Nu var det ett tag sedan jag skrev något, det har hänt en del sen sist! Vi har hunnit starta på tre prov med Tuula, först på vårfjäll i Mittådalen och senast i går på fält nere i Långtora.
Eftersom Tomas jobbar hela påsken blev det ingen fjälltur för oss i år. Jag hade anmält mig till en fältkurs med särskilt prov på Gotland som jag och Tuula tänkte roa oss med, men tyvärr var jag för sent ute så kursen blev fulltecknad. Men då såg jag att SVK Östra hade lediga platser på ett särskilt prov på Långtora, så jag skyndade mig att anmäla.
Vi åkte söderut på skärtorsdagen, längs vägen mötte vi långa köer av påskfirare på väg till fjälls men i den södergående filen var det befriande lite trafik. Vi övernattade i en mysig stuga en liten bit från anläggningen på Långtora. På fredagsmorgonen vaknade jag av att en fasantupp höll konsert för sitt harem av hönor utanför stugknuten. Tuula och jag smög ut för att ta en titt på dom, men tuppen rann iväg som en rem över åkern medan hönorna pilade iväg åt andra hållet. Men nu hade hon i alla fall fått en liten hint om att det bor långstjärtade fåglar i detta främmande landskap av stora öppna åkrar 🙂
Vi var sju startande ekipage för dagen, Tuula var den enda unghunden och troligen den enda som helt saknade erfarenhet av fältjakt. Vädret var bistert med isande vindar och snö i luften. Långkalsonger hade jag inte tänkt på att ta med mig, vi skulle ju söderut!? Hmm, jag började fundera vad vi gett oss in på… Förmiddagens partier låg en bit ifrån anläggningen på Långtora. Tuula fick starta först tillsammans med en münsterhane. Det tog en stund innan hon fick ordning på revieringen på de ovant öppna ytorna, men efter en stund började hon ”vindsurfa” riktigt fint. Målet var att hitta några samarbetsvilliga rapphöns, men tyvärr verkade dom ha flyttat sig den här tiden på året. Ett rapphönspar fick vi se i luften, tyvärr var det en hund som stötte dom och gick efter för långt så den fick kopplas. En annan hund hade oturen att få upp en hare i sitt släpp, och husse fick lyfta på kepsen. I tredje släppet fick vi gå på en stor fin stubbåker i bra vind. Parhundarna före oss hade korn på en springande fasantupp, men den sluge rackaren hann undan. Av de fält-erfarna deltagarna i provgruppen fick jag veta att fasantuppar på våren är nästintill omöjliga att få till en vettig fågelsituation med. När det var Tuulas tur hade hon fått kläm på hur fältet skulle tas, matte fick njuta av att se henne kryssa med täta slag i värsta ”pointerfart” över stubben. Tyvärr var inga rapphöns hemma här heller…
Ovan terräng för oss som kommer från skog & fjäll…
Tuula väntar på sin tur.
Efter lunchen återstod för de fyra kvarvarande ekipagen att göra ett försök på de svårbemästrade fasanerna runt gården i Långtora, bära eller brista… Tuula fick börja. Från varje tätbevuxen enekulle hördes fasantupparnas gäckande kackel, jag såg också en och annan pila över de öppna ytorna. Vi gick ned vid en liten grusväg, och vid en rishög började Tuula markera tydligt. Hon tog an en löpa upp mot ett buskage, nöp till och precis då lättade en fasantupp som domaren saluterade. Det blev inte någon klockren situation, men domaren bedömde den som fullt jaktbar och tyckte att hon gjorde ett bra jobb, lugn i skott var hon också. Hon fick gå en stund till, sedan var vi färdigprovade. De tre kvarvarande hundarna fick gå ett bra tag till uppe bland ”fasankullarna” men tyvärr var det ingen av dom som fick till en jaktbar situation.
Kastapporten med en grann fasantupp fixade Tuula utan problem, hon till och med satte sig framför mig vid avlämningen. Mattes lilla duktiga tjej! Jag var så stolt över henne att jag kunde spricka ❤
Betyget landade på fält: 7 och apport: 10, efter genomförda eftersöksgrenar i sommar kommer det bli ett 1:a pris i UKL och Tuulas första jaktprovsmerit 🙂
Resan hem gick lätt, jag stannade till på en fika och lite hundsnack utanför Hudiksvall hos Frederik, Catrin och Tuulas bror Metso, som vuxit upp till en maskulin stilig ungherre, mycket lik sin syster. Han har också samma coola mentalitet som henne.
Vi har konstaterat att Tuula är den mest mogna unghund vi någonsin haft, en naturbegåvning med otrolig motor! Det kan ju tyckas att vi har bråttom med att ränna på prov med en så ung hund, men när hon visat så fina naturliga egenskaper tycker vi att hon är så värd att satsa på. Och jaktprov i unghundsklass ska ju vara en utvärdering av unga ”råa” hundars medfödda egenskaper. Vårprovet i Mittådalen blev en besvikelse. Inte för att Tuula gjorde oss besvikna, hon kämpade tappert i tungt före båda dagarna, fick mycket beröm och löften om högt fältbetyg av domarna men vad hjälpte det när vi inte hade någon fågel! Men nu kan vi luta oss tillbaka, njuta av våren och invänta sommaren med alla aktiviteter i form av spår & vattenträning, blodspår, apportering med mera. Vi hoppas kunna dra ihop en träff med UF-kullen, troligen i samband med SVK:s riksutställning som går av stapeln i Härnösand i år. Vi har fått rapporter från de flesta valpköparna, några har varit iväg på fjäll och fältträning och ungdomarna visar fina takter. Vi ser fram emot att träffa dom igen 🙂
Här är förresten filmen jag redigerade ihop av samlade filmsnuttar från jakten i Kittelfjäll. Jag har delat den på vår facebooksida men lägger in den här också.
Glad påsk!
/Maria, Tomas och flocken
Kungshällans kennel 