Nu var det ett tag sedan vi (läs: Maria) skrev något här, jag har slöat till med skrivandet sedan valparna flyttat och det inte längre finns något spännande att dela med sig av till omvärlden. Vi har fått kontinuerliga rapporter från våra utflyttade små liv som funnit sig väl tillrätta hos sina nya familjer. På bilderna ser man att dom vuxit så det knakar!

Fyra laddade hundkrafter
I dag var jag och mammsen Dimma till Östersund på utställning. Det visade sig vara ett förhastat drag av mig att anmäla henne till utställning så pass tidigt efter valpkullen. Domaren Leni Finne tyckte sa att hon inte var i tillräckligt bra kondition, hennes rygg var inte nog stram och hon rörde sig löst fram, vi fick lägga ytterligare ett andrapris till handlingarna. Fast numera heter det priset ”good” enligt de nya utställningsreglerna. Jag har anmält Dimma till SVK:s riksutställning som går av stapeln i Arboga om två veckor, men efter dagens resultat bestämde jag mig på stående fot att stryka henne. Ingen mening att åka femtio mil enkel resamed stor risk att inkassera ytterligare ett gult kort. Vi tar nya tag till hösten och vintern i stället då Dimma förhoppningsvis är i tiptop kondition och spänstig i kroppen efter jaktsäsongen.
Nu väntar härnäst säsongen då man släpar runt med diverse kadaver i skogen. Målet är öppenklass eftersöksgrenar med Dimma och Bettan så dom är redo för höstens jaktprov. Tomas ska starta med Nitro på riksprovet, men eftersom det är ett delat prov så behöver inte han gå några eftersöksgrenar. Men det blir väl någon tur med rävsläp i skogen även för honom för att ”damma av” inför riksprovet. Häromveckan testade jag att köra alla fyra hundarna med en trehjulig sparkcykel modell ”panscho” längs en skogsbilväg, det gick bra och var riktigt roligt! Det lär bli regelbundna turer framöver.
Så fort vattentemperaturen i tjärnen är tillräckligt hundvänlig så ska vi börja paddla kanot och simträna hundarna. Nu när skogsfåglarna ligger på ägg i skogen gäller det att hitta alternativa sätt att motionera hundarna. Jag har börjat löpträna med Bettan någon gång i veckan för att stärka hennes opererade lårben (och bygga upp mattes kondis inför fältsäsongen som arealkontrollant!). Det är glädjande att se hennes framsteg! Bara någon vecka efter operationen kunde vi för första gånen på ett halvår se henne trava igen. När hon hade titanskenan var benet alltför stelt, så hon lyfte benet hellre än att försöka trava. Låret på den skadade sidan är fortfarande lite tunnare än det andra, men hon haltar inte längre är fullt ut rörlig, det syns hur hon njuter av det också!. Nu kan vi med säkerhet säga att hon kommer skutta fram som vanligt över fjället till hösten, vår älskade lilla Duracell-Gasell ❤
/Maria
- Bettan vattenapporterar 22 maj

Äntligen kan jag sträcka ut i full galopp!