Vårt mål med Kungshällans kennel är att föda upp snygga, friska jaktdugliga hundar med gott temperament som blir till glädje för sina ägare i många år både som familjemedlem och jaktkompis. Våra egna hundar är högt älskade familjemedlemmar och våra valpar föds upp i köket tillsammans med hela flocken. Vi lägger stor vikt vid att våra valpar hamnar i goda hem hos aktiva jägare som tar tillvara hundens medfödda egenskaper. En vorsteh är en arbetsvillig hund som gör allt för att få vara sin husse/matte till lags, men den kräver konsekvent uppfostran från tidig ålder och god lydnad för att jakten ska bli en trevlig upplevelse för både jägare och hund. Vi gör vårt bästa för att föda upp hundar med bästa tänkbara egenskaper, men i slutändan är det du som ägare som formar din hund.
De egenskaper vi värderar högst i vår avel är prioritetsordningen hälsa, mentalitet och jaktegenskaper. Att hälsa och mentalitet båda kommer före jaktegenskaperna kan tyckas vara en konstig prioritering, men om hunden blir sjuk blir jakten lidande och en mentalt dålig hund gör ingen glad varken på jakt eller i vardagen. Korthårig vorsteh är som tur är en sund ras och fortfarande utpräglad jakthund där de allra flesta individer återfinns i jägarhem. Detta till skillnad från andra jakthundsraser som blivit populära sällskaps- eller utställningshundar vilket i sin tur lett till att det i många generationer avlats på hundar där man lagt större vikt vid utseendet än jaktegenskaperna. Det leder till hundar som saknar en ändamålsenlig fysik och jaktegenskaperna försämras. Men även hos en vorsteh som aldrig jagat kan man ändå vara säker på att jaktegenskaperna fortfarande finns med i arvsanlagen eftersom det konsekvent avlats på jagande individer i tidigare generationer.
Korthårig vorsteh är en numerärt ganska liten ras i Sverige, därför tycker vi att det är viktigt att försöka bibehålla en så bred genetisk variation som möjligt. Som uppfödare har vi ett ansvar inte bara för våra egna kullar, utan för hela rasen. Vi strävar efter att våra kullar ska ha en låg inavelsprocent, helst ska den vara noll. När vi planerar en kull och söker täckhund till vår tik väljer vi bort de allra populäraste avelshanarna som redan har många kullar i norden. Samma gäller hanar vars linjer är vanligt förekommande i många hundars stamtavlor. Även om dessa populära hanar gett bra avkommor vill vi inte bidra till en situation där alla vorstrar i Sverige är mer eller mindre släkt med varandra. Även till synes friska hundar kan bära på dolda sjukdomsanlag i många generationer, och visar sig först när två anlagsbärare får valpar ihop. Att bibehålla en genetisk variation är vårt viktigaste verktyg för att undvika att ärftliga sjukdomar och defekter sprids inom rasen.
Kuksapirtin Ura, pappa till vår UF kull född 2016.
Ingen hund är 100% perfekt, inte heller våra. Vi försöker se kritiskt på våra egna hundar, även om tiken är en älskad familjemedlem är det inte säkert at hon är lämplig för avel. När har en tik vars positiva egenskaper är så pass stora, och hennes kullsyskon är tillräckligt väl utvärderade för att vi vill ha en kull efter henne så söker vi en hane som kompenserar hennes svagare sidor. Åtminstone ska dom inte ha samma egenskaper på minussidan. Drömscenariot vore ju om valparna bara ärver de positiva egenskaperna från sina båda föräldrar och de sämre egenskaperna ”försvinner”, men så är ju inte verkligheten. Valparna kan brås antingen på den ena eller den andra föräldern, eller så ärver den några egenskaper från båda – det är ett lotteri. I vilket fall måste vi känna att vi är nöjda med resultatet oavsett vem av föräldrarna som valpen brås mest på. Om det blir aktuellt med fler kullar efter en tik så väljer vi gärna täckhundar med helt olika härstamning. Om man ska hinna utvärdera tiken och hennes kullsyskon samt jaga och meritera henne innan första kullen, så har man kanske möjlighet att hinna med tre kullar under hennes livstid. Då ser vi ingen poäng med att använda samma hane eller nära släkting bara för att första kullen blev lyckad! För rasen i stort är det bättre med genetisk variation än att man försöker skapa en massa likadana ”kopior”.
När vi hittat en intressant hane som matchar vår tik tittar vi även på hans kullsyskon och nära släktingar samt eventuellt avkommor om han hunnit få någon kull innan. Helst ska så många som möjligt vara utvärderade på jaktprov och utställning samt HD röntgade. Vi ser hellre en hanhund från en jämnt utvärderad kull än ett stjärnskott med många fina meriter där kullsyskonen har blanka protokoll. Genom kontakter med ägare och uppfödare kan vi bilda oss en uppfattning om de generella egenskaperna för hela kullen som hanen kommer ifrån. Det allra bästa är förstås om vi har möjlighet att se hanen och gärna hans nära släktingar på jakt eller jaktprov, när det inte är möjligt är olika referenser värdefullt. Fina priser på jaktprov och utställning ser ju snyggt ut i stamtavlan, men titlarna är inte ”ärftliga” och säger inte hela sanningen om hunden. De kan ofta vara ett resultat av en ägare som är en skicklig dressör med stort intresse för att meritera hunden.
När valparna lämnat oss försöker vi i vår tur motivera våra valpköpare att starta sina hundar på jaktprov, utställning samt HD röntga och gärna BPH beskriva sina hundar. Det är ett viktigt led för oss i utvärderingen av kullen och mycket värdefull dokumentation om en eller flera av syskonen blir aktuella för vidare avel – och i förlängningen för hela rasen!
/Maria & Tomas Tjärnström
Kungshällans kennel 