Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till det magiska datumet vi längtar efter – den 25 augusti! Som traditionen bjuder åker vi då till Kittelfjäll och jagar en vecka tillsammans med Marias föräldrar. Då blir det dags att praktisera all sommarens ”torrträning” när det gäller lydnad, apportering och eftersök. Det är bara att hålla tummarna att fågeltillgången är bättre än i fjol!

Fint minne från premiärveckan 2012. Nästan obefintligt med fågel – det behövdes en viltfinnare för att hitta dom! Här står Nitro efter att ha rapporterat en singelripa till oss, som sedan husse fick skjuta.

Vi hoppar de första jaktproven som går redan veckan efter premiärhelgen, det är för tidigt tycker vi. Jakten är ju ändå främsta anledningen till att vi har hundarna, och dom är säkert tacksamma över att få jaga med oss först och främst. Under premiärveckan rekar dom igång sig efter en lång tids jaktuppehåll, och vi bygger upp samarbetet får en uppfattning om saker vi behöver slipa på inför kommande prov.

Eftersöksgrenarna har vi klarat av i ÖKL och EKL med Nelly och Dimma. Egentligen hade vi inte tänkt fortsätta gå prov med Dimma, men det kändes konstigt att ha bara en hund att starta på prov… med genomförda eftersöksgrenar har vi i alla fall möjligheten att starta henne på fält om andan faller på. För hon är ju en duktig jakthund den lilla vita! Men mest fokus har vi förstås på Nelly inför höstens prov. Brorsan Brage och matte Helena har också gjort eftersöksgrenarna i ÖKL och EKL med full pott, så nu har Brage 2X1:a pris ÖKL och är uppflyttade i elit! 🙂 Helena har gjort ett kanonjobb med Brage – dom är ett starkt team! Här finns fler bilder på vår facebooksida från eftersöksprovet i Härnösand.

Vårt yngsta gäng hinner inte få åldern inne för att gå prov i höst, men deras ägare ligger för den skull inte på latsidan med att träna sina unga adepter! Rapporter, bilder och filmsnuttar kommer in med jämna mellanrum i vår facebookgrupp, och det är idel trevlig läsning för oss uppfödare! Valpar som spårar, apporterar och simmar med lust och glädje 🙂 Det är bra att smida medan järnet är varmt – en ung hund är formbar och det är bara positivt att jobba mycket och lära in momenten tidigt, det stärker samarbetet och ger belöning i en lydig följsam jaktkompis i framtiden. Här är det Puma som bär kanin.

Pricilla och Prada ställdes ut i valpklass på SVK:s riksutställning och fick båda fin kritik. Patriot har också varit på utställning i Ribe, Danmark där han blev bästa valp. En riktig snygging har han blivit!

Här är det Prada som vattenapporterar.

Vår egen Patron är nu också säker på apporteringen, vi har stegvis gått över på lydnadsapport och nu håller han ända in och släpper inte före tillåtelse, han griper på kommando och klarar dirigering i ”klockan”. Kastapport i vattnet fixar han galant vare sig det är dummy eller mås, när vi tränat Nelly och Dimma har vi passat på att introducera Patron för olika vilt. Något vi inte tränat så mycket på är spår, men det brukar komma av sig självt när apporten väl sitter, då lär vi in det som en ”förlängd apport”. Vi kan se att Patron redan har förmåga att använda näsan i fritt apportsök, han stannar upp och vädrar, funderar och ringar tills han hittar – och han ger inte upp! Ett tydligt arv från pappa Nitro. Patron är än så länge lydig och följsam, men han har otrolig speed i sina långa ben, ett arv efter mamma och mormor 🙂 Vi får se när jaktlusten vaknat ordentligt, hur mycket av lydnaden som sitter… Men det är så roligt att ha en unghund igen! Man kan inte annat än skratta åt hur han sorglöst fladdrar genom livet på de där långa gängliga benen 😉

Vi har också haft besök av Kent och Gertrud med Falla, dotter till Nitro och Roda. Här är en bild från ”släktträffen” en varm dag, från vänster Jorm, Patron och närmast i bild sitter Falla. Rodedalens har arrangerat kennelträff hos Forswards i Getåsen, tyvärr funkade inte datumet varken för oss eller Rolf och Monica med Jorm så vi kunde inte delta. Men vi har fått rapporter om snygga och trevliga valpar. Jorm har utvecklats till en riktig snygging! Han är mer harmonisk och mogen i kroppen än sin gänglige halvbror Patron. Helgen före premiären har vi anmält Jorm och Patron till unghundsträning i Mittådalen, det ska bli kul! Men risken blir förstås att det mest blir bus och rackartyg med de två slynglarna, vi lär få ett och annat gott skratt 🙂 Men med lite tur kanske någon pollett trillar ned inför premiärhelgen där det är mer på allvar.

Rodedalens Jorm (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – J Sångbergets Roda) lite över 6 månader.


1 kommentar

Summering av hösten, så här långt

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jaktsäsongen är väl inne i halvlek, åtminstone om man hoppas på att snön dröjer ytterligare ett tag. Som vi befarade har fågeltillgången varit riktigt dålig i år, både på fjället och i skogen. Vi åkte vår vana trogen upp till Kittelfjäll under premiärveckan, men det blev bara tre dagar på fjället, resten av dagarna tog vi det bara lugnt och jagade lite i skogen bakom stugan där vi har avtal med markägaren. De tre dagarna på fjället var iallafall fina, många bilder i kameran blev det! Här är albumet på facebook. På tre dagar sköt Tomas tre ripor, alla tre var Nitros förtjänst. Han kände dom på långt håll, drog iväg några hundra meter och spikade. Det första var en ensam kalle som han rapporterade, då astron för tillfället satt runt Nellys hals. Han är makalös att finna fågel denna hund!

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Nitro står igen efter att ha hämtat oss

Sista dagen gick vi på Valfjället, det var fullt med bilar på parkeringen i Fättjaur redan då vi gick ut, men trots att det var mycket folk på fjället hördes inga skott. Vi hade inte en enda fågel på hela dagen, suck… Hundarna sökte oförtrutet. Det var härligt att se Dimma, hon har fått upp farten och vidden ordentligt på fjället till skillnad från i fjol, hon gjorde stora flera hundra meters medvindsslag i den öppna terrängen. Det var orättvist att det inte fanns fågel när hon sökte så fint! Nelly var ojämn, det syntes att hon saknar jakterfarenhet, framförallt på fjället. Men det syns också på henne att kapaciteten finns där, den behöver bara ”väckas”.

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt "vapen" en stund!

Till och med Tomas ledsnade på det fågeltomma fjället och lånade mitt ”vapen” en stund!

I skogarna hemmavid har det varit ungefär som på fjället. Vi har stött på enstaka fåglar men nästan inga kullar. En del turer har vi inte haft någon fågelkontakt alls. Men för Nelly har det ändå varit lärorikt att jaga i skogen, hon har fortfarande ett lite ostrukturerat sökmönster men visar många fina egenskaper. Hon är försiktigare på löpor än mamma Strimma och halvsystern Bettan, jag har sett henne ta om bakåt ungefär som Nitro gör för att precisera fågeln. Med tid och mer erfarenhet kommer hon bli en riktig kanonhund!

Hennes kullbror Brage i Sundsvall är också en riktigt härlig hund! Matte och husse Helena och Verner tränar ambitiöst med honom, men på proven är dom otursförföljda. Helena startade Brage i Mittådalen i månadsskiftet Augusti/September. Det är en fröjd att läsa kritiken och egenskapssiffrorna, han jobbade mycket bra och fick beröm av domarna. Det ser ut ungefär som Strimmas kritiker i början av hennes karriär! Tyvärr så har han också samma missflyt som hon hade… Första dagen stod han för en pipkyckling som han tog i avancen, nästa situation blev för mycket för den jaktsugne killen så han gick efter för långt. Nästa dag hade gruppen ingen fågel. Sista provdagen gick han lika starkt, och visade även upp en rapport. Men det blev ännu en gång för hett i fågelsituationen så han gick efter för långt. Historien upprepade sig på det sena Mittådalsprovet. Men läser man kritiken så ser man en glimrande hund med stor potential mellan raderna, det gäller bara att tygla hans jaktlust med ”nödbromsen” 😉

För två veckor sedan var vi iväg på säsongens första prov i Klimpfjäll. Vi hade anmält Dimma och Nelly, men åkte iväg utan större förhoppningar med tanke på den usla fågeltillgången. Vädret var underbart och fjällen lyste senhöstgula. Vårt största hopp stod till Dimma som jagat så fint på premiären, men ack så vi bedrog oss! Dimma slutade jaga, medan Nelly gick bara bättre och bättre. Tillslut fick Nelly en situation på hårt tryckande ripor! Hon stod i riktning emot oss, så jag hade var att få henne att avancera. Tillslut fick hon upp fåglarna, och det tog lite väl lång tid innan bromsarna slog till 😉 Det blev en fällning och hon gjorde en bra apport. Så kul!! Det var flera hundar som fick chans på fåglarna, men det blev bara Nelly som gick till pris i vår grupp. Det slutade på ett 2:a pris.

Nelly avancerar och ripan går upp till höger i bild. Själv är jag utanför bild till vänster. Notera att domaren Janne fick telefon mitt i alltihopa!

Varsågod matte!

Nästa dag var det lika härligt väder. Tomas var tveksam till att starta Dimma överhuvudtaget men beslöt att ge henne en chans till. Det var som om hon tappat all inspiration, jagade inte alls! Nelly var lite trött i fötterna första släppet, men fortsatte sen i samma fina stil som gårdgen. Hon blev också första hunden att hitta fågel! Hon stod osäkert i medvind, och medan vi var på väg fram till henne lättade en ripa. Den flög inte långt, så hon fick en chans till. Det blev ett komplett fågelarbete, men tyvärr inte läge för fällning. Precis som i går var det lite si och så med bromsarna. ”Förlängd avance” i längsta laget, som domare Dag Teien lite fint kallade det 🙂

Efter lunch i värmande höstsol bland vackra fjällbjörkar vände vi tillbaka. Tomas drog Dimma igen, eftersom hon fortsatte i samma oinspirerande stil som under gårdagen. När det var dags för Nellys släpp gick vi längs en bäck. Nelly gjorde några slag och sökte av ett gäng fina björkbackar och försvann sen ut på en större lov bortom synhåll. Jag väntade en stund, men då hon inte kom tillbaka gick jag i riktning dit hon försvunnit. Mycket riktigt fann jag henne stående i ett videsnår en bra bit framför oss. Det blev ytterligare en fågelsituation, och matte fick ännu en gång ta i med maximala lungkapaciteten! Tack och lov stannade hon tillslut… Det blev ingen fällning, men dock en godkänd situation! Fåglarna tryckte hårt, och den duktiga strävhårstiken Rut´s Za Za Gabor som jobbat på så fint hela dagen fick lön för mödan då hon stod för de kvarvarande riporna. Båda de bruna brudarna Nelly och Za Za fick varsitt 2:a pris i dag, Nelly tappade en pinne på apporten eftersom hon ”mörade” ripan en aning under leveransen till matte 😉

Matte spanar efter Nelly, fotografen Tomas som stod lite högre upp hade redan fått syn på henne där hon stod inne bland viden!

Domaren Dag Teien och skytten Max Olofsson ser glada ut efter Nellys fågelsituation. Eller småler dom åt mattens vrål för att få hunden att stanna? 😉

Tant Strimma var med under provdagarna och supportade sin dotter Nelly. Dom är bra lika i modellen trots ålders- och färgskillnaden! Fast Nelly är vackrare…

Fler bilder från Klimpfjällsprovet finns på facebook. Det var underbart vackert så det blev mycket fotograferande!

Summa sumarum så är vi nöjda med helgen, eftersom vi knappt förväntade oss att finna någon fågel. Extra kul att det var just vår Nelly som hittade de få som fanns! Att hon dessutom gjorde det två dagar i rad talar för sig själv! På de tre prov hon gått (ett UKL och två i ÖKL) har hon nu tre premier. Sen är det upp till oss att slipa på dressyren! Nummer 1: ett effektivt STOPP och 2: en snärtigare avance!

Vi har grunnat mycket på vad som kan ha tagit åt Dimma. Det enda vi kan komma på är att själva provsituationen, den långa väntetiden i koppel och anspänningen av mycket folk och hundar påverkar henne så pass att hon slutar jaga. Trots hennes coola uppsyn så är hon en ganska känslig dam som man måste vara försiktig med. Hon känner säkerligen också av husses stigande missnöje trots att han försöker lägga band på sig och undvika att peka med hela handen, och det gör henne ännu mer osäker. Väl hemma fick hundarna vila ett par dagar, sen tog Tomas en jakttur med Dimma, då var hon sitt vanliga jag igen och sökte med outtröttlig intensitet i skogen.

Tidigt i morgon, lördag åker Tomas och Dimma till Solberg på skogsprov, förhoppningsvis känner hon sig mer hemma i skogen och det är inte lika mycket folk och hundar i hasorna på henne då hon söker, så hon kan få visa upp vilken duktig jakthund hon är!

Nästa begivenhet vi har att se fram emot är en tripp till Långtora i slutet av månaden tillsammans med Jenette (Ormkullens kennel) och Lilian (Boviksbadets kennel). Ett gäng valpköparna från båda kennlarna följer med. Själva tar vi med oss Dimma, Nelly (och tant Strimma som publik) Helena och Brage följer också med oss så det blir lite av en ”trekennelsträff” – ska bli riktigt trevligt! Vi kommer att träna på fält under en dag, och därefter starta på prov i två dagar, ett särskilt och ett ordinarie. Då håller vi tummarna att nödbromsarna är trimmade på syskonen Nelly och Brage! Åtminstone har vi gott om tid att slipa på detaljerna under fredagens träning. Men innan dess blir det förstås en hel del jakt och träning hemmavid. Senaste jaktturerna har vi glädjande nog stött på allt mer fågel, men dom är varska och sitter mest i träden.

/Maria


Lämna en kommentar

Fyra dagar kvar!

Så har ännu en sommar passerat och vi närmar oss med stormsteg det efterlängtade datumet, den gyllene premiären, 25 augusti! På våren känns det så avlägset, en lååång sommar väntar. Men den har passerat i ett nafs!

Under sommaren har vi jobbat framförallt med Dimma och Nelly inför eftersöksgrenarna, med sikte på ÖKL och EKL. Vi kände oss inte helt säkra på att Nelly skulle ta räven, så vi skippade start i EKL med henne i år. Dimma som har mer jaktlig erfarenhet och dessutom ett 1:a pris i ÖKL känns ändå närmare att ta steget upp i elitklassen. Den 23 juli gick det särskilda provet i eftersöksgrenara av stapeln i Oringen, Dimma och Nelly var två katter bland hermelinerna, resten av provdeltagarna bestod av hundar från Ganjos kennel. Det måste vara en härlig känsla för uppfödarna Kenth och Anette med så många ambitiösa valpköpare som startar på prov, hoppas vi också får uppleva det någon gång i framtiden! Här är en länk till Anettes fina bilder från provet, själv hade jag glömt kameran hemma… det är inte lätt att hinna med att plåta heller då man samtidigt ska föra hund 😉

Både Dimma och Nelly gjorde fina jobb på provet och fick full poäng på båda momenten spår och vatten. Nelly i ÖKL och Dimma i både ÖKL och ekl. I elitklassen var apportobjektet en stor tjädertupp, det var lite spännande för Tomas att skicka iväg Dimma på spåret, skulle hon komma tillbaka med den stora svarta ”draken”? Men husses lilla duktiga tjej kom tillbaka genom skogen med tuppen i ett säkert grepp. Hon gjorde ett litet ”ärevarv” med den upp på skogsbilvägen 😉

Dimma apporterar tjädertupp

På sitt första elitvatten fortsatte hon att värma husses hjärta genom att ta hans dirigeringar enligt skolboken. Hon simmade lugnt och försiktigt ut i vassen, och vände sig då och om för att ”fråga” husse om vägen. Hon följde hans handtecken och utkommandon tills hon hittade fågeln, och bärgade in den i ett säkert grepp.

Matte förde Nelly, och hon fixade öppenklassgrenarna lika kvickt och okomplicerat som hennes personlighet är. 

Nelly levererar måsen till matte

Av de ”våra” är det hittills Kungshällans BS Brage som gått eftersöksgrenarna, han fick 10-10, full poäng i ÖKL. Vi gratulerar Helena och Verner! Men vi är föga förvånade med tanke på den tid de lägger ned på träning och deras höga ambitionsnivå. Brage har även varit på utställning i Svenstavik. Betyget blev Good den här gången, det kommer garatnerat gå bättre när han får mer ringträning.

Från vår yngsta kull mellan Nitro och Dimma har vi fått rapporter från flera som jobbat på med spår, vatten och apportträning i sommar. Hittills har ingen startat på eftersöksprov, men vi hoppas åtminstone någon gör det innan säsongen är slut, så vi kan få se någon komma till start på fältprov i unghundsklass. För ett tag sedan var Tom och Jäger på besök, och testadade vattenapport i vår tjärn. Jäger är liksom pappa Nitro ingen spontanbadare, men då det handlade om vattenapport tvekade han inte. Efter några kastapporter slängde han sig även i från bryggan! Sen fick han simma lite med sin badtokiga morsa 😉 Här är en liten filmsnutt:

Två stycken ur Nitro-Dimma kullen har hittills HD-röntgats, det är Giro (Famous Grouse) och Ayla (Baileys), båda med A-höfter. Skönt! Det ska bli roligt att höra rapporter från ”valparnas” första riktiga jaktsäsong! Synd bara att inventeringarna visat på en kraftig minskning av ripstammen… inte så lyckat för de som har unghund! Det är ett öde att gå och traska fram över tomma fjäll medan den stackars unghunden söker oförtrutet fjällsida upp och ned utan minsta lön för mödan. Ett alternativ vi kan rekommendera (och ångrar att vi inte gjorde med våra första tre hundar!) är att träna på fasaner och rapphöns, till exempel hos Långtora hund och sport utanför Enköping. Där finns fågel i mängder på rejäla fält (i bland för mycket!) så man får ordentligt med fågelsituationer att träna på. På närmare håll för oss norrlänningar finns Forswards i Hallen, Jämtland som erbjuder träning på rapphöns.

Vår egen hundflock på Kungsgården består numera av fyra individer. Bettan flyttade till sitt nya hem i Piteå i början av augusti. Saknaden efter henne är stor här på Kungsgården! Men hon har funnit sig väl tillrätta. Vi har fått regelbundna rapporter från hennes nya husse och matte, dom är hittills mycket nöjda med Bettan. Dom håller som bäst på att lära känna henne inför den stundande jaktsäsongen. Vi önskar lycka till med den lilla turbopralinen, nu får hon hela fjället och två skyttar alldeles för sig själv!

Älskade lilla Bettan!

Vår vana trogen åker vill till Kittelfjäll och jagar under premiärveckan. Som sagt så pekar alla inventeringsresultat på en dålig riptillgång i år, återstår att se om vi får ”fjällvandra” och jaga med enbart kameran… trots det så längtar vi och räknar dagarna! Helgen efter premiären går det första fjällprovet av stapeln i Mittådalen. Vi har inte anmält dit eftersom Tomas måste jobba den helgen, och vi vill prioritera att jaga med hundarna i början av säsongen. Men vi kommer att hålla tummarna för Brage som ska starta!

Men självklart kommer det bli provstarter även för oss, i år är det full fokus på Dimma och Nelly! Vi åker till Klimpfjällsprovet eftesom Tomas jobbar (igen!) helgen under sena Mittådalsprovet. Dimma kommer även att få prova lyckan i skogen, som är hennes rätta element, under Solbergsprovet. Kanske blir det också något särskilt prov. Sent i oktober bär det av söderut till Långtora där vi ska starta båda brudarna på fält, Ormkullegänget, Jeanette och Micke har ordnat med kennelträff. Sist vi var med var 2010, en omtumlande resa då Nitro blev jaktchampion och Bettan bröt lårbenet… hoppas det blir mindre dramatik den här gången, åtminstone av det negativa slaget! Ja, vi ser verkligen fram emot en spännande säsong, det ska bli roligt att föra två jämnåriga – men ack så olika – tikar i samma klass! Dimma, den försiktiga jaktkloka och Nelly den outtröttliga turbon 😉 Kalendern inför hösten är verkligen fullsmockad, nu börjar jag knapra på semesterkontot som jag nogsamt sparat på i sommar medan kollegorna varit lediga, och Tomas plockar ut av sina inarbetade komptimmar då han inte är ledig. Mellan varven ska vi även försöka klämma in en veckas älgjakt för att fylla på frysboxen med stapelfödan, men sen lär det bli många turer med hundarna på hemmaskogen. Vi har varit ute och rekat lite och sett enstaka vuxna fåglar, men det ser mörkt ut med fågelbeståndet även där. Vi har varit bortskämda med enorm fågeltillgång i ett par år nu!

Om vi blickar ytterligare längre fram i tid är det ännu mer spännande på gång! Kent och Gertrud har till vår stora glädje bestämt sig för att göra ett nytt försök att para sin fina tik Sångbergets Roda med vår Nitro. För oss finns ingen annan hane! sa Kent då vi träffades i samband med SVK:s utställning i Östersund i våras. Nu är Nitro spermatestad, och hundarna kommer att få ta god tid på sig att ”göra vad de ska”, den här gången ska det bli valpar! Vi hoppas också att vår egen Nelly löper igen i höst när Strimma och Dimma kommer igång, då blir det parning även mellan henne och Nitro. Det skulle vara så roligt med två kullar efter Nitro som är ungefär lika gamla – det ger fina möjligheter att ordna gemensamma valpträffar!

Nitro och Roda förra gången de träffades, December 2011

Jag har varit lite slö att blogga i sommar, sitter hellre ute i solskenet än inne framför datorn 😉 Men bilder och korta rapporter trillar in på vår facebooksida med jämna mellanrum, både från oss och våra valpköpare och vänner. Det lär det också göra under premiärveckan, det är så behändigt att kunna skriva och lägga ut blänkare direkt från mobilen, till och med uppe på fjället där det numera är bra täckning! Senare till hösten/vintern när kvällarna blir mörkare blir det att ta itu med hemsidan. Som ni kanske märkt så uppdaterar jag inte längre hemsidan www.kungshallans.com, eftersom den så småningom ska stängas och domänen kommer att peka på den här wordpress-sidan i stället.

Vi vill passa på att önska alla våra valpköpare och vänner:

En riktig skitjakt!

/Maria, Tomas och hundarna


1 kommentar

Vårprov och oväntat besök

Här kommer en ett blogginlägg sent omsider efter förra lördagens vårprov i Mittådalen! Vi hade anmält Nelly, Bettan och Dimma till öppenklassen men en vecka före start gick Nelly och stukade ena handleden på ena frambenet så vi blev tvungna att stryka henne. Lite surt att missa chansen att få ett fältbetyg innan säsongens slut… 

I Härjedalen såg det ut ungefär som här hemma, snösmältningen har gått i rasande fart så det var inte mycket snö kvar! Av de som startade på fredgen fick vi höra att det förutom att det var plusgrader även hade satt igång att regna så den redan lösa snön blivit ännu blötare! Förutsättingarna var alltså inget vidare för att gå prov… vi klafsade iväg genom snösörjan in mot provområdet, både Tomas och jag hade vanliga löparskidor som obönhörligt sjönk ner i snön, det var ungefär som att skida i sockerkakssmet. Det dröjde inte lång stund innan vi var genomblöta. De som hade bredare turskidor klarade sig bättre. Hundarna fick kämpa hårt, på en del ställen hade snön smält så marken var framme, där kunde dom sträcka ut ordentligt. Annars blev söket och revieringen inte den bästa när hundarna kämpade och försökte simma fram i snön. Inne bland björkarna bar det någorlunda. Alldeles i början stötte Dimmas parkamrat ett par ripor, sen dröjde det länge innan vi fick fågelkontakt igen. Båda våra tjejer kämpade på bra efter förutsättningarna och fick beröm av domaren Lisa Danielsson och domareleven Jonas Seger. När vi vänt om och var på väg tillbaka stod Dimma för fågel! Hon gjorde ett fint arbete med en anpassad avance 🙂 Bettan fortsatte oförtrutet söka och jobba i det tunga föret, mattes lilla outtröttliga kämpe… Några gånger markerade hon fågel, men ingen var hemma… Hon fick lång släpptid, men historien upprepade sig och det blev ingen fågeltagning. Hennes parkamrat Klevportens BV Steira sökte ännu snäppet större, snabbare och mer målmedvetet än Bettan och det lönade sig! Hon hittade och stod för fågel på en kulle en bit framför Bettan, och gjorde sedan ett perfekt fågelarbete. Det var synd att inte Bettan hann fram först, men jag unnar verkligen den fantastiskt duktiga Steira och hennes matte att dom fick gå till pris! Steira är en otrolig hund, blott två år gammal men söker som en garvad elithund. ”Ett sök av den högre skolan” som Jonas Seger sa vid genomgången. Hon fick en 7:a även på fredag, så med avklarade eftersöksgrenar i sommar är det elitklassen som gäller i höst!

På vissa områden var det så lite snö att hundarna kunde springa på barbacken.

Vår lilla Bettan… ja, det är som om hon fick en förbannelse över sig när hon föddes. Enda tiken i kullen, bröt lårbenet i 2010, och trots att hon är en liten kämpe till jakthund och hunnit bli sex år ska det vara stört omöjligt att få till ett pris på jaktprov! Vi får väl se till hösten om det blir något fler prov för henne, det är inte högsta prioritet eftersom vi inte ska ha några valpar efter henne. Men det vore kul att åtminstone ha henne jaktmeriterad eftersom hon är vår egen uppfödning, och vi tycker hon har förtjänat det.

Bettan fick gå i släpp nästan ändra fram till bilarna, mot slutet blev vädret sämre. Det började blåsa upp och snöa små vassa korn som stack i ögonen. Dimma, Steira och den tredje hunden som haft en fågelsituation Gruffwe Rijs dkn Akkar fick göra sina kastapporter när vi kommit fram till bilarna. Dimma såg inte riktigt var ripan landade, så Tomas fick dirigera henne lite, men sen gjorde hon en fin apport. Det hela slutade på fält: 7 och apport 10. Om hon fixar eftersöksgrenarna med full pott i sommar blir det ett 1:a pris ÖKL 🙂

Dimma hämtar ripan under domarens Lisa Danielssons överinseende

På kvällen åt vi middag på det mysiga värdshuset Grönländaren i Funäsdalen där vi var inkvarterade. Utanför fönstret tjöt stormen, och granarna dansade vilt. Vi kände oss inte lockade att starta prov nästa morgon! Enligt prognosen skulle stormandet fortsätta även på söndagen. När vi klev upp hade det lugnat sig en aning, himlen var klar och det hade frusit till lite. Men vi bestämde oss ändå för att skippa söndagens prov, risken var stor att det hade bildats en tunn skare som skulle skära när hundarna gick igenom. Vi var ändå rätt nöjda med att Dimma gått till pris på lördagen, så vi begav oss hemöver. När vi på kvällen läste resultatlistorna såg vi att det blev inte många hundar som gick till pris, föret hade varit bättre men fåglarna var i stället skygga i det knastriga föret. Kanske skulle vi stannat kvar och provat…

När vi kom hem satt en lapp på dörren, kennelkonsulenten hade varit förbi och ville träffa oss. I samma veva kom en bil innehållande ett gäng tatuerade ungdomar med mindre seriös uppsyn upp på gården, dom visade sig vara spekulanter på ett par högtalare som Tomas annonserat ut på Blocket. När jag höll på att packa ur bilen som bäst, hundarna sprang omkring på gården och Tomas höll på att göra affärer med en av grabbarna (som dessutom inte verkade riktigt nykter) medan ”kumpanerna” stod ute vid sin bil och rökte svängde ytterligare en bil upp på vår gård. Det var kennelkonsulenterna! Jag samlade in hundskocken hjäpligt, ursäktade röran med vår packning i hallen, och visade in konsulenterna in till köksbordet medan Tomas stod i rummet intill och gjorde högtalaraffärer med den högljudde unge mannen. Tillslut hade Tomas fått iväg gänget med högtalare och allt och kunde ansluta sig till oss vid köksbordet medan konsulenterna gick igenom och fyllde i kontrollformuläret. Trots kaoset fick vi massor med lovord för vår stora rymliga hundgård, och vår hundhållning uppfyllde alla krav. Hundarna gjorde förstås sitt till för att charma besökarna, Strimma skulle sin vana trogen sitta i knäet och Nitro delade ut blöta pussar 😉

Nu är provsäsongen slut för det här jaktåret, och i stället vidtar säsongen med eftersöksträningen. En räv hänger på upptining till Dimma och Nelly, vi tänkte så smått påbörja introduceringen med mickel, så vi förhoppningsvis kan starta båda i elit eftersöksgrenar i sommar. Om nu inte Nelly får ett nytt hem innan dess, då får hennes nye ägare ta vid. Nellys fot är så gott som bra nu, hon haltar inte längre och det är bara en liten svullnad kvar över handleden. Hon får ta det ganska lugnt tills den är helt borta. Tomas har kört lite apportering av dummy med henne, och hon är klockren. Snabbt ut, resolut grepp och snabbt in. Hon är verkligen genomarbetad!

/Maria


Lämna en kommentar

Sista jaktturen fär säsongen

Vecka 10 har vi varit i Kittelfjäll igen, fyra jaktdagar blev det totalt. Eftersom brudarna löpte fick Nitro stanna hemma. Två dagar hade vi riktigt fint väder, men sedan började det blåsa upp och blev besvärligt.

Fjälljakt då den är som bäst!

Fjälljakt då den är som bäst!

Föret var bra för både oss och hundarna på de högre höjderna, men i börkskogen gick hundarna igenom och fick kämpa en hel del. Fågeltillgången kan vi knappast klaga på, men vi hade mestadels fjällripa som är svåra att tas med. Dom ville gärna springa undan och lätta innan man kom i skjutläge. Sista dagen vi var ute blåste det rätt hårt, det gjorde det ännu svårare både för hundar och skyttar.

Men ibland blir det kargt!

 

Hundarna jobbade på bra, gammtanten 10 år visade att hon fortfarande är en fjällturbo som kan söka från fjälltopp till fjälltopp 😉 Hennes nyinflyttade dotter Nelly fick vi se att hon ärvt sin mammas turbofart, hon slet hårt när föret inte bar eftersom hon är ganska stor och har små nätta tassar. Men då vi kom upp på högre höjder gick hon ut i stora fina

sökslag. Men vi märkte att hon saknar en del jakterfarenhet, det är första gången hon jagar på vårfjäll. Hon hittade fågel men hann aldrig stå ordentligt innan de skygga fjällriporna lättade. För varje gång hon petade fågel blev hon allt försiktigare på vittringen. Stoppet fungerar iallafall utmärkt, hon är lydig på pipa. Värre är det för oss som aldrig riktigt vant oss vid att använda pipa utan kör mest med röstresurser 😉 

Nelly - vår senaste fjällturbo!

Jag har även totat ihop en liten film på 15 minuter från våra respektive mobiler, det blev inte lika mycket action som i den förra eftersom vi inte hade lika många fågelsituationer, men däremot desto vackrare vyer! De dagar vi hade bäst väder hade jag med mig mitt andra ”vapen” – min kamera, och framförallt den första dagen blev det många fina skott med den. Bilderna finns på vår facebooksida

Nelly har anpassat sig alldeles utmärkt i vår flock, hon är harmonisk och har ett behagligt temperament, gör inte mycket väsen av sig hemmavid. Vi har hållit lite extra koll på henne och Dimma eftersom dom är lika gamla, men dom verkar ha kommit övrens om rangordningen och vi ser inga tendenser till osämja, dom busar som de unga töser de är. När vi kom till Kittelfjäll sprang Nelly vid skotern tillsammans med de andra tikarna som hon aldrig gjort annat. Att åka pulka efters skotern var heller inga problem.

Härnäst väntar HD-röntgen för Nelly, vi måste också röntga hennes tänder eftersom hon tappat en framtand. Det har visat sig att det är diskvalificerande på utställning om hunden saknar en tand och man inte har intyg på att tanden saknas på grund av en skada. Vi får hålla tummarna att HD statusen är bra och att det går att se på röntgen att hon faktiskt har haft en tand där det fattas en. Hon har ställts ut i juniorklass, och då var alla tänderna på plats. Vi har anmält henne till vårprovet i Mittådalen om två veckor, vi ska starta henne och Bettan en dag var och Dimma får starta i två dagar. Nelly och Dimma har jag också anmält till SKK:s utställning i Sundsvall den 15 april. När HD röntgen är avklarad och Nelly har ett utställningsresultat från jaktklassen är hon avelsgodkänd oavsett hur det går i Mittådalen, eftersom hon har ett 1:a pris på jaktprov sedan tidigare. Om allt går som vi tänkt lutar åt att vi kommer para henne med Nitro sent 2012 eller början av 2013, det beror lite på när hon löper.

Vi har ännu inte annonserat att Nelly är till salu, men ni som läser får gärna tipsa om ni känner någon seriös hundsugen jägare att vi på sikt söker ett nytt hem åt henne. Men vi har ingen brådska att bli av med henne, viktigast för oss är att den som tar över henne kommer att ta vara på hennes fina egenskaper, jaga och träna mycket och helst också fortsätta hennes prov och utställningskarriär. För det här är en hund med potential! Det ultimata vore en annan uppfödare eller någon som har ambitioner att tävla och kanske starta med uppfödning. Vi kommer inte att sälja henne till någon som enbart kör drag eller vill ha en hund som ”motionskamrat på skogspromenader”! Avelsrätten till en kull kommer vi att behålla.

En bild från i går kväll. När jag gick och la mig hade Bettan lagt sig i den stora hundkorgen. Nelly rullade ytterst försiktigt ihop sig i andra änden vid sin "lilla" bruna storasyster. Dom var så söta, bildade nästan ett hjärta!

Vi vill också passa på att skicka ett Grattis till det framgångsrika drag-paret Jonas Danvind och ”Kungen” – Kungshällans JS Carl Gustaf som kom på andra plats i 15 km pulka på drag SM i Kiruna i helgen. Starkt jobbat!! 

/Maria


Lämna en kommentar

Klimpfjällsprovet dag två

Andra dagen fick vi ny domare, Ove Fredriksson, och nya marker, även några nya provdeltagare hade tillkommit. Jippii! ny domare och nya människor att göra bort sig inför! Tänkte vi muntert efter gårdagens bottenresultat. Men skämt åsido så hade vi ägnat kvällen till reflektion över dagen som gick, hundarna är ju faktiskt inga maskiner och man kan inte skylla allt på dom. Vad hade vi själva gjort för fel? Bettans lämmeljakt är inte så mycket att göra åt – annat än att springa efter henne och banna så gott det går. Som domaren Dag Teien sa i början av dagen så ska en lämmelkontakt vara som en nära döden upplevelse för hunden. Men en sådan kan man inte ordna mitt under brinnande jaktprov, för det är strängeligen förbjudet att aga sin hund! Hade det däremot varit under ”vanlig”  jakt hade nog Bettan fått sig en ordentlig omgång som hon sent skulle glömma…  Och för den delen var inte Bettan ensam om att bli störd av dom ettriga små varelserna, till och med elithundarna hade en hel del lämmelintresse. Vad gäller Dimma så hade Tomas tänkt över sitt agerande dagen innan och bestämt sig för att byta strategi. När han i går försökte mana på henne då hon tvekade och stannade hela tiden resulterade det bara att hon blev ännu mer tveksam och ovillig att söka ut. Hon kände nog dessutom av husses irritation och blev ännu mer osäker, ett klassiskt misstag man som förare gör. Dagens strategi var att ignorera hennes stopp och bara knata vidare, så hon skulle börja lita på sin egen förmåga att gå på och söka ut. För vi vet ju att hon kan!

Dimma fick gå ut i andra släpp, hon började tveksamt precis som dagen innan, men Tomas vidhöll sin strategi och tillslut så pinnade hon på skapligt. Om än med alltför många stopp och kovändningar, långt i från så fint som hon sökte under premiären! Andra släpp fortsatte hon i samma stil, några fina lovar för att sedan stanna och titta på husse – vad ska vi göra nu? I tredje släpp hade vi vänt om och det blev medvind. Då slutade hon jaga helt och hållet så Tomas valde att dra henne. Ingen mening att tröska på när det inte fungerar. Det hon behöver är effektiv jakt – i flera timmar på fjället! På jaktprov har man sin släpptid på 15-20 minuter att spela på…

Bettan kvittrade sin vana trogen till av glädje då hon började sitt släpp, till råga på allt hade vi just sett en rödräv raska över fjället bakom oss och Bettan hade full fokus på Mickel! Jag fick styra henne resolut framåt, så hon var lite okoncentrerad i början av släppet. Men efter en stund sökte hon med sina vanliga gasell-lika skutt över viden. Domaren frågade hur gammal hon är, och jag berättade att hon är fem år och dessutom bröt benet för ett år sedan. Det blev han ganska imponerad över, eftersom han tyckte hon hade intensitet som en unghund 😉 Bettan värmde mattes hjärta med att ta mina dirigeringar efter domarens önskemål alldeles utmärkt. Lite större vidd hade jag önskat, men farten och jaktlusten var det inget fel på! Hon fortsatte i samma stil i andra släpp, men så helt plötsligt blev hon tvärless då det inte fanns fågel men desto mer lämmel, så då var det åter igen full fokus i vartenda hål i backen. Domaren var schysst och såg direkt att hon lagt av att jaga ripa, så han sa åt mig att koppla för att inte lämmelintresset skulle överta. På så vis slapp jag göra bort mig totalt med att springa maktlöst gormande efter henne ett helt jäkla släpp! Men vi fick fortsätta senare, och Bettan skippade då lämlarna för att söka fågel. Under dagen hade vi skralt med fågel, två kullar var vi i kontakt med men det blev inga vettiga situationer. Många hundar hade ”lämmelproblem” i brist på ripa. Vi rundadade en dalgång och vände upp i medvind på väg tillbaka, det var då Tomas gav upp med Dimma. När vi hade ett par kilometer kvar fick jag släppa Bettan. Jag såg direkt att hon fick en nytändning, hon ökade på vidden och intensiteten och hennes lilla svans gick som en piska när hon dammsög löpor, här var det minsann inte lämmel men jag kunde svära på att fåglarna var någonstans framför oss! Tillslut tappade jag Bettan ur sikte, och vände mig om. Tomas vinkade och pekade bak i publikgruppen så jag förstod att hon var högre upp i ett videsnår. Jag vinkade till mig domaren och skytten, och när jag forcerat viden såg jag att Bettan stod still, men hennes huvud rörde sig och svansen gick. Inget klockrent stånd med andra ord, men hon brukar inte vara den som stannar upp i onödan, snarare har hon varit lite väl het. Så vi provade att skicka på henne, men hon gick bara ut på nya löpor. När vi kom ner för branten fick vi se att parkamraten stötte upp ett par ripor längre fram. Bettan fick fortsätta i samma riktning och försvann bakom en kulle, då såg vi ytterligare ripor i luften men det var svårt att se vad hundarna gjorde bakom knixen. Vi ångade fram så fort vi kunde i den kuperade terrängen, och vad jag såg så kom Bettan in i fel vind från sidan i en fin gryta med vide, och vips så gick ett 20-tal ripor upp! Jag vrålade allt vad jag orkade, och Bettan tvärnitade och tittade rakt på mig; F-låt matte! Vi fick båda ta in våra hundar och domaren och domareleven Robert Lundgren hade överläggningar en stund innan nästa par fick släppa. Det visade sig att det inte var de enda riporna i grytan, nästa parhundar körde upp ytterligare fåglar i omgångar. Den rutinerade elithunden Kolvmakarens Dagny fick till en fågelsituation med fällning när vi i publikgruppen stod farligt nära! In alles var det säkert 50 ripor som låg tryggt i videgrytan, vi hade nog hittat ripornas årliga konferens! Synd att vi inte tog andra varvet då vi gick in fjälldalen så hundarna kommit rätt i vind, då hade nog provet varit över betydligt tidigare! Vi fortsatte en bit efteråt, och Dagny ordnade flera fina fågeltagningar på den sprängda kullen, tyvärr så hade hon knallapporerat tidigare i en extremt provocerande situation med fällning rakt framför nosen, så det hägrande 1:a priset för det slutliga jaktchampionatet var kört. När släppet var klart var klockan över fem, och vi var ganska nära bilarna, så Bettan fick inte gå mer tyvärr. Det slutade med att duktiga Dagny fick ett 2:a pris med 6:a på fält, resten av hundarna fick eg eller eff. Trötta och möra släntrade vi ner mot bilen, sen var det bara att städa ur stugan och börja den 40 mil långa resan hem.

Det är bara att konstatera att Dimma behöver massvis mer med jakt – framförallt på fjäll – innan vi ger oss på att starta henne på prov igen. Hon fungerar utmärkt i skogen, men verkar lida lite av ”torgskräck” på fjället. På premiären tog det ett par timmar innan hon kom igång och sökte fint första dagen, men andra och tredje dagen gick hon i stora vida slag över kalfjället. Men det var nog inte tillräckligt med tre dagars fjälljakt. Vi siktar på att fara upp till Kittelfjäll nu i början av oktober då Tomas får långledigt, då ska Dimma få mycket jakt! Och Bettan – ja henne är det inget större fel på. Hon har bara precis som vanligt en jäkla otur! För hon är ju en duktig liten jakthund i pocketformat 😉 Jag tog ett gäng bilder under provet, dom kommer så småningom på Facebook med länk här.

I dag söndag fick Bettan och Dimma vila i hundgården, så tog vi varsin gammal rutinerad elithund med oss upp på skogen. Jag gick med Strimma, och vi hade action från början till slut! Hon gick på löpor mest hela tiden, och jag fick hänga på med bössan i högsta hugg och tummen på säkringen som värsta kommandosoldat! Tyvärr så var skogen för tät, fåglarna för skygga och möjligtvis skytten för långsam… 😉 Men gammtanten skötte sig alldeles utmärkt!

mattes duktiga tjäderfinnare!

mattes duktiga tjäderfinnare!

Tomas och Nitro tog en annan runda, när vi kom fram till vår avtalade mötesplats vid Skälsjömyren hade han gjort upp en eld och vi fikade tillsammans en stund. Dom hade inte haft lika bra med fågel som oss, Nitro hade stått 180 meter bort enligt Astron, så Tomas körde en inkallning, men då hade fågeln löpt undan då han och Nitro gick tillbaka efter rapporteringen.

Tomas och hundarna vid Skälsjömyran

Tomas och hundarna vid Skälsjömyran

På tillbakavägen hade jag och Strimma inte lika mycket fågel, men Tomas och Nitro som gick i våra ”spår” fick action” Nitro fixade en snygg fågeltagning på tjäderhöna, men husses skytte funkade tyvärr inte lika bra… Sen var det Strimmas tur att börja med löpor igen,  men den skygga tjäderflocken lättade tyvärr. Dom flög över myren mot Tomas som fick dundra på, men det ville sig inte den här gången heller! Det får nog bli en session med lerduvor framöver 😉 Nåväl, jag fick i vanlig ordning med mig ett lass kantareller, trots att jag stövlade över stora sjok med både gula och trattisar i stridens hetta när jag följde med Strimma på löpor!

The hunt – to be continued!

/Maria


Lämna en kommentar

Klimpfjällsprovet

Upp som en sol – ned som en pannkaka! Någon som hört det förut? Säkerligen… det har vi fått uppleva i dag. Vi har gått och gottat oss sedan riksprovet och sugit på karamellen efter Nitros succé och tredjeplacering. Men nu har våra kära brudar Bettan och Dimma sett till att vi kommit ner pladask på jorden igen, så vi känner igen oss i vårt vanliga oflyt. Det ska inte finnas någon anledning för oss att ta något för givet och bli malliga! För variationens skull anmälde vi Bettan och Dimma till provet i Klimpfjäll som går samma helg som det i Mittådalen som vi gått i många år. Men ombyte förnöjer, vi kände för nya domare och nya marker så det fick bli Klimpfjäll den här gången.

Vi hade höga förväntningar på både Bettan och Dimma, som båda gick riktigt fint på premiärveckan. Tomas har jagat några dagar i skogen med Dimma, och hon har presenterat många fina situationer på skygga tjädrar och orrar. Bettan är också i topptrim, fullt återställd från sitt benbrott. Inför provet har vi tränat en hel del kontakt, samt stoppövningar på rapphöns. Nu var vi taggade att få visa upp våra duktiga hundar på fjällprov! Det visade sig vara stort manfall i startlistan, så vi blev inte fler än åtta ekipage till start och fick gå i en grupp, alla klasser. Domaren för dagen var Dag Teien. Väderutsikterna var inte de bästa, men på väg upp på fjället såg det ut att spricka upp en aning.

Vacker utsikt över Kultsjöns tyvärr överdämda delta

Vacker utsikt över Kultsjöns tyvärr överdämda delta

Tomas och Nitro gick på samma marker i fjol och hade riktigt gott om fågel så det såg lovande ut! Men för varje släpp så sjönk förhoppningarna, ingen fågel! Tillslut kom en ripkull inflygande och slog sig ner i provområdet, men dom höll tyvärr inte för hundarna och drog vidare utan att någon hund fick något ut av dom.

Bettan och Dimma startade trevande med många stopp stup i ett för vidare order. När Bettan inte hittade någon fågel övergick hon till lämmeljakt. Under premiärveckan hade vi gott om lämmel också, men då ägnade hundarna inte dom små rackarna så mycket som en blick. Men bara för att det råkade vara jaktprov och Bettan hade domarens granskande ögon på sig övergick hon från en fullfjädrad stående fågelhund till en rotande råttjägare! Jag hade lust att sjunka ner genom blötmyren av skam då hon var som värst, vid varenda sten körde hon ner näsan och hävde snabbt i sig en lämmel eller sork som mellanmål, och sökvidden blev förstås därefter. Som om inte det var nog så gick hennes parkamrat Tvärnypets Kula alldeles utmärkt i stora fina slag och hade inte en tendens till lämmelintresse – då blev kontrasten mellan botten och topp ännu större! Dimma hade inget större intresse av lämlarna, det var i och för sig bra, men hon hade inget större intresse av att jaga överhuvudtaget! Några hyfsade sökslag gjorde hon, men sen fick Tomas gå och mana på henne konstant när hon stannade för att glo antingen på parkamraten eller bara rakt ut i tomma luften. När det blev någon tillstymmelse till vittring blev hon smygig och rotig, precis som hon blev i fjol då vi hade överdoserat rapphönsträning. De olaterna som vi var så lättade över att ha tränat bort! Ja, vad säger man? Man kan ju alltid bortförklara sig inför domaren och provkamraterna ”hon kan ju bättre, ni skulle sett henne på premiären”! Men för att citera min västerbottniske svåger Mats: -Va hjålp hä?? Det är det domaren ser för dagen som gäller, inte vad vi bedyrar! Efter tre lika sunkiga släpp fick Tomas koppla Dimma. Bettan skiftade tack och lov fokus från lämmel till ripa efter att en hund haft någon singelripa i luften föregående släpp, och gick riktigt skapligt på eftermiddagen. Hon fick lång släpptid, men fåglarna lyste med sin frånvaro. Ingen av hundarna i gruppen gick till pris i dag, och totalt hade vi bara två kullar och ett par singelfåglar. Första kullen lättade av sig själv, den andra blev stött av en hund, och vi fick inget mer ut av dom. Det var bara att stuva in våra skräphundar i bilen, åka ner till stugan och dränka sorgerna i varsin kall starkbärs.

I morgon är en ny dag, vi får väl se om hundarna transformeras över natten tillbaka de duktiga jakthundar vi hade under premiärveckan. Tomas har iallafall somnat liggande på mage på golvet tillsammans med Dimma, kanske, kanske tar han henne till nåder så hon får sova i sängen i natt. För någon vecka sedan skrev jag i min status på Facebook att ”en arbetsdag = en förlorad jaktdag = en riktig skitdag! Nu får jag nog revidera det till att ”en jaktprovsdag = en bortkastad semesterdag = en riktig skitdag!”

/Maria