Kungshällans kennel

Korthårig vorsteh – German shorthaired pointer

Det våras!

Lämna en kommentar

Nu börjar snön smälta undan här i Kungsgården och våren är i antågande. En härlig tid börjar när vår gård blir som en leråker, som dagligen betrampas av 24 hundtassar som sedan springer runt i huset… Ja, så många tassar är det, vi har för tillfället 6 hundar i huset, Pandora har bott kvar hos oss ett tag eftersom hennes husse och matte inte hade möjlighet att hämta henne förrän nu. Egentligen skulle hon ha åkt redan i helgen, men andra omständigheter kom emellan. För en vecka sedan lekte lilla tuffingen Pandora bokstavligen med döden när hon gick för nära en ätande Dimma. Vår Dimma har en obefintlig stubin när det gäller mat, hon gav Pandora en ordentlig omruskning i nackskinnet. Efter inspektion visade det sig att hon fått några små sår i nacken förutom chocken som hon hämtade sig rätt snabbt ifrån. Men dagen efter svällde hennes nacke upp kring ett av de millimeterstora såren och Pandora fick hög feber. Tomas tog henne till veterinären och det blev en kur med antibiotika. En stor ful böld uppstod, som sprack efter några dagar, blod och var vällde ut. Allt detta hände typiskt nog inför den avtalade helgen då Pandora skulle flytta hemifrån! Men i skrivande stund har såret slutat vätska, och Pandora är åter igen sitt vanliga superbusiga jag. ”små sår och bra vänner ska man vara rädd om” sa vår veterinär Annika. Så sant, man ska nog inte underskatta små sår, speciellt om dom kommer från bett med tanke på allt ”snusk” hundarna kan sätta i sig! Det kan bli elaka bakteriehärdar.

Nackdelen med att behålla en valp så länge är att vi lärt känna henne ordentligt, och Pandora är verkligen en underbar hund som vi gärna skulle behållit! Hon är ett litet energiknippe som ständigt är på språng. Snygg ser hon dessutom ut att bli! Ser ut som en perfekt symmetrisk och välvinklad liten vorsteh så liten som hon är. Redan vid åtta veckors ålder sprang hon obehindrat uppför trappan till övervåningen. Patron har till vår stora lättnad inte lärt sig gå i trappan än och vi har inte uppmuntrat honom heller. Lilla Pandora forcerar däremot vår provisoriska ”barrikad” så ofta hon bara kan, smiter upp på övervåningen där hon hittar på en massa hyss och river ut grejer över hela golvet. När man ställer sig i trappen och ropar på henne tittar genast ett litet huvud fram med pigga gula ögon, och hon kommer snällt skuttande nedför trappen. Man kan inte annat än älska den lilla busen 😉

Patron är också ett busfrö, men han är inte samma kvicka vessla som sin lilla syster. Han har enorma tassar och långa ben att hålla reda på, som en riktig slyngel 😉 Ju äldre han blir desto mer blir han lik pappa Nitro! Han har samma coola blick och visar även upp samma stabila temperament som Nitro gjorde i den åldern, det lovar gott! Vi tränar dagligen ”sitt” med båda två i samband med matningen, och har även börjat lite smått med en form av avanceträning på dagisnivå för att lära dom att ordet ”ja” betyder full fart framåt. Det går ut på att lägga en godisbit en bit från valparna som får lov att sitta kvar. På kommandot får dom rusa fram och ta godiset. Det blir också lite konkurrens, först till kvarn. Pandora som är mindre och kvickare vinner oftast, men det triggar Patron att försöka bli snabbare för varje gång. Inkallningen tränar vi också på dagligen. Men det är svårt att koncentera sig på vettig träning då vi har två valpar samtidigt, det blir mer struktur på träningen av Patron när Pandora flyttat hemifrån. Nu ska vi också börja träna mer intensivt med Nelly inför eftersökssäsongen. Nitro, Strimma och Dimma får förstås hänga med och träna lite bara för att hålla hjärna och sinnen igång inför jakten, men vi har beslutat att satsa krutet på Nelly och Patron när det gäller jaktprov framöver.

Nitro hade en till parning på gång nu i vår med en intressant tik, men vi valde att avstå eftersom det kom fram hälsomässiga fakta som vi inte kände till. Det hade säkert kunnat bli snygga och bra jakthundar i kombinationen, men när det kommer till hundarnas hälsa vill vi inte ta några risker. Den 12 april fyllde Nitro 9 år, tiden går så fort! Frågan är om han får fler parningar nu när det finns så många nya unga stjärnskott på hanhundlistan. Men huvudsaken är i alla fall att vi nu äntligen har en egen efterlängtad prins efter honom, och dessutom parningsvalpen Jorm efter Sångbergets Roda som bor hos Marias föräldrar. Rolf är mycket nöjd med Jorm, som fått spendera sin första tid med husse och ”Farbror Frej” i Kittelfjäll. Fler bilder av Jorm kommer framöver. Han är en trygg och kavat liten kille, vi ser fram emot Nitrosönernas kommande jaktkarriär!

Efter påskveckan glömde jag min laddare till kameran i fjällen, jag hann ta några foton 1:a april innan kameran dog av batteritorsk. Jag bad syrran ta hem laddaren, och hämtade den i dag så jag kunde få igång kameran igen. Här ligger ett gäng bilder på facebook på Patron och Pandora från 1:a april, samt i dag när vi fick besök av familjen Bergman med Brage och deras spanielvalp som var bra mycket äldre än våra, men ändå samma storlek 🙂

/Maria

Annonser

Författare: Kungshällans kennel

Uppfödare av korthårig vorsteh - Breeder of German shorthaired pointers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s