbarna (som dessutom inte verkade riktigt nykter) medan ”kumpanerna” stod ute vid sin bil och rökte svängde ytterligare en bil upp på vår gård. Det var kennelkonsulenterna! Jag samlade in hundskocken hjäpligt, ursäktade röran med vår packning i hallen, och visade in konsulenterna in till köksbordet medan Tomas stod i rummet intill och gjorde högtalaraffärer med den högljudde unge mannen. Tillslut hade Tomas fått iväg gänget med högtalare och allt och kunde ansluta sig till oss vid köksbordet medan konsulenterna gick igenom och fyllde i kontrollformuläret. Trots kaoset fick vi massor med lovord för vår stora rymliga hundgård, och vår hundhållning uppfyllde alla krav. Hundarna gjorde förstås sitt till för att charma besökarna, Strimma skulle sin vana trogen sitta i knäet och Nitro delade ut blöta pussar 😉

Nu är provsäsongen slut för det här jaktåret, och i stället vidtar säsongen med eftersöksträningen. En räv hänger på upptining till Dimma och Nelly, vi tänkte så smått påbörja introduceringen med mickel, så vi förhoppningsvis kan starta båda i elit eftersöksgrenar i sommar. Om nu inte Nelly får ett nytt hem innan dess, då får hennes nye ägare ta vid. Nellys fot är så gott som bra nu, hon haltar inte längre och det är bara en liten svullnad kvar över handleden. Hon får ta det ganska lugnt tills den är helt borta. Tomas har kört lite apportering av dummy med henne, och hon är klockren. Snabbt ut, resolut grepp och snabbt in. Hon är verkligen genomarbetad!

/Maria