Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer

Vinterjakt!

Lämna en kommentar

Vecka 10 åkte vi till Kittelfjäll för lite traditionsenlig vårvinterjakt. Vi var upp en sväng redan den första helgen i februari bara för att konstatera att det var alldeles för bistert väder för hundarna och löst före. Men nu rapporterade Rolf som varit uppe ett tag att föret var perfekt efter blidväder och några dagars storm. Veckan började med oflyt, då vi på kvällen skulle köra över sjön i mörkret med hundarna ivrigt rusande runt skotrarna ville det sig så illa att Nelly rände rakt in i skidan på min skoter och rev upp sig i bröstet. Så fort vi fått in packningen och tänt upp i kaminen fick vi börja kvällen med att lägga upp Nelly på köksbordet, rengöra och sy ihop såren med en slö nål och sytråd som stod till buds och tillverka en tratt av en gammal plasthink och silvertejp så hon inte skulle slicka på såret. Det gäller att inte vara handfallen till fjälls 😉 Som tur var hade vi vårt välfyllda ”nödkit” med oss där vi har bomull, bandage, sårrengöring mm, det är alltid med under jakten. Med tanke på att vi anmält både Nelly och Patron till vårprovet i Mittådalen så var det olyckligt att Nelly inte kunde jaga under veckan, som tur är så kommer vi att få ett par träningsdagar i Mittådalen före provet. I skrivande stund har Nellys sår läkt ut fint utan infektion.

Tyvärr så var vädergudarna inte på vår sida under veckan, molnen hängde envist fast över Vilhelminafjällen mest hela veckan med några få undantag, och vindarna friskade i. Föret var mycket riktigt bra för både hundar och skidåkare, men vad gjorde det då man knappt såg hundarna i snöyran och dimman? Men våra hjältehundar kämpade på, inte minst ”adepten” Patron. Vi hade en hel del fågelkontakt med både dal och fjällripa, men dom var varska och oroliga i stormen så det var nästintill omöjligt att komma inom skotthåll. Nellys bror Brage bor hos oss sedan en tid så han var också med på fjället, vi har anmält även honom till Mittådalenprovet. Brage är liksom sin syster Nelly en härligt storgående fjällturbo, tyvärr fick vi inte någon fågelsituation med honom.

Dimma analyserar

Brage och Patron

Patron hittade och stod för en varsk flock fjällripor i dimman högt upp under fjället den dagen vi hade som mest dimma, vi hörde dom kackla oroligt framför oss då vi var på väg fram. Tyvärr så var dimman så pass tät så det hade knappast gått att skjuta även om vi kommit upp nära honom. Vi hade gärna velat få någon fler fågelsituation med Patron, men eftersom vi var ute efter att (åtminstone försöka) jaga och inte bara träna så blev det mest sekunderingar bakom Dimma eftersom hon är erfaren och hittar fågel först. Hennes försiktiga näsa kommer väl till pass på skygga ripor i stormen, men det blir en hel del tomstånd också. Jag har massor med filmsnuttar av Patron som sekunderar Dimma, då jag åtskilliga gånger drog upp mobilen i hopp om att fånga en fin filmsekvens med skott och fällning av husse… kanske jag redigerar ihop en ”sekunderingsfilm”, för det är något han verkligen kan lillkillen. Vi behöver knappast vara oroliga att han ska stjäla stånd på provet i alla fall, han fryser i steget så fort han ser parkamraten stå och verkar ha en inbyggd broms mot att gå förbi den hund som står. Det är fascinerande att se, vid ett tillfälle la han sig ner då han sekunderade Dimma och nästan kröp fram bredvid henne. Men så fort han märker att hon släpper ståndet och börjar söka fritt lossnar även han och går ut i fritt sök.

Rolf var ute en del med Patrons halvbror Jorm också, han är otroligt nöjd med honom. Jorm ”går som satan” enligt pappas egen beskrivning 🙂 I början var det lite si och så med ståndfastheten, hitta fågel kunde han och sökvidden var fullt i klass med elithundarna, men sen var det bara gasen i botten efter fåglarna 😉 Men då veckan led mot sitt slut förkunnade pappa stolt att nu hade Jorm presterat flera fullt godkända ”prisvärdiga” situationer där han hittat fågel – stånd – avance och stopp efter skolboken. En intressant detalj han noterat är att Jorm vänder på huvudet då han står och tittar efter pappa när han är på väg fram, en första liten antydan till rapportering! Eftersom pappa nu är pensionär är han priviligerad att bo i fjällstugan så länge han vill och får möjlighet att vara ute med Jorm ofta. Något han som gammal tävlingsskidåkare också gläds åt är att han nu fått en riktigt bra draghund! Med Jorm går det undan i spåret. Till påsk ska jag minsann testa kicksparken med bröderna!

När vi kom hem från Kittelfjäll möttes vi av stora kontraster då vi åkte från full vinter till fullt utsprungen vår! Tomten är helt bar och exponerar frikostigt allt som gömts under snön, från hundbajs till skräp som stormat bort från återvinningen på farstubron. Fåglarna sjunger och vårlöken spirar i min örtagård, lusten att börja vårstäda och göra fint vaknar till! Tomas som är ledig en vecka till fick bråttom att börja hugga ved innan saven stiger i björken. Nu är det bara att gilla läget att vintern gett upp, även om det är en hel månad för tidigt. Hoppas bara Kung Bore håller stånd mot de tropiska sydvindarna i Kittelfjäll så vi kan få uppleva lite vinter när vi åker upp igen till påsk! Fördelen här hemma är att nu kan vi börja träna spår, apportering, dirigering och sånt med hundarna. Vi siktar på att göra viltspårprovet med Patron, Nelly och Brage i vår/sommar så det är läge att börja lägga lite blodspår också.

Vår i Kungsgården!

PS: Fler foton finns i vanlig ordning på vår facebooksida

/Maria

Annonser

Författare: Kungshällans kennel

Uppfödare av korthårig vorsteh - Breeder of German shorthaired pointers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s