Nu är det äntligen bestämt, hanen vi valt till Tuulas tredje kull blir Meracus Midas 🙂 Han är finskfödd men har helt tyska linjer från välrenommerade kennlar bakåt i stamtavlan. Vi har som vanligt gjort noggranna efterforskningar innan vi bestämde oss, och vi har fått genomgående positiva referenser om Midas, hans syskon och avkommor från flera olika håll. Föra helgen fick vi möjlighet att träffa Midas och hans son Fjällbrisens Yrax när hans ägare Anders och Annica hade vägarna förbi oss.
Midas och Tuula känns som en riktigt lovande kombination, dom har en hel del gemensamma egenskaper: förmågan att fokusera och sortera intryck i samband med jakt, sund och hållbar fysik och lugn mentalitet. Midas har två kullar i Sverige och en i Finland, hans linjer är inte alltför vanliga i norden så kombinationen bidrar till genetisk mångfald, något som är en viktig målsättning för alla kullar vi planerar.
Vi skulle så gärna velat behålla en valp från den här kombinationen, men hur frestande det än är så måste vi vara realistiska då vi har fyra hundar i aktiv ålder som alla är värda sin beskärda del av jakt och aktivering från oss. Att ”samla hundar på hög” är inte schysst mot dessa hundar som älskar ett aktivt liv med mycket jakt, och att omplacera någon av de äldre bara för att bereda plats för en ny valp finns inte heller på kartan för oss. De är våra älskade familjemedlemmar. Men när vi fått glädjen att äga en sådan once in a lifetime hund som Tuula känns det nästan som en skyldighet att försöka ”bevara” så mycket som möjligt av henne genom att låta henne få valpar. Vår förhoppning är att den här kullen förvaltas väl av sina blivande ägare, och kanske de också i sin tur för arvet vidare till glädje för många andra i framtiden.
Sen att det råkade bli en helbrun hane även den här gången är inte ett medvetet val, även om det kan se så ut eftersom fäderna till Tuulas båda första kullar är bruna. Men jag (Maria) erkänner att jag är svag för de bruna 😉 Nu väntar vi bara på att Tuula ska börja löpa, så blir det en tur till Tärnaby för en dejt med Midas.
Nu har vi redan passerat halvtid innan valparna flyttar hemifrån, tiden går så fort! Den här gången kommer det kännas extra tomt eftersom vi inte behåller någon valp. Men som ”tur är” så blir en valp kvar lite längre eftersom hans blivande husse och matte ska gifta sig. Då får vi passa på att rå om honom lite till ❤
Valparna ute för första gången – det finns så mycket att undersöka!
Det är ett härligt litet gäng som växer så det knakar, nu när dom blivit fem veckor har dom börjat kräva mer aktivitet. Hela flocken är engagerad i passning och uppfostran, mamma Vittra släpper allt mer på ansvaret och digivningen i takt med att valparna äter mer fast föda. Stella har axlat rollen som dagisfröken, hon håller sig alltid i närheten av valparna och vill gärna leka med dom även om hennes lek-inviter är lite för hårdhänta än. Det är så intressant att betrakta hundflocken och hur dom interagerar med varandra. Mormor Tuula är måttligt engagerad nu när valparna inte längre är ”blöjbarn”, hon och Casper tycker mest att dom är små irritationsmoment med sina sylvassa tänder. Gammelmormor Nelly är trött och hör illa, så hon ser till att hålla sig så långt borta från de små som möjligt. Valparna i sin tur tänjer på gränserna och testar hela tiden hur mycket dom kan retas med de vuxna innan dom åker på en åthutning så att dom gnällande får ta till reträtt med svansen mellan benen. Det är nyttiga och viktiga lärdomar för framtiden. Som vanligt följer vi valparnas uppväxt med kameran, och försöker lägga ut en liten film varje vecka på vår facebooksida.
Valparna med dagisfröken Stella
Det var en svår uppgift att placera alla valparna när vi fått så många intresseanmälningar, men eftersom vi inte kan behålla någon valp själva den här gången är vi glada att hela tre syskon hamnar i Sundsvall, bara 10 mil ifrån oss! På så vis får vi möjlighet att träffa dom oftare och finnas tillhands på ett bättre sätt för deras hussar och mattar. De andra två hamnar i Kopparberg (med koppling till Sundsvall) och Örebro. Valparna kommer få namn efter svenska fjäll eller orter i fjällen, de senaste kullarna har fått sina teman utifrån pappans namn som i det här fallet är Jorm. Valparna kommer att heta Leipik, Akkar, Aktse, Radja och Akka, vem som blir vem är dock inte klart än. Under påsken kommer de flesta av valpköparna och hälsar på, det ser vi fram emot. När vi hade förra kullen under coronapandemin blev det inte ett enda besök före leveransen…
Förra helgen var Tomas på jaktprov i Mittådalen med Casper och Stella. Den här gången hade dom tur med vädret, varken snöstorm eller sockerföre! Casper startade i öppenklass och Stella gjorde sin provdebut i unghundsklass. Stella visade upp samma förstklassiga sök och fina fågelhantering som vi sett under jakten, och fick en fin fågelsituation med bra avance. Hon belönades med fält: 8 och apport: 10. Casper gick lite ojämnt, han hade ett par fågelsituationer där domaren tyvärr inte såg riporna så det blev EFF för honom. Andra dagen gjorde Stella en repris, visade än en gång upp sina kvalitéer med både ett flott ”kaststånd” – från full fart till stramt stånd (som tyvärr inte domaren såg) samt en snygg fågelsituation där hon förtjänstfullt tog om i vinden flera gånger för att precisera ripan, som hon sedan reste med en djärv avance. Det resulterade i ytterligare ett betyg 8 – 10! Casper gick bättre än under första dagen, men var ändå lite ojämn. Han fick mycket släpptid och tillslut en situation där han fick visa upp sin typiska torpedavance, han fick betyget 6-10. Vid prisutdelningen visade det sig att Stella blev bästa unghund både lördag och söndag, och inte nog med det hon blev totalbästa hund i alla klasser över hela provhelgen! 😀 Det känns verkligen som en Deja-vu upplevelse från när Tuula var unghund. Fast ännu bättre! – Tuula gick också lika strålande bra på sitt första vårprov, nyligen fyllda 10 månader. Men då hade vi tyvärr busväder och riktigt sköra ripor så det blev inget fältbetyg för henne. Men det tog hon ju som bekant igen senare.
Stella och husse vann massor med foder från Robur och en liten fin keramik-ripa
Även kullbrorsan Milou och matte Anna Carin har startat på vårprov. Men som vanligt med vårproven så ska man ha en god portion tur både med vädret, föret och de vilda fåglarna, och det hade dom tyvärr inte den helgen. Vädret var tufft och riporna riktigt sköra, Milou fick många fina lovord av domaren och mycket släpptid som han utnyttjade väl, men tyvärr inget pris. Det blev ytterst få pristagare under hela den provhelgen. Den som säger att vårprov på fjället är ”lätt” vet inte vad hen pratar om! Någon gång har vi väl varit med om en sådan där strålande vacker dag då man lättjefullt glider fram på den fasta skaren som bär hundarna helt perfekt, och ripor som snällt sitter och väntar på att hittas av hundarna… men de dagarna är lätt räknade! Desto oftare är vårvinterproven en rejäl prövning i uthållighet och jaktlust både för hundar och förare. Men Team Milou kommer igen – var så säker!
Av de övriga syskonen har vi fått regelbundna rapporter framförallt från den ”sydliga utposten”, systrarna Canelle och Chanel utanför Stockholm, vars matte och husse lägger en god grund med stadga och träning på rapphöns under kontrollerade former. Den gemensamma nämnaren för PT kullen är att det är hundar med en kraftfull jaktmotor, det gäller att förarna som rattar dessa ”ferraris” har huvudet på skaft och snabb reaktionstid! Det märker vi inte minst på vår egen turbotjej Stella 😉
Från GT-kullen (Gibson-Tuula) har Monica och Miramis startat på vårprov, i deras fall debut i elitklass på vilda rapphöns vilket också är en stor utmaning för hundarna. Miramis har gått riktigt bra och fått många lovord med sig, men tyvärr ingen godkänd fågelsituation. Men dom kommer igen, och det lär bli med besked! ❤
Kullbrorsan GT Grim och husse Gabriel följde med Tomas och jagade några dagar i Kittelfjäll. Tyvärr hade dom otur med vädret som gjorde det onödigt tufft, men kul att se var att Grim lossnat ordentligt! Han sökte jättefint och gjorde fina fågeljobb, även om det tyvärr inte ledde till något läge för fällning.
Från GT-kullens egen ”superstar” – riksprovsvinnaren GT Lovis väntar vi med spänning på att höra om parningen med Knallapportens Helags gett resultat!
I skrivande stund löper Tuula, hon gör sitt bästa för att förföra den intet ont anade Casper… Men vi snuvar henne på konfekten den här gången. Däremot så blickar vi framåt mot hösten, Tuula löper med ca 6-8 månaders mellanrum vilket betyder att vi planerar att ta en tredje kull efter henne vid årsskiftet 2022-23.
Tuula i ”flirt-mode” ❤
Jag (Maria) håller som vanligt koll på intressanta hanar och blodslinjer, jag försöker hitta en hane av linjer som är mindre använda i Sverige/norden (sorry Casper – du är världens finaste ❤ men har lite för många avelsmatadorer i stamtavlan). Målet är att avkommorna inte bara blir dugliga jakthundar – utan också har potential att bredda avelsbasen hos vår fina sunda ras i Sverige för den som har uppfödarambitioner eller vill matcha fram en blivande avelshane. Tuulas första två kullar börjar vara ganska väl utvärderade vid det här laget, och hennes avkommor ligger på topp inom alla områden. Om du som läser detta söker en jaktkamrat och dessutom har ambitioner att meritera den så är du välkommen att anmäla intresse för Tuulas kommande kull! Vi ser gärna avels- och provintresserade köpare som vill förvalta de valpar som kanske blir Tuulas sista kull.
Till årsskiftet planerar vi att para Vittra med Rodedalens Jorm. Parningen har varit planerad länge, men nu kom vi äntligen till skott att lägga upp den på SVK:s lista över godkända parningar. Jag har lagt in länkar löpande i texten för den som vill klicka vidare och läsa mer.
Vittra beräknas löpa vid årsskiftet. Är du intresserad av en valp efter dessa två, skriv ett mail till oss och berätta lite om dig själv och dina ambitioner med hunden: kennel@kungshallans.com
Vi är otroligt nöjda så här långt med GT kullen mellan Tuula och Pictan Gibson. Våra valpköpare förser oss regelbundet med positiva rapporter från jakt och prov. I dagsläget är 6 av 7 valpar HD-röntgade med A-höfter, fyra har också valt att röntga armbågarna med resultatet UA. Tre är hittills jaktmeriterade, varav systrarna Lovis och Miramis är uppflyttade i elitklass. Även Bertil och Grim är startade på prov med fina omdömen men tyvärr stolpe ut, dom kommer igen!
Vår egen Vittra har hittills haft mest stolpe ut på jaktprov, hon har så här långt ett 2:a pris på i UKL skogsprov. Men hon har fina egenskapssiffror på de prov hon startat. Vittra är en härlig jakthund, storgående med hög fart och fin stil på fjället. I skogen har hon en naturlig förmåga att hålla ihop söket och har en tät förutsägbar reviering. Trots att Vittra är ett energiknippe med enorm arbetslust så är hon lugn och behaglig hemma. Hon älskar att mysa i sängen eller soffan. Läs mer om Vittra här.
Vittra har fixat sin första ripa, ca 16 månader.
Rodedalens Jorm är son till vår första hane Ormkullens E´Nitro. Jorm är vår parningsvalp som bor hos Marias föräldrar. Liksom sin pappa har Jorm ett hjärta av guld, snällheten personifierad. Den egenskapen har också gått i arv till hans två kullar. Jorm kommer från en jämn och väl utvärderad kull, hans syster Rodedalens Falla har också använts i avel med bra resultat. Här hos oss bor Casper från Jorms första kull med Alarängens Cleo.
J SEUCH Rodedalens Jorm på vinterjakt i Kittelfjäll
Genomgående för de tre generationerna Nitro – Jorm och Casper är att dom är okomplicerade, lättdresserade och pålitliga jaktkamrater med en tydlig av- och på knapp. Den första kullen född 2019 är väl utvärderad både hälsomässigt och på jaktprov/utställning. Systrarna Ella och Emma är redan uppe i elitklass, vår egen Casper har 1:a pris ÖKL. Ella blev andra bästa tik med CERT på SVK:s riksutställning 2021, hon är dessutom viltsårchampion.
De yngsta förmågorna efter Jorm och Herbarias Lime föddes i februari 2020 hos Uti Bergets kennel. Dom är bara i början av sin karriär, men både uppfödaren och valpköparna är mycket nöjda med sina hundar så här långt. Och snygga är dom också! Trots sin unga ålder har Enya som bor i Norge bärgat BIR, nordiskt CERT och BIG 4. Hon har dessutom ett 3UK på jaktprov. Brorsan Elof är inte långt därefter med excellent och vinst i konkurrensklassen mot betydligt äldre hanhundar.
Vi kan också tipsa om att Vittras kullsyster Lovis planeras att paras till våren med en snygg och trevlig hane – Knallapportens Helags. En hane vi mycket väl kunnat tänka oss att använda själva, därför känns det extra kul att han blir pappa till Lovis valpar 🙂 Helags kommer från en jämn och väl utvärderad kull, vi har träffat både honom och hans kullbror och det är mycket stabila trevliga hanar. För mer info och kontaktuppgifter, klicka vidare till Kennel Work with me eller SVK:s lista för godkända parningar.
I onsdags, den 14 april, föddes Tuula och Pedros valpar. Det blev en liten kull på två hanar och fyra tikar. Valpningen gick fint och Tuula kom snabbt in i mammarollen. Nu efter några dagar har hennes mjölkproduktion kommit igång ordentligt så valparna är runda och nöjda. Storasyster Vittra har älskat valparna från första stund dom tittade ut, vi fick mota undan henne för att hon inte skulle störa Tuula under förlossningen. Sedan dess har hennes främsta plats varit vid valplådan, där hon tagit alla chanser att snusa och slicka småsyskonen över kanten. Nu när några dagar gått har Tuula äntligen låtit henne komma in och hjälpa till med ”blöjbyten”. Hon tvättar och pysslar med stort engagemang ❤ Mormor Nelly bryr sig inte nämnvärt, ”såna där har jag sett förut”… Men tids nog kommer hon att hjälpa till med uppfostran. Casper var nyfiken på de nya små flockmedlemmarna i början, men nu när han vant sig vid deras gnyende ljud så bryr han sig inte speciellt.
Längtande storasyster ❤Tre skimmel och en brun tik, en brun och en skimmel hane. Valparna var jämna i storlek, alla vägde runt 400 gram.
När valpningen var över och vi sett att valparna mådde fint följde den otacksamma uppgiften att gå igenom vår långa intresselista. Tyvärr måste vi göra många besvikna… Intresset för kullen har varit enormt stort, och vi har fått så många trevliga mail och telefonsamtal! Önskar verkligen vi haft fler valpar… Vi kommer att uppdatera kontinuerligt med bilder på facebook där det finns större utrymme. Ni som följt våra tidigare kullar vet att det brukar bli ”valpspam” 😉 Jag ser fram emot att kravla runt med kameran i gräset om några veckor!
Förra helgen lyckades Vittra och jag komma med på ett särskilt prov i Gräftåvallen. Vädret var skovigt, tidvis var det riktigt härligt på fjället men det blåste hårda vindar och i bland kom snöbyar så man knappt såg något. Vittra var laddad och springsugen, det var inte lätt att styra henne med pipan i den hårda vinden så hon blev lite vidlyftig i söket, men fick fina lovord av domaren. Det var gott om ripa, men nästan omöjligt att komma nära dom i blåsten och det skarpa föret. Vittra fick en situation i ett knepigt läge där ripan låg mellan henne och mig, tyvärr så lättade den innan hon hann avancera. Senare på dagen stod hon igen, när vi närmade oss så lättade riporna framför henne och då blev retningen för stor så hon drog efter… så var den provdagen över.
Matte och Vittra på fjället. Vi lyckades hitta en plats i lä för lunchrasten och solen tittade fram 🙂
Men när det blev stolpe ut för Vittra får vi i stället sola oss i glansen från hennes kullsystrar som gjort bra ifrån sig! Mia och Lovis fixade fält 7 och apport 10 på vårprovet i Mittådalen, vilket betyder att dom har 2X1:a pris i ÖKL och blir uppflyttade i elitklass efter genomförda eftersöksgrenar i sommar! Samma dag som jag och Vittra var i Gräftåvallen gick Monica och Miramis fältprov i Skåne och fixade fält 7 och apport 8 på sin första start i öppenklass, det blir också ett 1:a pris efter genomförda eftersöksgrenar 😀 Vittra får komma igen till hösten, då är förhoppningsvis coronapandemin under kontroll och fler kullsyskon ur GT-kullen kan komma till provstart. Trots coronaåret så är kullen riktigt bra utvärderad så här långt, och vi är mer än nöjda! Både Lovis och Vittra planeras att paras till hösten/årsskiftet – spännande tider väntar ❤
Nu är det bara några dagar kvar innan vi får se vad som gömmer sig i Tuulas mage. På lördag är det 63 dygn sedan första parningen så vi börjar nu gå in i ”höjd beredskap”. Valplådan har fått sig en uppfräschning med ny färg och står redo i köket på sin vanliga plats där alla våra tidigare kullar fötts upp. Tuula mår prima, vi tycker inte hon är lika tjock som Nelly var när hon fick sin sista kull, men så var också valparna i den kullen ovanligt stora på ca 600-700 gram (utom ”lillebror” på 300g). Valparna rör sig livligt, och lägger man örat mot Tuulas mage kan man höra små hjärtan slå. Det är lika fascinerande varje gång ❤ Tuula besväras inte märkbart av sin dräktighet, hon rör sig lika kvickt och smidigt som vanligt. Hon har en glupande aptit och har hållit hullet bra även nu i slutet av dräktigheten när valparna växer som mest.
Valplådan som hängt med sedan vår första kull 2006 fick ny färg.
Förväntansfull husse ❤
Tuula är konstant hungrig och har en glupande aptit!
Full fart, trots stor mage 😉
Men även om Tuula är ung och frisk och allt verkar normalt så kan man inte undvika en liten gnagande oro inför födseln efter förra gången då det blev komplikationer och kejsarsnitt för Nelly. I år verkar det ha gått ”troll” för många vorstehuppfödare, parningar har uteblivit, tikar har gått tomma och kullarna har blivit små eller så har valpar varit dödfödda. Det är så trist att läsa våra uppfödarvänners uppdateringar på sina hemsidor och facebook, vi vet hur stora förväntningarna är när man planerar en valpkull och hur oerhört besviken och ledsen man blir när det inte blir som man tänkt :´( Vi märker också av det genom att många valpspekulanter hör av sig till oss när det inte blivit några valpar från uppfödare där dom tingat. Det är ett lyxproblem för oss förstås, men trist för många förväntansfulla valpköpare som inte får sin efterlängtade jaktkamrat i sommar. Vi håller tummarna att nästa säsong blir bättre så att fler planerade parningar går i lås!
Nelly med sina ett dygn gamla valpar 2016
Förutom vår egen kommande kull så har det annars hänt mycket spännande på avelsfronten sista tiden med Kungshällans hundar inblandade! Tuulas trevlige kullbror Metso hade nyligen besök av en mycket fin välstammad tik från Finland. Tyvärr blev det ingen parning mellan dessa två, det var verkligen synd eftersom det hade blivit en mycket spännande kull! Men Metso har fler ”frierier” på gång, så förhoppningsvis föds det Metsovalpar nästa sommar 🙂 I samma veva har Jorm varit på honeymoon hos Alarängens Cleo i Uppsala, där blev det en lyckad parning så vi håller tummarna att det föds en fin kull till sommaren! SEUCH SEJCH Alarängens Cleo heter hon och J SEUCH Rodedalens Jorm är charmörens fulla namn. Om Cleo är dräktig och allt går väl hoppas vi att en liten prins från den kullen får flytta till oss och axla manteln efter sin farfar Nitro och farbror Patron som båda lämnat stora tomrum efter sig. För mer information om parningen, klicka vidare till Alarängens kennel.
Nitro med sin lille prins Patron på fjället, premiärveckan 2014
Nu när Tuula nu lutar sig tillbaka i valplådan fortsätter några av hennes syskon att vara aktiva i karriären. Metso och brorsan Matti gjorde bra ifrån sig på vårprovet i Mittådalen där Metso fick 2X6 i ÖKL och Matti och husse Samuel som provdebuterade hämtade också hem en fin 6:a i ÖKL. Båda hade förstaprissök och fick goda omdömen, men det var några detaljer som ställde till det så betygen föll ner ett snäpp. Det var besvärliga förhållanden på fjället med hårda vindbyar så det var mycket väl kämpat av alla som var där och lyckades få godkända fältbetyg under helgen! Vi kände lite dåligt samvete som satt hemma och latade oss hela helgen medan så många kämpade på fjället 😉 Senast i dag gjorde Frederik och Metso ett nytt försök på prov i Gräftåvallen, tyvärr blev det lite stolpe ut igen. Metso gick för ett högt fältbetyg hela dagen, men det blev lite väl triggande fågelsituation så han slutade på en fält 5. Vi hoppas att fler av kullsyskonen kommer till provstart under året! (y)
Nu är vi nyss hemkomna från sista jaktturen till Kittelfjäll, fyllda av fina minnen att leva på ända fram till hösten 🙂 Vi fick tre fina jaktdagar på fjället, med uppehåll för ett par dagars snöväder med dålig sikt. Eftersom vi har vårt eget fjällviste och inte behöver hyra boende varje gång vi är i fjällen unnar vi oss lyxen att enbart jaga när vädret är bra, det finns ingen anledning att streta på i snöstorm och iskyla. Jakten ska ju vara en trevlig hobby och som tur är så lever vi inte på ripkött 😉
Vårfjället när det är som bäst
Vi var upp en sväng tidigare i februari också, då stormade det mest hela tiden så vi fick bara en dag på fjället. Då hade vi fortfarande Tuulas fästman Gibson hos oss så vi fick möjlighet att se honom in action på vårfjället. Han sökte fint med bra kontakt och hittade fågel flera gånger, men den dagen vi var ute hittade vi bara skygga fjällripor så det blev ingen skottchans för Gibson. Men vi fick se honom både stå och sekundera snyggt. Han fick kämpa hårt eftersom han gick igenom den tunna skaren som bar för tikarna. Tuula var som vanligt helt outstanding, även hon hittade och stod för ripa flera gånger, men det gick aldrig att komma inom hagelhåll. Dagens enda fällning blev för Marias kulbössa. Nelly som snart fyller 10 år är fortfarande pigg och spänstig, men vinterföret är inte hennes melodi. Vår slitvarg och ”köttjägare” Dimma som är av samma årgång som Nelly börjar däremot känna av åldern. De senaste två säsongerna har hon varit halt av och till, hennes framben börjar bli slitna. I höstas brast en sena under en framtå så att den pekade rakt ut. Samma sak hände gamla Strimma, och när vi var hos veterinären med henne fick vi beskedet att det var inget som kunde behandlas, bara vila som gällde tills det stabiliserat sig, och för henne läkte det ut. Så vi följde samma råd med Dimma så hon har fått gå koppelpromenader under några månader. Nu när vårjakten närmade sig var hon pigg igen och tån hade gått till sig, vi såg fram emot att få jaga med henne igen. Men i samma veva som vi åkte upp till fjällen blev hon halt på ett framben igen så nu är det åter vila som gäller… 😦
Tuula apporterar ripan som Maria fällde
Tuula står och Gibson sekunderar, man ser den oroliga ripan uppe till vänster. Den tillät inte en skytt inom hagelhåll, men jag hann ta några bilder i alla fall 🙂
Tuula lyckades hitta åt riporna som drog och spika dom på nytt!
Den senaste turen hade vi bättre jaktlycka och hittade mer dalripa. Eftersom vi börjat se tecken på att Tuula är dräktig jagade vi korta dagar. Vi försökte hålla igen henne, men det är inte lätt! Det finns bara ett läge på Tuula: 100% jakt i varje steg hon tar! Och när hon dessutom är vår bästa hund som alltid hittar fågel först så är det svårt att hålla tillbaka henne. En av dagarna lånade vi med oss Jorm så fick tant Nelly som inte gillar snöföret något vidare stanna hemma och vila i stugvärmen. Jorm som bor i Kittelfjäll med husse Rolf hela vårvintern är vältrimmad efter många jaktdagar och han jobbade på fint tillsammans med Tuula.
Situation med Tuula, Tomas gör sig redo att gå fram
Fint avslut – snyggt jobb av Tuula
Kittelfjällets klassiska profil som fond
En ripa som litar på sitt kamouflage!
Nelly apporterar
Jorm och Tuula i samarbete
Jorm står
Förutom att jaga har vi ägnat de senaste fjällturerna åt projektet att flytta en timrad gäststuga från gamla fjällvistet över sjön till det nya vistet. Ett projekt som visade sig lättare sagt än gjort! Rolf hade förberett projektet genom att preparera spåret längs den ganska branta backen från stugan ner till Bergsjön. Vi trodde stugan skulle glida lätt och fint utför backen på sitt brätte som Rolf byggt, men ack så vi bedrog oss! I stället fick vi ägna flera dagar åt att meter för meter vinscha den nedför backen. Tillslut hade vi fått den ned till stranden, då återstod eldprovet – att med bredbandade skotrar och fyrhjuling dra den över sjön. Vi fick upp farten bra och det såg ut som vi skulle lyckas, men efter lite drygt halva sträckan tog det stopp… Vi fick lämna stugan ute på isen när vi åkte hem, så återstår några dryga dagars manuellt vinschande för Rolf. Som tur är så är han tjurig som en gammal fjällbjörk, så tids nog kommer stugan på plats. Det är tack vare pappas påhittighet och inställning att allting går att genomföra bara man är beredd att lägga manken till som vi har att tacka för att vi har tillgång till våra fina fjällvisten ❤
Den timrade gäststugan byggdes på 80-talet men har stått outnyttjad de senaste åren, så nu ska den flyttas över sjön till Rolf och Monicas nya viste.
Nu kan vi med säkerhet säga att det är liv i Tuulas mage! Hennes underlinje är i det närmaste ”rak” och spenarna har vuxit och blivit rosa. I skrivande stund har det gått fem veckor sedan första parningen, beräknad födsel är kring 13 april, veckan före påsk. Det är såå spännande! 😀 Vi har haft enormt stort intresse för den här kullen Nu hoppas vi att det blir tillräckligt många valpar och jämn fördelning. En tikvalp har vi tänkt behålla själva och en hanvalp flyttar till pappa Gibson. Saknaden efter vår fina kille Patron är fortfarande stor och blev ännu mer påtaglig när Gibson flyttade hem till Holland igen. Det känns konstigt att ha bara tikar i flocken, vi har alltid haft en hane sedan vi skaffade Nitro 2004. Vi är båda överens om att en hane är ett självklart inslag i vår flock, så en vacker dag blir det en kille på Kungshällan igen på ena eller andra sättet! Det är mycket spännande på gång både hos oss och på andra håll, det känns bra att kunna blicka framåt mot allt roligt vi har framför oss. Snart är det dags för vårprovet i Mittådalen också, det känns tomt på något vis att inte vara med i år, men i stället hejjar vi på ”Team Kungshällan” – några av våra valpköpare som kommer starta!
Ett par dagsfärska bilder av Tuula, 5 veckor och två dagar efter första parningen.
– här ligger jag och myser medan magen växer ❤
/Maria
PS: Som vanligt kommer det fler bilder från våra senaste jaktturer på vår facebooksida. Det blev också en hel del filmmaterial som kommer så snart jag hunnit redigera.
De senaste dagarna har varit riktigt tunga för oss. Vår fina kille Patron finns inte med oss längre… 😥 Först nu orkar jag klä det i ord. Det känns fortfarande så overkligt, och när jag nu skriver ner det blir det så definitivt. Vi kunde väl aldrig tro att det var han som skulle gå först när vi har två damer som snart ska fylla tio. Men i bland tar livet vägar man inte kan förstå. Han blev dålig förra veckan med blod i avföringen, och det visade sig vara det värsta, cancer i levern med dålig prognos. Det kom så plötsligt utan förvarning, han har varit så pigg och glad. Vi tog det tunga beslutet att låta honom somna in innan symtomen skulle bli plågsamma för honom. Det känns så orättvist, han blev bara sex år och hade så mycket kvar att ge ❤
Vår lille Prins Patron med pappa Nitro, som vi också förlorade lika hastigt hösten 2013 ❤
Första skogsfågeln som husse fällde för Patron
Världens snällaste storebror med småsyskonen födda 2016 ❤
Ett oförglömligt minne när Patron blev jaktchampion på skogsprovet i Solberg 2016
Du & jag husse ❤ Tomas och Patron har alltid haft ett speciellt förhållande precis som han hade med pappa Nitro.
I samma veva som vi sörjer Patron har tikarna börjat löpa. Dimma är i skrivande stund i höglöpet medan Nelly och Tuula precis börjat. Om cirka 14 dagar beräknar vi att det blir parning. Gibson tar det lugnt trots hormonerna som osar i huset, han är en helt otroligt cool kille som är till stor tröst för oss nu. Sedan han flyttade in hos oss har vi blivit ännu mer övertygade vilken perfekt partner han är till Tuula. Hon som kan vara rätt så ”bitchig” mot närgångna hanar har fallit pladask för Gibson. Han är en sann gentleman som försiktigt uppvaktar henne, dom ligger gärna och myser tillsammans i bädden. Det kommer att bli tomt när han åker hem igen!
Nu hoppas vi verkligen att parningen mellan Tuula och Gibson går som planerat så att vi kan blicka framåt igen! Ingen hund kan någonsin ersätta den man förlorat, och vi kommer aldrig glömma vår älskade Puttepojk, men med en ny valp kommer en ny kärlek och nya mål och utmaningar att fokusera på. Vi håller också tummarna att Jorms parning med Alarängens Cleo blir lyckad!
Så skriver vi då 2019, dags att summera året som gått och blicka fram emot vad det nya året kommer att bjuda på. Det känns spännande på många vis!
2018 började med den värsta snösmockan i mannaminne! Vi klagade inte, utan skottade på av hjärtans lust och preparerade nya skidspår efter varje nytt snöfall. Äntligen! efter åratal av blankis, regn och skitväder där både folk och hundar halkat fram med risk för benbrott varje dag och på sin höjd kunnat uppleva ett par veckor med bra skidföre. Nu fick vi njuta av skidturer med hundarna ända in i april!
I februari och mars hade vi lyckats fixa mycket ledig tid för jaktturer till Kittelfjäll, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Första svängen bestod mycket av att skotta fram stugorna och rädda dem från att rasa samman av snömängden innan vi ens kunde tänka på att ta oss ut på jakt. När vi väl var klara med det däckade Tomas i influensa. Nästa sväng vi åkte upp, precis innan 15 mars när jakten tar slut, slog köldsmockan till med temperaturer under -20 grader som gjorde att vi bara kunde göra några korta jaktturer mitt över dagen för att inte hundarna inte skulle förfrysa spenar och pung.
Tuula som imponerat oss från första stund ville vi ge alla chanser som stod till buds både på jakt och prov. Hon gjorde oss inte besvikna under de få dagar vi kunde jaga, hon var den som jobbade hårdast och hittade mest fågel trots sällskapet av äldre erfarna hundar. Vi hade anmält henne till tre dagars vårprov i Mittådalen, men på grund av snömängderna och den hårda kylan blev provet inställt. Men Tomas hade tur och fick plats på ett särskilt prov i Gräftåvallen lite längre fram i april, och det visade sig var jackpot! Allt stämde och Tuula fick visa sin fulla potential, hon belönades med en 8:a på fält på sin första start i öppenklass! 😀
Efter en rekordvinter fick vi så småningom en rekordsommar med torka och värmebölja som gjorde det till en prövning för både hundar och folk. Vår badbrygga vid tjärnen frekventerades dagligen, simning var den enda vettiga motionen för hundarna och bjöd på välkommen svalka för oss. Tomas jobbar ju som han gör med sin skiftgång och regelbundna ledigheter, medan undertecknad bet ihop och jobbade på hela sommaren som jag alltid gör för att spara semestern till hösten. Jag har aldrig saknat någon sommarsemester tidigare, men den här sommaren var det verkligen en prövning att jobba i den kvävande hettan! Skogsbränderna härjade runt omkring oss, och i mitt jobb som arealkontrollant gick jag dagligen över gulnade åkrar och mötte förtvivlade bönder som maktlösa såg sina grödor torka bort.
I Juli, innan den värsta hettan börjat slå till, bjöd vi in till BPH beskrivning för UF kullen. Det blev fyra av syskonen som träffades och gick banan. Mycket intressant och givande!
Kyllikki i momentet ”närmande person”
Tuula fixade eftersöksgrenarna med full pott i ÖKL och EKL, så hon hon var nu redo för start i elitklass till hösten. Min plan var att satsa på viltspårprov den här sommaren, något som Tuula visat stort intresse och talang för, men hettan gjorde det svårt att lägga träningsspår. Vi klarade åtminstone av anlagsklassen med beröm godkänt.
Hösten kom och med den välkomna regn och svalka! Vi hade anmält Tuula till riksprovet som i år gick på fjäll i Mittådalen. Som ”utfyllnad” hade vi också anmält Nelly så vi skulle kunna starta med varsin hund. Eftersom riksprovet låg så pass nära jaktpremiären gjorde vi ingen tur till Kittlefjäll innan utan åkte direkt till Mittådalen. Vi fick en fantastisk fältdag med mycket fågel, både mor och dotter gjorde bra ifrån sig och fick fina situationer. Nelly fick full pott på både vatten och spår, hon slutade på en femteplats totalt med hederspris för bästa vattenarbete, en värdig avslutning på provkarriären för vår snart 10-åriga drottning! Tuula gjorde ett perfekt spårarbete, men då det kom till vattnet räckte hennes erfarenhet och självständighet inte till, så hon klarade det inte. Men hon fick i alla fall pris för bästa spårarbete, så in alles var vi mycket nöjda och glada över båda hundarnas insatser på riksprovet.
Nelly och Tuula med sina priser från Riksprovet 2018
Jakten forstatte i skogarna hemmavid, som fortsatt håller gott om gråfågel till vår stora glädje. Men vi längtar ju ändå alltid till vårt fjällviste och att få uppleva ripjakten, även om riptillgången i Kittelfjäll varit urusel i många år, åtminstone på de områden där vi jagar på höstarna. Men vi tog en tur ändå i September, först via Klimpfjäll dit vi anmält Tuula till prov i tre dagar. Hon fick fältbetyg 7 på riksprovet, så vi tvekade inte att hon skulle kunna fixa det igen.
Mycket riktigt fick hon första dagen ett förstapris med 7:a på fält! 🙂 Men de andra två dagarna blev det stolpe ut, framförallt på grund av busväder med storm och regn och att fjället invaderades av skjutglada italienare som ”sopade fjället rent” på de få ripor som fanns framför provgruppen…
Vi åkte vidare till Kittelfjäll, men det blev bara en dags jakt på fjället. Det är fortfarande riktigt dåligt med ripa i Västerbottensfjällen, så vi vände åter hemåt till våra fågelrika skogsmarker.
Tuula lyckades spika en singelripa som Maria fick fälla för henne.
I oktober startade Tomas och Tuula på säsongens sista prov på skog i Solberg. Husse var vid det här laget riktigt less på alla förlorade jaktdagar han lagt ner på lönlösa provstarter. När första dagen slutade i ytterligare en stolpe-ut sjönk modet ytterligare ett snäpp… Men så stämde det äntligen tillslut på söndagen! Tuula fick glänsa från sin bästa sida, visade upp rapportering flera gånger och tillslut behagade den skygga tjädern sitta kvar när domaren och skytten kom fram så det blev en godkänd situation! Tuula fick mycket beröm och betyget landade på en 8:a på fält – jaktchampionatet var bärgat!!
Tuula fick även en inteckning i vandringspriset ”Orrspelet” för bästa resultat under Solbergsprovet. Storebror Patron har sedan tidigare två inteckningar.
Under året har jag även satsat en del på utställningar med Tuula, men där har vi konstant snubblat på mållinjen. Tuula får överlag bra kritik men cert/ck har lyst med sin frånvaro. Konkurrensen i tikarnas jaktklass är ofta hård med många snygga mogna tikar, och Tuula är ännu ung i gänget. Däremot har både syrran Kyllikki och brorsan Metso belönats med CK, det är vi riktigt glada för!
Metso och husse Frederik har varit flitiga att starta på prov i höst, och har bevisat sin mångsidighet genom att ta andrapris både på skog, fjäll och fält 🙂 I december kom även syrran Kaisa och matte Hanna till start på fältprov efter en höst kantad av skador och löp, dom kom igen med besked och fixade ett 1:a pris på sin första start i ÖKL – riktigt strongt! Vi hoppas att fler av valpköparna vågar sig på att starta på prov under 2019, det finns gott om potential i den här kullen.
Nu väntar vi med spänning på nästa steg i Tuulas karriär, att bli mamma till en valpkull! Till helgen flyttar hennes tilltänkte fästman Gibson in hos oss och ska bo här tills ”uppdraget är slutfört”, enligt våra beräkningar kommer hon löpa i månadsskiftet januari/februari. Vi är mycket tacksamma att vi får låna hem Gibson nu när husse och matte för tillfället bor i Holland. I samma veva kommer även Jorm att få dambesök av den fina tiken Alarängens Cleo. Hade vi inte haft en egen planerad kull så skulle vi gärna tagit en valp ur den kullen!
Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi får veta vad som gömmer sig i Nellys omfångsrika mage! Sist jag skrev ett inlägg var vi så gott som säkra på att det var valpar på G, så vi skippade ultraljudet. Och vi tog inte miste har det visat sig 🙂 Nelly har mått bra under hela dräktigheten, i början var hon väldigt trött, men sedan har hon piggat på sig och sprungit med under motionsrundorna med sin vanliga energi. Hennes aptit har varit om möjligt ännu större än vanligt. Men nu sista veckan har hon blivit allt mer stillsam, nu rör hon sig inte mer än nödvändigt. Man ser hur jobbigt det är bara att andas med den stora magen, valparna tar upp stor plats så hennes stackars lungor är väl ihoptryckta till ett minimum… Det sparkar och rör sig livligt därinne!
Nelly har formen av en mandolin sett uppifrån 🙂
Stolt blivande mamma
Valplådan städad och på plats, Nelly provligger och ger den godkänt.
I dag bar vi in valplådan i köket, och vi har också börjat ta tempen på henne morgon och kväll för att se när temperaturen sjunker kraftigt -ett säkert tecken på att förlossningen startat.
Vi är helt överväldigade över intresset för den kommande kullen, jättekul att så många hört av sig! Det droppar fortfarande in förfrågningar, men tyvärr kommer vi inte att kunna erbjuda alla som hört av sig en valp. Vi får se hur många valpar det blir, det vore tacksamt med en stor kull med jämn fördelning så att så många som möjligt får sin valp, men viktigast är att Nelly mår bra och klarar förlossningen och sedan uppfödningen av de små liven. Alltför stora kullar kan ju tyvärr innebära komplikationer…
De senaste dagarna har vi haft högsommarvärme, skönt för både folk och fä! Våraktiviteterna är i full gång. Veden är fälld, nu återstår hemtransport, kapning, klyvning och stapling. Tomas kör på när han har sina lediga dagar, själv kör jag någon timmes ”vedpass” efter jobbet eller när jag har mina tjänstlediga konstnärsdagar. Vi har ingen brådska, huvudsaken är att veden är inne i vedboden före midsommar allt enligt ”di gamle”.
Gymkort behövs inte på landsbygden! Vedhanteringen ger styrka och kondition, och i förlängningen värme till vintern. Det känns bra.
Gött med vårvärme tycker Patron!
Förutom den årligen återkommande vedhuggningen ägnar vi oss åt att ställa i ordning min gamla lekstuga som ska bli hönshus, samt att jag så smått börjat så mitt trädgårdsland. En kull på fjorton kycklingar har sett dagens ljus, dom ska så småningom utöka vår lilla hönsflock. De som blir tuppar kommer till hösten att hamna i frysboxen som lite variation till vår stapelföda älgköttet. Jag köper nästan aldrig kycklingkött eftersom jag inte gillar tanken på hur dom föds upp industrimässigt, då känns det bra mycket bättre att äta en kyckling som man själv fött upp och som haft ett bra liv på vår gård över sommaren.
Kungshällans egenuppfödda ”gullefjunisar”
På fredag är det 63 dygn för Nelly, vi kommer att uppdatera på vår facebooksida när valparna är på gång eftersom det är smidigast. Sedan blir det säkert ett längre inlägg här när allt lugnat sig och det förhoppningsvis gått bra med mor och barn.
Senaste veckan och helgen har varit händelserik, förra söndagen åkte vi över till Vasa och hämtade upp Ura eftersom Nelly börjat löpa. Det är praktiskt att färjan går tur och retur till Vasa på söndagarna, men klockan blev in på småtimmarna innan vi var hemma igen. På tisdagen tog Tomas Patron med sig och åkte vidare upp till Kittelfjäll, det var lugnast för alla inblandade hundar att Patron försvann från hemmet.
Under veckan har Nelly och Ura fått bekanta sig med varandra, under dagarna jag jobbat har dom suttit i hundgården (varsin avdelning) medan jag haft Dimma inomhus. Det är lite råddigt att vara ensam hemma med två höglöpande tikar och en hane på besök! Ura tog resan och det nya tillfälliga hemmet med ro och blev snabbt hemtam hos oss. För varje dag som går blir jag bara mer och mer förtjust i denna goa kille, han har samma genomärliga sinnelag som Nitro hade. Och hans blick! Man bara smälter… ❤
Den här gången tog vi inget progesteronprov på Nelly, utan förlitade oss på att hundarna själva skulle känna när det var rätt parningsdag, samt att jag införskaffat s.k ”premating sticks” som jag testat Nelly med morgon och kväll. I slutet av veckan började hon så smått ställa upp sig, men Ura var mer förälskad i Dimma som verkar ligga före Nelly i löpet. I går lördag började jag bli orolig att Dimma störde Ura och Nellys uppvaktning för mycket så jag åkte över med henne till mina föräldrar och satte henne i deras hundgård som är tom nu när dom är i fjällen. Det var tydligen lyckat, för strax innan mellofestivalen parade sig slutligen Ura och Nelly. Även i dag blev det en parning.
Helgen har bjudit på helt underbart vårvinterväder med kalla nätter och strålande sol, takdropp och kvittrande talgoxar på dagarna. Det var länge sedan vi fick uppleva en riktig vårvinter som den verkligen ska vara här hemma, de senaste åren har snöföret töat bort redan i februari. I dag tog jag en kicksparktur med Ura, och när vi kom hem hade kärleksparet tydligen saknat varandra så det blev ytterligare en parning 🙂 Nu är det bara att hålla tummarna att det blir valpar lagom till pingst!
Samtidigt som det varit en helg i kärlekens tecken här hemma på Kungsgården begav sig Rolf och Tomas från Kittelfjäll ner till Mittådalen för att starta på vårprovet med Patron och Jorm. Dom har haft lika strålande väder på fjället, men föret har varit bitvis riktigt tungt för hundarna. Patron hade flax med fåglarna redan första släppet, och innan dagen var slut hade han fått ihop till tre bra fågeltagningar. Det slutade med fält 7 och apport 10, dagens bästa hund blev han till råga på allt! Nu är biljetten till elitklass klar för Patron så snart han gjort eftersöksgrenarna, så Tomas valde att stryka honom de andra två dagarna eftersom han måste ha godkända eftersöksgrenar innan han kan starta i elitklass.
För Jorm har det däremot varit mer motigt, han jobbade på bra första dagen och hade en fågelsituation. Tomas som stod i publiken såg hur Jorm avancerade och en ensam ripa gick upp, men inget skott small från domarens startpistol? Det visade sig att varken Rolf eller domaren såg ripan från sina positioner så det blev ingen godkänd situation. Tyvärr hade han inte fler fågelkontakter den dagen. I går startade dom igen, Jorm gick starkt hela dagen, fick mycket beröm för sitt sök av domaren och lång släpptid. Tillslut när dagen nästan var slut – och antagligen Jorm också – råkade han stöta några ripor i fel vind. Mer än så blev det inte. I dag som var sista provdagen kämpade Jorm vidare och fick så äntligen en fågelsituation med en lång löpavance. Rolf var mycket nöjd med sin kämpe och hoppades på ett bra betyg, men fick lite snopen hålla tillgodo med en 5:a på fält. Apporten gick prickfritt. Domaren tyckte att revieringen kunde vara bättre. Vad kan man begära i såpass tungt före, borde inte bedömningen ske med hänsyn till underlaget? Flera andra hundar i gruppen hade också jobbat riktigt bra och skött sina fåglar under dagen, men ingen fick högre fältbetyg än fem.
Tomas som inte startade i dag tog i stället en tur med Patron på ett ledigt provområde, Patron jobbade på bra i det tunga föret och hade tre fina fågelsituationer och ett bonusjobb på en hare.
Både Rolf och Tomas är nöjda med hur Nitrosönerna jagat under helgen, men det var lite surt att inte Jorm hade bättre flyt, han är ju ändå den starkare fjällhunden av halvbröderna. I skrivande stund är dom på väg tillbaka upp till Kittelfjäll, Tomas och Patron ska passa på att utnyttja de sista två tillåtna jaktdagarna på vårfjället (som ofta är de allra bästa) men för kämpen Jorm som gått prov i tre dagar blir det nog vila och mattes omsorger.
Jorm utanför hans och husses kungadöme i Kittelfjäll
Fler bilder, både från Ura & Nellys ”honeymoon” och Tomas bilder från fjället finns på vår facebooksida.
Kungshällans kennel 