Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Hösten som gått

Nu skriver vi 25 november, en månad kvar till jul och hösten börjar växla över till vinter. Även om vi de senaste åren fått vänja oss vid att någon riktig vinter med snö inte är att räkna med före jul, om den alls kommer! Fördelen med barmarken är att det går fortfarande bra att jaga med hund i skogen. Men dagarna är korta, fåglarna varska och marken ofta frasig och hård när den lilla snö som kommit smält ner och frusit igen. Men med ett gäng jaktsugna hundar har man alltid en god anledning att hänga bössan på axeln och ge sig ut till skogs en sväng, om inte annat bara för att njuta av naturen och några timmars blek midvintersol oavsett utgång av jakten.

Vittra med sin första skogsfågel, en tjäderhöna som husse fick fälla efter fint jobb.

I höst har vi jagat flitigt med framförallt Casper och Vittra, vid det här laget är dom båda riktigt duktiga skogshundar. Tuula och Nelly har fått stå tillbaka lite.

Här är en liten filmsnutt vi satt ihop med ”highlights” från höstens många jaktturer med unghundarna.

Om jaktåret har varit bra så har provåret 2020 varit det totalt motsatta… Den här hösten var vi extra taggade eftersom vi för första gången hade varsin unghund att starta på sina första prov, men både det eländiga coronaviruset och andra omständigheter har satt käppar i hjulet… Våra ambitioner var på topp när vi anmälde både Casper och Vittra till fjällprov i Klimpfjäll i början av september. Under premiärveckan i Kittelfjäll insåg vi att Casper inte är mogen för fjället än, han tar inte för sig i söket tillräckligt. Han är en mjuk kille som än så länge är ganska omogen och förarbunden. Vittra däremot är en självständig fjällturbo fullt i klass med mamma Tuula och även mormor Nelly i sin krafts dagar. När provhelgen i Klimpfjäll närmade sig passade Vittra så lägligt på att börja löpa så det var bara att stryka henne 😦 Tomas och Casper åkte upp och startade på vinst och förlust, men fick bara bekräftat vad vi redan visste så husse bröt provet och åkte hem igen.

I slutet av september gjorde vi ett nytt försök att starta på fjäll i Mittådalen efter att ungdomarna fått lägga till fler jaktdagar i minnesbanken. Vi gick ut på fjället och tränade dagen innan och fick en härlig dag med gott om fågel och fina hundjobb. Men dagen därpå då det var dags för uppställning inför provet hade vädret slagit om till blåst med snöslask och regn på tvärs. Både Casper och även Vittra tappade sugen och jagade halvhjärtat i det ruggiga vädret, Casper hade någon stöt på ripor i fel vind men annars blev det noll och intet. Vid dagens slut var vi dyngsura från topp till tå och våra ungdomar var trötta och molokna, väderprognosen för söndagens prov såg lika illa ut så vi packade ihop och åkte hemöver.

En fantastisk dag på fjället i sprakande höstfärger
Så här såg det ut under provdagen…

Men skam den som ger sig! tänkte vi. I många år har vi pratat om att ordna ett särskilt skogsprov på våra egna marker där vi har gott om skogsfågel. Nu lyckades vi äntligen få till det! Men detta år måste vi verkligen ha gjort oss ordentligt ovänner med vädergudarna… Provdagen bjöd på ihållande regn och dimma 😦 Förutom Vittra och Casper startade även Gabriel med Vittras kullbror Grim. Trots vädret jobbade ungdomarna på riktigt fint och vi hade en del fågelkontakter, men lövfällning + skitväder + unghundar = ingen enkel ekvation! Vittra hittade och stod för en tjädertupp som tyvärr började löpa undan innan vi hann fram till henne, hon kunde inte hålla sig utan tjuvreste. Men det räckte i alla fall till ett 2:a pris i UKL. Grim och Casper fick tyvärr inte till någon situation på de varska gråfåglarna.

Vi hade planerat en mysig lunchrast med korvgrillning vid ett av älgpassen på Hjälta VVO, men det fick bli snabbfika i regnet…
Stort tack till Micke och Mona som offrade den här söndagen för att döma/provleda åt oss i pissvädret!

Jahapp, bryta ihop och komma igen – återigen alltså! När september och oktober passerat är det slut med prov på fjäll och skog, då återstår fälten i söder. Sedan i våras hade vi planerat att dra ihop en kennelträff med träning och särskilt prov på fält för våra valpköpare. Typiskt nog när datumet började närma sig tog coronasmittan ny fart, men vi hann precis genomföra träffen med handsprit och allmän försiktighet innan det blev locket på i och med de nya hårda restriktionerna beslutades för hela landet.

Fem av sju syskon i GT kullen, från vänster: Johan med Katla, Monica med Miramis, Maria med Vildvittra, Gabriel med Grim och Mia med Lovis. Foto: Johanna Kempe

Det blev en riktigt trevlig helg som vi kommer leva på länge! Fem av sju syskon från GT kullen och två från UF kullen med tillhörande hussar och mattar deltog. På lördagen tränade vi hos Viijägarna i Kungs Husby. Värden Janne Bodell guidade oss på sina fält och alla fick effektiv mängdträning på situationer med rapphöns. Det var kul att se syskonen i action, härliga hundar med mycket motor allesammans! Markerna vi tränade på är små, men håller gott om rapphöns som flyger bra och ger hundarna lagom utmaning. Under dagen följde hundfotografen Johanna Kempe med och tog fantastiska actionbilder, här är en länk till dem – titta och njut! 🙂

Träning hos Viijägarnas

På söndagen hade vi särskilt prov på Grönsöö. Ur GT-kullen startade Vittra, Lovis och Grim samt Metso ur UF kullen, Casper och hans kullsyster Emma, och vi fick också sällskap av en ungersk Vizla. Fälten på Grönsöö ligger insprängda mellan skogsklädda kullar och den ståtliga parken med sina äppelodlingar vid Grönsöö slott. Tyvärr var det glest med fågel för dagen så hundarna fick söka och jobba länge för att hitta dom. Casper visade till husses stora glädje upp ett stort kraftfullt sök tillsammans med sin kullsyster Emma. I slutet av släppet tog han en sväng upp på en av de skogsklädda kullarna, och där hände det vi fasat för… Vi fick höra klingande drev dra igång uppe på kullen och avlägsna sig i snabb takt bortåt. Vi hade hört ryktas att det är gott om hjort och vildsvin på Grönsöö, något som är helt nytt och spännande för våra unghundar! Casper blev borta länge, så det var bara för husse att snöpligt lyfta på kepsen… Fan också!

Tomas och domar´n Micke Holmström i lättsamt samspråk, strax innan Casper gjorde sin dödssynd och drog efter klövvilt…

I nästa släpp var det syskonen Grim och Vittras tur! Jag greppade Vittra i nackskinnet, tittade henne allvarligt i ögonen och sa: – Nu ger du fan i att springa efter några jävla hjortar!!

Syskonen var laddade och drog iväg likt två greyhounds som släpptes ut ur sina startburar, när Vittra siktade på kullen där Casper försvunnit vände jag henne snabbt med pipan. Hon bytte riktning och gjorde ett slag över till andra åkerkanten där hon mötte upp med sin bror – sen drog syskonen i fyrsprång bort över fältet så att grästuvorna sprutade bakom dom. Jag gjorde ett tröstlöst försök att dubbelvissla vändsignalen när jag såg Vittra växla upp till turbofart, men vid det laget var det för sent – ungdomarna hade sprungit rakt in i ett förföriskt doftstråk av de exotiska Grönsöödjuren som Casper vallat iväg, det var lock för öronen… Grims husse Gabriel och jag skyndade fram så fort vi kunde för att se vart våra odågor tog vägen på andra sidan sluttningen men när vi kom fram var båda två puts väck 😦 Uppgivna fick vi stå och vänta, men efter en kort stund hörde vi hur det sprakade inne i skogen där hundarna försvunnit – det var Grim som hade haft vett nog att släppa och komma tillbaka i tid. Hans ohängda syster däremot dök inte upp, så det blev ett snöpligt rekordkort släpp för henne och matte fick pinsamt lyfta på ”kepsen”… Medan resten av provgruppen gick vidare anslöt Tomas och odågan Casper medan vi väntade in Vittra, som tog god tid på sig innan hon kom tillbaka.

Med skammens rodnad på kinderna gick vi sedan ikapp resten av gänget. Som tur var så skötte sig de övriga hundarna resten av dagen, hjortar och vildsvin höll sig borta. Hundarna sökte bra, men det var glest med fågel på fälten. Tillslut lyckades Mia och Lovis få till en fin situation inne i en vasskant. Efter en trevlig lunch då provledaren Christina bjöd på grillad korv och hembakad kaka valde vi att bege oss hemåt eftersom vi hade så långt att åka. Efter ett par timmars färd kom ett glädjande meddelande på messenger – Mia och Lovis hade belönats med fält: 7 och apport: 10 vilket betyder ett 1:a pris i ÖKL! 😀 Tyvärr blev det ingen fler pristagare i gruppen.

Mia och Lovis – dagens pristagare!

Trots vårt pinsamma nederlag på söndagens prov så känner vi att vi fick stor behållning av helgen. Vi är så glada att det blev stor uppslutning på vår träff trots coronahotet, som uppfödare är det så värdefullt att få se hundarna i action. Och det är alltid kul att träffa valpköpare och vorstehfolk, snacka hund, jakt och inte minst avel! Det här hoppas vi blir början på en tradition med en fälthelg på senhösten!

Tomas med Casper, Gabriel och Petra med Grim

När vår egen provhöst har varit så medioker har vi i stället kunnat glädjas åt våra valpköpare som sett till att hålla Kungshällans fana högt! 🙂 Redan när GT valparna flyttade hemifrån hade vi planer på en storstilad uppställning av Team Kungshällans på det stora unghundsprovet Junkkari i finland, flera av valpköparna var på och planerade att ställa upp. Men planeringen sprack av olika orsaker för den ena efter den andra. Vi hade anmält Vittra och Casper men för oss blev det tillslut coronarestriktionerna som satte stopp för resan över till Finland. Men Gabriel och Grim lyckades komma iväg och starta i alla fall! Grim gick jättefint på fältet och fick strålande kritik för sitt sök, men efter ett par förargliga stötar fick han utgå. På utställningsdelen fick han mycket fint omdöme med betyget ERI+ som motsvarar ungefär excellent med CK, och i vanliga fall en finalplats i tävlingen om utställningens vackraste hund. Men i år hölls ingen utställningsfinal på grund av coronarestriktionerna.

Kungshällans GT Grim väntar på det förlösande ordet för släpp

Mia och Monica med GT systrarna Lovis och Miramis har gjort en strålande provsäsong! Båda har 1:a pris med fält 8 i UKL, Lovis på vårfjäll och Miramis på fält. Efter 1:a priset i ÖKL står nu Mia och Lovis med ena benet i elitklass inför säsongen 2021. Båda systrarna har godkända viltspår i anlagsklass, är friröntgade med A höfter, och Miramis har dessutom hunnit göra BPH. Det är bara utställningsresultat som saknas – alla utställningar har ju som bekant blivit inställt det här året – annars är systrarna mycket väl utvärderade redan innan två års ålder. Vi är så glada och stolta uppfödare – vilka fantastiska valpköpare vi har som förvaltar hundarna så väl! ❤

kungshällans GT Miramis

Nu när året går mot sitt slut börjar vi blicka framåt mot 2021, vi hoppas det blir ett bättre år på många sätt! I början av året hoppas vi kunna välkomna en ny valpkull efter Tuula. Hennes tilltänkte kavaljer bestämde vi oss för i ett tidigt skede, men eftersom han är en ung hane ”i karriären”, årgång 2019 precis som våra egna unghundar, så dröjde det ett tag innan alla nödvändiga resultat var klara och parningen kunde bli godkänd.

Pedro du Val de Céze och Kungshällans UF Tuula
Länk till vår valpsida

Pedro du Val de Cèze är en fransk import som ägs våra uppfödarkollegor Kenth och Anette Gustafsson. Vi har träffat Pedro en hel del på träning och eftersöksprov i sommar och gillar honom mycket, han är både snygg, trevlig och arbetsglad. Han gjorde kometkarriär på vinterfjäll i våras och gjorde en snabb resa från unghundsklass upp i elit, där han i höst lyckades kamma hem ett 2:a pris på fjäll. Framförallt så bidrar Pedro med nytt blod till vorstehsverige, det rimmar perfekt med vår avelsfilosofi att sträva mot en bred avelsbas och inte överanvända samma hanhundar/linjer som det redan finns så mycket av i Sverige och norden. Sist men inte minst är den en stor fördel att ha bara fem mil till hanhunden nu medan pandemin härjar. Nu väntar vi bara på att Tuula ska börja löpa! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

Riksprovet, och resten av hösten som gick

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här! Det var en intensiv period i September med junkkari i Finland, riksprovet på Gotland, jakt och mycket annat. Jag hade tänkt skriva ett referat direkt efter riksprovet och visa alla bilder jag tagit men luften gick ur mig när vi landat och sedan har det bara inte blivit av… Vi får ofta uppskattning för vår hemsida och mina blogginlägg, inte många vorstehkennlar  skriver längre blogginlägg nu för tiden, de flesta har mest ”basfakta” om sina hundar på hemsidan och möjligtvis kortfattade nyhetsinlägg. Det är så enkelt att lägga upp  blänkare med bilder och korta nyheter på facebook, och så gör även vi. Facebook är så smidigt att hantera från mobilen, men jag tycker det är kul att skriva lite längre och mer personligt i bloggform, och när det dessutom uppskattas är det ju ännu roligare att skriva 🙂

Nu har snön bäddat in vårt landskap i sitt vita täcke, och skogsjakten med hundarna tog abrupt slut. Tomas och Patron gjorde ett sista försök att jaga förra helgen, bara för att konstatera att snön är för djup, åtminstone för den tvåbente jägaren… Skidor skulle fungera, men det blir strapatsrika färder med långa transportsträckor i vårt kuperade Höga kusten-landskap innan man når riktigt bra jaktmarker såsom öppna myrlandskap. Det rimmar inte så bra med de korta decemberdagarna. Vi gillar ju vintern och skid/skoterföret, men har under de senaste mediokra vintrarna med barmark ända in på nyåret börjat uppskatta möjligheten till skogsjakt med hundarna även under vintern! Nästan som om man blir lite avis på norrbottningarna med sina flacka lättforcerade tallhedar, eller sörlänningarna med sina fält där det går att jaga ända in på vårkanten 😉 Nu får vi och hundarna gilla läget och i stället ägna oss åt härliga kickspark- och skidturer, snart går det att köra upp vårt vinterstråk över tjärnen och vidare ut på Ångermanälven. Kanske försöker vi oss på någon toppjaktstur under julledigheten.

Jakthösten har annars varit bra i våra hemmaskogar med god fågeltillgång. Vi gjorde ingen fler fjälltur eftersom riptillgången var riktigt dålig i år. Tomas är den som jagar flitigast, tack vare sitt skiftjobb som gör att han kan komma ut fler dagar. Han är alltid noga med att alla hundar ska få rättvist fördelad jakttid 😉 Patron och Tuula är förstås favoriterna, den lilla ”adepten” har gjort stora framsteg i höst och är nu riktigt duktig på skogen. Hon har visat tendenser till rapportering som vi försöker uppmuntra med förhoppningen att hon ska bli en lika säker rapportör som storebror Patron.

Tuula och husse med den första skogsfågeln han fällt för henne. Oktober 2017.

”Drottningen” efter en fin dag i skogen.

Vår drottning Nelly har fått en renässans, hon har haft en tendens att gå för stort med dålig kontakt i skogen men efter ett par ”utvecklingssamtal” var det som om vi fick en ny hund! Hon är ju i grunden duktig på att hitta och hantera fågel, nu känns det som att man är ett team med henne i skogen. Nelly är fräsch och spänstig, man kan inte tro att hon snart fyller nio år.

Dimma som är jämnårig börjar däremot känna av sin ålder. I höst har hon ofta blivit stel och halt efter jakten, hennes kropp är inte lika ändamålsenligt byggd som Nellys, det sliter säkert mer när hon börjar bli till åren. Därför har hon inte fått lika många jaktdagar som de andra.

Riksprovet i början av oktober var en av höstens efterlängtade höjdpunkter, vi var grymt taggade inför resan till Gotland! Allt stämde så väl just i år, Svenska vorstehklubben firade 100 år 2017 och det arrangerades extra många prov och aktiviteter, det sammanföll perfekt med att vi just i år hade en kull lovande unghundar i precis lämplig ålder! Riksprovet arrangeras enbart i unghundsklass och elitklass, så man har oftast bara en chans att starta sin unghund, nästa chans kommer om eller när man avancerat upp i elitklass. Vi hade hoppats att fler av våra valpköpare skulle ta chansen att starta sina hundar, men var i alla fall glada för den ”laguppställning” vi blev med fyra Kungshällare i unghundsklass.

Vi bodde fantastiskt fint i ett hus i Ljugarn på östra Gotland. Enda nackdelen var att vi hade en bit att åka till samlingsplatsen som var i Kneippbyn på andra sidan ön så det var inte läge att delta i de kringaktiviteter som anordnades av arrangörerna SVK Östra och Gotland, men vårt lilla gäng hade mysigt ändå med gemensamma middagar och en massa hundsnack på kvällarna. Christopher och Anna som hade sin lille son med sig bodde i Kneippbyn, men kom ut och hälsade på oss och passade på att träna lite apportering och vatten med Mira.

Team Kungshällan framför huset i Ljugarn. Frederik och Metso, Tomas med Tuula och mamma Nelly, Hanna med Kaisa och Christopher med Mira.

 

Samling och upprop inför fältprovet.

 

Delar av ”Team Kungshällans” utanför Kneippbyn.

Först ut att starta på fält var Kaisa, Metso och Tuula. Vi hamnade i varsin grupp och olika platser på ön. Vädret var bra men med besvärlig blåst som gjorde det svårt för de unga hundarna att kalibrera vittringen och spika fåglarna. Vår grupp hade gott om fågel överlag, men det blev i vartenda släpp stolpe ut för Tomas och Tuula som konstant lyckades hamna på den sida av fälten där det inte var någon fågel. Vi fick se många hundar stöta fågel under dagen, i vårt område var det enbart rapphöns. Tuula pinnade på bra, om än inte lika stort och snabbt som hon gjorde på junkkari men husse var nöjd och domaren tyckte hon jobbade på bra. Vi gick både över stubbåkrar, vallar, trädor och det för oss ”exotiska” underlaget palsternacksodling! Det var en frodig grönska som hundarna fick jobba sig igenom. Just i ett sådant fält var domaren mycket otydlig vilket ledde till ännu mer konsekvenser till Tuulas nackdel. Inför släppet anvisade han riktningen parallellt med en väg. Tomas och Tuula började gå i den riktningen men parkamraten, domaren och skytten vek i stället av rakt in i fältet. Givetvis var det ju där i andra änden av fältet som rapphönsen låg, parkamraten fick sin fågelsituation medan Tomas och Tuula snopet fick se på från andra kanten som han lydigt följt. Domaren påstod sedan att Tomas gått åt fel håll och Tuula lämnat osökt mark… :/ Vi fick sedan på nåder mer släpptid efter att Tomas påtalat att Tuula faktiskt inte gjort något fel (de flesta andra hundarna hade gott om stötar i bagaget) men det var tydligen inte vår dag. Lilltjejen jobbade på i stora fina slag sitt sista släpp men fåglarna lyste med sin frånvaro. När vi hade bara 50-talet meter kvar till bilarna blev Tuula stilla bakom en buskridå. En ensam rapphöna gick upp innan Tomas hann fram. Så var den dagen slut…

Nu kör vi!

 

Tomas och Tuula i palsternackorna

 

Tomas för Tuula paralellt med vägen som han blivit anvisad… Med facit i hand ska man nog vara lite mer ”olydig” som hundförare på prov!

 

När provet var avslutat fick mamma Nelly lufta sig lite på fältet. Vi ångrade nästan att vi inte anmält henne till elitklassen!

Under dagen fick vi rapporter från Frederik och Hanna som startade med Metso och Kaisa. Metso hade oturen att springa in i fågel några sekunder in i sitt första släpp! Han jobbade sedan på bra hela dagen men fick tyvärr inte till någon jaktbar situation. Även Kaisa hade en ensam rapphöna i sitt första släpp. Hon jobbade på bra till en början men började sedan mattas och få problem med magen. Det var en något nedslagen trio hundförare som återsamlades efter provdagen. Två som haft fågel men inte fått till det, och en som jobbat på men inte haft fågel… Stackars lilla Kaisa var dessutom helt slut och mådde inte alls bra.

Dagen efter startade Metso och Tuula på spåret. Kaisa var fortfarande dålig med diarré så Hanna beslutade att stryka henne. Metso och Tuula fixade sina spår prickfritt, båda startade lösa. Även om vi hade förlorat chansen att gå till pris så var det ett bra tillfälle för hundarna att få ytterligare träning och proverfarenhet. Syskonen var båda två lika coola och fokuserade på uppgiften under dagen.

Tomas och Frederik med Tuula och Metso inför spårstart.

 

Frederik blir intervjuad av den ”flygande reportern” Roger.

 

Tomas och Tuula ❤

Fjärde syskonet Mira och husse Christopher startade på fält samma dag. Mira hade en del fågel på vingarna under dagen, men har för lite jakterfarenhet i bagaget så hon ville inte ta för sig och söka ut ordentligt. Det blev inget fältbetyg för henne heller. Motgångarna var inte slut med de uteblivna fältbetygen, på kvällen blev Kaisa sämre med både kräkningar och diarré så tillslut blev Hanna och Gustaf tvungna att åka till veterinären akut med henne. Dom blev kvar där till långt in på natten medan Kaisa fick dropp och det togs prover. Det verkade som om hon drabbats av en elak magbakterie som blommade ut och tog över när hon ansträngde sig under provet. Stackars Hanna och Gustaf! Två unga och ambitiösa hundmänniskor som dessutom haft mycket oflyt med sitt hundägarskap redan innan… Vi led verkligen med dom 😥

Efter en ”ledig” dag då vi passade på att turista lite på ön avslutades provet på lördagen med vattenarbete för den kvarvarande syskontrion medan Kaisa fick vila och kurera sig. Alla tre klarade uppgiften, Metso och Tuula fick full pott medan Mira som inte tränat så mycket innan behövde en del övertalning innan hon bärgade anden.

Mor och dotter busar på stranden vid Ljugarn

 

Vi kollade in raukarna vid Folhammar i närheten av Ljugarn.

 

Christopher och Mira laddar för vattenarbetet.

 

Tuula efter väl genomfört vattenarbete.

Summa summarum; Inga framgångar för Team Kungshällans på riksprovet 2017, men ett trevligt och välarrangerat prov på fantastiska marker! Vi är glada och tacksamma för att fyra av våra valpköpare slöt upp och visade upp sina hundar. Hoppas vi kan återkomma och gå jaktprov på Gotland i framtiden – och då med lite bättre framgångar! 😉

Väl hemma igen fick täta rapporter om Kaisas återhämtning från Hanna. Både matte och hund är riktiga fighters som inte lät sig nedslås av motgångarna på Gotland. I slutet av oktober startade dom på fältprov och bärgade hem ett fint 2:a pris! Som om inte det vore nog så följdes det ett par veckor senare upp av ytterligare 2:a pris med 7:a på fält! 😀 Om det inte vore för att Kaisa var i höglöp i samband med eftersöksgrenarna i somras hade det blivit ett 1:a, men nu räckte inte poängen hela vägen fram. Men vad gör väl det, att gå till pris 2 gånger på 3 starter med en unghund är en stor bedrift, vi blev så stolta och glada!

” Vinnare är den som kommer igen!”

/Maria


Lämna en kommentar

Framgångar på fält!

Förra helgen var vi ner till Långtora utanför Enköping för en helgs träning och särskilt prov tillsammans med Ormkullarna. Det är tredje gången vi ordnar en sådan här gemensam träff, det börjar bli en tradition! Från vår kennel kom Ewa och Liisa med Pricilla och Primadonna, samt att Mattias och dottern Lin var med under lördagen med Prada och ”storasyster” Fjällvittrans Chacha. Tomas startade Nelly på prov båda dagarna, medan undertecknad tränade med ungdomarna. Vi hade förutom Patron även med oss halvbrorsan Jorm.

På lördagens prov startade Nelly och Tomas i ÖKL, domaren var Mikael Holmström. Det var sju hundar i samtliga tre klasser till start. Tomas strategi för dagen var att styra Nelly ”militäriskt” med pipan, eftersom vi lärt oss att revieringen är ytterst viktig på fält. Våra hundar är ju vana vid fjäll och skog där dom vanligtvis får jaga ganska fritt och biotopsöka efter eget huvud, vi jagar aldrig fasan eller rapphöns så varken vi eller hundarna har någon praktisk vana av fältjakt. Nelly är kvick och lydig på pipan och vänder direkt på dubbelvissling. Det föll i god jord och hon fick mycket beröm av domaren för sitt sök. I andra släpp hade hon fågel på gång, men parkamraten kom upp bredvid och det blev lite väl mycket konkurrens så dom petade upp rapphönskullen och det blev lite väl många meter innan det blev stopp. Efter lunch fick Nelly fortsätta gå, och hon fortsatte i samma fina stil och ordnade två exemplariska fågeltagningar på rapphöns som tack och lov reparerade skadan från förmiddagens övertramp och räckte till en 7:a på fält och full pott på apporten, ett förstapris och biljetten till elitklassen var klar! Det blev totalt fyra pristagare i gruppen: Ormkullens I´Varga med ett 2:a pris ekl, Ormkullens Isa 2:a pris ÖKL och Rugdelias QLM Cruyff 2:a pris ÖKL.

DSC_0043

DSC_0044

Vi som tränade med ungdomarna gick bland trixiga löpande fasaner, det var inte lätt för de unga nosarna att hantera alla löpor och kringflygande fågel! Men dom fick i alla fall lära sig att det inte är lönt att springa efter flygande fågel, för det kommer hela tiden nya 🙂 På eftermiddagen gick jag och Liisa med Patron, Jorm och Primadonna tillsammans. Lilla ”Pingla” stod fint för fasan två gånger!” När vi kom upp på en stubb hittade Patron en kull rapphöns som han först stod för några sekunder, sedan blev det fullt ös och han röjde iväg allihop! Så kan det gå med unga hetsporrar 😉 Jag passade också på att ta några bilder av våra fina ungdomar:

Kungshällans NF Pricilla ”Cilla”

Kungshällans NF Pricilla ”Cilla”

Kungshällans NF Prada

Kungshällans NF Prada

Kungshällans NF Primadonna ”Pingla”

Kungshällans NF Primadonna ”Pingla”

Kungshällans NF Primadonna, Patron, Prada och Pricilla

På söndagen var det då dags att växla upp ett snäpp, nu var det en elithund Tomas förväntades föra! Husse var nervös, skulle detta hålla med så lite träning och erfarenhet från fältet? Dagens domare var Kenneth Sundvall, en äldre erfaren domare som dömt många hundar på fält. Vid morgonens samling beskrev han fältfågelns beteende och hur han förväntar sig se hundarna jobba på fält, husses nervositet steg ytterligare en aning… Tomas höll sig dock till samma strategi som på lördagen, strikt dirigering från kant till kant på fältet. Nelly var med på noterna och lydde hans minsta vink. I första släpp stod hon efter bara ett par minuter, ett par fåglar lättade men det var fler kvar som Nelly preciserade och fixade en fin situation med fällning. I nästa släpp fixade hon ytterligare en fågeltagning där hon var lite väl het. Efter lunch fortsatte Nelly i samma fina stil och fick beröm av domaren för sin fina reviering. Som grand finale presterade hon ett fint löparbete på en lurig fasanhöna som saluterades. Hennes prestationer belönades med en 8:a på fält och 9:a på apporten=1:a pris på första starten i elitklass! Gissa om vi blev glada!! 🙂 De övriga pristagarna i gruppen var Ormkullens I´Varga med 1:a pris ekl och Ormkullens Helix med 2:a pris ökl. Grattis allihop till provframgångarna i helgen!

DSC_0059Nelly – fältets drottning!

Med ungdomarna gick vi först där provgruppen gick i går för att se om vi kunde hitta rapphöns som är lättare att hantera. Några stycken råkade vi stöta upp från ett dike, men sedan hittade vi inte fler. Det blev dock nyttig revieringsträning för våra adepter på stubbåkern. Efter lunch sökte vi oss till stubben där Patron röjde rapphöns i går, för att se om dom fanns kvar, men icke. Ungdomarna pallar inte att söka särskilt länge, dom blev allt mer sugna på bus så tillslut släppte vi alla fyra så dom fick rejsa tillsammans, vilken lycka!

Pingla och Patron

Pricilla ”Cilla” på språng

Snyggingen Jorm

Fler bilder av de ystra ungdomarna finns på vår facebooksida

Sedan var det bara att packa ihop för resan hem efter ytterligare en trevlig och framgångsrik helg på Långtora. Det var så kul att se våra härliga unga förmågor in action på fält, och fantastiskt att ”morsan” levererade så bra på proven! Hon är en verklig pärla våra Nelly. Vi är inte mycket för att skryta i vanliga fall, men det kan faktiskt vara på sin plats nu! På de 9 prov hon startat på har hon pris på 8, och på sin första start i elitklass går hon och grejar en 8:a trots att hon saknar erfarenhet och träning på fält! Hennes egenskapssiffror är över medel i samtliga fyra delar. Provkritikerna, framförallt från de senaste två proven är synnerligen trevlig läsning. Gissa om vi är glada och stolta! 😀

/Maria


3 kommentarer

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade :/ Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria