Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Gott nytt år!

Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!

2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!

I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.

 

 

 

Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀

Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.

 

 

I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!

 

Kyllikki i momentet ”närmande person”

Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.

Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.

Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…

Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.

Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.

I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!

Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.

Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!

2019 blir ett spännande år att se fram emot!

/Maria

 


Lämna en kommentar

Det närmar sig!

Ja, vad som närmar sig behöver knappast någon närmare förklaring för er som brukar läsa vår blogg 😉 Nu är det bara en vecka kvar till det magiska datumet vi alla längtar efter – 25 augusti!

I år ser vi för första året på länge fram emot några dagars jakt i Kittelfjäll utan trängsel med utländska jägare, tack vare de nya fjälljaktsreglerna. Tyvärr så visar rapporterna från årets ripinventering på ett bottenår. Något bättre ska det visst vara i Jämtland och Härjedalen. Förhoppningsvis hittar våra äldre rutinerade hundar någon ripkull åt oss, men annars ser vi bara fram emot en skön semestervecka i vårt mysiga fjällviste. I juli åkte vi upp några dagar tillsammans med mina föräldrar och körde en ”jobbhelg” med renovering av gamla stugan för att slippa hålla på så mycket med det under jaktveckan, men en del pyssel och mindre projekt blir det förstås ändå nu när vi kommer upp.

Sommaren har passerat och nu när kollegorna börjar återvända till jobbet efter sin sommarsemester räknar jag ner tills jag ska börja ta ut min! 🙂 Hundarna har haft en ganska skön tillvaro och mest släntrat runt på gården när vi varit hemma, men senaste veckorna har vi trappat upp konditionsträningen för att dom inte ska ta ut sig fullständigt när dom äntligen kommer upp på fjället. Samma sak gäller undertecknad medan Tomas däremot verkar vara född med bra kondis 😉 Patron och Tuula som är unga och alerta busar mycket och ”motionerar sig själva” när dom går lösa på gården, medan ”tanterna” Dimma och Nelly börjar bli bekväma med åldern och rör sig inte så mycket i onödan. Vi har ju fördelen att ha en egen tjärn, så det blir simträning för hundarna var och varannan dag. Det är skonsam och bra träning. Tuula som i våras var lite skeptisk till vatten är nu en riktig ”bäver” precis som sin mor och mormor, hon gillar att simma och är snabb och uthållig i vattnet.

Sedan i våras har vi regelbundet tränat Tuula i eftersöksgrenarna både hemmavid och med vorstehklubbens träningsgrupp i Härnösand. Hon är som vanligt så duktig och lättsam att jobba med, men hade ett litet bakslag i samband med sitt första löp då hon under en period var osäker och hyperkänslig. Men nu är hon tillbaka i gamla gängor.

Tuula levererar truten i ett fast grepp.

 

Apport!

Eftersöksprovet har vi klarat av i både UKL och ÖKL, hon fick en poängs avdrag för tveksam igång i vattnet i öppenklassen, annars full pott utan anmärkning. Det nöjer vi oss med, det är inte ens säkert att det blir någon provstart i öppenklass den här hösten, men nu finns möjligheten i alla fall.

Efter en sommars tragglande med halvsura trutar fick Tuula pröva sina färdigheter i skarpt läge när Tomas var på skyddsjaktuppdrag vid vår tjärn. Hon simmade och hämtade båda de nyskjutna gässen på 4 kg vardera utan problem.

Glädjande nog så har tre av kullsyskonen i UF kullen också genomfört eftersöksgrenarna, Metso även i ÖKL. Vi hoppas att fler kommer iväg och gör eftersöksprovet så ligger vägen öppen för start på fältprov i höst! Från våra tidigare kullar har Patrons kullsyster Primadonna ”Pingla” både startat på eftersöksgrenarna och fått godkänt i anlagsklass viltspår. Inget glädjer en uppfödare mer än aktiva valpköpare med ambitioner 😀

Nu ser vi fram emot en spännande höst på både jakt och prov! Efter fjälljakten beger vi oss till direkt till Arvidsjaur och jubileumsprovet i skog. På fredagen startar jag och Tuula i ”Ladypokalen”, ett prov enbart för kvinnliga deltagare, jag har varit sugen att starta på detta prov i många år! På lördagen är det Tomas tur att starta Tuula.

Den 23-24 september är det dags för nästa äventyr, då åker Tuula och jag till Finland och Junkkari, den stora unghundsmönstringen som går av stapeln varje år i Lapua, inte så långt från Vasa. Det är fältprov ena dagen och utställning andra dagen. Jag har länge varit nyfiken på Junkkari och nu blir det äntligen av att starta tack vare våra vänner Petra och Gabriel Åberg som har jaktmark i närheten. Petra hjälpte mig med de finska kontakterna när vi parade Nelly med Ura och har också hjälpt mig med anmälan till Junkkari – stort tack ❤

I oktober blir det ”grand finale” med riksprovet på Gotland tillsammans med fyra av våra valpköpare så det blir totalt fem ekipage som representerar ”Team Kungshällan”, det ser vi verkligen fram emot! 150 ekipage är anmälda till provet, det kommer att bli ett hejdundrande evenemang!

Till sist måste jag bara dela med mig av dessa bilder som jag tog i går kväll. Jag och Tuula gick ut i skogen ovanför vår gård en sväng för att reka efter skogsfågel. Några heta löpor hittade hon, men ingen fågel fick vi se på vingarna. Jag hade kameran med mig och tog lite bilder. När jag var på väg uppför en backe och Tuula var ute på en söksväng får jag höra hur det rasslar ovanför mig på stigen och tänker att det är Tuula som kommer in. Döm om min förvåning när jag genom kamerasökaren i stället får se en grävling komma jäktande fram efter stigen rakt emot mig! Dessa lustiga små djur ser ju rätt dåligt, så jag rörde mig lite så han fick syn på mig. Han stannade villrådigt till några sekunder ca 20 meter framför mig, vände om och skulle precis börja jogga tillbaka samma väg som han kom, men fick då konfrontera en ung vorstehdam som med mord i blicken kom framrusande efter stigen. Tydligen såg jag mindre skrämmande ut Tuula så det randiga lilla djuret valde att sätta kurs rakt emot mig igen. Jag hann bränna av några bilder innan jag blev tvungen att hoppa av stigen för att inte bli översprungen av det framrusande ekipaget. Både jägare och villebråd försvann in i ett snår, det blev tumult, Tuula skällde och grävlingen fräste tillbaka. Jag famlade febrilt efter mobilen för att hinna filma (i stridens hetta glömmer jag alltid bort att jag ju har filmfunktion på systemkameran!). Men innan jag hann börja filma försvann ekipaget in i skogen en bit, och Tuula tystnade när grävlingen troligtvis gick i gryt. Glad och uppspelt kom hon in till mig, jag berömde och skickade på henne igen men grävlingen var bokstavligen uppslukad av jorden… Kul att se att Tuula har ett rastypiskt rovviltsintresse! Kanske får man skjuta en grävling på ståndskall för henne framöver? 😉

Förvirrad grävling

 

Oh shit – dags att dra!

 

Tuula i ”killer-mode”

Ha det gött och en riktig skitjakt på er alla vänner!

/Maria


Lämna en kommentar

Smekmånad och jaktprov

Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.ura

Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤

Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.

Nelly_ura_36 (2) Nelly_ura_49 Nelly_ura_51

Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!

Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.

1545716_1056064457772865_8986993386419165124_n 12795483_1056064577772853_95864786246521701_n

För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.

Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.

Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.

DSC_7328

Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll

Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.

/Maria


Lämna en kommentar

Vårprov

Nu är vi hemma och ”mellanlandar” efter vårprovet i Mittådalen, i morgon styr vi kosan mot Kittelfjäll där påsken traditionsenligt ska firas.

Vårprovet var som vanligt trevligt och välarrangerat, Tomas startade med Patron medan jag var stug- och hundvakt eftersom vi hade hela flocken med oss. Rolf startade med Jorm. På lördagen startade även Kristina med Patrons bror Plexus, syrran Prada var också anmäld men passade lägligt på att börja löpa så hon blev tyvärr struken.

På fredagen var det mulet med lite snöfall, föret var bitvis tungt för hundarna men bröderna Patron och Jorm jobbade på med oförminskad intensitet hela dagen, det ger verkligen resultat att båda två fått ett antal jaktdagar på vinterfjället! Det är ingen tvekan vad som förväntas av dom. Tyvärr var det dåligt med fågel på fredagen, så det blev ingen situation för någon av dem. Men båda fick mycket beröm för sitt sök. Även Plexus jobbade på bra, han hade fågel i sitt släpp men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation.

Kristina och Plexus

På kvällen blev vi bjudna på god middag hos Lille-Mor, hennes dotter Matilda och ett gäng av hennes valpköpare som bodde på vandrarhemmet i Mittådalen. Det är en tillräcklig bedrift att sätta sig på tåget ända från Skåne och åka upp på vårvinterprov med en hund, så Patrons syster Puma fick stanna hemma medan Lille-Mor startade med sin äldre tik Ztella. Men nästa gång hoppas vi få se den lilla bruna fröken flyga fram över fjällvidderna 😉

På lördagen var det strålande sol. Rolf och Tomas hamnade den här dagen i varsin grupp. Den här dagen var det mer fågel vilket också märktes i resultatlistan med fler pristagare än fredagen. Båda grabbarna hade förstaprissök även i dag och fick lovord av sina respektive domare. Patron fick två fågelsituationer, men domaren önskade lite rappare avance så han fick nöja sig med en 6:a på fält, apporten fixade han prickfritt.

Vår fina kille i vackert landskap

Jorm matade på med sedvanligt krut, men blev störd ett par gånger då han börjat markera fågel och parkamraten ångade förbi så Rolf nödgades kalla tillbaka honom. Till slut fick han tillfälle på några ripor utan att partnern kom farande, men då Rolf såg riporna löpa undan framför Jorm reagerade han med ryggraden och lade Jorm innan han hunnit stå ordentligt, sekunden senare tog riporna till vingarna… domaren fyrade av startpistolen och bedömde det som en godkänd situation, men någon avance blev det ju inte. Tyvärr blev det ingen fler fågelsituation för Jorm där han kunde få visa sin effektiva avance, så han fick också nöja sig med en 6:a på fält. Husse grämde sig över sin lite väl snabba reaktionsförmåga 😉 På apporten fick han en 5:a eftersom han tyckte ripan smakade lite väl gott.

Rolf och Jorm – ett väl sammansvetsat team!

Summa summarum är vi mycket nöjda med våra grabbars prestationer i helgen, efter sommarens genomförda eftersöksgrenar har dom varsitt 2:a pris i ÖKL. Detaljer finns alltid att slipa på, och det är tur att det kommer en lågsäsong utan jakt då man kan ägna sig åt sådana aktiviteter i väntan på den 25 augusti! 🙂

Nelly med sin näpna lilla dotter Prada som tyvärr löpte och fick strykas från provet… men husse Mattias har lagt upp ett par skolexempel på Pradas fina fågelarbeten i vår facebookgrupp!

På tal om väntan, så måste vi tyvärr vänta ett halvår till innan det blir några valpar här på Kungshällan 😦 Ultraljudet visade att Nelly är tom… verkligen trist då vi aldrig tidigare haft ett så stort intresse för en planerad kull! Ett gäng med ambitiösa och trevliga valpspekulanter har nyss fått mail med det tråkiga beskedet. Men vi vill inte vänta ett helt år, så trots att Nelly beräknas löpa mitt i jaktsäsongen kommer vi att para henne nästa löp, troligen i augusti/september. Som tur är har vi ju två hundar till att jaga med och Jorm kan vi också låna så vi lider ingen brist 😉 Nu har vi ett halvår på oss att söka rätt på en ny kavaljer åt Nelly. Det kan jag säga redan nu att det kommer inte att bli någon av de mest populära och välanvända hanarna/linjerna, vi vill kunna bidra med intressanta blodslinjer till rasen i Sverige. En ytterligare aspekt är om någon av våra valpköpare meriterar upp sin tik och i sin tur blir intresserad att ta en kull eller får sin hane högt meriterad så slipper alla potentiella partners vara nära besläktade!

Som tur är så brukar sommaren gå fort, rätt vad det är så är det höst, jaktpremiär och dags att företa en parningsresa! Halva nöjet som uppfödare (åtminstone för undertecknad medan husse föredrar att jaga) är ju att studera stamtavlor, avkommor, titta på bilder och diskutera med uppfödarkollegor. Allt för att få fram den ultimata kullen blivande stjärnor 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Parning genomförd!

Visst ser Nelly förälskad ut? 😉

Nelly sköt på sitt löp som vi hade beräknat till årsskiftet, men nu äntligen är hon parad! I sista stund blev det byte av kavaljer. Stersmyras Drott af Strolch är en hane vi haft i tankarna förut, han är snygg och ståtlig med mycket jaktkrut. Hemma är han genomsnäll och kärvänlig. Drott drabbades av en fraktur i en tå som ung, en skada som förföljt honom och lett till besvär och flera operationer och därmed satt käppar i hjulet på hans jakt- och provkarriär. Men nu är han återställd och jagar fullt ut till matte Helens stora glädje. Läs mer om Drott på kennel Stersmyras hemsida.

Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.

Nelly är i skrivande stund på ”kärleksweekend” hos Drott så dom ska få möjlighet att para sig under flera dagar i följd så länge Nelly är mottaglig. Sedan återstår bara den lååånga väntan innan vi får veta om parningen gett resultat. Vi kommer att göra ultraljud på Nelly om ca tre veckor. Fler bilder från Drott och Nellys möte finns på vår facebooksida. Glädjande nog för oss har det varit stort intresse för vår kommande kull. Vi har meddelat alla er som står på intresselistan, men om det är fler som är intresserade så tveka inte att höra av er till oss! Ett grundkrav vi har på valpköpare att hunden ska tränas och användas som stående fågelhund i första hand, när dressyren och injagningen på fågel är befäst kan man också ha nöje av hunden som apportör på land och i vatten, på eftersök och som stötande eller ställande hund. Jaktprovsintresserade valpköpare har förtur hos oss.

För övrigt så verkar Kung Bore ha gett upp, vi har aprilväder med takdropp och talgoxarna spelar som galna i träden. Riktigt skönt vårväder – om det vore april! Februari och Mars ska väl ändå vara vintermånader i norrland?? Vi som precis hunnit preparera vårt skidspår och njutit av ett par turer med hundarna och luftat skotrarna en sväng när lederna äntligen blev körbara upp på skogen… då kommer värmeböljan åter och snön övergår i blankis eller till och med barmark 😦 Vi var upp till Kittelfjäll och jagade i några dagar för ett par veckor sedan. Från att ha varit en meter bottenlöst puder hade det även där smält ihop till stenhård skare och blankis på alla sjöar. Tack och lov frös det på innan vi kom upp så föret på fjället var bra både för hundar och skidåkare. Vi hade gott om fågel men det var svårt att komma nära dom i det skarpa föret. Hundarna stod många gånger, men vi lyckades bara bärga en ynka ripa som Dimma spikade.

Det finns de som är kritiska till vårvinterjakten, att man ”tar av kapitalet”, dvs. skjuter vuxna ripor som är tänkta att bli föräldrar till höstens nya kullar. Men jag har svårt att tro att det lilla uttaget vi ”nöjesjägare” gör spelar någon som helst roll för ripstammens överlevnad. Det så är mycket som ska klaffa för att jakten ska bli lyckosam, föret ska hålla, vädret ska vara tjänligt och man ska lyckas komma tillräckligt nära för att kunna fälla fågel. Åtminstone för oss är den här jakten rena rama rekreationen, man skidar makligt fram i ett underbart vackert landskap, ser hundarna jobba och stå för fågel, och i bästa fall får man någon enstaka ripa med sig hem som bonus. Behållningen blir i första hand upplevelsen (och ett gäng bilder i kameran att njuta av under resten av året). Nej, de få jägare med stående fågelhund som prövar lyckan på fjället under den korta period det är möjligt hotar knappast ripstammen, då är nog de som snarar hundratals ripor på en säsong i yrkesmässigt syfte ett betydligt större hot! Det kan jämföras med en sportfiskare som kan stå och veva sitt flugspö en hel dag, släppa tillbaka den enda lilla öring hen får på hela dagen men ändå känna sig nöjd, kontra någon som drar upp hundratals fiskar med nät för avsalu…

Rekreation…

Vi siktar på att åka upp till Kittelfjäll en sväng igen sista helgen jakten är lovlig, då det brukar vara som bäst. Hoppas vi får lika fint väder som senast! Marias pappa Rolf och Jorm har kvalitetstid tillsammans nu då dom bor i stugan hela vårvintern. Rolf håller ställningarna i stugorna och servar oss och sina jaktkompisar som kommer upp med jämna mellanrum så han hinner aldrig få tråkigt 🙂 Både Patron och Jorm är anmälda till vårprovet i Mittådalen, får se om det finns någon snö att skida på vid det laget, eller om vi får promenera på fjället 🙂

”Torrträning” är inget vi ägnar oss åt under jaktsäsongen, hundarna får i stället använda sina färdigheter under praktisk jakt. Men inför prov är det läge att slipa lite på detaljerna, speciellt när det gäller apporten. Patron är precis som sin pappa Nitro en lustapportör, det gick alltför lätt att lära in apporten utan något egentligt lydnadsmoment. Kruxet är att få honom att förstå att apportkommandot är ett krav på blodigt allvar, när han ständigt belönar sig själv med att bära omkring på saker. Man kan ju inte annat än skratta åt honom när han bär mattes vindunk så elegant i handtaget, eller hjälper till att bära matkassar och ryggsäcken då man kommer hem och kliver ur bilen. Alltid med svansen (den plymförsedda så lik pappas) glatt vajande i vädret och ett lyckligt gnyende. Matte och husses älskade hjärta ❤

I dag körde Tomas och Patron några kastapporter med dummies och skott. Patron vill gärna leka och flamsa, det gäller för husse att vara snabb med ett NEJ så fort Putte börjar kasta och tugga med dummyn. Vi tränade också med skott, till det använder vi en behändig ”knallpåk” som inte kräver licens men ändå smäller rätt bra.

Knallpåken

Vi ser mycket fram mot vårprovet i Mittådalen, då kommer vi att få träffa flera av våra valpköpare och Kent och Gertrud med deras valpköpare som startar med Nitro och Rodas avkommor. Om det går åt pepparn för Patron på provet så kommer vi säkerligen att få glädjas åt någon annan av Nitros söner eller döttrar som det går bättre för! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.


Lämna en kommentar

Mera fjälljakt och prov

I går kom vi hem från ytterligare en vecka till fjälls. Jag tog ut fem till av mina hårt hållna semesterdagar och Tomas hade 10-dagars ledighet så det passade bra. Och vädret hade inte kunnat bli bättre! Den här gången bodde vi i ”nya vistet” som är lite modernare och bekvämare och man slipper åka båt över Bergsjön. Efter att pappa röjt fram hela udden som stugan står på är läget och utsikten över fjällen helt fantastisk!

Här ligger stugan så fint på en udde som markeras av en reslig tall

På morgonen njuter man av att se dimmorna lätta från sjön medan solstrålarna bryter igenom, och på kvällen sitter man vid brasan och njuter av en makalös solnedgång över Bergsjön och fjällen! Jag kan aldrig se mig mätt på utsikten och tröttnar heller aldrig på att fota den i alla upptänkliga ljusförhållanden. Jag testade mobilens panoramafunktion och tog ett gäng svep över utsikten, här är ett:

DSC_0510

Jaktmässigt var det däremot inte lika bra, sommarvärmen gjorde det jobbigt för både hundar och jägare och det är inte lätt att hitta åt riporna heller. Många områden är fortfarande stängda eller avlysta så det finns inte så mycket att välja på. Tisdagens område blev en nitlott, vi hade tittat på kartan och tyckt oss se att det var ett rimligt avstånd till kalfjället, men när vi väl kom upp insåg vi att det var mycket längre än vi trodde. Vi skulle inte hinna ta oss upp till kalfjället på en dagstur, så det blev att jaga i björkskog och myrlandskap där det var helt tomt på fågel. Vi hörde ett antal hagelknallar från ett gäng italienare vars bil vi såg stå på parkeringen där vi gick upp. Dom måste ha varit uppe i ottan på fjället för att hinna upp dit det är jaktbart. Så hurtiga och morgonpigga är vi inte när vi äntligen är lediga, och eftersom vi har stugan blir det inte läge för övernattning på fjället. Det är ju så skönt att komma tillbaka till en varm stuga, torka kläder och utrustning och laga god mat 🙂

Matlagning över elden i solnedgången, stunder att minnas…

På onsdagen valde vi det gamla invanda Valfjället där vi hade någorlunda bra med fågel under premiärveckan. Vi hittade några stycken den här dagen också, men det blev inte mycket till vettiga fågeljobb… På Torsdag stannade jag kvar i stugan eftersom Patron och Brage behövde vila inför helgens fjällprov, så Tomas gav sig iväg på egen hand med Nelly. Dom valde ett område vi bara gått på någon enstaka gång, som har rykte om sig att det aldrig finns någon fågel. Dom fick gå länge men tillslut hittade dom en stor fin kull att jobba med och Tomas fick fälla ett gäng ripor i omgångar, dagen var räddad!

Stolt Drottning i en storslagen dalgång

På fredagen tog vi det lugnt, och gav oss på eftermiddagen iväg till Klimpfjäll och inkvarterade oss inför helgens prov. Det var som vanligt motigt att lämna den mysiga stugan och Bergsjön som visade sig spegelblank från sin bästa sida!

Lördag var det då dags för jaktprov för Brage i EKL och Patron i UKL. Vi ville inte lämna Nelly och Dimma ensamma i stugan hela långa dagen, så alla fyra hundarna var med på fjället (12-åriga tant Strimma lämnade vi på ”pensionärsboende” hos mina föräldrar). Som tur var hamnade vi i samma provgrupp, domare för dagen var Ove Fredriksson. Patron fick starta i första släpp tillsammans med en kvick liten münstertik. Men mattes kille var mera ute på rastningspromenad än jaktsök. Travade mest runt och pinkade här och var, sniffade lite i videsnåren och hade ingen vidare inspiration… Typiskt nog så hittade hunden i nästa släpp fågel bara några tiotals meter från där Patron vänt tillbaka, hade han bara tagit ut svängarna lite mer så hade han hittat dom! I nästa släpp fick jag tack och lov en ny hund, då kopplade han på näsan, vindsurfade i fin fart runt myrkanter och videsnår men de enda fåglar han fick på vingarna var ett par beckasiner. Inför tredje släppet märkte vi att han haltade på ena frambenet, provade att släppa honom en stund men hältan gav sig inte så det var bara att koppla 😦

Brage var sist ut i gruppen, han sökte bra i sitt första släpp. I andra släppet stod han efter en stund stramt med huvudet in i en enbuske. Tomas och domaren gick fram och avancerade, men det visade sig att han stod för sork! Situationen tolkade tydligen Brage som att sork och lämmel var viltet som skulle jagas denna dag. Resten av släppet gjorde han inget annat än rotade i buskarna efter mera smågnagare, så det var bara att koppla även honom. Jäkla hund!! När vi gick gamla Stekenjokksvägen ner från fjället fortsatte provgruppen upp över fjället där riporna vi hade på morgonen försvunnit. Det dröjde inte länge innan vi hörde skott därifrån, gruppen hade hittat igen riporna…

Bryta ihop och komma igen, vi börjar tröttna på den klyschan nu! Men det var i alla fall roligt att se andra hundar som gick riktigt bra! Störst intryck gjorde framförallt två hundar. Den norskfödde, men finskägde unge elithanen Haugtuns HFE Pro som imponerade med sitt rejäla fjällsök. Hittade fågel gjorde han också som han skötte fint, det resulterade i ett 1:a pris. Den andra hunden som imponerade stort var unghunden Carnbrings Darin som sökte i klass med en garvad elithund, han hade också ett fint fågelarbete och fick ett välförtjänt 1:a pris med 9:a på fält! Jag tror inte jag gissar alldeles tokigt om dessa två kommer att bli heta kandidater på ”äktenskapsmarknaden” framöver 🙂 Ett roligt sammanträffande visade det sig då jag gick och pratade med Darins husse, hemma har han en grånad 12-årig slitvarg vid namn Råvatj Spike, kullbror till vår Strimma! 🙂

Duktiga Darin!

Haugtuns HFE Pro, en lätt byggd fjällturbo med härlig fart och vidd.

På kvällen åt vi traditionsenlig buffé på bykrogen ”Italienaren”, det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade nördar och snacka hundar och jakt!

På söndag morgon visade det sig att Putte fortfarande haltade lite, så vi tog det säkra före det osäkra och strök honom. Det blev bara Tomas och Brage som gav sig iväg upp på fjället medan jag stannade i stugan med hundarna och ägnade hela dagen åt måleri. Efter att ha varit riktigt varmt hade vädret nu växlat om till blåst, kyligt och lite regn. Tomas rapporterade från fjället att Brage i dag sökte bättre, Tomas var snabb att ryta till ordentligt åt honom då han i början visade tendenser till sorkrotning. Det hade effekt, Brage skippade gnagarna och fattade att det var ripa som gällde och kopplade på ett fint fjällsök. Men fåglarna lyste med sin frånvaro! Alla hundar i gruppen gick bra och gruppen sökte desperat efter fågel i flera olika nivåer men vid dagens slut var det bara att konstatera att riporna antagligen flyttat någon annanstans på grund av väderomslaget. Endast en hund i gruppen hittade fågel och fick en situation, det var den storgående viltfinnaren Pro som vi sett dagen innan. Han fick ytterligare ett 1:a pris och kan nu titulera sig svensk jaktchampion! 🙂

När Tomas och Brage kom ner från fjället hade jag städat ur stugan, så vi kunde bege oss hemåt på en gång. Det återstår att se om det blir några fler prov för oss i höst. Nu blir det jakt på hemmaskogen under helgerna och de dagar Tomas är ledig, inte dumt det!

I vanlig ordning finns fler bilder från den gångna veckan på vår facebooksida där det är smidigast att tanka upp dom.

/Maria


Lämna en kommentar

Premiär och riksprov

Tiden går fort, över två veckor har passerat sedan den 25 augusti då vi och hundarna förväntansfulla gick upp på Kittelfjället. Premiären blev en besvikelse, Dimma hade kontakt med en skogsfågelkull nere i skogsranden före fjället och sedan kammade vi noll resten av dagen. Rolf och Monica med Jorm och Frej gick en annan sträckning, dom hade någon enstaka fågel men i övrigt ganska dött. Det kändes inget lovande… Med tanke på det stundande riksprovet jagade vi inget mer annat än att Tomas tog en skogstur med Dimma ovanför stugan. Som tur var har vi gott om skogsfågel hemmavid så vi hade hunnit med ett antal träningsturer och fått ett antal fågelsituationer på orre och tjäder, så hundarna inte skulle vara helt ringrostiga inför riksprovet.

På onsdagen startade vi den långa färden mot Jukkasjärvi med husvagnen på släp. Det tog hela dagen innan vi var framme och kunde installera oss på en parkering som var provisorisk husvagnsplats på Icehotel i Jukkasjärvi. Rolf och Monica kom upp någon timme senare, dom hade bokat en stuga.

På onsdag klev vi upp i ottan, det var dags för Nelly och Brages start i elitklass. Vi slog på stort och kostade på oss helikopterlyft upp på fjället, första gången någonsin! Helikopterföretaget var sponsor till riksprovet så priset var överkomligt till skillnad från de som brukar flyga i Kittelfjäll.

Vädret var bra, halvmulet och lagom med vind. Domaren i vår grupp var Ingemar Stöckel. Vi hade någon fågelkontakt i början av dagen men sedan dröjde det tills vi kommit långt in på fjället innan vi fick ordentligt med fågel. Nelly sökte stort och starkt, Brage var mer ojämn och ville fastna i vittringen. Nelly hade totalt tre fågeltagningar, de första två lättade fåglarna innan avance. Den tredje gången stod Nelly för en nyslagen ripa ur en sprängd jättekull, den tryckte hårt bara någon meter framför hennes nos så avancen blev i princip bara ett kort ryck framåt. Tomas önskade sig fler situationer så Nelly skulle få visa en ordentlig avance, men tyvärr så blev det inget mer.

Situation med Nelly inne i den tjocka viden

Nelly apporterar

Brage har vi jobbat hårt med för att få stopp på hans eftergångar, och det går allt bättre. Men han är fortfarande lite för egenrådig och et i fågelsituationerna. När han fick ett släpp precis efter att ekipaget före haft fågel ville han dra tillbaka till markvittringen och Tomas fick ryta i ordentligt får att få honom att söka framåt. Han fick också chans på den nyslagna jättekullen, spridda fåglar gick upp runt om honom då han avancerade och en var han nära att ta i avancen. I första läget fick Tomas stopp på honom medan fåglarna sprutade åt alla håll. Men då skytten fällde en ripa kunde inte Brage hålla sig och det blev en knallapport som han dessutom släppte framför fötterna på Tomas. Med det så var även Brage färdigprovad med en godkänd situation.

Fåglarna sprutar upp runt Brage som stannar på order, men man ser dunmolnet till höger från ripan som blev träffad. Sekunden efter drar Brage…

På fredagen var det dags för våra ungdomar att starta: Maria med Patron, Rolf med Jorm, Liisa med Primadonna och Kent med Jorms kullsyster Falla. Helikoptern dröjde, det visade sig att den hade gått sönder så det blev nödvändigt att hämta in en ny helikopter. Den kunde inte ta lika många passagerare, så klockan var nästan elva innan alla var uppe på fjället och vi kom igång med provet. Kent och Liisa promenerade upp på fjället så dom fick vänta länge på oss som flög.

Torsdagens helikopter som strejkade på fredagen…

Fyra Nitrobarn redo för start på riksprovet!

Vädret var helt annorlunda än i går, soligt och varmt med nästan ingen vind. Domare i UKL var Ulf Granberg. Vi tog en lite annan sträckning än i går, skönt att slippa de oändliga blöta videmyrarna vi klafsat igenom under gårdagen! I första släpp stod Jorm för fågel, men hans lilla syster Falla kom glatt skuttande framför honom och varken kände fåglarna eller såg att brorsan stod så hon råkade peta upp riporna. Stopp! Stanna! ropade båda hussarna, och båda ungdomarna stannade lydigt. Jorm fick sedan ett godkänt fågelarbete, tyvärr utan avance eftersom riporna lättade.

Action med Jorm och Falla!

Det blev allt varmare och vinden lyste med sin frånvaro, jackor och tröjor åkte av på hussar och mattar. Det var allt annat än optimala förhållanden för unga oerfarna hundnosar att försöka hitta ripa på fjället! Vi gick långt in i dalgången, mest i lägre nivåer med mycket vide, innan vi vände om tillbaka. Ingen fågel… Putte sökte lite halvdant, i bland drog han ut i fina slag men lika ofta hittade han spännande lämmelhål undersöka i brist på fågelvittring. Pingla gick bättre och jämnare, Jorm och Falla var nog de som sökte bäst av ”de våra”. Efter en lååång varm dag var vi tillslut tillbaka vid samma videsnår som Jorm hade fågel i början av dagen. Det började skymma och alla var trötta, men våra ungdomar kämpade på… Ulf gav sig den på att alla hundar skulle få chans på fågel så länge dom orkade springa, så samtliga fick korta släpp i det täta videsnåret där riporna fanns. Falla fick tillslut en fin fågelsituation med bra avance och lydig i skott. Patron gick på en löpa som försvann in i ett tjockt videsnår, tyvärr så lättade ripan innan han hunnit fatta stånd. Pingla kom in i fel vind och råkade stöta en ripa, men hon stannade lydigt.

Falla i sök

Pingla i sök

Patron

Jorm fixade kastapporten utan problem. Falla gick tyvärr i skottet och tramsade en del med ripan. Men båda var godkända vid dagens slut! Även brorsan Dunder som startat på onsdagen var godkänd, inte illa med tre kullsyskon till start och alla tre godkända på fält! Tyvärr blev det stolpe ut för Patron och Pingla i dag men dom kämpade på in i det sista. När vi gick ner från fjället var det skymning, och klockan var omkring nio när vi var nere vid bilarna. Det blev en sen kväll innan vi damp i säng!

Under fredagen när vi gick på fjället med ungdomarna gjorde Tomas spårprovet med Nelly och Brage. Nelly spårade fram till räven, men trots att det gått bra när vi tränat senaste gångerna så kom hennes gamla osäkerhet tillbaka och hon klarade inte att ta upp den. Tomas provade att starta om henne ett par gånger, men det gick inte. När hon blir så osäker går det inte att sätta press på henne, hon bara ger upp. Så surt! 😦 Brage däremot fixade rävspåret utan minsta problem.

På lördagen var det dags för elitvattnet och unghundarnas spår och vatten. Brage fixade vattnet lika lekande lätt som han hämtat räven, och därmed hade han klarat alla momenten på riksprovet! 🙂 Men det är klart det grämde oss att det inte var Nelly, som hade presterat så fint på fjället. När alla resultat och kritiker från riksprovet så småningom kom ut på SVK:s databas såg vi att hon fått fältbetyget 7, vilket med avklarade eftersöksgrenar gett ett 1:a pris och kanske hamnat bland topp 5… Men som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning.

Jorm fixade spåret fint, men husse var lite för ivrig och kommenderade loss innan han fått fram handen riktigt så Jorm släppte lydigt och ripan föll ned på marken. När det var dags för vattnet var han inte så sugen på att bada i den kalla Torneälven så husse fick mana på honom innan han gick i. Falla klarade tyvärr inte spåret och Dunder som startade på eftersöksgrenar för första gången ville inte gå i vattnet så tyvärr blev det bara Jorm som klarade alla momenten och blev godkänd av de tre syskonen.

Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro – SEJCH Sångbergets Roda)

Efter att eftersöksgrenarna var avklarade satte vi oss i gräset bakom stugorna och njöt av lite vin och godis, ”after riksprov”, i väntan på middagen.

På kvällen var det dags för middag och prisutdelning. Brage fick en fyra på fält, 8 apport och 10 på spår och vatten som resulterade i 136 poäng, ett tredjepris och en 10:e plats. Bara att ta sig igenom riksprovet med alla momenten godkända är en bedrift i sig, vi såg många duktiga hundar med erfarna och erkänt duktiga förare falla bort på grund av olika orsaker så det blir i slutändan en rejäl sållning. Vi är förstås glada över Brages pris, men att säga att vi är nöjda är väl en överdrift. Vi vet vilken kapacitet han besitter och vad han skulle kunna prestera med bättre lydnad. ”Oslipad diamant” brukar man säga om unghundar som inte är färdigdresserade, det stämmer på sätt och vis också på Brage fast han är är en fullvuxen diamant som behöver slipas om en aning 😉

En snygg profil har han, diamanten som behöver omslipning 😉

Jorm fick en 6:a på fält, 10 apport, 6 på vatten och 8 på spår vilket resulterade i ett 2:a pris och en 8:e placering i UKL på Jorms första prov! 🙂 Varför fältbetyget inte blev högre var för att Jorm bara fick en fågelsituation utan avance. Båda syskonen Falla och Dunder som tyvärr inte klarade eftersöksgrenarna fick varsitt specialpris, Domarens pris med fina motiveringar. Ulf Granberg hade många lovord om Fallas sök och hon låg på ett bra fältbetyg efter en lika fin fågelsituation så han sa till Kent inför kastapporten: ”-vad du än gör så få hunden att stanna kvar i kastet!” (en knallapport på kastapporten belastar fältbetyget.) Men husse råkade i sin iver kommendera apport i stället för stanna då Falla gjorde en ansats att dra efter i kastet, knallapporten var ett faktum och den utlovade sjuan i fältbetyget föll ned till en 6:a. Tom Ringholm som dömde Dunder på onsdagen hade också en fin motivering till varför han fick domarens pris. Det var första gången på fjällprov för både Dunder och hans unge husse, som inte riktigt var medveten om att han anmält sig till ”SM för vorsteh” då han kom till riksprovet. Så här skriver domaren i protokollet för Dunder, ord som vittnar om en naturbegåvning med framtiden för sig: ”-En hund som transformeras under dagen och som förefaller ha stora förutsättningar att kunna växa helt in i sin roll. Den grundlydnad som föraren har på sin hund bådar också gott för framtiden. Det är första gången på prov för både hund och förare”. Husse kan verkligen känna sig stolt och nöjd med sin hund, vi lär se mer av dom i framtiden! Samma gäller Kent med Falla och Liisa med Pingla som känner sig revanchsugna 🙂 Fler bilder från riksprovet finns på facebooksidan. Jag fotade på uppdrag av vorstehklubben så det blev massvis med bilder! därför har jag mest bilder av ”de våra” här, men jag har skickat ett gäng till SVK Malmfälten så dom kommer nog läggas upp riksprovets hemsida snart, så kan man se fler bilder av andra ekipage. Där finns också många bilder från andra fotografer.

Vinnare av elitklassen blev strävhårstiken Tjuvskyttens Axxa som vi hade nöjet att se i vår elitklassgrupp på torsdagen. Hon flöt fram över fjället i en härlig stil, och det var inte bara vackert att se, hon skötte alla sina fågelsituationer exemplariskt! Vinnaren av unghundsklassen blev en tik vid namn Arwen som inte gick i vår grupp men enligt utsago var väl värd sin vinnarplats. Alla resultaten finns att läsa på riksprovets hemsida.

Riksprovsvinnaren i elitklass, Tjuvskyttens Axxa

På söndagen hakade vi på husvagnen och rullade tillbaka den långa vägen ner till Kittelfjäll, det kändes som en evighet sedan vi åkte därifrån efter allt vi varit med om på riksprovet. Vännerna Stefan och Henrik om upp till stugan på lördagen, dom hade ägnat söndagen åt fiske och på kvällen då vi anlände blev vi bjudna på grillad röding och en rejäl middag med gott vin till som Stefan sin vana trogen kockade ihop.

Efter första jaktdagen, kombinerad after-jakt och tillredning av tjädermiddag.

Vi hade inga större förhoppningar om bra jakt efter den fågeltomma premiären, därför blev vi glatt överraskade då vi faktiskt hade skapligt med fågel! Vi fick tre härliga jaktdagar med fina hundjobb, mindre fina hundjobb, ett antal fällningar och ett antal bommar och inte minst massvis med foton och film! Henrik filmade med sin actionkamera på huvudet och även Tomas sista dagen, får se när man hinner redigera ihop något av det, kanske blir det när vintermörkret sänker sig 🙂 Men foton finns redan att njuta av på vår facebooksida. Vi fick under de här dagarna se prov på Brages klockrena spontana rapportering! Första gången drog han ut i en söksväng några hundra meter och Tomas såg på astron att han var stilla. Vi började gå åt det hållet där det låg en liten tjärn, men på halva sträckan kom Brage och mötte oss. Han drog tillbaka till tjärnen, kastade sig i och började simmande driva efter några stackars änder som simmade undan för brinnande livet! Så kan man ju också rapportera 😉 Men han rapporterade också ripa till oss senare.

Första ripan för Putte som han självständigt stod för och gjorde ett fint arbete 🙂

Jaktlycka!

På torsdagkväll fick vi besök av Tommy och Pandora från Tromsö som var på genomresa. Det var första gången vi träffade Pandora sedan hon flyttade, men hon var sig lik! Som alla de andra tikarna i kullen är hon av pocket-modell, såg pytteliten ut bredvid sin långbente bror Patron! Hon hade samma vakna pigga blick och var lika alert som vi minns henne. Jag tog ett antal bilder, många oskarpa då det inte är lätt att hänga med i hennes svängar 😉 Dom finns också på facebook.

Pandora – ett litet energiknippe!

På fredagen åkte Tommy och Pandora vidare, medan vi hakade på husvagnen och begav oss hemåt. Tomas skulle ut och jobba natt, och för mig väntade en helg med älgjakt och sedan en arbetsvecka. Nu har hundarna fått vila sig i form igen under veckan, och efter helgens älgjakt siktar vi på en ny fjälljaktvecka och sedan blir det prov i Klimpfjäll den 20-21:a med Brage och Patron!

Några rapporter har vi också fått från våra valpköpare: Puma gjorde eftersöksgrenarna med resultatet 9-9, och har varit på fältträning i Skåne. Nöjd matte rapporterade att hon gick riktigt fint! Hon är anmäld till prov i höst, det ska bli spännande vi håller tummarna! Kristina sms:ade från premiärjakten på fjäll med Plexus, hon var jättenöjd med honom och han hade fixat fyra ripor i säcken efter fina arbeten. Pricilla ”Cilla” hade otur och bröt en tå i mitten av augusti, men nu har hon fixat eftersöksgrenarna med resultatet S:10 och V:8, håller tummarna så hon hinner repa sig så pass att hon hinner med lite jakt i höst! Tur att säsongen är lång söderut 🙂 Tom och Jägermeister har jagat en hel del, det är ett nöje att läsa husses blogg att Jäger är så duktig! En film finns också att kika på när jäger gör ett fint arbete på ripor.

Jägare och hund i gott samarbete, en fin bild Liisa skickade när hon går fråm till Pingla som står.

Liisa och Pingla var revanchsugna efter riksprovet och startade på särskilt prov i går. Men det var svåra förhållanden, Pingla sökte fint och fick beröm av domaren men det blev tyvärr inget fågelarbete. Nu är det JAKT som gäller resten av säsongen hälsar matte, så kommer vi igen till vårprovet!

Och vi vet ju att jakt på riktigt är allra bästa medicinen för att uppnå det ultimata samarbetet med sin hund som man sedan kan visa upp på prov så Liisa och Pingla lär komma igen med besked på vårprovet 🙂 Fortsatt ”skitjakt” önskar vi alla valpköpare, och lägg gärna upp bilder mm från era äventyr i vår facebookgrupp! 😉

/Maria


Lämna en kommentar

Träning och vårprov i Mittådalen

Nu har vi landat i vardagen hemma efter några härliga dagar till fjälls. På onsdag och torsdag tränade vi på fjället, tre av våra valpköpare med två av unghundarna ur Nelly och Nitros kull hade nappat på att hänga med. Det var Liisa med Primadonna ”Pingla” och Mattias och Elisabeth med Prada och hennes ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Vi fick kanonväder alla dagar, men tyvärr är det lite skralt med fågel. Hundarna fick verkligen jobba för sina situationer.

På onsdagen gick vi ut på träningsområdet med hela hundgänget, solen stekte från klarblå himmel och i takt med att dagens timmar framskred åkte ytterplaggen av på hussar och mattar. Vinden var i stort sett obefintlig så det var en utmaning för hundarna. Men det var trevligt att se att det fanns ingen tvekan hos unghundarna om vad deras uppgift är på fjället – att söka fågel! Lite bus blev det förstås när dom i parsläppen träffade på varandra, men dom är lydiga och viker genast av när husse och matte dirigerar åt ett annat håll.

Prada och husse Mattias

 

Livet leker! Patron och Prada busar

Vi hade några stötar på enstaka singelripor under dagen, men det var först när vi var på väg tillbaka som vi fick se ett snyggt fågelarbete. När undertecknad med kameran runt halsen som vanligt inte kommit överens med skidorna och stupit raklång i snön och därmed fyllt hela objektivet med snö bestämde jag mig för att en gång för alla trula ner kameran i ryggsäcken innan jag kravlade mig upp. När jag klatrat mig upp på skidorna igen och lyckats forcera branten upp mot Liisa och Elisabeth mötte mig synen av lilla Pingla fastfrusen i ett stramt stånd och Patron strax bakom sekunderande. Jag kastade av mig ryggsäcken och krånglade upp kameran så fort jag förmådde, torkade av det snöfyllda objektivet hjälpligt med handsken och hann skjuta av några bilder och föreviga scenen. Matte Liisa avvaktade lite och skickade sedan Pingla på avance, hon fick upp en singelripa på vingarna och stannade sedan lydigt på kommando. Härligt!

En ”softad” bild av Pingla som spikat ripan

Tomas och Mattias hade tagit en annan väg med Nelly, Brage och Chacha. Nelly stod fint för en singelkalle även hon, husse filmade hela förloppet hur han kallade av henne för att sedan lät henne ta om ståndet, resa och göra jobbet efter skolboken. När han sedan skulle avnjuta hela förloppet på nytt i mobilen kunde han konstatera att i stället för att slå på kameran hade han stängt av… Så kan det gå i ”stridens hetta” :-/ En bild fick han i alla fall där man ser både Nelly och ripan.

Nelly står för en singelripa

På torsdagen tränade Mattias och Elisabeth på annat håll med Chacha och Prada, vi och Liisa gick på träningsmarken igen men valde andra sidan vägen. Vi skidade långt i det strålande varma vårvintervädret, föret var lite lösare här i det mer låglänta området så det var tufft för hundarna. Tillslut fick jag se Patron vädra i den obefintliga vinden och följa ett doftstråk upp i en björkbacke. Precis då han frös till i stånd såg jag en ripa lätta en bit ovanför honom. Han stod kvar och jag skidade fram i hopp om att det skulle finnas någon fler kvar, men då syrran Pingla kom upp bredvid gick båda hundarna ut på sök. Patron fortsatte en bit över kullen i riktning dit ripan flög, och så stod han på nytt! Men innan jag kommit fram tjuvreste han den skrattande ripkallen… dock stannade han lydigt då han hörde mattes missnöjesyttring. Ripan såg inte ut att flyga långt så vi fortsatte i samma riktning, och mycket riktigt så stod Patron en tredje gång! Jag tog god tid på mig att skida fram försiktigt för att inte stöta fågeln, samtidigt som jag passade på att föreviga situationen både med bilder och film. Då jag var tillräckligt nära såg jag ripan trycka intill en björkstam. Patron fick resa, och gjorde ett fint jobb med lugn i flog. Mattes dag var räddad! 🙂

Patron står för ripkalle – tredje gången gillt!

När vi var ganska nära bilarna fick vi se en kull ripor komma farande från en kulle där någon av våra elithundar befann sig ute på sök, vad som hänt däruppe vete gudarna… men kullen flög inte långt så vi tog sikte på dom med Patron och Pingla. Den här gången var det syrrans tur att hitta dom och fatta stånd med brorsan snällt sekunderande bakom. Pingla reste det som visade sig vara en ensam ripa, resten av kullen hade slagit längre bort och lättade lite senare. Mycket frestande situation för Pingla att dra efter, men hon stod snällt still och såg ripflocken flyga över nästa kulle. Vi skidade efter i hopp om att få fler chanser, men dom hade nog dragit längre iväg för vi hittade aldrig åt dom. Det var den enda kullen vi såg på de två träningsdagarna! Men med fina situationer för både Patron och Pingla på näthinnan skidade vi nöjda tillbaka till bilen. På kvällen blev vi bjudna på mat hemma hos Elisabeth och Mattias i deras fina ”alphütte” i Ramundberget. Mycket gott och trevligt!

På fredagen tog vi  sovmorgon och vilodag. Vi åkte in till Funäsdalen och ”fönstershoppade” lite och käkade lunch. Sen passade vi på att träna lite kastapport med skott i en grusgrop utanför Bruksvallarna. Det var nyttig träning för alla fyra hundarna. Mattias startade på prov med Chacha i dag, men tyvärr hade hon precis börjat löpa så hormonerna var i olag och husse kände inte igen sin hund. Däremot hade matte varit ute en liten träningsrunda med Prada, och hon hade hittat åt och stått för en ripa som hon sedan gjorde ett jobb enligt skolboken på 🙂

På lördag morgon var det uppställning i ottan inför provstart! Det var premiär för Liisa och Pingla, även för Prada medan husse Mattias hade sin personliga provpremiär dagen innan med Chacha. Vi tre med unghundarna hamnade i samma provgrupp med Janne Pettersson som domare, medan Tomas gick med Nelly och Brage i elitklass för Tomas Ripha. Vår grupp fick hastigt och lustigt byta område då det visade sig att några tusen renar befann sig på det tilltänkta provområdet. Inget drömläge att släppa unghundar där precis! Alltså hamnade vi på samma område som vi gått och tränat på under onsdagen. Vädret var detsamma, strålande sol och nästan ingen vind. Våra unghundar jobbade på bra och det lönade sig tillslut! Lilla Prada är härlig att se, hon är lätt i steget och rinner fram i hög fart över fjällsidorna. Hon påminner mycket om vår ”duracell-gasell” Bettan. Tyvärr var det ingen fågel i Pradas släpp. Syrran Pingla som är tyngre i kroppen har inte fullt samma fart som sin lilla syster men hon söker klokt och systematiskt, och det lönade sig! Hon fattade stånd mot en björkbacke och gjorde ett fint jobb på en singelripa 🙂 För någon vecka sedan fick Liisa veta att apport ingår i fältprovet, så hon och Pingla hade inte hunnit träna kastapport med skott annat än det vi gjorde i går. Ripa har hon aldrig apporterat förut, så med tanke på omständigheterna gjorde hon det bra och bärgade hem ripan till matte efter att ha stannat till och bekantat sig med det nya spännande viltet några gånger längs vägen. Mattias och jag stod på första parkett och filmade respektive fotograferade hela scenen 🙂 Betyget blev fält: 7 och apport: 5. Nu har dom sommaren på sig att öva på apportering, spår och vatten så är snart Pingla den första i kullen att bli jaktmeriterad! Bra jobbat matte och Pingla! 😀

Pingla står stramt, Janne och Liisa lägger upp strategin för nästa drag

 

Avance! Ingen tvekan här inte 🙂

Kastapport

Mattes Putte stod också två gånger, men tyvärr var det tomt. Första gången löste han själv när vi närmade oss, vi såg de färska ripspåren i snön så dom hade troligen dragit innan vi kom fram. Andra gången var han säkrare och vi följde honom i en smygande avance. Men tyvärr lättade ingen fågel, Patron och parkamraten gick ut i ett intensivt sök i fjällbjörkskogen framför oss så vi förstod att fåglarna var inte långt borta. Det var parkamraten, en öppenklasstik med mer erfarenhet än Patron som drog vinstlotten och tillslut spikade fåglarna. Patron sekunderade sin vana trogen bakom. Tyvärr hittade vi ingen mer fågel i dag, men det var riktigt kul att de båda pristagarna i vår grupp gick sitt allra första jaktprov med sin allra första vorsteh! Under dagen hade jag sms kontakt med Tomas i andra gruppen, han meddelade att Brage var olydig i första släppet, han stötte och gick efter fågel så det blev koppling. Nelly däremot gick för ett högt fältbetyg och fick mycket släpptid och många lovord av domaren, det var bara ett fågelarbete som fattades… När vi kom ner till parkeringen kom precis Tomas och kunde glad meddela att Nelly tillslut fått sin välförtjänta fågelsituation. Betyget blev fält: 7 och apport: 10 vilket betyder att vi efter sommarens viltspår och eftersöksgrenar har vår första egenuppfödda jaktchampion! Jihooo!! 😀

Husse firar med sin trötta trofasta tjej. Vilken fantastisk hund vi har!

På lördagkväll deltog vi i den gemensamma middagen på Bruksvallslidens hotell, gott och trevligt som vanligt! Efter maten blev det prisutdelning, det visade sig att mor och dotter, Nelly och Pingla blev dagens bästa hundar i elitklass respektive unghundsklass! Kul! 😀 Nelly fick dessutom ett ”specialpris” och ett hedersomnämnande från domaren Tomas Ripha. Han redogjorde för hennes prestationer under dagen och beskrev henne som en fullständigt lydig och genomarbetad hund som jobbar på i samma fina fart och stil hela dagen. Både hennes och husses tålmodighet då hon hade oturen att inte komma först på fågel fick beröm. Hon förtjänade ett högre fältbetyg än den sjua hon fick för sin enda fågelsituation menade han. Vi kan inte annat än känna oss stolta över vår pärla till tik. Vi var lite oroliga för att starta henne eftersom hon fortfarande har en liten svullnad kvar på bogspetsen efter krocken med skoterskidan i Kittelfjäll, och förra veckan haltade hon lite då hon travade utför. Men de slitstarka generna från mamma Strimma gjorde att hon höll och kämpade hela dagen.

Mor och dotter, bästa EKL och UKL hund under lördagens prov

 

Vi beslutade att stryka Nelly på söndagen, det fanns ingen anledning att nöta på en dag till efter gårdagens prestation. Det fick bli Brage och Patron på dagens prov. Liisa och Mattias startade inte på söndagen så vi fick gå i samma grupp med Lisa Danielsson som domare. Det var mulet på morgonen, skönt för den hettande solbrännan vi skaffat oss under de tidigare dagarna! Brage gick ut fint i första släppet, men då det var dags för nästa hade det precis varit en fågeltagning med hunden i släppet före. Brage såg var riporna flög och hade full fokus på att dra efter. Tomas försökte vända honom, men han slog dövörat till och drog över kullen dit riporna försvann. Då han blev borta skidade Tomas efter och hittade honom i stånd. När domaren Lisa kommit fram och dom skulle börja avancera lättade fåglarna, och då brann det för Brage och han gick hejdlöst efter. Det var bara för Tomas att lyfta på kepsen och bege sig tillbaka till bilen. Fördelen var att nu kunde han passa på att städa ur stugan och packa medan undertecknad fortsatte provet med Patron.

Patron började lite trevande på unghundars vis, man får hjälpa honom att få struktur på revieringen genom att skida lite i sicksack och inte stanna till för mycket som man kan göra med en erfaren hund. Men efterhand då han började hitta vittring blev han allt mer självständig och drog ut i fina sökslag. Han var enda unghunden i gruppen så det var lite kämpigt att gå i parsläpp med erfarna hundar. Två gånger fick han visa upp sin säkra sekundering med parkamraten, en duktig och storgående tik som blev den som först spikade riporna före min unge adept. Patron fick mycket beröm av domaren, andra gången han sekunderade kunde jag även kalla in honom. Mattes kille kämpade på, gick bara bättre och större under dagen. Han tog mina dirigeringar och sökte strategiskt av intressanta barfläckar och björkdungar, stundtals var det som att se pappa Nitro återuppstånden och matte kände en tår i ögonvrån. Åh, som jag önskade att han kunde få hitta fågel! Domaren Lisa hade samma önskan, han fick mycket släpptid. Till och med en extra sväng när resten av provgruppen brutit och åkt till bilarna försöka få en sista chans att hitta fågel på några strategiska björkkullar. Men tyvärr, vi fick ge upp och åka mot bilarna där Tomas väntade. Men jag var ändå jättenöjd med Patrons prestation under dagen och kan tänka mig att egenskapssiffrorna kommer bli bra. Puttes tid kommer!

Mattes duktiga kämpe ❤

Patron (uppe till vänster bland björkarna) sekunderar sin parkamrat

Tack vare att Tomas städat ur stugan kom vi iväg hemåt i bra tid, det kan vi tacka Brage för 😉 Under de här dagarna har vi konstaterat att vi har lite att jobba på med honom. Vi har sett vad han kan prestera på jakt och han är en härlig hund med samma fina egenskaper som sin syster Nelly och han har potential att gå lika långt! Det är hundar med mycket jaktkrut att tygla, men för Brages del verkar lydnaden avta med avståndet till föraren. Stoppet sitter inte i heta fågelsituationer och han jagar gärna själv i stället för sin förare. Det påminner oss om mamma Strimma i hennes ungdom, vi fick jobba en hel del med att styra upp henne. Men hellre en hund med mycket jaktlust som man får jobba med än en ”skoputsare” som inte vill springa och söka ut. Jaktupplevelsen är oslagbar när man uppnår känslan av symbios med en stark storgående jaktmaskin!

Brage – en härlig fjällturbo!

Vi vill tacka Liisa, Mattias och Elisabeth som kom med sina hundar och både tränade och startade på prov. En fantastisk möjlighet för oss som uppfödare att se och utvärdera våra avkommor! Att det dessutom gick så bra på provet för Liisa och Pingla var extra kul eftersom Pingla är mattes första vorsteh och det var deras allra första prov. Det här är den första kullen vi kunnat få så bra utvärdering på och fått så mycket feedback från samtliga valpköpare, ni är guld värda och det är ni som gör vår kennel! Det vi kan konstatera är att det blivit trevliga lättförda hundar som är tidigt jaktmogna. Nu är jakt och provsäsongen så gott som slut, nu kommer våren och sommaren att ägna åt spår och apportträning. Det är också en bra tid att slipa på allmän lydnad och dirigering för att stå väl förberedd med sin jaktkamrat inför höstens jakt och provsäsong. Vi hoppas kunna skapa en tradition att ägna några dagar åt träning och prov i Mittådalen, och att fler valpköpare hakar på nästa år 🙂

PS: I vanlig ordning finns fler bilder på vår facebooksida

/Maria


Lämna en kommentar

Stolpe ut gav oväntad tid för summering

I skrivande stund sitter vi i en stuga i Klimpfjäll efter ett jaktprov som blev kortare än planerat… I dag var bara Nelly anmäld, vi gick upp i Soldalen och dagen såg ut att bli riktigt fin med soligt väder. Nelly fick starta i andra släppet och började med att visa upp sitt härliga fjällsök i ca 10 minuter. Tills renarna stod där… Frestelsen blev för stor och hon drog efter dom. Tomas fick stopp på henne tillslut, men tyvärr blev det alldeles för långt, så det var bara att lyfta på hatten och vända om tillbaka!

Vackert på fjället trots allt!

Vi gick en runda på fjället så Patron som var med som ”prao” fick springa lite innan vi vände ner till bilen. Men vi hittade inga fåglar. Eftersom vi nu hade ett antal timmar att slå ihjäl så tog vi en tur till Fatmomakke och besökte den gamla samiska kyrkplatsen.

Nu är vi tillbaka i stugan, det har blivit eftermiddag och vi har ”dränkt våra sorger” i varsin öl. I morgon tar vi nya tag med Nelly och då har vi även anmält Dimma.

Eftersom vi tagit med laptopen och det finns fri wifi här så kom jag på att jag kan ju passa på att skriva lite om premiärveckan! Det är något som inte hunnits med eftersom vi båda kastade oss in i jobb och diverse ”måsten” efter den sköna veckan i Kittelfjäll.

Vi åkte upp fredagen innan premiären, lördagen ägnade vi åt att fixa och dona på ”gammvistet”, Rolf och Monica bor numera på andra sidan sjön i sin nyrenoverad stuga ”nyvistet”. På lördag eftermiddag kom Helena med Brage, och kompisarna Stefan och Henrik.

Premiärdagen jagade vi på Kittelfjället. Helena gick som hundförare med Brage åt Stefan och Henrik, dom fick även låna med sig Dimma. Vi gick med Nitro, Strimma, Nelly och Patron. Rolf och Monica var uppe på fjället någon timme innan oss. Det var så gott som vindstilla, och redan när vi sneddade upp genom björkskogen kände vi hur solen stekte oss i nacken och knotten var ettrig. Och varmare blev det! Hundarna slet hårt i värmen och vittringsförhållandena var svåra i den obefintliga vinden. Vi lyckades trots allt bärga två ripor. När vi var på väg tillbaka hörde vi hagelsmällar nerifrån dalgången där våra vänner gick. Via comradion fick vi rapport att Dimma hittat tjäder åt Henrik, som tyvärr inte hade skyttet med sig den här gången. Vi gjorde en kort dag, värmen slet hårt på både hundar och folk!

På kvällen lagade vi till den traditionsenliga ripmiddagen på fjolårets ripskörd som vi avnjöt på bron utanför stugan. Det drog ut på tiden innan alla var bastade, duschade och maten var klar så det hann bli riktigt mörkt! Men mysigt hade vi 🙂

Tomas tillreder baconlindade ripbröst under stor koncentration och med nödvändiga tillbehör 🙂

Andra dagen jagade vi på Valfjället. Vädret var bättre, svalare med lite växlande molnighet och mer vind. Vi fick en händelserik jaktdag med flera fågelsituationer för alla hundarna! Henrik som jagade ripa för första gången sken som en sol 🙂 Bland annat hade vi en samarbetsvillig kull med fjällripor som vi fick flera chanser på.

På väg ner från fjället sneddade vi genom björkskogen, och fick kontakt med en tjäderkull! Först fick vi följa Dimma på ett spännande löparbete, och en ungtjäder blev fälld. Vem av killarna som egentligen fällde den var svårt att avgöra då alla sköt ungefär samtidigt 🙂

Sedan var det Brages tur att stå för tjäder, två ungtuppar gick upp och Henrik fällde en av dom. Jaktglädjen går inte att ta miste på! 🙂

Efter en så händelserik dag var hundarna rejält trötta under färden över Begsjön till stugan.

Efter tre dagars jakt åkte våra vänner Helena, Stefan och Henrik hemöver och vi unnade oss två vilodagar med vedhuggning, akvarellmåleri (Maria!) och diverse praktiskt pyssel vid stugan. Tiden vi spenderar i vårt kära Kittelfjäll försvinner alltför fort, så det är skönt att ta ett par dagars jaktvila för att bara vara och njuta av tillvaron!

Monica wokar älgskav vid ”nyvistet”, en skön kväll!

Efter två dagars vila provade vi ett nytt område vid Daune, där vi inte jagat tidigare. Vädret var underbart, sol med lagom vind. Utsikten då vi kom upp på fjället tog formligen andan ur oss!

Marken var öppen och lättpromenerad, vi gav oss i väg med lätta steg in mot fjället Daune. En singelripa gick upp efter en stund, men sen dröjde det innan vi fick fågelkontakt en bit ner i björkskogen. Nelly stod och Dimma sekunderade, en riktigt grann syn! Tomas fick fälla en ripa, sen fick vi några ytterligare chanser på kullen nere i björkskogen men inget mer blev fällt.

Det var torrt i marken, men vi lyckades hitta ett ”vattenhål”, en sänka med en vattenpöl där vi tog lunch. Solen sken från klar himmel och vi la oss och dåsade en stund efter maten. Då fick vi besök av ett gäng med röd-vita settrar som också spanat in vattenhålet för att svalka och vattna sina hundar. Dom hade också haft skralt med fågel.

Lilla sjöjungfrun Dimma svalkar sig i vattenhålet

En härlig plats för lunchrast!

På vägen tillbaka tog vi ”framsidan” av fjället, där var marken inte lika torr men fortfarande var det skralt med fågel. En singelripa spikade Nitro och Tomas fick fälla den. Sen hade vi inte fler kontakter den dagen.

sista dagen ställde vi väckaren, men vädret var lite skakigt. Maria valde att stanna i stugan och ägna sig åt beställningsmåleri medan Tomas tog Nitro med sig och jagade i björkskogen nedanför Kittelfjället. Dom hade kontakt med några skygga orrar utan resultat. Väl uppe på fjället var det tomt på fågel. Är det någon som kan ”trolla” fram fågel så är det Nitro, så det verkligen TOMT den här dagen. På vägen ner stod Nitro till husses stora glädje, upp flög en morkulla som han fick fälla. Bättre än inget 😉

Nästa dag var det stugtömning och hemfärd. Det var bara att konstatera att fågeltillgången är något bättre än i fjol, men långt ifrån bra!  Nästa helg ska vi till Kittelfjäll och jaga en långhelg igen, vi får se om vi har bättre jakt än premiärveckan… Hemma i skogarna kan vi däremot glädjas åt att det finns gråfågel så det räcker och blir över! Som vanligt har Marias kamera gått varm, en hel drös bilder från premiärveckan finns att se på facebook.

Bra med fågel på hemmaskogen! Här har Nitro fixat en gammeltupp och en höna åt husse 🙂