Utställningsframgångar!

I dag var vi på SKK:s nationella utställning i Sundsvall med Dimma och Nelly i jaktklassen. Maria hade lyckats övertala en minst sagt motvillig Tomas att hänga med eftersom vi nu har två tikar i samma klass och behöver vara två som springer. Det var bara nio korthår anmälda, och Dimma och Nelly var de enda tikarna i jaktklassen så det blev en kamp mellan makarna Tjärnström Båda tikarna fick excellent, och Nelly belönades dessutom med CERT! Riktigt kul! Dimma vet vi ju sen tidigare att hon inte tilltalar utställningsdomarna, så dagens resultat är vi fullt nöjda med eftersom hon bara har ”very good” sedan tidigare Klantiga matte hade glömt kameran hemma, tusen tack till Anette Gustavsson som förevigade oss i ringen! Väl hemma passade vi på att ta lite skrytbilder av vår snygga tjej Nelly med certrosetten.

Nelly och matte i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Tomas premiär som "handler", det gick ju bra! Dimma fick excellent! Foto: Anette Gustafsson

Domaren heter Henric Frykstrand, Nellys kritik lyder:

Mycket tilltalande, bra helhet. Snyggt huvud, välansatt hals. Sund konstruktion. Bra bröstkorg, stark rygg. Starkt bakställ. Vägvinnande rörelser, utmärkt kondition.

Och Dimmas kritik:

Trevlig tik, feminint huvud. Bra uttryck. Välansatt hals, bra front, tillräckliga vinklar fram. Utmärkt bröstkorg. Kunde ha starkare överlinje. Välvinklad. Rör sig fint från sidan. Borde vara mer parallell.

Eftersom det var så få vorstrar så var utställningen snabbt överstökad till Tomas stora lättnad. Då passade vi på att hälsa på familjen Bergman i Kovland och Nellys bror Brage. Det var ett bra tag sedan vi träffades sist, och vi kunde konstatera att Brage blivit en helt annan hund! Den tonårsgänglige slyngeln hade förvandlats till en muskulös välkroppad och mycket stilig herre! Troligtvis mycket tack vare matte Helena som kört en hel del drag med honom i vinter. Brage är lika glad och okomplicerad som Nelly och dom kom snabbt överens och busade precis som när dom var ”småknärtar” här hemma på Kungsgår´n Här är en liten filmsnutt som Tomas tog med mobilen:

Syskonen Nelly och Brage

Snyggingen Brage! Tyvärr är ju mobilkameran så seg så Tomas hann inte få någon bild då han stod som snyggast...

Fina Nelly med certrosetten

Matte och Nelly poserar hemmavid

Senaste två veckorna har vi börjat så smått med introduktionen av räv för Nelly och Dimma. Vi har tinat upp en räv och lekt kravlöst med båda två för att dom ska få vänja sig vid mickel. Räven är kul, och båda har sett till att han har bra mycket mindre päls än då han levde! Dom luggar och sliter, och greppar mer och mer spontant för varje försök. Men vi är försiktiga med att lägga på krav, det gäller att dom känner lust och trygghet inför räven när vi väl börjar lägga på de ovillkorliga kraven. Dimma har en fördel av att hon är så bytesmedveten när vi tränar med båda två, hon triggas av att ”vakta” räven som sin egen när vi leker med båda tikarna tillsammans. Räven är dessutom inte obekant för henne, vi har låtit henne härja kravlöst med den varje gång vi haft en räv upptinad för att träna Bettan och Nitro. Nelly däremot tar till sig bättre då hon ensam får härja och jaga efter räven då vi svingar runt den i ett rep. Häromdagen tog Maria och slaktade ett par jeans och sydde en två specialdummies inför rävapporteringen. En stabil mittendel med ett vedträ lindat med trasor, som en ”smällkaramell”, med sidosnuttarna fyllda av smågrus. Det blev en liten variant på 2-3 kilo och en tyngre på ca 5 kilo. Vi har kört med dom i några dagar nu, och båda tjejerna gör framsteg. I eftermiddag då vi kom hem körde Tomas ett pass med både ”rävdans” och apportering av dummies, framförallt Dimma gjorde stora framsteg då hon för första gången självständigt apporterade räven! Matte höll på att plantera penseer som vi handlade på Plantagen, så tyvärr har vi inga bildbevis. Men det kommer! Här är iallafall ett par bilder från träningen med ”Kungsgårdsdummyn”, fler finns på facebook:

Nelly med "Kungsgårdsdummyn"

Duktig Dimma!

Sista jaktturen fär säsongen

Vecka 10 har vi varit i Kittelfjäll igen, fyra jaktdagar blev det totalt. Eftersom brudarna löpte fick Nitro stanna hemma. Två dagar hade vi riktigt fint väder, men sedan började det blåsa upp och blev besvärligt.

Fjälljakt då den är som bäst!

Föret var bra för både oss och hundarna på de högre höjderna, men i börkskogen gick hundarna igenom och fick kämpa en hel del. Fågeltillgången kan vi knappast klaga på, men vi hade mestadels fjällripa som är svåra att tas med. Dom ville gärna springa undan och lätta innan man kom i skjutläge. Sista dagen vi var ute blåste det rätt hårt, det gjorde det ännu svårare både för hundar och skyttar.

Men ibland blir det kargt!

 

Hundarna jobbade på bra, gammtanten 10 år visade att hon fortfarande är en fjällturbo som kan söka från fjälltopp till fjälltopp Hennes nyinflyttade dotter Nelly fick vi se att hon ärvt sin mammas turbofart, hon slet hårt när föret inte bar eftersom hon är ganska stor och har små nätta tassar. Men då vi kom upp på högre höjder gick hon ut i stora fina

sökslag. Men vi märkte att hon saknar en del jakterfarenhet, det är första gången hon jagar på vårfjäll. Hon hittade fågel men hann aldrig stå ordentligt innan de skygga fjällriporna lättade. För varje gång hon petade fågel blev hon allt försiktigare på vittringen. Stoppet fungerar iallafall utmärkt, hon är lydig på pipa. Värre är det för oss som aldrig riktigt vant oss vid att använda pipa utan kör mest med röstresurser  

Nelly - vår senaste fjällturbo!

Jag har även totat ihop en liten film på 15 minuter från våra respektive mobiler, det blev inte lika mycket action som i den förra eftersom vi inte hade lika många fågelsituationer, men däremot desto vackrare vyer! De dagar vi hade bäst väder hade jag med mig mitt andra ”vapen” – min kamera, och framförallt den första dagen blev det många fina skott med den. Bilderna finns på vår facebooksida

Nelly har anpassat sig alldeles utmärkt i vår flock, hon är harmonisk och har ett behagligt temperament, gör inte mycket väsen av sig hemmavid. Vi har hållit lite extra koll på henne och Dimma eftersom dom är lika gamla, men dom verkar ha kommit övrens om rangordningen och vi ser inga tendenser till osämja, dom busar som de unga töser de är. När vi kom till Kittelfjäll sprang Nelly vid skotern tillsammans med de andra tikarna som hon aldrig gjort annat. Att åka pulka efters skotern var heller inga problem.

Härnäst väntar HD-röntgen för Nelly, vi måste också röntga hennes tänder eftersom hon tappat en framtand. Det har visat sig att det är diskvalificerande på utställning om hunden saknar en tand och man inte har intyg på att tanden saknas på grund av en skada. Vi får hålla tummarna att HD statusen är bra och att det går att se på röntgen att hon faktiskt har haft en tand där det fattas en. Hon har ställts ut i juniorklass, och då var alla tänderna på plats. Vi har anmält henne till vårprovet i Mittådalen om två veckor, vi ska starta henne och Bettan en dag var och Dimma får starta i två dagar. Nelly och Dimma har jag också anmält till SKK:s utställning i Sundsvall den 15 april. När HD röntgen är avklarad och Nelly har ett utställningsresultat från jaktklassen är hon avelsgodkänd oavsett hur det går i Mittådalen, eftersom hon har ett 1:a pris på jaktprov sedan tidigare. Om allt går som vi tänkt lutar åt att vi kommer para henne med Nitro sent 2012 eller början av 2013, det beror lite på när hon löper.

Vi har ännu inte annonserat att Nelly är till salu, men ni som läser får gärna tipsa om ni känner någon seriös hundsugen jägare att vi på sikt söker ett nytt hem åt henne. Men vi har ingen brådska att bli av med henne, viktigast för oss är att den som tar över henne kommer att ta vara på hennes fina egenskaper, jaga och träna mycket och helst också fortsätta hennes prov och utställningskarriär. För det här är en hund med potential! Det ultimata vore en annan uppfödare eller någon som har ambitioner att tävla och kanske starta med uppfödning. Vi kommer inte att sälja henne till någon som enbart kör drag eller vill ha en hund som ”motionskamrat på skogspromenader”! Avelsrätten till en kull kommer vi att behålla.

En bild från i går kväll. När jag gick och la mig hade Bettan lagt sig i den stora hundkorgen. Nelly rullade ytterst försiktigt ihop sig i andra änden vid sin "lilla" bruna storasyster. Dom var så söta, bildade nästan ett hjärta!

Vi vill också passa på att skicka ett Grattis till det framgångsrika drag-paret Jonas Danvind och ”Kungen” – Kungshällans JS Carl Gustaf som kom på andra plats i 15 km pulka på drag SM i Kiruna i helgen. Starkt jobbat!! 

/Maria

Fler utställningsresultat

I Lördags var Dimma och jag till Umeå på SVK Västerbottens årliga utställning. Som vanligt träffade man många trevliga människor att prata med. Jeanette och Micke, Nitros uppfödare, var där med deras yngsta förmåga Ormkullens I´Varga (Nitros systerdotter). Och i vanlig ordning var det hård konkurrens med massvis med snygga hundar i jaktklasserna! Till min stora glädje fick Dimma betyget ”very good”, som med de nya utställningsreglerna är att jämföra med det tidigare ”slät etta”, dvs 1:a pris utan cert. Domaren Marina Bengtsson gillade hundar med rejäl benstomme, men tyckte ändå att Dimma hade lite ”för mycket av det goda”. Här är hennes kritik:

2,5 årig tik med feminint huvud och uttryck. Stark hals och rygg, ngt sluttande kors. Denna tik ger ett ngt lågställt intryck. Välvinklad fram och bak. Kraftig fin benstomme. Rör sig med effektivt steg. Bra päls. Kunde utstråla mer självsäkerhet.

Matte och Dimma i ringen. Foto: Anette Gustafsson

Vi får se om det blir någon fler utställning framöver, i så fall får vi sikta in oss på domare som gillar stadiga hundar av den ”urtyska” modellen. Sen får jag intala Dimma att hon är störst, starkast och snyggast i världen så hon utstrålar mer självsäkerhet  Det branta korset håller jag inte med domaren om! Det har ingen tidigare domare sagt om henne, jag tror det berodde på att Dimma stod med svansen hängade rakt ner när jag ställde upp henne. Om man lyfter upp den lite (eller lyckas få henne lite gladare) ser man att hennes kors inte alls är brant!

 Jag har redan nu börjat bearbeta Tomas för att få med honom till SVK:s riksutställning som arrangeras i Piteå den 16 juni. Förhoppningen är att kunna få dit så många som möjligt av våra avkommor så vi kanske kan få till en avels- eller uppfödarklass med Nitro och Dimma. Nitro kan också ingå i en avels/uppfödargrupp från Ormkullens kennel. Jag försöker locka med en trevlig weekend i Piteå med öl & grillat på kvällen, Tomas avskyr nämligen utställningar så jag får för det mesta åka ensam…

Under utställningen blev flera hundar nykläckta champions, grattis till er alla! Dimma och jag var tvungna att hasta iväg innan det hela var klart eftersom vi skulle iväg på julbord på kvällen i samband med att Tomas högtidligen fick motta sin guldklocka efter 25 års trogen tjänst på Mondi Dynäs. Det blev inte mycket fotat, ljuset i hallen är inte det bästa. Men några bilder bland annat på en del hanar i jaktklassen blev det, dom ligger här på Facebook.

I helgen har även Tiurjegerns Kark (Ormkullens E´Nitro – Tierbuas Enya) varit på utställning i Norge. Han fick betyget ”very good, grattis Roger! Kark är en stilig kille under utveckling och med åldern kommer han nog bli ännu snäppet snyggare!

Bra størrelse, ennå i sterk utvikling. Bra proposjoner i kroppen. Ønskes noe mørkere øyne og bedre markert stopp. Ganske bra overlinje. Høyt kryss og hale. Bra poter, utmerket pelskvalitet. Ganske bra bevegelser. Vennlig temperament. Behøver tid.

Tiurjegerns Kark

I dag var Tomas till skogs och jagade med Dimma. Fåglarna kändes lite tryggare nu när vi fått ett tunt snötäcke.  Men ändå var det svårt att komma i skjutläge, dom hade en hel del stora  fina orrtuppar i luften på långa håll men det var tillslut en tjäder som föll för Tomas bössa.

 

/Maria

 

Minttu på utställning!

I går, lördag, var Minttu ”Thalita” på utställning i Kiruna. Hon fick HP och en tredjeplacering i valpklassen med fin kritik. Grattis Bengt och Linnea! Här är kritiken:

Glad och trevlig valp. Feminint huvud, bra öron, ngt ljusa ögon. Bra hals 0ch rygg. Brant kors. Mkt bra vinklar. Utmärkt benstomme och tassar. Rör sig med tillräckligt steg. Trevligt temperament.

Matte Linnea berättar att Thalita är en mycket trevlig tjej, hon har hunnit med att jaga några kortare turer och det är fällt både ripa och tjädertupp för henne. Hon älskar att bära saker, det verkar vara ett arv som Nitro för vidare väldigt starkt till sina avkommor. Men sen är det ju en annan femma när man börjar kräva en ovillkorlig apport, då är det inte lika roligt längre Men det underlättar att lära in lydnadsapporteringen om man i grunden har en hund som gillar att bära. Nitro är numera en ganska jobbig spontanapportör, när man kommer hem från jobbet och kliver ur bilen hoppar han håller på att fälla mig när han KRÄVER att få bära något! Häromveckan hjälpte han mig att dra upp soptunnan som stod nere vid vägen. Jag höll tunnan på rätt köl medan han höll i handtaget och backade uppför backen. Då skulle någon stått bredvid och filmat, det såg nog ganska kul ut!

Thalita på jakt

 

Tomas och Dimma var till skogs i dag och jagade, det som kom som regn här nere i dalgången var snö uppe på höjderna. Dimma sökte jättebra och fixade fem snygga fågeljobb på tjädertuppar, men till husses stora förtret så var dom alltför varska och det var för svåra lägen att skjuta.  I kväll ringde också Rodas husse Kent och meddelade att hon börjat löpa i dag, om två veckor blir det parning!

 

Våra jaktmarker börjar vara vitpudrade

 

/Maria

 

Livstecken

Nu var det ett tag sedan vi (läs: Maria) skrev något här, jag har slöat till med skrivandet sedan valparna flyttat och det inte längre finns något spännande att dela med sig av till omvärlden. Vi har fått kontinuerliga rapporter från våra utflyttade små liv som funnit sig väl tillrätta hos sina nya familjer. På bilderna ser man att dom vuxit så det knakar!

Den här bilden tog Ulf av oss innan dom åkte med lilla Baileys "Ayla"

 

Baileys "Ayla" på hemmaplan

 

Minttu "Thalita", den här bilden fick jag av matte Linnea i går

 

Fyra laddade hundkrafter

I dag var jag och mammsen Dimma till Östersund på utställning. Det visade sig vara ett förhastat drag av mig att anmäla henne till utställning så pass tidigt efter valpkullen. Domaren Leni Finne tyckte sa att hon inte var i tillräckligt bra kondition, hennes rygg var inte nog stram och hon rörde sig löst fram, vi fick lägga ytterligare ett andrapris till handlingarna. Fast numera heter det priset ”good” enligt de nya utställningsreglerna. Jag har anmält Dimma till SVK:s riksutställning som går av stapeln i Arboga om två veckor, men efter dagens resultat bestämde jag mig på stående fot att stryka henne. Ingen mening att åka femtio mil enkel resamed stor risk att inkassera ytterligare ett gult kort. Vi tar nya tag till hösten och vintern i stället då Dimma förhoppningsvis är i tiptop kondition och spänstig i kroppen efter jaktsäsongen.

Nu väntar härnäst säsongen då man släpar runt med diverse kadaver i skogen. Målet är öppenklass eftersöksgrenar med Dimma och Bettan så dom är redo för höstens jaktprov. Tomas ska starta med Nitro på riksprovet, men eftersom det är ett delat prov så behöver inte han gå några eftersöksgrenar. Men det blir väl någon tur med rävsläp i skogen även för honom för att ”damma av” inför riksprovet. Häromveckan testade jag att köra alla fyra hundarna med en trehjulig sparkcykel modell ”panscho” längs en skogsbilväg, det gick bra och var riktigt roligt! Det lär bli regelbundna turer framöver.

Så fort vattentemperaturen i tjärnen är tillräckligt hundvänlig så ska vi börja paddla kanot och simträna hundarna. Nu när skogsfåglarna ligger på ägg i skogen gäller det att hitta alternativa sätt att motionera hundarna. Jag har börjat löpträna med Bettan någon gång i veckan för att stärka hennes opererade lårben (och bygga upp mattes kondis inför fältsäsongen som arealkontrollant!). Det är glädjande att se hennes framsteg! Bara någon vecka efter operationen kunde vi för första gånen på ett halvår se henne trava  igen. När hon hade titanskenan var benet alltför stelt, så hon lyfte benet hellre än att försöka trava. Låret på den skadade sidan är fortfarande lite tunnare än det andra, men hon haltar inte längre är fullt ut rörlig, det syns hur hon njuter av det också!. Nu kan vi med säkerhet säga att hon kommer skutta fram som vanligt över fjället till hösten, vår älskade lilla Duracell-Gasell <3

/Maria

Lite över en vecka efter operationen, hon har börjat stödja på benet.

 

Bettan vattenapporterar 22 maj

 

Äntligen kan jag sträcka ut i full galopp!