Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Utställning i Umeå

Nyss hemkommen från SVK Västerbottens årliga utställning på Forslundagymnasiet i Umeå där jag ställde ut Dimma och Brage. Jag var lite nervös att hinna i tid, min mobil hade nämligen passat på att ladda ur batteriet under natten så jag vaknade halv nio! Inte en pinal hade jag packat kvällen innan, det tänkte jag ju göra på morgonen! Men som tur var hittade jag alla grejer som skulle med, kameran åkte jag tyvärr ifrån…

Men det visade sig inte vara någon fara, då jag kom fram med andan i halsen efter en färd en bra bit över hastighetsbegränsningarna var det fortfarande strävhår i ringen så jag kunde lugnt gå ut och rasta Dimma och Brage. Först ut var Brage i jaktklassen. Han skötte sig fint och var en av de tre som fick excellent! De andra två var Ganjos Ebbex och Ganjos Fresk. Det slutade med Ebbex som 1:a och Fresk som 2:a, båda de fick CK. Grattis Larra och Anette! Brage kom på tredje plats, tyvärr inget CK denna gång. Han fick fin kritik, men domaren lade stor vikt vid den ljusa fläck som Brage har på överläppen efter en skada. Brages kritik:

65 cm. Rastypiskt huvud, bra könsprägel, välkroppad, välvinklad, fina rörelser, päls och färg utan anmärkning, bra tassar. Har en opigmenterad fläck på nosen.

I jaktklass tikar var det inte mindre än 18 stycken! Dimma var först ut. Efter vad jag sett hittills så verkade den här domaren gilla lättare hundar, så jag var beredd på ”domen” redan innan jag gick in i ringen med vår bastanta vita brud. Som väntat fick hon ytterligare ett ”good” till samlingarna, och kritiken lät ungefär som den brukar. Men i våra ögon är hon ändå så vacker vår lilla vita tjej! Då var vi klara för dagen, jag stannade en stund och tittade på några fler tikar men sedan var det dags att styra kosan hemöver igen.

I morgon ska jag ta några nya bilder av Brage, för nu kvalar han ju in på vorstehklubbens lista för avelsgodkända hanar! 1:a pris ÖKL jaktprov, excellent på utställning och HD:A.

J Kungshällans BS Brage (KS Baron vom Donauland – J Råvatj Strimma)

/Maria

Annonser


3 kommentarer

Träning och fältprov på Långtora

Förra helgen åkte vi tillsammans med Helena och Nellys bror Brage ned till Långtora för fältträning och jaktprov. Förra gången vi reste söderut i samma ärende 2010 blev det dramatiskt och händelserikt, Bettan bröt benet och Nitro blev jaktchampion. Det blev en händelserik helg även denna gång, men utan olyckor!

På fredagen var det fältträning på schemat, förutom oss var Lilian Westerlund, Boviksbadets kennel och Jeanette från Ormkullens kennel, samt Helen och Roger som har två Ormkullare var med. Några av Lilians valpköpare var också med och tränade på fredagen. Vi bodde hos Amir på Långtora, boendet var trivsamt och dessutom ingår frukost! Lyxigt att slippa fixa med det själv när man är ivrig att komma ut på fälten för en dust med fasaner och rapphöns.

Tomas, jag och Helena begav oss ut tidigt i marken med Nelly, Brage och Dimma. I början hade vi inte så mycket fågelkontakter, men det var bra att hundarna fick springa av sig lite först, för så småningom kom vi in i hetluften där det kryllade av fasaner! Då anslöt även Jeanette, Helen och Roger. Det var inte helt lätt för våra (med tanke på årets fågeltillgång) svältfödda hundar att konfronteras med mark som var marinerad med fasanlöpor. Många stötar och en hel del strul blev det 😉 Brage hade förstås en fördel jämfört med våra brudar, eftersom han har fasaner ”inpå knuten”. Men det var lärorikt för både förare och hundar! Så småningom hamnade vi på stubb med rapphöns, då fick vi till lite bättre fågelsituationer. På kvällen åt vi en god middag hela gänget.

På lördagen var det dags för SVK: Östras ordinarie prov. Vi var två stora grupper med 12 ekipage i varje, så det blev ett lååångt prov med mycket väntan. Som tur är så var vädret bra. Fasanerna är inte lätta att hantera för hundarna, och det blev stötar för så gott som alla hundar. Nelly och Brage gick riktigt bra, även Dimma på förmiddagen medan vi gick på öppna fält. Efter lunch tog vi oss in i det beryktade fasangettot. Då fixade Dimma inte de många löporna härs och tvärs genom gräset, hon fastnade och blev alldeles för omständlig. Mitt i fasanghettot kom det under Brages släpp en rapphöna flygande och slog sig ned i hans sökområde. Brage gjorde det jättebra som lyckades spika den mitt i havet av vittring, och fixade sedan ett snyggt fågeljobb 🙂 Timmarna masade sig fram med lång väntetid för den allt mer frysande provgruppen medan solen sjönk, på slutet av dagen då det började skymma stod Nelly för en fasan inne bland högt gräs. Det blev dagens enda fällning, domaren sköt hönan nära Nelly och det blev för stor frestelse för henne då hon såg den falla så hon knallapporterade :/ Det slutade med 6:a på fält och 10:a på apporten för henne, ett 2:a pris. Men Helena och Brage kammade hem en 7:a på fält! Han strulade lite på apporten så det blev en 8:a men det blev ett välförtjänt 1:a pris! Så kul att Helena fick valuta för all träningstid med sin duktige Brage 😀

På söndagen var det åter dags för prov, den här gången ett särskilt prov i betydligt mindre skala med nyblivne domaren Jonas Seger som dömde. Vi var sex hundar som startade; Helena med Brage, Tomas med Nelly, Maria med Dimma, Jeanette med Varga, Lilian med Kyra och Marielle som kommit ända från Kiruna med sin Bonnie. Helen Walsh ställde upp som provledare. Vi fick ännu en strålande klar höstdag, och provet drog igång med action efter bara några sekunder! Vi började på stubben, Tomas släppte Nelly vid åkerkanten, hon sprang bara ca 30 meter och nöp direkt vid ett dike. Hon stod lite osäkert med viftande svans, och visste inte riktigt hur hon skulle avancera när Tomas skickade henne. Förklaringen till det kom när ca 10 rapphönor som satt spridda i diket lättade, och höll på att flyga omkull oss i publiken! Jonas brände av ett skott i luften och Nelly stannade lydigt. Så snabbt har vi nog aldrig någonsin sett en fågelsituation i något släpp på prov!

Det fortsatte i samma stil under dagen, vi hade gott om rapphöns på fälten. Hundarna jobbade på bra, några stötar blev det förstås på nyslagna rapphönor och då hundarna kom i fel vind. Dimma gick som ett jehu så fort hennes korta små ben tillåter i fina slag över stubben, hon är för härlig att se vårt lilla ”spektakel”.

Brage verkade ha fått en överdos av intryck under de föregående dagarna, han ville inte lyssna riktigt på matte i dag. Dimma fick till en fin situation på rapphöns, men när hon gjorde en stor lov ut på ett fält för att hämta vind så sprang hon upp några fåglar och eftersom matte var lååångt borta passade hon på att rusa lite extra efter fåglarna. Jag trodde hon åkte ut, men enligt Jonas var det ”inom gränsen” så hon blev godkänd men färdigprovad. Brage gjorde tyvärr samma resa ett par gånger för mycket så det blev stolpe ut för honom den här gången. Nelly fortsatte att gå bra och var lydig på husses dirigeringar och signaler, men hon var också en hårsmån från att göra en stolpe ut inte mindre än två gånger! Först skrek hon till direkt efter att Tomas släppt henne, hon verkade ha skadat tassen. Tomas fick koppla henne och gå en stund för att se om det gick över, och det gjorde det lyckligtvis. Nästa tillfälle var då en stackars liten kanin råkade befinna sig mitt i hetluften, den satt och tryckte mitt på fältet vi gick över och spratt upp mitt i Nellys släpp och hon drog omedelbart iväg efter den. Som tur var blev det stopp ”inom gränsen”, PHU nummer två!

Vi tog en liten paus vid bilarna och Jonas drog en genomgång av det dittills händelserika provet. Nelly och Dimma var färdigprovade och fick göra kastapport, det blev 9 för Nelly (lite tugg) och 10 för Dimma. Sen fick vi veta fältbetygen, Dimmas ”resa” efter fåglarna sänkte hennes fältbetyg till en 4:a, men Nelly fick en 7:a vilket ger ett 1:a pris. Nelly är därmed färdig utställningschampion, YIPPIIEE!! 😀

Efter pausen bytte resterande gänget område och fortsatte provet, medan Tomas, jag och Helena packade ihop och begav oss hemöver. När vi stannade i Gävle Bro och åt så ringde Jeanette och meddelade att både Varga, Kyra och Bonnie fixat fina fågeltagningar och fått varsin sjua/1:a pris. Kul!

Det lär inte vara sista gången vi åker söderut på prov och träning. Förutom att det är trevligt att träffa folk och hundar från olika landsändor och man alltid känner sig välkommen, så är det lärorikt för hundarna att få prova på olika underlag. Vi strävar också efter att hundarna ska ha sina provmeriter från alla fyra underlagen. Vi vill passa på att tacka Helen som fixar och donar med provledarskap och håller i många trådar i SVK Östra, Jonas för gott ”domarskap” under vårt särskilda prov, och Amir för hans gästfrihet och fantastiska anläggning Långtora hund & sport. Fler bilder från helgen finns på facebook.

Nu börjar snön komma så smått här hos oss, dagarna blir kortare och jaktsäsongen lider mot sitt slut. Härnäst väntar utställning i Umeå 24 november för Dimma, jag kommer även att ha med mig Brage som efter helgens prov kvalar in i jaktklassen. Den nyblivna championen Nelly väntar vi bara på att hon ska börja löpa, så ska hon och Nitro få göra en ny generation småstjärnor!

/Maria


Lämna en kommentar

Riksutställningen

Förra helgen var vi iväg till Vorstehklubbens riksutställning som glädjande nog för alla norrlänningar hölls i Piteå! Vi hade anmält Dimma, Nelly och Nitro till utställningen och Nitro till hanhundsvisningen på lördagen. Maria var dessutom sponsor till utställningen, så vi hade ett gäng hundporträtt med oss för att visa upp under helgen. Lite bökigt var det att transportera hundarna eftersom Nelly passade på att börja löpa, och höglöpet hade infunnit sig lagom till utställningen! Vi bäddade en liten kupé invid packningen i baksätet åt Nitro, så fick ”brudarna” ligga bak i bilen. Bettan följde också med eftersom en spekulant från Piteå skulle komma och titta på henne.

När vi kom fram och lastade ur packning och hundar hörde vi att någon spelade Metallica längre bort på campingen, det är väl något gäng med ungdomar tänkte jag. När hundarna var matade tog vi en promenad för att leta reda på Jeanette, Micke och ormkullegänget som anlänt lite tidigare. Det visade sig att dom var ”ungdomsgänget” som satt runt brasan och lyssnade på musik 😉 Vi anslöt till den goda stämningen och brasan som höll myggen borta, så de blev ganska sent innan vi kom i säng.

Hundsnack kring brasan

På lördagen började vi med att sätta upp partytältet och stafflierna med mina målningar intill utställningsringarna. Jag hade även tryckt upp vykort till försäljning med en korthårig och en strävhårig vorsteh. Förhoppningsvis genererar den lilla konstutställningen ett antal porträttbeställningar framöver. Mer info om min konst finns på www.mariasgalleri.com

Mitt lilla utställningstält

Dagen bjöd på strålande försommarväder! Tyvärr var det dålig uppslutning till hanhundsvisningen, endast 10 korthårsvorstrar var anmälda och ännu färre av strävhår och mûnsterländer. Men en ungersk vizla var iallafall med! Uppslutningen av publik var heller inte särskilt stor, det var nog mest familjemedlemmar till hanhundsägarna och arrangörerna. Det var synd, det här var ju ett bra initiativ av arrangörerna och ett gyllene tillfälle för tikägare i avelstankar att få se ett antal potentiella avelshanar och få möjlighet att prata med deras ägare! Ormkullens kennel var åtminstone väl representerade med fyra snygga och trevliga hanar, förutom vår egen SEUCH SEJCH Ormkullens E´Nitro (Pitkäsaaren Algarin – Ormkullens Cobra) var det ”the grand old man” SEUCH SEJCH Ormkullens Titan (Orrbyskogens Casper – Stensäter Mandel), 10 år och still going strong, J SEUCH Ormkullens Hugo Boss (Uri vom Thûringer Zipfel – Ormkullens E´Tigra) och J Ormkullens Granat (Armin II vom Hege-Haus – Orkullens Cobra).

På kvällen grillade kring brasan, och när vi gick och la oss kände vi de första regnstänken.Under natten öppnade sig himlens portar , och vi vaknade upp till hällande regn lagom till söndagens utställning! Inte vad arrangörerna beställ precis… Men det var bara att bita ihop och gilla läget. Som tur var så hade jag tagit in mina originalmålningar, och hade även ett antal digitala utskrifter av mina målningar med, som fick hänga kvar på stafflierna.

För korthåren var valpar och unghundar först ut att dömas av Bo Wallin. Av ”de våra” ur Dimma och Nitros kull var ”Giro” (Kungshällans NA Famous Grouse) och ”Thalita” (Kungshällans NA Minttu) anmälda i unghundsklass. Båda fick fin kritik, Giro som är kille behöver utvecklas och grovna på sig mer så han fick very good. Syrran Thalita är en kraftufull och välutvecklad tik för sin ålder, så hon fick excellent. Grattis Lars och Linnea! Båda två hade precis åldern inne för unghundsklassen så dom är förhållandevis unga för klassen.

Kungshällans NA Famous Grouse (Ormkullens E`Nitro - Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Famous Grouse (Ormkullens E`Nitro – Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Minttu (Ormkullens E´Nitro - Briskbreeze Alida)

Kungshällans NA Minttu (Ormkullens E´Nitro – Briskbreeze Alida)

Ända från finland kom också Kirsi Heiskanen med Dimmas kullbror Aragorn, det var kul att äntligen få träffas IRL! Vi har haft en hel del kontakt och utbyte på facebook. Aragorn och Dimma är mycket lika i uttrycket, men skillnaden i storlek är slående! Aragorn är mer högrest i modellen än sin kortbenta lilla syster, men båda har det där nobla Hege-Haus uttrycket och en utstrålning likt lippizanerhästar 😉

Det var ingen höjdare att springa runt i utställningsringen den här dagen, skorna blev snabbt genomblöta och efterhand bildades en lerig stig i gräset där hundar och förare sprang. Öppenklass och högre dömdes i andra ringen av Mats Jonsson. Först ut av våra egna var Nitro i championklass, där han tävlade mot ytterligare fyra snygga hanar med tunga meritlistor. Nitro tycker utställningar är stentråkigt, han är egentligen pensionerad från vänstervarvandet, så det är svårt att få honom att se alert och spänstig ut i ringen. Vädret gjorde också sitt till… men tack vare att hans höglöpande brud Nelly stod vid ringkanten så sträckte han upp sig någorlunda. Han fick excellent med CK och slutade på tredje placering. Än håller han stilen ,) Nitros kritik:

Goda proportioner, vackert huvud med bra uttryck. Utmärkt hals och rygg. Ngt brant kors. Välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. Rör sig bra fram, ngt kort bak.

Sedan var det dags för Nelly och Dimma i jaktklassen, då fick Tomas göra en insats och visa Dimma. Nelly fick excellent och Dimma fick very good, Tomas drog en lättnadens suck då han slapp springa mer i leran med Dimma. Han fick i stället greppa kameran och dokumentera när undertecknad klafsade vidare med Nelly i konkurrensklassen. Det var totalt åtta tikar i jaktklassen. Nelly slutade på andra plats i jaktklassen och fjärde bästa tik totalt, och hon fick sitt tredje CK! 😀 Tre utställningar och tre raka CK, hon är verkligen snygg våran ”Nelson” 😉 Nu är det upp till oss i höst att fixa ett 1:a pris på jaktprov så är Nelly utställningschampion! Här är Nellys kritik:

Utmärkta proportioner. Vackert huvud, bra uttryck. Ej helt stram hals. Utmärkt rygg, bra kors, välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. utmärkta rörelser.

Dimmas kritik:

Goda proportioner, korrekt skalle, kunde ha mer utfyllt nosparti. Mkt bra hals och rygg, ngt brant kors. Välformad bröstkorg. Bra vinklar och benstomme. Rör sig med instabila armbågar, ngt trångt fram. Bra från sidan.

Matte och nelly klafsar runt i ringen...

Matte och nelly klafsar runt i ringen…

Efter avelsklassen var Nitro och jag med i en uppfödargrupp med Ormkullens kennel. Gruppen bestod av Titan, Nitro och hans kullsyster Tigra, deras halvbror Granat och Tigras son Hugo Boss. Gruppen fick CK, blev bästa uppfödargrupp och slutade som BIS uppfödargrupp! Jeanette var överlycklig över utmärkelsen. Kritiken löd: ”En jämn grupp av mycket hög klass, utmärkta ras representanter, Mycket goda bruksdelar, utmärkt temperament”.

Ormkullens uppfödargrupp

Ormkullens uppfödargrupp

Tomas började packa ihop min utställning medan jag följde BIS finalen, eftersom jag sponsrar vinnaren med ett porträtt. Det blev den stilige vizlan Madaraz Oktán som tog hem segern! Det ska bli roligt att måla en vizla för omväxlings skull 😉

Best in show:  Madaraz Oktán

Best in show: Madaraz Oktán

På grund av vädret blev det en dryg utställningsdag, men vi är glada åt resultaten! Sedan var det bara att bege oss de cirka 40 milen hemöver, Tomas hann knappt ut ur Piteå innan jag slocknade i passagerarsätet. Jag var inte mycket till resesällskap 😉

Väl hemma kunde jag inte hålla mig från att börja tanka in de närmare 400 bilderna vi tagit under helgen, men typiskt nog så kraschade datorn flera gånger under överföringen. Det blev en sen kväll, men eftersom det var måndag och jobb dagen efter fick jag lov att gå och lägga mig. Dagen efter när jag kollade bilderna var samtliga förstörda! Och inte hade jag kvar dom på minneskortet heller – KATASTROF! Det blev ytterligare en sen kväll, men tack vare räddningsprogrammet Recuva så lyckades jag återställa så gott som alla filer, PUH! Här är en länk till albumet på facebook.

Under helgen blev det också klart att Bettan flyttar till Piteå omkring den 20 augusti. Ett trevligt jägarpar kom och hälsade på och tittade på henne under helgen, och dom tyckte bra om henne. Mannen hade tidigare haft vorsteh men varit utan hund i några år eftersom han jobbat i Norge. Hans fru hade nyligen tagit jägarexamen. Det känns skönt att det ordnar sig för vår lilla pralin, och hon nu kommer få många jaktdagar. Men hon kommer att bli saknad…

/Maria


Lämna en kommentar

Ännu en lyckad utställning!

Förra helgen åkte undertecknad till specialhundklubbarnas utställning i Östersund med Dimma och Nelly. Vädret visade sig från sin sämsta sida, optimist som jag var så litade jag blint på väderleksprognosen som INTE lovade regn, så jag hade bara gympadojjor på fötterna. Det regnade så gott som hela dagen… Men det trista vädret uppvägdes av framgångarna på utställningen!

Anna och Tom från Ås som har Dimma och Nitros son Jägermeister var på plats, eftersom jag hade två tikar i samma klass så ställde Anna upp som ”handler” åt Dimma. Ett lyckat drag visade det sig! Både Dimma och Nelly fick excellent med CK, Nelly blev bästa tik i jaktklassen och Dimma 2:a. Nelly slutade sedan som 4:e bästa tik och fick cert, och Dimma kom på 5:e plats och fick reservcert! Tydligen ska Dimma ha en annan handler än matte 😉 Med de nya utställningsreglerna berättigar även CK till championat, så vi ska nog inte ge upp hoppet att även Dimma kan skrapa ihop tre stycken. Nelly fick sitt andra raka cert på sin andra utställning i jaktklassen, så det är bara att hålla tummarna att hon får sitt tredje på SVK:s riksutställning i Piteå om en månad! Men då lär konkurrensen vara större med många snygga tikar i jaktlassen, så vi får väl se… Kul var att Nellys vackra bruna halvsyster SEUCH Ganjos Chili (Baron vom Donauland – Rugdelias LME Quittra) blev BIR! Gamle Baron kan konsten att göra vackra barn 😉

 

Tom filmade också oss i ringen:

 

Domare för dagen var Carl Magnus Olofsson. Här är ”brudarnas” respektive kritiker. Han tyckte Nelly hade bättre rörelser än Dimma, därför kom hon 1:a.

Nelly:

Feminin tik med utmärkt storlek, feminint huvud och mörka öron. Ngt kort hals, utmärkt överlinje, väl markerat förbröst, ngt rak i sin skuldra. Välformad bröstkorg, djup och längd. Välvinklad bak, rör sig med utmärkt steglängd, utmärkt temperament.

 

Dimma:

Feminin tik, välskuret feminint huvud. Ngt ljusa ögon, stark hals, bra överlinje, väl markerat förbröst, välanlagd skuldra. Välformad bröstkorg. Välvinklad bak, utmärkt temperament och pälskvalitet.

 

Jonas och ”Kungen”, Kungshällans JS Carl Gustaf var också med, Kungen visades i öppenklassen. Tyvärr så sa Kungen några mindre väl valda ord åt domaren då han klämde alltför bryskt på eders majestäts ljumskar och ”ädla delar”, så betyget slutade därför på ”good”. I övrigt fick han fin kritik. Kungen är en manlig kopia av mamma Strimma, en ståtlig och välbyggd kille.

Kungshällans JS Carl Gustaf "Kungen"

Kungshällans JS Carl Gustaf ”Kungen”

Kent och Gertrud från Hammerdal var också på plats och visade Nitros ”flickvän” Sångbergets Roda, som blev belönad med excellent i jaktklassen. Nitro och Roda har en ny date inbokad någon gång i december, då håller vi tummarna att det resulterar i ett helt gäng små juveler! 🙂

Kent och Roda i ringen

/Maria

 


1 kommentar

Vårprov och oväntat besök

Här kommer en ett blogginlägg sent omsider efter förra lördagens vårprov i Mittådalen! Vi hade anmält Nelly, Bettan och Dimma till öppenklassen men en vecka före start gick Nelly och stukade ena handleden på ena frambenet så vi blev tvungna att stryka henne. Lite surt att missa chansen att få ett fältbetyg innan säsongens slut… 

I Härjedalen såg det ut ungefär som här hemma, snösmältningen har gått i rasande fart så det var inte mycket snö kvar! Av de som startade på fredgen fick vi höra att det förutom att det var plusgrader även hade satt igång att regna så den redan lösa snön blivit ännu blötare! Förutsättingarna var alltså inget vidare för att gå prov… vi klafsade iväg genom snösörjan in mot provområdet, både Tomas och jag hade vanliga löparskidor som obönhörligt sjönk ner i snön, det var ungefär som att skida i sockerkakssmet. Det dröjde inte lång stund innan vi var genomblöta. De som hade bredare turskidor klarade sig bättre. Hundarna fick kämpa hårt, på en del ställen hade snön smält så marken var framme, där kunde dom sträcka ut ordentligt. Annars blev söket och revieringen inte den bästa när hundarna kämpade och försökte simma fram i snön. Inne bland björkarna bar det någorlunda. Alldeles i början stötte Dimmas parkamrat ett par ripor, sen dröjde det länge innan vi fick fågelkontakt igen. Båda våra tjejer kämpade på bra efter förutsättningarna och fick beröm av domaren Lisa Danielsson och domareleven Jonas Seger. När vi vänt om och var på väg tillbaka stod Dimma för fågel! Hon gjorde ett fint arbete med en anpassad avance 🙂 Bettan fortsatte oförtrutet söka och jobba i det tunga föret, mattes lilla outtröttliga kämpe… Några gånger markerade hon fågel, men ingen var hemma… Hon fick lång släpptid, men historien upprepade sig och det blev ingen fågeltagning. Hennes parkamrat Klevportens BV Steira sökte ännu snäppet större, snabbare och mer målmedvetet än Bettan och det lönade sig! Hon hittade och stod för fågel på en kulle en bit framför Bettan, och gjorde sedan ett perfekt fågelarbete. Det var synd att inte Bettan hann fram först, men jag unnar verkligen den fantastiskt duktiga Steira och hennes matte att dom fick gå till pris! Steira är en otrolig hund, blott två år gammal men söker som en garvad elithund. ”Ett sök av den högre skolan” som Jonas Seger sa vid genomgången. Hon fick en 7:a även på fredag, så med avklarade eftersöksgrenar i sommar är det elitklassen som gäller i höst!

På vissa områden var det så lite snö att hundarna kunde springa på barbacken.

Vår lilla Bettan… ja, det är som om hon fick en förbannelse över sig när hon föddes. Enda tiken i kullen, bröt lårbenet i 2010, och trots att hon är en liten kämpe till jakthund och hunnit bli sex år ska det vara stört omöjligt att få till ett pris på jaktprov! Vi får väl se till hösten om det blir något fler prov för henne, det är inte högsta prioritet eftersom vi inte ska ha några valpar efter henne. Men det vore kul att åtminstone ha henne jaktmeriterad eftersom hon är vår egen uppfödning, och vi tycker hon har förtjänat det.

Bettan fick gå i släpp nästan ändra fram till bilarna, mot slutet blev vädret sämre. Det började blåsa upp och snöa små vassa korn som stack i ögonen. Dimma, Steira och den tredje hunden som haft en fågelsituation Gruffwe Rijs dkn Akkar fick göra sina kastapporter när vi kommit fram till bilarna. Dimma såg inte riktigt var ripan landade, så Tomas fick dirigera henne lite, men sen gjorde hon en fin apport. Det hela slutade på fält: 7 och apport 10. Om hon fixar eftersöksgrenarna med full pott i sommar blir det ett 1:a pris ÖKL 🙂

Dimma hämtar ripan under domarens Lisa Danielssons överinseende

På kvällen åt vi middag på det mysiga värdshuset Grönländaren i Funäsdalen där vi var inkvarterade. Utanför fönstret tjöt stormen, och granarna dansade vilt. Vi kände oss inte lockade att starta prov nästa morgon! Enligt prognosen skulle stormandet fortsätta även på söndagen. När vi klev upp hade det lugnat sig en aning, himlen var klar och det hade frusit till lite. Men vi bestämde oss ändå för att skippa söndagens prov, risken var stor att det hade bildats en tunn skare som skulle skära när hundarna gick igenom. Vi var ändå rätt nöjda med att Dimma gått till pris på lördagen, så vi begav oss hemöver. När vi på kvällen läste resultatlistorna såg vi att det blev inte många hundar som gick till pris, föret hade varit bättre men fåglarna var i stället skygga i det knastriga föret. Kanske skulle vi stannat kvar och provat…

När vi kom hem satt en lapp på dörren, kennelkonsulenten hade varit förbi och ville träffa oss. I samma veva kom en bil innehållande ett gäng tatuerade ungdomar med mindre seriös uppsyn upp på gården, dom visade sig vara spekulanter på ett par högtalare som Tomas annonserat ut på Blocket. När jag höll på att packa ur bilen som bäst, hundarna sprang omkring på gården och Tomas höll på att göra affärer med en av grabbarna (som dessutom inte verkade riktigt nykter) medan ”kumpanerna” stod ute vid sin bil och rökte svängde ytterligare en bil upp på vår gård. Det var kennelkonsulenterna! Jag samlade in hundskocken hjäpligt, ursäktade röran med vår packning i hallen, och visade in konsulenterna in till köksbordet medan Tomas stod i rummet intill och gjorde högtalaraffärer med den högljudde unge mannen. Tillslut hade Tomas fått iväg gänget med högtalare och allt och kunde ansluta sig till oss vid köksbordet medan konsulenterna gick igenom och fyllde i kontrollformuläret. Trots kaoset fick vi massor med lovord för vår stora rymliga hundgård, och vår hundhållning uppfyllde alla krav. Hundarna gjorde förstås sitt till för att charma besökarna, Strimma skulle sin vana trogen sitta i knäet och Nitro delade ut blöta pussar 😉

Nu är provsäsongen slut för det här jaktåret, och i stället vidtar säsongen med eftersöksträningen. En räv hänger på upptining till Dimma och Nelly, vi tänkte så smått påbörja introduceringen med mickel, så vi förhoppningsvis kan starta båda i elit eftersöksgrenar i sommar. Om nu inte Nelly får ett nytt hem innan dess, då får hennes nye ägare ta vid. Nellys fot är så gott som bra nu, hon haltar inte längre och det är bara en liten svullnad kvar över handleden. Hon får ta det ganska lugnt tills den är helt borta. Tomas har kört lite apportering av dummy med henne, och hon är klockren. Snabbt ut, resolut grepp och snabbt in. Hon är verkligen genomarbetad!

/Maria


Lämna en kommentar

Fler utställningsresultat

I Lördags var Dimma och jag till Umeå på SVK Västerbottens årliga utställning. Som vanligt träffade man många trevliga människor att prata med. Jeanette och Micke, Nitros uppfödare, var där med deras yngsta förmåga Ormkullens I´Varga (Nitros systerdotter). Och i vanlig ordning var det hård konkurrens med massvis med snygga hundar i jaktklasserna! Till min stora glädje fick Dimma betyget ”very good”, som med de nya utställningsreglerna är att jämföra med det tidigare ”slät etta”, dvs 1:a pris utan cert. Domaren Marina Bengtsson gillade hundar med rejäl benstomme, men tyckte ändå att Dimma hade lite ”för mycket av det goda”. Här är hennes kritik:

2,5 årig tik med feminint huvud och uttryck. Stark hals och rygg, ngt sluttande kors. Denna tik ger ett ngt lågställt intryck. Välvinklad fram och bak. Kraftig fin benstomme. Rör sig med effektivt steg. Bra päls. Kunde utstråla mer självsäkerhet.

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Vi får se om det blir någon fler utställning framöver, i så fall får vi sikta in oss på domare som gillar stadiga hundar av den ”urtyska” modellen. Sen får jag intala Dimma att hon är störst, starkast och snyggast i världen så hon utstrålar mer självsäkerhet 😉 Det branta korset håller jag inte med domaren om! Det har ingen tidigare domare sagt om henne, jag tror det berodde på att Dimma stod med svansen hängade rakt ner när jag ställde upp henne. Om man lyfter upp den lite (eller lyckas få henne lite gladare) ser man att hennes kors inte alls är brant!

 Jag har redan nu börjat bearbeta Tomas för att få med honom till SVK:s riksutställning som arrangeras i Piteå den 16 juni. Förhoppningen är att kunna få dit så många som möjligt av våra avkommor så vi kanske kan få till en avels- eller uppfödarklass med Nitro och Dimma. Nitro kan också ingå i en avels/uppfödargrupp från Ormkullens kennel. Jag försöker locka med en trevlig weekend i Piteå med öl & grillat på kvällen, Tomas avskyr nämligen utställningar så jag får för det mesta åka ensam…

Under utställningen blev flera hundar nykläckta champions, grattis till er alla! Dimma och jag var tvungna att hasta iväg innan det hela var klart eftersom vi skulle iväg på julbord på kvällen i samband med att Tomas högtidligen fick motta sin guldklocka efter 25 års trogen tjänst på Mondi Dynäs. Det blev inte mycket fotat, ljuset i hallen är inte det bästa. Men några bilder bland annat på en del hanar i jaktklassen blev det, dom ligger här på Facebook.

I helgen har även Tiurjegerns Kark (Ormkullens E´Nitro – Tierbuas Enya) varit på utställning i Norge. Han fick betyget ”very good, grattis Roger! Kark är en stilig kille under utveckling och med åldern kommer han nog bli ännu snäppet snyggare!

Bra størrelse, ennå i sterk utvikling. Bra proposjoner i kroppen. Ønskes noe mørkere øyne og bedre markert stopp. Ganske bra overlinje. Høyt kryss og hale. Bra poter, utmerket pelskvalitet. Ganske bra bevegelser. Vennlig temperament. Behøver tid.

Tiurjegerns Kark

Tiurjegerns Kark

I dag var Tomas till skogs och jagade med Dimma. Fåglarna kändes lite tryggare nu när vi fått ett tunt snötäcke.  Men ändå var det svårt att komma i skjutläge, dom hade en hel del stora  fina orrtuppar i luften på långa håll men det var tillslut en tjäder som föll för Tomas bössa.
 
/Maria

 


1 kommentar

Sista fjälljakten för i år…

Jag stjäl mig till lite ”bloggtid” så här på lunchrasten, det har varit så mycket att göra hemma så jag har inte hunnit skriva några rader om senaste trippen till Kittelfjäll. Vi hade insett att det fanns bara en helg som skulle passa att åka upp, den 7-9 oktober. Men väderutsikterna var inte de bästa med klass 1 varningar för fjällvärlden… vi kollade ideligen både SMHI och yr.no och valde att förlita oss på den prognos som såg mest gynnsam ut. Kanske det ändå skulle gå att jaga på fredag!? Vi åkte upp på torsdagkväll efter jobbet och installerade oss i de bekväma ”Väjastugorna” som är en förmån via Tomas jobb på Mondi Dynäs. Det är fina moderna stugor centralt i Kittelfjäll som kan hyras av personalen för en billig penning. Vi brukar bo där när vi åker upp och jagar sent för att slippa böket med sjötransport över Bergsjön osv. När vi kom fram hade det börjat blåsa kraftigt, och då var vi extra glada för att slippa åka över Bergsjön, som inte är nådig då den är i uppror! Och som inte stormen vore nog så efterföljdes den av regnet, som piskade mot rutorna hela natten. Fredag morgon var vädergudarna fortfarande vredgade, regnet såg ut att komma från alla håll, det var inte ens att tänka på att ge sig ut… Vi fördrev dagen med att kolla på TV och spela ”sjua”. Hundarna låg och slappade i soffan eller tittade sorgset ut genom den regndrypande fönsterrutan.

Himlen gråter...

Himlen gråter...

 
Vi följde prognoserna på TV:n hela dagen, och det såg ut att bli bra väder på lördagen så vi åkte upp till Maggan i Grönfjäll och löste jaktkort. Maggan berättade att det faktiskt var ett par finnar som löst jaktkort under den stormiga regniga fredagen (!).
 
På lördag vaknade vi upp till en vacker soluppgång över Kittelfjäll! Vinden friskade fortfarande i, men det var inte längre storm. Vi gick upp på Kittelfjället med fyra taggade hundar. Eftersom det fortfarande var lite blåsigt gick vi nere i dalgången. Men vi fick gå nästan längst in innan vi fick fågelkontakt.
 
Härlig morgon med vitpudrade fjäll!

Härlig morgon med vitpudrade fjäll!

 
Sedan hade vi lite ripa i luften innan vi tog lunchbrejk. Alla våra hundar jobbade på bra utom det lilla vita ”spektaklet”. Vi är fortfarande inte nöjda med hennes prestationer på fjället. Hon har för dåligt flyt i söket, stundtals går hon riktigt bra och man ser att hon kopplar på både hjärna och näsa, men rätt vad det är så verkar hon helt glömma vad hon gör på fjället. Hon bara stannar av och ser bortkommen ut, tittar frågande ömsom på oss och ömsom på den hon går i parsläpp med. Nu körde vi konsekvent med metoden att ignorera henne så hon själv får komma på vad hon ska göra. Håller man på och dirigerar och ger order hela tiden så blir det bara värre, blir hon osäker och måste ”fråga” ännu mer, ett misstag som Tomas i sin frustration förargligt nog visade upp på Klimpfjällsprovet…  Det är så motsägelsefullt, för när hon jagar i skogen är hon en helt anna hund! Nu är det mest Tomas som varit ute med henne, men han berättar att hon har en fin förmåga att läsa av både vind och terräng, han tänker ofta då han går i skogen ”-där är en fin kulle, och vinden ligger bra om hon tar den från det där hållet”, och sen är det som om Dimma läser hans tankar och söker av precis som han tänkt. Han har samma känsla för henne i skogen som när han jagar med Nitro, som är vår ”skogskung”.  Dimma har samma förmåga som Nitro att pejla in fåglarna, ta om bakåt för att hitta ingångslöpan, och hon känner av precis hur nära hon kan gå för att inte stöta. Hon har presterat massor med fina situationer på skygga skogsfåglar, anledningen till att dom inte ligger i frysboxen är antingen husses skytte eller att dom varit alltför skygga och lättat på för långt avstånd. Problemet, tror vi, ligger nog i att Dimma är injagad i skogen och har alltför få jaktdagar på fjäll. Enda sättet att få till henne som fjällhund är nog bara mera fjälljakt! Tyvärr så hinner vi inte med någon fler fjälltur nu i höst, men till våren ska vi försöka göra minst en tripp. Vi funderar även på att dra ihop en träningsträff i Mittådalen för våra valpköpare i anslutning till vinterprovet, så man kan träna någon/några dagar och sedan starta på provet. Men innan vi ens tänker på att anmäla Dimma till fler fjällprov vill vi se att hon jagar riktigt bra även på fjället!
 
Nåväl, vi hade några fågelsituationer för Bettan och Nitro inne i dalgången innan vi vände om och gick tillbaka i medvind. Men sen var det slut på fågel för den dagen… Det kom ett lite snöområde och passerade, men större delen av dagen var det riktigt vackert höstväder!
 
Fjällen i senhöstskrud, dom byter skepnad till vitt precis som riporna

Fjällen i senhöstskrud, dom byter skepnad till vitt precis som riporna

 
På söndagen jagade vi på lilla Valfjället. Vädret var kargare med isande vindar och snö i luften. Dagen hade kunnat sluta innan vi ens kommit upp på fjället, när vi skulle passera en bäck som svämmat över sina bräddar av det myckna regnandet halkade Tomas på en ishal sten och föll. Han tog emot sig med armbågen, det hårda slaget fortplantade sig upp till axeln. Efter en smärtsam ”dans” full av svordomar kunde han konstatera att inget var brutet i armen, men något ledband i axeln hade fått ett rejält ryck. Men Tomas bet ihop om smärtan och krängde på sig ryggsäcken; -”har jag kommit så här långt så måste jag försöka!” Det visade sig att det lönade sig! Vi hade fin vind och bra med fågel. Dom satt i stora kullar, det var nyttig medicin för Dimma! Hon sökte riktigt bra och hittade en stor fin kull på egen hand. Men där gjorde vi ett osmart drag; eftersom Dimma kan bli lite väl försiktig och omständlig på riplöpa så skickade vi på Nitro för att skapa en konkurrenssituation. Men han tog det som ett avancekommando och körde upp fåglarna! En stor fin kull lättade framför näsan på båda hundarna, Nitro stannade lydigt men Dimma for som en avlöning efter riporna över fjället. Men trots att hon var olydig så såg vi det som en positiv erfarenhet för henne. Flera gånger senare under dagen då hon började bli tveksam i söket hittade vi nya kullar, och varje gång kändes det som om ytterligare en polett ramlade ner för vår vita fröken. För att hitta ripa måste man söka stort och koncentrerat – och det lönar sig! Tyvärr var det här sista dagen, vi skulle fått en 3-4 likadana jaktdagar till för att befästa dessa erfarenheter i henne! När vi vände upp i medvind på väg tillbaka fick hon lära sig att det går att söka och finna fågel även när vinden blåser åt ”fel” håll. Till skillnad från gårdagen jobbade hon på riktigt fint. Bettan avslutade dagen med att stå för en riktigt trygg ripkull, där vi såg fåglarna på backen framför henne. Tomas fick fälla tre stycken, en härlig avslutning på årets fjälljakt!
 
Trots en skadad axel blev det en toppendag!

Trots en skadad axel blev det en toppendag!

 
Förra helgen jagade vi älg hemmavid. På lördag blev det ytterligare en lång, trist, kall och fullständigt meningslös dag på passet. Några älgar hade vi i rörelse, men oturen för Hjälta jaktlag fortsatte! Tomas hade älg i passet, men dom passerade på närmare 200 meters håll så han kunde inte skjuta.  Själv satt jag vid den vägkant på vad som måste vara områdets tristaste pass, täta risiga granar skuggade solen så jag fick frysa hela dagen, som också blev den längsta någonsin under hela hösten. Inte förrän närmare fyra bröt vi jakten! Under tiden som timmarna släpade sig fram hann jag fundera i många banor; är det verkligen värt att ödsla semesterdagar, lediga helger och arrendepengar på älgjakten när det går så dåligt?! Älgjakten är förstås småmysig och har blivit en tradition för oss, men varken Tomas eller jag är någon hängiven älgjägare utan jagar mest för att fylla på köttförrådet. Och när den avsatta tiden på passet inte ger något kött i utbyte är det bara slöseri med värdefull tid som man i stället kunde ägna åt ROLIG jakt med våra fyra härliga jaktkamrater, som under älgjaktsdagarna får stå i hundgården och ha tråkigt! Och pengarna man lägger ut på älgjakten skulle man i stället kunna avsätta för att köpa in en köttlott från något annat jaktlag. Det tål att tänkas på!
 
Men söndagen blev i stället en älgjaktsdag av det slag som man gärna minns och tänker tillbaka på. Tyvärr så var Tomas tvungen att jobba så det var bara jag som var med. Vi jagade på vad vi kallar ”hemskogen”, ett uppsplittrat område mellan flera byar. Vi undviker helst att jaga här eftersom det är så mycket bebyggelse och hagar med tamdjur. Det är svårt att hitta säkra skottvinklar, och det finns även en del bybor som är negativa i största allmänhet till jakt och jägare. Då är det bättre att låta bli att jaga där för att inte spä på missnöjet ytterligare. En del blir skräckslagna bara av att se en jägare med bössa sitta helt öppet i en åkerkant, dom förstår inte att man aldrig skulle lyfta bössan i en riktining där det finns minsta risk att kulan skulle kunna träffa en byggnad eller människa… Och för hundförarna är det en ständig oro att hundarna ska ta sig in i någon hage och störa tamdjuren. Men tyvärr så är det så att det är på hemskogen de flesta älgarna brukar husera, man vet redan på förhand att en jaktdag på hemskogen ger utdelning! Jaktledaren Bengt var noga med att informera på morgonen om strikt radiodisciplin och snabb rapportering, vis av tidigare erfarenheter. Och mycket riktigt så hade min ända knappt landat på liggunderlaget förrän det började pratas i hörsnäckan, en passare hade skjutit en pinntjur. Sen duggade rapporterna och studsarskotten tätt! Pappa fällde en kviga för sin hund Akila. En annan passare meddelat att han skjutit på en kviga ett skogsparti bort från mitt pass. Efter en stund kom hundföraren Ruben och släppte på hunden, och strax var ståndskallet i full gång på bergknallen ovanför mig. Strax fick jag också meddelandet i hörnäckan att ekipaget var på väg i min riktning. Snabbt upp på fötter! Det brakade i skogen framför mig, och ut kom en kviga i full fart rakt emot mig! Men jag hade både solen och röken rakt i ögonen, kvigan hoppade in i skogen och när jag fick in henne i siktiet under några korta sekunder såg jag bara en brun matta. Jäklar!! hjärtat bultade och adrenalinet pumpade… sen blev det stopp 100 meter bakom mig invid tjärnen jag satt vid. Men innan Ruben kommit fram tystnade hans erfarna tik och återvände till husse. Det visade sig att älgen simmat över tjärnen.  Pappa och Ruben tog varsin hund och började söka runt tjärnen för att hitta var älgen gått upp. Under tiden blev det nytt upptag av den tredje hunden som var i släpp, och än en gång rörde sig ekipaget mot mig. Den här gången var jag redo! Jag ställde mig så en stor gran skuggade solen, med bössan i högsta hugg. Det sprakade i skogen, hunden skällde gångstånd… jag bara väntade att älgen skulle kliva ut och bli synlig… och så PANG!! small det! Men det var inte min gamla 30-06:a, utan Ruben som fått syn på kvigan i tjärnen bakom mig och lyckades avfånga den. I samma sekund tystnade det i skogen framför mig, älgen hörde skottet och drog vidare. Det var den chansen… men jag hade fått dagens andra adrenalinkick!
 
Sen blev det ett äventyr då kvigan i tjärnen skulle bärgas, hon låg några meter ut så pappa och Ruben kunde inte nå henne. Vi fick syn på en båt, så jag gick runt och tjyvlånade den, men ena åran hade ruttnat så jag fick paddla mig fram med den andra åran. Sen lyckades vi med förenade krafter putta in älgen mot land medan några andra av gubbarna körde fram med älgdragaren så vi kunde vinscha upp älgen sista biten. Det tog tid innan alla tre älgar forslats ner till slakthuset så vi kunde flå och grovstycka dom.
 
Sjöbärgning av älgkviga

Sjöbärgning av älgkviga

 
Nästa helg är det också älgjakt, men det missar vi eftersom vi åker till Jämtland på kennelträff! Tillsammans med Ylwa Jonasson som har Fjällvittrans kennel har vi ordnat träffen för våra valpköpare, den välkände dressören Anders Landin kommer upp och håller kurs i dagarna två. Åtta av Ylwas valpköpare kommer och fyra av våra, det ska bli så roligt! Vi ser fram emot att se våra fyra avkommor och se hur dom utvecklats, och vilka egenskaper de ärvt av sina föräldrar Nitro och Dimma. Det är mycket värdefullt för oss som uppfödare! Det ska också bli kul att få se Ylwas avkommor, Bris är halvsyster till Dimma (efter Armin), så valparna är släkt med varandra. I går stod jag och lagade mat från det jag kom hem från jobbet till klockan var över tio och det var läggdags. Ylwa och jag gör varsin middag på fredag och lördag. Jag har lagat tjädersoppa, minipajer och blåbärskaka till efterrätt, hoppas det ska smaka! Tjädersoppan har jag gjort förut vid ett arkeologiseminarium, och den gjorde succé. Men jag måste göra en till blåbärskaka i kväll, för i morse innan jag hann ner från sovrummet hade Bettan forcerat min ”barrikad” jag ställt upp i går kväll runt den svalnanade blåbärskakan, och hon hann vräka i sig nästan halva kakan innan jag kom på henne! Det blev brysk örontaxi och kast med liten hund, men jag känner vår bruna böna. Det är glömt så fort tillfälle ges igen att få stjäla mat! 😉
 
Jag återkommer efter helgen med en rapport från kennelträffen, och jag lovar att kameran kommer att gå varm!!
 
/Maria