Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer


Lämna en kommentar

Gott nytt år!

Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!

2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!

I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.

 

 

 

Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀

Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.

 

 

I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!

 

Kyllikki i momentet ”närmande person”

Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.

Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.

Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018

Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.

Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…

Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.

Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.

I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!

Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.

Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!

Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.

Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!

2019 blir ett spännande år att se fram emot!

/Maria

 

Annonser


Lämna en kommentar

Nedräkning!

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi får veta vad som gömmer sig i Nellys omfångsrika mage! Sist jag skrev ett inlägg var vi så gott som säkra på att det var valpar på G, så vi skippade ultraljudet. Och vi tog inte miste har det visat sig 🙂 Nelly har mått bra under hela dräktigheten, i början var hon väldigt trött, men sedan har hon piggat på sig och sprungit med under motionsrundorna med sin vanliga energi. Hennes aptit har varit om möjligt ännu större än vanligt. Men nu sista veckan har hon blivit allt mer stillsam, nu rör hon sig inte mer än nödvändigt. Man ser hur jobbigt det är bara att andas med den stora magen, valparna tar upp stor plats så hennes stackars lungor är väl ihoptryckta till ett minimum… Det sparkar och rör sig livligt därinne!

Gravid Nelly

Nelly har formen av en mandolin sett uppifrån 🙂

72dpi_001

Stolt blivande mamma

72dpi_005

Valplådan städad och på plats, Nelly provligger och ger den godkänt.

I dag bar vi in valplådan i köket, och vi har också börjat ta tempen på henne morgon och kväll för att se när temperaturen sjunker kraftigt -ett säkert tecken på att förlossningen startat.

Vi är helt överväldigade över intresset för den kommande kullen, jättekul att så många hört av sig! Det droppar fortfarande in förfrågningar, men tyvärr kommer vi inte att kunna erbjuda alla som hört av sig en valp. Vi får se hur många valpar det blir, det vore tacksamt med en stor kull med jämn fördelning så att så många som möjligt får sin valp, men viktigast är att Nelly mår bra och klarar förlossningen och sedan uppfödningen av de små liven. Alltför stora kullar kan ju tyvärr innebära komplikationer…

De senaste dagarna har vi haft högsommarvärme, skönt för både folk och fä! Våraktiviteterna är i full gång. Veden är fälld, nu återstår hemtransport, kapning, klyvning och stapling. Tomas kör på när han har sina lediga dagar, själv kör jag någon timmes ”vedpass” efter jobbet eller när jag har mina tjänstlediga konstnärsdagar. Vi har ingen brådska, huvudsaken är att veden är inne i vedboden före midsommar allt enligt ”di gamle”.

72dpi_003

Gymkort behövs inte på landsbygden! Vedhanteringen ger styrka och kondition, och i förlängningen värme till vintern. Det känns bra.

72dpi_006

Gött med vårvärme tycker Patron!

Förutom den årligen återkommande vedhuggningen ägnar vi oss åt att ställa i ordning min gamla lekstuga som ska bli hönshus, samt att jag så smått börjat så mitt trädgårdsland. En kull på fjorton kycklingar har sett dagens ljus, dom ska så småningom utöka vår lilla hönsflock. De som blir tuppar kommer till hösten att hamna i frysboxen som lite variation till vår stapelföda älgköttet. Jag köper nästan aldrig kycklingkött eftersom jag inte gillar tanken på hur dom föds upp industrimässigt, då känns det bra mycket bättre att äta en kyckling som man själv fött upp och som haft ett bra liv på vår gård över sommaren.

72dpi_002

72dpi_004

Kungshällans egenuppfödda ”gullefjunisar”

På fredag är det 63 dygn för Nelly, vi kommer att uppdatera på vår facebooksida när valparna är på gång eftersom det är smidigast. Sedan blir det säkert ett längre inlägg här när allt lugnat sig och det förhoppningsvis gått bra med mor och barn.

/Maria


Lämna en kommentar

Smekmånad och jaktprov

Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.ura

Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤

Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.

Nelly_ura_36 (2) Nelly_ura_49 Nelly_ura_51

Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!

Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.

1545716_1056064457772865_8986993386419165124_n 12795483_1056064577772853_95864786246521701_n

För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.

Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.

Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.

DSC_7328

Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll

Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.

/Maria


Lämna en kommentar

Planerad parning

ura_headSedan vi fick det trista beskedet att Nelly gick tom efter parningen i höstas har vi (ja, mest matte då) sökt med ljus och lykta efter en lämplig hane att para henne med här i Sverige. Men det har inte varit lätt, när jag trott jag hittat ”the one” så har det stupit i än det ena än det andra. Många av de unga hanar som visat framfötterna på prov i höst är avkommor efter ett par tre väl använda avelshanar, det skulle säkert bli bra valpar om vi valde någon av dem, men vi vill försöka föra in nytt blod så inte alla hundar i landet till slut är mer eller mindre släkt. Sedan finns förstås några intressanta ynglingar med nya (eller mindre använda) blodslinjer jag håller koll på inför förhoppningsvis Nellys sista kull om något år. Hur jag än vände och vred på det så landade jag hela tiden i att Ura är den hane som passar bäst för Nelly just nu, men vi ville ju slippa en lång resa till sydöstra Finland mitt i vintern… Tack och lov kunde Petteri tänka sig att låna ut Ura till oss, så vi kommer att hämta upp honom i Vasa när det börjar bli dags så han och Nelly i lugn och ro får hitta rätt parningsdag. Det känns riktigt bra! 🙂

Mer info om parningen finns här.

När det inte blev några valpar i höstas mailade vi alla på intresselistan, några hörde av sig men inte alla så om ni fortfarande är intresserade av en valp efter Nelly och Ura så skicka ett mail eller slå en signal! kennel@kungshallans.com, Maria: 070-281 37 77 Tomas: 070-660 07 16

 

nelly och ura

Visst är dom ett vackert par <3…

nelly och ura2

 


Lämna en kommentar

Valpar planeras till hösten!

Nu har vi efter en tids korrespondens, efterforskningar och funderande fram och tillbaka valt ut en hane till Nellys nästa kull! Hon beräknas löpa i början/mitten av september (mitt i jaktsäsongen – ja vi vet!). Men eftersom vi har ytterligare två starka och uthålliga jakthundar i sina bästa år så räknar vi med att få en fullgod jaktsäsong ändå.

Att välja hane är inte lätt, det finns många duktiga framgångsrika och välmeriterade att välja mellan, helst skulle man vilja ha en kull efter allihop! Men tillslut måste man välja, och vi har försökt titta på flera aspekter än enbart meriter. Att det inte skulle bli någon av de mest välanvända ”matadorerna” i Norden stod tidigt klart, även om det kan vara lockande då man ser att dom producerat framgångsrika avkommor sedan förut. Men vi vill undvika att komma i ett läge där alla korthår i landet är mer eller mindre släkt, speciellt när vi planerar att behålla en tik för egen del.

Vi tyckte mycket om Drott som vi parade Nelly med nu i vår, och även hans släktingar som Helen har. När det inte blev några valpar började vi se oss om efter meriterade släktingar till Drott vilket ledde oss till Finland och den enda kullen efter hans äldre halvbror Stersmyras Cato af Polo. Mellan Cato och den tyskimporterade tiken Berta von Tatemeer föddes 2011 en kull på fem valpar hos kennel Kuksapirtin. Berta är i sin tur efter den dokumenterat gode nedärvaren KS Rocky vom Neuarenberg, den enda nackdelen är att han förstås förekommer i många stamtavlor men Stersmyras linjer är i sin tur inte direkt överanvända så det väger upp.

Stersmyras Catos karriär blev tyvärr alltför kort, då han fick avlivas på grund av cancer endast 5½ år gammal, så detta blev den enda kullen efter honom. Samtliga fem avkommor i kullen efter Cato och Berta är röntgade med A-höfter, och tre är jaktprovsmeriterade. De gemensamma egenskaperna i kullen enligt uppfödaren Tapio Kurtti är att det är robusta vorstrar med mycket jakt i sig, samtidigt som dom är lugna och trygga hemmavid. Duktiga viltfinnare som sällan står tomt. De är vänliga och tillgängliga mot både vuxna och barn, och hanarna går bra ihop med andra hanar utan tendenser att mäta sig eller vara aggressiva.

Kuksapirtin Ura

Kuksapirtin Ura som är den tilltänkte är en rejäl kraftfull hane på ca 66 cm och 35 kg. Husse Petteri beskriver honom som nästan ”osynlig” i hemmet, lugn och tyst. Han har hög jaktlust och var tidigt jaktmogen med naturliga ståndegenskaper och visade tidigt hög vattenpassion och lust att apportera. Han jagas med framförallt i skog, men hanterar alla fältslag väl, står sällan eller aldrig tomt. Ura är snarare uthållig än snabb, klarar många jaktdagar i sträck då han matar på i samma tempo. Avancen är explosiv, och om inte fågel går upp preciserar han och står på nytt. Rapporterar spontant. En säker apportör som är mjuk i munnen. Vi har fått goda referenser från vänner som jagat med Petteri och Ura. När det blir action på fjället och andra hundar har fågel förhåller sig Ura lugn och oberörd, en god egenskap.

Uras egenskaper påminner oss mycket om den ideala hunden i våra ögon, vår egen älskade och saknade Nitro! Han som hade ett hjärta av guld, lika snäll och vänlig mot tvåbent som fyrbent, trygg och jaktklok som få men heller inget fartvidunder under jakten. Han tuffade på metodiskt timme efter timme, och fanns det EN singelripa på det sterila fjället så hittade han den 🙂 Det är svårt att i dag hitta hundar med den där rätta inre tryggheten, pip och stress är alltför väl förekommande i vår ras.

Vi är mycket nöjda med Nellys första kull med Nitro som far, och hoppas att denna planerade kull blir minst lika bra! Flera valpköpare har valt att stå kvar på intresselistan när Nelly gick tom nu i vår, men mycket kan hända innan valparna är födda. Är du intresserad av en ny jaktkamrat, välkommen att kontakta oss! Om allt går enligt plan kommer vi att behålla en tik själva.

Här följer ytterligare några bilder av Kuksapirtin Ura:

Kuksapirtin Ura Kuksapirtin Ura Kuksapirtin Ura Kuksapirtin Ura

 

 


Lämna en kommentar

Parning genomförd!

Visst ser Nelly förälskad ut? 😉

Nelly sköt på sitt löp som vi hade beräknat till årsskiftet, men nu äntligen är hon parad! I sista stund blev det byte av kavaljer. Stersmyras Drott af Strolch är en hane vi haft i tankarna förut, han är snygg och ståtlig med mycket jaktkrut. Hemma är han genomsnäll och kärvänlig. Drott drabbades av en fraktur i en tå som ung, en skada som förföljt honom och lett till besvär och flera operationer och därmed satt käppar i hjulet på hans jakt- och provkarriär. Men nu är han återställd och jagar fullt ut till matte Helens stora glädje. Läs mer om Drott på kennel Stersmyras hemsida.

Drott har mycket intressanta tyska linjer från kennel vom Gleistal på farssidan. Dessa linjer finns såvitt vi vet inte representerade i Sverige, så förutom att vi tror att valparna kommer bli både snygga och dugliga jakthundar så kan de bli intressanta för avel om valpköparna har intresse och ambitioner att meritera på jaktprov och utställningar. Själva hoppas vi kunna spara en tikvalp.

Nelly är i skrivande stund på ”kärleksweekend” hos Drott så dom ska få möjlighet att para sig under flera dagar i följd så länge Nelly är mottaglig. Sedan återstår bara den lååånga väntan innan vi får veta om parningen gett resultat. Vi kommer att göra ultraljud på Nelly om ca tre veckor. Fler bilder från Drott och Nellys möte finns på vår facebooksida. Glädjande nog för oss har det varit stort intresse för vår kommande kull. Vi har meddelat alla er som står på intresselistan, men om det är fler som är intresserade så tveka inte att höra av er till oss! Ett grundkrav vi har på valpköpare att hunden ska tränas och användas som stående fågelhund i första hand, när dressyren och injagningen på fågel är befäst kan man också ha nöje av hunden som apportör på land och i vatten, på eftersök och som stötande eller ställande hund. Jaktprovsintresserade valpköpare har förtur hos oss.

För övrigt så verkar Kung Bore ha gett upp, vi har aprilväder med takdropp och talgoxarna spelar som galna i träden. Riktigt skönt vårväder – om det vore april! Februari och Mars ska väl ändå vara vintermånader i norrland?? Vi som precis hunnit preparera vårt skidspår och njutit av ett par turer med hundarna och luftat skotrarna en sväng när lederna äntligen blev körbara upp på skogen… då kommer värmeböljan åter och snön övergår i blankis eller till och med barmark 😦 Vi var upp till Kittelfjäll och jagade i några dagar för ett par veckor sedan. Från att ha varit en meter bottenlöst puder hade det även där smält ihop till stenhård skare och blankis på alla sjöar. Tack och lov frös det på innan vi kom upp så föret på fjället var bra både för hundar och skidåkare. Vi hade gott om fågel men det var svårt att komma nära dom i det skarpa föret. Hundarna stod många gånger, men vi lyckades bara bärga en ynka ripa som Dimma spikade.

Det finns de som är kritiska till vårvinterjakten, att man ”tar av kapitalet”, dvs. skjuter vuxna ripor som är tänkta att bli föräldrar till höstens nya kullar. Men jag har svårt att tro att det lilla uttaget vi ”nöjesjägare” gör spelar någon som helst roll för ripstammens överlevnad. Det så är mycket som ska klaffa för att jakten ska bli lyckosam, föret ska hålla, vädret ska vara tjänligt och man ska lyckas komma tillräckligt nära för att kunna fälla fågel. Åtminstone för oss är den här jakten rena rama rekreationen, man skidar makligt fram i ett underbart vackert landskap, ser hundarna jobba och stå för fågel, och i bästa fall får man någon enstaka ripa med sig hem som bonus. Behållningen blir i första hand upplevelsen (och ett gäng bilder i kameran att njuta av under resten av året). Nej, de få jägare med stående fågelhund som prövar lyckan på fjället under den korta period det är möjligt hotar knappast ripstammen, då är nog de som snarar hundratals ripor på en säsong i yrkesmässigt syfte ett betydligt större hot! Det kan jämföras med en sportfiskare som kan stå och veva sitt flugspö en hel dag, släppa tillbaka den enda lilla öring hen får på hela dagen men ändå känna sig nöjd, kontra någon som drar upp hundratals fiskar med nät för avsalu…

Rekreation…

Vi siktar på att åka upp till Kittelfjäll en sväng igen sista helgen jakten är lovlig, då det brukar vara som bäst. Hoppas vi får lika fint väder som senast! Marias pappa Rolf och Jorm har kvalitetstid tillsammans nu då dom bor i stugan hela vårvintern. Rolf håller ställningarna i stugorna och servar oss och sina jaktkompisar som kommer upp med jämna mellanrum så han hinner aldrig få tråkigt 🙂 Både Patron och Jorm är anmälda till vårprovet i Mittådalen, får se om det finns någon snö att skida på vid det laget, eller om vi får promenera på fjället 🙂

”Torrträning” är inget vi ägnar oss åt under jaktsäsongen, hundarna får i stället använda sina färdigheter under praktisk jakt. Men inför prov är det läge att slipa lite på detaljerna, speciellt när det gäller apporten. Patron är precis som sin pappa Nitro en lustapportör, det gick alltför lätt att lära in apporten utan något egentligt lydnadsmoment. Kruxet är att få honom att förstå att apportkommandot är ett krav på blodigt allvar, när han ständigt belönar sig själv med att bära omkring på saker. Man kan ju inte annat än skratta åt honom när han bär mattes vindunk så elegant i handtaget, eller hjälper till att bära matkassar och ryggsäcken då man kommer hem och kliver ur bilen. Alltid med svansen (den plymförsedda så lik pappas) glatt vajande i vädret och ett lyckligt gnyende. Matte och husses älskade hjärta ❤

I dag körde Tomas och Patron några kastapporter med dummies och skott. Patron vill gärna leka och flamsa, det gäller för husse att vara snabb med ett NEJ så fort Putte börjar kasta och tugga med dummyn. Vi tränade också med skott, till det använder vi en behändig ”knallpåk” som inte kräver licens men ändå smäller rätt bra.

Knallpåken

Vi ser mycket fram mot vårprovet i Mittådalen, då kommer vi att få träffa flera av våra valpköpare och Kent och Gertrud med deras valpköpare som startar med Nitro och Rodas avkommor. Om det går åt pepparn för Patron på provet så kommer vi säkerligen att få glädjas åt någon annan av Nitros söner eller döttrar som det går bättre för! 🙂

/Maria


Lämna en kommentar

God fortsättning!

Så har vi snart hunnit en månad in i det nya året och ytterligare ett år kan läggas till handlingarna. Vintern lät vänta på sig precis som förra året, vilket har gett oss en lång jakthöst. Den goda skogsfågeltillgången på vår jaktmark håller i sig, det är roligt och ger många givande jakter och inte minst fågel i frysen!

Här kommer en liten summering av ”hundåret” som gått i ord och bild:

Skogsjakten kunde vi ägna oss åt ända en bit in i januari innan snön och skaren satte stopp. I början av februari tog vi en helgtur till Kittelfjäll, men fick konstatera att det var alltför kallt och bistert både för hundar och jägare. Min kamera gick allt tyngre i den bitande kylan, men några bilder blev det.

Vecka 10 åkte vi upp igen för att jaga i en vecka. Vädergudarna var inte med oss den här gången heller, det snöade och var dimmigt. Vi hade gott om fågel, men det var inte lätt att se dom och få någon skottchans i dimman och snöyran!

Nu hade vi dessutom fått en ny flockmedlem då Nellys kullbror Brage flyttat hem till oss.

Efter en tuff dag på fjället är det extra mysigt med after jakt i stugan!

I slutet av mars åkte vi till Mittådalen för att träna och gå jaktprov. Två av våra valpköpare slöt upp, Mattias med Prada och Liisa med Pingla. Vi tränade på fjället ett par dagar före provet, vädret var kanon! Nästan för varmt och vinstilla om man ska se det jaktmässigt! Ungdomarna fick några nyttiga fågelsituationer inför det stundande provet.

Prada & Mattias

Liisa & Pingla (Primadonna)

Tomas startade Nelly och Brage i elitklass och jag gick med Putte unghundsklassen. Första dagen fick jag gå i samma grupp som Mattias och Liisa, det var trevligt att se ungdomarna i action! Pingla som visat upp sitt första riktiga fågeljobb på träningen innan gjorde samma fina prestation på provet då hon hittade och stod för en ensam ripa. Apporten var lite si och så, men nu hade Pingla som första hund i kullen erövrat ett fältbetyg! Gissa om matte och uppfödar´n var glada! Prada och brorsan Patron gick fint båda två, men hade tyvärr inte turen med sig att hitta någon fågel.

Pingla står för fågel. Inte illa att fixa ett fältbetyg – första provet för både matte och hund!

Tomas rapporterade att Brage gjorde bort sig tidigt, han gick efter fågel. Hans olydnad för fågel blev något vi fick jobba en hel del med. Nelly däremot gick fantastiskt fint, men hade inte turen med sig med fåglarna, parkamraten hittade fågel först. Hon fick lång släpptid, och tillslut lyckades det! Hon fick till en bra fågelsituation och kunde kvittera ut en fält 7:a, hennes andra i elitklass 🙂

Husse och en trött Nelly vilar ut i stugan efter hennes prestation.

Vid prisutdelningen visade det sig att Nelly blivit dagens bästa elithund och dottern Pingla dagens bästa unghund! Vi kunde inte annat än känna oss stolta och nöjda.

Andra dagen strök vi Nelly från provet, hon hade nu inget mer att bevisa. Det blev Brage i elitklass och Patron i unghundsklass. Vi fick dessutom gå i samma provgrupp. Brage gjorde bort sig igen i andra släpp då han tjuvreste och gick efter, så Tomas vände tillbaka för att städa ur stugan medan jag och Patron fortsatte. Mattes Putte gick bara bättre och bättre, men han var enda unghund och fick gå mot erfarna öppenklasshundar som givetvis hade skarpare näsa och hittade fågel först. Flera gånger fick han visa upp sin säkra sekundering, och han fick lång släpptid. Men det ville sig icke, ingen fågelsituation för Putte.

Patron (bland björkarna till vänster i bild) sekunderar sin partner för jag vet inte vilken gång i ordningen…

I Maj åkte jag till Östersund på utställning med Patron, Brage och Jorm. Det var värsta tänkbara väder, ösregn och ruskigt. Inte lätt att få hundarna att visa upp sig från sin bästa sida!

Patron och Brage fick nöja sig med varsitt excellent, men Jorm gick desto längre! Visad av uppfödaren Kent fick han excellent med CK, blev bästa hane och tillslut BIM, slagen av sin mor Sångbergets Roda som blev BIR! 🙂

 

Kent och Jorm i ringen

Det var trevligt att se så många Nitrobarn från tre olika kullar i ringen! Förutom Patron och Jorm visades Dimma och Nitros son Jägermeister i ÖKL där han fick very good, Liisa visade Pingla som också fick very good, samt att flera av Jorms syskon var där.

Eftersom Nelly nu hade fältbetyget klart inför sin sista elitetta var det extra spännande inför sommarens eftersöksprov! Typiskt nog så strulade det, vår annars så säkra tjej behövde tre prov på sig, men till slut satt 10-10 på spår och vatten och vi kunde korka upp skumpan för att fira kennelns första egenuppfödda dubbelchampion!

Patron strulade också en del på eftersöksproven men grejade tillslut full pott på eftersöksgrenarna i UKL och ÖKL. Brorsan Jorm klarade däremot full pott i båda klasserna på första försöket.

Sommaren blev varm, en lugn period för hundarna som uppskattade att få bada i vår tjärn så gott som dagligen. Vi var på Fäviken game fair då Maria deltog med sin konst, då fick Patron och Brage följa med. Tomas roade sig med att ställa upp i de apporteringstävlingar som anordnades under mässan, och våra killar gjorde bra ifrån sig. Faktum var att prispallen dominerades av vorstrar som vann storslaget över apportspecialiserade retrievers – fin reklam för vår ras! 🙂

VARMT! Tur det fanns lite svalka i mattes montertält, och husse köpte en behändig kylfilt från Doggy 🙂

Så var det då äntligen dags för premiärjakt! Som traditionen bjuder företog vi den i Kittelfjäll, den här gången med en husvagn på släp eftersom vi efter ett par dagar skulle fortsätta resan mot Kiruna och riksprovet. Förväntningarna var höga inför premiären, men vi blev riktigt besvikna då vi inte såg en fjäder på Kittelfjället 😦 För att spara på våra ”provhundar” Nelly, Brage och Patron jagade vi bara en dag på fjället. Men Tomas och Dimma tog en skogstur dag två och fick fin jakt med två tjädrar med i säcken, lite kompensation för den tröstlösa premiärdagen 🙂

dimma_tjädrar

Dimma – vår ”köttjägare” 😉

Vi hade trevliga dagar på riksprovet som var välarrangerat av SVK Malmfälten. Bra väder hade man också lyckats beställa! Det var kul att se så många Nitrobarn ur både Nellys och Rodas kull komma till start i unghundsklassen. Alla gjorde bra ifrån sig och fick fina omdömen på fält, men i slutänden blev det endast Jorm som klarade alla fyra momenten och slutade med ett 2:a pris.

Fyra Nitrobarn laddade för start på riksprovet! Liisa med Pingla (Primadonna), Kent med Falla, Maria med Patron och Rolf med Jorm.

Syskonen Rodedalens Jorm, Falla och Dunder (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda). En trio trevliga unghundar som gjorde bra ifrån sig på riksprovets fältgrenar.

Nelly och Brage startade i elitklass, vår pålitliga tjej gjorde ett bra fältarbete och fick en 7:a på fält. Bror Brage däremot hade vi inte lyckats slipa bort olydnaden på helt och hållet, när en nyslagen kull sprutade upp runt honom kunde han inte hålla sig från att knallapportera. Han klarade fältdelen med ett nödrop och fick en 4:a på fält. När det var dags för eftersöksgrenarna blev det däremot ombytta roller, Brage klarade både spår och vatten galant. Men Nelly som vi kämpat med rävapporteringen hela sommaren klarade tyvärr inte spåret. Lite surt var det, eftersom hon hamnat bland topp 5 om hon fixat det. Som tur är så behöver hon inte bevisa något mer, vi vet vad vi har i vår bruna drottning 🙂

After-riksprov, varmt och skönt vid stugväggen!

Efter avklarat riksprov vände vi åter mot Kittelfjäll för att fortsätta jaktveckan. Vännerna Stefan och Henrik som kommit upp redan dagen innan bjöd oss på nyfångad grillad fjällfisk när vi kom fram. Förhoppningarna inför de kommande jaktdagarna var inte så höga med tanke på premiärjakten, men vi blev positivt överraskade! Något kronår visade det sig inte vara, men fullt godtagbar fågeltillgång som gjorde att vi fick fina jaktdagar med många spännande situationer. Kvällarna avnjöts i vanlig ordning med god mat och dryckjom.

Glada och nöjda hundar & jägare efter ett lyckat eftersök på en ung tjädertupp i fjällbjörkskogen.

Glad husse efter att ha fällt Patrons första ripa! Det förtjänar en skrytbild 🙂

Kombinerad after-jakt och tillredning av tjäder, fjällöring och lite hemodlade rotfrukter från Marias trädgårdsland.

Väl hemma från fjällen vidtog skogsfågeljakten, flera år i rad har vi haft riktigt gott om skogsfågel och trenden fortsätter hålla i sig. Vi har ju jaktmarken ”inpå knuten” så har man bara några timmar över så är det lättsamt att ge sig iväg till skogs med hund och bössa. Några dagar ägnade vi också åt älgjakten för att fylla på med ”stapelföda”.

I slutet av september gjorde vi ytterligare en fjälltur. Vädret var underbart men lite väl varmt. Vi provade lite ”nya” områden men det gav dålig utdelning. Veckan avslutade vi med prov i Klimpfjäll med Patron och Brage, som tyvärr blev resultatlöst.

VARMT på fjället!

Men underbara kvällar framför brasan medan solen går ner bakom Marsfjällen… stunder man kan ta fram och minnas när vardagen är grå och trist.

Jaktprov är kostsamma äventyr, inte minst ett riksprov! Vi beslutade oss för att skippa ytterligare prov till förmån för jakt i vår egen skog. Tomas har varit ute så mycket som möjligt med Patron, som glädjande nog går i pappa Nitros fotspår.

Putte på jakttur med husse

Dimma står

En skogstur med Dimma blir sällan lottlös!

I och med att Jorm blivit jaktmeriterad och HD röntgad är han nu godkänd som avelshane enligt Vorstehklubbens kriterier, och eventuellt har han en parning på gång. Husse Rolf kommer att spendera hela vårvintern i Kittelfjäll, så Jorm kommer att få mycket jakt och även starta på vårvinterprov. Jag visade honom på SVK:s utställning i Umeå, han fick excellent och fin kritik, men han kunde inte matcha de fullvuxna hanarna i jaktklassen och blev utan CK denna gång. Vi kommer igen till våren!

J Rodedalens Jorm (Ormkullens E´Nitro – Sångbergets Roda)

Förutom att han en duktig jakthund – så snäll och godhjärtad! Precis som pappa ❤

I och med att vi bestämde oss för att para Nelly och planerar att behålla en tikvalp, så var det dags att söka ett nytt hem åt Brage. Att han flyttade till oss var en tillfällig lösning, det var vi inställda på från första början. Lägligt nog så ringde Lars som tog över vår lilla ”Bettan” för ett par år sedan och var sugen på en ny hund. Sagt och gjort, Brage fick flytta till sin äldre halvsyster i Piteå och fann sig väl tillrätta. Nu när höstjakten är slut har Brage och Lars i stället kul tillsammans i skidspåren, lilla Bettan som hunnit bli åtta år och med åldern lite bekväm av sig gläds nog åt att husse fått en ny dragkompis 😉

Brage är en riktigt duktig skogsfågelhund, Tomas har skjutit en del tjäder för honom i höst.

Lars med Brage och Bettan

Lars med halvsyskonen Brage och Bettan

Vi hade beräknat att Nelly skulle löpa lagom till årsskiftet, och hade förberett oss på en parningsresa någon gång i mellandagarna. Men ännu visar hon inga tecken på löp, både vi och ett antal valpintresserade väntar med spänning! Fördelen med att hon skjuter på löpet är att vi nu kan sikta in oss på att kunna åka på vårvinterprovet i Mittådalen och sedan fira påsken i Kittelfjäll helgen därpå. Och sen är det är ju ganska lättsamt och mysigt att ha valpar under våren och sommaren då dom kan vara utomhus mer 🙂

Nelly verkar tycka att det räcker med ”valpar” – hon har ju sin ohängde son kvar! 😉

Mysigt med sommarvalpar! Här är Strimma med Nelly och hennes syskon 2009, senast vi hade en sommarkull.