Nu är det inte ens en vecka kvar innan MT-kullen börjar ”flyga ut boet” till sina nya hem. Veterinärbesiktningen är bokad nu på tisdag då de fyller 8 veckor, och redan samma dag flyttar den första valpen. Som vanligt med en valpkull har det varit intensiva men ack så roliga veckor då vi fått följa det här gänget från nyfödda små knyten i valplådan till små självständiga individer. Valparna fick sina namn från karaktärerna i serien ”Vikings” och uppföljaren ”Valhalla”, som vi plöjde förra vintern, och passar på att se om nu. Ragnar Lodbrok, Erik Röde, Ubbe, Hvitserk, Floki, Lagherta, Gisla och Siggy blir valparnas namn.
Det var många som var intresserade av en valp efter Tuula och Midas, det var inte lätt för oss att välja ut vilka vi skulle erbjuda valp. Men placeringen blev tillslut från norr till söder: Tennevoll/Nordnorge, Koskullskulle, Docksta, Lövvik, Ånge, Östersund, Stockholm och Ludvika. Valparna blir ganska spridda även den här gången, men vi är glada att vi får två i vår absoluta närhet här i Höga kusen och ytterligare två i Ånge och Östersund som kommer tillhöra samma lokalavdelning SVK Jämtland/Västernorrland. Vi hoppas förstås att vi får möjlighet att träffa samtliga som vuxna, men dessa fyra räknar vi med att vi får träffa lite oftare under uppväxten. Det känns bra eftersom vi inte sparar någon valp själva den här gången ❤ Även om det blir tomt när alla flyttat så ska det bli skönt att komma ur ”undantagstillstånet” som en valpkull innebär, speciellt nu på slutet! Det märks verkligen att varje valp behöver sin egen familj som ägnar den all uppmärksamhet. Valparna är otroligt sociala och kärlekstörstande, man känner sig som en bläckfisk när man försöker få händerna att räcka till att klappa och klia alla, samtidigt som man försöker freda kläder och tår från att bli tuggade av små sylvassa tänder 😉 Tuula har varit en fantastisk mamma, liksom med sina två tidigare kullar. Men nu är hon ganska less och försöker hålla sig undan valparna, som gärna vill ”snutta” även om hon i stort sett sinat på mjölk. Hela vår flock har som vanligt varit engagerade i valparnas fostran, dom har fått lära sig flockens språk (och att ducka när storasyster Stella busar för våldsamt med dom 😉 )
Som vanligt har min kamera gått varm, vi har uppdaterat flitigt på vår facebooksida med både foton och filmer från valparnas vardag. Här är ett urval bilder, fler finns i MT-kullens album på vår facebooksida.
På grund av valparnas ankomst så kunde vi inte komma iväg till Kittelfjäll tillsammans under den bästa jakttiden sista veckan före 15 mars. Men Tomas tog Vittra och Stella med sig och åkte upp för några dagars jakt. Dom fick fina dagar, båda tjejerna jobbade på fint och ordnade några ripor i säcken åt husse. Det var också ett ”genrep” inför provstarten i Mittådalen ett par veckor senare.
Vittra står och Stella sekunderar. Vi jagar alltid med hundarna i par, dom får från första början lära sig att jaga självständigt utan att störas av den andre och även respektera en partner som står för fågel.
Även den här gången fick Tomas ge sig iväg ensam med Vittra och Stella medan jag höll ställningarna med valparna hemma. I år gick provet på nya marker, tyvärr visade det sig vara skralt med ripa i området. Både Vittra och Stella jobbade oförtrutet utan att ge upp på lördagen, och båda fick mycket beröm av domaren. Men fåglarna lyste med sin frånvaro… Först på slutet när provgruppen nästan var tillbaka vid bilarna hittade gruppen fågel. Stella valde fel sida av en bäckravin, så det blev i stället hennes parkamrat som hittade fåglarna. Men Stella sekunderade i alla fall förtjänstfullt och lät sig kallas av.
Fina marker och härligt väder – men vad hjälper det om det inte finns fågel?
Dagen efter vaknade Tomas och hundarna till en iskall morgon, termometern utanför husvagnen visade -20 grader. Provledningen avvaktade ett tag, men då den envisa kylan vägrade ge med sig fick man tillslut ställa in provet. Det var bara för Tomas att haka på husvagnen och bege sig de dryga 40 milen hem igen… Tråkigt, när vi vet vad vi har i våra två härliga tikar och gärna vill få det ”på papper”. Men så är det med fjällprov på vilda fåglar, och vädret kam man inte styra över. Men ingen av våra tikar kommer behöva skämmas för sina kritiker eller egenskapssiffror! Tyvärr finns inte tid för oss att haka på något särskilt prov den är sista tiden innan valparna levereras. Vi får ta nya tag med prov till hösten igen. Nästa år planerar vi ingen valpkull, då ska vi se till att njuta av den bästa tiden med jakt på vårvinterfjället!
Nu har vi hunnit en bit in på hösten och som vanligt önskar jag att någon kunde stoppa tiden… jag har redan avverkat hälften av min efterlängtade semester mitt i min absoluta favorit-årstid! I dag är det regn och ruskväder och älgjakten på vårt viltvårdsområde är inställd till oktober då vi gör ett nytt försök. Vi har väldigt lite älg i vårt område, hoppas fler vandrar in i oktober så vi kan fylla på vårt förråd av ”stapelfödan” för året.
En ledig dag som inte lockar till jakt med hundarna passar jag i stället på att ägna åt brödbak och framför datorn för att komma ikapp med allehanda göromål, sortera foton och inte minst skriva några rader om hösten så här långt!
Kroktjärn – en av favoritplatserna på vår jaktmark ❤
Premiärveckan spenderade vi traditionsenligt i vår stuga i Kittelfjäll. I år fick vi besök av våra vänner och valpköpare från Stockholmstrakten, Helen, Roger och Per. Med tanke på att vi hade bra med ripa under årets inventering på andra sidan marsfjällsmassivet så kände vi oss förväntansfulla inför premiärveckan! Men tyvärr visade det sig att riptillgången i Kittelfjällsområdet var sämre… Det var extra trist eftersom vi hade långväga gäster och dessutom unghundarna Stella, Canelle och Chanel som behövde få erfarenhet inför det stundande riksprovet dit dom var anmälda! Men vi fick i alla fall fina dagar på fjället med härligt väder, och vi åt och drack gott som sig bör när man har jaktsemester.
Förväntan!Maria & StellaEn båt kommer lastad med våra vänner ❤Hela gänget på fjälletStella – vår unga fjällturbo
Efter en vecka i Kittelfjäll styrde vi kosan norrut mot Kiruna och riksprovet. Vi hade anmält Tuula till elitklass och Stella i unghundsklass. Först ut att starta var Tuula och Tomas på torsdagen. Gruppen fick flyga helikopter ut på fjället i Pirttivuopio, som ligger mellan Kiruna och Nikkaluokta. Tuula jagade på bra och gruppen hade gott om fågel, men vädret var växlande med tidvis snöbyar och knepiga vindar. Alla hundar i gruppen stötte fågel i sina släpp, så även vår rutinerade Tuula. Medvinden och de förargliga stötarna gjorde henne försiktig så hon tog inte ut svängarna fullt ut som vi är vana vid att se, men hon fick ändå till två fina fågelsituationer. Husse kände sig nöjd med hennes insats, men riksprovet är ju en tävling till skillnad från alla övriga prov som enbart är avelsutvärdering, så på riksprovet gäller det helt enkelt att vara bäst och dessutom ha en god portion tur!
Tuula scannar av fjället efter ”nedsläpp”
På fredagen var det unghundarnas tur, jag och Stella klev upp i ottan och gav oss av de cirka 13 milen mot Gällivare och Dundret som var dagens provmark, medan Tomas och resten av flocken fick sovmorgon i husvagnen. Det lilla fjället Dundret är lättpromenerat, man kan köra bil och gå ut i marken direkt från vägen. Och det lilla fjället levererar! Redan några minuter in i första släppet blev det ripkontakt. Anna Larsson och hennes Klevportens LM Sissi hittade en stor kull och lyckades få till två kompletta fågelarbeten efter konstens alla regler – imponerande! Helen och Canelle gick i par med Anna och Sissi, som fick vila efter sin situation medan Per och Coco hoppa in som parkamrat under den resterande släpptiden. Domaren Jim Vejby lät förarna gå tillbaka i marken en bit för att inte behöva släppa hundarna direkt på de nyslagna riporna. Både Per och Helen lyckades föredömligt hålla ihop sina hundar under tiden som återstod, och slapp komma i kontakt med de nyslagna riporna.
När dom var klara med sitt släpp var vi tillbaka i det ”heta” området där vi såg riporna slå, och det blev min och Stellas tur. Inget drömläge precis! Stella hade fortfarande full koll på var riporna tagit vägen, jag kunde nästan känna den elektriska laddningen från henne knastra genom kopplet till min hand… Jag försökte efter bästa förmåga styra min unga krutdurk till ett tätt ”spanielsök” förbi det minerade området. Jag vet ju sedan tidigare att hon har ett fantastiskt fjällsök, men den ungdomliga ivern är stor och erfarenheten att spika nyslagen fågel är låg… Den hjälpsamme markvisaren påtalade gång på gång att jag borde släppa ner henne mot några intressanta videbuskar – som jag för min del gärna ville undvika! Tillslut föll jag till föga och lät Stella gå ut i ett slag mot området, och det fick jag bittert ångra… Där satt givetvis några av de nyslagna riporna som Stella glad i hågen sprang upp utan att känna vittringen av. Frestelsen blev för stor – hon tryckte gasen i botten och det slog lock för öronen! När jag väl fått tillbaka odågan och sagt några förmanande ord fick vi fortsätta, men bara en kort bit därifrån sprang hon upp nästa gäng ripor, och det blev ytterligare några brända säkringar. Den lyckliga unghunden kom tillslut tillbaka efter sitt race, med ett glatt grin och den långa tungan hängande utanför käften. Men glädjen blev kortvarig, matten fick snöpligt lyfta på hatten och Stella fick sedan tillbringa resten av dagen i bilen medan jag passade på att fotografera resten av provdagen på uppdrag av vorstehklubben.
Kungshällans PT Chanel ”Coco”Canelle i stilfullt stånd
Syskonen Canelle och Chanel ”Coco” höll däremot ställningarna hela dagen! Båda två tog för sig på fjället, sökte fint och fick mycket släpptid. Efter den första kullen vi hade i början av dagen dröjde det ett bra tag tills gruppen hittade fågel igen. Både Canelle och Chanel hade chans på fågel, men tyvärr blev det ingen godkänd situation för någon av dom. I den andra gruppen på Dundret gick Anna-Carin och kullbrorsan Milou. Han var för dagen lite väl egenrådig och hade mycket spring i benen så det blev inget pris för honom heller. Vi kan konstatera att vi har unghundar med otroligt mycket motor, det gäller bara för oss ägare att lyckas kanalisera allt detta krut åt rätt håll. Då jäklar blir det åka av! 😉
Under lördagen genomfördes eftersöksgrenarna spår och vatten, för vår del var det bara Tuula med sitt godkända fältbetyg som startade. Hon fixade båda delarna utan problem. Vid prisutdelningen då resultaten avslöjades visade det sig att hennes insats räckte till ett andrapris och nionde placering. Vi vet ju redan vad vi har i Tuula och att hon har kapacitet för betydligt bättre resultat än så, men som sagt så är riksprovet en tävling där Sveriges främsta elithundar möts – då är marginalerna små!
Årets riksprov var trevligt och väl arrangerat av värdarna SVK Malmfälten. Bra fågeltillgång på fantastiska marker hade dom också lyckats ordna till oss deltagare! Vi tackar alla som fixat allt detta, och tack till våra valpköpare Helen, Per och Anna Carin som kom och startade sina unghundar! Nu fortsätter jaktäventyren hemmavid – vi kommer igen med våra oslipade diamanter 🙂
/Maria
PS: I vanlig ordning finns fler foton från premiärveckan och riksprovet på vår facebooksida
Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤
Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!
Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.
Valparna med dagisfröken Stella
Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…
Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.
Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa
Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!
Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉
Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤
Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.
Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!
I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.
Tuula i ”flirt-mode” ❤
Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.
Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!
2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!
I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.
Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀
Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.
I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!
Kyllikki i momentet ”närmande person”
Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.
Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.
Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018
Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.
Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…
Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.
Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.
I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!
Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.
Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!
Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.
Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!
Ja, vad som närmar sig behöver knappast någon närmare förklaring för er som brukar läsa vår blogg 😉 Nu är det bara en vecka kvar till det magiska datumet vi alla längtar efter – 25 augusti!
I år ser vi för första året på länge fram emot några dagars jakt i Kittelfjäll utan trängsel med utländska jägare, tack vare de nya fjälljaktsreglerna. Tyvärr så visar rapporterna från årets ripinventering på ett bottenår. Något bättre ska det visst vara i Jämtland och Härjedalen. Förhoppningsvis hittar våra äldre rutinerade hundar någon ripkull åt oss, men annars ser vi bara fram emot en skön semestervecka i vårt mysiga fjällviste. I juli åkte vi upp några dagar tillsammans med mina föräldrar och körde en ”jobbhelg” med renovering av gamla stugan för att slippa hålla på så mycket med det under jaktveckan, men en del pyssel och mindre projekt blir det förstås ändå nu när vi kommer upp.
Sommaren har passerat och nu när kollegorna börjar återvända till jobbet efter sin sommarsemester räknar jag ner tills jag ska börja ta ut min! 🙂 Hundarna har haft en ganska skön tillvaro och mest släntrat runt på gården när vi varit hemma, men senaste veckorna har vi trappat upp konditionsträningen för att dom inte ska ta ut sig fullständigt när dom äntligen kommer upp på fjället. Samma sak gäller undertecknad medan Tomas däremot verkar vara född med bra kondis 😉 Patron och Tuula som är unga och alerta busar mycket och ”motionerar sig själva” när dom går lösa på gården, medan ”tanterna” Dimma och Nelly börjar bli bekväma med åldern och rör sig inte så mycket i onödan. Vi har ju fördelen att ha en egen tjärn, så det blir simträning för hundarna var och varannan dag. Det är skonsam och bra träning. Tuula som i våras var lite skeptisk till vatten är nu en riktig ”bäver” precis som sin mor och mormor, hon gillar att simma och är snabb och uthållig i vattnet.
Sedan i våras har vi regelbundet tränat Tuula i eftersöksgrenarna både hemmavid och med vorstehklubbens träningsgrupp i Härnösand. Hon är som vanligt så duktig och lättsam att jobba med, men hade ett litet bakslag i samband med sitt första löp då hon under en period var osäker och hyperkänslig. Men nu är hon tillbaka i gamla gängor.
Tuula levererar truten i ett fast grepp.
Apport!
Eftersöksprovet har vi klarat av i både UKL och ÖKL, hon fick en poängs avdrag för tveksam igång i vattnet i öppenklassen, annars full pott utan anmärkning. Det nöjer vi oss med, det är inte ens säkert att det blir någon provstart i öppenklass den här hösten, men nu finns möjligheten i alla fall.
Efter en sommars tragglande med halvsura trutar fick Tuula pröva sina färdigheter i skarpt läge när Tomas var på skyddsjaktuppdrag vid vår tjärn. Hon simmade och hämtade båda de nyskjutna gässen på 4 kg vardera utan problem.
Glädjande nog så har tre av kullsyskonen i UF kullen också genomfört eftersöksgrenarna, Metso även i ÖKL. Vi hoppas att fler kommer iväg och gör eftersöksprovet så ligger vägen öppen för start på fältprov i höst! Från våra tidigare kullar har Patrons kullsyster Primadonna ”Pingla” både startat på eftersöksgrenarna och fått godkänt i anlagsklass viltspår. Inget glädjer en uppfödare mer än aktiva valpköpare med ambitioner 😀
Nu ser vi fram emot en spännande höst på både jakt och prov! Efter fjälljakten beger vi oss till direkt till Arvidsjaur och jubileumsprovet i skog. På fredagen startar jag och Tuula i ”Ladypokalen”, ett prov enbart för kvinnliga deltagare, jag har varit sugen att starta på detta prov i många år! På lördagen är det Tomas tur att starta Tuula.
Den 23-24 september är det dags för nästa äventyr, då åker Tuula och jag till Finland och Junkkari, den stora unghundsmönstringen som går av stapeln varje år i Lapua, inte så långt från Vasa. Det är fältprov ena dagen och utställning andra dagen. Jag har länge varit nyfiken på Junkkari och nu blir det äntligen av att starta tack vare våra vänner Petra och Gabriel Åberg som har jaktmark i närheten. Petra hjälpte mig med de finska kontakterna när vi parade Nelly med Ura och har också hjälpt mig med anmälan till Junkkari – stort tack ❤
I oktober blir det ”grand finale” med riksprovet på Gotland tillsammans med fyra av våra valpköpare så det blir totalt fem ekipage som representerar ”Team Kungshällan”, det ser vi verkligen fram emot! 150 ekipage är anmälda till provet, det kommer att bli ett hejdundrande evenemang!
Till sist måste jag bara dela med mig av dessa bilder som jag tog i går kväll. Jag och Tuula gick ut i skogen ovanför vår gård en sväng för att reka efter skogsfågel. Några heta löpor hittade hon, men ingen fågel fick vi se på vingarna. Jag hade kameran med mig och tog lite bilder. När jag var på väg uppför en backe och Tuula var ute på en söksväng får jag höra hur det rasslar ovanför mig på stigen och tänker att det är Tuula som kommer in. Döm om min förvåning när jag genom kamerasökaren i stället får se en grävling komma jäktande fram efter stigen rakt emot mig! Dessa lustiga små djur ser ju rätt dåligt, så jag rörde mig lite så han fick syn på mig. Han stannade villrådigt till några sekunder ca 20 meter framför mig, vände om och skulle precis börja jogga tillbaka samma väg som han kom, men fick då konfrontera en ung vorstehdam som med mord i blicken kom framrusande efter stigen. Tydligen såg jag mindre skrämmande ut Tuula så det randiga lilla djuret valde att sätta kurs rakt emot mig igen. Jag hann bränna av några bilder innan jag blev tvungen att hoppa av stigen för att inte bli översprungen av det framrusande ekipaget. Både jägare och villebråd försvann in i ett snår, det blev tumult, Tuula skällde och grävlingen fräste tillbaka. Jag famlade febrilt efter mobilen för att hinna filma (i stridens hetta glömmer jag alltid bort att jag ju har filmfunktion på systemkameran!). Men innan jag hann börja filma försvann ekipaget in i skogen en bit, och Tuula tystnade när grävlingen troligtvis gick i gryt. Glad och uppspelt kom hon in till mig, jag berömde och skickade på henne igen men grävlingen var bokstavligen uppslukad av jorden… Kul att se att Tuula har ett rastypiskt rovviltsintresse! Kanske får man skjuta en grävling på ståndskall för henne framöver? 😉
Förvirrad grävling
Oh shit – dags att dra!
Tuula i ”killer-mode”
Ha det gött och en riktig skitjakt på er alla vänner!
Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.
Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤
Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.
Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!
Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.
För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.
Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.
Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.
Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll
Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.
Nu är vi hemma och ”mellanlandar” efter vårprovet i Mittådalen, i morgon styr vi kosan mot Kittelfjäll där påsken traditionsenligt ska firas.
Vårprovet var som vanligt trevligt och välarrangerat, Tomas startade med Patron medan jag var stug- och hundvakt eftersom vi hade hela flocken med oss. Rolf startade med Jorm. På lördagen startade även Kristina med Patrons bror Plexus, syrran Prada var också anmäld men passade lägligt på att börja löpa så hon blev tyvärr struken.
På fredagen var det mulet med lite snöfall, föret var bitvis tungt för hundarna men bröderna Patron och Jorm jobbade på med oförminskad intensitet hela dagen, det ger verkligen resultat att båda två fått ett antal jaktdagar på vinterfjället! Det är ingen tvekan vad som förväntas av dom. Tyvärr var det dåligt med fågel på fredagen, så det blev ingen situation för någon av dem. Men båda fick mycket beröm för sitt sök. Även Plexus jobbade på bra, han hade fågel i sitt släpp men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation.
Kristina och Plexus
På kvällen blev vi bjudna på god middag hos Lille-Mor, hennes dotter Matilda och ett gäng av hennes valpköpare som bodde på vandrarhemmet i Mittådalen. Det är en tillräcklig bedrift att sätta sig på tåget ända från Skåne och åka upp på vårvinterprov med en hund, så Patrons syster Puma fick stanna hemma medan Lille-Mor startade med sin äldre tik Ztella. Men nästa gång hoppas vi få se den lilla bruna fröken flyga fram över fjällvidderna 😉
På lördagen var det strålande sol. Rolf och Tomas hamnade den här dagen i varsin grupp. Den här dagen var det mer fågel vilket också märktes i resultatlistan med fler pristagare än fredagen. Båda grabbarna hade förstaprissök även i dag och fick lovord av sina respektive domare. Patron fick två fågelsituationer, men domaren önskade lite rappare avance så han fick nöja sig med en 6:a på fält, apporten fixade han prickfritt.
Vår fina kille i vackert landskap
Jorm matade på med sedvanligt krut, men blev störd ett par gånger då han börjat markera fågel och parkamraten ångade förbi så Rolf nödgades kalla tillbaka honom. Till slut fick han tillfälle på några ripor utan att partnern kom farande, men då Rolf såg riporna löpa undan framför Jorm reagerade han med ryggraden och lade Jorm innan han hunnit stå ordentligt, sekunden senare tog riporna till vingarna… domaren fyrade av startpistolen och bedömde det som en godkänd situation, men någon avance blev det ju inte. Tyvärr blev det ingen fler fågelsituation för Jorm där han kunde få visa sin effektiva avance, så han fick också nöja sig med en 6:a på fält. Husse grämde sig över sin lite väl snabba reaktionsförmåga 😉 På apporten fick han en 5:a eftersom han tyckte ripan smakade lite väl gott.
Rolf och Jorm – ett väl sammansvetsat team!
Summa summarum är vi mycket nöjda med våra grabbars prestationer i helgen, efter sommarens genomförda eftersöksgrenar har dom varsitt 2:a pris i ÖKL. Detaljer finns alltid att slipa på, och det är tur att det kommer en lågsäsong utan jakt då man kan ägna sig åt sådana aktiviteter i väntan på den 25 augusti! 🙂
Nelly med sin näpna lilla dotter Prada som tyvärr löpte och fick strykas från provet… men husse Mattias har lagt upp ett par skolexempel på Pradas fina fågelarbeten i vår facebookgrupp!
På tal om väntan, så måste vi tyvärr vänta ett halvår till innan det blir några valpar här på Kungshällan 😦 Ultraljudet visade att Nelly är tom… verkligen trist då vi aldrig tidigare haft ett så stort intresse för en planerad kull! Ett gäng med ambitiösa och trevliga valpspekulanter har nyss fått mail med det tråkiga beskedet. Men vi vill inte vänta ett helt år, så trots att Nelly beräknas löpa mitt i jaktsäsongen kommer vi att para henne nästa löp, troligen i augusti/september. Som tur är har vi ju två hundar till att jaga med och Jorm kan vi också låna så vi lider ingen brist 😉 Nu har vi ett halvår på oss att söka rätt på en ny kavaljer åt Nelly. Det kan jag säga redan nu att det kommer inte att bli någon av de mest populära och välanvända hanarna/linjerna, vi vill kunna bidra med intressanta blodslinjer till rasen i Sverige. En ytterligare aspekt är om någon av våra valpköpare meriterar upp sin tik och i sin tur blir intresserad att ta en kull eller får sin hane högt meriterad så slipper alla potentiella partners vara nära besläktade!
Som tur är så brukar sommaren gå fort, rätt vad det är så är det höst, jaktpremiär och dags att företa en parningsresa! Halva nöjet som uppfödare (åtminstone för undertecknad medan husse föredrar att jaga) är ju att studera stamtavlor, avkommor, titta på bilder och diskutera med uppfödarkollegor. Allt för att få fram den ultimata kullen blivande stjärnor 🙂
Nelly sköt på sitt löp som vi hade beräknat till årsskiftet, men nu äntligen är hon parad! I sista stund blev det byte av kavaljer. Stersmyras Drott af Strolch är en hane vi haft i tankarna förut, han är snygg och ståtlig med mycket jaktkrut. Hemma är han genomsnäll och kärvänlig. Drott drabbades av en fraktur i en tå som ung, en skada som förföljt honom och lett till besvär och flera operationer och därmed satt käppar i hjulet på hans jakt- och provkarriär. Men nu är han återställd och jagar fullt ut till matte Helens stora glädje. Läs mer om Drott på kennel Stersmyras hemsida.
Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.
Nelly är i skrivande stund på ”kärleksweekend” hos Drott så dom ska få möjlighet att para sig under flera dagar i följd så länge Nelly är mottaglig. Sedan återstår bara den lååånga väntan innan vi får veta om parningen gett resultat. Vi kommer att göra ultraljud på Nelly om ca tre veckor. Fler bilder från Drott och Nellys möte finns på vår facebooksida. Glädjande nog för oss har det varit stort intresse för vår kommande kull. Vi har meddelat alla er som står på intresselistan, men om det är fler som är intresserade så tveka inte att höra av er till oss! Ett grundkrav vi har på valpköpare att hunden ska tränas och användas som stående fågelhund i första hand, när dressyren och injagningen på fågel är befäst kan man också ha nöje av hunden som apportör på land och i vatten, på eftersök och som stötande eller ställande hund. Jaktprovsintresserade valpköpare har förtur hos oss.
För övrigt så verkar Kung Bore ha gett upp, vi har aprilväder med takdropp och talgoxarna spelar som galna i träden. Riktigt skönt vårväder – om det vore april! Februari och Mars ska väl ändå vara vintermånader i norrland?? Vi som precis hunnit preparera vårt skidspår och njutit av ett par turer med hundarna och luftat skotrarna en sväng när lederna äntligen blev körbara upp på skogen… då kommer värmeböljan åter och snön övergår i blankis eller till och med barmark 😦 Vi var upp till Kittelfjäll och jagade i några dagar för ett par veckor sedan. Från att ha varit en meter bottenlöst puder hade det även där smält ihop till stenhård skare och blankis på alla sjöar. Tack och lov frös det på innan vi kom upp så föret på fjället var bra både för hundar och skidåkare. Vi hade gott om fågel men det var svårt att komma nära dom i det skarpa föret. Hundarna stod många gånger, men vi lyckades bara bärga en ynka ripa som Dimma spikade.
Det finns de som är kritiska till vårvinterjakten, att man ”tar av kapitalet”, dvs. skjuter vuxna ripor som är tänkta att bli föräldrar till höstens nya kullar. Men jag har svårt att tro att det lilla uttaget vi ”nöjesjägare” gör spelar någon som helst roll för ripstammens överlevnad. Det så är mycket som ska klaffa för att jakten ska bli lyckosam, föret ska hålla, vädret ska vara tjänligt och man ska lyckas komma tillräckligt nära för att kunna fälla fågel. Åtminstone för oss är den här jakten rena rama rekreationen, man skidar makligt fram i ett underbart vackert landskap, ser hundarna jobba och stå för fågel, och i bästa fall får man någon enstaka ripa med sig hem som bonus. Behållningen blir i första hand upplevelsen (och ett gäng bilder i kameran att njuta av under resten av året). Nej, de få jägare med stående fågelhund som prövar lyckan på fjället under den korta period det är möjligt hotar knappast ripstammen, då är nog de som snarar hundratals ripor på en säsong i yrkesmässigt syfte ett betydligt större hot! Det kan jämföras med en sportfiskare som kan stå och veva sitt flugspö en hel dag, släppa tillbaka den enda lilla öring hen får på hela dagen men ändå känna sig nöjd, kontra någon som drar upp hundratals fiskar med nät för avsalu…
Rekreation…
Vi siktar på att åka upp till Kittelfjäll en sväng igen sista helgen jakten är lovlig, då det brukar vara som bäst. Hoppas vi får lika fint väder som senast! Marias pappa Rolf och Jorm har kvalitetstid tillsammans nu då dom bor i stugan hela vårvintern. Rolf håller ställningarna i stugorna och servar oss och sina jaktkompisar som kommer upp med jämna mellanrum så han hinner aldrig få tråkigt 🙂 Både Patron och Jorm är anmälda till vårprovet i Mittådalen, får se om det finns någon snö att skida på vid det laget, eller om vi får promenera på fjället 🙂
”Torrträning” är inget vi ägnar oss åt under jaktsäsongen, hundarna får i stället använda sina färdigheter under praktisk jakt. Men inför prov är det läge att slipa lite på detaljerna, speciellt när det gäller apporten. Patron är precis som sin pappa Nitro en lustapportör, det gick alltför lätt att lära in apporten utan något egentligt lydnadsmoment. Kruxet är att få honom att förstå att apportkommandot är ett krav på blodigt allvar, när han ständigt belönar sig själv med att bära omkring på saker. Man kan ju inte annat än skratta åt honom när han bär mattes vindunk så elegant i handtaget, eller hjälper till att bära matkassar och ryggsäcken då man kommer hem och kliver ur bilen. Alltid med svansen (den plymförsedda så lik pappas) glatt vajande i vädret och ett lyckligt gnyende. Matte och husses älskade hjärta ❤
I dag körde Tomas och Patron några kastapporter med dummies och skott. Patron vill gärna leka och flamsa, det gäller för husse att vara snabb med ett NEJ så fort Putte börjar kasta och tugga med dummyn. Vi tränade också med skott, till det använder vi en behändig ”knallpåk” som inte kräver licens men ändå smäller rätt bra.
Knallpåken
Vi ser mycket fram mot vårprovet i Mittådalen, då kommer vi att få träffa flera av våra valpköpare och Kent och Gertrud med deras valpköpare som startar med Nitro och Rodas avkommor. Om det går åt pepparn för Patron på provet så kommer vi säkerligen att få glädjas åt någon annan av Nitros söner eller döttrar som det går bättre för! 🙂
Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!
Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:
Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.
Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!
Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.
Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!
I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.
Prada & Mattias
Liisa & Pingla (Primadonna)
Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.
Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!
Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂
Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.
Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.
Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.
Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…
I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!
Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂
Kent och Jorm i ringen
Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.
Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!
Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.
Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂
VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂
Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂
Dimma – vår ”köttjägare” 😉
Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.
Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.
Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.
Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂
After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!
Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.
Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.
Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂
Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.
Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.
I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.
VARMT på fjället!
Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.
Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.
Putte på jakttur med husse
En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!
I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!
Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤
I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉
Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.
Lars med halvsyskonen Brage och Bettan
Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂
Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉
Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.
I går kom vi hem från ytterligare en vecka till fjälls. Jag tog ut fem till av mina hårt hållna semesterdagar och Tomas hade 10-dagars ledighet så det passade bra. Och vädret hade inte kunnat bli bättre! Den här gången bodde vi i ”nya vistet” som är lite modernare och bekvämare och man slipper åka båt över Bergsjön. Efter att pappa röjt fram hela udden som stugan står på är läget och utsikten över fjällen helt fantastisk!
Här ligger stugan så fint på en udde som markeras av en reslig tall
På morgonen njuter man av att se dimmorna lätta från sjön medan solstrålarna bryter igenom, och på kvällen sitter man vid brasan och njuter av en makalös solnedgång över Bergsjön och fjällen! Jag kan aldrig se mig mätt på utsikten och tröttnar heller aldrig på att fota den i alla upptänkliga ljusförhållanden. Jag testade mobilens panoramafunktion och tog ett gäng svep över utsikten, här är ett:
Jaktmässigt var det däremot inte lika bra, sommarvärmen gjorde det jobbigt för både hundar och jägare och det är inte lätt att hitta åt riporna heller. Många områden är fortfarande stängda eller avlysta så det finns inte så mycket att välja på. Tisdagens område blev en nitlott, vi hade tittat på kartan och tyckt oss se att det var ett rimligt avstånd till kalfjället, men när vi väl kom upp insåg vi att det var mycket längre än vi trodde. Vi skulle inte hinna ta oss upp till kalfjället på en dagstur, så det blev att jaga i björkskog och myrlandskap där det var helt tomt på fågel. Vi hörde ett antal hagelknallar från ett gäng italienare vars bil vi såg stå på parkeringen där vi gick upp. Dom måste ha varit uppe i ottan på fjället för att hinna upp dit det är jaktbart. Så hurtiga och morgonpigga är vi inte när vi äntligen är lediga, och eftersom vi har stugan blir det inte läge för övernattning på fjället. Det är ju så skönt att komma tillbaka till en varm stuga, torka kläder och utrustning och laga god mat 🙂
Matlagning över elden i solnedgången, stunder att minnas…
På onsdagen valde vi det gamla invanda Valfjället där vi hade någorlunda bra med fågel under premiärveckan. Vi hittade några stycken den här dagen också, men det blev inte mycket till vettiga fågeljobb… På Torsdag stannade jag kvar i stugan eftersom Patron och Brage behövde vila inför helgens fjällprov, så Tomas gav sig iväg på egen hand med Nelly. Dom valde ett område vi bara gått på någon enstaka gång, som har rykte om sig att det aldrig finns någon fågel. Dom fick gå länge men tillslut hittade dom en stor fin kull att jobba med och Tomas fick fälla ett gäng ripor i omgångar, dagen var räddad!
Stolt Drottning i en storslagen dalgång
På fredagen tog vi det lugnt, och gav oss på eftermiddagen iväg till Klimpfjäll och inkvarterade oss inför helgens prov. Det var som vanligt motigt att lämna den mysiga stugan och Bergsjön som visade sig spegelblank från sin bästa sida!
Lördag var det då dags för jaktprov för Brage i EKL och Patron i UKL. Vi ville inte lämna Nelly och Dimma ensamma i stugan hela långa dagen, så alla fyra hundarna var med på fjället (12-åriga tant Strimma lämnade vi på ”pensionärsboende” hos mina föräldrar). Som tur var hamnade vi i samma provgrupp, domare för dagen var Ove Fredriksson. Patron fick starta i första släpp tillsammans med en kvick liten münstertik. Men mattes kille var mera ute på rastningspromenad än jaktsök. Travade mest runt och pinkade här och var, sniffade lite i videsnåren och hade ingen vidare inspiration… Typiskt nog så hittade hunden i nästa släpp fågel bara några tiotals meter från där Patron vänt tillbaka, hade han bara tagit ut svängarna lite mer så hade han hittat dom! I nästa släpp fick jag tack och lov en ny hund, då kopplade han på näsan, vindsurfade i fin fart runt myrkanter och videsnår men de enda fåglar han fick på vingarna var ett par beckasiner. Inför tredje släppet märkte vi att han haltade på ena frambenet, provade att släppa honom en stund men hältan gav sig inte så det var bara att koppla 😦
Brage var sist ut i gruppen, han sökte bra i sitt första släpp. I andra släppet stod han efter en stund stramt med huvudet in i en enbuske. Tomas och domaren gick fram och avancerade, men det visade sig att han stod för sork! Situationen tolkade tydligen Brage som att sork och lämmel var viltet som skulle jagas denna dag. Resten av släppet gjorde han inget annat än rotade i buskarna efter mera smågnagare, så det var bara att koppla även honom. Jäkla hund!! När vi gick gamla Stekenjokksvägen ner från fjället fortsatte provgruppen upp över fjället där riporna vi hade på morgonen försvunnit. Det dröjde inte länge innan vi hörde skott därifrån, gruppen hade hittat igen riporna…
Bryta ihop och komma igen, vi börjar tröttna på den klyschan nu! Men det var i alla fall roligt att se andra hundar som gick riktigt bra! Störst intryck gjorde framförallt två hundar. Den norskfödde, men finskägde unge elithanen Haugtuns HFE Pro som imponerade med sitt rejäla fjällsök. Hittade fågel gjorde han också som han skötte fint, det resulterade i ett 1:a pris. Den andra hunden som imponerade stort var unghunden Carnbrings Darin som sökte i klass med en garvad elithund, han hade också ett fint fågelarbete och fick ett välförtjänt 1:a pris med 9:a på fält! Jag tror inte jag gissar alldeles tokigt om dessa två kommer att bli heta kandidater på ”äktenskapsmarknaden” framöver 🙂 Ett roligt sammanträffande visade det sig då jag gick och pratade med Darins husse, hemma har han en grånad 12-årig slitvarg vid namn Råvatj Spike, kullbror till vår Strimma! 🙂
Duktiga Darin!
Haugtuns HFE Pro, en lätt byggd fjällturbo med härlig fart och vidd.
På kvällen åt vi traditionsenlig buffé på bykrogen ”Italienaren”, det är alltid trevligt att träffa andra likasinnade nördar och snacka hundar och jakt!
På söndag morgon visade det sig att Putte fortfarande haltade lite, så vi tog det säkra före det osäkra och strök honom. Det blev bara Tomas och Brage som gav sig iväg upp på fjället medan jag stannade i stugan med hundarna och ägnade hela dagen åt måleri. Efter att ha varit riktigt varmt hade vädret nu växlat om till blåst, kyligt och lite regn. Tomas rapporterade från fjället att Brage i dag sökte bättre, Tomas var snabb att ryta till ordentligt åt honom då han i början visade tendenser till sorkrotning. Det hade effekt, Brage skippade gnagarna och fattade att det var ripa som gällde och kopplade på ett fint fjällsök. Men fåglarna lyste med sin frånvaro! Alla hundar i gruppen gick bra och gruppen sökte desperat efter fågel i flera olika nivåer men vid dagens slut var det bara att konstatera att riporna antagligen flyttat någon annanstans på grund av väderomslaget. Endast en hund i gruppen hittade fågel och fick en situation, det var den storgående viltfinnaren Pro som vi sett dagen innan. Han fick ytterligare ett 1:a pris och kan nu titulera sig svensk jaktchampion! 🙂
När Tomas och Brage kom ner från fjället hade jag städat ur stugan, så vi kunde bege oss hemåt på en gång. Det återstår att se om det blir några fler prov för oss i höst. Nu blir det jakt på hemmaskogen under helgerna och de dagar Tomas är ledig, inte dumt det!
I vanlig ordning finns fler bilder från den gångna veckan på vår facebooksida där det är smidigast att tanka upp dom.
Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.
Kungshällans kennel 