Ursäkta röran – ombyggnation pågår!

De närmaste dagarna kommer ”Doggbloggen” kanske att se lite konstig ut, jag har nämligen bestämt mig för att slopa gamla hemsidan och flytta över domänen www.kungshallans.com  helt på bloggen. Jag kommer att lägga in alla sidor och all info som finns på nuvarande hemsidan hit i stället. När jag är klar med ”byggnationerna” pekar jag om domänadressen.  Jag vet inte hur mycket besök vi har på hemsidan,  har inte tillgång till någon statistik och det är sällan vi får några inlägg i gästboken. Det mesta jag skriver hamnar på Facebook eller här i bloggen. Fördelen med wordpress är att det är busenkelt och smidigt att använda (kanske jag kan få husse att engagera sig och skriva mer??) och det finns möjlighet för er besökare att kommentera inlägg och dela på Facebook mm. Bloggen kommer att vara intimt förknippad med Facebooksidan, självklart med en gilla-knapp som jag hoppas blir flitigt använd Jag har redan flyttat min gallerisida www.mariasgalleri.com till wordpress och är supernöjd!

Så hav överseende om det ser lite knasigt ut här innan allt hamnat på plats

/webbmatte

Strimma 10 år i dag!

En gnistrande januaridag för exakt tio år sedan föddes en liten vorstehtik i en snödriva i Arvidsjaur. Den lilla tiken med den originella teckningen fick smeknamnet ”Snöflinga”, och flyttade sedan till Ådalen och blev vår första egna vorsteh Råvatj Strimma!

Lycklig matte med liten Strimma!

Mycket hände under 2002, jag hade äntligen avslutat mina studier i Umeå och flyttat hem till Tomas i hans lilla hus på Gärsholm något år tidigare. Jag hade jägarexamen sedan några år och hade jagat älg sedan 1996, nu kände jag att det var dags för en hund i huset! Tomas tog också jägarexamen, men det där med hunderiet var mera min idé.  Jag vikarierade som djurskötare på en stor gård med mjölkkor och Strimma fick följa med till ladugården de dagar som husse jobbade. Hon fick lov att sitta i buren fikarummet under mjölkningen som tog två timmar då jag inte kunde komma ifrån, det var en tuff start för den lilla valpen! Hon fick lära sig att åka bil och ta det lugnt och slappna av i buren. Tomas blev snabbt förälskad i den söta busiga lilla valpen, däremot var hon inte lika populär hos våra tre katter.

I husses knä

 

På våren fick vi också köpa vårt drömställe på Kungsgården som vi gått och fantiserat om att äga under en tid. I midsommartid gick flyttlasset och vi installerade oss i vårt nya hem med skogen och jaktmarken utanför knuten. Bättre kunde det inte bli för den unga Strimma! På hösten 2002 var vi förväntansfulla att släppa Strimma på fjället efter en sommar med eftersöksträning och apport-tragglande. Det blev fullt ös, studsande överlycklig vorsteh i viden och många flaxande vingar! Men tillslut så stod hon och både pappa och Tomas fick fälla ripa för henne. Husse mådde som en kung och ångrade inte en stund att han låtit sig övertalas av mig att skaffa hund, och han var nu helt såld på jakten över stående fågelhund! Ja, i dag ser vi ju vad det hela ledde till, fyra vorstrar i huset…

Genom åren har det blivit många fina jaktminnen med Strimma både i skog och på fjäll. Trots att vi var nybörjare och hon var vår första hund lyckades vi avancera upp i elitklass med henne på jaktprov och få två stycken andrapris. Strimma fick stå ut med alla våra nybörjarmisstag, men fick också ha mycket roligt tillsammans med sin skjutglade husse! Två fina valpkullar har hon också gett oss. Nu när hon fyller tio år är hon inte samma hejdlösa fjällturbo längre, lederna har blivit lite stelare och ansiktet gråare, men hon är fortfarande en klok och duktig jakthund. Vi hoppas hon får vara frisk och kunna hänga med på jakt ett bra tag till.

Grattis på födelsedagen, vår fina Strimma!

"Gamm-momma" Strimma 9 år och 11 månader den 4:e december 2011

 /Maria

Ett trist besked…

Rodas husse Kent från Strömsund ringde i kväll, dom hade gjort ultraljud på henne i dag och hon visade sig vara tom! Så himla ledsamt! Både Kent och Gertrud var djupt bedrövade, dom som hade planerat semesterdagar och med glädje såg fram emot valpkullen, och dessutom planerade att spara en tikvalp för egen del. Nitro och Roda tyckte vi också var en synnerligen bra kombination med egenskaper som väl matchade varandra. Och för oss känns det lika trist, eftersom Nitro inte direkt varit överöst med parningsförfrågningar… Roda kommer att löpa nästa gång till sommaren, och då är det ju inte direkt läge för någon ny parning eftersom det skulle spoliera hennes jaktsäsong.

Det händer ju då och då att en parning inte lyckas, trots att flera parningar skett och allt verkat rätt. Vad det kan bero på är ju svårt att sia om. I fjol när vi vid samma tid ungefär gjorde ultraljudet på Dimma efter att Nitro tjuvparat henne var det tvärtom, då hoppades vi att det inte ”tagit”, men så fort veterinären satte ultraljudet på hennes mage så uppenbarade sig ett helt gäng små ”ploppar”. Men naturen gör inte alltid som man tänkt sig. För säkerhets skull kommer vi att kolla upp Nitros hälsa och spermakvalitet, en hane kan få nedsatt fertilitet om han har infektion i kroppen. Vi har inte märkt något särskilt på honom, men det är ju inte säkert en infektion märks på hunden. Vi är så rädda om vår fantastiska kille och hoppas verkligen att han får bli pappa igen! Om inte annat så vill vi själva ha minst en till kull efter honom. Det kändes nästan för bra för att vara sant att Nitro äntligen fick en parning med en duktig och trevlig tik – och det var det tydligen! Men som Kent sa då vi pratades vid: det är bara att bryta ihop och komma igen!

/Maria